RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-08-17 10:24:04

Ärligt och härligt om trädgård och natur

En blogg om trädgård och natur, om gamla kulturväxter och naturvård, om biologisk mångfald och ekologi.

Vintervackert i perennparken

2018-11-28 17:57
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Så kom frosten och köldgraderna till stan och jag beger mig till Skärholmens Perennpark. Designad av den kände Piet Oudolf kan man räkna med att parken är lika vacker i november som någonsin under sommarhalvåret. Att välja perenner och gräs som har något att tillföra under hela året är något av hans signum och jag blev inte besviken. Krispigt vitt och fantastiskt vackert!

Alla fantastiska växter finns presenterade i en pdf här Perennparken Skärholmen och jag har efter bästa förmåga försökt lista ut vilka växter det är även såhär vintertid. Inte så lätt, så tag mina påstående med en nypa salt.


Vackra kontraster

Kärleksört i framkant och bakom troligen stort moskitgräs (Bouteloua curtipendula)



Rodgersia ’Die Anmutige’
Möjligen en aster i framkant. Bakom stenkyndel och blåtåtel.


Glansmiscanthus (Miscanthus sinensis’Flamingo’) 

Rodgersians höga fröställningar

Diamantrör (Calamagrostis brachytricha)


Blåtåtel (Molinia caerulea 'Moorhexe') och stenkyndel (Clinopodium nepeta ssp nepeta)

När jag ser allt detta vackra kan jag ångra att vi så nogsamt klipper ner allt på hösten i vår egen trädgård. Skälet har framför allt varit att vi lägger ut grova grangrenar i planteringarna för att undvika att få allt uppgrävt av de framfusiga vildsvinen, och då har växterna helt enkelt varit i vägen.

Men vi har ett litet område, mellan egentliga trädgården och ängen,  där jag planterat perenner som ska få förvildas. Där växer bland annat flocknäva, digitalis, akleja, lupin, vit mjölkört, stormhatt, temynta men också vilda sorter som rölleka, renfana och vackra gräs. 

Just där finns det möjlighet att komplettera med arter och sorter som kan bidra till en vacker vinterträdgård. Eftersom jag vill att det ska se förvildat ut tänker jag i första hand på de perenner som gärna sprider sig och de vilda arterna. De klarar ofta rotkonkurrensen bra med det som redan har etablerat sig. 

Här en lista för mitt eget komihåg:

Rölleka - stadiga stjälkar och fina platta fröställningar som samlar snö
Renfana - mörkbruna, stadiga, höga stjälkar och fina fröställningar
Bergrör - vackra vippor
Strätta - storvuxen flockblommig art med fina fröställningar
Vitplister - små, runda, taggiga fröställningar i våningar på en stadig stjälk
Träjon - ormbunke som vissnar i ett rödbrunt trassel
Gullris - ljusa fluffiga fröställningar på höga, mörkbruna stjälkar där de vissna bladen sitter kvar
Plymspirea - skira, höga blomställningar på smala stjälkar, vackra med rimfrost i
Krollilja - de allra vackraste stilrena fröställningar man kan tänka sig
Kardvädd - pampig och högrest tistel med mycket välformade, avlånga fröställningar

Buskar
Häckspirea - förvildad spirea med orangea grenar och bruna blomställningar
Snöbär - förvildad med välkända vita bär
Häckberberis - behåller sina små röda, avlånga bär under vintern





Skogsbryn - viktigt för biologiska mångfalden

2018-09-30 20:54
Från [email protected] (Kristina Bonander)
När vår tomt styckades från herrgårdens mark på 1940-talet bestod delar av marken av åker och äng. Gamla odlingsrösen markerar än i dag utkanterna av den gamla odlade marken. På den största av åkrarna syns tydligt både åkerhak och åkerterrass. Utanför åker och äng var det troligen gles skog dit kreaturen togs för bete. Jag har hittat skelett av enbuskar som indikerar att skogen varit öppen och ljus eftersom enar inte trivs i skuggiga lägen. Några gamla granar ser ut att haft grenar ända ner till marken vilket också visar att det funnits gott om plats mellan träden.

Från 1940-talet har det skett en ganska betydande igenväxning och på den gamla skogsbetesmarken har en mycket tät granskog brett ut sig. Den var delvis så tät att ingenting kunde växte på marken, inte ens mossa. Alltså en monokultur med bara gran!

GranskogNågra av trädgårdens blommor med den tjocka granskogen i fonden.

Nu har vi låtit ta ner skogen. Vi har fått en fantastiks utsikt men också ett fint tillfälle att försöka återskapa lite av den gamla öppna skogen och den plana fina åkern kan åter bli synlig.

Avverkad skogLjust och luftigt när skogen är borta. Men mycket arbete kvarstår!

Mellan den gamla åkern, som kommer att klippas som gräsmatta, och skogen finns en bred slänt som vi vill återskapa som ett skogsbryn. Skogsbryn är en biotop som är viktig för det biologiska mångfalden. Det finns mycket att läsa vad gäller skogsbruk och ängsbruk men om just övergångszonen mellan skog och odlad mark (gräsmatta i vårt fall) har det inte funnits så mycket. 

Jordbruksverket gav i april i år (2018) ut en rapport om brynmiljöer som du kan läsa här => Övergångszoner mellan skogs- och jordbruksmark

De variationsrika skogsbrynen är viktiga miljöer för växter, djur och svampar. Här passar lägre buskar och buskträd och nu när vi vill återskapa brynmiljön, bör man välja arter som naturligt finns i vår del av Bergslagen som sälg, hägg, hassel, häggmispel, olvon, videarter och stenros. Mindre träd och buskträd som rönn och oxel kan också passa.

Framför allt sälgen är viktig med sin tidiga blomning. Sälgens pollen och nektar har stor betydelse för upp mot 100-talet olika fjärilar. Dessutom är sälgen så fantastiskt vacker när de vaniljgula blommorna slår ut på våren!

Buskar i skogsbrynSälgen är en viktig buske i skogsbrynet.
 Tidigt på försommaren slår både först hägg och sedan häggmispel ut sina vita blommor som drar mängder av insekter. Båda buskarna får dessutom bär som fåglarna gillar.

Buskar i skogsbrynBlommande hägg i skogsbrynets norra delar.

Buskar i skogsbrynHäggmispel blommar senare än häggen.

I brynets lite torrare och steniga läge passar det med stenros. Med tiden blir rosenbusken stor och yvig och sätter man flera tillsammans och låter dem växa fritt utan någon beskärning bildas just det snåriga och taggiga buskage som många fåglar tycker så mycket om. I samma läge passar enar som också dom är omtyckta av många fågelarter.

Rosor i skogsbrynStenros gillas av både insekter och fåglar.

För att skapa fler skyddade lägen och boplatser för fåglar kan man lägga upp högar med grenar och ris. Genom att lägga dem ovanpå en stubbe eller på trädklabbar kommer grenhögen inte att ligga platt mot marken utan ett lagom utrymme bildas närmast stubben under taket av grenar och ris.

Under sensommar och höst ger fler av skogsbrynets buskar och träd smakfulla bär till fåglarna. Oxel- och rönnbär älskas av sidensvansar och trastar. Oxel blir med tiden bli 20 meter högt och passar bäst i skogsbrynets bakkant. Rönnen kan beskäras så att den får en buskform och kan därmed planteras längre fram i brynet.

Bärande buskarOsxelträdes bär är omtyckta av fåglar.

Skogsolvonet blir inte så stort. Bären sitter ofta kvar på den vinterkala busken och är mycket dekorativa. Även om bären inte tillhör de allra smakrikaste händer det att fåglarna tar bären när andra bär tagit slut. 

Bärande buskarOlvonets vackra lite glasartade bär sitter ofta kvar under vintern.
Skogsbrynets buskar och träd bör planteras i grupper så att små öppna ytor bildas mellan dem. Där finns utrymme för några vilda blommor som inte trivs i en tuktad trädgård eller på en äng som regelbudet slås i juli. Hit hör bland annat midsommarblomster, gulsporre, vårärt och gullris. För höstblomningen kan man på torra stället sätta renfana.  

Växter i skogsbrynMidsommarblomster trivs bäst där den inte klipps ner utan får växa fritt.

Växter i torra lägenGulsporre vill ha det torrt och frösår sig glatt om den trivs.

Växter i skogsbrynUnderbar vårärt trivs bra i fjolårslöv. Inte för välstädat alltså!

Växter i skogsbrynGullris besöks av många olika insektsarter.

I brynets norra och lite fuktiga del, under hassel och hägg passar bland annat vitsippa, förgätmigej, liljekonvalj, hässleklocka, majbräken och stensöta. Lyckas man skapa ett dunkelt och fuktigt bryn kan man med fördel lämna grova grenar och stockar att förmultna och bli hemvist till mossor, lavar och svampar.

Växter i fuktiga skogsbrynFörgätmigej passar i skogsbrynets dunklare hörn.

Växter i skuggiga skogsbrynStensöta på en mossig sten.

Svampar i skugglägeFina svampar på förmultnat trä. Vacker biologisk mångfald!

Skogsbrynet är som sagt viktigt för den biologiska mångfalden och skarpa övergångar mellan åker (eller gräsmatta!) och tät skog ger inte alls samma förutsättningar för fåglar, insekter och smådjur. En mjuk kantzon med bärande buskar, med snår och ris, blir en refug för kärlväxter som inte trivs vare sig i skog eller tuktad trädgård och för fåglar och insekter som hittar både föda och boplatser i skogsbrynets olikartade och variationsrika flora.

För det torrare och varma brynmiljön passar hos oss i Bergslagen:
Rönn
Stenros
Sälg
Druvfläder
Måbär
Vildapel
En
Skogshallon
Smultron
Gullris
Gulsporre
Renfana

För fuktigare lägen i halvskugga
Hägg
Hassel
Skogsolvon
Häggmispel
Blåtry
Skogstry
Videarter
Vårärt
Liljekonvalj
Midsommarblomster
Förgätmigej
Hässleklocka
Stensöta
Majbräken

Här finns en bra sammanfattning på skogsbrynens viktiga ställning i arbetet med den biologiska mångfalden => www.vaxteko.nu



Försommar i naturträdgården

2018-06-19 21:35
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Inte kunde man ana att våren skulle komma med sådan kraft och att försommaren blev högsommar i ett enda slag.

Aldrig har väl de skönaste på ängen, smörbollarna (Trollius europaeus), blommat ut redan i maj! Nu är blommorna snart mogna frökapslar att sprida sina guldkorn över marken. Jag kan bara tacka och ödmjukt ta emot. De blir fler och fler för varje år.

