RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-08-11 23:16:14

agnes blogg.

det bloggigaste världen har att erbjuda.

2019-07-30 23:37
Gick igenom en del gamla inlägg som ligger i utkast (där finns hundratals) och hittade en lista som jag skrev i slutet av 2014. Det var intressant.
 
Berätta om dig själv.
 
Jag heter Agnes Stenlund, är tjuge och ett halvt år gammal, och är bosatt i ett radhus mittemellan Deptford och Surrey Quays i sydöstra London. 40% av min vakna tid, lite sådär på en höft, pysslar jag med ord och text. Drömmer ändå 80% av all tid (höft) om att skriva sånt som jag vill skriva. Har svårt att acceptera att det, för mig, faller sig mer naturligt att titta på klipp från Britain's Got Talent 2011 och äta jordnötssmör än att läsa engelsk poesi och skriva finurliga meningar längs handlederna.
 
Jag är duktig på att memorera faktatexter, människors namn och långa sifferkombinationer. Är värdelös på att minnas mina egna planer, viktiga papper och husnycklar. Är mycket social men i det närmaste omöjlig att få tag på, eftersom jag ofta finner mig själv vilse på bakgator utan telefon eller internet i fickan. Det är inte så mycket ordning på mig, helt enkelt.
 
Nu: Jag heter Agnes Stenlund, är 25 år gammal och bor i Uppsala. Spenderar majoriteten av min tid med att beräkna saker som osmotiska faktorer och, kanske främst, med att försöka förstå innebörden av saker som osmotiska faktorer. Spenderar anmärkningsvärt mycket mindre tid (än för fem år sedan) på att drömma om skrivande. Jag gör det dock fortfarande ibland. 

Sorry to disappoint mitt förfluta jag men tittar mer på Youtube än jag någonsin gjort och har inga planer på att sluta. Kanske (kanske!) har blivit lite bättre på att svara i telefon. Annars är det mesta sig likt.
 
Vad längtar du efter?
 
Snö, lediga morgnar och kvällar, min familj, att låna bokhögar på bibliotek, juletider och att resa.
 
Nu: Att terminen ska börja om igen så jag får träffa kompisar och njuta av rutiner. Samt min familj och att så småningom ta examen. 
 
Vad lyser upp dina långa dagar på ett kontor?
 
Att min barndomsvän Hannes med jämna mellanrum skickar små glimtar av Västerbotten.
 

Frostkåge. (Där växte jag upp, för er som inte vet det.)
 
 
Snö!
 
Nu: Sitter jag inte längre på kontor.
 
Bästa boken du läst i år?
 
The Secret History av Donna Tartt eller Grejen med verb av Sara Lövestam. 
 
Nu: Eftersom det möjligen kanske är den ENDA bok jag läst i år: Mästerdetektiven Blomkvist.
 
Vad tänker du göra någonting åt?
 
Mitt hår och den här bloggen.
 
Nu: Mitt hår och mina omtentor.
 
Vad har du ätit på senaste?
 
Claras linsgryta. Det är seriöst det enda vi äter i mitt hus (och i Claras hus, så vitt jag vet). Busenkelt, varmt och gott. 
 
Nu: Choklad. Just nu. Alltså.
 
Hur ser denna vecka ut?
 
Sju dagar, måndag först och fredag sist. Drack kaffe med Heini på Brick Lane i tisdags. Simmade och kollade på fyrverkerier (pga Guy Fawkes Night) igår. På fredag ska jag äta pizza och fira Sean som har fyllt 20. 
 
Nu: Sanna har varit på besök och åkte tidigare idag. Imorgon ska jag åka till skolan och börja plugga till omtentor. Vågar tro att det förmodligen händer något kul i helgen men roligare än så blir det inte idag. Tur att Sanna var här, annars hade den gamla veckan vunnit med hästlängder.
 
Vilken är din bästa blogg för tillfället?
 
Emmas. Böcker, popkultur och Norrland.
 
Nu: Majas. Min enda bloggkärlek numera faktiskt.
 
 

sjätte oktober.

