RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-09-11 12:43:24

Yiggiediyaaaow!

Jag är:

2006-10-08 19:10
Jag är:Tjej, kvinna, dotter, syster, kompis, barnbarn. Jag är social (men ändå ensam), har många kompisar, men få vänner (vilka är underbara). Jag är singel (i huvudet, men inte i hjärtat), kattägare (simson), och beroendeperson. Jag är snäll, generös (framförallt med känslor), lurig, och seriös (med människor). Jag är lat, trött, cynisk och naiv (på samma gång). Tror dom flesta om gott (Vi är alla olika, alla lika). Jag har lätt för att älska (vill inte egentligen), lätt för att bli ledsen (men jag har även lätt att förlåta). Jag är aldrig speciellt långsynt, dock finns det vissa händelser.. Jag försvarar dom som är elaka, även inför mej själv (för att jag inte vågar se sanningen??), och tror att alla föds som ett oskrivet blad (varken eller). Jag är godtrogen, även fast jag blir motbevisad. Är misstänksam mot nya människor. Jag är trött på mej själv (men stolt också), deppdown (men idag är en bra dag!), född naken (precis som du). Jag har gått en behandling (alltid tacksam), vart drogberoende (eller kanske är hela livet?), önskat livet ur mej själv (nu tackar jag livet), förlåtit mej själv, bett om ursäkt till min familj. Jag har träffat en stor kärlek (och förlorat den), men tror det finns fler! Jag har älskat tills hjärtat gick sönder (svider fortfarande). Jag har vart förlovad (tack GUD att jag klarade mej ur det), och jag har sårat mer än vad jag önskat. Jag vill släppa in någon ytterligare en gång, nångång (det kommer). Jag vill ha en hund, ett hus, bättre självkänsla, och ett nytt badrum. Jag kan gråta (om det inte finns ångest med också), skratta (högt och äkta), ta hand om min katt, måla naglarna (på mej själv), teckna ibland (men bara några får se), och brygga mumsigt kaffe! Det största av allt (för mej) är kärleken. Främst till mej själv och mina medmänniskor. (Jag älskar er). Jag önskar att alla skulle få tak över huvudet (utan dessa klasskillnader), mat, och medmänsklighet. Jag bygger drömmar och luftslott (men flyttar numera inte in i dom). Drömmer om en vacker värld (med dej och mej).

äcklig morgon!!

2006-09-03 19:42
Vaknade halv sex imorse av att peter rusar upp ur sängen och spyr som en dåre inne på toaletten. Bakfull.Jag sa igår att villkoret för att han skulle få sova här var att han skulle komma på en gång när krogen slutade så jag slapp sitta vaken hela natten då han inte har nån nyckel, samt att han skulle vara dugligt nykter då han vet hur obehagligt jag tycker det är med fulla människor. Och ja, det lovade han.Men, han kom nästan 4 timmar efter att krogen slutat, stupfull. hehe.. det är killar det :)Imorse hade han såklart dåligt samvete och fixade kaffe o bredde mackor åt mej mellan spybesöken på toaletten. Jag ville inte tjafsa är han mådde sådär, sa bara vad jag tyckte och han höll väl med, som vanligt.Det är klart jag förlåter honom, det hände ju inget allvarligt. Men det är ändå irriterande när han dels inte respekterar vad jag säger, och sen bara håller med när vi tjafsar, för då får jag jämt dåligt samvete efteråt. Jag kan säga att han är dum som gör si och så, och han håller bara med. "Jaa usch jag är så dum" kan han säga.. jahapp??Egentligen är det väl bra, för han inser verkligen när han gjort fel och är aldrig sen med att säga förlåt, och det är en fin egenskap.Jag får väl säga att det är lugnt när han ringer...haha nu ringde han precis o vi snackade om det så nu är det bra igen :) skönt!Förut har jag aldrig riktigt kommit underfund med varför jag tycker fulla människor är så obehagliga. Men igår blev det verkligen glasklart. Det påminner så mycket om johnny och hans beteende när han alltid drack!Det där svammlet som inte alls hänger ihop, ögonen som ser ut att titta i en annan värld, det högljudda pratet, vingligheten, osv. Jag tycker det är riktigt otäckt!!Jag är inte direkt rädd att tex Peter ska bli lika hårdhänt eller hånande som Johnny. Jag VET ju att peter aldrig nånsin skulle bli sådan, men det är inte det. Det är den där psykosliknande personlghetsförändringen som jag hatar! usch! *ryser*Ibland förbannar jag mej så jävla mycket över hur länge jag stannade hos Johnny. Men det är som Eva och Arne säger, "Du gjorde så gott du kunde då. Det onormala blev normalt". För så var det verkligen. Jag förstod inte bättre, då.Jag vill inte skriva om allt som hände, ingen mår bra av att läsa det iaf så det känns bara onödigt. Men nångång ska jag ta mej mod att försöka komma ihåg allting och skriva ner det i en privat dagbok allt eftersom det kommer upp.Märkte det sist jag satt på eftervården, då helt plötsligt poppade det upp en sak som jag hade totalglömt! Ibland funderar jag på om jag förträngt en massa, eller om jag verkligen är så glömsk att jag helt enkelt glömt bort vissa händelser, fastän dom är såpass starka. När jag pratat om det med Arne säger han att han tror jag förträngt det, men att det kommer tillbaks när jag är redo att bearbeta det.Personligen vet jag inte vad jag tror.. måste man bearbeta allt för att kunna släppa det? hmm, jaa, kanske såna händelser som satt sej i psyket iaf. Sånt som tryckt ner ens självkänsla. Kanske iaf...Ibland skulle jag vilja ha nån att berätta för. Nån som inte skulle bli sådär "vaaaaa vad säger du, är han dum i huvudet?!!" utan nån som bara lyssnar och frågar och inte dömer. Så man kunde få ur sej hela historien nångång. Det känns inte som att det går att släppa riktigt innan jag gjort det. Och visst har jag Arne att snacka med, han blir inte förvånad för nåt och han lyssnar på allt, men jag vill sitta med nån ensam i kanske flera timmar. Nån som man litar på. Och nån som orkar höra..Peter vet ju en hel del, han vet nog mest av alla men jag vågar ändå inte vara helt ärlig om allt för honom för han blir så ledsen när jag blir ledsen. Han känner FÖR mycket liksom. Och det vill jag inte...Jag tror mycket av mitt dåliga mående hänger ihop med att jag inte riktigt pratat ut ordentligt om hur mitt o johnnys förhållande var. Jag tror mkt skulle släppa iaf om jag fick ut det. Det är kanske inte det att det är väääärsta grejjerna som hänt, men mindre saker eller händelser kan också sätta spår tydligen. Men jaja, nångång så :)Annars har det vart en helt okej dag. Ringde Christer och fick hjälp med att fylla i papper till försäkringskassan. åsså pratade vi lite om praktik. Han kan ganska mycket om såntdär plus att man fattar ju tio ggr bättre när han förklarar än när andra gör det.Kändes iaf lite bättre efter vi hade pratat, det kändes lite mera hoppfullt på nå vis.Tror mamma o christer kommer imorron, vi får se, men det lät som det på mamma idag iaf. Det ska bli roligt om det blir så! Isåfall ska jag passa på att handla lite tvål och grejjer som är slut.Imorron ska jag försöka komma ihåg att ta mej till HSB också och fråga om dom kan komma hit o kolla på min el. Ingenting fungerar som det ska, lamporna går i ett och man får byta hela tiden. Det blir skitdyrt i längden! Vissa lampor går flera ggr i veckan till o med.Nu ska jag sätta mej o rita. Funderade på att ringa robert lite tidigare men jag känner för att vara ensam. Ska teckna, och äta två persikor jag köpte idag. Mumsigt!

