"Varför är du trött? Du vilar ju hela dagarna?"
Låt mig berätta vad vila kan innebära för en person med ångest, katastroftankar, depression eller liknande.
Bara för att en kropp ligger stilla i en säng så betyder det inte att den slappnar av. Ibland jobbar kroppen och hjärnan så hårt att allt du önskar är att bara kunna stänga av. Gränsen mellan den psykiska och den fysiska smärtan är hårfin. De går hand i hand. När huvudet inte kan slappna av känns det som att kroppen springer ett maraton. Du svettas, du blir andfådd, muskler och leder värker för att du ofta är på helspänn utan att kunna hjälpa det, utan att ens tänka på det. Man kan må illa och kräkas. Det är som att huvudet är så fullt att det måste ta ut på kroppen för att ta vägen någonstans. Du ligger i din säng och från friska ögon kan det se ljuvligt och avslappnat ut, men egentligen känner du dig helt fast. Fängslad av dina egna tankar som inte kan hejdas hur mycket du än försöker. "Varför går du inte upp då? Hitta på något, ryck upp dig?"
Kanske för att du känner att världen utanför dig just idag är ännu värre. Det skulle kosta för mycket. Kanske för att du känner att just idag orkar du inte möta allas blickar, frågor hur du mår eller har orken att hålla upp ett falskt leende och ett trevligt bemötande mot andra eller ens vilja vara i andras närvaro. Orken och lusten finns helt enkelt inte där.
"Men du gjorde ju "det och det" igår, och sen på kvällen gjorde du "det", hur orkade du det då?"
Ja men igår var igår. Idag kan vara något helt annat. När du lider av psykisk ohälsa vet du aldrig i förväg. Igår kunde vara en bra dag med lite, lite mer energi och livslust. Idag kan du känna att du inte ens vill leva längre. Det kan slå över snabbt, ibland kan ångesten komma som en käftsmäll helt från ingenstans och ta över hela din kropp med skakningar, panik, kallsvettningar, oro.
Vissa dagar känner man att man inte törs vara glad eller ens försöka bli lycklig för nästa gång något händer, så faller man otroligt hårt, hårdare än om man redan är på botten. Det blir som en överlevnadsinstinkt. Man finner tillslut en slags trygghet i att må dåligt. Det är den känslan vi känner oss mest bekanta med.
Det kan vara så att det du gjorde igår tog såpass mycket kraft och energi från dig att du måste bli sängliggande ett par dagar. Bara för att jag ser lugn, glad ut, sminkad och iordning, så betyder det inte att jag känner ett harmoniskt lugn och en glädje inom mig. För mig känns det som att jag ständigt är på ett springband på högsta hastighet och jag kan aldrig hoppa av.. Håll upp 10 fingrar - där har du din energi. Ta ner 8 av dom - där har du kvar min energi. Så varje dag måste jag välja hur jag ska prioritera den lilla orken. Ska jag städa idag eller ska jag gå till lekparken med min son? Ska jag tvätta eller duscha? Tänk dig att du bara kan välja en av alla de saker som dagligen egentligen behövs göras. Bara en! för sen är orken helt slut. Så är det vissa dagar.
Så snälla tänk på att allt är inte alltid så bra som det kan se ut eller verka. En vila med resulterad återhämtning gäller inte alla tyvärr. Jag har ingen aning om hur en känsla av att vara pigg efter en god natts sömn känns. Även fast jag kanske sover 3 gånger mer än du, så blir jag aldrig utvilad.
Det som skulle börja som en bra månad blev helt tvärtom. Idag är det 20 januari och jag fyller år, och ligger inskriven på medicinavdelningen sedan inatt.
