RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-03-15 02:09:42

Norden

Lyssnar till sommarens sista Andetag

2011-08-18 14:25


Sommarens sista solstålar letar sig in bakom min rullgardinen och jag hör hur sommaren tar sina sista andetag. Det finns stunder från denna sommaren som jag aldrig glömmer, de finns stunder från denna sommaren som får mina ögon att dränkas av tårar MEN de finns SÅKLART även stunder av ständigt lyckorus!!


Det har varit en fantastisk sommar i Oslo även om vädret inte har varit på våran sida så har detta ändå blivit en sommar som alltid och då menar jag ALLTID kommer ligga mig väldigt varmt om hjärtat.

Jag minns så väl de ljumna nätterna då vi såg solen gå ner från våran ballkong.

 

Jag minns afterwork ölen på Cafe Sör med finaste Karro och hur vi avslutade kvällarna på Jäger.

 

Jag minns hur vi dansade fötterna gula och blå på Justisen.

 

Jag minns sanden mellan tårna från Oslos stränder.

 

Jag minns första gången jag såg DIG, tills de blev VI <3

 

Jag minns min födelsedag och firandet i parken med massa fina vänner.

 

Jag minns ett fantastiskt bröllop när min fina Sofie blev en Sjöbergare .

 

Jag minns mitt vackra Sverige och kramarna med mina fina vänner hemma.

 

Jag minns de soliga dagarna som jag kan räkna på mina fingrar.

 

Jag minns alla fina stunder med min finaste sambo Malin A <3, vi sitter alltid ihop du och jag!!

 

Jag minns de tända ljusen och smärtan över ondskan som skakade Oslo.

 

Jag minns tårarna av saknad som höll mig vaken stjärnklara nätter.


Adjö sommaren 2011<3

 

London Baby

2011-07-18 21:35

Nu är vi snart på väg igen, de var trots allt Mars som vi senast lämnade marken för en ny destination. Denna gången är de tid för England och jag längtar sönder ska ni veta :) Jag känner verkligen ett starkt behov av att få komma bort och bara få ett avbrott från vardagen. Så på måndag är jag och min lilla lus Malin på väg för att först hälsa på våran kära Melinda, sedan blir de nog ett stopp i London för att shoppa sönder bland alla smaskiga butiker som kommer dra ner mitt sparkonto :P

Efter London är de dags att möta upp våra kära vänner Peter och Tom, två killar som jag och Malis träffade när vi var ute och reste. Vad kan jag säga om dem, de är galna, fantastiska och alldeles super duper kul person att hänga med, som två små bröder :). Så snälla,snälla,snälla låt de bli Måndag för nu vill jag bara bort.... <3

Snart vaggar hösten sommaren till sängs.

2011-07-18 20:26

De känns som om någon punkterat mina lungor och låtit mig sakta kvävas i min oro. Det känns som om tårarna borde ta slut snart , men dom fallar bara fler och fler. Mitt hjärta slår rusande slag och ensam på golvet ligger jag stilla kvar.


 Sommar vindarna har börjat sjunga på sin sista refräng, höstens dagar närmar sig och vi får återigen snart ta farväl av en sommar som aldrig kom. Vi kan räkna dagar av sol på våra fingrar, men inte dagar av regn.


Hjärtelösa tider, hur kunde du vara så kall att du bara med din blick kunde döda. Jag minns så väl varje litet ord som du sa, ord som kunde kväva en själ. Det var en lögnares kärleks historia, där allt du sa var en lögn.


Skrivet 2009. 18.9 av Frida Johanna Josefsson





Tillsammans

2011-04-13 15:14

   Den tysta leken, har aldrig varit något för mig. Så kan du sluta tiga och säga vad du tänker på, låta mig få veta, ge mig en chans att förstå mig på alla de tusen tankar som snurrar omkring innanför ditt pannben. Skulle de vara bättre, att hålla käften?