Trollius europaeusSmörbollar på vår äng
I trädgården vill jag frysa ögonblicken då fänrikshjärtat (Dicentra formosa) visar sina rosa blommor med stor gemsrots   (Doronicum plantagineum) karaktäristiska och saftiga blad som fond. Snart släpper gemsroten ut mängder av gula strålblommor på höga stjälkar men den suckar i värmen och bladen slokar. En växt som med andra ord, trivs bäst i sval undanskymd plats i vandrande skugga.

Dicentra formosa; Doronicum plantagineumFänrikshjärta och stor gemsrot i en av våra rösen

I samma rabatt sällskapar hjärtan av både fänrik och löjtnant. Finaste kontrasten från iris med sina svärdlika blad, en sort som funnits vid mina föräldrars lantställe sedan 1950-talet! Jag älskar att samla på växter med historia och anknytning bakåt i tiden.  

Iris germanica; Lamprocapnos spectabilis; Dicentra spectabilisLöjtnantshjärat och lansettlika blad av trädgårdsiris

I en trädgård med ständiga förändringar dyker det alltid upp grushögar, brädhögar och jordupplag på foton och bilder. Så även här, där grushögen till vänster ska bli underlag till kommande växthus.
Hundkojan i mitten är ett sätt att dölja ett fruktansvärt fult metallrör för slamtömning av septiktanken. 

Röset i framkant har krönts med en sockertoppsgran. Vid sidan av enar är sockertopps- och fågelbogran den enda någorlunda småväxta barrväxter som planterats i trädgården. Jag tycker att färgen och formen anknyter bra till de omkringliggande vilda granarna. Till höger en honungsros som förra sommaren angreps svårt av svartfläcksskjuka. Mot alla rekommendationer om klippning av rosor klipptes alla angripna rosor ner i oktober och vattnades med Binab. En ny Binab-kur nu på vårkanten och årets tillväxt är frisk och fin. Jag håller tummarna så knogarna vitnar och hoppas ha kunnat stävja svartfläckssjukan på rosorna. 

Bergenia cordifolia; Primula verisBergenia och gullvivor i ett av våra rösen
En månad senare, i juni, har den tåliga praktbetonican (Stachys machrantha) slagit ut i röset och ormbunkens plymer sträcker sig över planteringen. Jag har lite svårt att skilja dessa vildsådda ormbunkar åt. Är det majbräken eller träjon? Nåväl, de är så välkomna vadhelst det är fråga om, och de kan verkligen räknas som en av trädgårdens karkatärsväxter! Tåliga och tacksamma skänker de grönska och suddar ut gränsen mellan tamt och vilt.

Stachys macrantha; Dianthus barbatusPraktbetonican blommar tillsammans med borstnejlika i juni
Rösen är också något ständigt närvarande i trädgården. De ursprungliga rösena i utkanten av tomten, är odlingsrösen bestående av sten som mödosamt baxats ur jorden för att bereda plats för plog och sådd för över 150 år sedan. Odlingsrösen är skyddade i fornminneslagen och man bör varken ta bort eller lägga till sten, men rösena närmast huset är gjorda betydligt senare. Mellan stenarna blidas fint mikroklimat för växterna men är också hemvist till tomtens alla skogsmöss som hungrigt äter av rötter och knoppar. Stor blåklocka (Campanula persicifolia) får dock vara i fred och har slagit sig ner i en plantering tillsammans med koreansk plymspirea (Aruncus aethusifolius). Naturen väljer snygga kombos ibland!

Campanula persicifolia; Aruncus aethusifoliusStor blåklocka och små spiror av koreansk plyspirea
Vid väggen växer trädgårdens verkligen höjdare! Riddarsporrarna är över två meter höga redan innan de slagit ut och för att se och dofta på de vita krolliljorna (Lillium maraton 'Alba') behöver man inte böja knä. De delar generös med sig av ljuvlig doft och stilig uppsyn precis i ansiktshöjd. De är en av mina absoluta favoriter såhär års!

Lillium martagon AlbaVit krollilja (Lillium martagon 'Alba'), blommar vackert i juni

Lite var stans dyker fingerborgsblommorna (Digitalis purpurea) upp. Vissa år i mängd och andra år, som i år, lite mer sparsamt. Tvååriga som de är kan man flytta första årets bladrosetter till platser där man följande sommar önskar ha dem. September är bästa flyttmånad! 

Digitalis purpurea Självsådda fingerborgsblommor (Digitalis purpurea)

Man vet aldrig om de ska bli rosa eller vita men jag sparar oftare de vita att fröa av sig och den färgen blir vanligare och vanligare i trädgård och omkringliggande natur.

Lillium martagon AlbaVit fingerborgsblomma värnas lite extra

Värnar gör jag också Jungfru Marie Nycklar (Dactylorhiza maculata), den av Sveriges vilda orkidéer som klarar jord med lågt pH-värde. Annat är just orkidéer älskare av kalkhaltiga jordar med högre pH-värde.

Hos oss finns Jungfru Marie Nycklar med blommor från ljust lavendelrosa till mörkare med tydlig teckning av strimmor och sträck. De fläckiga bladen är annars ett gott kännetäcken. Fröet är minismått, som damm, men är man säker på handen kan man försiktigt skaka av blomman när den gått i frö och hjälpa till med spridning. För vem vill inte ha orkidéer i mängd på ägorna?

Dactylorhiza maculataJungfru Marie nycklar, en orkidéer som klarar lägre pH-värde


Ängen är mitt skötebarn och det var sluttningen med björkar och smågranar vi fastnade för när vi surfade runt på Hemmet för ett tiotal år sedan. Bilden här nedan är från mäklarens kompendium.

MeadowVår äng som den såg ut när vi kom till Grindtäppan första åren


Att få förvalta en bit mark är en ynnest men det kräver sin man! Det växer med en fantastisk fart och årligen måste sly, buskar och småträd tas bort för att behålla det öppna landskapet. Före midsommar är bästa tiden har jag läst. Då finns det som mest växtkraft i lövverket och man tar liksom loven av det hela. Senare på säsongen, när tillväxten avtar är växten mer motståndskraftig mot nedklippning och det finns därmed större risk att den kommer tillbaka. Här nedan så som det ser ut idag fast fler buskar och träd behöver tas bort. Men det kommer också upp en, olvon, häggmispel, brakved, oxel och ek i backen mot sjön. Träd och buskar i fröbanken som kommer till livs när ljus och värme släpps in och de måste värnas och ges livsutrymmes. Att arbeta med naturen är precis lika roligt som att arbeta med trädgården! 

MeadowSamma äng idag

Lika viktigt som slyröjning är årets fagning av ängen. Den görs helst när vitsipporna precis kommit upp och vårsolen torkat det översta lagret av fjolårsgräs och löv. Med kraftig räfsning och lätt bränning avlägsnar man det som annars skulle förmultna och bilda mull. Ängen vill ha det magert till skillnad från övriga trädgården där mull är guld!

Vårstädning av ängFagning av ängen under tidig vår

Röjningsarbete av sly ger också snabba och påtagliga skillnader och när solen dalar ser vi återigen strandlinjen utmed sjön i den varma junikvällen.

Wiev lake SwedenVackra junikvällar vid vår sjö
När kvällsluften blir svalare går vi upp till stugan igen och pysslar om pelargoner och vattnar krukor. Men det är en helt annan historia!

Ha en bra dag vänner!

Drömmen om en mormorsträdgård

2018-03-18 16:31
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Fantastiskt med webben och det enorma utbud av bilder på trädgårdar och växter. Så mycket fantastisk inspiration och så mycket lärdom. Bilder sparas på Pinterest och Instagram och med tiden har man ett enormt bibliotek av inspiration.

Det finns några bilder och trädgårdar som jag ofta återvänder till. När jag först fick se Anna Stenbergs inlägg om mormosträdgård klack det till i mig. Precis så vill jag ha det i min egen trädgård! Se så fint växterna är infogade mellan de mossiga stenarna och hur gräsmattan mjuk slingrar sig mellan planteringarna. Växtvalen är traditionella. Primula, gullviva, näva, förgätmigej, fänrikshjärta och silverarv. Här behövs inga märkvärdiga saker. Det är lantligt och naturligt och färgerna skimrar under trädens skira grönska. På högsommaren är det lite dunklare och då kommer ormbunkar, nävor och funkior som fyller på med ännu mera grönska.


grandmothers gardenGullvivor lyser mellan stenarna.

SpringflowersGräsmattan följer planteringarna mjukt och fint.

Primula verisPrimulor och gullviva med vackra färger.

PerennialsKlassiska växtval med fänriksthjärta, primula, silverarv och näva.

Countryside landscapeTomtens vackra läge i landskapet blir en extra dimension.

Forget me notSolur. Kanske den enda trädgårdsprydnad som står sig i alla lägen.


PerennialsInfarten på tomten är bara hjulspår i gräset. Inga grusgångar eller plattsättningar.

Spring blooming treesLjuvligt under fruktträdens vita blomning.

I min egen trädgård, finns stenar och rösen i mängd och i somras började jag plantera lite mer bland stenarna. Raka rabatter finns bara runt huset. Annat passar inte sådär mitt i Bergslagsskogen.

Tack till Anna Stenberg för att jag fick låna dina fina bilder! Kika gärna in på hennes hemsida : http://www.adddesign.se

I nästa inlägg tänker jag skriva om de speciella växter som kan passa till en sådan här trädgård.

Jag önskar er alla en skön dag!

Kristina
Primula_veris; geranium_macrorrhizum; primula_vulgaris; dicentra_formosa; myosotis_scorpioides 


Vintervitt

2018-01-21 11:02
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Det blev några riktigt fina snödagar i Bergslagen innan julen, nyåret och två veckor i Thailand tog vid. Vi har en web-kamera uppsatt för att hålla lite koll när vi är hemma i stan och vi kan se att tomten och trädgården fortfarande är täckt med snö.

I år hann vi med att förbereda trädgården inför vintern med god marginal. Blir det töväder och barmark finns alltid risken för att vilda djur gräver, äter och förstör. Därför klipper vi ner alla perenner för att kunna lägga riktigt grova grangrenar över alla planeringar. Vi väntar in att alla perenner gått i vintervila och innan granriset läggs ut breder vi ut naturgödslad matjord. När våren och värmen kommer och tillväxtperioden tar sin början får alla växter en kickstart. Lite längre fram på våren kompletterar vi med långtidsverkande hönsgödsel.

Runt buskarna sätts upp nät och i grenspetsarna på nyplanterade fruktträd sätts en liten granvippa. Älgar äter inte gärna gran och låter därför de annars så eftertraktade skotten vara i fred.

