Sååå.... vi har varit i stockholm i helgen!
det har varit en rolig, upplyftande, omtumlande och fantastiskt helg.
vi kom upp till storstan på fredagen och checkade in på hotellet. hopp in i duschen och fixa iordning oss. Startade med att gå ut och käka på Kings table efter en rekommendation av Carro. WOW vilka goda hamburgare!!! sååå saftiga och mumsiga!
Efter maten så bestämde vi oss för att promenera till ÖStermalms IP där pride park var. vi ville mest veta vart det låg o hur det såg ut. men väl där bestämde vi oss för att gå in i parken. jag har ju ALDRIG varit på pride så jag var ju helt lyrics. 
Vi såg när Lill Lindfors och Tess Merkel uppträdde 
Det var härlig stämning och mkt att titta på. Jag blev glittersminkad av "red devil".
efter vi varit i pride park så var det dags att gå på klubb.... moxy i samarbete med fotografiska. För att ta oss dit så var vi tvungna att ta tunnelbanan. Spännande för en tös som mig 
vi kommer in på klubben och direkt slås man utav den värmen som är där... det gick knappt att andas. folk stod i fönstren och försökte få lite luft, men lungorna vande sig ganska fort med det lilla syret som fanns. vi beställde i baren och hittade ett litet dansgolv. fortsatte att utforska och hittade det större dansgolvet.. där var det ännu mindre syre.. konstigt att ingen svimmade... på det dansgolvet var det Efva Attling som var DJ! WOW
Kvällen tog slut och vi tog taxi tillbaka till hotellet..
På lördagen vaknar vi tidigt efter bara ett par timmars sömn, taggade för hotellfrukost. MUMS! Vi åt o hade det gött sen var det dags att checka ut o ta oss till hotell nummer 2.
Detta var precis bredvid där pride paraden skulle gå så vi behövde inte gå så långt. gick bara runt lite o letade efter ett bolag så vi hade lite dricka när vi tittade på tåget.
Shit vilken upplevelse...
Jag ville inte lämna min plats för att ens gå på toa, o de som känner mig vet att jag har minsta blåsan. 
det var närmare 200 ekipage i paraden, vi stod där och tittade på paraden i 3 timmar. Det var så mkt känslor, det var lycka och lite sorgsenhet. När stolta föräldrar gick förbi så rös man i hela kroppen. Det gick en grupp med människor förbi med tejp över munnarna som gick för de som inte kunde. De som inte har överlevt... Det var så starkt och tårarna brände bak ögonlocken. Det gick alla möjliga människor förbi och jag känner mig ändå stolt över att bo i ett land som Sverige. det finns länder där man blir mördad och torterad. man vågar inte vara den man är. visst det förekommer hat i sverie också... men inte som i många andra länder.
vi har bestämt att vi åker upp nästa år också... men då ska vi gå i paraden 
Efter paraden så rusade vi in på hotellet för att göra oss klara för kvällen, hade ju ingen aning om att paraden skulle hålla på så länge..
Hade bokat bord på pinchos men det fick vi avboka så vi tog oss till Jensens istället som ligger precis bredvid hotellet. Vi slängde i oss lite god mat och letade reda på tunnelbanan som skulle ta oss till tele 2 arena och PINK!!!!!
Vi tog oss in på centralen och försökte klura ut hur vi skulle komma till rätt plats då det var lite arbeten på spåren. vi var tvungna att byta o greja... men... det var bara att följa strömmen för 90% av resenärerna skulle på pink.
vi kom fram till tele 2 arena och jag köpte mig en tjocktröja och kevin ett linne.
det var förband innan så vi behövde inte stressa. vi hann gå o ta en bärs, gå på toa o sen ta oss till plats framför scenen.
wow... vilken show.. jag vet knappt vad jag ska säga..
det startade spektakulärt.. hon hängde i ngt som såg ut som en gigant rosa kristallkrona. hon flög runt i rep samtidigt som hon sjöng. hon dansade helt underbart o sprang omkring samtidigt som hon sjöng. mellan låtarna så pratade hon med publiken, vi fick se filmsnuttar om henne och kända tal som hon har hållt. hon var ödmjuk och så jävla cool. hennes dotter willow kom ut på scenen och hjulade.
vilken showartist!!!
Hon avslutade konserten med att flyga runt i hela arenan... hon var nära ALLA i publiken. Hon flög upp och ner, snurrade runt och SJÖNG! Jag är helt tagen av denna kvinnan, och lite kär faktiskt. WOW!!!!
Efter konserten var det dags att ta sig in till stan tillsammans med övriga 35000 som var där. vi mötte upp våra 3 nya vänner som vi träffade när vi såg på paraden och tog tunnelbanan in till stan. men herregud.. folk var som tokiga... det var liksom... håll andan för nu kommer några till in i vagnen... vi stod som packade sillar, inte en millimeter kvar att röra sig på.. det var en speciell upplevelse haha
vi kom fram till centralen och tog oss till vårt hotell och skybaren med polarna. drack och skrattade och lärde känna varandra. 
klockade tickade och kvällen avslutades runt halv 3.
dags att sova och vakna upp till en ny dag med hotellfrukost... MUMS!
Trötta och lyriska över denna fantastiska helg var det dags att lämna stockholm för denna gång!
Tack min älskade man för att du tog mig till Sthlm på en upplevelse jag aldrig kommer att glömma! Denna helgen har varit underbar från början till slut och jag är så lycklig att jag har dig vid min sida!
jag älskar dig Kevin, till månen och tillbaka och 3 varv runt solen.
det är ingen hemlighet att det har varit mkt som hänt de senaste månaderna, det senaste året...
mormor, min klippa, hon somnade in...
hon var inte bara min klippa, hon var hela familjens, hela släktens stöttepelare..
jag planerade ett bröllop... alla som har gift sig vet att det inte är en dans på rosor...
det är mkt som ska ordnas med, det är mkt som ska klaffas och bli rätt.
bröllopsdagen kom och den blev perfekt. den perfekta mannen, de perfekta kläderna, det perfekta brudföljet, präst, musik, mat och kalas. allt var en dröm.
bröllopsresan kom....
vi landande på cypern glada o med ett kärleksrus (även lite annat i kroppen)
beskedet kom.... cecilia är död... hon har tagit sitt liv...