Din tystnad den kväver mig, varför ska de vara så svårt att fråga, att visa lite känslor. Nej du håller hellre allt inom dig du, tills den dagen då allt bara brister. Har du inte lärt dig, under alla dessa år, att man är starkare tillsammans än vad man är ensam. Jag vill inte att du ska tiga och sitta där ensam bland dina tankar, så kan vi sluta att leka nu?

Du vill inget säga, du tror att den som pratar först den har förlorat, den är en förlorare. Jag ska tala om en sak för dig, ingen är en förlorare när de kommer till att kunna visa och tala om känslor. Det är bara skitsnack alltihop, jag vet ju att du på insidan gråter, jag vet ju om att när du tror att ingen ser eller hör, då brister du och då kommer tårarna.


Shit, jag hatar den här leken "tysta leken" de är den dumaste leken någonsin, den fånigaste av alla lekar jag vet. Så kan vi lägga av, vi är trots allt vuxna nu. Jag är trött på den här obekväma tystnaden, trött på att vi inte kan tala till varanda och lyssna. Det skadar väl inte att försöka, de skadar väl inte att låta tankarna bli hörda. Allt kan man faktiskt inte bära själv, men vi kan göra de tillsammans!!

Rödakorset?

2011-04-13 12:28

Att goda handlingar för gott med sig, de är ju helt riktigt ,men många gånger tycker jag att de goda handlingarna missbrukas.

Ett exempel kommer här, kollade på tv innan och så avbröts de med en reklam, reklamen handlade om att man när man pantade flaskor kunde välja att skänka pengarna till rödakorset. Det är ju iof en mega bra ide, att ingen tänkt den tanken innan. Varje krona räknas ju, så de var ju i grunden en fantastisk ide! Men, det finns ett MEN och de är, varför i hela friden måste de alltid finnas ett lockbete med att göra något gott?

För när jag satt där och tänkte, men oj vilken bra ide, så fick allt sitt bakslag!

"Då du skänker pengarna till rödakorset är du med om att tävla om 2 miljoner kroner"

Men va i ........!!!


Jag blir så ledsen, att vårt samhälle blivit som de blivit och ursäkta mitt utryck men jag är så otroligt trött på alla pengakåta människor där ute, som inte ser annat än pengar i allt. Det är tragiskt, för de finns så många människor som inte har i närheten av en trygg vardag, som varken har tillgång till att gå i skola, dricka rent vatten och som inte äns har ett hem att komma till. Saker som de flesta av oss tar för givet, saker som för oss är självklara men dem är egentligen långt ifrån de för alla!

 





Nya krafter

2011-04-13 00:16

Vi har varan, de är skönt att känna, då världen vaknar till liv igen. Hallå världen, du är inte dig lik, det är nya tider nu. Men man måste försöka se och lära, se att de är inte slut, för så länge vi har varandra, då är sorgen inte evig. Nu måste vi njuta av varje liten skön minut, visa tacksamhet till livet och ta vara på varje enstaka liten minut.

 Ibland måste man slå en knut på sina känslor och lägga på ett plåster på det som gör ont.



Genom all smärta så lär vi oss att se, att de finns liv, ett värde att leva för, våra vingar läker och vi kan åter flyga högt ovan målnen. Åter kan vi skåda och se hur vacker våran värld faktiskt är.


Det är inte slutet, bara början på något nytt och något säger mig att vi en vacker dag kommer att mötas igen. Adjö är nämligen aldrig föralltid min kära vän, de är bara en fråga om tid <3

 


Tusen gånger starkare

2011-04-12 16:33

I våran dusch här hemma så ser det ut som om det står ett stort S, i hålet där vattnet rinner ner. Men det är inte vilket S som helst utan det är ett SUPERMAN S. När jag var liten trode jag  åtminstone att om jag stod på det där S samtidigt som jag duschade så fick jag superkrafter, då kunde jag klara av vad som helst. Tänk vilken härlig och lätt syn man hade på livet då man var barn, allt var så enkelt på något vis men nu är de så komplicerat. Jag är svag men jag önskar att jag var tusen gånger starkare. Oj, jag skrev det, jag erkände de vi människor egentligen inte ska tala om, svaghet. Det är inte tillåtet att visa sig svag, utan istället om någon frågar om du mår bra så är de bättre att svara JA, istället för nej. För personen i fråga som undrar vill ofta egentligen inte höra ordet Nej, den har redan förväntat sig att du ska säga att det är bra och sen rullar samtalet vidare. "Hur mår du" det används mer eller mindre som en hälsnings fras, precis som vi säger hej, men hur ofta tänker vi egentligen på själva frågan?