Rubrik saknas

2006-09-02 23:14
sitter o dricker kaffe för att piggna till. Vaknade tidigt, gick på skejttävling och kollade. Va jättemycket folk där och peter sålde över 70 st hamburgare haha..Sen gick jag hem, började städa och dammsuga. Skulle diska också egentligen men tog istället en panodil för huvudvärken och gick och la mej i soffan. Vaknade en halvtimme senare av att Peter plingade på dörren med kebabtallrik. Supergott!Sen plockade han fram öl o började dricka. Det är fest på Grand med temat skejt och alla som va med uppe vid tävlingen fick vip kort. Jag skulle egentligen följt med på hans kort men hade sån huvudvärk plus att det är aptrist att gå ut helt pank så jag blev hemma istället.Vet inte varför men jag blir så orolig när han går ut. Antagligen för att han gör det så sällan. Orolig att han ska träffa nån tjej, orolig att det ska hända nåt, att det ska bli bråk eller tjafs, orolig att han ska ha för roligt, orolig för att han ska ha det tråkigt när han väl går ut. Haha, jag känner mej som en fucking morsa!! Oroar mej för allt o inget, men mest för att han ska träffa en tjej eller för att det ska bli bråk.Men det är nog lugnt, han sa en grej till mej innan han gick så oron släppte lite då. Och dessutom är han så snäll o trevlig o glad mot alla så vem vill bråka med honom liksom :)Har fått nåt roligt infall att jag bara tecknat skor de sista veckorna. Skitkul är det!Igår var det Eriks "AND 1" dojjs som fick stå modell, dom blev väl sådäääär om jag ska va ärlig, ingen höjdarbild direkt.Men i måndags påbörjade jag en skiss av mina DC skor som blev klar i torsdags, och den blev faktiskt helt okej!Finaste kmplimangerna kom från Robert när han sa:"Alltså, fanns dom där skorna på riktigt så hade jag lätt kunnat tänka mej att köpa dom om dom fanns i rätt storlek", och"Du borde sälja dina bilder. Jag har sett folk ha typ skor och till och med teckningar av boxningshandskar hängandes på väggen hemma!" haha, söta ord :)Nu ska jag fortsätta teckna, men nu blir det ett par högklackade fjantskor som jag aldrig använder. Dom är fina men uuuusch så obekväma. Men dom kom iaf till nån användning tillslut, som modellskor till mitt tecknande helt enkelt :) Gympaskor is the shit!

long time...

