Den här bloggen är tydligen min sommarkatt. Skiter totalt i den när det när mörkt och kallt, lämnar den för att dö. Sedan kommer jag på sommaren och ruskar liv i den. Förlåt för en dålig och tragisk liknelse, för att vara ärlig så är faktisk fenomenet sommarkatter tyvärr den djurrättsfråga som ligger mig närmast om hjärtat.
Speaking of att missköta sina husdjur så hittade jag den här underbara artikeln.
Ändå lite relaterbart med att dra i gång ett projekt som först verkar enkelt och roligt men som sedan blir alldeles för jobbigt och man tappar kontrollen. Någon ville starta en liten musfarm, men hen råkade istället skapa en jävla musarmé som attackerar poliser.
Men sedan visar sig i ingressen att, till musuppfödarens försvar, verkar inte musarmén varit särskilt våldsam. Det verkar mer som att den polis som skickades till denna lägenhet blivit utsatt för "Lille Albert" experiment som barn. Det tillför också något att det utspelar sig i Polen. Jag vet inte exakt vad, men något.
Okej. Musuppfödaren gick precis från naiv entreprenör till fullblodspsykopat. Förstår ni ångesten av att hyra ut sin lägenhet till en sympatisk 30-åring som sedan föder upp tusen fucking möss i din etta? Uppenbarligen har inte den unga, sympatiska 30-åringen bott i lägenheten utan bara gjort detta som ett sjukt, ondsint prank. VAR är polisutredningen??? Rann det ut i sanden efter att polisen hade för svaga nerver för att besöka brottsplatsen.
Men nu finns det i alla fall en unikt möjlighet att adoptera en mus uppfödd av en polsk psykopat. Faktiskt tusen sådana möjligheter. Ärligt talat HUR ska ospecificerad djurrättsorganisation lyckas adoptera bort TUSEN äckliga möss. Är för fan svårt att hitta hem åt hundvalpar.
Nu kommer hösten med mörker och kyla, och vi ska tänka på de i samhället som drabbas hårdast av den kommande vintern. Naturligtvis rökarna. Sommarens uteserveringar och ljumma kvällar är ett minne blott. Nu är det varma tofflor på en iskall balkong och en regnig parkeringsplats som gäller. Kanske är det måttstocken vi ska ha för att klassa någonting som ett regelrätt beroende. Går du ut i snöslask och mörker bara pågrund av ditt beroende? Då har du ett problem.
Annars är ju rökning den perfekta ingången till en hemlig klubb. I den aspekten så är jag en perfekt rökare, jag ÄLSKAR att snacka skit om överheter, eller underheter med för den delen. Det viktigaste är egentligen att de man snackar om är utanför hörbart område. Och det är ju då alla andra som inte röker, eftersom alla HATAR att vara utomhus.
I och med kommande stycke kommer jag för alltid sumpa eventuella chanser att vara anti-mobbningsambassadör på typ Friends eller Ulveus. MEN jag tror att varje arbetsplats eller skola MÅR BRA av lite skitsnack. Jag har nog byggt ca 100 % av mina vänskapsrelationer på en gemensam irritation. Skitsnack är som kärnkraft. Det är rent spel så att säga, TILLS något läcker ut för att då blir det kaos. Eller biologisk död.
Hur som helst så är det förbjudet att röka inomhus sedan 1993, det är nog den bästa reformen som har hänt samtliga, svenska arbetsplatser. Inte då för den skapat en fräschare inomhusmiljö, utan för att den minimerar risken för att skitsnacksavfall ska läcka ut med uppskattningsvis 80 %.
Med detta vill jag också ge en känga åt anti-röknings aktivismen. JA rökning kanske är otroligt farligt för hälsan och ett folkhälsoproblem och kosta massa skattepengar och blablabla. Men vi andra med rena lungor ska inte sitta på våra höga hästar och slå rökare med pekpinnar. Nej, vi ska vara TACKSAMMA att det är ett gäng som tar den för laget och delar upp arbetsplatsen under dagen. Så att skitsnacket ventileras ut med tobaksröken och som sagt försvinner, utan att riskera att läcka ut och skapa biologisk död.
