RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-10-09 20:50:49

MaVieMesRegles - Mitt Liv Mina Regler

Krångel med allt.....

2012-07-15 18:29
Har försökt att logga in här i flera dagar, men det har varit totalt omöjligt.! Men nu verkar det funka....Har dock inte hänt så mycket på senare tid... Livet går vidare, eller? Har dock ångest alla vakna timmar på dygnet.. Känns som om jag bara väntar på något, något som kan tala om för mig vem jag är.. Jag har världens bästa kille och alla förutsättningar inför livet, men när jag inte vet vem jag själv är så kan jag inte njuta av tillvaron.. Kanske är det för att jag varje dag går och funderar på om A ska göra slut igen.... Kanske är det för att jag är orolig för att träffa personen som misshandlade mig för två veckor sen... Känns dock som flera månader sen.! Jag är helt slut fysiskt och psykiskt... Hela min kropp värker från misshandeln, men det psykiska är värre... Varje gång jag lyckas somna drömmer jag antingen om att A gör slut eller är otrogen, eller att X (personen som misshandlade mig) söker upp mig och dödar mig.. Så påfrestningarna sätter sina spår... Ibland så hoppas jag att marken under mig ska rasa, så jag kunde försvinna.. Men så funderar jag på vad som väntar efter att man dött... Att se sin familj lida, att inte få ha levt klart.. Ja egentligen så längtar jag tills jag är runt 80 år och har levt mitt liv.. Då vet jag hur det varit och då behöver jag inte oroa mig för en massa saker..Kanske låter väldigt själviskt, men jag vill komma till den punkten då jag känner att jag är klar... Om jag dör, då är jag nöjd... Hoppas att livet går fort.! Kram J

Känslan av ensamhet...

2012-07-12 09:06
Det är just den känslan jag har nu... Hela denna veckan har jag bara haft lust att krypa under täcket och stanna där tills allt är bra igen... Jag känner mig helt tom... Åh det är så frustrerande att inte kunna sätta ord på sina känslor, känslor som jag verkligen hatar att känna.! Känslan av att jag är värdelös, krävande och framförallt svårt att älska... Jag är så sjukt kär i min kille.! Jag vill bara ligga nära honom hela tiden, kyssa honom och höra honom säga en massa uppskattande saker.. Han säger att han älskar mig, att han aldrig ska lämna mig igen och att jag är allt för honom.. <3 men jag kan inte ta in vad han säger..! Så sa han trots att han någon dag senare gjorde slut... Så hur kan jag tro på hans ord.? Jag önskar så mycket att jag kunde känna vad han känner.! Veta till 100 % att han älskar mig lika mycket som jag älskar honom.! Jag har aldrig varit så här kär.! Förälskad.! Eller känt en sådan lycka över att jag är den jag är.! Tack vare honom.! <3Men det känns inte som om jag kan visa dessa känslor fullt ut.! För jag är rädd att jag inte ska få någon respons....Jag har blivit övergiven hela mitt liv av människor som jag ska kunna lita på, så det är kanske inte så konstigt att jag är rädd.? Eller.? Jag är rädd att den personen som jag älskar så högt ska lämna mig, inse att han kan få något bättre eller att han helt enkelt inte vill ha mig.. Förbaskade liv.!! Han är min mening i livet, det tror jag verkligen, så om han skulle överge mig, så skulle jag inte ha någon mening kvar...Min kropp känns tom bara jag tänker på mig själv utan honom.... Ögonen är fyllda av tårar, men jag orkar inte släppa ut dom.. De är det enda som jag själv kan kontrollera... Ibland så önskar jag att jorden verkligen kunde gå under nu i år... Eller att den mark jag står på kunde brista så jag föll ner i underjorden... Då kunde han inte lämna mig, då var det en högre kraft som skonade mig mot smärta.. Usch vad jag fryser.! Kan det bero på att jag mår som jag gör.? Jag är inte förtjust i att klaga, trots att jag gör det en hel del (!), men jag skaffade ju denna blogg så att jag fick skriva av mig.... Så ingen annan behöver egentligen läsa... Nej nu ska försöka sluta hetsa upp mig och försöka må bra...Ta idag som den kommer.! Kram J

Hatar att vara ensam.! :(

2012-07-07 19:41
Usch vad jag hatar det.!! Har alltid kännt mig trygg i mitt eget hem, men sen misshandel känner jag mig inte trygg någonstans.! Hur är det möjligt att man kan känna sig så otrygg.? Åhhhh.! Hur länge kommer jag känna så här.? Hur länge kommer det dröja innan jag kan fått ett sms utan att få dödsångest.? Och nu är jag mer rädd än någonsin att förlora A.... Han ska ju vara mitt stöd under denna perioden och tänk om han försvinner.!Jag sov några timmar idag på eftermiddagen... Men har fortfarande väldigt ont i nacken :( Livet är allt förjävligt ibland väl.? Kram J

Första gången...