I en vinterbonad trädgård där allt klipps ner kan man sakna vackra fröställningar och frostnupna gräsvippor. Men smågranarna och de stora björkarna klär fint i snön och utsikten mot vattnet är alltid något som blicken dras till. I år har alla små hus i trädgården fått faluröd färg och de lyser fint mot den vita snön.

Smågranar i röset framför lillstugan.

Vackra färgskiftningar på himlen speglar sig i vattnet innan isen lagt sig.

Traktens fåglar är skygga och flyger iväg från fågelbordet när man kommer. Endast blåmesen vill vara med på bild. Annars fanns här domherre, talgoxe, svartmes, tofsmes, tita och nötväcka.

Det är inte bara planteringarna man måste skydda när man inte är på plats. Vi har fått saker stulna på verandan och numer samlas sakerna ihop och ställs undan när vi åker hem till stan.
Favorit vintertid är vaktelbär. Jag brukar spara dem och planterar ut dem under rhododendronbusken där de trivs och blommar på sensommaren.

Endast två växter sparas över vintern. Bland annat kärleksörten!
Den andra är temyntan med sina vissna blommor på stela, höga skjälkar. 

Den hade pyttesmå blomknoppar julkaktusen. Första året skotten blommar och jag är extra glad eftersom kaktusen har en historia bakåt i tiden till 50 - 60-talet. 

Julen tillbringades hemma i stan och på terrasen lös den här fina och för året nyköpta ljusampel.
Årets adventssljustake!
Nu ser jag fram mot ett härligt trädgårdsår 2018. Hoppas du också gör det!

Kristina



Förmultningens lycka

2017-11-10 14:44
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Stora träd som lagt sig ner för att sakta förmultna har nästan något sakralt över sig. Långsamt murknar träet, mossor och lavar flyttar in och i trädets vittrande innandöme hittar skalbaggar och andra insekter det livsrum som de måste ha för sin överlevnad. Det finns en del rödlistade arter av skalbaggar som blir färre och färre eftersom deras livsutrymme minskas i takt med ett allt rationellare skogsbruk, ett skogsbruk där förmultnande träd inte har någon plats. Har man en bit mark där fallna och förmultnande träd kan sparas gör man en stor insats för att värna utrotningshotade insekter.


Även i en trädgård kan man värna ett rikare insektliv genom att låta stubbar stå kvar eller att helt sonika låta grövre grenar som rensats bort få ligga i ett hörn av trädgården och förmultna i sin egen takt.

I vår trädgård, som till stor del består av "vildmark" har vi lämnat högstubbar när vi sågat ner björkar. De här stubbarna ska stå kvar och får sakta förmultna till insekternas glädje.



 En del av stammarna sågade vi upp till kubbar och placerade dem i surjordsplanteringen.


Resten av björkarna la vi upp i en stapel som både blev vacker att titta på och som även den sakta får förmultna. För att förmultningen skulle komma igång la vi kubbarna direkt på den fuktiga marken.


Efter några år kliver svampar och lavar in på scenen. Många har fantastiska färger och särskilt under sena hösten tillför det något extra till trädgården.


Ibland kanske något träd dör utan att falla till marken. Har man utrymme tycker jag absolut att man ska låta dem stå kvar. Om vissa insekter önskar förmultnande och lite fuktigt trä finns det andra arter som helst håller till i torra och kvarstående träd. Att spara de här träden kan också ge möjligheter för vissa fågelarter att hitta boplatser.




Att spara gammal ved, både stående och som kullfallen, hjälper den biologiska mångfalden. Visst kan det vara svårt att anamma det i en liten villaträdgård, men det kan räcka med att spara den där gamla grova grenen från äppelträdet som sågades ner eller låta stubben efter björken vara kvar. Varje liten insats kan vara betydelsefull!

Vackra röda nypon

2017-10-25 14:10
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Så mycket vackra bilder på fantastiska höstfärger man ser på bloggar och Instagram. Och visst är det härligt med denna glödande final på säsongen. Men bär och nypon kan vara minst lika vackra! Går jag tillbaka i mitt bildgalleri hittar jag vackra nypon från många olika tillfällen och från många olika rosor. 

De mest klassiska i nyponväg man kan tänka sig är nyponrosen! Men det är lätt att luras. Det finns många vildrosor som är så snarlika att det är svårt att skilja dem åt. Nyponros och stenros är exempel mycket lätta att förväxla.

Med hjälp av bestämningsnycklar har jag i alla fall försökt skilja dem åt.


Rosa caninaAvlånga nypon på stenros.

De här vackert röda och lite avlånga nyponen är en stenros (R. canina)

Rosehips Rosa caninaNyponen är hållbara och passar bra i vas.

Just de smalt samlade märkena och kransen runt om är ett tecken.

Rosa dumalisFantastisk färgprakt på stor nyponbuske.
Vår älskade nyponros (R. dumalis) vars nypon är lite rundare, har en bredare bas för märkena.

En gammal nyponbuske översållad med röda nypon på nakna, gracilt böjda grenar är en vacker syn. Särkilt om vädret är grått. Då ser busken nästan självlysande ut.  Nyponen var viktiga i gamla tiders kosthållning eftersom de är rika på c-vitamin.  Men man kunde göra soppa på i stort sett vilken råvara som helst och i en receptbok från 1930-talet finns nyponsoppa som en av nära hundra sopprecept.

Gammal kokbokNyponsoppar enligt gammalt beprövat recept
Nu behöver man inte gräva ner sig i artbestämning för att kunna njuta av vackra nypon.

Rosehips Rosa dumalisFina, röda nypon.


Men om man vill veta kan detta vara till hjälp. Kika här om du vill artbestämma rosor SLU Att inventera rosor

Rosehips Rosa glaucaVackert med röda nypon på daggrosen.

Men vad de här vackra nyponen kommer ifrån vet jag alldeles säkert eftersom det är min egen daggros (R. glauca). Daggrosen får inte bara vackra nypon utan också en vacker gul höstfärg på bladen. De står sig väldigt bra mot de liladaggiga grenarna.

Rosehips Rosa carolinaStickiga nypon på carolina-rosen.

Lite annorlunda och lustiga nypon får denna förvildade ros som troligen är en Carolinaros (R. carolina). Jag har hittat den utmed vägen i det som troligen är rester av en gammal trädgård.

Autum color Rosa carolinaUnderbar höstfärg på carolina-rosen i rosa och orange.

Carolinarosen är torktålig och blir 1 - 1,5 meter hög och säljs som E-planta. Eftersom den får vackert rödorange höstfärg och nyponen sitter kvar länge är den absolut ett alternativ till andra tåliga buskrosor om hösten. Den är nämligen inte lika taggig som sin familjemedlem vresrosen. 

Rosehips Rosa rugosaStora nypon på vresros.

Vresrosen får gul höstfärg samtidigt som den ibland kan vara överöst med stora röda nypon.   Eftersom nyponen är stora och runda är de toppen att använda till höstdekorationer. Lätta att trä upp på ståltråd och formas till hjärtan och kransar.

Rosehips Rosa rugosaVresrosens runda nypon är fina i arrangemang.

Låter man vresrosens nypon sitta kvar blir det till fågelföda. Framför allt trastarna gillar nyponen, men både mesar och finkar äter dem gärna. Eftersom vresrosen blommar hela sommaren sätter den nypon efter hand. Jag tycker därför att den vitblommande vresrosen är vackrast eftersom de vita blommorna står vackrare mot röda nypon än vad de vanliga rosa blommorna gör.

Pimpinellrosen får svarta nypon.

Vitblommande och lätt att känna igen är pimpinellrosen (R. pimpinellifolia) med sina runda, svarta nypon. Min erfarenhet är att de är nypon med tunna skal och att de därför är lite kladdiga att ta in i vas eller binda i krans. Lite synd eftersom det är ganska fint!


Fint med nypon i vas.

För några år sedan blev det otroligt populärt med nypon i vas och kruka. De här bilderna är från Hem&Villamässan för några år sedan där det  fanns det buketter med nypon i var och varannan monter.

Nypon och brudslöja. Snyggt!

Som här tillsamman med brudslöja. Väldigt vackert!

Frozen rosehipsFruset nypon hänger kvar. 

Men om man inte vill ha nyponen i vas och fåglarna inte tar dem sitter de ofta kvar hela vintern. Och frostnupna nypon är dekorativa och fantastiskt tacksamma att fånga på bild. Blir alltid vackert tycker jag! Hejja för vinternypon!
Nypon, nyponbuskar, nyponsoppa, fruset nypon, höstnypon, röda nypon, svarta nypon

Brittsommar och frost

2017-10-20 22:13
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Brittsommar och 15 grader varmt i början av veckan. Pelargoner och dahlior blommar fortfarande samtidigt som ljung och andra höstväxter fått följa med hem från plantskolan. Sommar möter höst. 

Dahlia ändrar färgDahlia 'Uchuu' blir aprikos på hösten.
Dahlia 'Uchuu' ändrar som alltid färg från blodrött till aprikos och rosa när nätterna blir kallare. 

Viburnum opulusOlvonets blad i vackert rosarött bland sommarblommorna.
Olvonbusken får härligt rosaröda blad som blåser ner och lägger sig bland pelargonerna och femtungan. Olvonbuskar har vi numera flera av, även om många av dem fortfarande är små. När skogen togs ner och fröbanken i jorden gav sig till känna dök det upp flera överraskningar, bland annat skogsolvon (Vibrunum opulus). Den blommar så vackert med sina vita blommor på högsommaren och den får både fina höstfärger och röda, lite glasartade bär. En buske jag är så glad över. En naturens gåva.

Björkarna har snart släppt alla sina blad och gräsmattan blir gulprickig. Förra året krattade vi inte mycket löv och kanske är det därför koltrasten kom tillbaka i år. Den som ju älskar att böka i lövmattan i jakt på mask och småkryp.

Rostfärgat hos jordgubben.
Fantastiskt fin färg på jordgubbsbladen. De fem plantorna har givit bär men alla har blivit uppätna av möss och fåglar innan vi själva har fått glädje av gubbarna. Nästa år planerar jag att flytta in dem i det kommande växthuset.

Växthuset är planerat att byggas på gaveln av den helt nya boden. Borta är den gamla grå, gistna boden med fukt i väggarna och läckande tak. Även om den hade sin charm är det skönt med rejäl  snickarbod och en torr vedbod.

Aruncus aethusifoliusFin färg på koreansk plymspirea.
Fin höstfärg får också koreanska plymspirean (Aruncus aethusifolius). Enligt perennboken finns en selektion från botan i Göteborg som lär få ännu finare höstfärg men den här duger gott. Annars har det i det stora hela varit sämre med höstfärgerna än i fjol. En köldknäpp för några veckor sedan fick många vackra höstlöv att skrynkla ihop sig till bruna och torra knyten. De som klarade knäppen har nu i stället fått ny växtkraft när brittsommarvärmen slagit till.