Allt för sällan...


Det är djungelnslag som råder i människans rike också, den svaga den räknas bort, den faller, därför ska man aldrig visa sin svaga sida, det är inte okej att vara svag.


Shit livet gör ibland bara ont, ont i hela själen och jag bara ber och önskar att jag nu bara kunde få vara frisk och få vara lite glad och galen igen, allt jag vill de är att få leva livet fullt ut... Jag ska repa mig, jag ska komma tillbaka!!


//Botemedlet docktorn skrev ut lagar nog inte själen men i vart fall kanske den kan få mig på benen igen så jag slipper att vara en fånge i  min egen säng///



Att ta sig igenom sorgen

2011-04-10 17:32

Vissa dagar är sorgen extra nära,allt svider allt gör fruktansvärt ont! Men jag kan inte sluta undra över varför vissa folk inte kan respektera oss som sörjer?


Varför kan folk inte få låta en vara ifred med sin sorg och ge än rum till att få sörja. ?


Jag har all rätt till att vara ledsen, jag har rätt till att gråta och om jag även vill skrika så har jag lov att göra det också!


Det är klart jag hellre önskade att jag kunde vara glad men nu går jag igenom en förändring. En förändring som innebär att lära sig att leva utan någon som man alltid haft väldigt nära.


Du säger men Frida hon blev ju gammal, jag svarar att de spelar ingen roll!


För även om jag vet att hon fick leva ett långt och lyckligt liv, så gör INTE de att saknaden och tomheten efter henne blir mindre. Min sorg blir väl för fasen inte mindre bara för att hon var gammal, bara för att de var "naturligt" att farmor snart skulle kunna dö. Det har ingen betydelse alls, inte för mig!


Så snälla spara på de där orden, säg inte dem till mig, för jag vill inte höra. Jag vet att ni menar väl men för mig blir orden bara fel, ni gör de bara värre. Det är för mig ingen tröst!


Sorg är ju unikt precis som alla relationer. Allt tar sin tid och de tar olika långtid för sorg att läka ihop till en sårskorpa. En skyddande skårpa som gör att sorgen inte riktigt blir lika känslig, då den inte svider lika mycket som förut. Sorgen läker dock aldrig helt ihop,men man lär sig någonstans på vägen att leva med den. hoppas jag.


Jag känner mig som en narkoman, för jag är beroende av att vara ledsen, för sorg är allt jag känner, dag som natt, jag klarar inte att ta mig ur de. Jag brister, brister ut i tårar om och om igen, jag kan inte hålla känslorna i schak!


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


 


Tiden är vår fiende

2011-04-10 11:27

Det doftar vår och naturen den viskar om ljusare tider. Idag skiner solen, den värmer gott upp min frusna och stela kropp. Så jag slår mig ner ute i trädgården, för att sluta mina ögonen och minnas.


I trädgården ser jag en liten flicka springa omkring och jag förvånas över hennes glädje och energi, den värkar liksom aldrig ta slut. Jag önskar så att hon kunde dela med sig av sina känslor och sitt lyckorus. För den där lilla flickan, hon äger ingen sorg i hjärtat, för hon är för upptagen med att leva livet.