2012-07-07 13:31
Jag gjorde något som verkligen var för min egen skull.! Har alltid färgat mitt hår, men i våras så blev det blondering... Dock slutade det med att håret gick av och jag fick en "tuss" på huvudet...(!?) jätte smickrande.! Och efter söndagens misshandel så gick ännu mer hår av... Och för att orka gå ute på stan, utan att bli igenkänd gjorde jag något helt sjukt.! Jag rakade av mig håret.!!! Helt galet.! men nu kan inte någon dra mig i håret på länge ;) jag har ju peruk när jag är ute, men så fort jag kommer innanför dörren hemma så åker peruken av.! :) Jag grät när håret föll, men samtidigt så känns det som en stoooooooor lättnad.! Den enda gången jag saknar mitt hår är när jag duschar ;P Trodde jag aldrig skulle gilla att ha snaggat hår, men det är så skönt att slippa ha håret i ögonen och sambon behöver inte irritera sig på stickiga strån längre ;) Jag längtar dock tills det växer ut :) vill kunna sätta upp det i en toffs, göra flätor och massa olika frisyrer :) men en sak vet jag.! Jag ska aldrig mer utsätta mitt hår för någon plåga igen, om jag ska färga håret köper jag hellre en peruk och använder.! :) Tycker faktiskt att alla tjejer/kvinnor borde klippa sig kort någongång.! Man får börja om på nytt, och så lång tid tar det inte innan håret växer ut.! Behöll ca 1 cm på håret och det har växt.! :D Ska vila ett litet tag nu... Fick åka hem från jobbet idag, då jag mår illa och hade yrsel... Kommer antagligen från slaget eller sparken jag fick på nacken... :( bara att bita ihop och hoppas på att det går över...! Kram J

Bara själva tanken...

2012-07-05 19:38
Får mig att vilja krypa ur skinnet.! Sitter i solen med en tidning och njuter av att jag äntligen får lite sol på mig.! Satt då och läste i Solo vad man ska göra för roliga saker när man är nybliven singel... Kände att jag började skaka och visste knappt vart jag skulle ta vägen.! Då kom känslan fram av att han lämnade mig igen.... Jag har ju trots allt blivit utsatt för en misshandel föregående veckan, men inget går upp mot känslan av att bli lämnad.! Spåren av misshandeln kommer sitta i läääänge.! Men spåren efter att han lämnade mig, dom kommer sitta kvar hela mitt liv... Att få känslan av att man blir bortkastad som köttfärs med gått över "bäst före", att allt man gör känns förgäves, att det känns som om allt hänger på mig... Jag är så trött på att varje morgon vakna och inte veta hur dagen kommer sluta.. Kommer jag... Ja... Usch, jag vill inte ens tänka tanken.!! Får ont i magen.. :( Nej nu får det vara slut på all klagan för idag.! Jag ska ju ta dagen som den kommer ;) får bara banka in det budskapet i huvudet.! ;)Kram J

Förra veckan - värsta veckan i mitt liv.!

2012-07-05 18:32
Har inte haft ork att skriva här på ett tag... Jag träffade min älskling här om dagen.! Jag fick svar på allt jag undrade på och nu kan jag förstå varför han gjorde slut.! Jag hade faktiskt varit i samma tankebana tidigare men jag vill kämpa... Vi beslutade oss iallafall att för att försöka igen.! :) överlycklig.! :D Men den lyckan varade knappt i ett dygn, då jag i söndags blev misshandlad av en annan tjej... Jag ska inte gå in på vad som hände, då jag har gjort en anmälan och väntar på att komma på förhör.. Men jag hade aldrig trott att jag skulle bli utsatt för detta.! Men man ska aldrig säga aldrig...Så nu är mitt största mål, att kunna känna mig trygg hemma.. Varje gång jag går ut så får jag panik.! Usch.! Så jag och min älskade är idag ihop.. Men varje gång han får en speciell blick, den blicken han hade när han gjorde slut, blir jag livrädd.! Jag börjar stört gråta och jag är rädd att han ska göra slut än en gång... För jag känner ju att han är rätt.! Så kanske alla känner, men jag kan ju bara sätta mig in i min situation... Usch jag hatar att känna så här.! Hatar att varje dag gå runt och känna mig rädd för att han ska göra slut... Är så osäker på hur jag ska handskas med detta... Nej nu ska jag njuta av solen och av att jag för tillfället mår hyfsat bra :)Kram J

Dag 4 - Jag.! Bara jag kan bestämma vad jag ska göra!

