RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-07-17 15:01:40

Familjen Mysbralla

Lady Brienne

2019-05-10 09:30




 


Det sägs att man blir starkare när man tar sig igenom prövningar. Jag har jobbat så länge med mig själv, att lära mig lyssna på kroppen, hitta balans, nå en förståelse och acceptans att det är som det är och att jag är som jag är - good enough!

Jag har nu varit modig och klarat av att göra precis det jag har tränat på under så lång tid, att BROMSA. 

Att då bli ifrågasatt av samhället i stort påverkar mig faktiskt. Det spiller över och jag börjar ifrågasätta mig själv också. Motivation, driv, energi, glöd och fighting spirit sinar i rask takt. Jag har svårt att se det positiva i någonting.


Ge mig en Lady Brienne som kämpar för mig i ur och skur, en lady Brienne som går genom eld och vatten för mig, en lady Brienne som banar väg och leder mig fram, för att hon svurit på det.



Förlossningsberättelse My

2017-09-13 09:30

En ovanlig vanlig dag

 

Måndagen den 20 februari började som vanligt med att vakna och ta mig upp till arbetsträningen på Intersport. Efter att äntligen ha fått mina "hjälpmedel" trosgördel, medicinsk strumpbyxa samt bälte fungerade det återigen riktigt bra att gå och stå mina timmar. Denna dag kände jag mig dessutom stark och hade minimalt med smärta.

 

Dagen fortsatte dessutom superbra med en planerad middag hos svärfars. Beställningen från mig och Liv var som vanligt blodbröd, fläsk och vitsås. Arvid äter alltid blodpudding när det vankas denna middag eftersom han föredrar det. Efter maten var det dags för kortspel som sig bör efter middag på 11:an. En Chicago drogs av medan barnen fick se serier från Netflix. 

 

En inte alltför sen kväll blev det eftersom det var en kommande vanlig arbets- och skoldag dagen efter. 

 

Natten började som vanligt. Klockan var strax efter 02:00 när jag vaknade av att det körde som en ilstöt långt ned i magen. Jag tyckte det var samma känsla som när Bufflan brukar boxa mig med huvudet. Jaja, jag passade på att kliva upp och kissa. Det började kurra i magen också, så jag tog mig några Digestivekex med smör på i köket. Då kände jag samma känsla i magen en gång till och funderade på hur man känner skillnad mellan förvärkar och "riktiga" värkar. Lika bra att starta datorn och googla. Det kom en till körning, så jag smög ned till Älskade R och väckte honom.

 


-Älskling, sa jag försiktigt och skakade lätt på hans axel. Du kanske ska vakna nu. Det kanske är något på gång, men jag är inte säker. Vakna och kliv upp i alla fall för säkerhets skull. Jag googlar på värkar och har satt igång en sådan där värktimer. Jag gick upp till köket igen.

 

Det kom en tredje körning och även om det inte kändes särskilt ont var jag uppmärksam eftersom de två tidigare förlossningarna gått snabbt. Jag klockade "värkarna" 5 minuter och 7 minuter med varaktighet på cirka 30 sekunder. I och med att jag inte är förstagångsföderska så stod det att jag skulle åka till förlossningen. Jag ropade till Älskade R att det nog var på gång ändå och att han borde väcka barnen och gå med dem till svärfars, några hus bort på gatan. Barnen hade varit tydliga med att de ville bli väckta på natten om Bufflan tänkte komma till oss då. Vi fick inte bara åka till förlossningen och skaffa barnvakt till dem utan att berätta. 

 

Klockan var 02:30 när Älskade R ringde till sin pappa och berättade att barnen skulle komma över. Jag tog på mig ett par mysbrallor och kände en lite starkare värk. Klockan blev 02:46 och då ringde jag förlossningen. Jag fick prata med en barnmorska "S", som nog tyckte att jag var lite för onödigt att komma in då jag inte hade direkt ont. Jag fick rådet att lägga mig att vila. Under samtalets gång var det lugnt med värkar ända till slutet då jag fick den första riktigt smärt-samma värken. Nu förstod jag att det verkligen var på gång. Barnmorska "S" sa lätt motvilligt att jag fick välja om jag ville komma in eller stanna hemma. -Ja, sa jag. Jag kommer gärna in. Mina två tidigare förlossningar har gått snabbt. Samtalet avslutades efter 4 minuter och 27 sekunder, alltså 02:50. Älskade R kom tillbaka hem och nu började det på riktigt.

 

Jag försökte koncentrera mig på att andas, men det var svårt. På väg från köket till hallen körde det till ordentligt och jag fick lov att kräkas. Det gjorde jag med Liv när hon skulle födas och då var hon nästan ute. Nu blev jag lite orolig. Ska Bufflan komma här och nu?!?!