jag skulle så gärna vilja resa iväg igen nu, göra ett nytt försök på en bröllopsresa.
när vi landade hemma igen så var det bara att börja planera begravningen, reda ut allt som var. cissi hade levt livet det sista.. hoppat fallskärm, rest lite varstans.. hon bockade nog av sin lista... "innan jag dör så ska jag..." hon hade inte råd med detta livet.. det var en svår härva att reda ut, då hon hade skyddad identitet också.
begravningen kom... jag skrev ett brev... "jag förlåter dig..."
livet gick vidare...
jag jobbade heltid, på samma arbetsplats som min mamma, hon klarade inte jobba.
jag älskar mitt arbete, jag älskar min arbetsplats, och det är skönt att ha sin mamma hyfsat nära. men det blev lite svårt att balansera arbetslivet och privatlivet när man är så nära varandra som man kan vara på en arbetsplats. det är svårt att förklara... oron för sin mamma, man ser kollegornas oro.. man blir som en vågskål... man står mitt emellan och vet inte riktigt vad man ska göra.
pappa..... ja.... han drack o drack o fortsatte dricka...
han betalade inga räkningar, han tog inte hand om sig själv.
elen stängdes av....
vattnet stängdes av...
det blev kallt...
han åkte hem till en "kompis"...
en dag trampar han snett med sina fylleben, ramlar rätt in i en gul brevlåda och får en traumatisk hjärnblödning, ett subduralhematom.
han blir inlagd, kan knappt gå, talet sluddrar, rörelserna är väldigt långsamma... han måste opereras och får åka till sahlgrenska för op.
då han inte har ett hem att åka till så hamnar han på kortidsboende med äldre för rehabilitering. han säger att han har lärt sig sin läxa, att han inte ska dricka mer.
jag är blond och blåögd....
pappa får en lägenhet, nu börjar jobbet för han, att inte dricka.. jag tror på honom..
jag är blond och blåögd...
huset går till försäljning hos kronofogden, det måste tömmas.
mitt barndomshem försvinner...
alla minnen..
alla minnen med cissi...
jag kommer aldrig mer få se dörrposten där cissi som liten tunn korthårig tjej med glasögon klättrade upp med en fot på varje sida. jag kommer aldrig mer få sitta i det rum som vi kollade på filmen skönheten och odjuret tillsammans.
det gör ont....
mamma har varit och fixat det mesta i huset... när jag var där... så har jag mest bara gått runt som en yr höna och inte vetat vad jag ska göra...
ryktet går... pappa dricker igen...
jag vill inte tro på det... jag lyssnar inte... jag vill inte höra... det kommer att vara droppen... jag orkar inte mer... jag kraschar...
ett sista försök att undvika kraschen.... jag åker till bella... jag gör ett tappert försök att vara den glada mamman som leker med sitt barn. å vi leker, vi har så roligt, vi studsar och vi skrattar och målar. hon somnar i min famn, hon vaknar i min famn.
jag åker hem...
jag kraschar...
jag hade bestämt mig redan innan jag försökte fly att jag skulle söka hjälp på akutpsykiatrin. men hade bortförklaringar inombords.. jag ska ju jobba hela påsken, dels är det bra betalt, dels kommer en oro över hur de ska lösa det med vikarier som man inte alltid har så gott om. sen veckan efter så skulle jag ju ha en praktikant med mig, det är kul, då måste jag jobba, då kan jag inte åka till akutpsykiatrin.
kevin hjälpte mig att förstå att jag inte kunde vänta.... det kommer bara bli värre... o med hjälp av kevin så fick jag en tid för att träffa en läkare... 19,30 fick jag tiden. hem, äta, packa (för jag visste ju inte vad som skulle ske)
när man kommer till akutpsykiatriska mottagningen så får man först säga till i en lucka vem man är och vad man har för ärende. sen får man låsa in väska och jacka, då det kan finnas farliga föremål i det... sen får man gå igenom en metalldetektor... sen blir man insläppt i väntrummet... det sitter två äldre damer där och en stor manlig skötare går runt i det kala väntrummet. han kommer sen och tar mitt blodtryck, temp och frågar hur mkt jag har druckit då mitt blodtryck var väldigt högt... jag har inte druckit... jag har jobbat...
det kommer in en akutpatient med ambulans... en ung kille... han vill inte leva för han hittar inte sitt hyreskontrakt?... han är full och börjar röka i väntrummet... läkaren måste ta hand om honom först.. han gör mig lite rädd och osäker... är det så det är? ska jag bli inlagd med massa instabila personer som vill skada sig själva? 23,30 kommer jag in till läkaren... det brister för mig... men kevin är med mig hela vägen, han tar min hand... läkaren kollar om det finns plats för mig på ngn avdelning, det blir frivillig inläggning för att varva ner, sova, andas, bara vara.
jag kommer till avdelningen... de börjar med att ta in mig i ett annat rum där de går igenom min väska... de går igenom alla fack, de går igenom alla kläder, skakar av dom, känner efter vassa föremål, kollar så jag inte har läkemedel med mig... jag känner mig naken men jag förstår att man måste göra såhär... sen får jag sömntabletter och en stesolid för att komma till ro... jag hamnar i ett rum med 4 sängar.
dagen efter så får jag träffa överläkaren som ordinerar 15 mg oxascand 3 ggr om dagen. jag ska vila, äta o bara vara. de vill att jag stannar över helgen iaf. jag får åka hem över dagen om jag vill, jag får gå ut hur mkt jag vill.
jag blir lite stressad över hur jag ska stå ut, jag kommer bli så rastlös...
men jag sover.... jag vilar.... jag bara är.... jag tar promenader.... jag tittar på de andra som är inlagda, pratar med några... jag trodde aldrig att det skulle vara så skönt att bara vara...
personalen är underbar, det är några man klickar extra mkt med. de pratar med mig, de tröstar mig, de sätter sig bredvid mig o bara är, de visar att de finns där för mig om jag vill prata. ibland pratade vi om vädret och om fästingar, ibland pratade vi om känslor, vi pratade om cecilia...