Sedan 1 januari har jag varit till hälsocentralen 3 gånger, till akuten 2 gånger och igår blev jag inlagd för infektion i kroppen som dom håller på utreda nu
Och än är inte månaden över, och jag har 2st sjukgymnastbesök bokade nästa vecka och ett till läkarbesök innan januari är slut. Det känns som att jag är stamkund på dessa jävla ställen
Igår skulle jag och Simon ha åkt och bott på hotell och gått på spa i 2 dagar som en födelsedagspresent till mig men istället ligger jag på detta lyxiga ställe
Får antibiotika i dropp och har haft det hela natten och jag känner mig mycket piggare än igår och i förrgår. Dom tog ryggmärgsprov inatt (ont!!) och alldeles nyss fick jag veta att det inte visade någon hjärnhinneinflammation som dom var rädda för jag tog även väldigt många andra prover. dels för körtelfeber och blododling.
Gjorde en lungröntgen imorse och den visade inget avvikande den heller
Febern har sjunkit från 40.1 igår till 36 nu så det känns jättebra iallafall Läkarna säger att dom vill ha mig under observation så att inga bakterier sprider sig till hjärnan, vilket är livsfarligt, eller ut i blodet som ger blodförgiftning....
Simon sov över på sjukhuset med mig inatt men behövde åka hem tidigt i morse för att Liam var hos mamma men hade blivit jätte förkyld han också det går bara runt runt i våran familj.
Så, här i rum 15 på medicinavdelningen spenderar jag min fortsatta 25årsdag
Min älskling! min vackra vackra älskling
tänk att det är 4 år sedan du föddes och du gav mitt liv en mening. Min skatt och mitt allt. det är du❤
i 4 år har jag fått haft dig vid min sida hela tiden och jag hade aldrig kunnat önska mig nåt vackrare än dig.
Liam, min älskade liam
Sommaren 2018 har varit oslagbar på många vis. Även fast jag har varit sjukskriven och haft ont mesta delen av tiden så har det bra vädret gjort mig på lite bättre humör Liam är den jag har spenderat mest tid med, och ingen är väl gladare än jag för det
väldigt, väldigt många cykelturer har vi tagit. i princip varje dag och efter att Liam fick sin fyrhjuling i mitten på sommaren så har han kört den flitigt
Har ätit vääääldigt mycket god mat och druckit mycket gott
mååånga, många, många glassar har vi även fått i oss
Liam har badat nästan varje dag, och till och med jag doppade mig i sjön och havet flera gånger ♀️
Vi har umgåtts mest av allt med familjen. och det bästa på hela sommaren var att få träffa morfar igen ❤❤
Det Liam har tyckt varit roligast var nog att åka till Furuvik och gå på hudik kalaset där det fanns karuseller ☺
Jag har bott på hotell i Gävle med min finaste Amanda. Där vi åt gott, drack gott, bodde fint och njöt till max av att vara bara vi 2❤
min sommar har verkligen varit bra
den här killen gör mig verkligen komplett.
Ligger och tänker på den senaste tiden som har varit i mitt liv. det har varit en riktig berg-och dalbana och jag tappade bort mig själv på vägen men nu är jag påväg tillbaka.
I april opererade jag ryggen och tiden efter det var den värsta tiden i mitt liv. mycket har hänt och jag har mått piss rent ut sagt.
För det första så mådde jag oerhört dåligt första veckorna efter operationen, och sen hände det andra saker i mitt privatliv som gjorde att jag mådde sämre än jag trodde var möjligt.
Dag 1:När jag vaknade efter operationen hade jag så ont att jag tänkte att man omöjligt kan överleva en sån smärta låg i sängen tills jag blev klar i skallen och uppkörd på rummet där mamma och Janne väntade på mig. kändes som att jag hade blivit överkörd av en lastbil flera gånger om. bokstavligt talat. Niklas hälsade på mig också, sen kom Amanda och Folke. Satt upp på sängkanten hela dagen eftersom jag hade för ont för att ligga ner. Hade för ont för att kunna kissa så jag var kissnödig hela dagen. Fick mängder med mediciner morgon, middag, kväll och vid behov där emellan. Tyckte inte om personalen som jobbade. Var så ledsen på kvällen. kände mig ensam och personalen var oförstående och nonchalanta. Vaknade 1 gång i halvtimmen av smärta hela natten.
