Janinawiezell blogg

Vaknade sent idag då jag försökte hålla mig vaken inatt så länge som möjligt då jag börjar jobba natt idag igen

Hade ett fint samtal med chefen idag och jag börjar en ny anställning efter min semester. Ska bli kul och jag är förväntansfull

Räknade igår att det bara är 9 jobbpass kvar och 16 dagar kvar tills vi åker till Turkiet.
Äntligen!!! Jag kommer ta dem 2 veckorna till att verkligen vila upp mig och bara njuta och ha skojj och bara ta dagarna som dom kommer. Can't wait!

Förövrigt så släpade man sitt arsle till gymmet idag och körde biceps, triceps och bröst. F*n vad otränad man är, och gud vad konditionsträning är tråkigt.

Imorgon blir det att träna mage som gäller
Denna gången jag börjar träna ska jag inte fokusera alls på kroppsvikten utan bara gå på hur jag mår och hur allting känns efteråt. Ta bort press och fokus och bara försöka må bra i det.
Älskar styrketräning men hatar kondition but we need both right?

Nu ska jag iväg på jobb, det blir första jobbnatten av fyra. 

Hoppas ni har en bra kväll.

Hittade min gamla iPhone här hemma medans jag gick igenom några lådor, gick då igenom telefonen och såg att alla appar och allt annat var kvar. Då gick jag in och på appen där jag bloggade innan och bläddrade igenom lite blogginlägg. 

Blev sugen på att börja blogga igen, jag kommer ihåg att det var skönt att skriva av sig och skriva ner sina funderingar... Dock så var ju det några år sedan, så vet inte om jag kan stå för mina gamla inlägg längre om vissa saker kanske haha!

Men men, vi alla åldras och med det ändras också åsikter och värderingar... Tack gode gud för det

Usch, jag vill bara denna veckan ska vara över... har varit så mycket att fixa med de senaste, samtidigt som man ska hinna jobba och göra allt annat och hålla de goda skenet uppe samtidigt..

Men imorgon bitti går jag av jobb 09:30, då blir de hem och tvätta upp lite saker jag ska ha med till Turkiet och packa det sista. Senare under dagen blir det att åka hem till Amanda och hjälpa henne att packa för att hon flyttar tillbaka till Stockholm, så tråkigt! Vi har precis börjat lära känna varandra på riktigt.. men men, finns tåg och massa möjligheter som tur är!

På fredag blir de ett sista jobb pass 19:30-09:30, sen på Lördag drar jag till Stockholm & på söndag morgon åker vi ifrån Arlanda. Kommer bli så skönt att få komma iväg igen! - sjuk grej att syrran bokade samma resa efter hon fick veta jag skulle ner så hon kommer ner till Turkiet på Måndag med två vänner. Kommer bli så sjukt nice.

Nu ska jag grejja vidare lite här på jobb innan det är dags för sömn för mig och min brukare.

tjingeling!

För jag har gått och blivit med nytt boende
JAG ÄR SÅ GLAD!

Kommer bo större och i en helt nybyggd trea ute i Hyllie.
Flytten blir den 16:de November. Kommer bli så kul att få inreda och det bästa av allt är att jag har tvätt och torkmaskin i lägenheten.
LYX! 

Hoppar av glädje här hemma ☺️
Lägger in bilder på planlösning och visningsbilderna☺️

Idag så betalade jag utbildningen till franstylist. 21-23 september kommer jag va i Göteborg på utbildning. 

Sen blir det 12 veckors plugg och kommer behöva modeller att sätta fransar på.
Det ska bli så kul!!
1. Att komma iväg och vara uppe i Göteborg en hel helg.
2. Att äntligen få utbildas och bli klar ☺️

Idag har man fortfarande legat i sängen med magkramper och illamående. Så sjukt rastlös är jag...

Nu har jag bäddat ner mig i sängen till en ny serie jag börjat kolla som heter ”younger”.