min familj kommer och hälsar på mig och har med sig massa godis, tidningar, kläder, påskmat. kevin tar med mig ut en dag och vi sätter oss i gräset på en filt med kaffe och han rakar mina ben... jag känner så mkt kärlek
efter en vecka får jag träffa läkaren igen och han skriver ut mig... det är skönt... men samtidigt så är jag rädd... jag ska ta oxascanden 2 ggr om dagen i en vecka.... sen försöka att ta den vid behov. nästa vecka så ska jag ta kontakt med öppenvården i uddevalla, då man har skickat en remiss dit för mig.
jag vet att det har stått mkt negativt i tidningarna om psykvården den sista tiden. och jag vet att många haft dåliga erfarenheter av dem, min syster är en av dem, men jag, jag hade en jättebra erfarenhet. jag ångrar mig inte för en sekund och jag skäms inte för att jag har varit där. jag fick det jag behövde utav dom. jag hittade kontakten med mina känslor...
nu.... nu ska jag försöka läka, nu ska jag försöka leva, jag måste bara bli lite mer hel först.
jag måste ta itu och bearbeta mina känslor. jag förlät cissi.... men nu är jag arg...
bara ett av stadierna man måste gå igenom... men jag förstod inte att jag var arg förrän jag tvingades att varva ner o bara vara...
jag ska behålla de personer som är mina batterier och laddar upp mig.... och ta bort de element som laddar ur mig...
jag har ett projekt på gång... ett som ska hjälpa mig att läka, ett som kanske kan hjälpa andra i samma situation att läka...
jag vill avsluta detta inlägget med att säga att jag är så oerhört tacksam över min familj och mina vänner, ni är mina batterier och jag älskar er.
till månen och tillbaka och 3 varv runt solen
idag är en sån där dag...
jag känner mig tillfreds med livet, men ändå är det jobbigare än någonsin. Idag har tankarna cirkulerat oerhört mkt kring cissi.
det är så svårt att sätta ord på känslorna och förklara.
det är svårt för de som inte varit med om samma, att förlora ett syskon, hur det känns.
igår var jag och aurora på torp och jag köpte på mig lite mer grejer till stenarna. ett projekt som jag tog efter cissi.
#kindnessrocksprojet
jag har lackat stenarna idag, ska lacka dem imorgon igen, sen kan jag börja ta med dem ut på mina promenader och lägga dem så att andra kan få ett fint budskap med sig :)
cissi finns med mig när jag sitter koncentrerad för mig själv och målar och skriver på dem.
idag var jag och mamma vid graven och plockade bort granriset som låg där. egentligen hade jag velat bara sitta där en stund o prata med cissi, men jag vet inte vad jag skulle säga. hon kom inte på mitt bröllop... hon skickade ett meddelande att hon funderade på att komma, men att det inte var läge.. nu önskar jag att hon hade kommit, att hon varit med mig. jag skulle göra vad som helst för att få krama om henne nu, tårarna bränner inom mig...
jag är så glad att jag har mina döttrar, jag vet inte vad jag skulle gjort utan dem. de får vilken grå dag som helst att skina upp med sina bus och tokigheter.
Pappa har flyttat... Han fick en hjärnblödning efter ett fall för ett tag sen. Han kunde inte kontrollera sin kropp, kunde inte gå. talet var väldigt långsamt. det positiva med detta är att han fått sig en riktig tankeställare gällande alkohol... han blev avgiftad efter tiden på sjukhus och operationer. det hade kunnat gå riktigt illa... hans sjukdom, alkoholism, har förstört mkt. han har inte tagit hand om sig själv eller allt runt hans person. därav flytten, huset ska säljas för att lösa skulder som uppstått i detta. det är väldigt jobbigt att se sitt barndomshem försvinna, att tömma alla skåp, se alla rum bli tomma. det är så mkt minnen där. minnen med cissi.. minnena kommer alltid finnas kvar, men platsen med dom försvinner. mitt rum i källaren, senare linus rum, mitt rosa rum, där vi lekte och busade. hallen där cissi taladde om för lelles bästis att jag var kär i honom. vardagsrummet där vi kollade på film, skönheten och odjuret. köket... där jag satt bredvid henne för att få i henne lite mat när hon utvecklade anorexia och absolut inte ville äta. köket där jag även tog bort hennes stygn när hon blivit sydd på handlederna efter ett suicidförsök. köket där vi satt runt bordet som en familj o skrattade... huset där vi alla samlades vid olika högtider. huset, mitt hem, försvinner, och det gör så ont! en del av mitt hjärta är kvar där..
Jag älskar dig och saknar dig Cecilia
Jag har suttit med den här sidan uppe i timmar nu...
Jag vill få ut mina känslor, berätta om allt som hänt... men jag vet inte vart jag ska börja.
21 September 2018
Dagen började tidigt... Jag och Kevin gick upp vid 02,00 på natten, vid 03 satt vi i bilen på väg till Landvetter för vår första resa tillsammans, vår smekmånadsresa till Ayia Napa på Cypern.
Nervösa och förväntansfulla så kom vi på planet och landade i värmen, runt 35 grader var det.
När vi kom till hotellet fick vi en välkomstdrink sen kom vi till vårt rum. Där hade Kevin ordnat så att de hade ställt ett läckert fruktfat och en flaska med bubblande rose. Hoppade ur kläderna direkt och i bikinin. Solade lite o badade lite innan vi skulle promenera ut och kolla stan och äta lite..
Då ringde telefonen... klockan var ca 15,30
Kevin svarade och jag såg på hans blick att ngt hade hänt... jag förstod att någon var död...
Min lillasyster, Cecilia, som nyss hade fyllt 30 år, hon har tagit sitt liv...
Cecilia finns inte mer...
Hon har gjort självmord...
Hon hade inte ont, hon led inte, hon somnade.
Hon tog med sig sina katter till Nangijala, Sahara och Sötnos.
Hon var nära djur som hon älskade, Nordens Ark...
Mitt och Cecilias förhållande har i väldigt många år gått upp och ner, vi har älskat och vi har hatat. Just nu så var vi bara... Vi var inte ovänner, men vi var inte heller goda vänner...
Sista gången vi träffades så kramades vi, en lång kram. En kram som någonstans tände ett ljus av hopp inom mig att vi ännu en gång skulle hitta tillbaka till varandra.
Psykisk ohälsa - det är ngt som vi måste prata mer om. Vi får inte vara rädda för att belysa detta ämne. Vi måste prata om självmord. Det behövs mer kunskap och mer resurser till vården.