 

Nu kommer Älskade R:s upplevelse:

 

Gumman min väcker upp mig och säger att älskling nu kan det vara något på gång! Jag studsar upp ur sängen och går in till Liv och Arvid för att väcka upp dom. Jag ringer samtidigt till Pappa (Farfar) och frågar om det är ok om vi kommer över med barnen nu för nu verkar det som om det har satt igång. Fatta vilken tur vi har att vi bor grannar med mamma och pappa när vi vet av erfarenhet att det brukar gå rätt fort med våra förlossningar. Han svarar att det är ingen fara, det är bara att komma över med barnen.


När jag kommer tillbaka till vårt hus igen står gumman och pratar med barnmorskan i telefonen. Barnmorskan råder gumman till att ta en värktablett och gå och sova. Mitt i den meningen så kommer det en värk till för gumman. Jag antar att barnmorskan hörde att det för nu fick vi i alla fall möjligheten att välja om vi ville komma in eller gå och sova…

Vi väljer att försöka ta oss till förlossningen så fort vi bara kan. Vi kommer dock inte så långt innan det blir halt. Vi kommer från köksön till toalettdörren. Liggande på golvet mitt i en värk så kravlar gumman sig upp till toaletten och spyr. 


Vi fortsätter ut till bilen och sätter oss in för att ta oss till BB. Våra vägar är så fantastiskt dåliga så det skakar och guppar som aldrig förr. Hur fort kan jag köra älskling?? Ta oss bara in så fort du kan!! Säg åt dem att ta ut Bufflan på en gång när vi kommer fram. Jag fixar inte det här, fortsätter hon. 


Vi tar oss ner för första backen innan nästa värk kommer. Gumman vrålar NUUUUU KOMMER HON!!!  INTE ÄNNU ROPAR JAG HÅLL EMOT!!! För det är väl superenkelt att bara bestämma så?! Vi studsar vidare på på de knöliga vägarna och jag tackar gudarna att vi har nära till BB.

 

Jag svänger in framför akuten och parkerar på en handikapparkering. Sedan springer jag runt för att hjälpa gumman. Akuten har låst nattetid så vi kommer inte in. Jag fipplar med en porttelefon och föröker få kontakt. Tiden står still!! Varför kommer de inte!? Till slut kommer det en sköterska och släpper in oss. Vill du åka rullstol eller säng? Vi såg att ni hade det lite jobbbigt på kameran vid entrén. Jag vill åka säng får gumman min fram! Jag fixar inte detta säger hon gång på gång!

 

Väl inne på förlossningen så möts vi av en barnmorska som hälsar oss välkomna! Åååå härligt första intryck, tänker jag. Hon utstrålar värme och lugn. Jag jobbar här inatt men ni kommer inte att ha mig som barnmorska... Say what? Bakom henne dyker en till person upp. Hej! Det är jag som kommer att hjälpa er inatt. Första intycket här då? Njjjjaaa, not so much! Iskall hand möter mitt handslag och den varma känslan är som bortblåst. Jaja det ska väl gå bra ändå hinner jag tänka.

 

Väl inne på vårt rum så konstaterar vi att än en gång så hinner vi inte med någonting, varken bedövning eller undersökning. De hinner precis lyssna på Bufflans hjärtslag och sedan säger barnmorskan " nu ska vi se hur långt ni har kommit.. ojojoj nu kommer hon! 03:18 föddes vår My närmare bestämt.

 

Början av förlossningen går snabbt kanske lite för snabbt. När lillguman är ute så klipper vi av navelsträngen och allt är frid och fröjd. Men det är också nu som det börjar att krångla. Jag sitter i en fåtölj med My i min famn när jag ser hur barnmorskan drar i navelsträngen för att få ut moderkakan. HON DRAR HÅRT! Så hårt att jag hör sköterskan i rummet säga "men ta det nu försiktigt du drar för hårt"! PANG! Navelstängen går av... Moderkakan sitter fast.

 

Efter diverse övningar typ sitta på huk och blåsa i en flaska så bestämmer man att det måste bli en operation för att ta ut moderkakan. Tack och lov så får jag en bra känsla av kirurgen som kommer. Det känns allt bra konstig när de rulla ut gumman till operation och jag sitter kvar själv med Mysan... Tänk så många tankar man hinner tänka innan vi får träffa mamma Annika igen.

 

Allt har i alla fall gått fint och äntligen får vi känna oss som en familj igen! Fatta att när jag träffade gumman så ville hon inte ha några barn.... Tänk så det kan bli ;) Nu sitter vi här med TRE!!! Helt galet! Helt underbart! I LOVE YOU familjen Mysbralla!!! Puss

Hurra hurra hurra!

