RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-03-12 13:21:47

- Tankar på nattgammal is -

x-blogg.se

Kamouflerad Verklighet..

2018-09-29 20:00
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Det är så lugnt här nu, när rösterna i huvudet för tillfället har tystnat och smärtan somnat in för en stund. Allt som saknas är ett besök av energin och av dig, lusten är ju redan här. Utanför gottar sommaren ner sig i soffan, det är visst någon film om svarta fåglar och gråa dagar. Hemma hos någon annan pågår ett galet spel om makt, pengar och våld, men inte här. Här lyser tristessen med sin ständiga närvaro och äventyret med sin frånvaro. Det finns tusen saker som lyser upp tillvaron men på nätet vinner hatet mer och mer mark för varje dag. Kan det vara ett bevis på att anarki inte fungerar? Går du runt bland folk och lyssnar riktigt noga så kan du höra hur varannat hjärta brister. Det är inget vackert ljud, men det syns åtminstone inte. Drömmar utgörs av illusioner i en kamouflerad verklighet där kärleken alltid är intrasslad i taggtråd och rosenbuskar. Varför ska alltid tankarna vara så svåra att förstå, när allt du önskar är att inte bli dömd av andra. Du låser dina dörrar och låter inte världen utanför få komma in. Tillsammans med ensamheten kan du ju inte bli sårad..

När ditt bästa inte är bra nog..

2018-07-21 14:18
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Tänker man på dom som kan skriva med känsla och stil, som alltid hittar dom rätta orden i de meningar som träffar rakt in i hjärtat eller själen. Tänker man på dom så inser man snart att man är ganska liten och ganska värdelös. Visst, dom är inte många men dom finns där hela tiden som ett hinder och som en inspiration. Jag vill så gärna kunna mäta mig med dessa mäktiga Gudar, men det vore väl att förhäva sig. Många av dom är döda sedan länge men några lever än, och jag vill hylla dem alla men finner inte orden värda deras storhet. Så varför kan man då inte inse sina begränsningar och bara ge upp? Svaret på den frågan måste nog bli att även om man inte kan komma upp i deras klass så vill man iallafall finnas till. Men den verkliga frågan är nog om man verkligen gör det eller om man bara bleknar bort i deras skugga? Mörkret sänker sig över det dystra i en enslings tragiska liv. Jag är ingenting och kommer så alltid att förbli..

Trollbunden av din skönhet..

2018-07-15 02:51
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Bland socialister, pundare och folk med avvikande stil. I ett sorl av röster, kemiska dofter och fyllda glas, blir man påmind om forna äventyr och förlorade slag. Vid dimmorna över en trollbunden park falnar glöden när gryningen vinner mark. En ensam häger vid en damm. I nyanser av mörka skogar leder häxorna dig på en fruktlös jakt i daggvåta drömmars tidevarv. Erövringar av obetydliga värden lyser med sin frånvaro i vackra väsens närvaro. Inget skola lycka vara om lyckan vore en mardröm i säng med sköna älvor, som i en galen dans tvingar dig med våld till underkastelse. Ser järtecken i skyn, över oändliga hav av minnen som gör mig svag. Styrka vore ett par ord från vackra läppar i en viskning om hopp från dig. Oändlig längtan att få ändra på det som blev så fel när du en februarinatt tog en chans i hopp om att förvandla denna grodan till din prins. Det är samma flicka bara olika namn. Samma möjligheter till en förlorad romans. Dom svarta fåglarna får sin revansch och kraxar sina hesa skratt av synen på det jag inte ser. Trollen driver runt och gillar när enslingen inte finner det slut han vill. Den synd jag begick borde jag sonat och blivit förlåten av Gud för längesedan, eller är förlåtelsen bara reklam för ingenting. Har man allt så har man ingenting, vinner man så förlorar man allt och lite till. Kan det verkligen vara sant att du ville ha mig.? Kanske är det du som är den prinsessa som dräper mina demoner och räddar mig. Kanske är du bara en hägring i ett rus av solsting eller just ingenting. Men i formen av skönhet trollbinder du mig totalt..

