RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-03-13 09:48:21

Kallebaatur

Sörmländsk vårvinter

2019-03-12 23:33
 Det här blir en liten bildkavalkad från vår förtsta tid här i Sörmland. har varit mycket att göra både på jobbet och på fritiden, men så snart det passar och fungerar så vill man ju ut och upptäcka. Första veckan i nya huset var det fortfarande smällkalla vintern och snön kom bara någon dag innan vi flyttade upp.
På så sätt så får man ju verkligen uppleva platsen från den djupaste vintervilan och frammåt.
 
 
 Första morgonen och första kiket ut genom fönstret bjöd på den här utsikten.
 
 Och när jag tittar ut genom ett annat fönster ser jag de här dovhjortarna på väg att byta skog.
Det här bådar ju verkligen gott, tänkte jag, med så mycket vilt i närheten. Och det har hållt i sig.
 
 
 Men det var alltså full vinter när vi kom dit. Parken låg i vinterdvala.
 
 
 
Isen låg i innerskärgården.
 
 
 Slottet var igensnösat
 
 
 
 
Men så kom lite mildväder och man började anan en framtid.
 
 
sakta sakta började det tära på isarna, även om kalla nätter stoppade upp den processen ibland. 
 
 
Eken utanför huset. 
 
 
Jobb på dagarna och lite upptäktsturer på helgerna. Tullgarns näs blev snabbt en favorit.
 
 
 
 
 Björktrast
 
 
Kanadagässen började dyka upp i området. Ibland dem håller en hybrid Kanada/vitkindad till 
 
 
Märkligt betende hos asp. Min förklaring är att här har stått en stor ask som antagligen fällts en gång för länge sedan. på var sida av stubben har skott slagit upp och växt till stora träd. Under tiden har stubben ruttnat, fallit sönder och försvunnit.
 
Ute på näset
 
 
 
 
 
 
 
 
 En gammal brygga
 
 
 Så plötsligt en dag satt staren i parken.
 
 
 
Februaridimma 
 
 
 
 
 
 
 
Det är mycket folk och hundar i parken på dagarna så på morgnarna kan man se rådjur hjortar och vildsvin lämna nattens aktiviteter och bege sig till omgivande skogar för lite lugn och ro på dagarna.
De som väljer att stanna kvar håller sig i området mot häggnäsviken. När det kommer någon gående smyger de ut i vassen och gömmer sig tills "faran" är över.
 
 
 
 
Här är en av parkens största botaniska sevärdhet. det är en solfjädestall Sciadopitys verticillata.
Den togs hit av Gustav V och Drottning Viktoria i slutet på 1800talet ihop med andra barr och lövträd från viktorias hemort Baden i tyskland, där ju hennes far var hertig. Flera av dessa träd finns kvar
 
 
I vissa broschyrer står den omnämnd som skärmtall. de verkar vara en felskrivning, någon sådan art finns inte vad jag vet
 
 
 Isen ger sig till slut och genast ligger där runt 1000 vigg och några salskrakar. Storskraken ligger och spelar och dess ljud låter över stränderna. Ett av de finaste och  urtida fågelläten jag vet.
 
 
På gärdena samlas gässen vissa tider på dagarna. Här är grågås, kanadagås och högst upp till vänster en bläsgås. 
 
 
Med lite nysnö påägarna ser jag en morgon hur skogsvägarna är översållade med spår, mest räv men även vildsvin , grävling (vänster) ekorre och mård. 
 
 
På fettisdagen dyker han upp igen, den där bocken som var den första som visade sig för mig här på Tullgarn. Efter som Tora har namnsdag då så får han heta Tore, efter familjens namngivningsregler.
 
 
Välnärd och tjock i pälsen står han där och tuggar medans jag sitter vid mitt frukostbord och tuggar.
 
