RSS - xml

Kontrollerades senast: 2020-03-31 23:23:19

Att leva här och nu!

En blogg om hur livet ser ut för mig idag, en högsensitiv "tjej" mitt i livet, som levt med panikångest i många år och nu är fri från det...

Vad olika vi är..

2020-03-31 22:40
Från [email protected] (Freja Rico)
Vad olika man kan vara, att vara och inte vara hsp, det är frågan?
Vi sitter i bilen, jag kollar vägen hela tiden samtidigt som jag tror mig känna hästens känslor där bak i transporten, sitter och spänner mig vid varje kurva och vid varje gupp. Chauffören som är min man är helt tvärtom, tycker jag tjatar när jag säger att man kanske ska köra lite saktare i kurvorna, bromsa lite tidigare. Jag förstår att han blir irriterad, känner till och med in hans känslor hur det känns att ha någon som tjatar, det måste kännas lite nedvärderande, att jag inte litar på hans körförmåga 😏.

Framme vid travbanan för lite träning på rakbanan. Stannar min man och frågar efter 2 varv om han inte ska köra åt andra hållet, det lutar ju nerför en del åt det håll han kör snabbjobbet (väldigt lite, jag vet). Tycker mig känna trycket från svanskappan på Kitty, kan inte vara bekvämt. Så håller jag på, känner in, känner in hela tiden. Det blir så jobbigt 😳!
Släpp kontrollen, vad är det???

(no title)

2019-05-09 13:32
Från [email protected] (Freja Rico)
Ibland kan det vara lite jobbigt att vara HSP, antennerna är påslagna och tar in så mycket.

"Ta vara på det positiva med att vara högkänslig, tänk på att du upplever och noterar mycket som andra missar. Detta är en gåva som du kan använda dig av." (www.angest-stockholm.se). Det är inte så lätt alla gånger att se det positiva i att vara hsp
 😄.


Jag kollar in saker, blir någon illa behandlad, djur som människa blir jag arg inombords, går och analyserar och tänker hur sjutton man kan behandla någon annan illa. Hur kan man mobba och trycka ner en annan människa medvetet, hur kan man låta ett djur gå och ha ont och vara skadad i flera dagar utan att kolla med veterinär? Såna saker kan få mig att bli så arg och besviken på folk. Men samtidigt så säger jag inte till, vill inte verka duktig eller mer än någon annan. Jag känner av väldigt mycket hos djuren, deras känslor bla. Detta kan bli så övermäktigt ibland, jag orkar inte vara i stallet vissa dagar där det finns ca 20 hästar., hundar, barn, vuxna som kommer i omgångar, ibland kan nästan alla vara där samtidigt och då blir det liv i luckan oftast. Jag är oftast där på fm eller senare på kvällen, då är det lugnast. Helst skulle jag vilja ha min häst hemma i vårt stall, men då måste jag ha en till häst här som sällskap. Antingen då köpa en häst till eller låta någon hyra in sig. Men då gäller det att vi har ungefär samma tänk och inställning till djurhållning.

Jag har varit HSP sedan jag var liten, man föds ju med den personligheten. Jag tyckte synd om nästan alla, vuxna som barn. Kommer ihåg ett tillfälle när min kusin hade bråkat med min bror, min kusin bodde hos min mormor för hans mamma antingen inte kunde ta hand om honom, eller så ville hon helt enkelt inte, jag vet inte. Han var lite bråkig och hårdhänt ibland så han hade väl gjort nåt mot brorsan och mamma skällde på honom och skickade hem honom. Det var ju en bit att gå för honom och han var inte så gammal. När han gick hemåt och mamma skällde på han kollade jag in honom, hur hans kroppshållning såg ut, hur han såg ut i ansiktet, var han jätteledsen? Så höll jag på, kollade in människorna i min närhet, kollade deras kroppsspråk hur de mådde, hade mamma en ledsen eller orolig rynka i pannan? Såg pappa ledsen ut när vi åkte till affären för att handla?