2006-09-02 04:30
Va för många dagar sen jag bloggade. Det kliar i fingrarna samtidigt som jag är så trött. Har sovit några timmar men vaknade o kunde inte somna om. Jäkla sömn!Jonas va iaf här en vecka. Och det va trevligt och som vanligt. Vi pratade, skrattade, fixade hår, lagade god mat, gick på stan, kollade en MASSA nya filmer som han hade bränt, umgicks med peter, shopppade lite (jag fick nagellack och en ring av honom!), och hade choklad-picnic i skogen. Supermysigt! Ända tills det obligatoriska förhållandesnacket knackade på dörren. Suck!Vi har ju pratat lite löst om det innan men nu var det seriöst och utan skämt. Läskigt!Vi kom fram till att båda tycker om varann, men att båda dels har för mkt att tänka på, och dels är det lite väl långt avstånd för ett förhållande. Sen tror jag att det är något som fattas. Det där lilla extra liksom. Det gör det iaf för mej, och jag kan nästan garantera att det gör det för honom också. Men ingen sa det högt bara..Det kändes lite tråkigt med tanke på hur kul vi har och hur bra överrens vi kommer. Men mest kändes det faktiskt skönt. Som en lättnad. Nu vet båda vart den andra står och man kan umgås ännu mera avslappnat.Dock har jag en stark känsla av att det inte kommer bli som förut. Både trist och bra.Han kommer iaf på torsdag för då ska jag tighta till dreadsen på honom.Hmm..sen va det ju det här med Robert. Om det vet jag inte ens vad jag ska skriva, förutom att det känns mer än snurrigt och förvirrande. Jag tror han är riktigt seriös. Hans vänner säger att dom inte hört han sådan på flera år. Själv vet jag inte. Det går upp och ner. Det hade vart så jävla mycket enklare om han och peter inte alls kände varann. Peter o min vänskap betyder mer än allt, och går före allt. Men egentligen, vad har vi för vänskap? Vi kramas när vi ser film, och han pussar mej alltid innan han går. Alltså, jag tycker om honom så mycket som person och bästa vän. Men undrar om jag hade stängt ute alla andra lika mycket om han och jag enbart va vanliga vänner?? Jag och sofie tex sitter ju inte o kramas framför en film. Inte jag och Lajja heller. Visst, både sofie och Lajja är jättesöta tjejjer, men inga pussobjekt för mej direkt haha..Me äh, jag vet inte hur jag ska förklara. Jag vet inte om jag omedvetet säger nej till att lära känna andra för att jag innerst inne hoppas på mej o peter eftersom det blir en hel del mys. Vi har sagt tusen ggr att vi bara ska vara vänner. Men det är ju hur vi umgås, och inte vad som sägs, som mitt undermedvetna verkar hänga upp sej på. Samtidigt vill jag inte sluta...arghhh jag har fan fel i huvudet!Så, slut på pojkprat. Nu har jag fått ösa ur mej några tankar, nu kan jag släppa och skriva vidare.SOC är en samling kacklande spydiga höns iaf! USCH säger jag för att bli sådär bitter och cynisk som vissa däruppe är. VARFÖR i hela världen tar man ett sådant jobb som socialassistent om man inte ens tycker om unga människor, eller människor överlag?Jag önskar ingen att behöva gå där och skämmas och förnedras med deras nedlåtande ton för att man ska få sina 3 000:-, men ibland skulle jag så gärna vilja att det var ombytta roller. Att det va JAG som satt på den där höga stolen, och att det var dom som fick gå dit och kräla efter pengar. Då skulle dom kanske förstå hur mkt ett vänligt bemötande betyder när man redan skäms över sej själv för att man behöver gå dit. Det är liksom redan illa som det är utan att dom ska prata med deras nedlåtande ton till en. Även om det kan verka så ibland så VILL jag faktiskt inte gå där hela livet. Det är fan min dröm att få ett jobb jag klarar av och trivs dugligt med. Jag skulle kunna skruva muttrar sådär monotont på band 12 timmar om dagen om jag bara kände att jag klarade av det!Hade jag ett val så hade jag inte valt soc. Men det är så mörkt överallt och det tar stopp överallt och det finns inget ljus nånstans så man vet inte vart man ska börja.Jag lurar inte dom på något sätt, jag har RÄTT att få en minimumlön därifrån. Jag lever inte lyxliv på dom pengarna och dom tas knappast från socialassistenternas egna fickor, även om det kan verka så på deras sura miner. Men jag kräver fasiken nån form av respektfullt bemötande när jag går dit. Det är ett jobb som handlar om att träffa människor. Varför då sätta sej på en skolbänk och utbilda sej till ett yrke som går ut på att just träffa människor om man ändå inte tycker om det?? Iaf inte människor som lever under en duglig standard och får in en månadslön på en 15-17 lax i månaden.. Blir så matt.Ibland sitter det verkligen fel folk på fel ställen.Jag har haft ont i njurarna till o från de sista veckorna. Det känns lite oroligt. Inte så jobbigt för det är mest sån drygsmärta som tex växtvärk och jag har ju hellre det än tex magsjuka eller migrän. Men lite oroligt för jag vet inte varför.. och ja, jag borde kolla upp mej, men är nog lite rädd för svaren så därför struntar jag i det. Smart va?! NEJ...Har en knöl jag borde kolla upp också men äh, jag får se om det försvinner snart annars får jag väl masa mej dit.Ikväll har peter och erik vart här. Lite tidigare va jag o peter nere på stan och sen mötte vi micke så han bjöd på fika och jag på kaffe. Kul var det!Just ja, min enda riktigt vettiga granne flyttade ut idag ocks, lite småtrist. Men är nyfiken på vem som flyttar dit nu :)Just ja, idag åkte foffo och lajja till Mallorca. Dom bestämde sej för nån sista minutenresa i förrgår och bokade den igår. Åsså åkte dom idag, snacka om grymt gjort! Det hade gått på 1200 för en vecka med hotell. Inte dyrt alls ju! Så ska jag också göra nångång, fast med Peter.Jag tvivlar på att dom har några sista minuten resor till skottland eller island haha, men det hade vart grymt!Korfu är ju iaf struket från listan på framtida resmål :P...Imorron ska jag gå på skejttävling. Men jag måste gå ensam till skogsbo där den hålls, för ingen jag känner ska dit förutom peter o company men eftersom det är dom som håller i det så ska dom va där redan vid tio och sätta fart på grill, DJ:s, musik, och annat som behövs göras. Men jag ska iaf träffa dom där.Senare på kvällen ville Peter att jag skulle med til Grand för det är nån efterfest för dom som skejtat, men jag vettetusan om jag hänger med. Krogen är inte mitt ställe direkt, och dessutom är jag totalpank.Nej, nu ska jag försöka sova igen om jag ska orka iväg imorron.Goodnight, sleeptight, don´t let the bedbugs bite!Ps. ursäkta stavfel och svammel. Orkar inte dubbelkolla och som ursäkt använder jag min trötthet ;)

