Inatt var första natten Aylinah klarade sig 6,5 timmar utan mat! Så skönt! Hade panik när jag vaknade för trodde att något hade hänt henne. Så nu blir det att leta upp en bra babyvakt med video så kan hon snart flytta in i sitt eget rum. Så sjukt!
Hon sover för tillfället fortfarande i våran säng brevid mig. Är rädd att jag inte skulle vakna om hon sov i sin säng. Men med en babyvakt, så lär det funka!
Ska även börja klocka hennes mat och försöka få in lite mer rutiner. Hon börjar bli så stor!
Har inte skrivit på ett tag nu. Har inte känt att det funnits så mycket att skriva om.
Igår var vi iallafall på lite kalas hos våran granne, så använde det lite som en ursäkt till att sminka mig o göra iordning mig lite. Så skönt!
Just nu sitter jag o pillar med önskelistan till Aylinahs dop. Jättesvårt verkligen. Någon som har tips?
Har inte frågat personerna jag valt som faddrar om de vill vara faddrar ännu. Men vill göra något speciellt av det. Vet inte riktigt vad ännu.
Genuin fråga.
Hur länge är det okej att skylla på gravid-hjärna? Jag är så otroligt glömsk att jag ibland blir orolig.
Jag ammar ju inte, så det är ju inte det.
Och jag är inte gravid. Har till och med dubbelkollat av just denna anledningen.
Idag hade vi tid för ännu ett ultraljud på Aylinahs njurar.
Trodde jag.
Tiden var inte förrän om en månad så jag gick in till sjukhuset helt i onödan.
Igår åkte jag till bvc, den tiden var inge förrän nästa vecka. Som tur var hade jag mammagrupp en halvtimma efter ”min bvc tid” så det var inte helt i onödan.
Ibland påminner jag David att gå ut med Thoffe fast att jag VET att han kom in med honom fem minuter tidigare.
Anyways. Nog om det.
Just nu sitter jag, David, Aylinah och Elsa sitter hemma hos Fredrik just nu. Vi sitter bara o pratar o umgås lite. Så mysigt!
Men blir nog att åka hem snart skulle jag gissa på.
Har även varit o kollat på en bil David kommer att ta över när han väl börjar övningsköra, perfekt för våran lilla familj!
Känner mig så peppad på livet just nu. Vill bara att tiden ska stanna och samtidigt gå fortare, har så mycket jag ser fram emot!
Lite natt-tankar hos mig idag.
Vad som kunde ha varit, vad som inte hade varit.
Vet inte hur många som vet, men jag och David var inte tillsammans när jag fick plus på graviditetstestet. Vi gjorde slut ungefär 2 veckor innan.
Aylinah blev till sista gången jag och David träffades. Trots att jag inte hade ägglossning och det endast var ETT tillfälle.
Jag tänker ofta på vad som kunde ha varit. Vi hade antagligen inte hittat tillbaka till varandra. Jag hade antagligen bott hemma fortfarande. Jag hade fortfarande varit deprimerad.
Denna lilla tjejen har ändrat hela min värld, och bara till det positiva.
Jag tror det var meningen att det skulle hända, att HON skulle hända.
Hon är meningen med livet!
Varning för bilder om du är känslig! Bilder som aldrig delats förut.
Allt började den 7 Januari 2019.
Jag vaknade vid klockan 6 på morgonen med värkar med en annan karaktär än vad jag känt innan. Jag tog 2 värktabletter men det hjälpte inte.
Vid klockan 8 ringde jag min kusin och frågade vad hon trodde, eftersom jag hade varit inne på förlossningen 5 gånger innan pågrund av misstänkt vattenläckage 2 gånger och övriga gånger kraftiga sammandragningar ville jag vara säker på att det var påriktigt innan jag åkte in igen.
Jag väntade i 2 timmar till innan jag bestämde mig för stt ringa förlossningen. De bad mig komma in för en kontroll.
Direkt efteråt ringde jag min skol/ungdoms-coach Lotta som lyckligtvis hade tid att köra mig och David till förlossningen.
Hon tittade på mig och sa, nu är det på riktigt!!
Väl inne på förlossningen fick jag ctg på magen, men fick svaret av barnmorskan att det inte var riktiga värkar, att jag definitivt skulle känna skillnad på dessa. Jag var dessutom fortfarande bara 2cm öppen och jag hade cirka halva livmodertappen kvar. Jag fick en såkallad sovdos, en morfintablett och insomningstablett.
När vi kom hem igen var jag så besviken. Och jag skämdes. Och värst av allt, HUR tusan skulle riktiga värkar kännas om det kändes såhär nu?! Den känslan skrämde mig rätt mycket faktiskt. Och det är något jag än idag kan må lite dåligt över. Jag hade nog hanterat allt mycket bättre om jag hade vetat att det faktiskt var riktiga värkar.. Jag tog morfintabletten med en gång då jag kände att jag bara behövde få vara utan smärta ett tag. Somnade kort efter eftersom jag sovit rätt dåligt under natten.
