RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-08-17 09:44:52

KÄRLEKSFÖRKLARINGAR TILL FÖRBANNELSE

Nu finns det en facebookgrupp som heter "Vi som lyssnar på Radio Södra Station"

2018-10-02 23:05
Från Unknown
Hej på er!

Vi tänker att kommunikation är viktig så därför satte vi igång en Facebookgrupp som heter Vi som lyssnar på Radio Södra Station där det är lättare att sköta diskussioner.
Gå in och gå med i gruppen här https://www.facebook.com/groups/RadioSodraStation/

På måndag är Jonas & Martin tillbaka igen med Filippa som gäst. Det ska blir riktigt roligt att prata med er då igen! Arton noll noll är tiden...


Gäst: Thure Lagerståhl

2018-06-26 16:57
Från Unknown
Vi hade Thure Lagerståhl hos oss och det blev inte en kväll som alla andra. Missen att vi inte hade kanelbullar har vi lovat rätta till när han kommer tillbaka nästa gång. För er som inte gjort det än, gå in och gilla vår sida på Facebook så lär du få reda på när Thure är tillbaka igen.

Vad händer med sånt jag gillar men som jag inte utför?

2017-07-19 17:16
Från Unknown

20031858_10156352227748709_4933350276798871360_n
Jag minns att jag tyckte mycket om att skriva. Jag minns att jag tyckte om det så mycket att jag gjorde det varje dag, men varför gör jag inte det idag? Om det nu var så himla roligt?!

“Det var länge sedan nånting brann, i alla fall nära mig”

Så sjöng min, för den tiden, största musikhjälte Lars Winnerbäck. Jag gillar honom fortfarande men jag minns att jag gillade honom väldigt väldigt mycket då och lyssnade på honom varje dag hela tiden. Då ska vi inte nämna hur jag lärde mig låtarna på gitarren och satt och spelade dom när jag inte lyssnade på dom… men det är snart tio år sedan.
 
Vad händer med sånt jag gillar men inte utför? Försvinner gillandet då eller gillar jag det fortfarande så pass mycket att jag utför det i min hjärna? Som en placeboeffekt?
Ja jisses, jag kanske går här och inbillar min hjärna att tro att jag fortfarande skriver och gillar Winnerbäck så pass att jag faktiskt inte behöver sätta mig ner för att skriva eller starta Spotify för att lyssna på Winnerbäck för att jag ska tro att jag verkligen gör det?!

Här sitter jag, grundlurad av mig själv, ledsen och besviken på att jag tror att jag kanske bara lever på låtsas. Det vill jag ändra på. Jag vill börja skriva på riktigt igen.

Bara för att se hur länge jag egentligen tycker det är på riktigt alltså.

Bara för att se hur mycket det kan brinna nära mig.

Förstår ni?

Val? Nej, du är inte valfri

2014-10-13 14:45
Från Unknown
Du säger att kritiken har tystnat? Att larmet från riksdagsvalet i september har falnat och kritiken mot främlingsfientlighet, rasism och fascism bara var en fluga som flög en sommar? Många tycker det är skönt att kritiken tystnat, en del skulle antagligen säga att läget normaliserats. För min del handlar det om val och valet att lägga min energi på rätt saker och personer. Sådant som jag kan påverka.  

Alla kan vi göra val. För egen del väljer jag att välja bort de element och krafter som inte ger någon energi till mig och det samhälle jag vill leva i . Du kan välja som du vill. Men då bör du också räkna med att själv bli bortvald. Jag är säker på att jag har blivit bortvald många gånger. Så är det. Jag kan inte vara alla till lags. Den du behöver vara vän med mest av allt är dig själv. 