Skänk gärna en gåva till Suicide Zero - de arbetar för att minska självmorden
Swish - 90 03 989
Cecilia mår bra nu.. Jag vet det...
Vi valde att stanna kvar på Cypern, jag fick prata med svenska kyrkan där som var till oerhört stort stöd, de kom till mig, de ringde mig, de skickade meddelande. Ving, resebyrån kollade till oss också, de kom till oss, de ringde oss och de bjöd ut oss på middag för att få bort tankarna en sekund. Hotellet och personalen där var också bra, alla var underbara och försökte stötta oss.
En dag letade vi upp en liten kyrka som vi gick in i. Jag tände ett ljus, satte mig ner och bad, jag kände mig nära henne på ngt vis. När vi kom tillbaka till hotellet så fick jag ett meddelande på instagram... från Cissi... Som hon hade skickat ngn vecka tidigare, men det kom nu?! Jag bröt ihop!
Under veckan vi var där så var det en katt som hela tiden kom till mig... den kom till och med in på hotellrummet till mig, när Kevin ropade på henne så kom hon inte, men hon kom till mig.. Det kändes som Cissi..
Jag var hos Cissi häromdagen... Jag sa farväl...
Jag kysste hennes panna, Jag kysste hennes läppar, Jag kramade om henne, Jag sa att jag älskar henne.
Vi ses i Nangijala älskade lillasyster
Det var väldigt längesen som jag skrev ngt här...
har tänkt på det ett bra tag att det kanske är dags att ta itu med det.
det har hänt mkt sen sist..
såg att jag fått två kommentarer för ca 2,5 månad sen...
som svar på dom..
nr. 1... jag är 36 år... hur gammal är egentligen du?
nr 2... det är EN person som har mitt lösenord till min blogg, inte hela världen
så.. det var nog om det, det är inget jag kommer kommentera mer eller vill prata mer om.
så.. vad har hänt...
GODA nyheter, jag har fått fast heltidstjänst inom äldreomsorgen. jag älskar att jobba där. :)
jag startade min "karriär" som vårdbiträde där för en herrans massa år sen och nu är jag alltså tillbaka o det känns UNDERBART!!! härliga gamlingar och härlig personal.
när jag flyttade hem igen för nart 1,5 år sedan så blev jag timanställd där innan jag fick ett vikariat på ett annat ställe och när jag gick hem min första dag jag hade gått intro så kände jag att jag hade hittat hem, på alla plan. o nu har jag alltså fått fast jobb där och dessutom heltid, det kan inte bättre bli. jag är så enormt lycklig o tillfreds nu :)
fler goda nyheter som jag visst inte har tagit upp...
jag ska gifta mig... :D
I September står jag brud och gifter mig med min Kevin. Planeringen har kommit ganska långt.. jag har hittat en underbar vacker klänning på nordic wedding store i årjäng.
det som är ledsamt i detta är att mormor inte kan vara med fysiskt... hon somnade in för ett tag sen. men hon kommer vara med varje minut i tanken och hon kommer få sin egna plats vid bordet tillsammans med oss. jag saknar henne varje dag...
jag ska försöka att bli mer aktiv här, jag lovar inget, men jag ska försöka..
nu är det dags att ta itu med lite grejer, ska kolla resor bland annat :)
carpe diem
av olika anledningar så har jag haft en låst blogg o inte bloggat på ca två månader..
funderade på att skaffa mig en ny blogg.. men jag har haft denna i så många år.. o varför skulle jag skaffa en ny? denna är min... punkt slut
de senaste dagarna har jag legat i migrän... har inte haft ett sånt kraftigt anfall på flera år... så hade inte mediciner eller nåt.. trodde faktiskt inte att det skulle bli så stort... försökte härda ut på jobbet men när illamåendet kom så var det dags att ringa in en vikarie... jag har sovit, sovit o sovit... växlat mellan säng o soffa... fick mediciner som hjälpte.. igår var huvudvärken i stort sett borta men medicinerna gör mig trött.. vet att jag inte vågade ta så starka när aurora var liten för jag somnade bara så då fick jag härda ut.. men nu är hon så stor o jag har kevin som har fått ta hand om mig så jag har bara kunnat slappna av. skönt.
idag ska jag med kevin på aw o vara chaufför, ska bli skönt att komma ut, är lite trött på att vara hemma nu. o imorgon fm ska jag unna mig en timmes massage. var många år sen som jag fick en proffessionell massage. hoppas på att bli av med lite spänningar o bara njuta. längtar massor.
ta hand om er allesammans
i förrgår var det 7 år sen morfar dog... jag hann inte förbi hans grav tyvärr, men han fanns i mina tankar hela dagen. måste åka dit snart o prata lite med honom. förra året så åkte jag o bella till en minneslund i borlänge o pratade lite.. morfar var speciell o jag saknar honom alltid lite extra mkt den dagen.. jag finner en sorts trygghet att sitta vid hans sten o prata lite..
idag har det varit en halvkass dag, kan vara så ibland.. ledsen över att inte tagit mig tid att hälsa på morfar, saknar bella, tankar som snurrar i huvudet om jobb o syster, skulle behöva en kram extra mkt idag. får inte ut det som jag egentligen vill skriva, hittar inte orden..
ber om ursäkt om ett ganska menlöst inlägg..
ta hand om er
Ingela... det var längesen jag hörde ifrån dig, saknar dig massor
i fredags så kom jonna med barnen hit, det var så underbart att se dom o umgås med dom.
vi startade med att äta tacos o sen ville barnen bada, så sagt o gjort, vi åkte till ellenö för en badtur.
det var inte världens varmaste dag, men barnen var iaf nöjda, det är huvudsaken.
i lördags så startade vi tidigt med pannkaksfrukost sen en tur till havet. varken jonna eller max har direkt sett havet, mer än vid kolmården.. men det räknas väl inte hihi
max tyckte det såg ut som om vi var i ett annat land, det kändes kul.
vi åkte iaf ut till lindesnäs o kikade lite, barnen klättrade i bergen o kollade på snäckor. det var inte jättebadvänligt där så vi åkte vidare till skeppsviken där vi satte oss i sanden med fika o njöt i solen. blev inte så mkt bad för barnen för det var väldigt mkt brännmaneter där 
vi passade även på att ta en liten tur på strandpromenaden, vilket jag tycker är ett måste när man är i uddevalla.
igår så var vi på Liseberg hela dagen.
o vet ni vad... kors i taket... jag åkte atmosfear.... på riktigt... jag dog lite... medan kevin o aurora åkte helix så tänkte jag att nä... jag ska minsann åka den.. kevin får mig att våga lite mer... så.. sagt o gjort.. vi gick till kön, den var inte lång... det gick fort, vi behövde inte vänta så länge... pulsen var helt okej... fram tills att det var dags att hoppa på plats... kevin höll mig i handen hela tiden... färden upp var långsam, det tog lång tid.. tyckte jag.... jag tittade lite... blundade mest... men vågade titta lite lite... känslan av att sitta så enormt högt upp, inte ha någon kontroll... ingen fast mark under mina fötter... den känslan... är så hemsk...