Berberis vulgarisLitet skott av surtorn står på tillväxt.
Man har sina skyddslingar och mitt lilla surtorn (Berberis vulgaris) vårdar jag ömt. Surtorn var vanlig förr men förbjöds då den var värdväxt för svartrost som angrep havre, korn och råg. Förbudet upphävdes så sent som på 1990-talet. Den här berberisarten har större och vackrare blomklasar än den vanligare häckberberisen (B. thunbergii). Säkrast att skilja dem åt gör man på taggarna, som hos häckberberis sitter en och en men på surtornet sitter tre och tre.

Frost på lingonriset.
Så kom första riktiga frostnatten och iskristaller bildade vackra kanter på lingonriset. Men runt huset var det forfarande så varmt att pelargoner och dahlior klarade minusgraderna.

Trattkantareller.
Vid bäcken har jag mitt trattkantarellställe som alltid levererar. Flera år har jag kunnat plockat dem så sent att de varit stelfrusna som tennsoldater. Väl inne i stugvärmen tinar de och blir lika fräscha och fina som om man plockat dem i plusgrader.

Härligt med björkved till spisen.
Inomhus eldar vi i vedspisen och det är ett ständigt hämtande av ved. Men man känner sig rik när man kan ta ved från egen mark och nya vedboden kommer säkert att fylla sin uppgift.

Milda höstfärger mot granarna.
Skogen finns alldeles intill oss och milda färger på höstväxterna passar bäst. Heucheran har överlevt från förra hösten i en kruka hela sommaren. 

GreckenÄngen är höstigt brun.
Att här varit en skog en gång är svårt att tro! Det är ett 15-tal år sedan skogen togs ner och nu börjar marken äntligen stadga sig. När det fälls många träd på liten yta frigörs kväve i marken och det kommer ofta upp mängder av björk, asp och gran. Under alla år har vi huggit sly och nu är det mest fråga om att låta välvuxna småträd få livsutrymme och jag sparar skott av lönn, oxel, rönn, ek och buskar av olvon, hassel, brakved och häggmispel. 

Nu är marken höstbrun men jag vet att det kommer en tid när ängen exploderar i försommarblomning. Visst kan man längta men jag tycker den är så vacker som den är i den bleka höstdagern.

GreckenStilla i viken om kvällen.
Vindstilla höstkvällar kan vara magiska. Nere vid stranden speglar sig stenarna i vattenytan och solen dalar över herrgården nere i viken. Men det kyler på och man fryser om fingrarna när man håller i kameran. Dags att gå in med andra ord!

Advent och jul i kruka - en tillbakablick

2016-11-23 16:50
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Det roligt att titta tillbaka på hur man valt advents- och julblommor genom åren! Man ändrar sin smak det är helt klart. Modet ändras ju också över tid och det som är snyggt ett år ser nattståndet ut ett annat.


För ett par år sedan hade jag nästan bara vita blommor. I den gamla adventsljusstaken av mässing hamnade vita hyacinter i stället för ljus.



Den vita julstjärnan 'Princettia White' tror jag var ny då, 2014. En riktigt vit julstjärna med lite mindre blommor. En sort som jag fortfarande tycker mycket om.


Julstjärnan 'Princettia' med lite annat smått och gott på köksbänken.


Vita julrosor vill jag inte vara utan! Zinkkrukan från Slottsträdgården hade precis rätt patina, även om det säkert var fabriksgjort. 


För fyra, fem år sedan var näver och bark på modet. Det dök upp på allehanda ytterkrukor, på dosor och burkar och ljusstakar. Men visst, det var verkligen fint tillsammans med tallris, julstjärnor, murgröna och hyacinter.


Bara gröna kuddar i fina patinerade terrakottakrukor året efter "näver-året". Kanelstängerna nedstuckna i lökvaser doftade härligt i köket.


Ingen jul utan amaryllis! Så ofta jag fått lökar av snäll make eller trevliga vänner. Egentligen tycker jag allra bäst om fräkniga amaryllis med mindre blommor på fler och lägre stänglar än de så vanliga stora generösa amaryllisarna. Men en gåva är en gåva och jag man blir ju imponerad av de gigantiska blommor när de slår ut. 


Plättar i luften hade jag inte tidigare kallat julblomma men den är ju så enastående i alla sammanhang, vinter som sommar. Tror just denna blev över från något annat arrangemang och hamnade i kruka på fönsterbrädan. 2013 var året.


Året efter plättar igen. 2014 firar vi julen i en hyrd modern villa där vi bodde evakuerade efter branden. Verkligen "ljust och fräsch" i denna villa och gamla ärvda saker fick samsas med rak glaskruka för julblommorna. Men det är kul med variation!


I Bergslagen är stilen en annan men jag tycker om när det ser ut som det skulle kunna ha gjort hos mormor. En rutig duk, en gammal syltkruka. Ganska långt i från de avundsvärt snygga arrangemangen som många av er visar och som man hittar på älsklingsställen som Zetas och Slottsträdgården.


I samma stil är den här korgen med vita krysantemum och tallris. Skulle kunna passa i hörnskåpet precis som syltkrykan. Den här korgen gjorde jag som gårbortsblomma till en familj i just en gammal stuga med vita knutar där jag tycker det passar så bra.

Nu är det hög tid att planera för årets julblommor! Ett sant nöje. 


Frost och fågelmat under Allhelgona

2016-11-07 19:06
Från [email protected] (Kristina Bonander)
 Måndagkväll och nu måste man inse att allhelgonahelgen är över för i år. Men det har varit en härlig helg på många sätt! På flera håll i landet har det fallit snö men hos oss i Bergslagen är det fortfarande barmark. 

Frosty garden

Men helgen började i alla fall med en fantastisk frost som klädde hela naturen i ett gnistrande skimmer. I en naturträdgård kanske det inte passar med tuktade buskar men jag är glad att vi klipper några av granarna närmast huset. Det blir så vackert när frosten klär grenarna i vitt!


Det blåste från sjön och luften var fuktig och isande kall. Den formade fantastiska frostkristaller på nyponen. 

Frosty monarda

Sparade frökapslar på temynta blev också dekorativa i frosten.

Frosty quercus

Till och med eklöven tecknades så fint av iskristallerna. På de yngre ekarna sitter bladen kvar hela vintern. Den ljust gulbruna färgen är riktigt dekorativ och i visst ljus syns ekarna på långt håll.

Frosty lake

Nere vid sjön smyckades hela stranden av frost och ljuset blev kritvitt trots att solen aldrig visade sig. 

Candlelight

Som sig bör en allhelgona tände vi ljus på verandan. 

Bird feeding

Så var det också premiär för vintermat till småfåglarna. Talgoxe, blåmes och nötväcka var först på plan. Så småningom kom också svartmes och tita. När alla småfåglar flaxade iväg som på en given signal kunde man förstå att nötskrikan var i antågande. Och se, de stora vackra fåglarna kom och tog sig också ett premiärmål vid fågelbordet. I slutet av helgen hade småfåglarna vant sig vid sina betydligt större bordsgrannar men det är ändå bra om man hänger ut mat på flera ställen i trädgården. Då lir det aldrig någon kamp om födan!

Handkraft basket

Även om frosten låg över gräsmattan krattade vi en del löv. Visst är det bra att låta löven ligga kvar på gräsmattan och förmultna, men då får man ingen lövkompost! Och det är guld värt. Därför samlar ihop löven och täcker bland annat trädgårdslandet med en tjock lövmatta. På våren vimlar det av mask när man lättar på lövtäcket. 

Den fina lövkorgen är gjord av korgmakare Carina Hedin som driver Linnefors korgar i Östergötland.  Läs mer om hennes korgar här www.linneforskorgar.se

Candlelight

Japanska lyktor är så fina att dekorera med. Även om de är ömtåliga håller de länge om man sparar dem. De här lyktorna är från förra året. Skulle nog ändå vilja ha fler plantor av dem för att trygga lyktleveransen för nästa års allhelgonahelg!

Trädgård i oktober - en tillbaka blick!

2016-11-02 18:13
Från [email protected] (Kristina Bonander)
När jag skriver det här har oktober månad precis tagit slut. Som vanligt försvann månaden i ett nafs. Men mycket stod grönt och blommade in i det sista och flera växter bjöd på vackra höstfärger.

Calamintha nepeta

Den nyplanterade stenkyndeln blommade på och förnekade sig inte. Tänkt som sällskap till solhatt 'Magnus' har den ersatt en hopplös gammal stormhatt.

Philadelphus coronaries Finn E

Schersminen 'Finn E' överraskade med en lysande gul höstfärg. En riktigt färgklick under regniga och gråa dagar. Den fick sina första blommor den här säsongen så nu hoppas jag att den ska bjuda på rikligare blomning nästa säsong.


Krysspaljéer för att dölja grunden kom äntligen på plats och vi behövde klippa ner perennerna i förtid för att komma åt och spika läkten. Allt läkt är målat med järnvitriol och ska gråna med tiden är det tänkt. När verandan byggdes om drömde jag om en gammaldags punchveranda med smårutiga fönster, men de nuvarande glaspartierna är bara tio år gamla och ibland måste man hejda sig. Vore ju rena, rama snurren att kassera dem efter så kort tid!

Aruncus aethusifolius

I lilla röset utanför trappan flammade koreansk plyspirea. Kärleksörten brukar vara fin men i år hade gröna larver ätit upp alla blomknoppar så det blev inget av med vacker höstblomning. 

Rhododendron Schlippenbachii

Koreansk azalea 'Schlippenbaccii' får precis som många andra azaleor fin höstfärg. På försommaren får den ljuvliga äppelblomsliknande blommor. Ser ut som en svärm fjärilar besöker busken! Den är början på ett skuggparti med blåbärsris, träjon och skogsolvon. 

Rosa rugosa Louise Bugnet

Vresrosen 'Louise Bugnet' fick sig en rejäl törn under bygget men klarade livhanken ändå. Fin höstfärg får den i alla fall även om blomningen inte var något vidare i år.

Dahlia Uchuu

Dahlian 'Uchuu' ändrade färg när vädret blev svalare. Under sommaren var den vackert blodröd men i oktober bleknade den till den här fina och milda färgen. Lite roligt faktiskt!

Dryopteris

I varje trädgård finns det växter som blir riktiga karaktärsväxter. Växter som blir stora och ståtliga, som bildar blickfång eller som förekommer i mängd. Hos oss är det träjon. Den dyker upp över allt och man får hålla efter den så den inte tar överhanden. Men jag gillar den verkligen. Den är friskt grön hela säsongen och tålig som få. 