2012-06-30 21:14

Ska som sagt och träffa min kille ikväll... När jag berättade detta för mina föräldrar bröt ett jäkla liv ut.!? De anser att han sårade mig (de gjorde han!) men nu vill dom inte ens att jag ska få prata med honom och absolut inte försonas... Det kan jag ju förstå, men hur kan dom inte vilja se mig lycklig? visst att se deras dotter gråta och knappt klara stå på benen är kanske inte det en förälder önskar, men jag har ju ändå varit med min sambo i snart två år och aldrig har de sett mig så lycklig.! Vill dom inte att jag ska få det igen eller är de bara rädda för att jag ska bli ännu mer sårad.?


Visst de har ju erfarenheter, men om detta visar sig vara ett misstag och han gör slut igen så må det vara.! Det är av misstag man lär sig.! Jag behöver få vara min egen individ och ta egna beslut...

Jag är ju trots allt under 20, men mina föräldrar kan väll inte bestämma om jag kan träffa min sambo eller inte?

Har sagt att de inte ska oroa sig, för om det funkar mellan oss nu blir jag såklar överlycklig.! men om det inte gör det så är det den sorgen, den olyckan..

Jag har redan gått igenom den sk sorgefasen, så egentligen så kan det ju vid detta skede bara bli bättre.? Så har ett par sura föräldrar som vill att jag ska tänka igenom mitt beslut en extra gång, de vill knappt prata med mig...

Men jag har tänkt igenom detta 1000 gånger, men jag åker ju inte dit om jag tror att jag ska bli sårad (såklart!)... Men vad blir skillnaden om jag väntar en månad med att prata med honom eller om jag gör det redan idag.? Som sagt om jag väntar en månad så kanske jag går och hoppas hela den tiden, men om det är slut på riktigt idag, så är det gjort.!


Kände bara att jag behövde skriva av mig.. Kan ju inte prata med mina föräldrar om detta ;P


Kram J 


dag 4 - sista dagen som singel? ;)

2012-06-30 18:33

Satt i över en timme igår och skrev ett lååångt inlägg, men allt med denna blogg verkade krångla igår så de gick inte att publicera... Besviken, då jag skrev en massa saker som jag anser hade kunnat vara till nytta för mig.! (lyckades tillslut fixa så att inlägget hade sparats i datorn!) :)


Ikväll ska jag åka hem till min och sambons lägenhet och vi ska träffas där :) Jag är nervös.!! Otroligt nervös.! För det känns som om den personen jag var tillsammans med för en vecka sen inte finns kvar.. :( han känns annorlunda och när jag skriver sms med honom så är det inte HAN... Den är inte killen jag älskar och avgudar, (trots sveket gör jag det!).. För den killen älskar mig med.. jag ska ju såklar ge honom tid att ta in allt och tänka på oss och var han befinner sig i livet.! Men vad spelar det för roll om han skriver att han älskar mig i smsen.? Vad gör det för skada... Kanske låter nojigt, men att skriva att man älskar någon och inte få svar tillbaka gör ont.!!!


Så imorgon så är dagen med stort D.! Han pratar ju om framtiden och sånt.. Men det gjorde han innan han gjorde slut i tisdags med.? Så jag är orolig att jag ger mig in i något som redan är dödsdömt :( varje tid med denna underbara människa är ju värd all smärta (fast det finns gränser!), men jag har sagt att om han gör slut en gång till så är det så det får bli.! Hur svårt det än kommer bli efteråt så får det vara så, att hålla på att bli dumpad hela tiden tar på psyket.! Får hoppas att detta är sista gången vi gick igenom detta.! :)


Även fast jag kanske blir tillsammans med min sambo igen, så kommer jag att spendera stora delar av denna sommaren vid mitt barndomshem.. Det är ju då man saknar varandra som man inser vad man har.! :)

Dock så skulle jag vilja byta namn på bloggen, men ny som jag är vet jag inte riktigt hur man gör :/ någon som kan ge tips? :)


Kram J

dag 3 - en sista chans.