2018-10-06 19:15


Jag längtar bort från stan väldigt mycket atm. Det blir ofta så när det är stressigt, men kanske ännu lite mer än vanligt just nu. Tänker på när isen lägger sig över viken utanför stugan, kantareller i norra Västerbottens skogar, paddling i Höga kusten-skymning och norrsken som återkommande inslag när jag promenerar hem på kvällarna. Att vakna under bar himmel eller, om inte annat, i ett krokigt hus långt från tågstationer och tentalokaler. Studier äger men landsbygd ändå va. 

Kanske att en skulle prioritera en liten gård före resor och ullkappor. Kanske till och med be om hjälp från bank eller en förälder när banken säger nej för att banken är ändå en bank. Någonstans på smidigt bilavstånd, kanske Dalarna eller Hälsingland, kunna åka dit på fredageftermiddagen och ligga soffan och slumra till Beck efter en lördag av påtande i trädgården. Gå upp för knarrig trappa. Se kullar utanför fönstret. Ha äppelträd och potatisland och några får och slänt där en kan dumpa döda växter. 

Eller så får det komma med tiden. Med åldern. Just nu är det kanske här jag ska vara, hänga med i tempot så gott det går. Åka på utbytesår till någon storstad. Kanske där det är varmt och palmer vajar längs trottoarerna i natten. Kanske där snöiga berg stoltserar runt hörnet, även mitt i sommaren. Kanske någon annanstans. Men det är inte dit jag längtar idag, i alla fall inte allra mest. Allra mest längtar jag till norrsken och nyis på havsvik i norra Sverige.

nämen.

2018-10-03 12:56
 
Det är inte som att jag har gått och kämpat emot ett starkt begär att spy ur mig meningar publikt i tre års tid.
 
I alla fall inte konstant.
 
Men just nu är det väldigt fullt i huvve och jag har väldig lust att kanalisera ut det. Behöver göra hönor av lösa fjädrar i mitt liv. Det känns lite som om jag är fastvuxen och att mitt huvud kommer att lägga ner om jag inte får känna att jag åstadkommer någonting utöver deriverade hastighetsfunktioner. Inte för att det är något fel på dem eller så. Men särskilt lättande för ens tankar om livet är det inte att derivera.
 
 

2015

2016-01-12 11:27
Inledde året i snöigt Skellefteå.
 
Jag besökte Thailand, Malaysia, Vietnam och Indonesien tillsammans med Sanna.
 
Väl tillbaka i Europa åkte jag till London för lite typiska London-sysslor.
 
Sa tack, hej och tog sedan med mig hela livet tillbaka till Sverige.
 
Hängde runt med familjen i landets södra delar till att börja med.
 
Började sakta men säkert jobba mig upp genom landet. Ett stopp hos Tobias och Agnes i Stockholm. 
 
I maj kom jag tillbaka till Skellefteå och i början var jag arbetslös och lämnade allra helst inte Örviken över huvud taget.
 
Var utomhus med kompisar.
 
I slutet av maj började jag jobba och den kommande sommaren blev sedan jobb jobb jobb.
 
Annars var juni, juli och augusti ljusa och fina. Vädret var sämst men vi nattabadade i älven, drack öl och dansade till Silvana på trästock. Började hänga med Mattias (igen). 
 
Min kusin Jonatan och Sofia gifte sig i slutet av augusti och hade årets härligaste fest.
 
Sensommar. Jag och mamma åkte till Malmö och Köpenhamn. Jag åkte vidare till London för att träffa kompisar. Mattias joinade efter någon vecka.
 
I oktober flyttade jag till Stockholm.
 
In med Jossi på Södermalm, för att vara mer exakt.
 
Jag köpte en säng på blocket och det slutade med att jag och M bar den från Östermalm till Söder en kväll. Tjugofemtons bästa anekdot.
 
Hösten blev en härlig kompott med häng around town. Främst tillsammans med ett knippe gamla vapendragare.
 
Jobbade på Fotografiska.
 
Och hängde i Uppsala. Här som Moonrise Kingdom-kidsen på halloween.
 
Sen höst + tidig vinter = noll snö.
 
Sen fick vi jullov och åkte till Kalmar. Såg Star Wars.
 
Och firade jul (i matchande tröjor).
 