PANG!!!! vi åkte ner!
jag skrek.... o skrek..... o skrek....
HERREGUD!!!!
Tack gode gud att Kevin höll mig i handen hela tiden, när vi väl hade landat då brast det o jag började storböla, panik o dödskänsla... Kevin kramade mig i tröstade mig.. till o med en i personalen kom o kollade läget med mig o sa att jag hade klarat det.. haha herregud.. ja... nu är det gjort o jag kommer inte göra om det.
Men jag är otroligt stolt över mig själv faktiskt!!!
Tack Jonna o Max för att ni ville komma hit o hälsa på!
Vi ses snart igen, älskar dig
idag ska jag o kevin iväg till lundströmsmottagningen i alingsås, dit åker man om man ska korrigera sitt kön.
känner att jag snart måste sätta mig ner o skriva det där blogginlägget snart om hur det är att leva tillsammans med en transsexuell man, det kommer, jag lovar.
igår kväll när jag kom hem från jobbet så stod kevin o gjorde våfflor, mumma jag är så lycklig tillsammans med honom. sen hade han en sak till mig... ni som känner mig vet att jag älskar skor... jag fick ett par sandaler av honom, aurora också 
de är sååå sköna, jag älskar dom.
jag ska inviga de idag när vi ska iväg
imorgon kommer jonna o max o bella... jag längtar ihjäl mig... hoppas att tiden går fort tills de kommer.. ska bli såååå mysigt, på lördag ska vi troligen grilla o söndag blir det liseberg, åhhh vad jag längtar tills imorgon.
ville mest skriva ett litet inlägg men såg nu vad klockan var o måste göra mig iordning.
puss o kram hela dagen
var precis på väg att börja inlägget så som jag började mitt förra.. så.. men kom på mig själv.. haha
iaf... idag är det den 20 juni, imorgon fyller min lilla docka 6 år, stora tjejen, saknar henne så mkt, men det är nedräkning tills hon kommer hit, 10 dagar. vi har köpt presenter till henne som ligger här o väntar, bland annat en sån där spinner grej som alla ska ha nu.. fattar dock inte riktigt grejen med den.. men är väl för gammal för det haha
Jonna och Max ska också hit då, guuud vad kul det ska bli, tänkte göra tacos till de kommer, det gillar väl alla ?
igår var jag o mamma på näl till mormor för en vårdplanering, det är high tech numera, det sköttes via skype med de andra folken (sjukgymnast, arbetsterapeut, sköterska samt biståndshandläggare), det blev bestämt att hon ska ha en kortisplats o hon fick en där hon ville vara, håvesten, så imorgon hamnar hon där, kul, så på fredagkväll när jag jobbar där så får jag ta hand om henne, wiiiieeee japp, jag ska jobba midsommar, men jag får iaf vara med i parken i ödeborg innan, vilket jag faktiskt inte har varit på flera år, har saknat midsommarfirandet där.. vi ska göra en midsommarstång hos mamma o äta gott, jag ska göra en jordgubbskladdkaka, hoppas att den blir mumsig. jag får väl smaka på den på kvällen när jag kommer tillbaka.
i fredags så hade jag storfrämmande från Borlänge, lilla Emmas familj kom på besök när de hade vägarna förbi på väg till Göteborg, det var jättekul att träffa de igen
så... dagen idag... det är måndag återigen.
mormor har ramlat o brutit höften så just nu i denna stund ligger hon på operationsbordet. jag hoppas att det kommer att gå bra, är dock väldigt säker på att det kommer att gå bra för hon är en krutgumma.
just detta var något som gjorde det så fruktansvärt svårt att bo i borlänge, 40 mil bort ifall att det skulle hända henne något.. nu bor jag här o nu kan jag åka till henne. vi var o hälsade på henne igår lilla mormor. hon blev så glad 
ska göra mitt bästa för att hjälpa henne när hon kommer hem
idag ska vi iaf fixa revbenen som hon längtar så mkt efter o hon kom med ett önskemål till kevin... makrill... haha så här ska fiskas 
idag har jag målat på vårt projekt som vi håller på med, hyllor att ha på utsidan.
jag har frostat ur frysen, det var behövligt.
jag har planterat lite fröer.
fixat med alla rabarber som vi plockat.
jag har redovisat min aktivitet på arbetsförmedlingen.
sen det som alltid sker... diska o tvätta
snart ska jag påbörja maten, det blir något så simpelt som pommes o fiskpinnar, fish and chips om ni så vill, enkelt men gött. förhoppningsvis blir det ett avsnitt av oitnb till maten innan vi börjar med revbenen...
borde försöka göra en utbildning på nätet när jag hinner, men den tar ca 2 timmar... kan kanske börja med den om inte annat..
sen borde jag dammsuga o tvätta lite golv.. kanske ska ta det imorgon, slutar tidigt imorgon så det hinns nog med då.
snart kommer bella hem wihooo då ska vi ha det massa mys. längtar ihjäl mig efter lillan, kalas blir det, liseberg blir det, bada blir det, pannkakor kommer ätas, scoobydoo kyckling aka kyckling med currysås kommer det bli. åhhhh vad jag längtar
ta hand om er
jag vet att mitt förra inlägg kanske gjorde en del upprörda...
jag har valt att låsa det...
jag valde att först ha det öppet för att för första gången i mitt liv vara helt öppen, helt ärlig helt utlämnande, för att jag förstår hur det är att må dåligt.