Den lilla flickan är inte heller ensam där ute i den stora trädgården, utan hon har sällskap av än äldre dam,som är klädd i en blå fladrande klänning som vårvinden leker med. De ser så lyckliga ut tillsammans, ingen av dem känner någon oro, bara lugn och harmoni. Den äldre damen ser med stolta ögon på den lilla flickan, hon är en mycket stolt farmor. Båda två njuter dem nu av stunden och av tiden som de äger där och då. De är båda väldigt tacksamma för livet och tiden som dem får dela med varandra.


Så länge du äger minnena från tider som varit,så är tider aldrig förlorade. Då dör aldrig något ut, då lever allt alltid kvar inom oss. inget kan hugga av dem rötterna av levande minnen.

Min farmor är inte död, hon har bara genom tiden förändrats. För i mitt hjärta lever hon kvar och hon är överallt, alltid vid min sida. I mitt minne håller jag henne levande fram tills den dagen då mina lungor inte längre orkar ta ett nytt andetag.



 Livet är ständigt  under förändring. Tiden förändrar ALLT och det är barnsligt enkelt att ta livet och varandra för givet. Så Glöm inte vad du än gör, att tiden här på jorden, den är begränsad!

 Gör därför hellre de du kan göra idag, istället för att skjuta upp de till imorgon. För en sak vet jag säkert om livet, att allt kan förändras på bara några sekunder, ja på bara några få sekunder kan allt man byggt upp rasa ihop.


//Livet är precis som en trädgård, de behöver vård för att kunna växa, kärlek och omtanke.//

Gå nu ut och "odla i din trädgård" ...


Everybody hurts...

2011-04-09 11:46

Ingenting, NEJ ingenting kan få dig tillbaka. Luften i dina lungor har blåsit ut men inte in, du är borta nu, du kommer ej tillbaka igen. Det är farväl nu, ett långsamt , ett smärtsamt farväl. Det gör så förbanat ont att inte få ha dig nära, jag ser dig i allt jag gör, allt påminner mig om dig, du är så nära men ändå så långt borta.


 Farmor julen 2009 firade jag på Nya Zeeland, då skrev du till mig "att nu var jag så långt borta som man bara kunde komma" Men farmor, jag kom ju tillbaka, men det gjorde inte du.


Alla minnen här hemma är så starka, jag kan känna dofterna, jag kan se färgerna, jag kan känna värmen från din hud när du kramar om mig och säger, Frida allt ordnar sig alltid. Du såg alltid allt så posetivt, du hade alltid en lösning på allt och även en envishet till att klara av alla de hinder som stod framför dig. Men Farmor, du glömde något viktig, du glömde att förklara hur jag ska klara av att leva ett liv utan dig?


Nu måste jag gå, även om jag är rädd, även om jag inte helt vet vart stegen leder. Trots de så måste jag fortsätta att leva. Det är bara så det är, livet går vidare även om jag inte helt kan förstå det och dagarna de fortsätter att komma även om du inte är här.

Dock har jag svårt att se en ljus morgondag, men det är okej att känna så, det är okej att skrika för jag är slukad av smärtan..........


"DEN SOM FRUKTAR DÖDEN, LEVER INTE LIVET"




En elak tystnad..

2011-04-05 20:27

Inatt klockan 04.10 vaknade jag till.

Efter det hade jag svårt att sommna om. Tiden gick så trögt framåt och det kändes som ett rent tidslöseri då jag bara låg där i sängen och stirrade upp i det vit/gråa taket. Jag prövade då att räkna några får, men de fick mig bara att känna mig löjlig. För jag hade varken vilja eller fantasi nog till att se små fluffiga ullbollar komma skuttande ovanför mitt huvud, så det tidsfördrivet la jag snabbt ner.........


Så, ja, där låg jag nu i min säng på Grönland stel som en pinne och sällskapade med min stora fiende (tystnaden) som tagit sig friheten att bjuda in sig själv.


Tystnaden och jag vi trivs nämligen sällan ihop, han gör mig oftast bara illa och får mig att tänka på saker som jag egetnligen inte vill tänka på.

Fasen, jag som bara ville sova, men trots de så låg jag vaken och plågades av mina egna tankar och egna känslor som bet och slet sig in under min hud..........