Med det sagt bör och ska vi sträva efter en andel av rökare på ungefär 50 %. Så hör upp ni min dumma, jävla genaration, vi ska inte motarbeta rökningen! Vi ska lära av de som kom före oss och uppmuntra den!
För kanske två veckor sedan insåg vi att oboy-paketet var tomt. Det hade nog varit tomt ett tag för vem är man ens som vuxen människa om man dricker oboy på en regelbunden basis. Men i varje fall så är det göttigt att ha hemma när sötsuget blir för starkt, och oboy skrevs upp på listan på kylskåpsdörren. Pontus var på både ICA och Willys utan att hitta oboy. Tyckte att det var väl märkligt att den var slut och svor över dagens småungar vars sockerintag tydligen ökad exponentiellt den senaste veckan. Men efter att ha kollat efter oboy varje gång under handlingarna en tid, så fann han den.
Det sista paketet.
En brist på kakao har ju legat som en hotfull profetia i flera år. Men vi alla blev lika förvånade när en älskad ingrediens i varje svenskt hem plötsligt försvinner bort från hyllorna i butikerna. Bara sådär. Huruvida man är andligt lagd eller inte så kan man tolka detta försvinnande som ett tecken från högre makter. Jag menar, är det en slump att en produkt, som efter Fucking Åmål mer eller mindre är ett svenskt kulturarv, mystiskt försvinner under den mörkaste valrörelsen på årtionden?
Hur som haver, så ter sig denna kollaps som alla andra kollapser. Oboy-paket börjar säljas på blocket för tusentals kronor. Min personliga gissning är att köparna är föräldrar med detta förhållanden till sina barn.
Sedan finns det ju egentligen ingen anledning till PANIK, för oboy har inte försvunnit i sviterna av MÅNGKULTURALISMEN, om nu någon mörk del av internet trodde det. Oboy kommer åter säljas igen om några veckor och då antagligen med större vinst än någonsin tidigare.
Well played.
Mycket är fel med den här världen. Klimathotet, folk som inte tror på klimathotet och att jävla naturgodis är varan med högst kilopris i mataffären. Bara för att nämna några.
En annan sak som är fel är att alla, och jag menar alla, systemutveckling och IT- nissar med dyr, praktisk ryggsäck och fyrkantiga glasögon tycks tro att algoritmer är vägen att gå mot framtiden. De de uppenbarligen missat är att framtiden de går mot bara består av bränder och misär, ungefär som Scars dödscen i Lejonkungen. För ingen gillar algoritmer. Vi gillar de lika lite som vi gillar Scar.
Algortimer är all i ärlighet det störigaste med internet medräknat otaliga dödshot varje dag och personer som fortfarande använder memes från 2011.
För att algoritmerna känner inte mig. De tror de gör det däremot. De är som en person som verkligen lägger manken till för att skapa trevlig stämning och bli vän med alla, men som misslyckas fatalt pga noll social kompetens. "Åh, gillar du Håkan?" utbrister algoritmen på kafferasten och fortsätter, "Då måste jag rekommendera För sent för edelweiss, såå bra!"
*tar irriterad upp Instagram för att slippa prata men eftersom algoritmen är socialt inkompetent så fungerar det såklart inte*
"Jaså, du använder instagram för att se bilder av dina vänner. Tänk om min vän! Din tjejkompis senaste spegelselfie är ändå likadan som den förra hon la upp. Istället så skulle jag vilja ge dig ett sponsrat inlägg från Wish. VARFÖR betala så mycket pengarna i butikerna, am i right? Men här är också en inlägg från Greenpeace glöm inte att fisken dör din kapalisthora!! Här är också en fyra dagars gammal bild från en klasskamrat från sjuan! TÄNK vad sociala medier möjliggör att hålla KONTAKTEN!"
Sammanfattningsvis har jag bara tre ord till välavlönade ryggsäcks-muppar som installerar algoritmer åt Mark Zuckerbergs räkning:
Låt mig va.