Vid ungefär 6 på kvällen vaknade jag till, David beställde hem pizza då ingen av oss orkade laga någon mat. Jag tyckte dessutom att pizzan var riktigt äcklig när jag väl åt den.
Smärtan blev mer o mer intensiv så bestämde mig för att försöka gå o bada lite grann. Låg i badet till cirka 12 på natten, enda positionen som fungerade var att ligga med ena benet och armen över badkarskanten. På så sätt kunde jag halvsova lite grann. Det var lite läskigt stundvis dock eftersom det inte är sådär jättebra att somna i badkaret.
Vid klockan 1 ringde jag förlossningen igen. Jag frågade vad tusan jag skulle göra för att lindra smärtan. Inget hjälpte ju! Hon gick igenom allt jag redan försökt med, och avslutade med att de tyvärr inte kunde erbjuda mer smärtlindring, men att jag var välkommen in på en undersökning och att jag hade möjligheten att sova kvar iochmed att jag varken har bil eller körkort. Hon frågade dessutom hur många minuter jag hade mellan mina värkar, men det hade jag ingen aning om eftersom jag fått höra att det ändå inte var på riktigt, så kändes det onödigt att ens lägga energi på det.
Nu började det bli riktigt jobbigt. Det var en sån smärta som man lixom inte kunde förvandla till någon energi, eller göra något åt. Jag började vandra mellan badkaret och sängen med en vetekudde på magen. Stackars David höll på att bli galen. Där och då kunde han ju inte förstå varför jag inte bara la mig ner och slappnade av. Det blev han varse om..
klockan blev 4. Nu stod jag inte ut längre så jag ringde förlossningen och sa att nu kommer jag in. Ringde min låtsaspappa Thimmy direkt efter som (LYCKLIGTVIS!!) vaknade av att jag ringde och kunde köra mig till förlossningen.
Vi bestämde att David skulle stanna hemma för det skulle blivit hans första dag tillbaka i skolan efter jullovet. Vi tänkte ju, åter igen, att det inte var på riktigt. Att jag bara skulle ringa om han behövde komma.
Väl inne på förlossningen fick jag ligga med CTG mätning på i cirka 10-15 minuter. På den tiden kunde de se att jag hade väldigt regelbundna värkar med cirka 3 minuter emellan. Barnmorskan kommer in och gör en vaginal undersökning. Det enda hon säger är ”du kan byta rum nu, du är 4cm öppen och har utplånad tapp. Jag startar lustgasen åt dig med en gång ifall du vill ha den.
Allt jag kände var ” oh shit! På riktigt?!” Blev ju jättechockad. All smärta hade inte varit förgäves. Det blev inte värre. Det VAR riktiga värkar! Ringde till David och sa ” du får komma in till sjukhuset nu, du ska få en dotter idag”. Allt han fick fram var ”va?” Stackarn var ju helt nyvaken haha!
David började ringa runt för att leta skjuts. Men utan resultat eftersom alla sov, så fick han cykla in med all packning. Jag lovar, det är lättare att skaffa barn om man har körkort haha!
Samtidigt på sjukhuset så kom barnmorskan in och kollade till mig, lärde mig lustgasen och gav mig den otroligt snygga sjukhusrocken. Vi pratade även om epidural, som jag sa att jag gärna vill ha, men att jag vill vänta tills David kommit då jag har en rätt jobbig nålfobi.
Efter att epiduralen satts i så avtog mina värkar. Så då kopplade de på värkstimulerande dropp i någon timma och sedan tog de mina hinnor som var kvar. Efter det startar riktigt intensiva värkar. Ungefär var 1-2 minuter. Som tur var sov jag igenom det oxå.
Vid fem i halv två startade mina krystvärkar och 19 minuter senare, den 8 januari 13:44 är Aylinah Ingrid Nafije född. 3400 gram och 48cm. Hon kom ut i världen med sin hand vid huvudet, vilket är lite komiskt eftersom att hon alltid hade handen vid huvudet vid varje ultraljud. Mitt lilla strössel!
Jag är SUPERNÖJD med min förlossning! Förutom delen med den dryga barnmorskan som sa att jag skulle känns skillnad på riktiga värkar. Jag blev väldigt rädd för hur pass ont ”riktiga” värkar faktiskt skulle kännas då.
Jag ville göra om det med en gång igen. Jag hade kunnat skaffa ett till barn med en gång om det inte vore för dålig timing och att jag är rädd för att få en till jobbig graviditet. Jag vill mer än gärna föda barn igen!
Just nu sitter Aylinah och jag och kollar på serie. Hon sover dock, tack och lov. Det är väl typ då som man har tid för att skriva antar jag. Låter lite upprepande, men men.