Dag 2: hade ännu ondare i ryggen än dagen innan. Fick dubbel dos mediciner (hjälpte inte). Bensmärtan i vänster ben började. Gick med gåbord för första gången. Ingen matlust. var så torr i munnen hela tiden så kunde inte prata. Drack därför vatten hela tiden men blev då bara mer och mer kissnödig och jag kunde ju inte kissa... Fick somna kissnödig nästan hela tiden. Fick besök av Niklas. sen kom mamma och sov med mig över natten ❤ 21.00 åt jag för första gången på 3 dagar (soppa). 03.00 på natten vaknade jag och hade PANIKont i benet och mamma fick panik av att se mig. var även så kissnödig så jag höll på kissa på mig men kunde inte sitta på toaletten... somnade kissnödig och ledsen. Hade lågt blodtryck hela natten och sköterskor kom in stup i kvarten och kollade blodtrycket. Idioter, tänkte jag då...som kom och väckte mig hela tiden
dag 3: hade fruktansvärt ont i benet och grinade nästan hela tiden pga. det. kunde inte längre sitta upp. kunde enbart ligga ner i sängen, på en och samma sida. blev tvungen att åka på röntgen och det gjorde också fruktansvärt ont att ligga på en stenhård brits när jag knappt kunde ligga i en mjuk säng. Kunde inte längre stå upp eller gå. Hade inte kissat på hela dagen och fick somna kissnödig på natten.
Dag 4: sov för första gången hela natten (mellan 01.00-06.00). Kunde äntligen kissa efter 19 timmar kissnödig. Kunde ta mig upp ur sängen själv, och till toan själv med hjälp av gåbord. Kunde bara ligga ner och äta/dricka. omöjligt att sitta på sängkanten.
Dag 5: sköterskor vill skicka hem mig. (i det skick jag var???!?) jag blev skitledsen och besviken. träffade tillslut en vettig läkare som sa att det vore idioti att skicka hem mig. blev kvar, och Niklas sov över med mig pga. att jag mådde väldigt dåligt.
Dag 6: Niklas kom. vi "firade" våran 1års dag och kollade på serier. Han sov över och gjorde mig sällskap.
Dag 7: läkaren bytte för första gången mitt förband på ryggen och såret hade läkt fint. Kände mig pigg för första gången på en vecka. Kunde äntligen ligga lite mer på rygg i sängen. Hade ont i höften efter att ha legat i samma ställning i 7 dygn.
Dag 8: fick åka hem!! blev hemskjutsad i sjuktaxi eftersom jag inte kunde sitta upp. Fick ligga ner på en bår hela vägen hem. Fick en rollator med mig hem eftersom jag knappt kunde stödja eller gå på benet utan den. Fick även en helvetes massa mediciner med mig hem, som jag så småning om skulle trappa ner eftersom det var väldigt starka mediciner...
När jag kom hem var jag sängliggande flera dagar. Kunde fortfarande inte sitta upp, knappt gå eller stå upp. Enda gångerna jag var på benen var när jag var kissnödig. tog mig då till toaletten och sen var jag helt slut i benen och hela kroppen... Jag behövde fortfarande hjälp med att klä på och av mig, duscha, torka mig torr, smörja in kroppen, hämta mat/vatten, komma ur sängen, få fragminsprutor varje kväll osv. Hjälp med detta fick jag av Niklas när han inte var på jobbet, och av Linn som kom varenda kväll i 20 dagar och tog spruta i min mage och hjälpte mig med kläder och att komma i säng den första veckan ❤ Första veckan hemma gick jag med hjälp av rollator och jag var så lycklig när jag kunde gå utan den Efter min första vecka hemma så kom Liam hem igen. Han hade under hela min sjukhusvistelse + första tiden hemma bott hos min syster och hos min mamma. Jag kunde inte ta hand om mig själv så det fanns inte en chans att jag skulle kunna ha honom hemma då. När han flyttade hem blev jag som hel igen ❤ Mycket hände kort därefter och pga. att jag mådde extremt dåligt i mig själv pga. smärta, extremt starka mediciner, dålig sömn, oro osv. så flyttade jag och Niklas ifrån varandra. jag behövde fokusera på bara mig själv och Liam. jag var arg och ledsen konstant för att jag hela tiden hade så ont, och det gick ut över vårat förhållande som inte längre orkade.