Var vi ute på sjön kunde jag se en planka eller nåt ligga och flyta på vattnet, då fick pappa efter mycket övertalning och ett ledset jag hämta upp denna planka och ta upp i båten, jag förmänskligade allt. Jag förmänskligade tuggummit jag hade i mun, spottade jag ut det tog jag med det hem och la det i vår soptunna, ville inte lämna det ensamt ute någonstans i en papperskorg. Så där höll jag på när jag var liten. Bilar som vi sålde grät jag över när jag såg dem på kort, kan än idag ha svårt för att sälja speciellt bilar. Kanske vi efterlämnar vår energi i den, att den blir så personlig???
Jag har blivit bättre med allt, men jag har fortfarande separationsångest, att lämna hemmet med hundar i andras vård eller åka bort själv 1-2 dygn är jobbigt ibland.

Freja Rico

2018-10-14 15:55
Från [email protected] (Freja Rico)
På videon ovan ser man Freja Rico, vår häst, och hennes mamma näst sist och sist i flocken (mamman sist)




Här är hon, vår Freja Rico


HSP och inkännande.

2018-09-22 01:29
Från [email protected] (Freja Rico)
Idag var det dags att verka Frejas hovar, och hon var så duktig. Måste fortsätta träna på att lyfta hovarna, speciellt bakhovarna. Fick lite tips av hovslagaren hur jag lättast och utan risk för att få en kick av bakhoven. Fram är det inga problem med, de krafsar jag nästan varje dag. Man ser ju hur både hästar och hovslagaren får stå ut med när de är svåra att hantera vid skoning. Mycket beröm och lugn och ro kommer man långt med. Träna, träna och träna.
Jag tog med mig Freja ut i paddocken innan det var dags, longerad lite. Det gick bra vänstervarv, var lite bökigare åt höger, kanske tröttnade lite i slutet 😆.

Köpt en 1-årig travare

2018-09-17 17:18
Från [email protected] (Freja Rico)
Nu bestämde min man och jag att vi skulle köpa lilla Freja Rico som vi funderat på ett tag, blev erbjuden igen efter att vi lämnade tillbaka starka Blixten. Freja tänkte vi köpa tidigare men avstod då, så nu när det blev gjort kändes det jättebra. Jag måste fundera länge innan jag gör slag i saken, vill inte att något ska gå snett eller att vi sedan ångrar oss för det är ett ansvar.

Hon är född i april så hon är nu 1 år och 5 månader. Vi har börjat förbereda henne lite för inkörning så småningom, det ska bli till våren tror jag. Nu började vi longera henne 3 dagar i följd 5 minuter åt varje håll. Hon förstod ju inte så mycket första gången vad hon skulle göra, men andra gången började hon springa så fint i vänstervarvet, höger var lite svårare. Tredje dagen satte vi på henne ett lätt sele, och det var inga problem, hon är ju van att ha täcke på sig. Fjärde dagen gick vi en kort promenad på ca 200 m, lite fundersam på vissa ställen, hon har ju aldrig varit från stallet och hagarna, har aldrig gått på en väg. Borstar henne gör vi nästan varje kväll, och det tycker hon om, men kratsa hovarna var lite otäckt, men det gick. värre var det med bakhovarna. Det är svårt för henne att hålla balansen när vi ska lyfta bakhovarna, håller nästan på att trilla omkull, det får vi ta lite då och då, snart kommer hon få balans. Sjätte dagen satte vi på henne ett huvudlag med bett tillsammans med ett sele också. Hon tyckte naturligtvis det var konstigt att ha något i munnen, men det gick mycket bättre när vi longerade henne, fick då annat att tänka på. Longerar gör vi 2x5 minuter varannan dag, ibland var tredje.


Vi kommer nog fortsätta skriva dagbok.

Roxy

2018-09-03 21:01
Från [email protected] (Freja Rico)
Igår var en jobbig dag, vi fick ta bort vår 12-åriga älskade hund Roxy.
Nu vet vi att du har det bättre där du är nu vår älskade vän, sov så gott vår Roxy ❤!!



