Mitt rosa liv

Glada och väl förberedda gav vi oss iväg, tre resenärer som skulle ägna tre dagar åt att titta på slott runt Mälaren. Vi tog bilen från Sveriges näst största insjö-ö och såg bland annat fram emot att besöka Sveriges största insjö-ö.


På bilderna ovan ser ni Rosa, eller Rosa Pantern, sittandes fastspänd med sin packning som bilkudde, Jacko på en färja tittandes på svalor som flyger in och ut ur sina bon som de har på färjan, och jag själv som mest står och kisar mot solen och njuter av att vara nära vatten.

Med oss hade vi boken Mälarslott av Bengt Järbe, Neil Goldstein och Åsa Kleberg. Jag kan inte rekommendera den, den hade väldigt högtravande språk (jättejobbig att läsa högt, vilket jag gjorde eftersom vi läste om varje slott i bilen medan vi var på väg till det) och mest med information om vem som byggde och vem som ägde och vem den var gift med och vilka barn de fick, och massa årtal hit och dit.

Vårt första stopp var Taxinge kyrka, som har likadana gjutjärnsspiror i gotisk stil som Riddarholmskyrkan, Åkers styckebruk är leverantör till båda.

Resans första slott väcker frågan vad är egentligen ett slott? Enligt Wikipedia är slott det nya borg, byggt av kungar eller furstar. Taxinge-Näsby slott är inte byggt av någondera, utan av en adelsman. Själva marken har en gång i tiden tillhört kungligheter, men gjorde det inte längre när slottet byggdes.

Boken utlovade exotiska inslag som ett fågelhus, ett turkiskt lusthus och ett kinesiskt torn. Om vi lyckades identifiera det kinesiska tornet så såg det inte mycket ut för världen, och det fotograferades därför inte.



Ovan ser ni det turkiska lusthuset, och hur dåligt underhållet det var.  Glipor mellan bräderna i dörren, massa nerfallen färgflagor på golvet. Fågelhuset är en lite roligare syn, kanske för att det är för högt upp för att vi ska kunna titta in, och vi undrar om det används som matningsställe eller bostad, och vilken typ av fåglar som besöker det.

Rosa hade kul i alla fall, kanske var det här Rosa Panterns favoritslott.




Ovan syns vårt fika upplagt på två vita tallrikar, lagda på marken. En flaska Nygårda Hallonsoda och så Rosa sittandes med ansiktet mot kameran. En bild på Jacko som tittar ner på marken och i bakgrunden Rosa i lite samma pose.

Vidare mot ett kanske mer välkänt slott - Gripsholm.


Här har bland annat Gustav Vasa bott, men också en rad andra kungligheter - frivilligt eller ofrivilligt (tre satt där som fångar). Redan utsidan är spännande med fejkat tegel, drakhuvuden som smyckar taket och en mängd former på fönstren. Vi mötte också en kelig katt men den är nog inte permanent.

Ovan ser ni bland annat en vägg målad med tegelstensmönster, och en katt som tittar in i kameran medan den gnider sitt öra mot en hand.

Gripsholm har en känd porträttsamling, jag passade på att fotografera mig vid några porträtt.





Ovan ser ni mig vid Selma Lagerlöf, Greta Garbo, Tove Jansson och Drottning Kristina.

Vi tog in på ett mycket trevligt vandrarhem strax utanför Strängnäs och förberedde oss inför dag två.

Lördag

Utcheckning klockan tio och vi tog vårt pick och pack och körde till utkiksplatsen så att vi kunde titta på Strängnäs från ovan. Utkiksplatsen var en metallkonstruktion med trappor, och när vi kom högst upp så var vi ovanför de flesta fåglar som flög. Därifrån kunde vi se massor av hus, och domkyrkan.

Danmarks bidrag i Eurovision Song Contest 2019 var flersamt - ja eller nej?





 Mikusagi

Jag ser fler inlägg om att det inte är individers fel att vi befinner oss i en begynnande klimatkatastrof*, än inlägg om faktiskt handling för att förbättra situationen. Så många som propagerar för att ingen ska behöva göra något, förutom företagen. Som att företagen är demoner i ett TV-spel, helt frånkopplade från oss och som vi kanske typ kan hugga ner med ett svärd (eller inte vi, utan TV-spelets huvudperson, och det är inte vi. Vi är NPC:er bara, vi står på samma ställe i byn dag ut och dag in och gör samma saker och säger samma saker).