Glömma det gråa livet..

2018-07-09 20:27
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Nu hoppar jag in i spelet, åtta månader efter alla andra. Men med skicklighet, lite tur och en massa fusk och annat fulspel så tänker jag vinna. Är så trött på att alltid vara steget efter och att aldrig se det uppenbara. Men inte längre, nu åker superhjältekostymen på och superkrafterna dammas av och det är dags att rädda världen från ondo, eller åtminstone rädda en vacker kvinna i nöd och kanske till och med vinna hennes hjärta. Men när kvällen är över och man börjar nyktra till så inser man att det inte fanns någon kvinna i nöd och att superhjältarnas tid är förbi, min tid är förbi, åtminstone för nu. Nä, jag vägrar, jag tänker resa mig ur mörkret och sprida ljuset och utrota så mycket hat jag kan, och jag tänker rädda henne vare sig hon är i nöd eller ej, för jag bryr mig..

Falnande minnen..

2018-07-02 00:53
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Tänk vad mycket man inte minns och när man väl minns det så är det bara ord och inga bilder, än mindre filmer. Flickvänner som bara är namn på ett papper, äventyr som man inte visste hade hänt. Och det är bara ett fåtal ögonblick som hittats i gamla block, filer och dagboksinlägg Hur mycket mer finns det som man glömt. Saker som man sagt och gjort, saker man ångrar och sånt som man skulle vilja minnas. Det som skapat den man är idag, av det finns bara små fragment kvar.
Fast det som finns bevarat kan också ge uppenbara bilder av det man borde sett då, och det får man ångra nu efteråt. På samma gång så hade man ju inte varit där man är idag, på gott och på ont. Andra vänner annan stad, andra tankar som kanske inte funnits kvar, hade det fortfarande varit du och jag som det nu aldrig var. Hon på krogen som tydligen mig verkligen ville ha, nu hon gått vidare och någon annan henne har och ensam är jag. Förbannelse över min förmåga att stänga av, känslor som kan göra ont en annan dag. Du kommer inte undan smärtan, den finner dig tillslut ändå så varför inte bara ta chansen när man den får. Det är mig som jag inte förstår mig på..

Mörker, ensamhet och hopp..

2018-03-03 23:08
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Mitt i veckan står tiden alltid helt stilla. Likt en mardröm, ett rovdjur som smyger sig på för att slita mig i stycken. Så som kvinnor gör och kanske är det just därför som vi älskar dem så högt. Fast det gör ju fruktansvärt ont när dom sviker och sviker gör dom förr eller senare. Men nu är det helg och då är allting upp och ner. Och även om man träffar någon ett par timmar, har jättemysigt, äter och dricker gott så slutar det alltid med att man måste hem till ensamheten igen. Promenad genom byn i isande kyla och där snön ligger vit, istapparna hänger från alla taken, det är en vacker syn men inget som någon hon vill dela med mig. Vad gör jag nu, är jag en så tragisk figur.? Kanske skulle man ge sig av, lämna allt och bara dra ut på nya äventyr. Fast vad skulle skillnaden vara, det är ändå samma kvinna, bara olika namn. Jag tror jag stannar kvar. Här vet man vad man har (förvisso ingenting men iallafall). Snart är våren här, då öppnar sig världen igen och allt blir fröjd och lycka och vandringen mot döden blir lite lättare, kanske till och med en uns roligare. Om man skaffade sig en fluga och en fes så kanske allting förändras till något nytt och spännande. Kan det vara så enkelt.? Jag har ju nästan allt man kan vilja ha utom just fluga och fes, (och någon som vill dela sitt liv med mig). Men man kan ju inte få allt, så tack för en trevlig kväll..

Det faller ett mörker..