Godnatt och sov så gott

Jag börjar med att skriva att jag är tacksam att jag fick dom två systrarna som jag har, hade aldrig velat ha några andra. Vi har en syster i himmeln oxå som vi alla 3 saknar och älskar otroligt mycket på våra egna vis.

Men vägen till mina relationer till mina systrar har verkligen inte varit lätt.

Evelina och jag är det bara 13 månader emellan, vi har alltid lekt med varandra som små, gick i samma skola och parallellklasser när vi var små. Mamma klädde oss alltid i samma kläder när vi var mindre. Vilket Evelina nog hatade mer än vad jag gjorde haha!

När jag & Evelina kom upp i tonåren så kom vi inte alls överens, jag hatade henne och allt som hade med henne och göra, hon kände likadant för mig. Vi slogs, gjorde sönder saker och tävlade om mammas uppmärksamhet hela tiden. Ingen av mig, Evelina och mamma hade det lätt under den perioden.
Jag flyttade till slut när jag var 13, och kom aldrig tillbaka.
Då hade jag och Evelina knappt nån kontakt på flera år.
Vi sågs kanske 3 gånger på ett år. Och så var det under hela tonåren fram tills när mamma dog.
Då var jag och Evelina tvungna att vara med varandra, vi var tvungna att samarbeta, för att kunna ta hand om mammas lägenhet, planera begravning, ta hand om hundarna och allt som kom med mammas bortgång..
Mammas bortgång är det svåraste som hänt oss barn, och det har varit ett rent helvete rent ut sagt.
MEN det gjorde så jag och Evelina fick en relation igen, och en djupare relation som gjorde att vi förstod att vi måste ta hand om varandra nu för att vi har bara oss.
Idag är hon min bästa vän, min syster och jag kan berätta allt för henne. Men vi håller fortfarande på att lära oss att kommunicera, vi försöker fortfarande lära oss hur den andra tänker. Men i slutet av dagen så vet jag att jag alltid har henne där. Och jag skulle göra allt för henne.

Min relation till Mikaela har varit mer stormig men jämn, när vi var små så tog Mikaela stort ansvar i familjen, när mamma jobbade dagar/nätter så fick Mikaela alltid vara hemma med oss och fick inte vara den tonåringen hon skulle varit.
Det fanns månader när jag och Evelina bodde hos Mikaela för att mamma inte kunde ta hand om oss.
Hon har fått dras med oss ”skitsmåsyskon” samtidigt som hon uppfostrade 2 små egna döttrar, hon och hennes dåvarande man Jonas var där när ingen annan var det. Och idag är Jonas familj för mig, även fastän gela och han inte är gifta & tillsammans längre.
Mikaela och jag har alltid haft ett speciellt band, vi har alltid kunnat prata om saker i barndomen utan att man ska behöva vara rädd för vad man ska säga eller hur man ska säga det. Vilket jag är så tacksam för

Jag har inte alltid känt mig förstådd av henne och hon har nog velat strypa mig 100 gånger.
Innan så kunde jag slänga luren på henne, jag slogs när jag var yngre, jag gjorde bort mig så många gånger framför henne och barnen. För jag var trasig.

Idag så har jag och Mikaela en väldigt öppen relation, vi pratar om de mesta, jag kan alltid ringa henne o storböla, jag kan ringa och FaceTime:a med henne och barnen i en timme bara så.
Jag vet att dörren hos henne alltid står öppen. Så många gånger jag kommit utan o säga något, och planerat bakom ryggen på gela med hennes kille Emil haha!

Så alla ni som vill ha bättre relation till era syskon eller till vem som, börja med att sträcka ut er hand. Ingen relation är en dans på rosor, varesig om det är vänskap/parrelation eller syskonrelation. Men kämpa för det, för det kommer lossna till slut och man kommer långt på att vara ärlig och kommunicera. 

Att vara ödmjuk och ibland svälja och lägga ner sitt ego är viktigt. Ibland behöver man inte ha sista ordet även om man tycker man har rätt och den andra har fel. För min verklighet är kanske inte alls likadan som den andres!

Och till mina systrar, jag älskar er och ni är mitt allt.❤️