 
 I Engelska parken.
Natten till igår dök en trana upp i viken utanför huset. den skrek på sällskap hela natten och ja, han får heta Egon, dagen till ära, och efter som han står där ute i kärret så får han efternamnet Kärrman.
I dag 12/3 sprang ett vildsvin med tre ungar ur parken mot skogen. På skoj ville jag ge henne ett namn efter som vi redan har två vildsvin som bökar runt huset på nätterna som heter Mats och Mathias. Men den namngivningen känndes inte helt korrekt, den här dagen till ära. Så den får anstå :)
 
Från fågeltornet vid biodammarna. Här blir nog fint lite längre fram.
 
 
En dovhjort med en härva balsnören i hornen. Inte kul. Håll ordning på grejerna säger jag bara.
 
 
Stjärtmes 
 
 
 
 
Fullfart i viken när havsörnarna passerar.
 
 
 
 
 
 
Sambofrun på upptäktsfärd.
 
 
 Tullgarns slott
 
 
 Och Iffe kämpar på
 
 
Men än är det lite segt, kallt liksom,Lärkor vipor och starar är hä med de håller igen, i väntan på lite mer värme.
Känns skönt att vara på banan igen mer bilder och årstidsväxlingar kommer.
 
 
Frid kära läsare.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Äntligen på tråden igen.

2019-03-03 22:12
3/3 2019
Nu börjar jag komma ut ur den andra änden av tunneln De börjar äntligen få ordning på fibern i huset. Kanske jag lyckas få ut ett inlägg innan allt bryts.
Och nu har vi flyttat och jag har kommit igång med mitt nya jobb här i parken. Det känns så otroligt roligt och inspirerande, och vilken fantastisk plats vi har hamnat på.
Naturskönt är ett väldigt passande ord. Har aldrig känt att det ordet har passat så bra till en plats som här.
 
Jag har fått ihop en del bilder som kommer i ett längre inlägg snart.
 
 
 
Så kul att vara igång igen
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 

I brytpunkten

2019-01-09 23:02
9/1 2018
Hej där
Hoppas julen och nyåret har varit riktigt bra.
Det har inte varit så tätt mellan inläggen här men flyttbestyr och jobb kanske kan ses som en rimligt förklaring till det. Och så har det faktiskt krånglat lite med tekninken här på sidan.
Sjutton års boende i villa med vedbod och garage gör att det har samlats lite på hög. Vi röjer, kastar, packar ner, och lägger åt sidan bit för bit av egendommen.
Herrejävlar, det blir en hel del bråte på den tiden. Massa påbörjade och ännu inte påbörjade projekt går i graven. Hamnar på tippen.
Befriande på många sätt och lite vemodigt förståss.
 
 
Det är skönt när man till slut ger sig lite tid för en utflykt för att få lite luft.
Ner till sjön en stund.
 
 
Fria vidder
 
 
Gladast blir nog hunden ändå
 
 
 
Någon stans anar man en annalkande vår, men har inte hittat några hasselblommor än ,men jag har tyckt mig ana.må små blomknoppar i alla fall.
 
 
 
 Vi lät ett träd med cox orange hänga kvar för fåglarna och prydnad, och det fungerade.
 
 
Vi hör kattugglorna ropa på nätterna, och tittar man på holken, den som var fylld med bålgeteingar i sommras, så ser man att slitmärkena i nederkanten av ingångshålet tyder på att något vasskloat sitter där i bland. kanske den återigen fungerar som en dagholk. riktigt kul i så fall
 
 
 
Hemmarkerna, snart ett minne blott.
 
När man rotar runt som vi gjort så dyker det ju opp massa gamla grejer. och innan man lägger det åt sidan långt ner i någon låda så tar man bilder på bilderna om det är något som kan roa någon eller mig själv. För det lär dröja innan de där grejerna kommer upp i ljuset igen.
 