Avicci

2018-04-26 22:12
Från [email protected] (Freja Rico)
Jag har inte lyssnat på Avicci, men jag såg dokumentären om honom efter hans död. Jag reflekterade över en sak han sa; "Jag har kommit på att jag är introvert" och så beskrev han vad det var för en kille som satt med honom i bussen. Jag kände så igen mig i hela händelsen, man vill prata om vad man kommit på om sig själv när man mår dåligt, man vill få människor att förstå hur man känner sig, hur man är som person,  ge en förklaring till varför man beter sig som man gör. Jag fick även då en känsla hur Avicci kände sig när killen han pratade med inte riktigt lyssnade. Det är en sån jobbig känsla att inte bli lyssnad på, den man pratar med vill bara vidare i samtalet.
Vi måste lyssna, ta till oss om den som mår dåligt vill att vi lyssnar.
När jag hade mycket panikångest när jag var i samma ålder som Tim Bergling möttes jag av många himlande ögon och suckar när jag ville prata om hur jag kände mig, men då pratade man inte så mycket om psykisk ohälsa. Man visste inte så mycket om panikångest. Men idag är det så vanligt, vi måste ta det på allvar, ta hand om och prata med dina vänner och dina nära som vill få ur det dom känner, det gör så mycket att bli hörd och tagen på allvar.
R.I.P Tim Bergling

Värk..

2018-02-24 22:56
Från [email protected] (Freja Rico)
Jag har problem med värk i kroppen, antagligen har jag fibromyalgi, två läkare som jag varit hos tidigare misstänker det men jag har inte gått vidare med det, och denna vinter har inte varit rolig, har haft så ont i kroppen och varit så trött.
I förrgår var jag ute och gick med vår delägartravhäst som rehabiliteras just nu pga skada i knä och en kota på vänster bakben, hon ska skrittas 10 min. Jag tog även med hennes hagkompis när vi tog dagens promenad, en lite stressad tjej. Vi gick vägen ner mot rakbanan där de nu även bygger en väg så det åker stora traktorer med singel som låter en del. Så det kom en där vi gick, men föraren stannade till och väntade medan vi gick åt sidan. Men de blev ju lite oroliga, de är ju inte så vana att gå utan bomull i öronen heller travhästar som de är. Så det blev jobbigt att hålla två hästar i vardera hand, statiskt blev det. Så när vi kom hem igen var armarna rätt möra. Så igår var hela min kropp i smärta, så stel och hade så ont. Denna värk gör att jag även blir så trött.  Idag sov jag till 10, det var längesen, kändes som halva dagen gått när jag vaknade 😊.
Jag har fortfarande ont, men det ger sig nog snart.

Lite fler bilder av mina djur

2018-02-02 22:09
Från [email protected] (Freja Rico)








Låtsassemester...

2018-02-01 18:22
Från [email protected] (Freja Rico)
Jag åker väldigt sällan på semester så jag får ta det lugnt och tänka mig att jag har semester här hemma nu istället. Jag jobbar inte för tillfället, anser mig vara hemmafru just nu ett tag, känns lite lyxigt men vi klarar oss ändå. Jag går varken på bidrag från försäkringskassan eller a-kassan. Jag har sedan i somras haft en meniskskada så jag knappt har kunnat gått så jag har inte sökt jobb som timvikarie inom hemtjänsten som jag hade tänkt gjort i höstas, men jag ska göra det snart har jag bestämt, känns väldigt jobbigt att inte jobba och tjäna pengar. Min man och jag har inga barn som bor hemma, alla är vuxna sen länge så vi har inga stora utgifter, vi lever rätt enkelt.
Jag har pustat ut nu efter allt ståhej sen jag hade hästar här hemma, det är ju ett stort ansvar att ta hand om andras hästar så länge, speciellt om man inte har egna hemma. Jag blir ju också väldigt känslomässigt engagerad när det gäller djur så det tar på krafterna. Men samtidigt känns det konstigt att inte ha några hästar att ta hand om, det känns tomt, jag har under 4 års tid haft en häst och skött om, foderhäst eller nu senast Vilja som jag fick ta bort i november pga svåra tandproblem som inte gick att få ordning på som jag skrivit om tidigare.
Så nu har jag försökt slappna av och ta det lugnt känslomässigt, bara tagit hand om våra, hundar, katter och höns, det räcker det just nu.
Men jag behöver inte åka till stallet där jag hade Vilja och den inhyrda hästen varje dag längre, så nu känns det lite tomt

Känner mig utnyttjad...