Företagen består av individer. De som sitter på de högsta posterna, de som äger andelar, de som lyfter fram företagen, de som ber om mer från dem, de som bäddar åt dem, det är du och jag. De tillverkar för att vi köper. De förändrar sina produkter för att vi gillar det. Nu är sån förpackning, sån smak och sån ingrediens ute, vi gillar det inte, företagen ändrar.

Ibland går någon lite längre och skriver att lagar måste begränsa företagens handlingsfrihet, och här är de något på spåren tror jag! Men jag tror inte på att sitta på händerna fram tills att det händer.

För att politiker ska våga stifta radikala lagar så måste vi visa att vi är redo, det är jag övertygad om. Vi måste visa att vi är beredda att offra bekvämligheter och att skaffa oss nya vanor, att vi redan har tänkt om. De kommer aldrig att göra något som de inte tror att de har väljarnas stöd i, därför måste vi visa att de har mer än vårt stöd. Vi kräver, vi har redan börjat, vi bär bördan med dem. För när lagarna kommer som säger att företagen inte får använda hur mycket resurser som helst, släppa ut vilka gifter som helst eller släppa ut hur mycket växthusgaser som helst, då kommer produktionen att minska, varor och tjänster kommer att förändras, och då kommer det att märkas för dig och mig. Vi måste visa att vi kan ta den smällen, att vi kan leva mer eftertänksamt om det innebär att människor kan leva på planeten lite längre. Vi är redo, vi vill ha förändring nu. Nu börjar vi.

Sen vill jag också påpeka, att politiker kan också vara du och jag! Det minsta du kan göra är att rösta på den som är redo att göra förändringar. Men, glöm inte att du kan gå med i ett parti! Gå med, gå på möten och rösta fram vilken politik ni ska föra. Börja lokalt, kolla partierna i din kommun. Men sen kan du ju också påverka på annat sätt. Det finns också föreningar och organisationer som arbetar för miljö och klimat, och glöm inte verktyget medborgarförslag.

Kom igen, nu gör vi något tillsammans!


Mikusagi.



Läs även andra bloggares intressanta åsikter om klimat, klimatet, miljö, klimathotet <- Okej, tydligen fungerar inte det här längre så hur ska jag nu göra min blogg sökbar samt hitta andra som har skrivit om samma ämnen? Hör av er med tips!

*You ain't seen nothing yet, vänta till permafrosten har tinat, effekterna av det är inte ens medräknat i många av beräkningarna av hur uppfuckat allt kommer att bli.

Jag ska hålla i den här punkten idag. Jag är nervös så ni behöver inte komma.

Hej hörrni! Jag tänkte berätta om de sommarprogram jag lyssnar på, och försöka ta med både vad de innehåller och vad för typ av lyssning de erbjuder. Så kan ni avgöra om det är något för er. Jag uppdaterar listan allt eftersom.

Kaj Linna - Kaj fick titeln "livstidsfånge" i listan jag läste, och jag blev besviken när det visade sig att Linna var oskyldigt dömd. Jag hade hoppats på att få lyssna på en grov brottsling reflektera över fängelsevistelsen, brottet, vad som ledde upp till det, livet i helhet, rättssystemet, hur vi borde behandlar fångar, etc. Men, Kaj Linna pratade om fängelset och om hur fångar behandlas, och jag tror inte att det sades något positivt.
Jag tyckte att det var trevligt att lyssna på den, jag fick aldrig tråkigt och det var lätt att hänga med, det var en lugn och avslappnad upplevelse.
Länk.