 
Tex hittade jag bilder från en Grönlandsresa jag och några kompisar gjorde 1981. 18 år gammal och en livsdrömm var uppfylld, att få komma till Grönland. Det där gamla fältbiologmärket bar man med stolthet. Efter två veckor i tält i ilulissat var det lyxigt att hitta en solstol på däcket på båten till ön Qeqertarsuaq (Disko). Här hade vi 8 veckor kvar på vår expedition.
 
 
 
 Typiskt bygge utanför byarna på grönland.
Så hittade jag kontaktkartor från en Islandsresa 83
 
Ett exotiskt hönshus, tror det var på Heimön, Vestmannaöarna.
 
 
Missade att få ut pengar innan midsommarhelgen på Heimön, så det var knapert med mat, och en rejäl förkylning jag drog på mig i de varma bassängerna på Reykjaviksbadet, med feber som följd, så var jag rätt mosig. När sedan en storm fläkte sönder mitt tält valde jag att flytta in på campingens toalett  ett dygn.
Där kunde jag till exempel ta en bild på mig och min alldeles nyinköpta islandströja.
 
 
Och där någonstans på östra island någon vecka senare var snuset slut så jag tuggade och rökte cigarr i stället :). Här lekte livet igen och den här klassiska bilden togs.
 
 
Utsikt från Campingen på Heimön
 
 
 
En man berättade för mig att den här torkade fisken såldes till Afrika.
 
 
I Reykjavik hittade jag de här otroligt fina torvhusen. väggarna var snelagda grästorvsblock. genom de där väggarna drog det nog inte. Blev glad när jag återsåg den här bilden, för det där huset har jag aldrig kunna glömma.
 
 
 
Heimön igen. Spåren efter vulkanutbrottet 1973 då befolkningen fick evakueras på nolltid, fanns kvar.
Jag jobbade med någre gubbar som berättade att den båt vi fiskade på hade legat och fiskat utanför island när utbrottet började, när de förstod vad som höll på att hända och hörde på radion att hamnen höll på att täppas igen av lava och att hundratals människor var kvar på ön så släppte de redskapen i sjön och åkte in och knölade sig in i hamnen bland andra båtar med lava rinnande från sidorna och fyllde båten med folk. Jag tror att ingen kom till skada då, förutom delar av staden som begravdes.
Men hade man stått kvar där i fönstret had man nog klarat sig ändå. Lite varmt bara.
 
 
 
 
Från det ena till det andra. Livet har sina skeden.
En rostsparv, som är otroligt ovanlig,  dök upp i Skutskär i julas och den finns fortfarande kvar där. Den kan i stort sett bara ses från en familjs köksfönster där fågelmatningen hänger utanför. Sedan dess har de haft hundratals glada skådare i sitt kök. De har bestämda öppettider, man får komma och köa sig in i deras liv. fantastiskt vänligt och otroligt uppskattat förstås.
Rostsparven ser ut ungefär så här, som gulsparven på bilden, den ser jag från mitt köksfönster. I stort sett samma upplevelse, fast jag slipper köa ;) Så jag håller mig på Öland så länge.
Det var kul att äntligen få iväg ett inlägg.
Nu kan det nog ta ett tag till tills nästa inlägg kommer, men jag hoppas det blir relativt snart i alla fall, och att det är från Sörmland.
 
 
FRID

Nya vyer

2018-11-29 22:42
 29/11 2018
 
Här börjar vintern smyga sig på ordentligt. Snart bara snön som saknas, men för mig får den vänta lite.
Det har varit mycket dimma under senhösten, men den är himla fin på sitt sätt.
 
 
 Askarna är snabba att fälla. Kungar och Drottningars träd sa man förr. "Kommer sist och går först"
 
 
 
 
 
 
Hunden och jag tar våra turer i markerna bakom huset, men de blir bra korta nu för tiden.
Han orkar inga längre sträckor. Han blir stel och orörlig om det blir för långt. Men han är glad för det  han kommer ut, och att kunna strutta runt utan koppel och bestämma själv hur länge han får lukta på nått intressant.
 