2012-06-29 22:46

Nu har jag och min sambo gjort upp att vi ska försöka igen.! :) överlycklig och för första gången på denna veckan så har jag faktiskt sovit en timme (på dagen) utan att vakna utav panikattacker.! :) jag känner mig fri, men ändå nervös... vi ska "börja om på nytt".. Första dejten är nu på söndag, om han nu inte ändrar sig.!

Men jag har ett problem... Jag vet ju vad jag vill, men jag vet inte vad han vill. Han kan ju lika gärna säga att han vill försöka igen, men sen om en månad så känner han att det var nog skönt att vara ensam och leva livet... Så jag är rädd.! sjukt rädd att jag ska skriva här om en månad och vara i samma sits igen! Men nu har jag sagt att detta är sista gången vi försöker.! Vi har gjort slut en gång tidigare pga en otrohet som hände på fyllan..


Jag kan erkänna att jag inte är den som vet allt om förhållanden.! Jag gör säkert (läs ganska troligt) en massa fel varje dag, irriterar mig på småsaker och börjar gräla för ingenting,, plus jag har svårt att lita på någon över lag... Men om man blivit utsatt för en sexuallförbrytare så är det väl inte så konstigt att tilliten till en annan människa är rubbad?

Men har inte alla par problem.? Jag menar min sambo och jag kan ju knappast vara ensamma..? Och bara för att man har problem så behöver man ju inte ge upp bara för att man känner för det? Men tyvärr verkar det vara så många tänker.... :(


Hmm jag är inte så inne på det här med bloggandet... Har haft svårt att logga in här idag pga att det står att det är fel säkerhetskod, trots att jag har rätt kod.?! mobilen som krånglar också...


Hoppas på en natt med sömn..! God natt :)


Kram j

Dag 2 snart dag 3 - en gnutta hopp.?

2012-06-28 23:55
Jag har pratat med min sambo i telefon och jag känner mig lugnare än jag gjort på länge.! Och jag kan inte förstå att en kommentar från någon som fått det att funka, trots att alla säger att det är "omöjligt" kan få mig på så bra humör...! Jag skrattade lite idag, när jag pratade i telefon med honom och allt kändes som förut.! Men i slutat så ville jag desperat säga "jag älskar dig", men var rädd att inte få svar... Så jag sa hej då... Önskar att jag hade styrkan att säga vad jag känner, men jag vill inte att någon annan ska makten.! Det känns som om jag känner honom ut och in, men jag är ju ingen tankeläsare så jag kan ju inte säga att han gör eller säger vissa saker för att såra mig... Men om jag känner honom rätt, så tror jag inte att han är sån.! Jag hoppas att han inser att det är meningen att det ska vara vi.! Visst det kanske inte är meningen att man ska leva i ett långt förhållande för alltid, men jag har sett par som har gjort det.! Som varit gifta sen de var 20 fram tills de dog... Gamla normer, jag vet.. Men jag tror att man kan lära sig att älska varandra igen.! Jag är självisk när jag säger detta... Men jag önskar så att vi varit tre... Då hade han varit tvungen att kämpa för inte bara min utan för barnets skull också.! Nu ska jag sova... Efter all lycka jag fått från "min verkliga själsfrände" så hoppas jag att jag klarar sova... Jag behöver det...!Hoppas att jag får chansen att skriva något glatt imorgon... Nu kanske jag plågar mig, men han sa att det fanns en chans.! Jag nöjer mig med den lilla gnutta hopp och lägger mig i soffan hos min pappa och sover, önska mig lycka till.! Kram J

Dag 2 - känns omöjligt och otroligt tomt.!

2012-06-28 22:20
De senaste timmarna har jag varit som i trans... Jag pratade med han i telefon och han sa att han saknade mig.. Blev överlycklig och kände att nu kanske han har tagit förnuftet till fånga.! Men så skrev jag ett sms till honom, skrev det så fort att jag inte tänkte på att jag skrev att jag älskar honom.... Fick svar någon minut senare och de orden jag hoppades att få se var inte där... Ännu en gång förkrossad.! Känner att en panikångestattack är påväg, men jag är för sliten för att bry mig... Allt känns meningslöst och jag känner inte ens för att försöka längre.... Vill inte bli besviken.. Men på något sätt så känns det skönt att kunna skriva av sig och bara skita i allt.! Har varit hos läkaren idag och ska tillbaka imorgon... Kan inte förstå att det imorgon är en vecka sen det var midsommar.! En vecka sen han sa att han längtade tills han satt med vårat barn i sin famn... Man ska aldrig ta dagen för givet....Kram J

Dag 2 - vem är jag.?