Mouna Esmaeilzadeh - Programmet var både fyllt av fakta och med filosofiska frågor. Den startade i en flykt, som det inte handlade jättemycket om, men som det hela tiden gjordes kopplingar till, tillbakablickar och refereringar till. Mouna tror på framtiden, att den håller något gott och att det inte kommer att finnas några fattiga. Well, då kan det inte finnas några rika heller för det krävs fattiga för att rika ska finnas, så när människor är villiga att sluta vara rika, då kan vi komma någonvart.
Det här var inte ett avslappnande sommarprat, men ett intressant. Lyssna på det när du har ork att vara uppmärksam. Inte när du ska sova för det kommer bara att stjälpa din insomningsprocess.
Det pratas om PTSD och andra psykiska diagnoser. Det berättas om tortyr och andra hemska saker människor utsätter varandra för, ingenting är särskilt detaljerat men berättaren har olika kopplingar till offren ibland, och det kan därför kännas nära även för lyssnaren. Men som sagt, det beskrevs aldrig utförligt och programmet fastnade inte vid det så länge. Jag upplevde aldrig att det blev en mörk stämning på grund av det här, Mouna fokuserade hela tiden på lösningar.
Länk.

Anna Serner - VD för Svenska filminstitutet och programmet handlar mest om jobbet, och om jämställdhet för Anna jobbar tydligen mycket med det i branschen. Jag har inte koll på film, så jag visste inte vem Anna Serner var innan, och jag kände inte till kvoteringshot och annat som tas upp. Trots mitt filmointresse så var det ett intressant program, rätt lugnt också, det går nog att sova till.
Självmord tas upp, och det rätt länge.
Länk.

Jag tyckte att det var synd att jag inte hade makroobjektivet med mig, men jag var ute och fotograferade utvecklingen i flygeln så därför var det inte alls ett passande objektiv för det tänkta ändamålet. Men i flygelns träspån hittade jag en humla kravlandes slött, så jag tog ut den och gav den agavesirap och vatten. Jag hade tänkt ge den maskrossirap men den var tydligen (äntligen) slut. Men annars hade väl det varit perfekt? Liksom blomavkok och socker. Humlan vill inte äta till en början, men till slut slickade den i sig lite. På bilden är det både i pölen bakom humlan, och på pinnen och bladet framför humlan. Jag försökte med lite olika taktiker. Pinnen var det som gick hem till slut.
Vi ses!

Mikusagi. 

Läs även andra bloggares åsikter om humlor, insekter, renovering

När jag tänker att jag gör något typiskt autistiskt så är det alltid när jag gör något roligt.

I sällskap där jag känner mig trygg, slappnar jag av och gör det jag tycker är roligt eller spännande. Sen när jag sitter där och håller en stol över huvudet kan jag tänka "Det här är väldigt autistiskt av mig". Varför är det typiskt autistiskt att följa sin önskan? Innebär det här att neurotyper inte gör det de vill göra, eller innebär det att deras lust alltid driver dem till att göra exakt samma sak som alla andra? Att göra något annorlunda förknippas ofta med alkohol, men om du tänker att det vore kul att testa att ha slipsen på huvudet - måste du verkligen supa först för att genomföra det? Lev lite!

Mikusagi. Läs även andra bloggares åsikter om autism, neurotypi, neurotyper

Människor behöver inte pengar. Människor behöver näring, syre, vatten, nära relationer, sysselsättning, trygghet och en möjlighet att tänka långsiktigt. Pengar är inget måste, och inget mått på livskvalité. Vi borde jobba med varandra, inte emot varandra. Istället för att samarbeta så har vi skapat ett system där någon måste svälta. För att någon ska vara rik så måste någon vara fattig. Vi vinner på varandras olycka. Vi strävar efter den.

Vet ni att surikater är bättre än människor på att samarbeta? De turas om att ha det knapert. De hjälper inte bara sina släktingar utan alla de bor nära. Vi borde sprida resurserna bättre. Målet borde inte vara att ha mer än alla andra.

Mikusagi.

Läs även andra bloggares åsikter om pengar, ekonomi

Jag skulle göra en grej med en dymo, och jag passade på att tömma min låda märkt med orden "aktivistartiklar" och "dymo", och kolla på alla grejerna.


Jag har rätt coola grejer om jag får säga det själv.



Mest undrar jag kanske över varför jag har klippt ut sista ordet i "KÖTT ÄR MORD". Vad skulle jag med bara ordet "mord" till?
Det är i alla fall tydligt att jag hade tänkt göra någon slags nyan cat-pyssel, eftersom jag har en massa dymobitar som det står "nyan" på. Det blev det inget av.

Idk jag blev glad av mina grejer bara.

Mikusagi.