2018-02-01 17:13
Från [email protected] (Freja Rico)
I höstas blev jag tillfrågad om att ta hand om ett par hästar när en tjej som jag bara känner lite grann skulle bort i några veckor över jul och nyår och jag sa ja. Det skulle jag aldrig gjort, jag har aldrig varit med om maken till att utnyttja andra människor. När hon varit borta den tiden hon skulle hörde hon inte av sig, jag fick sms:a och fråga om vi skulle ta hem hästarna till henne igen. Hon trodde jag ville ha dom längre, hon hade förhoppning om att jag kanske ville ha ena hästen på foder, vilket hon i och för sig frågat om, men jag sa nej till det då hon var för stor och för ung. Hon skulle hämta dem två dagar efter, men ringer sedan och frågar om jag kan ta dem lite längre, vilket jag inte kan då vi ligger i influensa jag och min man. Jag hade kämpat då redan i en vecka med hästarna fast jag var jättedålig.
På måndagen kommer hon sur som ättika och svarar knappt på tilltal och kommer med flera sura kommentarer. Och då har jag haft hennes hästar i mer än fyra veckor. Inte nog med det, hon ska åka dagen efter, och hon vet hur svårlastad den ena hästen är. Vi fick i alla fall bara iväg den ena hästen, den svårlastade blev kvar, själv drog hon hem fast vi inte lyckats få in hästen i transporten, vi hade till och med vår granne där till hjälp. Hon sa bara helt plötsligt att "nu lämnar jag er, ni får sköta detta, jag orkar inte, jag ska upp tidigt i morgon bitti och åka flyg till min sjuka kille". Jaha där stod vi helt långa i ansiktet jag och min man.
Det var bara att ställa in en ledsen ensam häst i boxen igen. Dagen efter kom dottern, men det gick inte bra det heller, hon lovade komma dagen efter med en veterinär som fick ge en lugnande. Dottern lovade ta på sig ansvaret att de skulle transportera iväg henne nu, jag behövde inte bry mig.
Dagen efter ringer Hon igen och säger att de inte kan komma och hämta idag, de skulle komma på söndag med en tjej som var duktig att lasta. Så jag gick ca 3 km med islandshästen till ett annat stall så hon fick sällskap av andra hästar. Där fick hon vara till söndagen. Söndagen kom men inte dottern, Hon hade sagt till hon som lastade att jag hade transport och att jag skulle köra iväg hästen. Herregud, jag blev så trött, jag hade tagit för givet att jag kunde släppa detta nu, så mycket som jag hade kämpat med att försöka få in hästen i transporten. Jag tyckte så synd om lilla islänningen, men jag var glad i alla fall att jag fick köra henne och se vad bra hon hamnade, en jättegullig tjej skulle ha henne hos sig tillsammans med två andra islandshästar, eventuellt blir hon kvar där sen också.

Jag blir så fäst vid dessa hästar så jag mådde lite dåligt i några dagar, men jag vet att båda hästarna har det bra nu.

Vilja Rico

2017-11-27 18:20
Från [email protected] (Freja Rico)
Vilja har haft ont i sina tänder under en lång tid utan att någon vetat om det, i flera år förmodligen vad veterinären tror.
Det började med att jag tyckte Vilja grejade med maten i munnen när hon åt, hon liksom tuggade med öppen mun emellanåt, jag kände i varje fall att det var någonting som inte var som det skulle. Jag frågade förra ägaren till Vilja som dagligen är i stallet och en annan hästägare om de såg något konstigt. Dom kunde inte säga något så där på rak arm, men jag bestämde mig för att ringa till veterinär.
Jag ringde veterinär Jenny Ennerdal som kom efter några dagar. Hon såg direkt att hon hade fel i tänderna på bulorna på käkbenet. Hon hittade jättedjupa foderfickor med infektion i så hon skickade mig vidare till Torbjörn på Djurtandvårdskliniken i Söderköping. Innan dess behandlade hon Vilja, tog bort en massa gegga som satt i foderfickorna, sköljde och tog bort en massa som luktade illa. Hon blev rätt irriterad på att tidigare hästtandläkare hade missat detta, hon förstod inte hur, han borde ha skickat mig vidare redan i november förra året då han var hos Vilja.
Jag ringde till honom och berättade allt. och när jag sa att jag skulle till Torbjörn i Söderköping sa han att han var den sämsta tandläkaren i Sverige, han kallade honom för "en riktig tomte", hm...
Jag ville ha journalen sen förra året då han kollade Vilja, men det kunde ta tid, han höll på att flytta sa han, men jag skulle skicka ett sms så skulle han fixa det. Detta var i september och jag har inte fått det än..... Undrar vem som är en riktig tomte??
Jag kände förra året, då jag träffade han att det var nåt konstigt med han, han pratade så mycket hela tiden, en riktig besserwisser tyckte jag då, han erkände till och med att han slipade ner hästarnas tänder för hårt. När vi var och startade vår delägarhäst förra vintern i Romme så kom veterinärerna springande och ville kolla Texa, hon sprang och grejade så mycket med bettet, när vi sa att Glenn hade fixat hennes tänder sa banveterinären att han slipade ner hästarnas tänder för hårt.