Dryopteris

På hösten bleknar den till halmgult, blir sen ljusbrun och vissnar till slut i ett mörkt rostbrunt trassel. Snygg då också. Brunt är en höstfärg som man bör uppskatta mer tycker jag.

Calluna vulgaris

Under slutet av oktober tömdes en del lådor och sommarblommorna hamnade på komposten. Ljung, prydnadskål, vackra gräs och murgröna fick ersätta.


Av de sista sommarblommorna kunde man ändå få njuta någon extra dag och jag samlade ihop dem på ett fat. Fantastiskt vilka färger!

Spirea x billardi

Naturen alldeles inpå knuten och färgerna är lite mildare än i trädgården. I skogen på andra sidan vattnet avslöjar de gula inslagen att det inte alls bara är granskog. Så lätt att tro det sommartid när allt har samma gröna färg. 

Vintervy Gräcken

Idag fick vi bråttom. Nu väntas köldgrader och vi hade nästan inte förberett någonting. På andra sidan sjön kunde man se hur frosten långsamt närmade sig. Dags att gräva upp dahliaknölar och fuchsior, dags att gräva ner alla krukade perennsticklingar i trädgårdslandet. Det blev ett schå men nu är det klart! Det blir kallt och soligt i morgon enligt prognosen. Kan bli en skön utedag!

Minicyclamen

2016-10-29 18:39
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Jag tycker så mycket om cyklamen! I rosa, vita, lila och röda nyanser bedårar den oss under hösten. Den är så älsklig att man gärna sätter den mitt på matbordet för att kunna ha den intill. Men där blir det alldeles för varmt och mörkt. Bladen gulnar och de nya knopparna slokar och torkar in.

Cyclamen persicum

Får den bestämma själv står den helst på ett svalt och mycket ljust ställe. Hos mig har jag den på den inglasade terrassen.

Cyklamen kallas ibland för mormorsblomma även om den inte är lika gammal i våra hem som julbegonian och julkaktusen. Vi som lever idag har knappast mor- och farföräldrar födda på 1800-talet och vad som är mormorsblomma eller inte, förskjuts genom decennierna. Jag läser att cyklamen  i förädlad form i alla fall funnits som höst- och vinterblomma i över 100 år. Så länge har den nämligen varit föremål för förädling, ett arbete som startade i slutet av 1800-talet.

Cyclamen persicum

Idag finns cyklamen i många färger och storlekar. Dessutom finns blommor med både släta och krusiga kronblad. Förädlingsarbete har givit oss tåligare sorter som lämpar sig bättre för det torra inomhusklimatet och idag är det inte en omöjlighet att övervintra cyklamen och njuta av den i flera år. Läser man om den i gamla trädgårdsböcker beskrivs den som lite knepig och man tyckte att det inte var någon idé att spara den efter att den blommat klart.

Cyclamen persicum

Min cyklamen på bilderna är en minicyklamen som är en korsning mellan den förädlade cyklamen och den rena arten (C. persicum). Den har behållit de bästa egenskaperna från sina föräldrar och den anses vara tåligare och ha längre blomning än de hårdförädlade sorterna. Kanske ser den ut som de första cyklamen som sattes i kruka i slutet av 1800-talet innan förädlingsarbetet gav oss större plantor, krusiga kronblad och olikfärgade blommor? Hursomhelst är den lilla nätta minicyklamen bedårande.


September i trädgården

2016-10-25 18:22
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Nej, ni behöver verkligen inte kika på gammal skåpmat! Det här inlägget började jag på innan jag åkte på min resa till Sydafrika i slutet av september och det blev liggande. Men jag tar det ändå. Ser det lite som mina egna minnesanteckningar. Men om ni väljer att scrolla ner så är ni förståss varmt välkomna!

Här är trädgården i den ganska varma och väldigt torra september:


Pelargonium Dresden PinkPelargon 'Dresden'

Pelargonen 'Dresden Pink' som alltid står på en sten i blåbärsriset vid infarten höll sig fin månaden ut. Nu har den stått tre år i samma kruka så nästa år måste den planteras om. Jag har få pelargoner i kruka men dem jag har vill jag behålla i många år. Hellre några få stora pelargonkrukor än flera små är my cup of tea. 

Järnurna och den gamla pumpen

Längst bort mot skogen står pelargonen granne med granar och björkar. Gamla pumpen är fejk kan man säga. Den står där för att markera var nya brunnsröret sticker upp så att plogen inte mejar ner det av misstag i vinter. Brunnsringen i betong har vi gjutit på plats och pumpen fyndade vi på Blocket.

FuchsiaOkänd fuchsia som varit så fin!

Fuchsian, som jag inte vet sortnamnet på, har varit otroligt blomrik hela sommaren. Man köper ju en del färdiga plantor trots allt och då får man inte alltid veta vad sorten heter och det är lite synd.

Clematis viticellaSippranka (Clematis viticella)

I förgrunden en riktigt favorit i september. Med rötterna djur ner i jorden på skuggsidan av huset blommade den trots torkan. Det är en frösådd av Clematis viticella, härdig och blomvillig.

Clematis viticellaSippranka (Clematis viticella)

Viticellan har vackra blommor som lätt fröar av sig. Inte ovanligt att man hittar småplantor på våren runt moderbusken.

Clematis viticellaSippranka (Clematis viticella)

I äldre trädgårdslitteratur kallas C. viticella ibland för sippranka. Ett rart och passande namn som jag tycker man borde använda än idag.

Cosmos bipinnatusRosenskära (Cosmos bipinnatus)

Trots att de stod i rakt söderläge och alltså hade det ganska varmt klarade sig rosenskäran väldigt bra. Fullt med knopp och kraftig växt. Riktigt stora lådor fodrade med markduk, som både håller fukten och släpper igenom överskottsvatten, funkar bäst.

Cosmos bipinnatusRosenskära (Cosmos bipinnatus)

Lådorna med rosenskära står runt stolar och ett bord som jag ärvt av mina föräldrar. De är från 60-talet och formgavs av Carl Malmsten som ritade dem till sitt lantställe Bergshamra. De är av furu och pappa oljade dem nogsamt varje år och de är fortfarande helt intakta och aldrig lagade. Vilken kvalitet!

Carl Malmsten BergshamraFramför lillstugan

Just runt den lilla sittgruppen utanför lillstugan är det nygjort och utplanat med begagnad marksten. För övrigt är trädgården runt lillstugan bara på planeringsstadiet ännu. Men med naturen så inpå knuten blir det ganska lössläppta planteringar!

Echinacea 'Magnus'Nyplanterat i närmsta röset

Delvis ny är planteringen i röset närmast kameran. Gamla stormhattar, som bara fick mjöldagg, är borttagna och ersatta med solhatt 'Magnus' och stenkyndel. Vill gärna behålla de gamla sorterna som fanns i trädgården när vi köpte huset men ibland är de äldre sorterna mer mottagliga för sjukdomar jämfört med nyare och förädlade. Då är det tillåtet att ge upp tänker jag! Som vårlök satte jag poetnarcisser mellan stenarna.

Calluna vulgarisHöstljung och den härliga kärlekspelargonen i bakgrunden

September är också en månad där man börjar fixa lite inför höst och vinter. Vit ljung är alltid gångbar.  Pelargonerna i bakgrunden är sorten 'Caliope Red' och har blommat helt fantastiskt!

Röd dahliaDahlia 'Uchaa'

I nya gavelrabatten stod bland annat höga dahlian 'Uchaa' som får riktigt röda stora blommor! För blomning i vår satte jag lökar av poetnarciss, vit tulpan 'Purissima' och allium 'Mount Everest'.

Tropaeolum majusSlingerkrasse

Blandade färger slingerkrasse och den här nästan aprikosfärgade blomman dök upp! Skulle vilja ha bara den nästa år. Tyckte så mycket om färgen. Visst kan man spara frökapslarna men det är ju inte garanti för att man får samma färg nästa år.

Rosa helenae 'Hybrida'Honungsrosen på väg upp

Eftersom hela husets fasad är bytt och målad var det tvunget att ta bort eller klippa ner mycket av växterna utmed husväggarna. Snickeri och målning, verktyg och hantverkarfötter sliter på planteringarna och man blir rädd att inget kommer tillbaka. Men har man en honungsros behöver man inte vara orolig. Här har den kommit upp efter att ha varit jämnad med marken! Sånt gillas.

Phlox paniculata 'Ingeborg från Nybro'Höstflox 'Ingeborg från Nybro'

Vid köksaltanen blommade floxen 'Ingeborg från Nybro' fint. 'Ingeborg' är en av tre flox i Grön Kulturarv. Hon var en av de få växter vi inte behövde ta bort inför renoveringen av fasaden på huset.

Sorbaria grandiflora 'Maia E'Rönnspirea 'Maia' E

I september rodnar också rönnspirean ('Maia' E). Är en av de första att skvallra om att hösten är på väg och oktober månad på gång.

Och nästa inlägg handlar just om oktober!


Växter som döljer - vilt och tamt tillsammans

2016-09-11 19:12
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Blev både glad och peppad av en fråga från Laila på Fagerdala som undrade lite eftersom jag inte skrivit något blogginlägg på länge. Tack snälla! Ja, tiden har inte riktigt funnits till och jag har inte  kommit upp i full speed efter min tumöroperation. Och dessutom har den stackars trädgården fått stå ut med både det ena och det andra.

Under förra sommaren borrades det för vatten och gjordes helt nytt avlopp. Och i år har den dåliga fasaden bytts ut och stugan är numer begåvad med både badrum och nytt kök. Allt grävande, alla entreprenadmaskiner, allt virke och snickeri gick hårt åt trädgården men ack vad den har haft förmågan att resa sig! Naturen läker alla sår. Just området runt nya avloppet har artat sig riktigt fint. Det vara bara tvunget att göras något för att dölja rör och brunnslock. Jag ville inte ha några traditionella rabatter utan mer en känsla av att trädgårdens växter smitit ut och slagit sig ner i naturen.

Så här har det gått med det!

Doronicum_plantagineum_Stor_gemsrot
Stor gul remsrot som tackade för att komma i ny jord och vandrande skugga. Den har blommat fantastiskt!


Såhär såg delar av trädgården ut sett från stora huset (som ju inte alls är stort :-). Här går vattenledning från nya brunnen.

Vägen och gårdsplanen alldeles förstörd av tunga maskiner.

Avloppssystem på plats och jorden tillplattad. Trots att det inte ser så kul ut är man glad att det finns bestämmelser som ser till att nya avloppssystem inte släpper ut och förorenar. Här är allt gjort efter konstens alla regler!

Enorma mängder jord, kompost, gödsel och det blev en bra planeringsbädd för buskar och perenner.