Avslutade året med skidskoåkning på Bodaträsket och dans i Långviken.
 
 
Och det var 2015: spontant och händelserikt och flängigt som få.

Angående 2016 skulle jag vilja efterfråga lite mindre berg-och-dalbana, lite mer konsekvens och ungefär lika mycket skoj. Dessutom i Uppsala- och studentedition. Fortsättning följer, kan vi väl säga. 
 
 

höst stockholm södra.

2015-11-15 14:24
 
 
oredigerat och lite ofokuserat, men det är väl allra mysigast så.
 
jag trivs med att bo i stockholm och med hösten
 
och så mattias. vi två är mitt absoluta favoritpar.
 
 

LONDON YAAAA

2015-09-25 21:18
 
 
Sedan sist har jag bland annat agerat oerhört stolt plus-one åt min allra käraste unge man på gasque (typ detsamma som sittning, har jag lärt mig) i Uppsala, dansat mig svettig till discohits framförda av live-band i en studentkorridor i Lund, ätit vietnamesisk middag i Malmö och strosat längs drömmiga kullstensgator i Köpenhamn.
 
MEN!!!
 
NU!!!
 
ÄR JAG HOS CLARA I LONDON! Och hon bor numera i ett fantaaastiskt hus, lagar i detta nu mat åt mig, vi lyssnar på The Lovin' Spoonful och dricker rödvin, Camilla kommer alldeles strax och folk ska spela på The Fox and Firkin och på The Duke och vi vet inte riktigt vart vi ska och imorgon är det inflyttningsfest och allt är ungefär precis som det brukar. Det kommer bli en härlig vecka, detta.
 
 

en sommar i norr.

2015-09-16 00:25

Sådär, nu det mitten på september och därav kan vi väl säga att det typiskt är höst. Vilket även innebär att det är typiska alla-är-åter-på-olika-platser-tider och därav även dags-att-återuppta-bloggen-tider. Det tar liksom inte många dagar innan en inser att det där med facebook-konversationer är en dött lopp redan innan det börjat. Som att samla viktiga telefonnummer på post-its. Nåväl. En liten uppdatering kanske vore på sin plats.

Jag har, som bekant, spenderat några månader i Norrland Västerbotten Skellefteå. När jag kom dit var det fortfarande senvinter. 
 
Då hade jag flängt så mycket att jag tänkte att snart spricker huvvet av att släpa på alla dessa tunga väskor. Dags att stå stilla ett tag, tänkte jag.
 
Jag hade prick inga pengar och inte heller ett jobb de första veckorna men många av mina vänner var i stan så vi festade och gick ut på krogen (obs: passande med singular pga det finns cirka en att välja på. Mitt i sommaren: typ tre, men ok. Moving on) varje helg, vilket var väldigt konstigt gjort av oss, men vi tyckte i alla fall att det var superkul. 
 
T ex vimlades det med Nils och Oliver.
 
Och så gjorde vi en massa annat också. Typ grävde gropar, stod på stenar vid havet, checkade ödehus, åt vårrullar och badade.

I maj började jag i alla fall jobba på Skellefteå museums lanthandel och på restaurang Nygatan 57, och runt dessa två platser skulle det mesta av sommaren sedan komma att revolvera (här påstår min mamma att detta är direkt översättning av "revolve around". Låt oss istället säga "kretsa" då). 
 
I lanthandeln hängde jag majoriteten av sommardagarna känns det som, kokade kaffe och pratade om de olika 1800-talsbyggnaderna med diverse gubbar med käpp. Nästan dagligen kom kompisar och fikade eller åt glass och höll mig sällskap. Rätt mycket bakiskaffe förtärdes. Det var fint.
 
Och så Nygatan såklart, där jag kände mig hemma från första veckan. Som en liten familj att hänga med sena lördagskvällar och springiga tisdagseftermiddagar.

Annars?
 
Gick på styltor och fiskade som en bör + gör.
 
Himmel, hav, skog fick duga i väntan på sol. (Den kom aldrig.)
 
Hängde obviously med kattbebisar.
 