2012-06-28 20:03
Timmarna trappar förbi och så gör också jag... Ännu har inte verkligheten kommit ifatt mig... Jag undrar när den kommer göra det. Det är också nu, nu när jag knappt orkar hålla huvudet högt som jag funderar på vem jag är och vem jag var med han... Innan jag träffade min första stora kärlek så flöt livet på som vanligt, jag kände att jag saknade något men kunde inte sätta ord på det... Sen när jag släppte in han inpå mitt liv (den första som jag litade på tillräckligt) så kände jag direkt att detta var det jag saknade.! Att ha någon där när man vaknade på morgonen och att få den första kyssen.. Om jag inte var den lyckligaste tjejen på jorden då, så vet jag inte om det fanns någon som var det.! Men nu står jag här... Söndergråten, tillbaka till mitt barndomshem och aldrig har jag känt mig så ensam.!!Fan vad jag saknar det jag hade.!!!! Hur kan jag sakna någon som inte längre vill vara med en.?Men jag vill ju kämpa.! Om han sträcker ut handen , så tar jag den.! Men ni som har erfarenhet av att bli ihop med sitt ex, hur hanterade ni det.? Och blev ni tightare.? Kram J

Dag 2 - förlorat totalt allt..

2012-06-28 17:35
Det känns som det iallafall.. Just nu känns det som om jag inte orkar skriva här, jag håller på att krypa ur skinnet och har stor lust att ställa mig framför en bil.... Har aldrig varit så här dålig och aldrig så här själv självmordsbenägen... Jag vet ju att detta kommer gå över, en dag, men det känns så mycket lättare att bara försvinna... Har haft många långa samtal med mina nära och kära om detta, men det verkar bara bli värre... Hur ska jag orka leva när det jag levde för inte längre fanns.? Folk säger att det blir bättre, men just nu har jag svårt att ta in allt... Det är ju han jag vill leva med.! Jag vill att han ska vara pappan till mina barn.! Jag visste vart vi skulle flytta, vad våra barn skulle heta och hur vi skulle dö.! Kanske verkat som en klyscha men jag trodde verkligen på att han skulle vara den som jag skulle leva mitt liv med.! Två dagar har gått sen jag fått mitt hjärta krossat, två dagar sen mitt liv (som jag tyckte var fantastiskt) blev skit.!! Jag hoppas sååå att han tar mig tillbaka, ska då ta vara på varje sekund vi har tillsammans.! Men om inte.. Ja då får jag flytta mina saker, så fort jag har ork....Är så trött nu att tårarna inte rinner längre... Jag åt (läs tvingades äta) en korv idag och en glass.. Det första på flera dagar... Kanske borde se det som positivt.? Kram J

Dag 2 - saker som påminner mig om honom.

2012-06-28 12:08
Vart jag än går så blir jag påmind om honom... Men fortfarande har jag inte tagit in vad som håller på att hända.. Jag tror väl fortfarande att han ska komma springande och böna och be om att jag ska förlåta honom... Men de gör han inte... Jag är så besviken på mig själv att jag inte tog vara på det vi hade ihop. Att jag såg hans beröring som en självklarhet, hans underbara kyssar och hans fina kropp och ansikte.. Hur kan man sluta leva dag för dag och istället gå och fundera på vad som ska hända i framtiden.? Jag önskar så att jag kunde få en dag med honom.! Ligga en morgon nära honom och bara njuta av stunden...Tårarna rinner medan jag skriver detta... Hur ska jag sluta koppla ihop saker och platser med honom? Allt påminner ju om honom..!? Allt.! Jag kan inte fly från våra minnen, trots att det är allt jag vill göra nu... Hur kommer jag reagera när han kommer med en ny tjej hand i hand och önskar att det vore jag.? Vi bor i en liten stad, så jag vet till 100 att jag kommer stöta på honom... Och allt är ju inte klart än.? Jag har inte flyttat ut mina saker från "oss" och vi har inte fått ett "riktigt" avslut... Inget hjälper mot denna smärta.! Inte ens i drömmen kan jag fly... Känner mig som Izabella Swan i New Moon... Åh detta bara river upp många sår och jag måste bara få ta en lite paus.... Ska försöka ta vara på tiden, men varje minut krossar mina drömmar... Kram J

Dag 2.... Mitt uppe i sorgarbetet.