Tågresor och Palestina

2006-08-21 12:35
Jonas ringde, hans tåg va försenat så han hann inte med bussen så nu får han chilla på McDonalds över 2 timmar innan han kan åka vidare hit. yeye, tråkigt för han, bra för mej så jag hinner diska :P... Monica "är socdam men för virrig för mitt eget jobb" är borta så jag måste lämna in papprena själv men när hon säger "slutet av månaden" kan jag göra det idag då?? hmm, måste få pengar inom en väldigt snar framtid, helst idag, men det går ju inte. Kanske måste fråga mamma om jag får låna nån hundring. Hatar det!! Och jag får väl skylla mej själv men det går mycket pengar, speciellt när jonas är här som är van att handla en massa. Inte för att han kräver att jag ska betala såklart, men jag erbjuder (eller tjatar) att få göra det när han ändå betalar alla resor hit o hem samt köper fina saker åt mej. Då tycker jag att det minsta jag kan göra är iaf att handla lite mat. Men i slutet av månaden så är det inte längre "det minsta" utan det största problemet. Fan fan fan...Äh det får ordna sej på nåt sätt, kanske kan jag ta åt mej ytterligare en dreadkund, eller så kanske jag kan låna av peter, eller så länsar jag spargrisarna som ska bli feta till Parisresan, eller så får jag klura ut något annat.Just ja!!! På orsdag ska jag sluta röka! oh my..hur ska det gå? äh, är man bara bestämd och motiverad så fungerar det. Men det e skitsvårt att hålla sej motiverad när man sitter hemma framför datan o pimplar kaffe den mesta tiden. MEN, jag har dock dragit ner väldigt mycket på min kaffekonsumtion. Förut drack jag många många koppar (muggar) om dan, nu tar jag bara halva muggen full och dricker högst 2 sådana om dagen. Ibland kan det tom gå ett par dagaremellan. Så det är bra :)Jag har länge tänkt ta upp Israel - Palestina konflikten att skriva om här. Vi bor i ett väldigt Palestinavänligt land med vänstermänniskor och palletrasor (vart jag står i detta spelar mindre roll). Men faktiskt så tror jag att jag även denna gång försöker knipa ihop munnen för visserligen har vi "freedom of speech" här i Sverige, men fungerar den i praktiken? Nej...Och jag har en förmåga att låta alltför ärliga grodor hoppa ur munnen på mej så fort vi kommer in på känsliga diskussioner så därför försöker jag ta fasta på mammas ord: "man behöver inte lägga sej i allt, eller säga ALLA sina åsikter högt Linda även om det är bra åsikter"haha, något liknande sa hon för flera år sedan då jag kom hem o berättade att jag minsann hade försökt diskuterat med några nazister på stan men att dom istället blev ganska hotfulla. Jag skrattar fortfarande åt det för om ni kände min mamma så skulle ni fatta. "Bra åsikter, men tyst me dej så det inte händer nåt" haha, ungefär så :)Eller som min pappa när jag berättade att jag kanske skulle vara med o skriva en kontroversiell och väldigt utlämnande bok om bla poliser, men att jag inte visste om jag vile ha med mitt fullständiga namn ifall det kanske kan bli något strul längre fram med jobb osv. Då säger han: "klart du ska ha med ditt namn, sanningen ska jävlaranamma fram om hur dom håller på!!" hahaha, det är också något jag fortfarande skrattar åt... han är inte lika försiktig som min mamma haha.. nej nu ska jag försöka hinna slänga i en tvättmaskin innan Mr Yownääz kommer för sen kommer det va fullt upp med dreadlocks, filmtittandes, och fnissande. Härligt!!kram på er

usch..

2006-08-19 15:11
Har vart en dryg dag idag. Vaknade, slog upp ögonen, tänkte på Peter, började gråta, kunde inte sluta, gråter fortfarande. Det är det enda jag gjort idag. Vill knappt skriva för jag blir så jävla ledsen.Han åker nästa helg och det är så pissigt för jag är upptagen hela den veckan, och sen åker han. Hinner inte ens umgås med honom innan han drar.Om han ändå VILLE åka själv, då skulle jag fortfarande vara ledsen men inte på samma sätt. Men när han jävla idiotföräldrar TVINGAR honom att åka för att han "måste växa upp, han har bränt sina chanser att hitta ett jobb genom att vara lat hella sommarn, och åker han inte till afrika så åker han ut ur huset nästa helg". Liksom, hur mycket val han har då?Och han va så ledsen igår när vi pratade och jag har aldrig sett honom med såndär ångest för HAN VILL JU INTE!!! Vafaan killen har precis slutat jobba, hur lätt tror hon det är att skaffa ett nytt jobb bara sådär? Och försörjningsplikten i sverige sträcker sej upp till man är 20, faktiskt. Och han har precis fyllt. usch för hans föräldrar, hur fasen kan man tvinga sitt barn till något så stort? Soc är det bara fattiga människor som får så det är helt uteslutet för hans del, soc är för äckliga människor, ch "ingen i den här familjen har behövt gå till soc" så det är en omöjlighet för honom också.Men jag FATTAR INTE hur dom kan sitta o tvinga honom när han är sådär ledsen, jag förstår verkligen inte det!! Han vill så gärna vara dom till lags och han gör allting därhemma, och för första gången försöker han säga ifrån, men nej.. Han har ju till o med en plan vad han ska göra istället! det är inte så att han inte vill åka o bara ska frtsätta gå hemma liksom..Och jag vet ju själv hur gärna man vill ha föräldrarna bajkom sej i det man gör, iaf till nån procent. Men dom klipper kontakten med honom om han inte åker.Jag är så jävla ledsen för hans skull, och för min egen skull också. Vem ska ringa o väcka mej varje morron? vem ska jag ha o berätta alla småsaker för så fort det hänt något, och vem ska jag fråga om råd om det är nåt, eller få kramar av om jag mår dåligt? Vi har alltid funnits där förut ju. Och alla såna småsaker som dricka kaffe, teckna, handla, tjata, laga mat, kolla på film, sova, städa, planera, drömma.. fan fan fan fan!! FAN!Visst jag kan prata med jonas om det skulle vara nåt,eller mamma, eller robert i nödfall, eller foffo eller nån annan. Men det är inte samma sak, inte alls! långt ifrån.Jag orkar inte ens skriva om det mer...