Du kan till exempel välja att benhårt agitera för att behålla ordet negerkung, även om det bevisligen sårar folk och är ett ord som förtrycker. Jag bryr mig inte om det tas bort ifrån Pippiböckerna eller inte. Astrid själv gillade inte ordet negerkung men insåg troligtvis att det blir svårt att återkalla miljontals böcker för att ändra i dom. Jag läser sällan Pippi nuförtiden och jag ser mig själv som en vuxen man som kan sortera bort det där ordet med ett leende och ett "Ja, så tokigt dom tänkte på den tiden". 
Det var andra tider då och jag tror att folk tänkte annorlunda på den tiden mest på grund av okunskap och oerfarenhet av andra kulturer. Så är det inte nu, det vet jag ju. Det är ett val jag gör. Att tänka så.  

Men, jag kan inte komma på en enda gång i mitt liv som arbetstagare, pappa eller svensk medborgare när jag verkligen har behövt använda ordet negerkung. Vi har många medborgare i detta landet som antagligen använder det ofta eftersom det skreks rätt högt om just ordet negerkung. Det skriks för övrigt högt om att också få använda andra ord som är förtryckande, mästrande, nedsättande och sårande. Att man inte ska behöva anpassa sig till omvärlden, och när de i sin tur får ett epitet på sig så är det dom som är offer. Detta kan man välja att tycka vad man vill om och ja, rasist är också ett av dom där orden.  

En del fnyser åt mig och kallar mig för politisk korrekt. Det kanske jag är? Jag är hellre politiskt korrekt än en man som inte ens försöker välja att sluta såra folk med argumentet; "så har vi alltid gjort" och "så har det alltid varit". Jag kan alltid välja att försöka ändra på mitt sätt att vara mot mig själv och i förlängningen även mina medmänniskor. 

Det kommer ny tid hela tiden och jag förstår om man väljer att hänga kvar i det gamla och trygga. Det kända. Då gör man ett val, men en klok vän och buddhist sa en gång till mig att 'stillastående vatten luktar snart illa'. Det där tänker jag på ibland. Att jag kan välja att låta vattnet flöda och hänga på, eller försöka stoppa flödet om jag tror att mitt liv inte kan bli något bättre. Att jag skulle tro på att mitt liv inte kan bli bättre låter tråkigt. Jag tror att jag väljer bäcken som flyter nerför kullen, genom skogen över åkern och vidare ut till havet. Jag väljer det som ger mig positiv energi. Oftast. 

Ja, kritiken har tystnat efter valet men jag väljer fortfarande. Flugan som flög en sommar flyger fortfarande men jag väljer att inte bry mig om den. Den bryr sig nämligen inte om mig. Flugan stör mig ibland men jag väljer att inte låta den påverka mig. Och att argumentera med en fluga vet vi ju alla hur det är? Jag tror på att jag till slut hittar den livlös i fönsterkarmen framåt vintern. Kanske har jag släppt ut den bara för att låta en fågel fånga den i flykten? Hur som helst så kommer det nya flugor till nästa sommar som vi behöver förhålla oss till. Det är fortfarande många val som ska göras!

Att vara i fas

2013-09-17 09:51
Från Unknown
Igår kväll innan vi somnade konstaterade vi båda att vi är i fas. 

Att vara i fas så pass att man kan tillåta sig drömma om trivialiteter utan att känna skuld, det är väl så man vill ha det? Inga måsten. Att ha rent bakom sig så man har lättare att ta sig framåt utan att behöva släpa gårdagen efter sig kan lugna den mest stressade själ.

Igår kväll var vi där, och jag hoppas vi förblir i fas. Men det är ett jobb.


Det ovårdade sönderfallet

2012-11-05 21:57
Från Unknown

Ibland kan man se hur gamla beprövade vänskapsband torkar och nästan vittrar sönder. Ovårdade. Det kan finnas något vackert i det. Det kan till och med kännas rätt att stå still bara för att se det hända. Sönderfallet. Som om vi skriver ner vår gemensamma historia på ett papper, delar det i två bitar för att sedan gå åt var sitt håll. Du tar med dig din del av berättelsen, jag tar min, och endast genom det framtida mötet blir den hel igen. Just nu är vi klara med varandra men vem vet, kanske möts vi igen?