2012-06-28 11:21
Ja rubriken säger ju som det är. Jag blev dumpad utan min kille och sambo för två dagar sen. Vi har varit ett par i nästan två år och sambos i ett halvår. Jag skaffar nu denna bloggen så jag kan skriva av mig och kunna gå tillbaka och se att allt blir bättre.! (förhoppningsvis). Jag är alltså inte ute efter att få en massa sympati och elaka kommentarer... Så då ska jag berätta hur de senaste dagarna varit..Jag och min föredetta (gjorde ont att skriva) har alltså varit ihop ett tag. Han var min första kille och den jag var bergssäker på att jag skulle spendera hela mitt liv med.. Låter kanske lite fånigt, men det var så jag såg det... Han har tidigare haft många förhållanden och det längsta höll i lite över två år tror jag. Så han var klar med festand och att vara ute och leva livet. Vi är både unga -25, men vi hade redan planerat vårat liv tillsammans.. Han var den som var mest säker på att det skulle vara vi för alltid, jag var inte helt söker i början för jag tänkte att min första kille kan jag ju inte hålla om hela livet. Eller.? Men jag blev mer och mer kär i denna kille.! Han hade utseendet och han var inte som alla andra. Han var snäll och sa att jag var vacker, trots att jag var nyvaken eller osminkad... Han gav mig allt jag önskade, inte via gåvor utan genom bekräftelse och kärlek.! Någon som jag aldrig jämnt tidigare.! Jag hade en barndom som var full av svek och en man nära familjen, som tycket om barn på fel sätt... Jag fick inget stöd under denna perioden från familjemedlemmar, så jag fick från 8-års ålder sköta mig själv.. jag lärde mig ta ansvar och jag mådde väldigt dåligt.. Så dåligt att jag bara såg en utväg, men jag var för feg... Så när jag träffade denna underbara kille som sa att vi skulle leva resten av våra liv ihop, har jag aldrig mått bättre.! Jag kunde vara nära en kille utan att känna mig äcklig och jag litade på honom, för mycket...Så jag lät honom göra allt han ville, jag hatar fulla människor, men jag litade på honom även när han var full... Men så en gång så strulade han med våran gemensamma vän... Jag gråt förtvivlat och trodde jag skulle dö.! Men jag förlät och det ångrar jag inte... Månaderna gick och allt flöt på, men jag kunde fortfarande inte komma över hans svek helt... Jag har märkt att vårat förhållande har gått upp och ner, men gör det inte det för alla.? Man kan ju inte göra slut bara för att man tappat gnistan.? Då hade jag gjort slut många gånger om.... Så i förrgår ställde jag honom mot väggen och tvingade honom till att säga att han inte älskar mig längre... Efter många gråtattacker så sa han det jag redan visste... Han ville inte vara med mig.. Han tyckte inte att vårat förhållande funkade längre... Men hur kan det vara möjligt när han samma dag pratade om att han längtade tills vi skaffade barn och allt vi skulle köpa till vårat hem.? Så jag åkte till mitt barndomshem för att försöka reda ut allt.. Men jag gör inget annat än att gråter.. Jag sover inte på nätterna och varje vaken minut drömmer jag om att detta ska vara en mardrömmen.! Men inte ingen mardröm slår min verklighet... Han drog bort mattan som jag stadigt stod på... Jag är fortfarande i chock... Allt jag byggt min framtid på hade med honom att göra..! Och han hör fortfarande av sig. Han ringer och säger att han saknar mig, att han älskar mig och att han önskar att det kunde bli vi två igen... Jag blir galen, för jag vet inte vad han vill.!? Jag vill såklart vara med honom, men om den önskan inte är likgiltig så... Ja då orkar jag inte mer... Då vill jag gå vidare... Alla säger att man klarar det och att allt blir bättre, att jag kommer hitta en ny kille när mitt sorgarbete är över... Men jag vill ju bara ha han.!! Ska kanske till vårat gemensamma hem idag och träffa honom.. Men jag vet ju att mina känslor för honom är kvar, så det kommer bli jobbigt när jag möter honom och inser att han inte har samma känslor för mig.... Jag plågar ju mig ännu mer... Åh någon som vet hur jag kan ta mig igenom detta.? Jag vet att tiden läker alla sår, men hur lång tid kan det ta.? Kram J