RSS - xml

Kontrollerades senast: 2018-12-16 03:13:17

Ketchup of the day

Undertext

SUNSHINEPODDEN MED CHRISTINA LARSSON & AGNETA SJÖDIN

2018-12-15 14:43
Dagarna bara rinner iväg och det är så mycket man vill hinna med! Förra veckan var jag i Stockholm och träffade Marie och Carina på 4good och intervjuades i deras Sunshinepodd. Vilka kvinnor, vilket driv!  Det är så roligt att få vara med och berätta, och förhoppningsvis inspirera andra genom att prata om mitt författarskap och mitt entreprenörskap som bla handlar om att starta restaurang, sälja minigolfbanor, hålla skrivarkurser mm. Lyssna gärna på migoch Angeta Sjödin - vi är med i samma podd #162  . Klicka på länken om du vill läsa vad vårt poddavsnitt handlar om och lyssna på intervjuerna. Ha en underbar helg! Christina

EN JULROMAN!

2018-12-02 11:15
Första advent … Jag befinner mig under ett par dagar till i mitt Marbella och julstämningen vägrar att infinna sig. Köpte en flaska glögg igår, men den lockar inte alls. Tar istället en springtur i solen och värmen. Tänker på mitt manus till Toktanten som precis har lämnat min famn för att slutligen förvandlas till en bok. Tänker på manuset som jag skriver på just nu som ska vara klart som råmanus i februari för utgivning i höst. Tänker på … ta-da! Nästa manus efter det! Precis så. Mitt i löprundan kom jag på innehållet till nästa bok. En bok med jultema, humor och komplikationer. Plötsligt så blixtrade hela boken helt klart för mig. Jäklar, vad häftigt. Tänk vad bra det kan vara att låta endorfinerna fara fritt. Well, innan den blir verklighet så ska mycket falla på plats. Och idag är jag ledig. Jag vill passa på att önska er alla en fin första advent. Får se OM och NÄR min juliga bok kommer, och innan dess ska två andra böcker få se dagens ljus. Och idag blir det nog en liten glögg i varje fall. Fast utan adventsljusstakar. Birgitta  

STEG 2 KURS - VÄSSA DITT MANUS

2018-11-23 14:53
Efter att ha haft två fullteckande skrivarkurser i "Vägen till utgivning - Drömmen som kan bli sann" i det vackra Tolox på Solkusten erbjuder vi nu en Steg 2 kurs - VÄSSA DITT MANUS den 28- 31 maj 2019. Kursen riktar sig till dig som redan skriver på ett manus och känner att du vill utvecklas - kanske längtar du efter att byta miljö i några dagar och ägna dig åt ditt skrivande tillsammans med andra som har samma mål? Att få egen skrivtid men också korta och peppande föreläsningar om skrivandets konst, givetvis med tillhörande workshops och skrivövningar. På kursen kommer vi bland annat att gå igenom: ⦁ Gestaltning – tips och knep för att fördjupa berättelsen och levandegöra karaktärerna ⦁ Redigera – stryk, komprimera och förtäta ditt manus ⦁ Karaktärsbeskrivning – lär känna dina karaktärer ⦁ Dramaturgi – vi fokuserar på inledning, vändpunkter och slutet I alla moment ingår skrivövningar och diskussion. Vi bor på Cerro de Hijar i den charmiga byn Tolox i södra Spanien, en knapp timmes bilväg från Malagas flygplats. Detta mysiga hotell med säsongsöppen utomhuspool ligger i naturreservatet Sierra de las Nieves och erbjuder spektakulär utsikt över Guadalhorcedalen. Alla rum på Cerro de Hijar är spanskt rustika och har balkong med underbar utsikt över den omgivande landsbygden. I hotellets restaurang erbjuds rätter från det nyskapande andalusiska köket, där traditionella och moderna rätter kombineras. På sommaren kan man äta ute på terrassen. Det finns fina vandringsleder runt hotellet. Gratis Wi-Fi.  http://www.cerrodehijar.com/ Kursavgiften inkluderar: Välkomstdrink med tapas  Inkvartering i dubbelrum, enkelrum mot tillägg Helpension exkl dryck (stor och härlig lunchbuffé och tre-rätters middagar) Kursledning    Kursavgiften inkluderar inte: Flygresa Sverige/Malaga t/r Transfer flygplats/Tolox (vi hjälper till att ordna detta) Försäkring Tid: Tisdag 28 maj kl 15.00 – fredag 31 maj 17.00 (2019)  Pris: 7700 kr  (enkelrumstillägg 500 kr, tillägg för boende i juniorsvit, 2 pers, 200 kr/pers)  Anmälan:  Kursanmälan är bindande och sker genom betalning av anmälningsavgift på 1700 kr till bg 5290-7128 senast 28 februari 2019. Ange noga avsändarens namn vid inbetalning samt sänd ett mejl med personuppgifter (namn, adress, telefon) till christina@christinalarsson.nu.  Resterande kursavgift ska vara inbetald senast 1 april. Det är begränsat antal platser. Välkommen med frågor och din anmälan! Christina & Birgitta  