2018-01-01 02:51
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Grundlurad! Han är grundlurad, det nya året innebär ju inte som utlovat något nytt hopp. Det är samma drömmar, samma längtan och samma sorg som åren innan. Han lovade att begrava allt som sedan länge borde grävts ner men kommer han verkligen att klara det. Det är ju det som ger näring åt dom superkrafterna som han i hemlighet bär. På ett hotell i Helsingör för ett par år sedan fick han en sista chans som han inte kunde ta, nu finns bara minnen kvar. Men varje nyår hoppas han på ett nytt telefonsamtal, som aldrig kommer. Det är det som är grejen med en sista chans, den upprepar sig nästan aldrig, åtminstone inte när det lämpar sig. Jag har så mycket jag ångrar och än mindre som jag inte ångrar, men det är väl det som är livets gång. Men när längtan blir för hård så får han väl rädda en jungfru i nöd, det är ju det han gör bäst. På så vis slipper han sina egna problem för en stund, en kort stund men iallafall. Känslan av att ge upp och att behålla hoppet är en balansgång som han klarar av med perfektion, han har vinglat där länge nog för att ha lärt sig konsten, åtminstone så tror han det. En ensam raket blixtrar i färg över en himmel så grå för att bevisa en poäng, men när den dör så är den bortglömd igen och allt är åter som det var. The happy song ljuder ur högtalarna när en tår sakta rinner ner längs hans kind, ingen behöver längre en superhjälte, det är nya tider nu. Som tur är så finns där ett ljus i slutet av tunneln, det må kanske vara ett tåg men å andra sidan kan det vara ett hopp som är värt att hålla fast vid nu när natten övergår mot dag..

Kunde Jesus, så kan jag..

2017-12-06 16:33
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Dom svarta fåglarnas dvala är över för denna gång. Den varade en stund, men underbart är kort och som om det inte vore nog med allt annat så kommer demonerna med nästa tåg. Jag är man och det är så man kvalar in för att vara ett svin. Och visst, jag tror ju på kollektiva lösningar så jag får väl ta på mig alla synder som någon man begår, kunde Jesus så kan jag. Så hör upp kvinnor och flickor, skulle det hjälpa eder i kampen så får ni om ni vill spika upp mig på ett kors. Men till skillnad från Guds son så lovar jag att inte återuppstå. Fast jag är inte så säker på att det ens skulle göra någon symbolisk skillnad. Eder kamp kan ni troligtvis inte vinna utan att ta till dödligt våld och våld är alltid fel.
När man saknar det som skulle varit och det som skulle bli, det är då dom vaknar till liv och allt blir svart, men det är bara att stå ut för förr eller senare så somnar man och då vaknar man inte mer. Det man har gjort går ej att inte ha gjort och det går nog aldrig att förlåta, synden går inte att tvätta bort, inte ens den heliga ande skola kunna giva dig frid. Dömd, du är för alltid dömd att vara och förbli ett svin, så gå och ta ditt liv..

Drömmar om kyssar, inte slag..

2017-11-26 07:49
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Eder hjälte lämnar skogen för en andra våning. Där blir det väldigt mycket, en gammal kärlek, ett jobbligg och en otroligt vacker fluortant. Han avböjer en dans, vilket ger honom ångest. Varför dansar han inte bara med henne, det skulle ju ge honom en fördel till det han verkligen vill. Men han tar ångesten istället. Skönheten gör honom nervös då han har så negativ bild av sig själv, vem kan älska en galen poet. Men om man tolkar tecknen så tolkar man dom fel, antingen till sin fördel och då får man ångra det och mot så blir det ångest av det. Ett besök i natten kan inte kompensera det han verkligen vill. Visst ger det hopp om något som aldrig kan ske, men ambivalens hjälper inte en förlorad själ. Han önskar att han var hennes alternativ, men det är han inte. Han är en olycklig själ, han liksom alla andra önskar finna kärleken och att någon vill honom väl. Det må bara vara en dröm men drömmar är det som ger oss hopp. En februarinatt fast i november, aldrig någonsin har han fått så mycket närhet som inatt och ändå känner han sig låg. Kvällen gav honom ett hopp som bara var en illusion av lycka, han älskar henne så..