Efter att ha läst text efter text som varit felstavad och felordad så har jag nu själv skrivit ner det Monica Zetterlund sjunger i sin version av Trubbel.
Trubbel Mikusagi

Borde vi inte sluta att prata om "straff"? Samhället, främst lagarna och rättsväsendet. Så länge vi pratar om vilket straff en människa ska få för ett visst brott, så kommer vi att fortsätta använda rättssystemet för att utkräva hämnd. Jag vill inte ha en stat som hämnas.

Domstol, åklagare, advokater, lagstiftare, anstalter osv. borde finnas för att uppnå ett mål, och målet tycker jag borde vara att färre människor råkar illa ut. T.ex. att färre utsätts för grov misshandel för att ta ett exempel på ett allvarligt brott. Vi uppnår inte det målet genom att hämnas. Vi måste ändra hur vi pratar om brott och straff, och jag tror att vi inte ens borde prata om brott och straff.

Mikusagi.

Jag startade teven för att titta på Gomorron Sverige, möts av ett inslag om Morgonsoffan och tänker "Yay! Kommer det en säsong till?", men så är det inte anledningen till varför Petra Mede och David Batra är där, utan det är för att Gomorron Sverige ska lägga ner! Ursäkta, men vad ska jag nu titta på för att uppdatera mig på morgonen? TV4s Nyhetsmorgon? Glöm det!

Mikusagi

2017-08-23

Jag satte mig vid TV:n 08:25, tänkte att jag skulle titta på Gomorron Sverige resten av veckan eftersom det inte blir något mer sen, men så slutade de sända 08:30 för att de skulle visa ridsport istället. Så inte okej!

Jag har funderat över det här med att tonåren är en tid då en gör bort sig mycket och skäms för mycket. Och liksom, att det antas vara för att tonåringar skäms för allt. Jag har kommit på att jag skäms för färre grejer jag gör idag, men jag skäms fortfarande för i alla fall hälften av de pinsamma grejer jag gjorde innan jag fyllde 25, och jag har kommit fram till en teori -

När du är under 25 så är din hjärna långsammare på att räkna ut konsekvenser av olika handlande, så därför är det mer troligt att du gör fel i en social situation, och därför gör något pinsamt.
Jag har aldrig förstått det där med att personer under 25 ska vara mer risktagande för att det "inte har något konsekvenstänk", jag har alltid förstått typ att om jag inte använder bilbälte så finns det en större risk för mig att skadas allvarligt, det är inte som att den insikten kom när jag fyllde 25. Men i sociala situationer sker allting väldigt snabbt, och många tonåringar reagerar på avvikelser som kräver ett nytt agerande än det gamla vanliga med att fly om de kan, för att de inte vet på momangen vad de ska göra. Men om de är med om det fler gånger, då kan det gå bra.

Idag känner jag inte alls lika ofta "varför sa jag så där?" eller "varför gjorde jag inte så där?", men jag tänker det fortfarande om mina gamla misstag.

Mikusagi.

Härom dagen vaknade jag av att en fluga surrade i mitt rum. Trodde jag. Då löste jag problemet genom att byta sovrum men när jag sen kom tillbaka en bättre tid för vakenhet så såg jag att flugan egentligen var en geting. Det är konstigt det där, förut var jag mycket bättre på att höra skillnad mellan flugor och getingar, eftersom jag var getingrädd. Och jag var alltid först i sällskapet med att höra getingen, och se den. Jag var expert på deras utseende, läte och flygmönster, så därför skulle jag aldrig bli lurad av något annat randigt.

I min värld är en expert på det en är rädd för. Kanske ungefär som "keep your enemies  closer". Men liksom, jag kan inte akta mig för något om jag inte kan lokalisera det eller vet hur jag aktar mig för den. Och dessutom blir det att när motivet för min rädsla är med någonstans, t.ex. på TV, så kommer jag ihåg nästan allting av det. Jag tycker att det är märkligt  när folk inte kan särskilt mycket om det de är rädda för, vissa kan inte särskilja djurarter de är rädda för, från andra, liknande djurarter.