 
 
 Murar och kanaler i våra hemtama marker som snart byts till något helt nytt.
Ja så är det faktiskt. I Januari byter jag och familjen plats här i livet.
Det känns tråkigt att lämna den Ölandska naturen och människorna man lärt känna. Men Öland ligger alltid kvar, som man brukar säga.
 
 
Jag har fått jobb uppe vid Tullgarns slott i Sörmland, strax norr om Trosa ute vid kusten och ska bo där, i närheten och jobba i parken.
Det blir oerhört spännande! Nya platser nya fåglar och djur, nya vatten och öar, nya människor, nya traditioner och även här mycket intressanta historiska marker.
Allt ligger bara där och väntar på att få läras kännas. Sånt tar tid. Det räcker länge:) Sånt ska man inte stressa fram om man nu ska in lite under skinnet.
 
 
 
Har varit uppe några gånger nu och kollat läget.
Vilken plats!
Det här är Tullgarns värdshus
 
 
 
 I Orrangeriet finn ett café på sommrarna
 
 
 I den fantastiska engelska parken blir årstidsväxlingarna extra tydliga. Här är nog motiven oändliga.
 
 
Allt är Sjönära sa han som satt på udden
 
 
 
 Kavaljersflygeln som från början var ett stall.
 
 
 Och framför den, Lövteatern från 1700 talet.
 
 
 Uppe från Borggården en fantastikt upplyftande sjöutsikt.
Det låter ju som värsta turistkatalogen , men det är bara jag som uttrycker mina kännslor:)
 
 
 Engelska parken.
 
 
 Ingen vet egentligen vad som döljer sig under de där kullarna. I någon av dem förvarade man  i alla fall is över sommaren, för länge sedan.
 
 
 Och mellan den Engelska parken och viken i norr ligger de här vilt växande alkärren. Höga naturvärden och mindre hackspett.
 
 
 Viken i norr är Häggnäsviken en av Sörmlands och Stockholms läns bästa vadarmarker under flyttiden. Lämpligt nog finns där ett fågeltorn.
 
 
 De fåglar jag sett under mina korta besök är inte så många, men sidensvansar gör en alltid glad.
 
 
 Fina även i flykten.
 
 
Hoppas ni vill följa mig in i en helt ny framtid med bilder från den sörmländska naturen.
Jag hoppas ju kunna fortsätta fota och berätta om mina betraktelser, om det nu finns tid och möjlighet. Sånt vet man aldrig i förväg, men jag gnetar på så gott jag kan. Men det finns ännu tid för lite mer ölandsbilder.
 
 
 
Var över en kort sväng till Åland också. Med familjen.
Mor och Far och systrarna. För så där femtio år sedan var vi en liten familj på fem stycken.
När vi nu åkte på den här julbordkryssningen hade familjen vuxit till runt 25 personer. Föräldrar syskon kusiner, kusinbarn och sysslingar, barn och barnbarn, svågrar och svägerskor Äkta män och fruar och sambos. är det inte fantastiskt och då var ändå inte riktigt alla med.
 
Rycks nu inte med för mycket i julstressen.
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 

November

2018-11-09 22:49

9/11 2018

 Hej kära besökare och betraktare, så utomordentligt trevligt att ni har er uppmärksamhet just här och nu. Det glädjer mig verkligen.
Här kommer några båtturs bilder till, från mina sista turer i år. De är de sista, jag lovar, för nu har jag plockat hem båten för i år och kanske för sista gången i Kalmar sund över huvud taget.
Anledningen till det kan vi ta lite längre fram i vinter. 
 
 
 
 
 
Sjöbodarna på Södra Fäholmen
 
 
Senthöstmåne över Böles sjömarker.
 