Det profana mörkrets sista andetag..

2017-11-21 20:41
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Kylan sänker sig över den annars så frodiga jorden och natten våldför sig på ljusets oskuldsfullhet. Och där bland trollen och mig i skogen kan man förnimma en känsla av hat i luften och en irritation som sipprar ut genom jordskorpans djupa sår. Minnet av ett stinkande kön som ruttnar på näthinnan och fördunklar det lyckorus som våra täta band annars så villigt viker ut sig i. Blottandet av det mörka i våra kroppar och röken från pipan som stiger mot högre höjder likt små moln av drömmar. Mardrömmen vägrar ta slut och där mitt i den som spindeln i nätet står du, naken och fri. Inget lack och inget läder, ingen piska bara ögon som speglar allt det onda i den sexuella njutningen av förbjuden frukt. Några älvor dansar nästan obemärkt förbi, men i ögonvrån kan man förnimma deras vackra väsen och ett hopp födas i denna sargade kropp. Gryningen står för dörren, och allt börjar falla på plats. Trollen har somnat och en ensam häger uppenbarar sig mot en himmel så blek. Försöker resa mig upp men dragningskraften håller mig kvar, glöden falnar och snön täcker alla spår av det drama som natten oss gav..

Mindre begåvade inbrottstjuvar, en gammal kärlek och en söt Fluortant..

2017-11-12 04:08
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Jag är ett kemiskt geni, ekar i mitt huvudet när det bär av mot en oväntad kväll. Eder hjälte är på topp, om man menar att på topp är att välja och vela mellan att stanna hemma eller att träffa två vackra flickor. Tänk dig att du tänker att göra inbrott och du väljer mellan att att bryta upp en säkerhetsdörr eller krypa in genom det öppna fönstret bredvid och väljer det första. Ja, inbrottstjuvarna i byn kan inte tillhöra den smartare gruppen av människor. Och inte bara en gång, utan två. Ja du milde, hur dum får man vara. Nå väl, kvinnor, tänk att en så pass obetydlig poet & superhjälte kan få umgås med två så vacker kvinnor som inte borde titta åt honom ens om dom vore desperata. Vackra, ja dom är verkligen vackra och att bara få vara nära dom betyder mycket för en ensam man oavsett hans status. Det är inte konstigt att man blir lite beskyddande när någon skum typ närmar sig. Tyvärr fick han inte visa upp sin status som superhjälte då sådan situation inte frambringades under kvällen. Vilket i sin tur innebar att han inte fick ligga.. 

Om solidaritet i ett fyllerus..

2017-07-09 01:58
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Idag så insåg jag att facket inte var vad jag hade önskat, medmänsklighet tack och adjö och, att kämpa för arbetaren inte var vad dom satte högst. Vart skall man vända sig för att få rätt mot orättvisor på sin arbetsplats. Det är var och en för sig själv och må dom svaga förtvina. Dom må säga att kommunismen inte fungerar, men det må nu vara bevisat att inte kapitalismen så heller göra. Så slut upp och ena eder i kampen om ett bättre liv, inte lätt när när ni ser ner på folk som ni inte förstår. Att kämpa för en bättre värld, nej det är inte lönt, vi får vad vi behöver och då förnekar vi alla problem. Du, lilla Sussi som är så söt, ska bli fotomodell ty världen tillhör dom vackra, sa Sussis mamma en kväll. Och vi försöker glömma att utan oss, en massa folk ni står där utan jobb. Hur kan värden bli så vridna när dom borde vara en för alla istället för var och en för sig själv. Jag vet att problemen är av politisk art, men vägrar tro att ni känner så av egen fri vilja. Så slut upp och vig era liv åt att se vad som viktigt i livet är..