Kom igen nu, comments please!

2006-08-17 21:12
Ser på besöksstatistiken att ni är några som går in här och läser iaf, det värmer! Kul att man inte skriver för blinda ögon liksom. Så det är roligt! Men, det skulle vara ännu trevligare om ni lämnade en liten kommentar. Ett hej, en kram, en åsikt, vad som helst. Hur tycker ni mitt liv verkar? Skriver jag ointressant eller flyter det bra? Håller ni med om det jag skriver, eller tycker ni kanske helt tvärtemot? Tell me! :)Idag har jag vart på eftervård, men vettetusan vad alla höll på med för det blev inte mycket vettigt sagt idag. Alla flamsade och skrattade och världens bästa personal-Arne skrattade så han blev röd i ansiktet. Medelåldershumor på hög nivå ala lyckliga skruvdragare och tjejer från Tallin, hmm.. Men dom är ett härligt gäng indeed. Eller, vi är ett härligt gäng :) Kommer så bra överrens med alla däruppe och på ett sätt är det konstigt. Föredetta slitna parkbänksalkisar till rödtjutspimplande överklass damer i en salig blandning liksom.. Men vi är alla lika, framförallt på insidan och framförallt i det området där levern sitter.. Men alla har haft det jobbigt och alla är överrens om att livet kanske inte riktigt blev som man hade tänkt sej. Parkbänksalkisarna främsta problem kanske var att det inte fanns tillräckligt med tomburkar att samla för att få ihop till ytterligare en Rosita. Rödtjutsdamernas värsta problem kanske var vad grannarna tyckte, att deras fläckfria yttre var på väg att smutsas ner. Ja, vad vet jag? Men jag vet iaf att ingens problem är mindre jobbigt än någon annans och man kan inte jämföra. Det som var hemskt för mej kanske var vardag för vissa, eller vice versa. Man är lika mkt människa med hjärta trots trasiga kläder och utan lägenhetskontrakt, som dom som har villa vovve och volvo. Inget är bättre, inget är sämre.Alla olika, alla lika..

Ingen sömn...

2006-08-17 04:28
I förrgår natt sov jag 4 timmar av nån anledning som jag inte kommer ihåg. Igår sov jag till o från ungefär lika många timmar. Inatt har jag inte ens lagt mej än. 8 timmars sömn på 3 nätter. Det är för lite. Jag är inte ens trött längre, känns bara som man går runt i en dröm med en fiskskål över huvudet. En sån rund ni vet.Vet inte varför jag är vaken än, tror jag väntar på lite ljus så alla spöken försvinner.Men jag mår bra! jag mår faktiskt jättebra! Harmonisk och lugn. Lite mkt o röriga tankar, men på ett positivt sätt. jaa, jag mår riktigt bra :)Igår va Micke här, och vi hade det jättetrevligt. Han är vuxen och mogen, men inte tråkig och grå. Ja, han är bra Micke. Säger vad han tycker och vi kan sitta bra länge och vrida ut o in på kärleksbekymmer, dåligt mående, och andra livsviktiga ämnen. Han är lite som en tjejkompis som man kan prata med, fast utan smink och med hår på bröstet ;)Igår var jag hos mamma och det va riktigt skönt att komma dit. Jag saknar dom mer än vad jag tror ibland. Man känner det när man väl är där. Det är en glad o lugn stämning där och man inser verkligen att hemma är inte där man växt upp, utan där ens familj är. Jag är lyckligt lottad.Fick en skitsnygg kjol av mamma förresten, brun o lång med rå kant längst ner. Mamma har bra smak fo´sho!Hon och Christer har lyckats med en väldigt stor och svår sak. Vill inte skriva just vad det är, och det spelar ingen roll om ni vet heller. Men dom har kämpat som satan, och det både syns och märks! Jag är stolt över dom. Kanske borde man säga sånt oftare? hmm... men kanske läser dom här o förstår? Jag hoppas det...Idag va jag o Peter på stan o traskade. Sen bjöd han mej på kebab, jättemumsigt! Vi åt, tecknade, kollade film o drack kaffe. Jag tror han är min tvillingsjäl ibland, men inte på det sättet att man passar att vara tillsammans. Jag hatar att han ska åka, vet inte hur jag ska klara mej. Helt seriöst så förstår jag inte hur det ska gå. Ibland får jag svårt att andas,det blir tungt i bröstet, och får nästan panik när jag tänker på att han försvinner snart. Vad är jag utan peter? eller, vad HAR jag om jag inte har honom? Utan honom spelar ingen av dom eller det andra någon roll ju... Men vill inte tänka på det idag när jag mår så bra, så vi lämnar det här på pappret med tre punkter till en annan dag...Robert kom hit ikväll. Jag umgås visst nästan bara med killar. Men det gör inte så mkt, det är ju faktiskt bara 2 av dom som det är/var lite förvirrat med, dom andra är bara vänner. Eller, spelar det ens någon roll? Huvudsaken jag träffar folk, det är iaf mer mot än vad jag gjorde förut. Ju äldre man blir, desto mer könlös blir väl vänskapen kanske..Ja, iaf så kom Robert hit. Han skrev fina saker på mitt kylskåp med poesimagneter och sa att han hade saknat mej. Tack, sa jag...Han sa en annan sak också, och för första gången i (vad jag tror iaf) hela mitt liv så var jag ärlig och sa "tack, men du är bara en vän för mej." Jag sa nej. Och jag dog inte. Och han dog inte. Jag tror jag fått förmågan och självförtroendet att välja istället för att som förut, desperat fånga första bästa för att stilla ensamheten för en stund.Jag vet inte vad som kommer hända mellan oss längre fram. Men jag vet iaf att sålänge jag inte hyser starkare känslor än såhär för honom eller någon annan så får det bli det näst bästa efter och istället för förhållande, vänskap.Jag känner mej harmonisk. jag har träffat trevliga vänner, fått en massa glödlampor som christer hjälpt mej skruva i (Tack!), jag har städat, och ska lägga mej med en tidning jag fick igår och sen sova. It´s the little things, som dom säger... Och visst är det så, iaf för idag :)Det är som dikten"GUD, ge mej sinnesroatt ACCEPTERA, det jag inte kan förändra.MOD att förändra, det jag kan,och FÖRSTÅND, att inse skillnaden.Det var det jag gjorde idag, jag fattade MOD att förändra det jag kunde. Jag gick efter hur jag egentligen känner, och sa faktiskt nej till något som jag för bara ett år sen hade slängt mej in i utan en tanke på om känslorna ens finns där. För mej var det här en stor sak :)Däremot har jag har inte riktigt ACCEPTERAT att Peter ska åka, men jag har iaf FÖRSTÅND att inse vilka saker jag kan påverka och inte. Snart kanske även acceptanspoletten trillar ner ;)Tacktill framförallt familjen, men även de få men fina vänner, för att ni hjälpt mej att må såhär idag. Jag älskar er och ni borde alla få varsin sånhär bukett för ni är värda det så otroligt mycket. Ni är äkta Guld för mej.Och tack till mej själv för att jag gjorde något för min egen skull!