Jag är 90- talist, och vanligtvis en aktiv försvarsadvokat för min generation. Jag har många gånger hävdat att, om vår generation är en bortskämd, hoverboard och snapchat- generation, så är generation som uppfostrat oss inte mycket bättre. Samt att GAMLINGAR i alla tider oroat sig över att den nya generationen missat det fantastiska de växte upp med, det vill säga TBC, barkbåtar och dockor av vedträn.
Jag har försvarat oss, må ni tro. Men fan jag börjar tappa hoppet, och det är, som med mycket annat, youtubes fel. Så kallade lyric pranks blossar upp som skogsbränder i en uttorkad skog. För mamma och övriga som är lyckligt ovetande, så innebär ett lyric prank att man tar en låt (gärna "Det brinner i bröstet" eller annan breakup-sång) och smsar sin partner med meningar från låten.
Ingen uppoffring är för stor för the CONTENT!
Det är här någonstans jag inser att 90-talisterna är sämst. Vad ska vi säga till våra kids när de frågar varför mamma och pappa inte bor ihop? "Pappa skrev med Danny Saucedos ord att han ville göra slut med mamma, som ett prank till sin youtube-kanal. Lite trist att det bröt upp ett tio-års förhållande och er barndom, MEN pappa fick ju 600 likes och 150 nya subscribers så jag skulle inte säga att det var bortkastat."
Jag är inte arg. Jag är besviken...
Jag laddade ner Sphock igår kväll. Ja så tråkigt liv har jag. Men mest har jag en längtan efter att vara en person som FYNDAR. En sån som springer på en stringhylla från 60-talet för 150 kr, på en loppis ute på vishan där de ännu inte insett vad som är trendigt i storstäderna. Redan från början var jag dock skeptiskt inställd till Sphock. Men jag antar att jag blivit hjärntvättad av att se deras reklam på spårvagnen varje dag på väg till skolan i typ två års tid, så laddade ner den ändå. Skapade till och med ett konto (fatta hur dedikerad jag var) och tänkte vad kan gå fel?
Mycket. Mycket kunde gå fel.
Sphock marknadsför sig själva som just den där loppisen ute på landet, där man hittar fina cyklar, kameror och märkesväskor för några hundralappar. Men det som finns utlagt i verkligheten är tvärtom. Folk säljer VÄRDELÖSA saker till alldeles för högt pris. Väldigt lite på Sphock kostar under 100 kr, i alla andra sammanhang är det billigt. Men inte här. Det är typ som att Sphock- säljarna egentligen inte vill sälja av lila ljuslyktor från Rusta och slöjarbeten från 2007 och prissätter därför skräpet efter hur fina de själva tycker det är. Vilket ofta inte är många kronor under nypris.
Alla som säljer skriver i beskrivningen om varför de inte själva vill ha denna FANTASTISKA pryl. Det står ofta rätt lite om själva produkten utan mer "Jag fick denna i julklapp men jag har redan en mixer men fanns inget kvitto, så säljer den här istället :)". Sphock är egentligen bara en bottenlös avgrund för Sveriges alla dåliga julklappar.
Men, innan ni helt dömer ut appen så ska jag också berätta att Sphock även har en annan sida. Små företag ANNONSERAR på Sphock! Och det är inte vilka sketna byggfirmor som helst som valt denna fantastiska tjänst. Utan det är ingen mindre än sierskorna, spåtanterna, häxorna (kärt barn har många namn) som annonserar ut spådomar i TAROTKORT!
Sammanfattningsvis så kanske inte Sphock är något för mig och jag kommer i och med att detta inlägget är färdigskrivet radera appen från min telefon för all framtid. MEN är du en person som längtar efter ostrukna H&M- kläder, gamla kaffebryggare, diverse slöjdarbeten och spådomar, DÅ är Sphock perfekt för dig.
Det är kväll när jag skriver detta, halv elva en ljus julikväll. Det regnade förut. Läste dödsskräck-rubriker på Aftonbladet om regnet, översvämning och massa milliliter vatten skulle det visst bli och bilden de valt var den klassiska med en person som sprang i ösregn med paraply. Men jag är besviken, för det regnade inte SÅ länge. Regnade liksom en stund och det RÄCKER inte. För vi, den stackars arbetarklassen som bor i lägenhet kan inte grilla!