Spring perennials
I maj i år såg det betydligt trevligare ut!

Digitalis_purpurea_Fingerborgsblomma
Här en bild från juni.

Aquilegia_vulgaris_Akleja
Både hundkäx och midsommarblomster kommer från andra delar av tomten.

Aquilegia_vulgaris_Akleja
Det tar några år innan syrenen kväver de andra växterna. Men den dagen den sorgen. Då får man helt sonika flytta på växterna. 

Aquilegia_vulgaris_Akleja
Blå akleja och hundkex så fina tillsammans!

Lupinus and digitalis
Lupiner och fingerborgsblommor fröar av sig. Ett så vidlyftigt beteende brukar man inte gilla i en trädgård men här är det bara välkommet.

Högsommarens spiror är av andra sorter. Vit rallarros, trädgårdsstormhatt och temynta 'Fireball'.

Galium odoratum
I glipor mellan spirorna får myskmadran sprida sig.

Geranium
Okänd sort av näva som jag tagit skott av på en ödetomt.

Fragaria_moschata
Även parksmultron är från en gammal ödetomt. Underbart goda bär fick den.

Sensommarblomningen består bland annat av renfana och kamomill. Renfanan har jag sått själv men kamomillen måste ha kommit som frö i jordblandningen. Köper man jord från lokal leverantör utan krav på ogräsfrihet kan man få trevliga överraskningar. Horder var otroligt bördig och flera frösorter har kommit med köpet. Men det är så välkommet!

Det känns som det blivit som jag tänkt. Det vilda och tama samsas och blir ett opretentiöst sammelsurium! Att det ligger ett avloppssystem under blomprakten kan man inte ana.

Bergenia - Så vacker och tålig

2016-05-26 11:15
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Jag gillar bergenia! Kanske har den lite oförtjänt dålig rykte. Ett av skälen är säkert att man ganska ofta ser den vissen och hängig i stora risiga sjok i gamla trädgårdar. Där har den kanske överlevt decennier av vanskötsel och försummelse och vem skulle inte se lite vissen och ledsen ut då? Men ser man det från ett annat håll kan man beundra den för att den faktiskt överlevt och snabbt rycker upp sig om den får lite omvårdnad igen.

I min gamla trädgård, som anlades någon gång på 1940-talet fanns bergenian i mängd. Två sorter kunde jag identifiera, en med ljust rosa blommor på ljusa stjälkar och en mörkare rosa på rödanlupna stjälkar. Idag finns flera namnsorter i butikerna. Exempel lilla 'Baby Doll' och den större 'Silberlicht' som båda har vita blommor och 'Rotblum' och 'Vinterglöd' med röda.

Arterna Bergenia cordifolia, hjärtbergenia och B. crassifolia samlades in läser jag, under 1700-talet och självaste Carl von Linné var en av mottagarna. Under 1800-talet, då det blev poppis med stenpartier blev också bergenian populär. För mig är den förknippad med funkisträdgårdar men har också funnits på landsbygden och i allmogeträdgårdar. Och många betraktar den som en riktigt mormorsväxt!

Bergenia cordifolia Ljust blommande bergenia i min gamla trädgård

Bergenia cordifolia Inte mycket till jordmån uppepå berget men bergenian klagade inte!

Bergenia cordifolia Två sorter fanns i min trädgård. En ljusare rosa med hängande blomklockor (övre raden) och en mörkare rosa med uppräta blommor och röda stjälkar (nedre raden).

Bergenia cordifoliaHär bildar bergenian en vacker bladbård mellan murkrönet och staketet.

Bergenia cordifoliaPlatt som en pannkaka efter vintern. Men den reser sig när det blir plusgrader och till hösten får den vackert rödanlupna blad.

Bergenia cordifoliaEtt trött och bortglömt bergeniaparti i min trädgård. Alla löst liggande stjälkar revs bort med blad och allt tidigt på våren. Därefter bredde jag ut ett lager ny, näringsrik jord ovanpå och året efter blommade det fantastiskt!


Bergenia cordifoliaStor blomsterprakt i det renoverade beståndet.
Bergenia cordifolia autumn colorsUnderbar höstfärg i slutet av växtsäsongen.
Visst är det en fantastisk växt trots allt? Om den bara får god omvårdnad blommar den vackert om våren och de stora blanka bladen kan lugna ner vilken vildsint plantering som helst. Helt klart en bra kompletteringsväxt till alla typer av planteringar!

Äntligen vår i trädgården!

2016-05-10 11:08
Från [email protected] (Kristina Bonander)

Så har värmen äntligen kommit. I trädgård och natur spirar det och för varje dag har nya växter visat sig och nya knoppar har slagit ut. Visst ligger vi lite efter här i Bergslagen och det är bara två veckor sedan det var snö en morgon när vi vaknade!

I år är vitsipporna fler än någonsin. De sprider sig villigt på både ängen, i gräsmattan och i naturen och ingen är gladare än jag. Av en god väninna har jag fått ett helt gäng med blåsippeplantor. Så chansen finns att det också blir sippor i blått här framöver. En ljust lavendelblå blåsippa har därmot blommat så fint. Det är hittegods från en gammal ödetomt. Gulsipporna blommar lite senare och håller precis på att slå ut. Gullvivorna har också blivit fler och fler även om de inte alls är lika många som vitsipporna.

Några av de lökväxter jag planterade för många år sedan finns fortfarande kvar trots att vildsvinen kalasade på det mesta. Nu har det gått några år och det börjar bli länge sedan vi hade påhälsning av de förtretliga grisarna så nu blir det löksättning en mass i höst, det kan jag lova. Snödroppar, vintergäck och snökrokus. Scilla, vårstjärna och proslinshyacint. Påskliljor, pingstliljor och kungsängsliljor. Älskar när vårlökarna sveper in hela trädgården i sin prakt!

Vitsipporna blir fler och fler. Backsippan är däremot ensam än så länge. Just den här är lite rödare än vad de brukar vara. Det är ingen namnsort men jag tog den på plantskolan så fort jag fick syn på den. Gulsipporna växer i rabatterna. Är en toppenbra marktäckare bland höga perenner. Bladverket försvinner frampå sommaren och stör inte det minsta.

Den här blåsippan hittade jag på en ödetomt precis innan det skulle schaktas för ett nytt hus. Nu växer den snällt hos mig och är helt underbar i färgen.
Vitsipporna blir fler för varje år. Tänk att här var tät granskog för flera år sedan. Påskliljor, både den vanliga och lilla söta Tete a Tete blommar och ruskor med snödroppar har delats och planterats ut i på skuggsidan av huset. 

Idag är det strålande sol och varmt. Svårt att tro att vi hade snö här för bara två veckor sedan. Men de är tuffa de här vårblommorna i kruka. De blommar på när snön smält som om inget hade hänt!
Ängen är mitt skötebarn. Efter vårstädningen för några veckor sedan såg den ganska tråkig ut. Men nu spirar ängens alla blommor och om någon månad är den som allra vackrast! 

På våren blir de många viveinköp till krukor och urnor. När de gjort sitt stoppas de ner i gavelrabatten. Inte alla överlever men de som blommar blir som små täta bollar i läckra färger.
Här en viva från en gammal ödeträdgård. Större, kraftigare blad och blommor och en mjukt vaniljgul färg skvallrar om att det är en trädgårdform. Älskar att ta hand om gamla trädgårdsväxter!
En del växter är riktiga raketer när värmen kommer. Vallörten till vänster har vackert tecknade blad och allium 'Mount Everest' i mitten växer så att man ser det. Bladen från stor gemsrot visar också på en enorm växtkraft tidigt på säsongen.
Gemsrot kallas ju också för vårkrage, ett namn så mycket finare. Tror jag ska använda det i fortsättningen.Vi bor inte lång ifrån Grythyttan som förutom sitt fina värdshus är känt för sitt vackra, mörka skiffer. Här i trakten kan det till och med ligga skiffertak på lador och uthus! Men den här högen skiffer ska läggas som gång utanför huset. Trots att vi vill ha det lantligt och naturnära känns det ok med skiffer. Men då måste det läggas ganska glest och med gräs mellan plattorna. Annars ser det för stadsaktigt ut tycker vi!

Vi har årets allra vackraste tid framför oss. Måtte värmen hålla i sig. Men det gör inget om nätterna är svala. Då håller våren längre!

Önskar er alla många sköna trädgårdsdagar.


Kall men härlig påsk

2016-03-30 18:14
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Påsken var tidig i år och det var fullt med snö när vi kom upp till Bergslagen i förrförra veckan. Men vårvärmen kom och nästan alla snö hade försvunnit när vi åkte tillbaka till stan i går. I trädgården var det bara några ynka snödroppar och julrosen som vågade trotsa snön. Optimist som man är hade jag med mig minipåskliljor i krukor men de flesta fick stå inomhus om det alls skulle hinna slå ut under veckan. Skott av pelargon och dahliaknölarna blev i alla fall planterade i krukor och tomatsådden fick följa med upp från stan. Den kunde ju inte lämnas i 1 1/2 vecka utan tillsyn! Potatisen las på förgroning och fjolårets pelargoner såg ut att ha det skapligt bra i lillstugans 5 plusgrader. 

Nu väntas några veckor i stan tills vid kommer upp igen. Då för att riva kök! Men det är en annan historia.

Blåbärsriset är rödbrunt men snart grönskar även det. Himlen var så blå vissa dagar och snön smälte i solen.

Julrosen planterade jag förra året och varenda dag var jag tvungen att se om den slagit ut. I det kyliga vädret med nollgradiga nätter tog den god tid på sig, men ack vad glad man blev när de vackert formade blommorna till slut öppnade sig.
Sättpotatisen ligger på förgroning i lillstugan. Sorten Minerva har varit den bästa genom åren. Går bra i vår sandblandade och magra jord. Alla sticklingar och dahliaknölar ställdes däremot i badrummet, husets varmaste och ljusaste rum. Som gjort för odling!

Innan vårblommorna slagit ut i trädgården får de visa upp sig inomhus. Kvistar från rönnspirea får så vackra, skira, ljusgröna blad. 

Jag är inte världsbäst på att pynta men lite påskpyssel blev det i alla fall. Marsipanäggen i kransen av fjolårsgräs ser nästan ut som äkta ägg. I björkriset bara ägghängen och äggen i kopparna har fått vacker färg av teblad. Videkissar från grönvide och en liten minipåsklilja på servetten får duga.
Rönnspirea är som sagt jättefin att ta in. Den får snabbt skira, gröna blad. Och solljuset in genom fönstret på sena eftermiddagen kan ju göra vem som helst glad! Leve omställningen till sommartid. 