2014-02-03 16:14


Grattis älskade Arvid på din 2-års dag önskar mamma, pappa och Liv.

Tyvärr får du inte den där roliga fyrhjulingen i present. Men något annat skoj finns i det stora paketet.

Arg make

2014-02-03 16:08

2014 började bra i hälsoväg. Jag kände mig starkare och piggare än på länge. Jag till och med sa det högt till omgivningen.
Nu har jag under någon veckas tid haft diffusa besvär i bröst/hjärta och konstigt pirr i en underarm och fingrar.

Älskade R ryter åt mig att kolla upp det. Jag kanske ska göra det. Jag blir ju dessutom förkyld varannan vecka. What's wrong?

Exorcisten?

2014-01-23 15:12


Huvva!
Jag ligger i influensa, tror jag iallafall. Det är i alla fall ingen vanlig liten förkylning. Det värker i leder och muskler och i bröstet för varje inandning. Det finns ingen kroppsställning som är bekväm. Jag har frossa och svettas om vartannat. Två lakan och ett täcke är redo för tvättmaskinen.
Nu borde det väl vara över snart, eller hur? Hur länge kan onda andar drivas ut?

Inge kul

2014-01-21 01:29


...som Liv skulle ha sagt.
Arvids feber som försvann igårkväll har åter dykt upp. Denna gång med en rejäl topp på 40, 8 grader. Det känns obehagligt. Han hostar mer också även om krupphostan ändrat karaktär och liknar mer vanlig hosta. Jag blir lite orolig att det ska vara lunginflammation.
Efter att ha rådfrågat 1177 (de tycker aldrig att man behöver åka in till akuten) så är pappa Roger där med lillen nu i alla fall.

Jag borde sova, men det är ju svårt när jag är lite orolig för vår lille toker.

Bäddsoffan

2014-01-17 21:34


...eller dagbädden är nästan klar här på bilden.
Kom och hälsa på!

Lite blandat!

2014-01-14 22:00

Vardag hos oss. Läsning och mys. Lek. Lill-Toker på gång. Hopp och skutt. Fika.



Gott nytt år!

2014-01-01 01:41


Vårt nyårslöfte under 2014 är att äta mer oxfilé.
Kramar!

JULAFTON 3013

2013-12-25 22:09


Äntligen ett år utan att flänga omkring på jul. Självaste aftonen firade vi med släkten på Rogers sida i vårt hem, ja, vårt hus.

Det blev mycket mat, lek för barnen, spännande med tomtebesök och många klappar. En riktigt riktigt bra julafton.

Här kommer några bilder från 24 december.




God fortsättning på julen!

Dan före dopparedan

2013-12-23 11:07

...och jag är dunderförkyld, men fylld av värme mys och glädje efter en helg med bästa släkten i Ingersta. Tack!

Imorgon har jag tur att vara med mina älskade 3 och mysa in julen i vårt eget hem. Lycka!

God Jul!

Julen närmar sig.

2013-12-17 03:12


Julbord

2013-12-08 17:32


Hela familjen på bild en eftermiddag som denna. Ja, inte på samma bild då.



Killarna och tjejerna!

Mörker och ljus

2013-12-08 01:14


Förbereder för besök.

Röjer upp

2013-11-30 22:26


Nu är baksidan fin och stor. Dessutom lyser solen in och vi ser sjön.


Totalt 4 stora träd; 3 tallar och 1 björk.
Jag är jättenöjd!

Inför advent och jul

2013-11-30 22:20


Lyser fint i mörkret.

Röda gardiner och lite pynt.

Det är roligt att baka. Jag gör en älg till Owe.

Mormor och Arvid samarbetar.

Det bakades även kanelbullar efter pepparkakorna.

Ganska tjocka och goda kakor.


Bara jag och barnen idag

2013-11-30 22:13


En riktigt mysig dag har vi haft idag. Vi har handlat mat, fikat, målat med fingerfärg, duschat, ätit mat, vilat, sett barntv, lekt tåg, klippt och målat naglar, ätit karra, lekt med julgranskulorna, läst bok mm.

Självklart har vi haft lite gnäll gnöl och trots emellanåt, men helt överkomligt ändå.

Här åker vi tuff-tuff-tåg "hoho"!

Vilka ögon...

Smaskar lite karra.

Att tycka

2013-11-24 22:31

Tänk vad mycket tid en del folk skulle få över till sig själva om de lade den på sitt eget liv och görande istället för att lägga ner den på att bry sig i andra.

Ingen latsida här inte!

2013-11-16 16:34

Jobb på tomten i förmiddags.