Det första tecknet på undergången är grillförbudet. Borgarna kan gott stå på sina enorma altaner med kolgrill och festa på en hel gris men vi som bor i lägenhet får inte ens grilla dennis-korv i Slottsskogen. För att även om engångsgrillar erbjuder den sämsta kulinariska upplevelsen i ett i-land, så är ändå grillat mat som är kall i mitten en stark symbol för sommaren. Precis som Gyllene Tider är skit så finns det ett värde att lyssna på "Gå och Fiska" bara det är tillräckligt ljust och varmt ute.
Vi VET ju att 2018 hittills har varit en uppfylld domedagsprofetia och att Miljöpartiet frustrerat tittat på opinionssiffrorna och ba "MEN DET ÄR JU DETTA VI SAGT I 20 ÅR VARFÖR RÖSTAR INGEN PÅ OSS??!!" Tyvärr för Fridolin (och världen) så är vi helt fantastiska på att försumma miljön. Vi tar hand om miljön lika bra som en virrig 9-åring tar hand om sin fula hamster som hen bara fått för att föräldrarna är trötta på allt tjat om att skaffa ett riktigt husdjur. Men vi alla vet att den där hamstern kommer dö under en dammig malm-byrå.
Kanske hade inte hamstern dött om ägarna varit lite mer uppmärksamma. Men de kanske hade blivit uppmärksamma om hamsterns dåliga hälsa gjorde så att man inte fick grilla i Sveriges regnigaste stad.
Bild från sommaren 2018, då när vi grillade på asfalt.
Resting-bitch-face har varit på tapeten länge nu. "Alltså alla tror att jag är en bitch först, men sen uptäcker de att jag är världens snällaste, hihi!"
Ni har sagt ert nu. Ska vi prata om oss på andra sidan av spektrat nu (ja, det ska vi). Det är nämligen inte helt lätt att se ut som ett rådjur, för då förväntar sig människor att man ska vara snäll och trevlig. Så gör man dem bara besvikna, när de visar sig att man hatar folk och den enda trevlighet man besitter är inlärd falsk service-trevlighet. Ni vet servicepersonalen som säger "Inga problem, jag fixar det!" men som tänker "Fyfaan vad jobbig du ääärr!"
Andra resting- ser- trevligare- ut- än- vad- jag- är- personer har även gjort mig besviken många gånger, eftersom de ser trevliga ut får de dras med värvningsförsök från samtliga röda-korsare titt som tätt. JÄTTEbesviken blir man när någon som ser ut som Bambi är otrevlig mot en.
Jag som många andra med denna diagnos KAN inte heller ens göra ett resting-bitch-face. You can't fake that shit. Det bästa jag kan åstadkomma är att se ut som ett tjurigt barn.
Riktigt försök till ett bitch-face. BLÄNGER ju bara som om jag blivit nekad att åka Balder eftersom jag inte är 1, 40 :(
Vet inte exakt vad jag vill få fram av den här texten. Ni kan se det lite som när kvinnor diskuterar kvinnors problem i samhället och män ba "Hallååå vi har de inte heller så lätt faktiskt! Vi förväntas ju DRA UT STOLEN!!!"
Idag var jag den mannen.
Klassisk artikel från Aftonbladet plus. Tänk att det som får flest personer att signa upp sig för ett autogiro till Aftonbladet är dessa "vad hände sen??"- artiklar. I OCH FÖR SIG ska de ha en liten guldstjärna för de små bockarna med Ullareds-deltagarnas hemska öde efter att Kanal 5 kört i väg i sin TV-van, som man annars bara ser på film. Kvar står de med 58 tuber mjukost och håravfall. FY fan.
*Skriver bindande avtal med mitt eget blod till Aftonbladet plus*
Egentligen bör man läsa och begrunda innehållet i en artikel innan man skaffar sig en åsikt, Meeeen... fuck de. Detta är en BLOGG inte en jävla doktorsavhandling. Min slutsats är att Palmaers (ett namn som dessutom är olyckligt likt Pampers) recension är orättvis mot GW. "Den var inte lika KUUL som första", gnäller Pampers likt 14-åriga jag gjorde på alla bokrecensioner i åttan. Nä, den kanske inte var lika kul eftersom att GW inte haft det mycket roligare än att han har suttit och grubblat över olösta mord i 50 år. Var Palmes mördare dumpade mordvapnen bygger inte för bollhav, vattenrutchkanor och slush direkt.