Nu ska vi låta varandra gå eftersom utbytet vi har med varandra inte ger något mervärde. Ingen nytta, inget givande eller tagande. Ingen längtan och ingen saknad. Än.
Nöjda, mätta och belåtna. Du har ditt och jag har mitt, revir.
Nu ska vi låta varandra gå. Så vi kan ses igen.

Skäms, ta mig fan!

2012-10-02 08:28
Från Unknown
I en tid då vi tycker oss vara fulländade i det vi kallar teambuilding, personlig utveckling och ökad förståelse för omvärlden frodas narcissismen och vårt feta ego göds varje dag på bekostnad av andras välbefinnande. Ibland behöver jag och du ställa oss framför våra speglar och säga till oss själva; "Skäms, ta mig fan!". 


När gjorde DU det senast?!

Istället för en status

2012-02-02 18:07
Från Unknown
Jag tänkte att jag skulle skriva en berättelse om allt som hänt från den dagen vi sågs till idag. Det är en historia om kärlek, om uppror och om alla de underbara ting. Jag ville visa världen hur jag har det idag och jag tror att alla som ville höra på skulle höja ett ögonbryn eller två. De skulle förundras och förvånas så till den milda grad att klockorna stannade för en stund och allt de känner till idag skulle ställas på ända.

Jag tänkte jag skulle skriva om allt detta, men kom fram till att jag skulle säga det med musik, gitarr och 12 verser sång. Så jag spelade in det istället…

Men hur kör du människa?!

2011-11-09 08:42
Från Unknown
Du kan köra bil så pass att du hittar gaspedalen, blinkers och en ratt som går att svänga på väldigt mycket men där tar det slut. När du sätter dig i din bil lämnar du ditt sunda förnuft utanför på garageuppfarten eller parkeringen. Ska vi säga att du är glömsk eller är det verkligen så att du väljer att inte ta ditt förnuft med dig? 

Det finns fina ord som nolltollerans och hänsyn i trafiken men det gäller tydligen inte dig eftersom jag ser dig nära döden varje dag. Du blinkar och svänger in framför bilar som måste tvärnita för att inte fara in i dig. Du bränner förbi köer i 180 km/h bara för att du måste vara längst fram och tjäna en eller två minuter. Ditt liv är kanske mer viktigt och meningsfullt än dina medtrafikanters liv? Är det så att landets framtid är avhängigt det där SUPERVIKTIGA mötet du MÅSTE hinna till i tid. Så pass att du riskerar andra människors liv? Jag hoppas det. Är det inte så ska du fanimej skämmas! 

Tänker du att din blinkers gör dig fri från skuld om en olycka skulle inträffa? Så är det inte. Att du blinkade innan du trängde dig i kön, och kvinnan eller mannen bakom dig fick tvärbromsa och få en annan bil i nacken med tillhörande livslånga skador kan du aldrig svära dig fri ifrån. Idiot!


I huset finns du

2011-10-26 18:58
Från Unknown
Egypten är långt bort... 
Jag tror du har det bra i solen med solkräm, hav och familj men jag tror också att du tänker på mig och oss här hemma så som jag tänker på dig. Kvällarna här hemma i Sverige består av lugna middagar, en del sällskapspel och mycket gitarrspelande. Längtan efter att spela börjar infinna sig igen och jag vill höra gallret darra i replokalen och trumstockar som räknar in.

Snart är du tillbaka och då ska vi prata om vad som hänt. Både därborta och härhemma. Jag kommer berätta vad som hände mig idag när jag skulle tanka bilen (folk är inte kloka!) och såklart hur mina planer fortskrider. Då ska vi plocka upp bollen och låta den rulla igen. Fram till dess reder vi oss väl. Jag, Simon och gitarren. 

I huset finns du.


Något har hänt! Eller slutade något hända?