Idag lyckades jag fånga på film när hon rullade! Så kul. Nu gör hon det så fort hon läggs på magen typ haha.
Hon är så pigg på nätterna för tillfället så nu börjar tröttheten smyga sig på lite.
Igår var det efterkontroll för mig! Vi gick igenom förlossningsförloppet, hur det kändes och min upplevelse överlag.
Vi pratade p-skydd och sen var det gynkontroll! Allt såg bra ut. Det enda som var lite oroande var att jag fortfarande får grov värk i livmodern ibland. Fanns inga tecken på infektion, och allt kändes bra när hon klämde på magen. Så blir det inte bättre på ett tag så blir det att ringa gyn.
Idag fick jag en notis om att utvecklingsfas nummer 2 startat för Aylinah. Och det tog inte lång tid innan hon bevisade det! För nyss fick jag och Joniz bevittna när Aylinah rullade ordentligt för första gången! Så fint verkligen. Fångade de tyvärr inte på film, men ska försöka imorgon igen.
Hon är på lite dåligt humör just nu då hon är övertrött och hon hinner aldrig somna djupt. Så när nappen åker ut, vaknar hon.
Så funderar på att ta en promenad med bärselen. Lite läskigt att gå ute själv i mörkret dock..
herrarna sover så känns fel o väcka dom..
Bvc mötet gick jättebra igår! Aylinah hade gått upp 250gram och följer sin egna kurva bra! Lite överkant på vikten, och lite underkant på längden. Men hade inte förväntat mig något annat med 2 korta föräldrar!
Hallåsan!
Just nu sitter Aylinah och jag och väntar på våran ”bvc-tant” i soffan.
Vi skulle gått till bvc imorse, men jag hade sån huvudvärk att jag inte orkade. Så ringde och frågade om hon hade möjlighet för träff imorgon istället. Men då erbjöd hon sig att komma hit istället. Så himla skönt!
Idag medans Aylinah sov en stund på förmiddagen passade jag på att sätta upp gardiner i alla våra fönster, äntligen! Känns som en helt annan lägenhet. Vi har även fått upp en kökslampa nu så nu är det bara att bygga ihop våran byrå, gå igenom alla mina kläder som är i Aylinahs rum och sätta upp lite tavlor. Sedan känner jag mig ganska nöjd faktiskt!
Igår var vi på Ikea under dagen med min mamma. Handlade lite smågrejer bara. Men det var så skönt o få komma iväg lite grann, och jag börjar äntligen känna mig bekväm med att åka till ställen med henne!
Hejsan!
Aylinah och jag ligger i sängen och bränner energi (hon).
Hon har precis vaknat efter en 4,5 timmars sovstund. Äntligen sover hon ordentligt igen! Dock är hon ju jättepigg nu och ligger o pratar som en tok o ler. Så nu blir det ju antagligen lite sömn för mig istället.
Igår var den värsta natten hittills. Hon vägrade sova. Hon va såååå trött. Somnade, men vaknade efter typ 2 minuter. Så har varit helt slut idag. Som tur var kunde jag sova en stund på förmiddagen istället.
Jag har iallafall hunnit börja organisera om i hennes byrå! Hon har så mycket kläder att jag inte kunnat se allt. Så bytte sätt att vika på. Men lika fullt för det.. så förstår inte varför man envisas med att köpa ännu mer fint. Hehe..
Ännu en kväll i soffan.
Det är så otroligt påfrestande nu när hon är så gnällig och sover dåligt.
Mest för att jag tycker synd om henne, då jag märker hur otroligt trött.
Jag har iallafall hunnit göra mig iordning idag.
Mamma var här en stund på förmiddagen så vi pratade lite allmänt, skrattade och åt ”frukost”. Supermysigt!
Nu på kvällen kom Andreas hit så han ska sova här. David och han spelar lite och jag ligger med Aylinah på bröstet och kollar på grey’s anatomy. Ska även försöka knåpa lite på min förlossningsberättelse. Vill få den så detaljrik som möjligt för min egen skull! Tar ju även en stund att redigera bilderna osv. Men upp ska den!
Hallåsan!
Just nu sitter jag som en säck potatis i soffan med en groda på bröstet.
Tror att hon går igenom en ny utvecklingsfas, hon har sovit riktigt dåligt de senaste 3 dagarna. Nappen i, och när den åker ut vaknar hon. Hoppas att det blir bättre snart för nu känns det i mitt huvud att jag också börjar bli trött.
Och ännu tröttare blev jag när jag precis skrivit klart min förlossningsberättelse och appen kraschar. Allt försvann.. så nu försöker jag fördriva tiden med att skriva om allt medans hon sover lite!
Idag har David och jag städat lägenheten. Egentligen vill jag städa och organisera maaaassor, men är somsagt fast i soffan just nu. Har fortfarande inte packat upp alla kartonger sen vi flyttade in för 3 månader sedan. Skämskudde på den..