..

2017-06-16 02:16
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Ibland kan man läsa in saker i situationer som är svåra att bedöma om det är verklighet eller fantasi. Men jag har beslutat att det bara är en fantasi och skulle det ändå vara verklighet så får det väl vara så. Det är lättare att glömma än att låta smärtan bränna upp gamla sår. Livet är svårt att för egen del förstå, att se det från åskådarplats är enklare, smärtfritt och grått. När blev lyckan en norm, tristessen ett hål och ensamheten en mur mellan älskande två..?

Sömnlöst tänkande..

2016-07-11 18:52
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Det är lätt att, eller lätt är kanske fel uttryck men det är inte jättesvårt att förstå hur personer fungerar om man bara får tillräckligt med tid att studera dem. Visst, det finns alltid obegripligheter som man aldrig når hur mycket man än gräver i deras sinne men i det stora hela så kan man ändå förstå hur dom känner, tycker och tänker och vad som driver dem. Och deras ögon avslöjar alltid mycket mer än dom önskar säga. Men för att inte skrämma iväg dem så håller man en hel del av känslorna man uppmärksammat för sig själv och objektet i fråga misstänker ingenting. Och relationen kan fortsätta på ett för båda parter tillfredsställande sätt.

Sedan finns det alltid en person som man aldrig begriper sig på hur mycket man än försöker och hur mycket tid man än lägger ner, kämpar, gräver och söker. Visst, andra kanske tycker att man är ganska enkel att få grepp om men jag undrar om dom verkligen förstår mer än det lilla som finns på ytan. Kanske, kanske inte, men jag känner ändå att jag aldrig har fått grepp om hur jag själv fungerar detta trotts att jag lagt ner flera tusen timmar på det. Jag finner alltid låsta dörrar i mitt inre vissa går att sparka upp andra går att dyrka men en del av dem förblir låsta och så finns det dom dörrarna som man inte ens vågar känna på av rädsla för att det ska väcka de svarta fåglarnas vrede. Men behöver det vara så, borde man inte känna och kunna lita på sig själv så pass mycket att man vågade vara helt öppen och ärlig i sin ensamhet iallafall..? Tydligen inte. Och vad är det som gör just mig så svår, eller är det som så att alla människor bär på så mycket konstigheter som ingen, inte ens dom själva kan förstå och är det då som så att man bara tror att man har koll på de objekt man studerat men i själva verket har man bara skrapat på ytan och vet mindre, mycket mindre än vad man tror..? Sluta tvivla på dig själv..

En regnbågsfri himmel så blå..

2016-03-21 17:30
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Han föll ner i ett svart kladdigt hål men lyckades tillslut att kravla sig ur. Detta skulle aldrig mer få ske så känslorna låstes in i en ljudisolerad del av hjärnan, och nyckeln kastades bort. Problemet löst. Men det som göms i snö, inget lås håller för evigt och dum är den som så tror. Nu bor han åter igen på kanten av en grop och faller sakta ner där uti, vad hände där..? En regnbågsfri himmel så blå, inte en svart fågel så långt ögat kan nå. Men vad hjälper det när fallet består, man får nästan aldrig chans nummer två ändå. Hur tar han sig ur detta när superkrafternas tid är förbi och ingen hjälp finns att få. Ensam är stark, ja det heter visst så men tillsammans är nog starkare ändå. Så släpp taget och fall, se vad som kan hända då, eller låt rädslan hålla dig en meter från gropens kant och fortsätt att drömma om stora hjältedåd..

Utan förväntningar..

2016-03-19 17:00
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Det vita täcke av damm som isolerar lägenheten mot kyla kommer snart att vara ett minne blott, då våren nu är i antågande så måste det ju bort. Men inte idag, idag ska jag på date och det känns viktigare. Det är alltid lika spännande att se hur många fel man kan lyckas göra, kanske slår man nytt rekord just i kväll. Dom drömmar som vi drömmer är blott fantasier av de minnen som vi inte längre minns. Eder Hjälte minns ingenting bara känslan av lycka och solen som sken. Och kanske är det just det som är nyckeln till en fantastisk tid..