 
De sista dimmorna lättar i Koviken
 
 
Den sista morgonen jag var ute var gudabenådad som man brukar säga, Jag hade koll på vädret och såg att det skulle bli riktigt stilla en fredag så jag tog helt resolut semester och gles sakta och ljudlöst ut i den stilla gryningen.
Det här är Sillåsens fyr mitt emellan Stora Rör och Revsudden.
 
 
 
Efter någon timmes fiskande, fotande och rodd gjorde jag ett strandhugg och gick i land för att sträcka på mig. Det fanns ingen fisk i båten som skulle rensas så det blev ett rätt kort stopp.
 
 
 
Södra Cells massafabrik i Mönsterås visar sig ibland väldigt tydligt och så de där vindsnurrorna.
 
 
 
En annan morgon for Sambofrun och jag ner till udden i den tjockaste dimman. Vi satt där och funderade på om det här verkligen var rätt beslut, men så när vi kom neråt fyrvägen började solljuset anas över dimmorna. Vi bestämde oss för att stanna vid Kappellruinen i bland kan det bli värsta högvinsten.
 
 
 
Plötsligt började Hahns fiskarstugor träda fram och efter ett tag börjar Långe Jan skymta fram.
 
 
Och plötsligt, det händer ganska fort. så lättar dimman och solen bryter igen.
 
 
För mig är det högvinst att stå just här och nu.
 
 
Det är till och med så att det blir nått religiöst över vår gamla hund.
 
 
Ett par veckor senare är dottern och jag nere och går i Södra Lunden.
Gråsiskor och domherrar. Det känns i luften att vintern kryper på. I det här vädret känns det ändå rätt bra.
 
 
 
En trädkrypare pysslar på längs stammar och grenar i fullständig tysthet.
 
 
Och läng fyrvägen står en glupsk ormvråk och äter på en hare. Normalt är de väldigt skygga av sig.
 
 
Den här valde dock maten före flykten.
 
 
 
En dovhjort stod och gömde sin mäktiga hornkrona i hagtornet, synd tyckte vi. Vi fick hålla tillgodo med hans vackra kropp den här gången
 
 
 
Den gamla ytongfabriken i Grönhögen är snart bara historia. Tittar in en sista gång.
Sånna här gamla miljöer kan bli roliga fotoobjekt. Lagret med duvskit på golvet avskräckte dock för vidare detaljstudier just den här dagen.
 
 
 
Här inne kan nog ljuset skapa fina effekter morgon och kväll.
 
 
Här är duvorna. Vart ska de ta vägen nu då?
 
 
 
Det är inte alltid att man fokuserar på rätt saker här i livet, men det brukar ju kunna bli rätt ok ändå:)
 
Jag såg att det nu totalt i den här bloggen ligger runt 6400 bilder. De flesta har jag tagit och lagt in genom åren. Den 30/11 firar vi 9 årsjubileum. det är ju faktiskt ganska ballt.
 
 
Frid
 
 
 
 
 
 
 
 

På plåten

2018-10-15 23:09
15/19 2018
 
Valdebacklet fortskrider och regeringsbildningen uteblir, men trots det så pågår ju livet ändå med eller utan enade politiker i än den ena än den andra frågan.
 
När man sitter och summerar sina minneskort sedan det senaste inlägget, och ja, det är ju ett tag sedan dess nu, så inser man att det bara är en del av livet som dyker upp och tänker visa sig.
Utanför bilderna finns ett annat mer liv som liksom inte kommer med. Det som pågår hela tiden och liksom bara passerar, med stora och små glädjeämnen och tråkigheter.
Här är i alla fall en del av mitt liv som går att betrakta.
Tex en stenskvätta på en sten som dykt upp i det här blogglivet flera gånger tidigare, bara för att det är en så vacker skapelse.
 
 
Kajor som byter matplats
 
 
 
En regnbåge vill man nästan alltid försöka plåta, men det är inte alltid det blir som man vill.
 