REDIGERING ÖRK SÅ TRÅKIGT

2018-11-21 16:55
Jag redigerar och redigerar. Det är så fruktansvärt trååååkigt. Det hjälper inte att jag har världens bästa och gladaste redaktör, Lena Sanfridsson till hjälp. Jobbet måste göras och det är bara att sitta framför datorn och bita ihop. Vissa kapitel möbleras om fullständigt, andra bara finslipas. Ändrar man på ett ställe så leder det oftast följdändringar i flera andra kapitel. Jag förstår verkligen inte de av mina författarkollegor som äääälskar att redigera. Själv vill jag gå vidare när råmanuset är klart och börja med nästa manus eller projekt. Just nu är det så mycket annat roligt som händer runt om kring mig som jag vill engagera mig i. Men i morgon fyller jag år och då .... då ska det inte redigeras en enaste rad! Christina  

Allas möten borde vara så

2018-11-07 01:42
Det bästa med Stockholm är tåget hem säger vi käcka göteborgare. Fast det tycker inte jag. I Stockholm bor mina barn. Det tycker jag är det bästa med Stockholm. Men jag uppskattar också tåget hem.Det tar lagom lång tid för att svara på mail, skriva klart en rapport, ta en kaffe och sova en lur. Men just idag gav jag mig själv en dubbeldajm och ett glossigt magasin från Pressbyrån innan jag klev på. Kanske just det som gjorde att min stolsgranne rekommenderade mig att läsa Livet 3.0 vad vet jag. Hur som helst kom vi att prata och ett par uppsluppna timmar senare satt jag fortfarande med mitt magasin orört i knät. Vi presenterade oss aldrig med namn, det blev inte så. Men vi tackade för sällskapet och önskade go'kväll. Och jag kom att tänka på Hjalmar Gullberg: Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så. Lizelotte, med Livet 3.0 framför sig

TOKTANTEN - GRANNEN FRÅN HELVETET

2018-11-02 10:25
När man sitter till klockan två eller tre flera nätter i rad och skriver … då är det ofta redigering som står på agendan. Där är jag nu. Jag är i slutfasen av att redigera klart nästa roman: ”Toktanten – grannen från helvetet”. Just nu har jag en svindlande, euforisk känsla i magen. Bara för några timmar sedan ville jag gråta och slänga hela manuset. Det är så det är. Berg och dalbana hela tiden. Livet som författare är som min fina författarvän Christina säger: en diagnos. Och en livslång sådan. I tisdags befann jag mig hela dagen på mitt förlag, finfina Bokfabriken. Då smidde vi planer. Mest såklart om Toktanten, men givetvis hann vi med att dryfta lite mer om framtiden. Men Toktanten kommer ut i april (2019) och redan nu läggs PR- och mediaplan. Jag älskar att medverka i planeringen, det är ju PR som jag har jobbat med i hela mitt liv (innan jag började skriva böcker). Jag är glad att jag har sådana proffsiga människor omkring mig. Jag känner mig trygg. Toktanten handlar om grannosämja. Det har nog alla på ett eller annat sätt mött i livet. Den här grannosämjan tar nog dock alla rekord och jag skulle vilja säga att det här är en feelgood kryddat med otäck rysning. Sug på den ni! Och jag avslutar med att bjuda er på det färska omslaget. Grymt, eller hur! Happy halloween, by the way! (säger man så...?) Birgitta    