Sen blev det juli och stadsfest och när jag vaknade morgonen efter var min mobil av okänd anledning död, vilket resulterade i att jag var mobillös t o m mitten av augusti, men det gjorde inte så mycket. Okej, jag ljuger, det var asjobbigt tyckte jag och alla andra.
 
Var sammanlagt ledig 4 dagar i juli, och då alla hade landat från diverse håll hände det roliga saker ungefär v a r j e kväll. Sov därav i princip ingenting. Det var en pärs, men vad gör en inte va. 
 
Nästa gång vi ses är det alltså augusti och jag har införskaffat en mobil som per automatik lägger på mycket obehagligt filter på selfies.
 
...som sagt.
 
I augusti började jag även ha lite mer ledigt så jag och Matilda gick och åt. På Nygatan. 
 
Jag lämnade Skell kommun för första gången på flera månader då jag och pappa åkte ut på inlandsturné.
 
Vi hade kräftskiva i Bonnstan + blåbärspajskalas i Bergsbyn en helg då Sofia var i stan.
 
Och inte minst: under mina mobillösa dagar hade jag dessutom börjat hänga lite extra mycket med, och fattat extra mycket tycke för, en av de fabulösa ovan. Och han kan vi väl säga är det goaste som följde utav denna sommar.
 
Och som ett sista rosslande andetag samlades vi, kanske femton personer, av den närmaste skaran för att bada och grilla och tälta på Skatan ett par dagar. 
 
Och hipsvips började folk droppa av åt höger och vänster och innan en visste ordet av var det dags för sista kvällen på lanthandeln och sista menyprovningen på nygatan.
 
Nu är jag i Kalmar där jag bland annat har fått träffa min brorson Joar, gå på Jonte och Fias bröllop och hänga med Sanna som har flyttat hit för att börja plugga. Och allt är bara härligt och bra och jag är så kopiöst pepp på höst och på att åter vara ute på villovägar. 

Under de kommande tre veckorna, med start imorgon, ska jag försöka hinna med Uppsala, Lund, Malmö, Köpenhamn och London, innan jag i oktober landar i Stockholm. Där ska jag bo med min kompis Josefine på Södermalm. Men den historien tar vi en annan gång.

gravitation

2015-08-10 09:01
 
Kom just på mig själv med att tänka att nu är det som om det vore vår i magen.
 

trots alla allt och oavsett vilka vad.

2015-08-04 10:57

Det är tidig augusti. Mörka timmar klättrar stadigt in över Bottenviken. Försiktigt dunkel beblandar sig med tidigare krispiga, orörda solskensnätter. Jag försöker pumpa cykeln men skiten måste väl ha pyspunka för så många gånger som jag har hetspumpat den i sommar bör det väl förbanne mig räcka att en gör årligen.

Hårda bentramp, i lurarna Spirit in the Sky, fladdriga däcket kliver osmidigt och högljutt över trottoarkanter, rullar våldsamt ned mot Lejonströmsbron. Aldrig hade jag reflekterat över älven vid Lejonströms före denna vår. Som en norsk fjord, gigantiskt maskineri, en spegel för ständigt eftermiddagssprinklad himmel. Lager på lager av barrträd längs strandkanten, ända tills den svänger runt ett hörn och försvinner ur sikte.

Jag måste ställa mig upp i backen vid Landskyrkan, funderar på om jag cyklar på bara fälgen, vidare på om det kallas för fälg även i cykelsammanhang. Schabraket i fråga stretar motvilligt emot. Genom Bonnstan, förbi den lilla huslänga där jag spenderat majoriteten av mina morgnar och eftermiddagar denna sommar, gatorna korsar sig och vägarna svänger i de exakta vinklar som de alltid gör. Som de gjorde när jag var 13 och 16 och 19. Som de gjort hela min livshistoria. Husen står där de brukar, i de färger som jag är van att se dem i.

Jag svänger runt ett hörn, hoppar av cykeln, låser fast den i en stolpe. Luften är varm, ljuger om temperaturer ingen levande själ sett röken av denna sommar. Jag har ingen telefon och ingen kan kontakta mig men jag tar en runda in på de mest naturliga platserna, hittar några på ett café, hälsar på ett par på Ica, finner de jag söker inne på biografen. Fler droppar in eftersom, vänder sig om och småpratar med någon från ett annat sällskap, berättar om något som har hänt på jobbet eller fest eller släktkalas eller nyheterna.