Så mycket bättre än de här blev aldrig dagen den 5 April, den kom liksom aldrig helt riktigt igång. Får väl lägga skulden på den dåliga starten, hoppas på försprång imorgon....

Godnatt!



Adjö ej för alltid!

2011-04-03 23:55

Idag sprack min bubbla,min bedövning tog slut och öga mot öga facade jag åter verkligheten. Paniken bröt ut direkt, när min kurragömma lek med verkligheten tog slut!

Min farmor är död, nästa gång jag kommer hem är det för att ta ett sista och långsamt farväl!

Som en hård käftsmäll så slår alla känslor tillbaka och tårarna dränker åter mina skakande kinder. Jag bitet mig i läppen, bara för att finna en punkt att fokusera smärtan på, men de misslyckas.

Jag vet så väl att man inte kan gömma sig från verkligheten, men ibland har man fasiken inte något annat val. Ibland måste man fly undan för att äns orka att andas.

Folk har beundrat mig, beundrat mig för att jag kan vara lycklig och stråla med mitt leende, trots allt jag gått igenom. Jag ska säga er, att de inte alla gånger har varit enkelt, men bara för att man utåt visar en känsla så behöver inte det betyda att man i hjärtat känner desamma.

Jag har varit nära att bli knuffad över kanten, men i det ögonblicket då man inte kan se, då man känner sig vilsen och svagare än någonsin, då har jag inte låtit mig själv förlora.

Jag är ingen bitter människa, utan jag älskar livet, jag älskar er som är omkring mig, för det är ni som gör mitt liv värt att stiga upp varje morgon, även om jag ibland bara skulle vilja ligga kvar i sängen.

Dock har jag inte varit mig själv sen den dagen då min farmor gick bort, för den smärtan och den sorgen jag känner efter hennes död, kan jag inte äns sätta ord på. De är känslor som gör mig rädd och svag.


 Den ända trösten är att jag är medveten om att hon fick leva ett långt och lyckligt liv men jag önskar henne tillbaka!!. Min farmor var mitt allt, hon var med de första gångerna då mina ögon för första gången bländades av livets ljus, hon var där då jag fyllde år, hon var där då jag började första klass, hon var där på skolavslutningar,hon var där efter bilolyckan, hon var där på min student, hon var där på min bal, min kära älskade farmor hon var alltid där, alltid trogen vid min sida. Men nu?


Det är bara några dagar kvar till begravningen,  bara några dagar kvar till jag ska stå öga mot öga med verkligheten och få det svart på vitt att min farmor inte längre är med oss i livet. Det gör mig alldeles illamående!

Fredagen den 8 April ska vi ta farväl av farmor, men

adjö ej föralltid, farväl det är inte slut, för i mina tankar där finns du alltid kvar!







Fast i villospår

2011-02-13 20:31

Vart jag än går, vart jag än är så leder tankarna mig tillbaka till ett beslut, ett val i form av förändring.

Jag kan inte helt sätta orden på plats, jag kan inte forma orden rätt i tungan och få dem sagt så som jag vill ha dem, så som dem låter i mitt huvud.

 Är det äns värt att ge det mera tid, ge det mera försök.  Snälla ni där ute,svik mig inte genom att påstå att jag aldrig försökte, att jag aldrig gav allt, för det gjorde jag.  Jag gav allt men det räckte inte till!

Chanserna har varit många och orden har haft olika melodier men aldrig har de lyckats bli identiskt med melodin som spelats i mitt huvud.

Det händer mig mer än ofta att jag fastnar med min blick på månen, där kan jag vila, där kan jag finna ro och fred i några korta minuter. Där i mörkret, där kommer inte någon åt mig. För där är jag fri, evig med mina tankar, evig med mig själv.

Du kanske tror att du förstår mig, du kanske tror att du vet vem jag är, men hur kan du veta svaren då inte äns jag själv vet vad svaren är.?