Härliga höst, det mesta är ännu oläst

2018-11-01 01:44
Min höjdpunkt på varje bokmässa är besöket hos Sekwas förlag som specialiserat sig på franska och engelska romaner översatta till svenska. Med en diger bokhög under armen när jag lämnar montern varar alltid mässan till långt långt fram på hösten för min del. Har just avslutat Regnvakt av Tatiana de Rosnay (ni vet hon som skrev Saras nyckel). En bok med rika beskrivningar och associationer som flätas in i varandra. I centrum står fotografen Linden Malegard som kommer till Paris för att fira sin fars 70-års dag. Det är översvämningarnas och terrorattackernas år 2015 som sätter en apokalyptisk stämning. Det slutar aldrig regna och allt eftersom vattennivån i Seine stiger rullas olyckor, händelser och familjehemligheter upp. Som om de alla slängdes i vattnet och tvingades simma. Det blir tydligt hur omständigheter och tillfälligheter får genklang i generationer.  Inget är glömt, men kanske kan det förlåtas? Starkt plus för det rika språket och den genuina känslan som förmedlas av naturens krafter. Next up: Maggie O’Farrell med Ett hjärtslag från döden.

LEDIGT I HUVUDET

2018-10-30 09:01
I går skickade jag manuset till min redaktör Lena Sanfridsson och väntar återkoppling i slutet av veckan. För mig innebär det LEDIGT I HUVUDET. Jag behöver inte vända och vrida på händelser, meningar och formuleringar. Jag slipper tänka på manuset det första jag gör när jag slår upp ögonen på morgonen. I slutet av manusarbetet tar det över hela mitt liv känns det som. Man vill bara bli färdig, man vill bli nöjd, få den där sköna magkänslan.  Det första jag ALLTID gör när jag lämnat ifrån mig ett manus är att städa mitt skrivbord från alla post-it-lappar i olika färger, anteckningsblock, kartor, faktaböcker, logistikplaner osv osv. Bort med ALLT - varenda spår!  Energin som frigörs är helt underbar. Så mycket planer som har legat och väntat på att få tid. Fester att planera, rum att inreda, luncher som ska bli av ... Sedan börjar det om igen med nytt manus ...  Men som som jag brukar säga - att vara författare är inget yrke - det är en diagnos! Planerna för fortsättningen är redan lagda - det är bara att sätta igång vilken dag som helst - men först ska jag njuta några dagar av att vara ensam i mitt huvud utan alla mina karaktärer som begår mord, löser dem eller bara ställer till problem! Ha en fin dag! Christina  

HÄMTA ENERGI OCH INSPIRATION

2018-10-23 14:13
Att skriva en bok är en riktigt mental urladdning. När det första utkastet är "klart" dvs råmanuset, så är det en väldig lättnad i både kropp och själ. En stor tyngd släpper för en stund ... sedan är det dags att börja redigera och där är jag nu. Då känns det som om hjärnan närmar sig kokpunkten och man håller hundra bollar i luften som ska flyttas om, målas om, tas bort eller placeras dit för de saknas.  Nu har jag varit i Spanien några dagar med mina kära barndomsvänninor och tankat energi - även om jag ägnade två heldagar åt redigering och de försvann på utflykter under tiden.  Bilderna är från en konstutställning i Malaga. Färgstark och kreativ konst fyller alltid på min energi - öppnar mina sinnen och ger mig nya infallsvinklar och manusideér.  Så ...  nu har jag skrivit om hela första kapitlet - det blev så mycket bättre - det har verkligen skavt i flera månader - tänk vad goda vänner, skratt, trams och insane konst är bra för en författares välbefinnande och fantasi! Ha en fin dag! Christina

SPÄNNER MED VATTEN - BRA SKRIVARMILJÖ!