Nog om det...
Jag och min man åkte ner till Söderköping med Vilja, där de konstaterade en fraktur på käken, antagligen efter sparken av en häst för ett antal år sedan har jag nu fått veta, vilket hade gjort så att tänderna flyttat på sig och då bildat tandfickor som blev djupa foderfickor och med en infektion som var illa. De behandlade henne, hon fick antibiotika 10 dgr och smärtstillande i 14.

Efter 4 veckor åkte vi på återbesök då de satte in bryggor, infektionen hade blivit betydligt bättre, bryggorna skulle förhindra mat att komma ner i foderfickorna.

Vi åkte hem och vi skulle återkomma igen om 6 veckor. Men i början på förra veckan började jag se att hon grejade med munnen när hon åt igen så jag tog dit Jenny Ennerdal igen. Hon tyckte det såg bättre ut än första gången hon såg henne, men det var inte bra, hon ömmade när hon tryckte på något i Viljas mun. Så jag pratade med henne dagen efter och frågade henne om hon kunde säga hur det egentligen såg ut, hur såg prognosen ut, var det någon idé att fortsätta behandlingen, hur ont har Vilja egentligen?
Hon kunde ju inte säga hur ont hon har, det förstår man ju, men ont har hon, hon sa att hon hade det bättre död, hon skulle inte klandra mig om jag tog bort henne. EFter det telefonsamtalet besämde jag mig. Jag hade även skickat ett mail till Torbjörn i Söderköping, men han hade inte svarat.

I onsdags bestämde jag mig, Vilja ska inte behöva ha ont längre, jag vill inte ha en häst som mår dåligt. Ända sedan i september har jag varje dag funderat på hur ont har hon egentligen? Det har varit jättejobbigt och inte veta. Så efter mycket funderande och ledsamheter ringde jag till Vivet i Örebro, de kom och tog bort Vilja på ett fint sätt, allt gick så snabbt och smidigt även om det naturligtvis var väldigt jobbigt. Killen som gjorde det var så omtänksam, bättre kunde det inte ha blivit för Vilja, att hon fick vara kvar hemma, slippa åka transport som nog var det värsta hon visste.

Det jobbigaste var kvällen innan då jag gjorde iordning hennes box med mat och extra mycket morötter, det kändes som jag gjorde iordning en dödscell med sista måltiden, usch va jobbigt det var.

På fredagskvällen gick jag in på mitt mail och fick se att jag fått mail från Torbjörn i Söderköping, det löd så här;

"Hej Ann-Sofie, Ledsen för mycket sent svar, jag har varit bortrest mycket under oktober och november så jag har helt enkelt missat ditt mail. Jag förstår fullt ut ditt resonemang och jag känner mej uppriktigt tveksam om prognosen. Under alla omständigheter kommer det att ta många behandlingar och tid(och pengar) innan man kan vara säker på att det kan bli bra. Jag tycker alltid att avlivning är ett alternativ på dessa fall och det är bättre att ta det beslutet innan man lagt ner en massa resurser.

---
Med vänlig hälsning, och ursäkta än en gång för sent svar / Torbjörn L

Djurtandvårdskliniken
Västra Husby, Djurtandvårdskliniken
605 96 Norrköping"

Efter jag läst det blev jag så avslappnad, jag hade gjort ett rätt val, även Jenny Ennerdal skrev ett svar i sms att jag gjort ett klokt val, det kändes så skönt, som en sten släppt från mitt bröst.

Vila i frid Vilja Rico, vår fina fina vän, ett år fick vi tillsammans!!!!