Idag mår jag bättre. ryggen känns bra och jag får bara ont om jag bär saker eller om jag sitter för länge eller anstränger mig för mycket. Benet har jag fortfarande ont i och kan tex. inte sitta med benen i kors, inte sitta ner för länge, inte gå för långt, inte stå med båda fötterna i golvet osv. men det är nåt som läkarna har sagt att jag kanske får leva med... ärret är jättefint och huvudsaken är att ryggen är bra igen Nu när jag är påväg tillbaka till livet, sakta med säkert, så känns det bra att jag och Niklas är med varandra igen ❤
Känns som jag är gjord utav sand
Jag bygger högt och rasar ibland
Hittar mig nån helt annanstans
Där jag kan börja om, starkare imorn
Känns som jag är gjord utav sand
Jag bygger mina murar för hand
River dom och testar mig fram
Så jag kan börja om, större nästa gång.
I onsdags opererade jag mig, alltså för 6 dagar sen.
Opererade mig mellan 9-10 på förmiddagen och vaknade upp klockan 12.30 och det kändes helt ärligt som att ett tåg hade kört över mig. sov till och från hela tiden och fick morfin väldigt många gånger av en bra sköterska fram till klockan 16.00 när jag rullades upp på avdelningen som jag skulle komma att spendera 7 dygn på 😛 Mamma och Janne mötte mig på avdelningen och det var så skönt att se dom 💕 sen kom Niklas och jag kände mig vid det tillfället mer död än levande.... kunde inte lägga mig ner i sängen förrän klockan 24.00 så i 7 timmar i streck satt jag på sängkanten med konstant smärta 👊 den första kvällen/natten tyckte jag att jag blev dåligt bemött och jag kände bara att jag ville härifrån... men den personalen har inte jobbat mer sedan dess så för det mesta har det varit hyfsat bra personal 👍
vaknade en gång i halvtimmen den första natten, pga. smärtan, men sömnen blev bättre och bättre varje natt som gick💭 Dag 2 började min smärta i mitt vänstra ben men det avtog under dagen. Dag 3 kom smärtan i benet tillbaka på morgonen och gick aldrig över. Jag hade för ont för att sitta/gå/stå/gå på toaletten. Så jag blev liggandes. Och så var det enda fram till igår, alltså dag 5. Igårkväll tog jag mig till toaletten och kunde kissa utan större problem, och jag kunde även sitta på sängkanten kortare stunder ☺👍 likaså även idag! Niklas och mamma har hjälpt mig med att tvätta mig, klätt på mig, smörjt in mig, hjälpt mig till/på toaletten osv. så jag har ju varit riktigt jävla dålig som ni kanske förstår.
Idag kom en helt underbar sköterska och la om mitt förband på stygnen och allt såg fint ut, och imorgon får jag åka hem, eftersom jag har känt mig lite piggare idag☺
Kommer få med mig olika hjälpmedel hem för att klara av vardagen, och det är jag tacksam över!
Tacksam är jag också över de personer som står mig närmast ❤
Amanda, som kom och höll mig sällskap samma dag som jag opererade mig. Det gjorde mycket att bara få ha henne i samma rum som mig även fast jag mer eller mindre var som en grönsak 🍅🥑
Niklas, som har varit här och hållit mig sällskap i flera timmar, hjälpt mig med precis allting, handlat hit det jag behöver, sovit med mig flera nätter osv.