När du hånar religiösa människor så är du inte nytänkande eller edgy. Sverige är sekulariserat och din mamma och din mormor och alla andra tycker att religiösa är knäppa. Många av oss som är religiösa har en oförstående omgivning när det gäller vår livsstil. Du räddar ingen med dina uttalanden om att religion är dåligt och att religiösa är dumma i huvudet, snarare tvärtom. Om din analys av samhället har lett fram till att du tror att det behövs starkare röster som snackar skit om religion så är din analys fel.

Mikusagi

Vi måste sluta räkna så här för att ta reda på om en buss är värd att ha eller inte:
bussens kostnad - antal passagerare * biljettpris
Det är inte representativt för vad det kostar respektive ger till samhället. Att ta i beaktande:

• Färre bussar resulterar i färre passagerare. Om jag inte vet när mitt möte är slut ikväll, så kan jag inte kolla om det finns en buss som tar mig hem, och då tar jag kanske bilen istället, men om jag vet att bussen går var tjugonde minut mellan sex och nio så vågar jag kanske chansa.
• Bussen ger inte bara biljettintäkter, bussen ger att människor kan bo där och ha annat arbete än sånt du kan sköta hemifrån. 
• Bussen ger också att invånarna kan besöka den lokala butiken istället för att handla online eller passa på att handla medan de är i stan, de kan besöka postombud, apotek, bank och vårdcentral. Om du vill att din kommun ska ha en fungerande affärsverksamhet så måste kommuninvånarna också kunna ta sig till och från platserna.
• Om du har jättemycket bilköer på vägarna och har byggstopp för att vägarna inte kan ta fler bilar, så är det en bra idé att sätta in fler bussar istället för att skära ned på dem.

Läs även andra bloggares åsikter om kollektivtrafik, buss, bussar, busslinjer, samhällsekonomi och SL.

Hur blir ett fågelägg till? Tusentals genomskärningar av utvecklingen i ägget har vi sett, men det är jag inte intresserad av för det är ju typ samma som i magen på däggdjur (t.ex. människor), men hur bildas själva ägget? Det vill jag ha steg för steg-bilder på!

Mikusagi.


Läs även andra bloggares funderingar kring fåglar, reproduktion, ägg, fortplantning

Jag skrev det här i nättidskriften Ballers för tre år sen. Nu finns tidningen inte kvar på internet, och Spice Girls fyller 20 så jag lägger texten här istället.


Läs även andra bloggares tankar om Spice Girls.

Varje gång jag har sett någon smart nytänkare framhäva alkoholkonsumtion som något antikapitalistiskt, feministiskt eller frigörande så har det alltid, några år senare, kommit fram att den hade alkoholproblem.
Mindre revolutionstörstande människor kamouflerar sitt missbruk på andra sätt. Ofta är täckmanteln att de försöker skaffa sig kulturellt kapital. Vinkurser, whiskeyresor och böcker om öl. Det är inte alkoholism att dricka vin varje dag om du samtidigt nämner ordet ”arom”. Det är klart att en whiskynörd ska dricka whisky, det är ju personens största intresse! När en människa börjar misstänka att hen själv dricker lite väl mycket alkohol, är ofta inte den första reaktionen att söka hjälp, utan att ursäkta beteendet, förneka det, dölja det. Det är relativt enkelt i Sverige idag, vi har en alkoholpositiv kultur.

Men tro mig,

vin kommer aldrig att krossa patriarkatet. Att supa är inte antikapitalistiskt.

Alkohol splittrar och förgiftar oss, inget annat.

Mikusagi.

På lördag börjar Barnkanalen visa Ronja Rövardotter som tecknat, en anime. Jag rekommenderar er som älskar Ronja Rövardotter att se den. Den är 26 avsnitt lång, så det är en väldigt lång serie och den är välgjord. Samtidigt vill jag att ni ska veta att den är mycket läskigare och hemskare än den svenska filmen, ta med det i beräkningen när du avgör om ditt barn ska få se den eller inte.

NaturenHär är det inte animifierat, det är svensk skog. Så blir det när en av de bästa animeskaparna tar sig an ett Astrid Lindgren-verk.









De klassiska scenerna i nytt format


Läskigheter.När grådvärgarna kommer har det bara börjat. Kanske den enda episoden som i läskighet ligger på ungefär samma som den svenska filmen.