de som känner mig vet att jag inte mår dåligt idag, jag mår fantastiskt bra, men jag hade en dålig dag...
jag hade en dålig dag för att jag fastnade i en serie som kanske inte lämpar sig för personer som mår dåligt eller har mått dåligt... jag kommer inte fortsätta titta på den...
jag hade en dålig dag för att någonstans brast det inom mig av sorg o rädsla, ett skäl är min syster... men nog om det.. det får bli ett annat inlägg...
jag mår bra idag för jag har fantastiska människor i mitt liv.
jag har en sambo som får mig att skratta mest hela tiden, jag har nog aldrig haft så roligt med en partner förut. han får mig att känna mig trygg o våga saker som jag aldrig skulle gjort utan honom, är det någon som jag litar på till 100% så är det han..
jag har fantastiska vänner, min allra bästa vän carro. jag kan komma med mina "problem", hon har alltid så bra lösningar o får mig att se på saker o ting från ett annat perspektiv, rätt perspektiv. carro är den klokaste jag vet. henne litar jag självklart också på till 100%.
amanda, goa amanda, den mest tokigaste, knäppaste, galnaste kompis jag någonsin haft. amanda o jonna, min goa jonna som jag har så mkt gemensamt med, som är så lik mig i så mkt, vi har liknande erfarenheter, jag känner mig så hemma med henne. amanda o jonna fanns för mig i en period i mitt liv när jag behövde vänner som mest, jag älskar er så mkt o saknar er sjukt mkt. ni två är också mina bästa vänner.
jag har en underbar familj o ett sånt underbart nätverk av vänner, ni är bäst, o om jag kunde ge er solen så skulle jag göra det.
tack för att ni finns i mitt liv, tack för att ni är mina vänner
de senaste två dagarna så har jag arbetat på ett äldreboende här med dementa.
när jag gick hem i måndags kväll så kunde jag knappt sluta le, jag var euforisk.
jag har hittat hem.. med allt...
jag bor i färgelanda, en plats som alltid varit hemma för mig.
jag har en pojkvän vars famn känns som hemma.
jag har börjat arbeta med dementa igen, det är också hemma.
jag kände hur mkt jag saknat mina gamlingar, det var tjuvnyp o pussar, det var skratt o tokigheter. en undrade vad jag hade för kladd på armarna medan en annan beundrade min kroppskonst, jag har verkligen hittat hem.
jag betvivlar inte att jag kommer få roligt på det andra stället i sommar, men detta.. det är det som jag vill göra.
jag kommer snart att skriva ett inlägg om hur det är att leva med en transsexuell man, jag kommer vara öppen gällande precis allt. mina tankar om det, mina funderingar, omgivningens reaktioner, mående, sex, allt... jag har bara en fundering om det är något som ni, mina läsare är intresserad av att läsa? om ni har några frågor?
jag delar ju min blogg på facebook, läsare därifrån kan ju kommentera där, eller här på bloggen om man vill vara anonym men ändå undrar nåt.. inga frågor är dumma frågor.
ta hand om varandra
serva me servabo te
Då har jag börjat min introduktion på platsen där jag ska jobba i sommar, jag har en känsla av att det kommer bli riktigt roligt faktiskt kul att prova på något nytt. nästa vecka ska jag gå intro på ett äldreboende här i färgelanda också. har jobbat där förut o mamma jobbar där nu så det ska också bli kul
idag gick jag upp tidigt o hoppade in i duschen sen åkte jag till brorsan o gav han godis o släppte ut honom (mammas katt alltså) sen åkte jag till mormor o hälsade på henne en liten stund sen en sväng till Ica, på väg hem igen så blev jag för första gången sen jag skaffade körkort för 10 år sen stoppad av polisen o fick blåsa, självklart var det negativt men det var ändå lite nervöst haha
borde nog sätta igång o greja innan jobbet...
jag har sovit dåligt inatt.. vaknat flera gånger o hade lite svårt att somna om...
sover ju dåligt i perioder o har gjort det de senaste åren... men men...
det är väl en viss oro över hur det blir med jobb..
men det jobbigaste är väl saknaden till bella...
har gått igenom massa kort på datorn o det är inte lätt alla gånger.
sen saknar jag min syster..
imorgon ska jag ta mig in till stan för att besöka arbetsförmedlingen.. alltid lika kul..
vi ska väl försöka till att måla om i sovrummet till helgen, så det äntligen kan bli klart där..
sen är det ju kosläpp på lördag också
mors dag snart....
då ska vi på dop för finaste lilla alicia, ska bli så mysigt 
har inte så mkt mer att tillägga för tillfället... måste börja med maten...
ta hand om varandra
tänkte dela med mig av något som jag är väldigt stolt över att ha klarat av...
jag har varit en rökare...
jag har rökt i många år, ibland mer, ibland mindre.
jag började prova på det i högstadiet någon gång... då smygrökte jag o Line vet jag..
jag fortsatte i gymnasiet lite sådär, man var ju lite cool om man rökte.. men... det vill jag idag säga att man är cool om man INTE röker.
jag flyttade hemifrån o man feströkte väl, inte mer än så..
jag har haft partners som varit rökare, då har man rökt desto mer.. när man har umgåtts med rökare så har det också blivit mer att man rökt..
när jag mådde dåligt psykiskt så rökte jag också mkt, rökningen blev något som lugnade mig o senare använde jag det nog lite som en ursäkt... slutar jag röka så vad har jag då om jag blir upprörd... jag kan inte gå ut o lugna mig med en cigg.. jag måste handskas med mina känslor på riktigt... det vågade jag inte, jag var rädd.
jag tror att man måste till 100% själv vara redo för att sluta röka, det spelar ingen roll hur mkt andra tjatar. jag har länge velat sluta, jag har slutat i omgångar, men det har varit så lätt att ta till den där ciggen om det varit något, ciggaretterna har funnits så nära när man levt med ngn som är rökare.