Eftervård

2006-08-10 15:52
Yes, ska snart gå på min eftervård. Känns alltid lika segt att ta sej dit, spec sen ***** och **** har slutat. Men så fort jag kliver innanför dörrarna känner man den avslappnade stämningen och då är allt bra :)Oj, nu ringde visst ***** och frågade om han fick komma upp på en fika. TYPISKT! Just när jag ska dit. suck.. Inte ofta han vill komma ut o göra nåt liksom å preciiiis idag som jag ska till eftervården. yeye, sa att jag skulle ringa så fort jag kommit hem.och Peter ringde idag och försökte få mej att känna att jag skulle vara glad över att vara hemma istället för på Uppsala, genom att säga "men du hade iaf inte trivts här för det är så himla varmt och du som inte gillar värme du vet, och det är så mkt folk och neej Linda, jag tror det va lika bra att du stannade hemma faktiskt" Hahaha, han är söt som socker!

förresten

2006-08-09 17:00
Jag vet att jag redan skrivit ett blogginlägg idag, men glömde lite. I helgen kanske jag åker till Hedemora och hälsar på familjen. Måste få ge Christer presenten också, även om den inte kommer bli så uppskattad *skratt*, men jag ska minsann tvinga honom att **** den ;)Och alla ni som är in o läser, tack så mycket! Det känns kul att få skriva och att ni läser trots att jag inte har en aning om vilka ni är. Men det är uppskattat ska ni veta!Kram på er.

shobedoo!