Lennie och Linn som höll mig sällskap länge, handlade det jag behövde ha hit och lämnade sin surfplatta här så jag har haft nåt att kolla på om dagarna. Det har varit guld värt!
Min syster, som har sina egna problem att brottas med. Hon kommer att hjälpa mig tiden efter att jag får komma härifrån. Hon hjälper mig med mat, så att det bara är för mig att värma maten när jag är hemma, hon kommer hjälpa mig med den hygieniska biten och hon kommer även att hjälpa mig att ta sprutor varje dag, som jag kommer att ta i 20 dagar efter att jag har kommit hem 💉
och mamma. Min fantastiska mamma som dels har varit här med mig i omgångar, hjälpt mig med allting, sovit här med mig, varit mitt största stöd och dessutom har hjälpt mig med min Liam. 💕
Alla dessa personer, betyder guld för mig 🖤
Usch va nära operationen det är nu. Jag ha väntat i över 7 månader på detta och imorgon ska det ske ☺ Jag är inte ett dugg orolig eller nervös över själva operationen, än. Det enda jag tänker på är att jag kommer att vara ifrån Liam. Jag har aldrig varit ifrån honom mer än några få dagar i streck, så det här kommer vara det tuffaste jag går igenom. Har gråtit mycket över detta och det ger mig fruktansvärd ångest att jag inte vill prata om det, men när det är gjort och det är över kommer jag kunna vara glad på ett helt annat sätt. Bara jag slipper ha ont hela tiden🙏 så det måste ju vara "värt" det, eller vad jag ska säga...
Har nyss duschat och tvättat håret i Descutan, som är ett bakteriedödande medel. Det var som att duscha i handsprit ungefär😂 inte så roligt. Efter man har duschat i detta får man inte använda vanlig tvål, schampoo/balsam eller använda hudlotion, man måste ta på helt rena kläder och sova i rena sängkläder. Och detta ska jag göra även ikväll och tidigt imorgonbitti innan operationen🤔☺
Jag är först ut att operera mig imorgon och ska vara på sjukhuset 7.15... mamma kommer att följa med mig och vara där med mig medans jag somnar och när jag vaknar, vilket är guld värt💕 Jag kommer även att bo hos min mamma efter OP. Liam kommer att vara med Niklas när han jobbar förmiddagsveckor och med min syster de veckorna som Niklas jobbar eftermiddag. Men jag kommer åka hem så fort jag är på benen, inte har ont och när jag inte behöver vila så mycket på dagarna.
Anledningen till att jag kommer att bo hos mamma ett tag är för att jag kommer att behöva mycket hjälp, kommer vara i stort behov av vila, kommer äta starka mediciner och kommer behöva allmänt lugn. Det hade inte gått här hemma med min virvelvind💙 Så redan ikväll åker jag till mamma och sover där, men först ska jag, Niklas och Liam äta grillat och mysa och jag ska pussa dom hejdå.🖤
!!Var på inskrivning igår inför operationen, och det var väl ungefär vad jag hade väntat mig. Vad jag dock inte hade väntat mig var att jag igårkväll skulle bli mycket sämre i förkylningen igen. Det satte sig på bihålorna och idag har jag haft fruktansvärt ont. Har fått en tid på hälsocentralen imorgonbitti för att ev. få antibiotika för att kanske kunna skynda på läkningen lite, eftersom det inte blir någon operation som planerat om jag är förkyld. Det känns så jävla jobbigt!! och jag har inte tid med det här. SUCK!
Liam är med sin moster en stund nu och jag ligger i soffan och tar igen mig för jag har inga som helst krafter kvar i kroppen. Och här tänker jag ligga resten av kvällen, tills jag ska sova!