när jag flyttade upp till borlänge drog jag ner radikalt på rökningen, hade nog med att jag bytte jobb att göra. från att ha jobbat i hemtjänsten där man passade på att ta en cigg mellan varven med kollegor som rökte till att befinna sig i ett hem med ett barn. då vill man inte lukta rök.. jag rökte på väg till jobbet o på väg hem från jobbet o såklart när jag var hemma. när jag flyttade från mitt ex så blev det också så att jag rökte mindre... hon är rökare o klart man tog en cigg med henne om hon nu skulle röka. jag har aldrig haft nära vänner som rökt, o att gå ut själv på balkongen är ju tråkigt. ju mindre jag rökte desto mer redo kände jag att jag blev.. men inte idag, imorgon ska det ske... eller bara detta paketet först... eller en måndag.. en måndag är alltid bra.. eller det måste vara en ny månad... massa ursäkter hela tiden... av rädsla.... vad händer om jag skulle bli nere o ledsen... vad ska trösta mig nu när jag inte har en ciggarett.. vem ska trösta mig...?
helt plötsligt kom kevin in i mitt liv igen glidandes på ett bananskal o säger att det är äckligt o luktar illa... han blev min morot... när jag slutade så visste jag inte att det skulle bli vi... men jag visste att jag tyckte om honom väldigt väldigt mkt o att jag inte ville att han skulle tycka att jag luktade illa...
1 november 2016... det är datumet att komma ihåg, det är min första rökfria dag o jag har inte rökt sen dess. jag gjorde det, jag slutade bara. jag har 184 rökfria dagar bakom mig, jag har inte rökt 1844 cigg på den tiden o jag har sparat 4755 kronor, pengar som sparas o som ska spenderas på mig, på att pryda min kropp med tatueringar. kevin är min största morot, tatueringar är min andra. sen självklart min hälsa.
idag tycker jag det luktar så fruktansvärt illa om jag känner röklukt, jag kan inte förstå hur jag har velat sitta där o röka.. jag kan samtidigt bli väldigt väldigt röksugen, särskilt i stressade situationer. jag får handskas med dom på andra sätt.. jag kan bli väldigt frustrerad o har inte riktigt till fullo kommit på hur jag helt o hållet ska handskas med det men jag har ju kevin som stöttar mig otroligt mkt i allt utan honom hade jag inte klarat det, så tack Kevin, tack för att du är den stöttande o underbara person som du är.
jag älskar dig
3 varv runt solen
så....
jag har den sista tiden tampas lite med hur jag ska göra gällande jobb..
från i stort sett samma dag som jag flyttade hem så fick jag ett jobb, vilken tur liksom. jag slapp att vara arbetslös. vem har sån tur liksom. jag fick jobb som personlig assistent, det är det jag jobbat med de senaste åren som jag bodde i Borlänge o det är ett arbete som jag verkligen älskat att göra. jag älskar att arbeta med människor o det är något som jag kommer att göra resten av mitt liv.
men... detta arbetet blev tyvärr för tungt för min kropp. jag har lärt känna personer som jag ser upp till och som jag beundrar. de är så starka o jag vill säga till er, Elin och Anna, jag tror på er. men min kropp sa ifrån, jag måste andas innan jag kraschar. jag känner min kropp o själ såpass mkt att jag nu måste lyssna på den. så jag har sagt upp mig... att säga upp sig är inget som man vill göra, jag ser det dels som ett nederlag, för får man ett jobb så ska man vara glad o nöjd över det, men dels så ser jag det som en styrka att jag vågar säga upp mig. hade jag inte haft kevin vid min sida och att han stöttar mig och står bakom mig i detta beslut så vet jag inte om jag hade gjort det.. det var inget lätt beslut o det kom många tårar...
jag skickade in mitt cv o personligt brev till bemanningen här i färgelanda kommun, där skickade de vidare det till alla samordare och enhetschefer... redan samma dag så var det 3 som hörde av sig... jag har fått sommarjobb och ska börja timanställning på olika platser, så jobb är jag just nu inte orolig för.. inte kunde väl jag tro att jag skulle få så många svar så fort... jag är fortfarande i chock, har precis börjat smälta att jag sagt upp mig o redan har det löst sig, inom loppet av ett dygn liksom...
det ska bli skönt att kunna jobba här i Färgelanda för kanske kan man då sälja en bil så vi bara har en.. eller sälja båda o köpa en bättre tillsammans. behöver jag åka in till stan så finns det isåfall bil att låna om kevin jobbar eller så går det alltid bussar. allt löser sig, jag ser ljust på framtiden.
förändring är svårt i början kaotiskt i mitten och underbart i slutet
då är påsken över för denna gången...
vi gav varandra påskägg på morgonen innan vi satte igång med allt som skulle göras.. aurora fick ett stort påskägg med massa godis, såklart... hon fick även en batman mugg, det bästa sa hon, sen en bok, den andra i en serie. jag är så glad att hon har börjat läsa, precis som jag gjorde i hennes ålder o fortfarande gör, fast det går lite upp o ner med mitt läsande. även jag fick ett påskägg med godis, sen lite annat smått o gott, kylskåpspoesi men det bästa av allt var en värmeborste som plattar håret, o den har kevin haft gömd här hur länge som helst... 
kevin fick också ett påskägg såklart, godis där med, sen en god parfym och hörlurar som jag visste att han så gärna ville ha
vi hade lite middagsbjudning här hemma där vi bjöd på lite god mat o väldigt spännande efterrätt...
det var traditionell påskmiddag med skinka, mina egna köttbullar, prinskorv, kevins janssons, ägghalvor o fruktansvärt goda revben som kevin hade gjort. sen var det såklart sill o lite smått också 
förutom mig, kevin o aurora så kom två av mina bröder, Lelle och Linus. mamma och mormor var också här. hade varit väldigt kul om resten av syskonen hade velat/kunnat komma också, men det är som det är.. Lelle stannade över natten, JÄTTEKUL!!
jag hade lagt ner lite tid på att få till en fin dukning dagen till ära. pysslat lite o så
efter all den goda maten blev det senare kaffe o efterrätt...
det är säkert inte många som missat på sociala medier att om man smälter choklad och rullar en liten ballong i det så kan man göra små skålar/äggkoppar... jodå.... man får dels vara snabb... dels vara väldigt beredd på att ballongerna sprängs sönder av värmen 
haha herregud, det var aurora o kevin som stod o grejade med detta, jag tror jag höll på med disken eller nåt o det flög choklad överallt, upp i fläkten, på golvet... jag hittade choklad i auroras hår långt senare... sen... när chokladen har stelnat så ska man sticka hål på alla ballongerna med en liten nål o ballongen ska bara sjunka ihop och plockas bort.. ja... inte riktigt... ballongerna fastnade i chokladen.... så för att undvika att vi o gästerna skulle få efterrätt med ballongrester i härliga färger såsom blått o rött så var det bara att skrapa väldigt väldigt försiktigt haha herregud, vi hade roligt iaf... sen skulle man ha i en liten blandning av vit choklad o grädde o en klick med mosad mango så att det verkligen skulle se ut som ett ägg... haha ja... vi kanske skulle övat innan, men vad gör det. det var kul att göra o spännande att äta
efter all denna goda o spännande maten så spelade vi spel o skålade med lite vin o öl. mormor var med o spelade o jag tror att hon uppskattade allt o hade väldigt roligt, hon stannade till nio på kvällen tror jag. man ska ta vara på tiden man har med de äldre.