Ytligt kan du dömma mig, ytligt kan du beskriva mig, placera mig i ett samanhang. Detta är Frida Johanna Josefsson. Du når  dock aldrig mina drömmar, du når aldrig mina tankar som håller mig vaken om nätterna, som rubbar min sömn.  Jag är fast i villospår.

Månsken

2010-11-30 23:32

Vänt upp och ner på mitt liv, men finner inte pusselbitarna???, de har fallt i glömska, gömts under smuts och damm. Luften som jag andas känns tung och för varje steg som jag tar så sjunker mitt huvud närmare backen. Jag är tom, känner mig ihålig, de ekar inom mig, ett tomt eko som skapar värkar i hela kroppen.



Isparadiset tilltalar inte mig så som de gjorde då jag var barn, då var de kritvita snökristallerna de vackraste mina ögon skådat,då var snön en ren lycka och de mörkaste mörkret var ett täcken på ett steg närmare Jul.


I timtal kunde jag då irra omkring i den tindrande snön, dansande under månljuset, de var en ren och enkel väg till lycka, då ett ärligt leende klädde mitt face.


Nu hundratals dagar senare, sitter jag huttrandes på min skrangliga ikeastol under månens ljus,drömmandes och längtande efter dåtid.

Finns de någon bot?, som kan bedöva en saknad till de man aldrig någonsin kan få tillbaka i den perfekta form som den var.


Det lider mot jul....Men.....

Jag önskar mig inga hårda eller mjuka paket , allt jag önskar är att blåsa liv i minnen som bankar i mitt bröst, jag önskar att jag en gång till fick väcka dem från sin vilande dvala och uppleva dem exakt så perfekt som de en gång var. Är de okej att önska sig de?

Är det okej att längta,drömma om en dåtid?

 Nej nej, ni missförstår väl mig ej nu?, jag har inte fastnat i en tid som inte längre är, jag har bara gått vilse på stigen och glömt bort vem jag är....

Jag drömmer om en Jul hemma

2010-11-25 17:39

  

 Överallt omkring mig så blir de mörkaste fönsterna klädda av ljustakar,julstjärnor och diverse julpynt på alla möjliga håll och kanter. Det knådas lussebullar och knapras pepparkakor, doften av glögg sprider sig från hus till hus. Der närmar sig jul.....

Ur mina sprängda högtalare dundrar julmusik och åter igen slår de mig att jag inte alls vill spendera min julafton på jobbet för att sedan traska hem till min tomma lägenhet för att slå på kalle ankas jul klockan 15.00 och sen??

Ja vad fasiken skulle jag göra sen, sitta och tänka på hur alla familjer sitter och myser med varandra i vardagsrummet, äter godmat,lyssnar på julmusik, äter chokladbitar från understa lagret i Paradisasken, "ja för när de är jul då får man de", åhhh :(

 Jag förstår inte vad jag tänkte?, eller det var väl de jag inte gjorde, jag tänkte inte alls och därför står jag nu här med tårar i ögonen och längtar mer hem än någonsin. Dumma, dumma Frida.......

 

Julen 2009 spenderades i NZ, men Julen 2010 ska spenderas i Oslo, det är inte okej!


Im on my way..

2010-11-24 21:32

Fick ett samtal idag, ett smärtsamt samtal som gav mig större insikt  i att hänsyn,förståelse,omtanke,medkänsla,medlidande inte verkar leva i kroppen på vissa människor. Egoismen håller på att äta upp människans fina egenskaper innifrån och ut, de gör ont, så fruktansvärt ont att jag tappar orden, tappar lusten att äns försöka. Varför lägga någon energi eller ansträngning när man om och om igen bara får ta skit tillbaka. Ser mig omkring, inte är de mycket ljusare där, alla verkar leva i sina egna bubblor och ser inget annat än vad de själva vill. Så hur mycket ska man orka ge då allt omkring än brister?

Hur mycket ska man orka att bry sig då ingen annan runt omkring verkar vilja lyfta ett finger?