Att ha stort tomt innebär nästan varje vinter att det fälls träd. I år har bland annat två gigantiska björkar fällts som växte alldeles vid trädgårdslandet. Nu hoppas vi på att det ska bli fart på grönsaker och bärbuskar. Björkar lär ju dricka flera hundra liter vatten per dygn, vatten som vi hellre vill ska gå till potatis och bärbuskar!Det blev ändå lite vårpynt på trappan och några påskliljor hann nästan slå ut. Sorten Tete-a-Tete har funnits i odling sedan 1940-talet läser jag och är en av de mest sålda sorterna. När vädret tillåter och jorden blivit varm planterar jag ut dem i kanten på gräsmattan. Där finns redan ett 50-tal som jag planterade förra året. Ska bli spännande och se om de kommer upp!
Bofinken bor ju inte i holk, men vi har många andra småfåglar som brukar husera hos oss. Talgoxe, blåmes, svartmes, tita, flugsnappare och nötvecka bor gärna i de holkar vi sätter upp. Den här fina holken i björkträ är köpt på Jula och blir så här rödrosa när den är nyoljad. Med tiden blir den vackert silvergrå, något som både jag och fåglarna gillar. 

Inte mycket snö kvar den sista dagen! Det var svårt att åka från det soliga vårvädret och bofinkens vårsång!

Trädgården en vecka i mars

2016-03-07 20:47
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Så kan vi lägga månadsskiftet februari/mars till handlingarna. Tio dagar har vi varit i Bergslagen och vi har blivit bjudna på både strålande sol från en klarblå himmel och riktigt snörusk.





Isen ligger på vår sjön men vatten kommer upp ur råkarna och bildar kladdiga strängar och skridskorna får ligga på hyllan.

Snön har varit decimeterdjup men de varma dagarna har smällt all snö på buskar och träd. Man får noga passa att inga grenar går av under blötsnöns tyngd.

Klasespirea och rönnspirea har vi klippt ner till botten. Det behövs med jämna mellanrum för att de ska hålla sig snygga. Olvon och snöbollsbuske har också ansas och nere vi stranden klippte jag ner en av ullvidena på prov. Får se hur den svara på det!


Rhododendronbladen hänger ledset så fort det blir minusgrader. Sorten R. brachycarpum är en vildsort och hör till det härdigaste man kan ha. Växtsättet är kompakt och blommorna vita. Kärleksörten är den enda vinterståndaren som syns. Vi täcker våra planteringar med grovt granris för att förhindra att vildsvinen gräver och därför finns ingen möjlighet att spara vackra fröställningar och vippor. 






När det börjar mörkna tänder vi bastun och i utekökets spis flammar en brasa. Inne i viken lyser det från herrgårdens fönster.
****


I lillstugan har vi värmen på 5 grader för att kunna övervintra pelargonerna. De som sparats i stora krukor klarar sig utmärkt men de plantor som stått i små terrakottakrukor har torkat. Det är ju en chansning det här med att övervintra pelargonior och fuchsior eftersom vi är i stan i långa perioder och inte kan passa med vatten. Blev till att tömma krukorna och göra ren dem för nya skott till våren.



Några vårblommande lökar inköptes på vägen upp  och den här underbara narcissen 'Erlicheer' doftar himmelskt! 


Plättar i luften ska ut i trädgården vad det lider men får mellanlanda i vardagsrummet. Vide är fint att ta in och sätta i vas. Efter några veckor får kvistarna rötter. Det är en egenskap som släktet Salix har och det går att föröka både vide, sälg och pil på det här sättet. Det jag själv har i vasen är grönvide, en fin videsort med rödbruna grenar och gröna, glatta blad. 


Den gamla boden hänger ännu med, men den är så gisten och taket läcker att det börjar bli dags att ersätta den. Räven tassar över tomten och lämnar sina spår i snötäcket.



Så kom snövädret tillbaka med besked natten till idag. Luften var så disig att vi inte såg skogen på andra sidan sjön.


Dags att plocka ihop plantor och annat småplock som måste med hem till stan. Ett evigt fraktande av växter fram och tillbaka men det är ett kärt nöje! Om några veckor är det påsk och då är vi tillbaka. Alldeles säkert en massa växter i skuffen igen!


Blandade känslor för vacker skråp

2016-02-10 14:47
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Får jag presentera en växt som jag har väldigt blandade känslor inför?

Pestskråp heter den och namnet lockar inte till någon omedelbar kärlek. Men blommorna är fantastiskt vackra på riktigt nära håll. Knopparna ser ut som små rosa sockerpiller upplagda på spetspapper när de kommer upp ur marken i april-maj, långt innan bladen ger sig till känna.

Pestskråp 'Petasites hybridus'Pestskråp
Pestskråp är till största del tvåbyggare, dvs den har han- och honblommor på olika plantor. I vårt land är övervägande delen av blommorna hanblommor vilket innebär att den inte kan föröka sig med frö. Nu är inte detta något problem för pestskråpen eftersom endast en liten rotbit kan ge upphov till en ny planta och det sägs att pestskråpen sprids genom rotbitar som hamnat i jordlass!

Pestskråp 'Petasites hybridus'Pestskråp

Pestskråp 'Petasites hybridus'Pestskråpens blad växer ut efter blomningen

När blomningen börjar lida mot sitt slut har de kraftiga bladen börjat växa. Med tiden blir de mycket stora och grova och en diameter på 80 - 100 cm är inte ovanligt. Mer imponerande än vackert!




Eftersom de kraftiga jordstammarna och imponerande bladen hindrar andra växter från att etablera sig där den växer kan den lägga stora områden under sig. Det är alltså inget för en liten villaträdgård! Men den är ändå spännande som trädgårdsväxt. Har man möjlighet att plantera den så att man kan begränsa den med gräsklipparen kan den vara rolig att hålla eftersom den är smått historisk. Namnet har den fått av att man ansåg att den kunde hålla pesten borta. Att hålla pesten på avstånd är knappast något vi behövt göra de senaste århundradet men så sent som på 1950 upptäcktes att pestskråp innehåller petasin, ett ämne i klass med det mer kända palavern. 

Pestskråp i Forsmarks Engelska Park 


Pestskråpen är dock äldre än så och lär ha varit känd redan på 1500-talet. I vissa nutida trädgårdsböcker benämns den som "Birgittablomster" men jag har inte hittat något om att den skulle ha vuxit vid Vadstena kloster. Däremot nämns den i Arvid Månsons Örtabok från 1637 där det står att "... om man dricker där av två gånger om dagen, två skedar tillika. Det fördriver gulsot." I gammal dokument kallas pestskråpen för både pestrot och pestilensrot. Någonstans har jag sett att den kallats "skräppa" men skräppor hör till släktet 'Rumex' (*) så det verkar inte stämma. Skråpsläktet heter däremot 'Petasites'  som kommer av det grekiska ordet petasos som betyder bredbräddad hatt. Och har man barn så kan jag lova att de stora bladen lockar till att sättas uppochner på huvudet som en enorm solhatt! 

Pestskråp i Forsmarks Engelska Park 

Och nu när jag läser och skriver om pestskråpet bli jag övertygad om att jag ska försöka på plats för den någonstans i trädgården! Den har inte många krav. A-härdighet och läge från sol till skugga. Finast blir den i näringsrik och något fuktig jord. Bakom vår gamla vedbod skulle den passa!



*) "Millefolium, rölika och näsegräs - Medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition" av Inger Larsson

Vilda och tama växter i Lilla Ön

2016-02-06 14:54
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Lilla Ön kallar vi en liten bit mark mellan lillstugan och stora huset. Där har lagts upp stenbumlingar i ett odlingsröse och här växter det liljekonvaljer, midsommarblomster, blåbär och flera stora tuvor av ett vackert gräs med fina vippor (en art av Calamagrostis skulle jag tro att det är). Jag vill så gärna behålla karaktären av vildäng, men det ser lite risigt ut och det behövs absolut göras något åt det. Dessutom skulle jag gärna toppa det hela med några "tama" prydnadsväxter.

Såhär skulle det kunna se ut: Basen i planteringen tänker jag ska bestå av midsommarblomster, hundloka och två färger av akleja. Dessa växter har vi redan på olika håll i trädgården så det är i första hand fråga om att dela och plantera om. Blomningen kommer att vara som allra finast i juni så det här blir verkligen en ljuv försommarplantering. Aklejorna är båda gamla sorter och framför allt den rosa är ljuvlig med sina sporrar i violett, som så fint tar upp det violetta i midsommarblomstret!


 I mitten av området, som är runt 8 - 10 m2 står ett gäng björkar och en flerstämmig rönn. De skuggar bra och de blir lite lundkänsla under trädkronorna.


Idag har de höga gräsen och lingonriset har tagit överhanden men utsikten över sjön finns kvar. Smågranar konkurrerar ut liljekonvaljerna och den lilla bänken försvinner mer och mer.


Som ni ser behövs det lite upprustning! Men innan midsommarblomster, hundloka och akleja slår ut i den kommande planteringen tänker jag mig en vårmatta av vitsoppor och scilla. Vitsipporna försvinner helt när de blommat ut och scillan lämnar sina lansettlika blad att vissna i juni. Då hoppas jag att uppgiften som marktäckare ska tas över av den underbara liljekonvaljen!


I det stenröse som finns vid foten av rönnen tänker jag mig en liten grupp av mossflox, gulpister och pärlhyacint. Jag har sett den här kombon på en bild för länge sedan och det var mycket vackert!


Det vilda intrycket är viktigt men visst kan det vara härligt med några riktiga utropstecken.  Den underbara tuvalprosen är redan planterad här! Det är den tåligaste rhododenron jag har haft och jag räddade ett skott när jag flyttade från vår trädgård söder om Stockholm. Maken till färgklick i maj får man leta efter!


När rhododendron tackar för sig intas scenen av fylld daggros 'Nova' och pionen 'Catharina Fontijn'. Pionen doftar tyvärr inte men har en fantastisk rosa färg och blommar länge då den får nya knoppar i bladvecken under ganska lång tid. Daggrosen 'Nova' har godheten att behålla bladverket ner till marken vilket den vanliga daggrosen inte har.


Det är så roligt att smida planer och jag känner mig nöjd med växtvalen. Eftersom det kräver viss markberedning måste vi samordna med en del andra arbeten på tomten men att ta skott och dela redan befintliga växter är ett arbete som kan börja så snart värmen och vädret tillåter!