Lelle stannade ju kvar o gitarren kom fram så det spelades o sjöng lite in på småtimmarna innan det var dags att sova.
helt klart min bästa påsk, än så länge... fler kommer det bli, o det kommer bara bli bättre o bättre, inget snack om saken.
nu är det dags att slå ihop datorn o lägga mig o kramas med mannen i mitt liv, han som gör att jag vaknar varje dag med ett leende o kompletterar mig
ta hand om varandra, kramas varje dag
sen flytten hit till färgelanda så har livet gått i 110...
jag hinner inte med...
det är så mkt i mitt huvud nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
när jag lämnade borlänge så hade jag ett fast arbete som jag trivdes fantastiskt med, jag arbetade som personlig assistent till en flicka som kunde få den mest trista dag, den mest ledsna dag... att skina upp. jag hade ett gäng kollegor runt mig som jag trivdes oerhört bra tillsammans med.
min minsta dotter är kvar i borlänge... det gör mig så ont att sakna henne så som jag gör, varje dag... jag har kort på henne som jag tittar på... jag har små filmklipp som jag tittar på. jag pratar med henne o har videosamtal med henne.. men jag har henne inte i mina armar... igår var vi på gekås... köpte lite grejer till aurora som hon ska få i sitt påskägg... men bella då... självklart vill jag ge henne ett påskägg också o massa annat. jag såg så mkt saker som skulle passa i det där jäkla ägget o det är så jobbigt... det är så fruktansvärt jobbigt att inte få vara nära henne på morgonen på påskafton... se hur hon med spänning letar efter ägget... se hur hennes ögon lyser upp..
jag avskyr att jag har så långt till henne, jag avskyr att jag inte kan träffa henne varje dag. jag vet att jag gjorde rätt som flyttade, men saknaden är så enorm... mitt hjärta går sönder av saknad varje gång jag hör hennes röst..
jag fick arbete med en gång som jag flyttade hem igen... jag har jobbat heltid o mer ända sen dess... jag har inte haft tid att pausa o tänka o känna...
när jag har lediga stunder så ska man hinna med att boa in sig i nya lägenheten, komma iordning, mina saker, dina saker, våra saker... hinna med allt som det innebär att bli sambo.
min stora dotter mår inte så bra just nu... hon har mkt runt omkring sig med saker som har hänt/händer med hennes andra sida av familjen, vad det gäller är inget som jag kommer gå in på här.. jag vill bara att hon ska må bra.. jag gör så gott jag kan med de resurser som jag har... men det är mkt som man går o har i bakhuvudet hela tiden...
för tillfället så har jag ingen direkt kontakt med min syster... jag saknar henne så det gör ont i hela kroppen.. hon råkade ut för en sak... pga allt som jag redan har runt mig, så orkade jag inte finnas där för henne... jag hoppas att hon någon gång kommer att förstå detta... jag saknar att vi inte pratar med varandra varje dag... jag behöver henne...
allt detta kombinerat.... gör att jag kanske inte har det bästa humöret just nu... jag vet inte... jag försöker rannsaka mig själv hela tiden... jag säger konstiga saker, jag glömmer saker, jag tänker väl inte efter, jag försöker så gott jag kan, måste försöka mer... måste pressa mig själv, jag är inte perfekt, kommer aldrig vara... jag är rörig o jag är envis. jag är väl medveten om mina brister, jag vet hur jag är som person...
ibland undrar jag....
idag har vi varit i göteborg, på sahlgrenska närmare bestämt.
vi har träffat en kirurg för en bedömning angående kevins mastektomi.
så om 8 månader ungefär kommer det att bli en operation
kanske ska fortsätta med att berätta lite..
kevin, som de flesta har förstått vid det här laget, är alltså min pojkvän.
han är transsexuell, vilket betyder att han är född som en flicka., när jag lärde känna honom så hette han sanna..
förra sommaren så påbörjade han sitt livs största resa, han vågade ta steget för att bli den person som han alltid varit på insidan, en man.
tidigare i år fick han sin diagnos som man måste ha för att påbörja testosteron och för att kunna operera sig. så nu idag var vi alltså och träffade läkaren och han fick plats i kön för att göra en dubbel mestektomi, att ta bort brösten för er som inte vet.
för min del har det aldrig varit några konstigheter eller så med personer som är transsexuella, ibland blir det lite tokigt i tillverkningen bara och tur är väl det att det går att korrigera. jag har flera personer i min närhet som är i samma situation och jag blir bara så hänförd över hur modiga de är. att våga stå upp för den man är, inför alla, inför familj, vänner, kollegor osv. all eloge till er. jag tycker ni är fantastiska.
jag trodde väl kanske inte heller att jag skulle bli tillsammans med en man... jag har ju i runt 10 år sett mig som lesbisk... jag hade män innan, såg mig som bi.. men nä... aldrig mer trodde jag... så ja... jag är inte gay, dags att komma ut från garderoben igen, japp, jag är la bisexuell då... haha
men iaf.... flata eller ej, jag är lyckligare än vad jag någonsin varit i hela mitt liv och kevin är den man som jag längtat efter och han är mer man än någon annan jag haft i hela mitt liv. ingen annan har fått mig att känna mig så kvinnlig, o det har jag längtat efter. ingen annan har fått mig att känna mig så trygg och så omhändertagen. han kompletterar mig, han är den pusselbit som jag har saknat hela mitt liv. han är mitt livs kärlek
3 varv runt solen