I skuggan av dom stora..

2016-03-13 01:25
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Tänker man på dom som kan skriva med känsla och som alltid hittar dom rätta orden i dom meningar som träffar rakt in i hjärtat eller själen. Tänker man på dom så inser man snart att man är ganska liten och ganska värdelös. Visst, dom är inte många men dom finns där hela tiden som ett hinder och en inspiration. Jag vill så gärna kunna mäta mig med dessa mäktiga Gudar, men det vore väl att förhäva sig. Många av dom är döda men några lever än, jag vill hyllar dem alla men finner inte orden värda deras storhet. Så varför kan man då inte inse sina begränsningar och bara ge upp? Svaret på den frågan måste nog bli att även om man inte kan komma upp i deras klass så vill man iallafall finnas till. Men den verkliga frågan är nog om man verkligen gör det eller om man bara bleknar bort i deras skugga? Mörkret sänker sig över det dystra i en enslings tragiska liv. Jag är ingenting och kommer så alltid att förbli..

En dolk i min hand..

2016-01-28 01:41
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Det här med en dolk i min hand kommer att få sin förklaring längre fram. Men nu sitter jag här och bara undrar när, när du åter tänker uppenbara dig. 
Det finns inte så mycket som betyder mer än drycken som tjänar mig. Visst kan det tyckas orätt att just jag ska vara synden till behag, men jag har inte så mycket kvar. Dom säger att imorgon är en ny dag. 
Det finna svarta fåglar som utesluter mina val, påskharen väntar mig nog inte på ett tag. 
Drömmer drömmar om blod när sanningen skola uppdaga sig, hon vill mig föga väl. Finns det någon som skulle kunna tänkas offra sig, om jag betalar mer än väl..?

Försvarstal för oss som dricker på julafton..

2015-12-25 00:51
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)

Tänk om folk kunde försöka förstå andra människors problem. Det låter som en självklarhet att folk inte bör vara fulla på julafton men det är inte så enkelt. Tänk att man kan må så dåligt så att fyllan är enda möjligheten att klara av att träffa sin familj denna julkväll. Man menar inget ont, man menar inte att utsätta barnen för obehaget av en alkoholpåverkad person. Även jag vet att förlorade själar som jag inte har något värde i juletider. Men förtjänar inte sådana som jag att få fira jul som alla andra..? Vi som mår dåligt har behov av samhörighet precis som alla andra. Det är inte ett val utan ett måste för att klara av kvällen, och jag tror inte att barnen tar skada av det. Om man inte gör det till mer än det är, och förklarar för dem att vissa människor inte klarar av pressade situationer utan att bedöva sinnet med diverse preparat, det är trots allt så verkligheten ser ut. Jag har aldrig skadat någon, varken barn eller vuxen, ändå måste jag känna skam för att jag inte klarar av att fira jul utan att dricka mig full och det ger mig ännu mer ångest än jag redan har..

När natten övergår mot dag..

2015-10-21 19:34
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)

Det känns olustigt när man känner sig tvingad att dricka trots att man inte har lust. Men med dagens arbetsmarknad där åtskilliga saknar jobb och dom som har jobb får uppleva stress, underbemanning, taskig arbetsmiljö, förtryck och brist på rättigheter, så är det kanske inte så konstigt. Om man då till exempel under dessa förhållanden jobbar någon konstigt skiftform som innebär att man att man bara är ledig någon dag då och då så är det lätt att känna sig tvingad att dricka när man väl är ledig även om man inte är sugen och trött som ett as. Det dröjer ju så länge tills nästa gång man får chansen, så det blir ett tvång. Är man då dessutom relativt ung så är det lätt att man börjar med droger istället då dessa inte är lika jobbiga att intaga som sprit, öl och vin. När man nått till detta stadiet i livet så kanske man börjar ställa sig existentiella frågor som meningen med livet mm. Och när man tror sig ha funnit svaret på dessa frågor så dyker alltid den sista frågan upp. Är livet verkligen värt att leva..? Och överväger svaret att det inte är det, men å andra sidan så kanske det blir det lite längre fram. Därför avvaktar man med att svara på den frågan in i det längsta. Man lever alltså enbart på hoppet om ett bättre liv..