2011-10-07 23:14
Från Unknown
Den senaste tiden har jag sagt till mig själv många gånger att något har hänt. Det jag gjorde för två eller tre år sedan gör jag inte idag. Saker jag upplevde och tänkte på tänker jag inte på längre och jag tror inte jag är ensam om detta. Vi skriver våra egna små statusar på Facebook i ett försök att tala om för våra vänner att vi fortfarande lever och finns kvar. Vi meddelar vad vi gör, äter, lyssnar på, tänker på och vem vi gör det med, men vi gör det alldeles för sällan tillsammans. Äter, lyssnar och umgås med varandra alltså.  MSN, Skype och andra "chattar" stirrar tysta och tomma emot mig när jag sitter framför datorn. Har jag varit försummande eller försumbar? 

Jag tänker ofta att jag ska ringa till vänner när jag tänker på dom men tyvärr stannar den tanken vid just att vara en tanke. Jag tänker ofta att jag ska köra och hälsa på dom som betyder mycket för mig men tyvärr så är det alltför ofta som jag parkerar bilen och låter den stå parkerad till morgonen efter. Det känns som jag skulle störa om jag kom objuden eller ringer för att bjuda in mig själv. Är det bara jag som tänker så? Är vi alla så självupptagna att vi inte tycker att andra har något att tillföra i våra liv? Eller att vi inte kan tillföra något till deras liv?

Varje gång vi träffas så avslutar vi alltid med "varför gör vi inte detta lite oftare?" sedan går det månader till nästa gång. Börjar vi bli gamla, trötta och lata eller är det bara jag? Jag tror inte att det bara är jag för många gånger kan jag känna mig påträngande och nästan lite tjatig om att träffas, dricka lite vin och fördriva tiden tillsammans. 

Är detta inlägget särskilt genomtänkt? Nej, det vill jag inte påstå. Jag skriver rakt ut i luften med en känsla av att ha varit nonchalant och att ha åsidosatt de personer som faktiskt betyder mycket för mig. Det är inte min mening att vara så. Förlåt. 

Jag saknar oss.

Du

2011-09-25 14:36
Från Unknown
Du undrar varför jag inte skriver om dig här på bloggen. Du tänker säkert att det beror på att jag inte tycker om dig så mycket att jag blir fylld av känslor som behöver sättas på pränt. Det är inte sant. 
Det du gör för mig är mer än vad som kan skrivas i ord och hur jag än gör och hur jag än vrider på meningar, syftningar, metaforer eller synonymer så räcker dom inte till. Du är större än ord, mycket starkare än ord och mycket mer än ord. Vad finns då när orden inte räcker till? Jag vill säga tid.
Tid för varandra och tid tillsammans. Tid som vi ger varandra och tid som vi har för varandra bara för att det känns så självklart, och hur vi tillbringar den tiden tillsammans är inte så viktigt för mig egentligen, så länge jag får vara i närheten av dig.

Jag är inte självklar att leva med och jag är duktig på att gräva mina egna fallgropar att falla ner i. Oftast ser jag dom själv men ibland behöver jag din hjälp att inte falla ner i någon lömsk grop. Ta tag i min arm och gör mig uppmärksam på var jag är på väg, eftersom mitt dagdrömmande kan göra mig blind för det som finns framför mig. 

Du.

(... gör mig lycklig)

Det som skulle bli en vacker höst, blir istället väntan på en ny vår

2011-09-06 11:14
Från Unknown
Hej på er alla! det var länge sedan jag skrev något här och jag har till och  med, med jämna mellanrum, funderat på att ta bort denna bloggen, radera allt som är skrivet och börja på ny kula någon annanstans. I synnerhet de senaste dagarna eftersom jag känner att allt jag skrivit inte landar i något verkligt. Det är tankar, drömmar och förhoppningar som jag tycks ha svårt att realisera. Ibland ställs man inför frågor om vem man egentligen är och om den man tror att man är verkligen stämmer överens med verkligheten. Du kan kalla det tvivel eller en klump i magen om du vill, som Winnerbäck skulle säga.

Vad har då hänt denna sommaren? Jotack, sommaren har varit skön och många nya steg framåt har tagits. Inte minst här hemma tack vare en speciell kvinna som kom in i mitt liv. Jag kan tycka att solen borde lyst på oss mer om dagarna och att värmen inte bjudit in till de där stranddagarna man såg fram emot när våren började ta fart, men jag har inte behövt dom dagarna eftersom det fanns annat som värmde. Mitt problem nu är att jag lät mig värmas av elden utan att fylla på med bränsle och nu när kylan börjar bita mig i kinderna är det lätt att bli efterklok när man måste dra på sig en extra kofta.