Alltså detta är bara ett tecken på hur uttråkad den övre medelklassen är. Jag som är uppväxt på landet blir också så otroligt provocerad av stadsbor som tycker att vanliga, svenska, TRÖKIGA bondgårdsdjur är EXOTISKT. När samhället har lyckats uppnå välstånd så att ingen behöver bo i samma rum som boskap, så ska prompt något trendigt gym ta in getter och ställa de på lite hö. Bara för att kvinnor med Desigual-klänning kan skriva "Åh, vad spännande att ha yoga med getter PRECIS som i norra Indien" på Facebook.
Sjukt är också att gymmet antagligen måste HYRA in getter från närmsta bondgård, att i budgeten för 2018 ingår hyrkostnad för getter. Efter passet möter yoga-morsorna från Fiskebäck en bonde med snus i hela käften som inte tar av sig stövlarna, när han ska hämta hem sin getflock och fakturera 10 000 kr för en timme när getterna stått och tuggat på folks dyra yogamattor.
Hej,
Skriver det här inlägget eftersom jag antar att det är fler än mig som sviker skattesystemet och inte bidrar ett piss till det här jävla landet, när det befinner sig i gränsen till KOLLaps. Det första man lär sig när man inte jobbar är hur jäkla lång en dag är. Hur mycket som ryms i mellan 8 och 23, hur mycket som ryms mellan måndag och fredag, födseln och döden. Och den andra saken man får lära sig vad man ska göra med all jävla tid.
1. Baka kakor. Stod igår och bakade chocolate chip cookies i bh. Idealet feministisk självständig kvinna övergick till hemmafru 1952, på TVÅ dagar. Där ser man på hur slappa ens värderingar är.
2. Lägga ner orimligt mycket tid på växter. När man jobbar köper man två kaktusar och ställer de på en byrå där de står och dammar i flera år tills nästa gång man flyttar. Utan jobb är plötsligt växterna ENS BARN. Den ekonomiska begränsningen gör också att man inte har råd att köpa nya och man lägger en halv arbetsdag på att rädda livet på de man redan har. Avgöra hur mycket vatten de vill ha, vilket fönster som lämpar sig bäst, flytta in och ut mellan lägenheten och balkongen. Förstår nu min morfar och hans fru som har utan nästan någon överdrift 200 växter hemma.
3. Blåser upp småsaker. Varenda småsak går att göra till ett EVENT. I alla fall när man berättar om vad man gjort för andra. T.ex. köpte ett puder idag, hade jag jobbat hade det varit ett ärende man gjort i förbifarten. Nu är det något jag anpassat hela min dag efter. Annan grej som man kan berätta om, hur mycket kaffe man druckit. Inget viktigt eller roligt egentligen, men om man gjort sammanlagt 7 saker på en dag blir varje komponent, om än liten, mycket viktig. Berätta för alla och varje liten grej och skapa illusionen av att du är produktiv.
4. Göra en perfekt spellista. För en människa med sysselsättning är en spellista något där man bara sparar ner låtar man tycker är bra. HAHA inte för en arbetslös! Där är spellistan komponerad med noggrannhet och eftertänksamhet. Kanske sorterad efter genre eller sammansatt för att skapa RÄTT KÄNSLA.
5. Gör en bullet journal. Extra plus på denna punkten eftersom det är TRENDIGT. Tjejer på youtube och Pinterest ritar egna typ kalendrar med tuschpennor och klistermärken. Inte alls olikt vad 8-åringar ritar på fritids MEN det tar en jävla tid, och det min arbetslösa vän har du gott om.
6. Läsa böcker. Har denna veckan läst klart lika många böcker som jag läste klart i gymnasiet. Sen kan ni ju själva gissa om det beror på att jag läser mycket eller om min estetutbildning var anpassad efter analfabeter.
7. Köp Sims. Starta sims, gör en familj. Sen har det gått en arbetsvecka.
7. Blogga. Tydligen.