2006-08-09 15:54
Gick iaf till Robert den där kvällen. Fick ett nytt halsband för mitt gamla hade gått till Sleepys (hans katt) leksakslåda, så han hade köpt ett nytt nästan likadant fast rosa. Tack!Sen gick vi ut på en promenad, hamnade i parken därborta vid mej och satt bra länge o pratade. Ibland kan man verkligen se en annan sida av den mannen än vad man är van vid. - Sitt kvar här, jag ska bara gå o fixa en grej, sa han o sprang iväg.Sen kom han tillbaks med såna långa jättestora rosor från parken, en hel bukett, och gav till mej och blev helt generad haha..- Jag säger ju att jag iaf försöker, men jag vet inte hur man ska bete sej, dessutom är det roligt att ge dej saker för du blir så glad för minsta lilla haha, sa han.Hmm, jo, jag vet att han försöker, och han gör det på ett jättefint sätt. Han anstränger sej verkligen. Men ändå... Mina känslor är ju hos nån annan, där dom kanske inte borde vara, men ändå är dom det...Robert har försökt länge, och jag fattar inte varför! Han kan få nästan vilken tjej som helst här i stan, ändå fortsätter han i flera månader att ringa o ringa mej fastän jag aldrig svarar eller ens ringer upp. Han har till o med frågat Peter om det är okej att han o jag umgås.Så fin o populär kille som uppvaktar mej, gud, hade det vart förut hade jag vart världens lyckligaste..men nu.. ingenting :/"men du är inte som dom andra tjejerna som jag bara leker med o säger hejdå till. Jag längtar efter nån att tycka om och dej saknar jag, men jag vet inte hur jag ska visa det för jag får ingen direkt respons från dej"Vackra o smickrande ord indeed, speciellt för att komma från honom. Men nej, han får ingen direkt respons, och det är ju utav en anledning..yeye, det är väl lyxproblem egentligen. Eller, det är väl inte ens ett problem kanske.. Vi får se hur det blir helt enkelt :)idag (och imorrn) åker dom flesta jag känner till Uppsala. peter, robert, jonas, veronica, ja, dom flesta :) Tror dom kommer få det jätteroligt för det är många bra artister i år (som alla andra år) och jag önskar önskar önskar verkligen att jag hade kunnat följa med. Jäkla pengar!!Två stycken har erbjudit sej att låna ut till mej för dom ville att jag skulle följa med, men när har jag råd att betala tillbaks det? Aldrig typ hehe..Men tack för att ni frågade Peter o Jonas!!Ville åka redan förra året men va ju sjuk då, och det hade vart skoj att åka i år bara för att visa mej själv att jag faktiskt hade vågat. Men det är inte hela världen, det kommer ju fler år :)Hade ett långt samtal med Peter igår, många tårar. Damn, det gör riktigt fysiskt ont i mej när han gråter. Han vill alla så väl, vill vara alla till lags, åsså blir det så att andra bestämmer vad han ska göra med sin framtid ist.Jag sa till honom att det va dags att stå upp för sej själv och för det han vill, han är ändå vuxen nu. Han höll med, och jag såg på hans ögon att han kände att det va rätt.- a moment of truth, sa han. och det är väl det alla måste känna nångång. Kanske måste man få vissa saker slängda i ansiktet för att liksom vakna till och se allt från ett annat perspektiv.Han hade iaf snackat lite med sin pappa idag. Good for you baby!Hmm, jag fattar inte, det va tänkt att jag bara skulle skriva några rader. Men det är ju så kul att knappa på tangenterna att det knappt går att sluta hehe.. Och att det kan vara så himla skönt och lättande att omvandla tankar till bokstäver. Visst är det konstigt?!Simson är sjuk (igen). Han kissar blod och fräser när man klappar honom. Min plutt.. Det är så svårt när djur blir sjuka, man känner sej så maktlös. jag vet ju att han blir frisk efter några dagar, men ändå..Vi ringde en veterinär som sa att vi skulle återkomma om det inte hade gått över inom nån dag. Förresten så hade Jonas köpt ett hus åt honom, ett såntdär stort med mjuk päls på. Grejjen är bara att han är lite för tjock för det. Han gick in, men kom knappt ut. Huvudet och en tass kom ut sen satt resten av kroppen lite väl tight därinne, så vi fick bryta upp ena sidan så han kunde gå in och ut haha, stackars Simson...Sen högst upp på huset är det som en tunnel där det är meningen att dom ska ligga o busa med en boll som sitter i taket. Men hallå?? Den måste vara gjord för kattungar för Simson får inte ens plats med hela huvudet där ju.jaja, han är iaf min pälskling, och jag ska fixa en säng åt honom istället så han slipper få komplex för sin storlek :)

Känslor och Tankar..

2006-08-06 15:48
Hmm, sen natt, och sen morron. Mådde inte bra igårkväll/natt, bara massa tankar som snurrade runt runt. Det är nåt som är fel, jag kan inte sätta fingret på vad det är, men nåt fel är det. Det vet jag.Om inte, så lär det väl bli det med min negativa attityd. Åhh, jag bir så förbannat trött på mej själv ibland, varför måste jag alltid vara så negativ och tro det värsta hela tiden?Varför måste jag fundera över allt, analysera sönder minsta lilla sak och vända ut o in på allt, verkligen syna det i sömmarna, innan jag bestämmer mej. Varför kan jag inte göra som dom flesta andra och bara flyta med? Go with the flow, och det får bli som det blir.Ibland känner jag mej så himla naken och sårbar. Som att minsta lilla dåliga sak eller känsla kan bryta sönder mej i smådelar, och jag försöker gardera mej mot allt som är dåligt. Men jag gör det på fel sätt.Tex:Jag skiter i att betala räkningarna bara för att jag inte vill få panik över att se hur lite pengar jag har kvar på kontot. Men då går räkningarna till kronofogden och jag får definitivt mindre cash kvar. Helt bakvänt!Eller, jag stöter bort folk, svarar inte när dom ringer, tackar nej till att umgås, för att jag är rädd att dom nångång i framtiden ska såra mej. Istället sitter jag inlåst i lägenheten och tycker synd om mej själv och tänker på hur ensam jag är, när jag egentligen har mycket folk som vill umgås med mej. suck!eller, som mot Peter. Han flyttar till Afrika om 3 veckor, och redan nu har jag börjat snäsa åt honom i telefonen, vara allmänt sur och tvär bara för att jag tror att avskedet ska bli enklare om vi inte är så bra vänner just när han ska åka. Istället för att försöka umgås så mycket som möjligt, göra alla dom där roliga sakerna vi pratat om att vi skulle ta igen denna sommar eftersom förra årets sommardagar gick oss förbi, så blir jag världens bitch och bara gnäller.jag tycker inte om mej själv när jag gör såhär. Jag är så misstänksam mot allt och alla, tror alla har en baktanke med allt, men ler ändå och ser glad ut. Äh, det är så svårt att förklara, det går inte.Det är min dåliga självkänsla som ställer till det. Varför skulle jag inte vara lika bra, eller lika mycket värd som alla andra att ha det bra? Jag är ju den första att vråla ut att alla minsann är lika mkt värda oavsett hudfärg, religion, kön, eller sexualitet. Alla ska ha samma rättigheter och alla ska känna att dom får ta lika mkt plats i samhället.Varför tycker jag innerst inne att det inte gäller mej??Jag vet ju med huvudet att jag är lika bra som alla andra. jag är bra fastän jag inte hunnit ordna till allting i mitt liv. Jag är bra fastän jag inte har ett jobb eller körkort.Jag VET ju det, med huvudet. Dom tragglade det hela tiden till mej på behandlingen. Varför ska det vara så himla svårt att få ner i känslan??Ibland tror jag att jag har nåt fel i huvudet som gör att jag måste ställa till det för mej. Att det är nåt knas i skallen som får mej att göra destruktiva saker trots att jag vet att det inte är bra för mej.Vart är viljan, eller drivkraften att försöka få allt bra, att göra nåt?Varför klappar jag mej inte på axeln över allt jag redan gjort bra? Jag tog tag i mina drogproblem (iofs med hjälp men jag gjorde det iaf), jag har vart drogfri över ett helt år. Det trodde jag inte ens var möjligt. Jag har gått en hel behandling från början till slut, jag sköter min eftervård. Jag har klarat av sånt som personalen säger att bara 10% gör.Det är bara 10%, fatta TIO procent, som går igenom en hel behandling och fortsätter med eftervård osv. Jag är en av dom 10%. jag har ju styrt upp mitt liv, iaf jämfört mot hur det var förut. varför klappar jag inte mej på axeln för det, istället för att trampa på mej själv ännu mer för allt jag inte kan/gör/vill/klarar av...nej, slut på sånt där, orkar inte tänka på det. Ikväll ville Robert grilla vid vattentornet med mej och jag tror jag ska tacka ja. Jag tror den här rädslan att jag ska bli sårad, att nåt ska gå fel, fanns hos mej redan som liten, men att den blivit ännu värre efter det att Peter gjorde slut. Det kom så fruktansvärt otajmat och oväntat. Jag tror ingen förstod hur jag egentligen mådde då. Att det var så nära att få allt att gå åt helvete igen.Känslor är fan livsfarliga.Nu mår jag bättre iaf, och nu ska jag duscha, slänga på smink, sen träffa Erik o Peter och dricka kaffe.