Trött.....

2017-11-03 21:37
Från [email protected] (Freja Rico)
I tisdags åkte stallägaren på semester och vi som hyr in oss där hjälps åt att mocka, fodra och släpper ut och in ca 18 hästar i olika hagar. Det känns som man inte gör något annat än är i stallet.  Hade glömt bort hur jobbigt det var sen hon var borta förra gången. Man blir verkligen låst och det tar tid med allt, sin egen häst orkar i alla fall inte jag göra nåt extra med. Har man utsläpp ska man även fodra, först ge dom lite hö och sedan blanda kraftfoder till var och en, betfor, kalk, mineraler och havre. Sedan ska man mocka sin häst och vissa dagar 2 hästar till. Dessutom ska man fodra och ge vatten så dom här till kvällen.  Om man har insläpp släpper man in hästarna och senare vid 8-tiden ska någon av oss komma och ge kvällsfoder som på morgonen. Jag är helt slut för jag har ju även 4 hundar just nu att ta hand om och ett hushåll, med min man naturligtvis, och så har min dotter fått barn mitt i alltihopa så jag vill ju även hjälpa till där. En av hundarna här hemma är deras som ska vara hos oss i ett par dagar.
Sedan är jag ledsen över att se hur en del hästar i stallet har det. Det går ett par hästar där i lösdrift som har så blött och geggigt i sin hage som dessutom är liten och smal. De går balansgång vid strömtrådarna för att slippa gå i "skiten", och detta måste jag som mår så dåligt över sånt se så ofta nu. Jag ska nog ta och säga till om det om de snart inte gör något åt saken. Det värsta jag vet är när djur får illa.
Detta tar en enorm energi från mig, klarar det inte.

Vilja Rico...

2017-10-09 21:06
Från [email protected] (Freja Rico)
I morgon har det gått en månad sedan vi var med Vilja till hästtandläkaren i Söderköping, vi ska vara där kl. 13 så det blir att åka vid halv 10. Jag ska ha med mig en kompis, hon har själv haft häst tidigare, jag behöver ha någon med mig för Vilja kan vara lite krånglig att lasta. Men idag när vi provade gick det bra, det verkar som hon kapitulerat, vi har nämligen tränat flera ggr nu och det har gått bättre och bättre.
Jag pratade med veterinären Jenny som skickade mig till tandläkaren förra veckan, hon hade pratat med och fått journalen på Vilja, hon sa att det inte såg bra ut, att Torbjörn nere i Söderköping sagt att vi kanske måste dra ut tänderna eftersom det var så "ruttet" i rötterna. Det låter inte alls kul, då kunde det ju bli ännu mer problem enligt tandläkaren. Ja, det är bara att vänta och se. Jag kommer berätta i morgon hur det gått.

Här står Vilja och kollar in oss när vi hade kräftskiva i stallet i år :-).


Jag var idag hos Camilla Rosengren i Götlunda på behandling. Jag har ju haft jätteont i knät sedan i juli månad, har haltat ända sedan dess, har haft jätteont. Jag har varit hos läkare och han trodde det var artros eftersom jag har det i vänsterknä enligt röntgen som gjordes förra året. Men Camilla fick se att ett muskelfäste i knät satt inte där det skulle, så hon fick fixa det. Jag kände direkt jag reste mig upp att det blev bättre direkt, helt otroligt!! Det värker lite fortfarande nu på kvällen, men det kunde ta en vecka innan det blev helt bra. Jag är så glad, sånt problem jag har haft med detta knä....och ONT.

Högkänslig så in i bäng....

2017-09-15 20:28
Från [email protected] (Freja Rico)
Just nu är jag inne i en period då jag tar in så mycket så jag blir så trött, klarar inte av högljudda människor, vara bland en massa människor med djur (kollar in hur djuret mår), krav (saker som måste göras). Igår var jag på ett ställe där jag hålls varje dag, jag råkade säga till en person att jag inte gör en viss sak men som hon tyckte att jag gör. Då höjer hon rösten och tar tag och visar hur jag gör med yviga rörelser, och sånt är så onödigt tycker jag när jag själv är en person som är lugn och pratar tyst och lugnt. Då blir jag bara tyst och säger; okej då, då gör jag väl så då, jag ger mig. Även om hon har rätt så behöver man inte ta i så.