 
Så börjar det åter grönska och växa i  hagarna.
 
 
Plåten med vatten på muren hemma har stått vattenfylld för det mesta under hela långa torra sommaren. Nu har man lärt sig det i trakten. Många ungar har tagit sitt första dopp här och kommer nu hit som nästan vuxna. I bland blir det trängsel, men det har blivit som något slags kösystem även om störst går först för det mesta.
Här några av de ca 50 steglitser som drar förbi ibland.
 
 
Talgoxen och svarthätte honan samsas lite motsträvigt.
 
 
I bland sveper dödens lie över plåten i form av ett par sparvhöksvingar. Då upphör köandet för en stund. Man köar inte till döden
 
 
Steglits och en grönsiskehona
 
 
Grönsiska hane
 
 
 
En av byskatorna
 
 
En ung koltrast tar en mysstund i badet och låter sig inte stressas
 
 
Nu ska lössen få sig en duvning
 
 
På tal om duvning. Alltid en ringeduvevärdig entré. Smaka och kolla läget i omgivningarna rätt länge innan man liksom klär av sig och kliver i.
 
 
Men va f_n, kom det inte en svärthätta med i alla fall.
 
 
Tycker man kan ana ett ömsesidigt irriterat ögonkast där.
 
 
Aja får man bara burra upp sig lite och ruska runt ett par gånger så försvinner badgästerna.
 
 
Det här är livet!
 
 
Ett par halvkrånliga gransångare gör små snabba lite nervösa drickbesök.
 
 
Släpper plåten och ger mig ner till östra sidan. Ställer mig i lä bakom en trädridå mot den eviga sydvästen.
 
 
Och när jag vänder mig om och höjer blicken ser jag att ridån består av gråalar. Inte helt vanlig på Öland.
 
Ett tåligt träd som växer så det knakar om den hamnar rätt. Inte fullt så fuktkrävande som klibbalen och hör liksom mer hemma i norr egentligen.
 
 
De här vågiga stammarna på gråal var nytt för mig, de för mer tankarna till avenbok.
 
Tittar jag åt höger ser jag det här.
 
Och tittar jag rakt fram ser jag det här fina lilla gänget, kärrsnäppor och en ung större strandpipare.
Vad lär vi oss av detta då, jo se dig alltid runt omkring i stället för att bara rusa på.
 
 
Och så gjorde Öland åter en sista kraftansträngning innan vintern och bjöd in till Skördefest.
Här kan man sitta i timslånga köer eller snirkla sig i väg på småvägarna till byarna på östra sidan, Det finns alltid något att uppleva.
 
 
I tex Bläsinge där vi hamnade i år.
 
 
Föll för Ateljé Himlavid med en fin lite trädgård.
 
 
Enkelt och smakfullt enligt mig.
 
 
Och inne i själva ateljén möts man av ett gäng fantastiska fårskallar. En av de här fick följa med hem och hamnade så småning om på en vägg i Farsta Strand där den gör sig så otroligt bra.
 
 
När skördefesten tar slut töms ön och lugnet går till slut att ta på, underbart.
 
 
Nu är det bara någr hundra fågelskådare som ska stöka runt några veckor på södra ön innan det lackar mot vintern.
Pilfinkarna släpar in bomaterial i en holk. har inte en aning vad de har i görningen.
 
 
Trädgårdstomten har inte flöjtat klart riktigt än.
 
 
En kvällstur till Beijershamn är aldrig fel.
 
 
Alltid finns det något man kan titta på, för det mesta rätt mycket. En kärrsnäppa till exempel.
 
 
Eller varför inte en fint vinterklädd stare i en komocka.
 
 
Någon dag har vinden lagt sig lite så man känner att en fiske eller rodd tur kan bli riktigt trivsam.
 
 
Småskarake hona.
 