Sedan drar vi cyklarna längs med Nygatan, det luktar gräs och cigarettrök och vi undrar hur allt kommer bli denna gång, vad som ska hända då sommarbubblan spricker (allt mer undrar vi ju närmare september kommer). Och när jag styr mot en av flera sovplatser i detta lilla skrutthörn av världen ligger mörkret tätt över gångvägarna. Mellan varven dyker en ljuskägla upp, skapar en scen av gul parkbänk bredvid grön papperskorg uppslängd på sned. Annars är det mörkt. 

Jag låser skräpcykeln, gläntar försiktigt på den dörr som lämnats olåst för min skull och lämnar Skellefteå-natten. Mörkret klättrar stadigt in över Bottenviken. Solskenstimmarna tickar iväg. Men Skellefteå-nätterna kommer alltid för evigt att bestå.


en början från ett bortglömt dokument.

2015-07-27 01:11
 
Kvällssolen stod lågt mellan Deptfords betongklossar. Jag kisade i det varma ljuset, släpade fötterna efter mig från stationen som alla andra eftermiddagar. Människor rörde sig på ett annorlunda sätt där, som i cirklar istället för raka spår. Det resulterade i ett mer eller mindre kaotiskt myller, oundvikligt och välkommet. Jag kryssade mellan massorna. Svängde in på Scawen Road, platsen som blev min mest pålitliga fristad. Ett drömmarnas palats av unken karaktär. Grävde i fickorna efter nyckelknippan, kanske fick lov att ställa ned matkassar och ryggsäck, kanske knackade på och (av ren lathet) tvingade någon på andra sidan portalen slitas från sin syssla för att komma och öppna.
 
Klev in och sparkade av mig skor och tillsammans med jacka och halsduk föll spänningar till sprucket trägolv. Det bar alla mina tankar och vikten som vilade på mina axlar. Scawen bar allt. Snubblade fram genom hallar och vardagsrum och slängde upp mina skåpluckor och stjälpte in morötter och havregryn och startade vattenkokare, ursäktade mig för att komma åt besticklådan, grävde fram tepåsar, ånga steg i böljande vågor när jag svätte över vatten i tekoppen och sedan byggde ett torn av brödpåsar och mjukost som jag balanserade till matbordet. "Hur har din dag varit?", frågade jag och min mobil vibrerade i bakfickan och tydligen pågick en diskussion i gruppchatten som jag inte kunde få grepp om. Jag scrollade uppåt och uppåt till början av det hela.
 
Snart förstod jag att en vän hade träffat någon (på tinder verkade det som, jag scrollade febrilt för att få klarhet i det hela innan jag läste vidare) som hade bjudit in henne till hans kompisars fest, och hon hoppades på att vi skulle vilja göra henne sällskap till festen. "Jag bjuder in er till evenemanget", läste jag och insåg sedan att jag glömt lyssna på hur dagen varit så jag fick ursäkta mig och fråga igen. En stund senare, med nyborstade tänder och randiga pyjamasbyxor mellan lakan och fjunigt täcke, läste jag om evenemanget en gång till. Jag tackade varken ja eller nej, la ifrån mig mobilen, sa godnatt och släckte lampan och tänkte sedan inte mer på festen på flera dagar.
 
Några veckor senare skyndade jag fram över Hackney Central Station med flaskor våldsamt klirrande och skålade mot varandra i väskan, medan jag slank förbi lördagsglada sällskap på perrongen. Klockan visade många minuter mer än vad jag hade önskat då spärrarna äntligen öppnades och jag lyckades finna henne med blicken. Det var många som väntade på mig, människor jag visste namnet på men aldrig tidigare hade pratat med. En redan invigd kom och mötte oss på stationen för att visa vägen till kompisarnas fest. Tillsammans med dessa, i ljummen kvällsluft till bubblande konversationer spetsade med diverse brytningar, banade jag för första gången min väg genom Hackneys nattagator. Vägen såg annorlunda ut då: mörk, slingrande och oviss. Natten avbröts abrupt då dörren slängdes upp, musik och skratt lade sig som en lock över omgivningen och i farstun stod han och sparkade undan några skor och klev åt sidan för att släppa in oss.
 