Som ni säkert förstår så valde den där speciella kvinnan att inte vara kvar vid min sida längre och nu sitter jag och skriver här till er som läser och förstår mig. Denna bloggen har ju sedan jag startade varit min kanal ut för mina känslor. Känslor som jag trodde jag inte behövde skriva om längre eftersom jag trodde dom skulle tillhöra bara en person för lång tid framöver. Det är därför jag trodde jag skulle lägga ner, men nu behöver jag er igen. 

Jag vill ta mig tillbaka till den personen jag en gång var eller rättare sagt, utveckla den personen ytterligare ifrån mina erfarenheter. För jag tvivlar inte på vem jag är. Jag behöver bara ta fram mejseln och återskapa mina konturer och fylla i de falnande färgerna. Man kan väl säga att jag lärt mig min läxa. Att inte ta något för givet och att man kan laga en punktering på ett däck fram till den dagen det helt enkelt inte längre går och då måste man köpa nytt. 

Vad ska då hända i höst? Jag kommer fortsätta på utstakat spår här hemma. Jag trivs bra i mitt lilla hus, men jag har också insett att jag försummat många delar av det. Kanske ägde huset mig och kanske vek jag ner mig för lätt och tyckte att uppgiften som har legat framför mig har varit mig övermäktig. Nu har jag, om inte annat, blivit överbevisad om att så inte är fallet och jag kan inte vara mer än tacksam för denna insikten. Saker som jag tänkt göra här hemma ska också göras, för även om jag inte levt som jag lär den senaste tiden så är ett rent hem ett rent samvete och tillfredsställelsen i att ha gjort det man föresatt sig den bästa belöningen. Jag ska inte slarva med det längre och jag ska inte slarva med att vårda mina nära och kära längre. Inte heller ska jag slarva med att leva mitt  liv i utveckling.

Det som skulle bli en vacker höst blir istället en väntan på en ny vår och den ska fyllas med musikaliskt innehåll. Vad mer kan jag göra? 

Kvällstankar

2011-08-16 22:12
Från Unknown
Så som du ser på dig själv, så ser också världen ut i dina egna ögon. Alla relationer börjar med att man ger något av sig själv till någon annan och om du vill att världen ska vara god mot dig ska du ge tillbaka något av allt du fått. Ge och ta, skapa balans. Sedan kommer alla svaren av sig själva.

"Vad snackar han om?" tänker du... 
"Sådant jag tror på!" säger jag. "Men det är också saker som lätt blir grund till besvikelser". 
Jag tror jag måste återkomma med detta lite längre fram.

Jag jobbar på det..

Vardagskonversation

2011-08-15 18:34
Från Unknown
- Vad sa du?
- Njae, jag har väl inte sagt något?
- Jo, jag hörde det tydligt
- Vad sa jag då?
- Det är ju det jag inte vet.
- Hur ska JAG kunna veta det då?
- Det var ju du som sa det!
- Men jag har inte sagt något!
- Jo! Jag hörde det ju precis..
- Då kan det inte vara så viktigt. Det skulle jag i så fall komma ihåg.
- Mm kanske det
- Okej?
- Okej ...

När stämningen är dämpad

2011-07-29 10:35
Från Unknown

Du kan inte lura mig
du ska inte försvara dig
jag KÄNNER orden i meningen som du försöker formulera.
Jag vet vad du säger när din mun är stängd
och du försöker säga mig något 
när du ser på mig med dina ordlösa ögon. 

En liten text jag hittade i gömmorna...

Att komma tillbaka från semester

2011-07-18 11:44
Från Unknown
Nej, vet ni vad. Om jag skulle ta och skriva något vettigt och insiktsfullt om hur det är när jag kommer tillbaka till jobbet första dagen efter semestern? Kanske skulle jag kunna påpeka att det minsann är skönt att komma in i normala rutiner igen och försöka övertyga mig själv och andra om hur viktigt detta är? 