Säger man ingenting så är det inte säkert att man finns..

2015-10-18 02:24
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)

Drick min broder, drick. Linda in dig i ett täcke och ge dig ut i natten omedveten och i tron att du ligger däckad i din koj. Eller så tar du en tripp till Tivoli och ger dig upp i diverse obehagliga karuseller. Trilla ner i ett hål av rent nostalgiska skäl och ge fingret till en polis. Dröm dig bort till äventyret om spänningen saknas i ditt liv. Men minnet sviker och hösten står i blom, nattens bödel stryker runt ditt inre och tiden stod still. Jag önskar du kunde se mig nu och ge dig till mig, låta mig skända din kropp för att sedan återgå till ensamhetens vrå. Inatt gråter jag mig till sömns som så många nätter förut, men vem gör inte det. Det känns som om man har slutat känna och om du undrar hur det känns så låt mig förtälja för dig att det inte alls känns så bra. Resväskan är packad men jag har ingenstans att resa och ingen att resa med, men jag vill ge mig av. Jag vill gå vilse i en Norsk skog, söka skydd i en grotta utan spindlar och bara finna mig själv när jag upplever tystnadens skrik. Naken vid en sjö i skenet av en eldstad, bara jag och dom svarta fåglarna. På avstånd hörs vargarnas ylande och i närheten en grävling som gör vad den ska. Där sitter jag och bara önskar att du var här och på vad jag skulle säga till dig då. Det finns inget nu, nu är redan då och då är därför inte nu och ölen är slut..

När hösten åter gör sin entré..

2015-09-13 17:51
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)

Det är så lugnt här nu, när rösterna i huvudet för tillfället har tystnat och smärtan somnat in en stund. Allt som saknas är ett besök av energin och dig, lusten är ju redan här. Utanför gottar hösten ner sig i soffan, det är visst någon film om svarta fåglar och gråa dagar. Hemma hos någon annan pågår ett galet spel om makt, pengar och våld, men inte här. Här lyser tristessen med sin ständiga närvaro och äventyret med sin frånvaro. Det finns tusen saker som lyser upp tillvaron men på nätet vinner hatet mer och mer mark för varje dag. Kan det vara ett bevis på att anarki inte fungerar..? Går du runt bland folk och lyssnar riktigt noga så kan du höra hur varannat hjärta brister. Det är inget vackert ljud, men det syns åtminstone inte. Drömmar utgörs av illusioner i en kamouflerad verklighet där kärleken alltid är intrasslad i taggtråd och rosenbuskar. Varför ska alltid ens tankar vara så svåra att förstå, när allt du önskar är att inte bli dömd av andra. Du låser dina dörrar och låter inte världen utanför få komma in. Tillsammans med ensamheten kan du inte bli sårad..

10år senare.