2018-10-17 10:34
När det regnar i Spanien så är det sällan det som vi i Sverige kallar för REGN. Det är snarare ett skyfall som om någon där upp häller spänner med vatten över oss. Allt förlamas under några timmar, innan denna någon slutar att hälla fler spänner. Det är då man får fullt upp med att sanera vattenfyllda källare, pumpa bort överflödigt vatten från trädgårdar, rädda strändernas sand som flyter ut i havet, dra upp bilar som blivit stående under vatten i fyllda viadukter … bland annat. Det rasar lera och grus från slänter och vägarna blir oframkomliga. Så när media i Sverige skriker ut klass 3-varning så suckar jag bara med en lätt axelryckning. ”Ni vet ingenting”, mumlar jag för mig själv. Nu har det nyligen varit en släng-spänner-med-vatten-över-oss här på solkusten. På lördag är det dags igen. Men emellan det så skiner solen och människor befolkar stränderna för att bada och sola. Som det ska vara alltså. Själv stänger jag mig inne på altanen, låter markiserna vara ute (inte för solen utan för de där spännernas skull) och njuter med mitt skrivande. För kallt är det inte, tvärtom. Och jag har flyt just nu. Flyt på skrivandet. Och då betyder egentligen inte väder någonting. Birgitta  

HURRA RÅMANUS KLART 

2018-10-16 16:10
Känslan av att ha ett råmanus klart är nästan obeskrivlig. Man har fått ur sig historian man vill berätta. Tusentals ord och meningar i följd efter varandra. Jag är lika förvånad över mig själv varenda gång som jag har fått ihop det - och NÖJD - känner mig som en en sexåring som precis har lärt sig cykla!  I kväll ska jag fira med bubbel och i morgon åker jag till Marbella och där ska jag fortsätta att fira! (och börja redigera ...) Ha en underbar dag och glöm inte att fira allt roligt, stort som smått! Christina

SLASKJOBBET  1 NOVEMBER

2018-10-10 13:00
Den 1 november släpps den ombearbetade versionen av SLASKJOBBET som är del 2 i min serie om kriminalkommissarie Ingrid Bergman vid sektionen för grova brott i Göteborg. Jag har strukit runt 7000 ord, skrivit om och lagt till vilket har gjort historien tajtare och intensivare men fortfarande lika obehaglig och aktuell trots att det var 2008 den kom ut första gången på Treböcker Förlag. Fantastiskt roligt att SLASKJOBBET ihop med de andra böckerna i serien ska ut i vida världen tack vare succén som ljudböcker. Undrar hur man översätter SLASKJOBBET till spanska, ryska eller danska? På tjekiska heter den SOUKROMÁ JATKA och ges ut av Motto.cz Enklast är som vanligt att förhandsbeställa ditt ex av den svenska upplagan på Adlibris.com , Bokus.com  eller exempelvis Akademibokhandeln.se  Det är bara att klicka på en av länkarna! Ha en fin dag! Christina

BOKMÄSSA 2018

2018-10-06 09:28
"Vad ska jag ha på mig?" - den ständiga frågan. Kanske en t-shirt?  Förra helgen var det bokmässa i Göteborg med 85 371 besökare och 811 utställare -  det var fyra fantastiskt roliga dagar - jag har inte hunnit smälta allt som hände ännu!. Middagar, möten med läsare, författarkollegor och branschfolk. Erbjudanden och förfrågningar. Planer stora som små. Men nu är det nöta på skrivbordsstolen som gäller igen - tillbaka till missbrukande av kaffe och tuggummi, muttranden och knattrande på tangentbordet och på egoväggen hänger mina fyra "Christina Larsson"- tröjor som får mig att le. Ja, det blev fyra t-shirts med författarloggan som löste mitt klädproblem den här gången ... 