 
Och så de riktigt fina lugna stunderna med hunden. Här har vi ett ömsesidigt intresse att bara sitta och tomglo en stund.
Men det kan räcka att en hare sticker upp ett öra där ute så ändras fokus till något helt annat. Då är det liksom över med tomgloendet för den här gången.
 
 
Frid mina vänner, så kul att ni läst ända hit.
 
 
 
 
 

Här och lite var

2018-09-17 22:34
17/9 2018
Sensommaren börjar luta åt höst, men i år är det lite annorlunda.
Det kom en del regn för någon vecka sedan. Inte så det fyllde på några reserver förutom regntunnorna, men det började grönska och växa igen.
Plötsligt var allt nytt och grönt igen, djuren släpptes ut på bete och bönderna började planera för en 3e vallskörd. Då stoppar höstkänslorna upp lite grann.
 
 
 
Bålgetingarna i holken har börjat svämma över. Fascinerande minst sagt. 
 
 
 
I uggleholken flyttar sig ingångshålet lite, men över en natt försvann hela "getingporten".
Så i skrivandes stund är det helt öppet där nu.Har inte en aning vem som har varit där och härjat.
Tyckte de surrade lite extra i falsett den morgonen men det är fortfarande lite liv i holken.
 
 
Sparvhöken gör sina turer
 
 
Rödhaken släcker sin törst.
 
 
Oftast har de observerat en långt innan kameran kommer upp.
 
 
Åter på sjöängarna.
 
 
 
 
 
 
 
 
Ung törnskata i sitt rätta element.
 
 
Åkte med Farsan till norra Hjälmaren och kikade runt i hans barn och ungdoms bygder.
Där hittade jag den här fina hjälmarsnipan, byggd av samma båtbyggare som bygt min snipa. Allan Eriksson på Vinön i Hjälmaren.
På min båt skrapade man bort all lack och började linolja båten i stället, efter ett tag mörknar den och blir svart, helt okej för min del men det här är ju också en fröjd för ögat.
 
 
Det här båthuset utgick Farfar och Far ifrån när de bland annat höll på med notfiske efter gös för sisådär 65-70 år sedan.
 
 
Leden ut mot Storhjälmaren. Där borta syns ön Valen där min farmor är född.
Där ifrån tog sig min syssling Björn på Valen, för att visa oss torp och boställen där våra anfäder bott genom seklerna.
En oerhört spännande och givande tur för en släktforskare som mig. Det kanske ni inte viste om mig, men jag har än så länge förskonat er från inlägg om tjocka släkten, men det kan nog komma.
 
 
Klart man vill se efter om det ändrat sig nått på 70 år.
 
 
Och en del av de här björkarna planterade min Farfars far när han var liten, någon gång på 1890-talet. Nu är de sprayade för avverkning.
Gamla björkar blir livsfarliga till slut.
 
 
Åter på Öland efter en händelserik helg.
 
 
Den där blicken hade jag sett någon stans. Efter lite googlande hittade jag den.
 
 
Från filmen Watership Down. Den långa flykten.
 
 
 
Kolugnt
 
 
Tystnad och meditation.
 
 
Runstens kyrka.
 
 
Fästigarna är klottrade i landskapet.
 
 
 
 
 
Stor frid
 
 
 

Sensommartorka

2018-08-22 23:06
 
22/8 2018
Jag tror det är en trend. Men flera stora bloggare  som tidigare gjorde flera inlägg om dagen, nu börjar dra ut på intervallerna och inläggen kommer med ett par veckors mellanrum, eller mer. jag känner att jag är en av trendsättarna till det här och jag fortsätter att dra ut på tiden mellan inläggen. I sommar har det bara blivit 3-4 stycken. Jag lovar de andra hänger snart efter.
I övrigt tror jag bloggandet är en utdöende mossig kulturyttring. Nu finns så mycket fler kanaler att synas i. Men var inte oroliga för min skull, Jag följer sällan trender. jag sätter dom bara.
Så jag fortsätter mitt bloggande som vanligt, lite då och då. ;)
 
När vi kom hem från vår fina sommarresa var jag snabbt i med båten. Värmeböljan var nu i full gång och jag längtade mer än nånnsin ut på sjön. Liv var redan inoljad och klar så det var snart gjort att greppa årorna.
Det blev några fina kvälls och morgonturer. Sedan började de tragiska härskande sydvästvindarna som jag inte är jätteglad åt. Så aktiviteten på sjön minskade tyvärr lite fram i augusti.
 