 

tre stycken juli.

2015-07-09 12:53
 
 
Juli 2013 var jag en relativt nybakad student som några veckor tidigare tagit bussen över gränsen för att tjäna ihop lite cash inför framtiden. Med mig hade jag min kompis Pone, och tillsammans med ett gäng andra personer utgjorde vi ett kollektiv i Bodø, Nordland, Norge.
 
Jag jobbade på en restaurang (och extremt mycket) och gick ofta en 45 minuter lång promenad hem när jag slutat jobbet runt midnatt. Himlen nere vid vattnet var alltid helt sagolik.
 
Soluppgångarna med. Jag såg väldigt många sådana. Nachspiel varannan kväll ungefär.
 
För ja, vi var ute och rände en hel del om nätterna. Denna bild från Sannas besök är tagen samma kväll som vi hamnade på den, till denna dag, bästa efterfesten i mitt liv. Sanna planerade att gå direkt från festen till sin buss hem men missade den, om jag minns rätt.
 
Alltså dessa efterfester??? Vad hände med dem???
 
I kollektivet ingick Mira, och en stund i juli ytterligare en vovve som vi vaktade. Minns inte namnet på den andra, men vi hängde naturligtvis massor innan jag började jobba om dagarna.
 
Annars var vi utomhus typ hela tiden och gjorde sommarsaker trots att det var svinkallt varje dag. Så som picknickar, promenader och kvällsdopp.
 
<333333333
 
Juli 2014 befann jag mig i ett annat kollektiv i en annan del av Europa. Jag, Clara, Camilla, Madde och Georgia/Sarah (de bytte av varandra just i juli) hyrde ett rashus i Deptford, Lewisham Council, London. Där hade jag bott sedan september, jobbade med marknadsföring på heltid och hängde oavbrutet i parker och på sunkiga hemmafester nätterna till ända. 
 
Men eftersom hela huset hade sommarlov och befann sig på andra orter spenderade jag majoriteten av juli i norra delen av East.
 
På Hipster Square i London Fields exempelvis.
 
Och i Haggerston.
 
Hade jobbat på bra i ett projekt och blev representant på London Content Marketing Show. Gick på föreläsningar och workshops där vi passionerat diskuterade copywriting och annat spännande. 
 
Bytte nattbuss på London Bridge på vägen hem från Shoreditch cirka varje helg (blir så nostalgisk att jag får ont i magen av bara tanken på detta).
 
Grillade vid Themsen tillsammans med jobbet.
 
Åt pizza vid Regent's Canal med nya bra kompisar.
 
London Heatwave slog till och det var så orimligt varmt att det knappt gick att existera (än mindre jobba).
 
Poppade cava på Primrose Hill.
 
Och lite så såg det ut. 
 
Juli 2015 och allra minst jag hade kanske räknat med att det skulle se ut som det gör. Nåväl. Efter ett år med ett par svängar ut i världen befinner jag mig tillfälligtvis i Skellefteå, staden där jag vuxit upp och gått skola. Den som jag avskytt och saknat. Jag jobbar på två ställen, en restaurang och en lanthandel, och mellan passen klämmer jag in fikor med gamla och nya bekantskaper, paddlar kanot i stugan och läser Harry Potter. 
 
Och ännu har bara någon vecka av juli passerat och jag har inte haft någon ledig dag och vädret har svikit mer än en gång, men när jag kramar mig genom folkmassor och småpratar och frågar upp om tillvaron med kassörskorna på stadens alla Ica-butiker och genar på bakgator och cyklar hem till folk utan vägbeskrivning känner jag ändå att ja. Ja. Detta är ändå en helt okej plats att spendera mitt juli 2015 på.
 
 
 

east london is a vampire.

2015-03-29 22:47

Nu har jag varit i London i ungefär en vecka. Jag har hunnit med mycket under dessa dagar: druckit kaffe och öl och hängt på golv och köksbänkar och gråtit mycket men även kramats en massa med många bra kompisar. Det har varit himla fint. Men oavsett vad är det väldigt märkligt att komma och kika tillbaka såhär. Att dimpa ner på en plats jag så väl känner till där allt ser precis likadant ut trots att så mycket ändå är annorlunda.