Då man försöker, då man ger allt men inte möter en posetiv liten känsla tillbaka då tappar fasiken allt sin glans och mina ögon betraktar nu omvärlden med stor besvikelse! Vad hände med kärlek till varandra?

Vad hände med viljan att vilja allas bästa, INTE bara sitt eget?

Jag ger upp, den här dagen har varit värdelös, får bara ont i magen och de kanske är dags att inse att de goda ögonen som jag betraktat omvärlden med kanske saknat skärpa...

Även om det är över nu...

2010-11-19 22:23

Allting har förändrats, det spelade ingen roll vad jag sa, det spelde ingen roll vad jag skrev. Du har inte fattat än, mina förhopningar rasa,för du försvan, dagar kommer bli till år. Men jag minns första gången som vi sågs som om det var igår, även om allt är över nu, allting har förändrats.

Jag ville säga någonting, känslor bubblar upp och jag kan inte tänka klart, jag älskar på avstånd. Även om det är över nu, allting har förändrats och mitt hjärta slår nya slag, jag har tänkt ringa dig så många gånger, stått utanför din port men inte vågat knacka på din dörr.  Du var ung, men jag var yngre, kunde inte tänka logiskt eller sunt. Allt jag önskar var ett svar?, varför var du tvungen att ge dig av..

 

Dagarna har tickat, mitt hjärta har fått rynkor och det är dags att gå, mina minnen som höll mig uppe,  de tynade bort.... Varför var vår vänskap tvungen att raseras??

Hur ska jag kunna leva med mig själv och veta att jag ödela vår vänskap och aldrig någonsin kommer få veta vad jag gjorde för fel, aldrig kommer få dig tillbaka.


  



En vecka att älska och hata.

2010-11-18 19:54

     

Det har varit en ganska så pass ordentligt dryg vecka på jobbet, tiden har tickat bakåt och inte fram. Nu är det dock inte så många dagar kvar till man får sova ut och vara fri till vad man vill. Men shit man kan ju bli tokig på detta liv med jobb och åter jobb. Ser fram emot att dra ut och resa igen, de ska bli skönt att få komma iväg i Feb även om de bara handlar om max 3 uker, men de är bättre än ingenting. Den här kylan tar ju knäcken på mig, de är ju ärligt talat dödande kallt ute, jag fryser så att jag blir gal!

Snart är de dock jul och då är i vart fall 2 vinter månader över, hehe bara drygt 3 kvar sen... Fasiken ge mig sommar och sol!

Tanken är ju att vi ska kunna komma iväg och åka lite bräda, de va inte igår jag åkte så ska bli kul och se hur de ska gå, eller kanske kul för dem som ser på :)


Hoppas allt är bra med er mina kära, puss och kram.. Massa mega mycket kärlek...

40 minuter

2010-11-16 07:58

   Godmorgon mina kära, när en dag börjar bra tycker man inte att de kan slå fel. Vaknar av att Malin imsar omkring och smäller i alla lådor man kan i köket typ, hon är på g till jubbet. Det är egentligen inte en så bra vecka, för jag och Malin jobbar omvarandra hela veckan så vi är inte lediga samtidigt alls:( helt värdelöst!

Så i min trötthet så beslutade jag mig för att knalla med henne till jobbet, ut i kylan, det var ju tur att jag inte varken tänkte på vad jag hade på mig eller hur jag såg ut i huvudtagtet, men kanske gjorde jag någons dag när de fick syn på mig och mitt luffsiga hår och klädval:P

Nu är jag iaf nöjd, en 40 min prumenad klockan 7 på morgonen när man egentligen kan sova till kl 12 om man vill, ja ibland så blir jag impad av mig själv!

Nu ska jag dock falla in i drömmarnas värld en liten stund till, finns det en bättre känsla än när man vaknar och vet att man inte behöver stiga upp? Nej, då är sängen som alra skönast. Länge leve sängen!!!

<3

Måndagsbarn

2010-11-15 12:41


Ny vecka...