Växter i det här inlägget:
  • Midsommarblomster, Geranium sylvaticum
  • Hundloka, Anthriscus sylvestris 
  • Akleja, Aquilegia vulgaris 
  • Vitsippa, Anemone nemorosa
  • Scilla sibirica 
  • Liljekonvalj, Convalaria majalis
  • Mossflox, Phlox subulata 'Emerald Cushion Blue'
  • Gulplister, Lamiastrum galeobdolon
  • Pärlhyacint, Muscari botryoides
  • Tuvalpros, Rhododendron carolinianum 'PJM Olga Mezitt'
  • Fylld daggros, Rosa glauca 'Nova' E 
  • Doftpion, Paeonia lactiflora 'Catharina Fontijn'


Inspiration från Linnes Råshult

2016-02-02 18:09
Från [email protected] (Kristina Bonander)
En bild från lustgården på Linnés Råshult blev väldigt uppskattad på Instagram. Roligt tycker jag som själv är så förtjust i trädgårdarna och den gamla kulturmarken runt prästgården Stenbrohult i Råshult där Carl von Linné växte upp.

Jag grävde vidare i mitt arkiv och hittade flera bilder från besöket där för några somrar sedan och tänkte att jag kunder dela med mig. Det är ett fantastiskt ställe!

Trädgården anlades av Linnés far i början av 1700-talet och hela gården med omgivande marker är sedan 2002 kulturreservat. Här finns en underbar liten lustgård vid huset vänstra gavel där det växer flera gammaldags perenner symmetriskt planterade i rundade rabatter omgivna av ett litet nät av grusade gångar. I mitten buxbomsrundlar omgärdade av kantbågar av böjda slanor.



Av perennerna i lustträdgården fanns bland annat brunröd daglilja och fina sidenörten som lockade mängder av humlor.


På gården odlas nyttoväxter på ett område som kallas Kålgården. 







Mellan nyttoväxterna fanns gott om ettåriga växter som lyste upp med härligt färger, såsom ringblomma och krasse.



Utanför gårdsområdet breder de gamla åkrarna och ängarna ut sig.
 Landskapet är gammalmodigt med hamlade träd och ängarna slås på gammalt vis med lie. 



Under vårt besök varierade vädret mellan sol och rejäla regnskurar. Men just när vi passerade genom grinden till utmarken där flera vackra bokträd växte, visade sig solen och spred sina varma strålar genom de vackra lövverket.



I månadsskiftet juli/augusti är alla ängar slagna och höet räfsat. Man kan bara tänka sig hur underbart det kan vara här i maj/juni när ängen blommar som allra bäst.



Odon och bok bredvid varandra. Här ser man verkligen vilken skillnad det kan vara mellan olika blad avseende färg och textur. Naturen visar sig från sin bästa sida!



Stockrosor gottar sig i solen mot den hantverksmässigt tillverkade gärdesgården. Störarna ska vara av enen och slanorna av gran. Rätt gjort håller gärdesgården i många år!



Linnés Råshult återvänder jag väldigt gärna till! Det är en trädgård som jag tror man ska uppleva under olika tider på året. Vi var som sagt där ganska sent på säsongen. En tur dit i slutet av maj skulle vara roligt!

Läs mer om Linnés Råshult här  http://www.linnesrashult.se/

Gammal är äldst - poetens narciss

2016-01-25 19:32
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Poetnarcisser vill man så gärna ha i sin trädgård, växandes i högt gräs i hundratal. Det är absolut ingen omöjlighet för lökar är inte svåra att få tag på.

Narcissu poeticus 'Actaea'Pingstlilja (Narcissus poeticus 'Actaea')
Narcissus poeticus 'Actaea'Pingstlilja (Narcissus poeticus 'Actaea')
Pingstlilja Sofieros SlottsparkPingstliljor i Sofieros Slottspark


Poetnarcissen är en av de äldsta trädgårdsväxterna och har odlats under lång tid i vårt land. Trots att det säljs under namnet 'Narcissus poeticus' kan de skilja sig en del från varandra och de finns flera gamla namnsorter.

Narcissus poeticus 'Recurvus'Gammal pingstlilja (Narcissus poeticus 'Recurvus')


De här två narcisserna (ovan) dök helt plötsligt upp i vår äng. De är spädare, kronbladen smalare och de viker sig bakåt mot slutet av blomningen. Doften är ljuvlig och jag får för mig att de är av äldre sort än de poetnarcisser som säljs i butikerna. Den finns en gammal sort 'Recurvus' som liknar denna mycket.

I en plantering på Sofiero fanns en bård av narcisser som liknade dessa. Blir nästan lite sugen på att kontakta Sofiero och hör om det är en speciell sort?

PingstliljaPingstliljor i Sofieros Slottspark


Vad som gladde mig nästan ännu mer förra sommaren var att det också dök upp en fylld narciss i ängen! Nu var ju sommaren en regnig och blöt historia och den vackra narcissens kronblad blev snabbt förstörda. Men ljuvlig var den och doften lika underbar som hos de enkla! En liten egenhet hade den som jag faktiskt läst om. Knopparna kan ha svårt att slå ut eftersom svepebladen inte spricker som de ska när blomman sväller. Därför knipsade jag av svepebladen i toppen för att knoppen skulle kunna utvecklas. 

Dubbel pingstlilja

Dubbel pingstliljaDubbel pingstlilja (N. poeticus 'Plena')


Den dubbla poetnarcissen kallas ofta för N. poeticus 'Plenus' (synonym med 'Albus Plenus Odoratus') och är känd åtminstone sedan 1600-talet. Det finns flera olika varianter av dubbla pingstliljor och hittar man den såhär som jag gjort kan det vara svårt att exakt veta vilken sort det är.

Nåväl, nu hoppas jag att båda dessa narcisser ska dyka upp igen och i år ska jag försiktigt försöka gräva upp lökarna och sätta dem på ett ställe där de kan få de allra bästa livsbetingelser.

Om det är någon av er som har erfarenhet av riktigt gamla poetnarcisser, skriv gärna en rad i kommentaren. Det vore så roligt att få höra!



Älskas av humlor och bin - Sedum reflexum

2016-01-22 16:58
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Det här är en sedum som både jag, humlor och bin är väldigt förtjusta i. Den fanns i vår trädgård när vi köpte huset och jag har haft lite bry att kunna hitta vad det är för art men enligt "Trädgård för entusiaster" av Gunnar Jansson är det en form av stor fetknopp (Sedum rupestre) som kallas S. reflexum. Vi har den både i fet rabattjord och mager jord bland stenarna. I rabatten bildar den härliga sjok och även om den kan ta för sig rejält blir den aldrig besvärlig.



Blommorna är hängande i knopp men rätar på nacken när det blir dags att slå ut.



Knopparna är fint formade och den gula färgen ger sig tillkänna.



I juli öppnar sig de gula stjärnformade blommorna och blommar ett par veckor.




Blommorna bildar gula mattor och är ca 15 cm höga. 



De utslagna blommorna älskas framförallt av humlor men många andra insekter söker sig också hit. En riktigt insektsmagnet!


När blomningen börjar gå mot sitt slut blir den lite övertung och lägger sig gärna ner. Men det misspryder inte. Vill man kan man klippa ner den och låta andra växter ta plats under senare delen av året. De avklippta blomskälkarna är utmärkta att använda som sticklingar. 



Helt klart är S. reflexum en trevlig bekantskap. Lätt att föröka och hur tacksam som helst.

Mina blåklockor

2016-01-20 17:43
Från [email protected] (Kristina Bonander)
Ibland får man en fix ide! Som den att samla alla i Sverige förekommande vilda blåklockor. Nu är just det en ganska angenäm syssla eftersom blåklockor är så förtjusande.

Enligt Virtuella floran har vi ett tiotal vildväxande blåklockor och några av dem har jag i min trädgård. Flera av arterna trivs jättebra i rabatter och många har odlats som trädgårdsväxter under lång tid.

Campanula patulaÄngsklocka (Campanula patula)
På ängen blommar den söta ängsklockan (Campanula patula). Den är tvåårig men frösår sig villigt och dyker upp på alla möjliga ställen i trädgården. Den vänder sina blomkalkar uppåt på ett typiskt sätt och är lite mer violett i färgen än de andra klockorna.

Campanula percisifoliaStor blåklocka (Campanula percisifolia)


Den stora blåklockan (Campanula percisifolia) är kanske den som är mest känd och hos mig växer den i ängen och i en ganska mager rabatt tillsammans med daglilja, stor fetknopp och fingerört.

Campanula rotundifoliaLiten blåklocka (Campanula rotundifolia)

Den lilla blåklockan (C. rotundifolia) har vi på flera ställen på ängen. Ett år dök det helt plötsligt upp en med vita blommor som jag flyttade till en av planteringarna för att den inte skulle gå förlorad. Den är jag extra glad för!

Campanula cervicariaSkogsklocka (Campanula cervicaria)

Tvåårig är också skogsklockan (C. cervicaria) som jag dragit upp från frö. De sista åren har den gått tillbaka så det börjar bli dags att köpa nya frön. Kanske den stod lite väl mörkt där jag satte den?

Campanula latifoliaHässleklocka (Campanula latifolia)

Utan sol i en mörkare del av trädgården klarar sig däremot hässleklockan (C. latifolia). Det är en lundväxt och som namnet antyder växer den gärna i hässlen, dvs lövängar med hasselbuskar. Den hässleklocka som saluförs är ofta Stor hässleklocka (C. machranta) men de är mycket lika.

Campanula glomerataToppklocka (Campanula glomerata)

Toppklockan (C. glomerata) trodde jag helt hörde till de odlade klockorna men den finns vild i Sveriges sydöstra del. Parallellt förekommer den också som förvildad och våra exemplar växer misstänkt nära planteringarna så jag gissar att den en gång i världen har planterats i någon rabatt.

Campanula carpaticaKarpaterklocka (Campanula carpatica)

En tam klocka, karpaterklockan (C. carpatica) får vara med här också eftersom den odlats i landet sedan början av 1800-talet. Om hässleklockan gärna växer där det är svalt och skuggigt, gillar karpaterklockan sol! Mina egna plantor står i solig och sandig jord intill husgaveln, ganska torrt, och klagar inte det minsta.

Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol

2016-01-18 18:24
Från [email protected] (Kristina Bonander)
"Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol" sjöng Evert Taube! De älskade blommorna ingår också i titeln på ett mycket fint program som gick på SVT på nyårsdagen.

"Flera av blommorna i  "Sjösala vals" är inte längre någon självklar del av den svenska sommaren" skriver man i programförklaringen. "Den betade ängsmarken - ett gammalt svenskt kulturlandskap - håller på att försvinna". 

Nu finns programmet tillgängligt på SVT Play ett par veckor till. Kan varmt rekommenderas och du inte redan sett det!

Programmet finns att titta på här Mandelblom kattfot och blå viol


Gullviva, mandelblom.....
...kattfot och blå viol!