2015-08-20 23:33
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)
Tänk eder hur lätt det är att finna kärleken och det bara för att om inte ännu snabbare förlora den igen.
För något år sedan satt jag på ett tåg från Malmö och förbannade att jag förlorat den stor kärleken trots att jag knappt hade funnit den ännu. Nu sitter jag på ett likadant tåg ännu en gång på väg till Malmö fast denna gången förbannar jag ingenting, utan sörjer att det inte ens kommer att ges en andra chans för mig att få möjligheten att finna lyckan. Fast tur var väl kanske det för det hade säkert gått åt helvete ändå.
Och vidare snurrar tankarna på ingenting, just ingenting. Då, plötsligt dyker röksuget upp, lika objuden som alltid tränger hon sig på och irriterar mitt stilla lugn. Det skapas ett kaos ur fragment av det som en gång varit bitar av ett stort och vackert ro. Jag vet att det ligger två ej så bortglömda cigg djupt begravda i min tomma och ekobeklädda frys. Det är kanske dags att gräva fram dessa och tända på, för vad är väl annars meningen med att genomlida sju, åtta månader av helvetets ovackra sinnesro. Men jag lät henne skända min sargade kropp och brutalt våldföra sig på mina bisarra tankar i förhoppningen om att en dag bli fri från samhällets järngrepp om mitt liv. Tänk vackra tankar, tänk vackra tankar, tänk vackra tankar..

Och jorden snurrar sitt varv..

2015-08-04 20:43
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)

Med tanke på hur man blev så är det kanske tur att man aldrig bildade familj. Man drömmer om lycka och välgång, men drömmar förblir drömmar och just ingenting annat än drömmar. Så här står man i det verkliga livet, sambo med ensamheten och bästa vän med flaskan och diverse piller. I ögonvrån ser man livet passera förbi i ett myller av lyckliga människor som inte är som vi. Problemet är bara det att alla dessa så kallade lyckliga människor som är statister i din egna verklighet, har sina egna bekymmer och är inte alltid så lyckliga som dom kan ge sken av att vara, dom är som du. Men att andra är olyckliga gör dig föga lycklig. Man gör vad man kan för att passa in och passar man inte in så gör man vad man kan för att vara speciell, och lyckas inte det så går man hem och gråter i kudden en stund för att sedan nästa dag göra om allt igen. Man fantiserar ihop att man har ett spännande liv men tiden springer iväg och snart sitter man där gammal grå och bitter, lever på gamla minnen och sin forna skönhet. Men det kanske är det som är livet..

Små världsliga ting..

2015-08-01 20:48
Från noreply@blogger.com (MrZlotty)

Kvinnan är ond, oberäknelig och alltid med dolda motiv, det är hennes natur. Sommaren lider mot sitt slut och ingenting är längre som förut. Innebörden av frihet har blivit till fångenskap, slaveri. Du är inte fri, det är bara som du tror. Kapitalet suger livet ur lusten och kreativiteten. Utanför din bubbla lever folk i fattigdom, förtryck och dårskap, men tittar du upp mot himmelen och har näsan i vädret så slipper du se och förstå, och med din ipod i örat så slipper du till och med att höra något annat än dina egna förvridna tankar, dåren är du. Medmänsklighet har bytts ut mot egoism och det av politiska skäl. Blotta tanken på att man nu vill försöka lagstifta bort fattigdom och det med stöd av folket, det får mig att vilja svälja all världens sperma, för att sedan spy upp den över dom som tror att dom är lite mer än alla andra. Ett naket kvinnobröst fladdrar hastigt förbi, det blir snart skandal och oavsett vad så är kvinnan vars bröst av okänd anledning nyss skymtats, ingenting värd. Men det är väl inte hennes fel att hon fötts med bröst. Hur kan det komma sig att synen på allt har förflyttat sig, när blev normen det negativa och vem lät moralismen växa sig så stark..? Vi tror vi bygger murar men förstår inte att vi bara murar in oss. Fast världen kanske behöver en ny mur, det var ju ett tag sedan Berlinmuren revs. Det skulle ju oxå skapa jobb i länderna runt Eu´s ytterkanter om så bara för ett par år, och så kan ju muren finansieras med reklam så den inte blir så dyr. Kina, detta underbara föregångsland med billig arbetskraft, censur, diktatur och dödsstraff. Vi får väl lämna en öppning i muren för deras propaganda. Om man tar bort och förbjuder ordet arbetslöshet, då finns det ju inte någon arbetslöshet kvar. Det är så politiker löser problem..