I mitt tycke var det obehagligaste när Ronja höll på att bli lurad av de underjordiska. Det är ett väldigt långt parti som består av dimma och barnsång.




När Ronja fastnar med foten i ett hål i marken så känns det verkligen som att Ronja kommer att frysa ihjäl där (och det är också vad Ronja antar kommer att hända)

Samt att de ett helt avsnitt håller på att dö i vattenfallet!

LänkkärlekFör att se mer bilder från serien - se min Tumblr-blogg.
SVT om serien.
Kulturbloggen.
Bokblomma.

Mikusagi.

Läs även andra bloggares åsikter om Ronja Rövardotter, anime, Studio Ghibli, Barnkanalen, SVT, Sanzoku no musume Ronja

Hörrni, vad vill ni att jag ska blogga om?

Lol sent, okej men alltså jag har problem med Last.fm. Jag kan fortfarande inte logga in, men nu kom jag åt listorna ändå. Detta lyssnade jag på 2015, men minus januari då.

Artister

1. Niklas Strömstedt
2. Folkbildningsterror
3. Luftens Hjältar
4. Laleh
5. BWO
6. Bumbibjörnarna
7. Ninjaspark
8. Povel Ramel
9. Jon Henrik Fjällgren
10. Lejonkungen

Låtar

1. Niklas Strömstedt — Lyckolandet
2. Folkbildningsterror — Blockera
3. Bumbibjörnarna — Bumbibärssaft
4. Chips — Dag efter dag
5. Mulan — En Spegelbild
6. Luftens Hjältar — Flygplan
7. Skönheten och Odjuret — Gaston
8. Luftens Hjältar — Jag far
9. BWO — Lay Your Love On
10. Ninjaspark — Lo-Fi in Outer Space (Electric Mix)

Som barn kände jag alltid att det fanns en annan dimension av världen, livet, som inte kan uttryckas med ord. Jag brukade undra om andra var medvetna om den, och på något sätt kände jag att hundar och andra (icke-mänskliga) djur var närmare den, närmare verkligheten, eftersom de inte använde ord eller hela den här cirkusen vi har, men detta inlägg fokuserar på ord, språk och kommunikation.
Jag har känt mig begränsad i min kommunikation, som om jag säger det andra lärt mig, spelar spelet men utan att att ha ett språk för det som är verkligt. Utan att kunna kommunicera vad jag tänker och känner. Kanske är det därför jag tidigt fascinerades av konstnärer - det verkade som att de kunde uttrycka något som inte gick att nå med ord, även om få uppfattade det. Som barn blev jag skärrad när jag mötte äldreäldre som inte kunde uttrycka sig med ord alls. För mig var det något av det sorgligaste och mest skrämmande jag sett. I många år var jag rädd för att tappa talet av en ålderssjukdom. Kanske för att jag redan kämpade med att bli förstådd.
På något plan kunde jag alltid relatera till de icke-verbala autistiska barn jag såg på TV. Ni vet, när det är en film där det är en katastrof på gång och samtidigt är det ett barn där som inte pratar och så måste du hand om det mitt i lavafloden. Jag såg det aldrig med omvärldens ögon, utan jag såg ur barnets. Även fast ingen någonsin tyckte att jag var "ett sånt barn", ett sånt där som inte kan ta hand om sig själv, inte knyta sina skor och inte prata (det lät alltid som att "sådana" barn var mindre värda när någon drog en jämförelse och det gjorde mig så ledsen, och samtidigt rädd för jag är egentligen ett sånt barn).
Det är som att jag blev verbal utan att övertyga mig själv om att jag var det. Och jag har alltid kommunicerat också genom att sparka i väggen, slå i golv, riva min egen hud och skrika som den äkta autist jag är. Men jag har ändå passerat, på något vänster.
I dagsläget är jag inte lika rädd för att tappa talet. Jag har hittat fler sätt att kommunicera på. Men rädslan hittar tillbaka när någon missförstår det jag har sagt. Egentligen vet jag att missförstånd är ett vardagsproblem som är helt ofarliga om de bara reds ut, men ibland tar det mig tillbaka till rädslan för afasi. Jag har talar, men för omvärlden blir det obegripligt. Jag blir upprörd för att jag tror att jag står där utan språk, och rädslan hittar tillbaks.

Mikusagi