I ett antal meningar skulle jag avhandla hur dumt det är att slösa på sina semesterdagar när meteorologerna har meddelat att denna veckan och nästa vecka kommer bjuda på "typiskt svenskt sommarväder" d.v.s regn blandat med uppehåll. Jag som i vanliga fall misstänkliggör allt som meteorologer säger om väder och vind längre bort än 24 timmar skulle nu använda dom som förevändning till att tycka det är okej att gå till jobbet.

Det är inte okej. 

Jag tänker på hur bra jag haft det med lediga dagar, långa kvällar och nätter tillsammans med nära och kära. Jag tänker på hur jag har känt att jag har all tid i världen och kan gå till sängs när jag så känner för det. Och jag tänker på att jag inte ska jobba i mer än två veckor till innan ännu en semestervecka infinner sig. Jag räknar ner, igen.

Idag går många av mina vänner på sin långa sommarsemester. Just idag och just nu sitter dom antagligen i en soffa, solstol, trädgårdsmöbel eller något annat sittdon med en kopp kaffe eller drink i handen och tänker... "Fan vad skönt att det är semester!"

Grattis till er! Njut!

Jag säger som Arnold Schwarzenegger; "I´ll be back!" 
Två veckor kvar...


Som att simma i en varmvattenström

2011-07-16 13:28
Från Unknown
En speciell person har tagit ett stort steg in i mitt liv... 
En kvinna som betyder väldigt mycket för mig, och som har funnits hos mig länge nu och som hela tiden stått vid min sida även om jag varit svår och förnekat det. 
Nu har det gått ett år sedan hon och jag träffades första gången då vi blev presenterade för varandra genom en gemensam god vän.

Under detta året som gått har hennes och mitt förhållande varit ömsom vin och ömsom vatten. Jag skulle vilja drista mig till att likna det vid ett bad i havet en försommardag då man så gärna vill doppa sig men när vattnet är lite för kallt för att ta det där dyksprånget med huvudet före.
...Och ni som känner mig vet att jag är en riktig badkruka som kräver över 20 grader i vattnet innan jag ens överväger att bada. 

Jag går fram till vattenbrynet, känner mig lite försiktigt för med fötterna hur det känns. Kanske tar jag ett par steg till innan jag kommer fram till den där kritiska punkten vid mellanområdena som jag tror bara vi män känner till när det gäller att bada i havet. Väl där ställer man sig och väntar till den värsta chocken lagt sig... 
Har jag tagit mig så långt skulle det kunna hända att jag tänker "vafan!" och slänger mig med huvudet före ner i ett köldförlamande hav av salt kyla för att genast gå tillbaka till stranden igen.

Denna gången låg hon i vattnet och kallade på mig. Vi har fått våra kallsupar. Ibland blev det för kallt även för henne så hon lämnade badet för att tillbringa en stund på stranden. Ibland gick vi närmare land in på grundare vatten så vi inte riskerade att få kramp och drunkna. Hur det än var så var jag så sugen på att bada och en dag sa jag till mig själv att jag behöver detta. Jag ska kasta mig med huvudet före för att se vad som händer. 
Hon var på väg upp ur vattnet när jag bad henne att stanna kvar en stund till. 
Tillsammans med henne ville jag ville simma bort till en brygga som såg skön ut...

Just nu simmar vi i en varmvattenström, och det känns fantastiskt.

Bära eller brista

2011-06-20 14:12
Från Unknown

 

"För första gången på väldigt länge vill han verkligen kasta sig ut. Lämna det trygga och låta den som vill fånga upp honom någonstans där vinden tog honom. Kanske har han väntat för länge med att ta det där steget ut över kanten och kanske har rädslan att landa hårt skrämt honom så pass mycket att nerslaget är oundvikligt. 