Vilja och Rollo

2017-09-15 20:20
Från [email protected] (Freja Rico)
"Jag åkte jag direkt till min nya häst, tandläkaren skulle komma dit till stallet och hon skulle behandlas. Hon har tänderna 3 på underkäken som sitter lite snett vilket gör att det samlas matrester där och det blir små fickor, men de hade lagt sig lite mer tillrätta sen sist, och det var ju bra :-). Jag visste inte att hon hade de problemen. Jag sa till tandläkaren att jag ska ta och göra en veterinärbesiktning också, för att se att hon mår bra. Då sa han att de kommer att fråga vad för tandläkare som har slipat ner tänderna så hårt. Tandläkaren menade på att veterinärerna säger att hästar har samma känsla i tänderna som vi människor, och det borde väl vara så tycker jag också. Det blev jag lite fundersam på, hur mycket slipar han då ner???? Det måste jag kolla upp, vill ju inte hästarna ska få ont i tänderna på grund av en tandläkare som slipar ner för mycket????"

Detta skrev jag 9 november 2016, 5 dagar efter jag köpt min häst Vilja, hon skulle slaktas men det ville jag inte skulle ske. Hon var en fd travare som inte ägaren hade tid att träna upp igen efter en senskada, hon hade helt enkelt inte tid med henne. Så jag köpte henne som jag tidigare skrivit om.
Och nu är hon skadad igen, fast i munnen, tandfickorna som jag skrev om ovan var inte så små, de var både breda och väldigt djupa, den där tandläkaren var inget bra, han skulle ha skickat mig vidare för röntgen. Jag började märka för ett par veckor sedan att Vilja börjat äta konstigt, hon liksom jagglade med maten ibland i munnen, så jag tog dit en veterinär som brukar vara i stallet. Hon blev arg och tyckte det var vårdslöst av den sk tandläkaren att inte ha skickat mig vidare. Hon tyckte jag skulle åka till en djurtandläkare i Söderköping, hon ansåg han vara Sveriges bästa tandläkare för djur, och jag har googlat honom och det verkade vara så, Torbjörn heter han på djurtandvårdskliniken.
Jag ringde till den andra tandläkaren för att få höra vad han hade sagt förra året om Vilja, jag hade ju glömt bort det, och fick bara höra en massa dravel. Han sa att Torbjörn var en riktig tomte, han var Sveriges sämsta tandläkare.
I alla fall så åkte vi till Söderköping med Vilja, hon hade stora foderinpackningar som gått ner till rötterna och blivit inflammationer, hon fick en provisorisk brygga som täcker fickorna medan penicillinet som hon fick ska förhoppningsvis ta bort inflammationen. Sedan ska vi tillbaka och sätta dit en riktig brygga som ska täppa igen fickorna för alltid förhoppningsvis. Så nu ska vi tillbaka om en månad och se om inflammationen gått tillbaka och fixa det sista. Så nu injicerar jag penicillin i henne med min man till hjälp. Dom var verkligen duktiga där på Djurtandvårdskliniken, hade fullt förtroende för dom.

Och så är det min Rollo, min snart 3-åriga hund som jag igår fick besked om att han har hjärtsvikt, så ledsen för det. Det fick jag reda på på grund av att jag var hos veterinären för ca 2 veckor sedan och kollade om han hade rävskabb, de lyssnade då på hjärtat och hörde att han hade blåsljud. Vi trodde att det nog inte var så farligt, det är vanligt med blåsljud på hundar. Jag fick boka tid till Kumla för att göra ett ultraljud, och där var vi i går, och de hittade ett allvarligt fel i den vänstra kammaren. Detta gjorde att han har hjärtsvikt, vi måste nu kolla hur han mår mest hela tiden, räkna hans andetag, de får inte överstiga 25 st i minuten. Överstiger det 25 måste vi genast åka in med honom till Kumla vilken tid det än är på dygnet. Sedan fick han medicin som kanske skulle kunna göra så felet går tillbaka. Men när jag läser på google (vilket man inte ska göra enligt alla) så går det inte att bota, man gör bara livet lite drägligare för Rollo. Så nu är det inget kul, jag blir så orolig för hur det ska gå med mina djur.