VAD HÄNDER??

2018-10-05 07:52
Jo, massor. Så mycket att jag inte ens hinner blogga. Och nu är jag på språng igen, denna gång till Umeå, men varför inte göra en snabbuppdatering i bloggen innan planet går. Så tänker jag. Många frågar mig om när nästa bok kommer. Faktum är att jag har TVÅ böcker på gång. Trots att Holländarn fortfarande är relativt ny och säljer i butik och pocketen inte ens har kommit ut ännu. Men varför ligga på latsidan när man kan skriva böcker? Haha. Men vad är det för två romaner då? 1. Toktanten – grannen från helvetet. Tja, det säger väl en hel del. Ingen mysig Toktant som man delar en kaffe med precis. Nej, denna Toktant flyttar in i Lövudden och långsamt men säkert lyckas hon förgifta ett helt litet samhälle, särskilt några väl utvalda grannar. Ingen människa i världen har väl inte råkat ut för grannosämja på något sätt någon gång? Men den osämjan man får med Toktanten tar oss ett steg längre. Feelgood med en rysning, kallar förlaget den. Denna bok kommer ut i handeln den 9 april. 2. Så har vi nästa bok: Alla älskar Bianca. En relationsroman där du som läsare får gå in i ett antal olika människors liv. Vad de har gemensamt vet varken du eller de själva, men kanske att de alla ändå har en gemensam nämnare på något sätt? Det här är en roman om kärlek och svek, drömmar, skuld, död, liv och okända blodsband. Stora delar av handlingen utspelas på Thorskogs Slott som finns i verkligheten. Den här boken är min 10:e roman (HURRA!) och det firar vi med förhandssläpp på bokmässan 2019! I butik oktober 2019.   Så mina vänner! Det är bråda dagar. Jag håller fortfarande på att smälta bokmässan 2018 och framgångarna med Holländarn. Men samtidigt är det bara att sätta ribban och fortsätta skriva. Ni läsare har blivit så många nu, så jag måste ju leverera!   Lovar härmed att bli bättre på bloggandet från och med NU! All kärlek från mig till er alla! Birgitta  

RESEARCH i VARBERG

2018-08-31 11:05
Miljön är det som ger berättelsen kläder, som omsluter historien man vill berätta i ett paket. Händelserna som jag ska skriva om i min kommande bok kan egentligen utspela sig i vilken stad som helst men jag har valt Varberg. I veckan tillbringade jag och Amanda, äldsta dottern, två dagar i Varberg med att besöka fästningen, Stadshuset - stort tack till Kanslichef Henrik Lundahl som tog så väl hand om om oss och berättade och besvarade många frågor, hotell Gästis, Leninbadet, flera restauranger och fik, kallbadhuset och polishuset. När jag kom hem igen upptäckte jag att jag hade glömt mitt block på hotellet - paniken spred sig i kroppen för i den fanns ALLT om manuset - kapitel för kapitel, anteckningar om reseracharbete, om karaktärer mm. För den som skulle hitta blocket och öppna det skulle det säkert bara se ut som en fullkluddrat block som lämnats kvar för att slängas. Jag ringde hotellet så fort jag insett mitt misstag och det var tio lååånga minuter innan kvinnan jag talat med ringde tillbaka och berättade att blocket inte var bortstädat. Hon erbjöd sig att skicka det men jag bestämde mig för att åka och hämta det själv. Jag vågade inte riskera att blocket skulle försvinna med posten! Med en lättnad som inte går att beskriva satte jag mig vid datorn och skrev de två första kapitlen i boken som ännu inne fått något namn. Nu är jag på gång! Christina