'Skit samma... det blir som det blir och jag vill detta! Nu får det bära eller brista..' tänker han.  Är det någon som ska fånga honom nu så är det hon..."
- Ur Nästan Perfekt, Snart Där

Sprid lite glädje

2011-05-11 10:33
Från Unknown
<p><p><p>Läser in...</p></p></p>

Brev till McDonalds (varning för fula ord)

2011-05-10 17:07
Från Unknown

Kära McDonalds,

Häromveckan var jag inne på Mårtenstorget i Lund för att äta lunch i er restaurang. Till min besvikelse fick jag inte serverat det jag hade beställt och när jag tittar på mitt kvitto ser jag att varan ändå är debiterad på mitt kort.

Jag förstår att det är stressigt för er personal ibland, och i synnerhet vid rusningstid på lunchen men jag tycker ändå att rätt ska vara rätt. Så hur kan vi lösa detta nu? Jag bifogar kvittot så ni ser vad som är betalat för. Kan jag gå in på närmaste McDonaldsrestaurang och få den där avsugningen eller måste det vara i Lund? Kan jag köra till någon av era drive-in restauranger för snabbare service och vilken skulle ni i så fall rekommendera att jag kör till?
(Säg inte Eslöv för där har jag varit och det känns inte så intressant att köra dit i detta ärendet).

Förstå mig rätt. Cheeseburgaren och drickan smakade utmärkt och på det har jag inget att klaga. Det är er debiterade tjänst jag inte såg röken av och nu känner jag att jag behöver bli kompenserad för detta. Kanske har ni något mer att erbjuda? Så länge det inte är lika sladdrigt som er sallad och era hamburgerbröd… är jag nöjd. Kanske två för en??

Tack på förhand

Mvh

Martin Hansson

Kvitto

p.s. jag vill bli serverad av en kvinnlig expedit
p.p.s Jag vill också säga att era priser känns väldigt.. förmånliga

Technorati Tags: McDonalds,Avsugning

En dag ska jag ligga sex fot under marken

2011-04-19 22:24
Från Unknown

Jag vill absolut inte säga att jag är något speciellt, och jag gör ofta saker som jag inte menar eller har tänkt igenom. Kanske sårar jag någon på vägen när jag slänger ur mig mina triviala skämt i ett syfte att lätta upp vardagen? Det var inte meningen i så fall. Jag kan vara tråkig, sur, arg och irriterande lika väl som jag kan vara glad, sprallig och levnadsglad men jag vill alltid att alla i min närhet ska ha det bra.

Ibland, men bara ibland tänker jag på hur min son ska tänka på mig när han är vuxen och kanske har fått egna barn. Vad lämnar jag kvar i honom? Jag vet att föräldrar kan vara tjatiga, gnatiga, krävande och enormt irriterande. Föräldrar står inte högt i kurs när man är tonåring, och föräldrar är väldigt pinsamma när dom greppar efter det lilla barnet som för länge sedan vuxit ifrån dom. Men barnet är för alltid den lilla flickan eller pojken som behöver föräldrarnas stöd. Liksom föräldrar behöver stöd av sina barn när dom blir äldre.

Jag hoppas min son kommer ställa upp för mig så som jag vill ställa upp för mina föräldrar. Jag hoppas han känner att jag finns där, alltid och för evigt liksom hans mamma. När allt kommer omkring så är det bara familjen som betyder något och jag älskar min.

Vad lämnar du efter dig?

Sex fot under marken

p.s. nu tänker ni säkert något i stil med “Guud, vad han verkar vara deppig” men det stämmer inte. Totta’s “Sex Fot Under” gör mig lugn, sällsam och faktiskt lite lycklig… en underbar låt helt enkelt.

Angående nätdejting

2011-04-19 13:24
Från Unknown


Kommentarer på detta??

Nya vägar

2011-04-10 19:50
Från Unknown

Allt du känner kan du påverka på egen hand. Om något eller någon tar din energi så kan en reaktion vara att säga tack och hej eller lämna tillbaka prylen som påverkar dina tankar. Min reaktion idag var att säga tack och hej för att hämta ny energi på nya stigar. Det känns bra.