Lite extra kul var det att träffa Clara, eftersom våra liv under väldigt lång tid i princip flöt samman. Hon studerar fortfarande Contemporary Dance på Laban i sydöstra, går till Wavelengths och gymmar som jag brukade göra efter jobbet, och tar 47:an över Themsen ibland. En del är detsamma, men mycket har förändrats också. Mycket har förändrats, och när hon berättar om konsteventen hon drar ihop på pubar i Deptford, när jag inser att hon har lärt känna musikerna vi gluttade på när vi just flyttat hit, att hon hittar allt fler billiga smultronställen runt New Cross att dricka kaffe på och hon insisterar på att jag ska ta mitt förnuft till fånga och flytta tillbaka bums, är det svårt att inte bli sentimental. 

Jag sätter mig på Overgrounden där jag brukade spendera majoriteten av min vakna tid, kliver över trösklar i mörkret på Scawen och handlar frukt av han, snubben, på Off Licence-butiken bredvid Donken, och jag känner mig något illa till mods när jag gör det. En olustig känsla i magen som påminner rätt mycket om ensamhet. Här flyter tiden på och jag är inte längre invigd i det vardagliga sällskapet. Gator som skvallrar om glansdagar som aldrig riktigt kan komma tillbaka.

Kanske är jag inte färdig med att bo i London än och kanske kommer jag om ett år eller två åter att vakna upp här varje söndagsmorgon. Jag menar det, möjligheten mer än bara existerar. Men jag vet inte, jag. Just nu känner jag mig rätt nöjd med att ha lyckats pressa ned alla mina böcker och skor i resväskor, så att jag kanske kan lyckas samla alla mina utspridda trådar på ett och samma ställe en stund framöver. Frågan är bara vilket detta ställe kommer att bli.

 
 

2015-03-26 11:39

Om jag hade lite kärlek så var den till dig.


en finare grej just nu.

2015-03-17 23:09
 
Vårig eftermiddagssol. <3




en viktdikt.

2015-03-15 22:45
det finns en liten tanke, jag inte kan bli kvitt
jag ska försöka stava den, här svart på vitt
jag vet ord som passar: säg tårta, vin och bär
sedan finns det andra, av motsatt karaktär
 
all eloge till denne, som kom på ordet vår
en årstid som är allas, en mening som består
som petig besserwisser, blir det dock min plikt
att ifrågsätta pajasen som kom på ordet "vikt"
 
i en tid som denna, verkar många tro
att vågens uppgift äro, att giva sinnesro
en mage är en mage och ett lår är ett lår
varför ska dess storlek få styra hur vi mår?

dragningskraft och massa, i en liten dans
kan varken mäta fulhet, eller elegans
ej heller kan vikten, för någon tala om
vad rör sig upp i huvve, på kotten där bakom
 
"att vara av stor vikt", som gjort för att förstöra
då det först har noll med gravitation att göra
själva fenomenet vikt, har blivit överviktigt
vikten av ens vikt vet ingen gräns, stopp å belägg, försiktigt

för visst finns det saker, som spelar större roll
typ mat sommar öl filmer katter brännboll
ja strunt är strunt och snus är snus, om än i gyllene dosor
men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor
 
så nu bestämmer jag, att nya tider grytt
ordet vikt är ute, nu är det dags för nytt
dessvärre har jag inte lyckats lösa riktigt allt
så nu tänkte jag återgå till att äta palt
 
 

vi borde prata om kjell höglund.

2015-03-09 12:52
 
"Min hand är tom och över ängen
vilar gryningsdimman
fyll mitt kärl för jag är tom
sen hundratusen år
vad hjälper det att minnas
den allra sista strimman
som for över din panna
som en glödgad meteor"
 
 

senaste veckan i tre städer.

2015-01-05 00:41
 
För en vecka sedan var det alltså dags att vinka adjö till Kalmar, efter en månad främst bestående av disneyfilm med familjens fabulösa medlemar.
 