Bloggtorsk!

2006-08-05 20:55
Yes. Har, efter mycket funderingar, bestämt mej för att skaffa en blogg. Mest för att få skriva av mej, men också för att familj o vänner ska få chansen att läsa lite om vad som händer i mitt liv. Speciellt då jag inte är den allra bästa på att höra av mej :PSå, här är min blogg, vi får väl se hur mycket det blir skrivet :)Idag åkte iaf Jonas hem till Småland och Vimmerby igen. Tråkigt faktiskt. Det är inte alls ofta jag träffar någon som jag verkligen gillar. På riktigt. Som jag kan vara mej själv med, och skratta, och ta det lugnt, och prata. Härligt! Han har blivit en fin vän.Men, eftersom inget ska vara FÖR bra så har ödet sett till att han ska bo i Småland, och jag i Dalarna, och därmed blir det en aning krångligare (och framförallt dyrare!)att ses. Har en känsla av att jag dessutom är tvingad att snarast börja vänja mej av vid min tåg/reseskräck, så han slipper sitta 6 timmar hit varje gång. Nångång borde faktiskt jag våga åka dit också. Jag vill ju se hur han bor, hans vänner och hans stad.haha igår när vi skulle gå ner på stan råkade jag knuffa till honom så han tappade glöden på sin cigarett. -ursäkta sa jag, och tände en ny till honom innan vi fortsatte gå. Efter ett tag tyckte jag det luktade så himla bränt och började kolla omkring mej om jag såg nån rök. Jo, rök såg vi, FRÅN MIN VÄSKA! Glöden hade trillat ner i innerfacket på min handväska!jag fick såklart panik där vi stod mitt på stan bland allt folk, och när jag får panik glömmer jag lätt bort att jag ska uppföra mej som en civilicerad människa. Började kasta ut alla saker från väskan, ta vattenflaskan och ösa vatten över alla saker (plånbok, nycklar, pass, astmaspray osv), skrika, och stoppa ner huvudet för att kolla om det fortfarande luktade bränt. Nej, det gjorde det inte, o konstigt vore det väl annars..herregud, det där hade kunnat släcka en hel skogsbrand, jag hade bara en liten cigarettglöd där i.När vi sen tittar upp ligger alla saker utspridda och folk kollar på oss som om vi vore dumma i huvudet. Men vi försvann rätt snabbt från stan iaf haha.I helgen som var gjorde jag dreads på en tjej. Det tog ungefär 20 timmar. Var beredd på att få vakna nån dag senare med nackspärr och tankar ala "varför dreaddade jag igen, jag VET ju att det blir såhär", men icke! Visst, lite stel och lite öm, men inget som inte Peters dundermassage kunde bota. Underbart!! :)Igår gick jag o Jonas till Returen, en secondhandbutik här i stan med massor av prylar. Shoppade massa vinyler, en liten burk, 4 svarta tallrikar, och flera böcker, bla en UFO-bok och en försenad födelsedagspresent till min pappa, Christer. Försökte att hitta något fint till mamma också eftersom skylten hon skulle få när hon fyllde 50 aldrig blir klar nångång (jag är lat, jag vet), men hittade ingenting. Ska gå dit nästa vecka och kika igen.Sen gick vi ner på stan och då fick jag jättefina, ganska breda, silverringar till öronen av Jonas. Jag blev superglad för jag har kikat på dom länge men inte haft råd. Tack vännen!Oj, lång förstablogg, men det kliade i fingrarna efter att få skriva lite.KRAM på er som läser!