I en sal på lasarettet

2018-08-20 18:08
Först hade jag hela rummet för mig själv. Sen blev vi två på salen och då drogs draperierna för mellan sängarna. Rätt skönt ändå.  Min nya rumskamrat var av en helt annan åsikt. "Jag behöver ljus! Kan vi ha öppet mellan oss?" Hm. Ok då, jag är inte den som är den...  (Det här var några år sedan och får räknas som preskriberat nu.)   Lite motvilligt låter jag mig bli bekantad. Det är ungefär en och en halv meter emellan våra sängar och det blir konstigt att inte prata. Vi utbyter vardagligheter på kvinnors vis på lasarett. Vilka åkommor vi har, var besvären är som värst och om sjukhusmaten går att äta. Och sen raskt vidare till hur många idioter det finns i samhället idag. Ja det är inte klokt. För att inte tala om han i bostadsrättsföreningen som är riktigt djävla blåst. Jag sugs med och det är riktigt roande. Men jag måste avbryta då och då. Telefonen ringer och så har jag försökt börja på min bok femtioelva gånger.   Jag huttrar lite under mina täcken och det blir dags att sova. Läsa får jag göra en annan gång. Förutom ett gammaldags lakan har jag ett randigt täcke, en rutig filt med fransar och två ljusblå filtar från Alingsås tvätteri (Legendarisk inrättning ju! Tidigare känd för att samla vigselringar och annat som följer med tvätten i en burk till festkassan, bäst att behålla ringarna på!) För säkerhets skull har jag lagt min vita pälsfleece runt nacken och fötterna har jag stuckit in i mina uggisar. Syns inte under alla täcken.   Madame Flodhäst bredvid (kanske inte snällt but now you get the picture) utbrister "Gud så varmt här eeh! Och där ligger du, herreminjee! Är det ok jag klär av mig naken?"   Inga problem. Hon fläker av sig allt hon har, tjostar och dunsar ner i sängen bredvid med hela sin väldiga kropp. Vilket par vi är! Mitt i hela eländet av njurstenar och blindtarmar, smärtor som svider och kärl som brister, måste man ändå skratta.   Ingen av oss sommar på länge. Men efter någon timma drar det igång. Snarket.  Du vet hur det är, först försöker man tänka bort det, sen lägger man kudden över huvudet. Men när det inte funkar är det som att det verkligen biter sig fast. Jag börjar harkla mig då och då. Hjälper inte. Jag höjer och sänker min säng för att det skall låta. Hjälper första gången bara.   Sen får jag en snilleblixt. Jag kan ju ändå inte sova. Så jag öppnar paddan och ritar upp ett diagram. Y-axeln får stå för volymen och x-axeln frekvens. Ingen exakt vetenskap precis, 1-10 pinnhål på båda och så börjar jag pricka in värdena. Det går lekande lätt. Efter bara några minuter har jag en imponerande graf. Men vad ska jag med detta till? Kan ju knappast visa fram det. Det är bara för mycket. Så jag sparar det under "Madame Flods kurva, 4-5 feb.", stänger locket och hasar ut i köket för en kopp te. Fem minuter senare kommer även Madame Flod och behöver en kopp nypon.  "Jag har inte sovit en blund". "Joho du! Det har du visst" säger jag segervisst med fullt av bevis i min graf. "Nä nä, jag ska säga dig att för varje gång jag snarkat till, har du harklat dig och då blir jag klarvaken förstår du. Jag snarkar bara precis i insomningsskedet nämligen."   Men vaf...! En del får alltid rätt liksom. Lizelotte

Kär i keramik

2018-08-17 13:39
Så glad för sommarens leverans av kaffekoppar! Direkt från Provence dessutom. Jag kunde inte bestämma vilken blå nyans jag skulle beställa så det fick bli hälften av varje. Lena Hasse, smyckeskonstnär och keramiker med verkstad och butik L'Atelier i franska Seillans gör de mest fantastiska saker. Hemsidan är på gång - Stay tuned! Lizelotte