I Stockholm intog jag mina släktingars hus i Älvsjö tillsammans med Daniel. De första dagarna åt vi ramen, promenerade och långfikade tillsammans med Tobias & co. Jag fick träffa och lära känna Fredrik och Aron, bland många andra.
 
Och så tog vi hand om denna dröm.
 
Och hängde med Frida och Matthew. Fast på bilden ser ni ju mig och Daniel, så detta blev möjligtvis en smula vilseledande. (Pussen skedde i alla fall någonstans mellan dumplings och bio och ölande och roande bekännelser om tidig tonårstid.)
 
På tisdagen gick jag och drack kaffe med en annan Agnes Stenlund. Vi har mailat en del, följt med och känt till varandra under några års tid, så nu tyckte vi att det var dags för en träff. Vilken himla himla tur att det blev så. Hon är en pärla. 
 
Vi bestämde oss för att styra mimosafrukost tillsammans dagen efter, med tanke på att det var nyårsafton och allt. Agnes bjöd hem oss till sitt tillfälliga tillhåll (som för övrigt också råkar vara Henrik Schyfferts tillhåll!). Vi köpte gå-bort-present i form av dödsgoda kolor.
 
Vi var nyårsglada!
 
1. Mimosaskål 2. Efter-mimosa-dans 3. Efter-dans-häng.
 
Sammanfattning av resten av kvällen: Middag med Ida i Älvsjö, fyrverkerier med Daniel och Fredrik vid Slussen, julmust med Daniels föräldrar i deras soffa, efterfest på samma plats som dagen började. 
 
Annars fikade vi ännu lite till, träffade fina syskon och kollegor och personer, pussades och kollade på film. Sådan obeskrivligt, kopiöst, briljant start på tjugofemton.
 
Tidigt på lördagen sa jag hejdå till D, kanske för sista gången på megalänge. Sedan styrde jag stegen norrut.
 
Mot Skellefteå!
 
Och här är jag nu, på Coasters och Ainas och dricker kaffe och öl. Det känns väldigt overkligt och mycket märkligt att vara här, men även megamysigt. Nu har jag tänkt börja ladda batterierna inför nästa äventyr.
 
 
 

flygplatsmat.

2015-01-03 08:46
 
Jag brukade tycka så mycket om flygplatser. En gång i tiden fanns de till för att representera den outforskade framtiden, låg där och väntade som portaler mot nya världar. Allt långt innan flygplatserna utgjorde en nödvändig passage mellan mina vänner och hemstäder. Innan jag i veckor släpade en 25-kilos-väska genom Europa. 
 
Jag befinner mig för tillfället mitt i den obligatoriska och alldeles för tidiga Arlanda-morgonen. Jag trivs rätt bra på denna sida portalen, men här sitter jag i alla fall. Blaskig americano och ostfralla för 100 kronor men trots att allt smakar papper ska det i alla fall bli skönt att se Norrland igen.
 
 

tre dagar kvar till en torsdag som alla andra.

2014-12-27 13:17
 
hej alla.

hoppas ni har haft en trevlig ledighet om ni varit lediga och en god jul om ni firat en sådan. själv har veckan varit den finaste och mysigaste på mycket mycket länge. har ätit mer än på ännu längre, kollat på disney, bakat, gått på bio och mest bara hängt med bebismage. 

nu har syskon och kusiner åter börja droppa av åt olika håll och på måndag åker jag till stockholm för att typ...fika...ännu mer.... och hänga med daniel och säkert göra lite annat mys också. nästa helg nångång åker jag to the great north och ska stanna mer än typ 72 timmar vilket känns lite ovant men kul. 

om en månad minus två dagar åker jag till malaysia vilket känns ännu mer ovant och kul.
 
sedan vet jag inte riktigt vad som händer men livet känns i alla fall oerhört pirrigt och spännande och det är väl precis så det ska vara, så jag är pepp. 



Dom jävlarna ska skjutas

2014-12-16 22:48
Okej, alltså denna produktion:



Superhjältskvinnor som revanschar på våldtäktsmän. Känner redan nu hur debatten ba kommer spåra ur av rosenrasande män som menar att kvinnor också våldtar.

Myser av tanken. I'll bring the popcorn.