 
Mycket fågel på vikens stenar i fint kvällsljus
 
 
 
 
 
Kannadagäss
 
 
Och så minns vi väl Blodmånen som många klagade på var svårfotograferad. Vem tusan bär ansvaret för det?
Kommunen eller Staten
 
 
Värmen gjorde att getingarna formligen exploderade i antal. De över vintrande drottningarna la ägg och födde upp arbetar larver så det stod härliga till.
I en av våra holkar har bålgetingar slagit sig ned. Turligt nog hade rödstjärten fått ut sina ungar så den var tom för resten av säsongen.
 
 
Det är fascinerande djur. Varma dagar, och det har ju varit ofta, så hör man hur det murrar från holken. Då sitter några i öppningen och fläktar med vingarna för att svalka av innehållet i boet.
 
 
Det fars in och ut. Skräp bärs ut och mat bärs in.
 
 
Även i uggleholken har ett gäng bålgetingar flyttat in. Ser ni flugan där till vänster om hålet. Någon specialnischad sort med ryckiga rörelser. Det finns parasitflugor som slungar in sina ägg genom öppningen som sedan gottar runt i larvkammrar och livnär sig på larver eller deras mat. Tycker det är konstigt att getingarna inte äter upp dem, De älskar ju flugor. 
 
 
Det mest livsavgörande för getingarna är vatten. det fullkomligen svärmade över dammen och fågelbaden. Flera "smågeting samhällen kraschade fram på sommaren, tror det blev för varmt och torrt. Bålgetingarna verkar vara tåligare. Här en bålgeting.
 
 
Det här tror jag är en vanlig geting. Arten heter faktiskt så, även om den påträffas utanför sitt utbredningsområde.
 
 
 
Det här kan vara en skogsgeting. De heter så även om de ses i en trädgård.
 
 
Stort och smått. Jag lämnar getingarna för sjön. Storskarv på tork.
 
 
Den här fantastiska morgonen var det fler som tagit tillfället i akt. Klockan  7 var det 25 grader och kavlugnt.
 
 
Olika flytetyg dök upp i sundet.
 
 
Horisonten tog semester och försvann
 
 
 
 
Det blev galna effekter. Den här bilden är helt omanipulerad.
 
 
 
 
 
 
En fisktärna sitter redan och flämtar i värmen.
 
Unga gravänder
 
 
En morgon såg jag en blodsol som steg upp ur morgondimman
 
 
 
Torkan verkar också ha gynnat Almsplintborren som sprider almsjukan.
De här almarna är lite speciella. Jag tror det är någon form av Lundalm eventuellt någon hybrid.
De planterades av en inflyttad skåning som hette Gåsanisse i slutet på 1800-talet. Kanske hade han med sig plantorna från Skåne. När byarna tömdes på folk i den stora emigrationen till Amerika, var det faktiskt ett gäng skåningar som emigrerade till de övergivna gårdarna i Mörbylångadalen. Kanske Gåsanisse var en av dem.
Här slog almsjukan till för tre år sedan, det började i öster och har i år nått igenom hela trädraden.
De här kommer fällas så småning om.
Landmärken kommer och går.
 
Halmbalar i Mörbylångadalen. typ 60 % mindre än andra år pga torkan.
 
 
 
Och så blev det en tur till Stockholm rätt som det var. Ni som följt med lite i dotterns kamp för sin förlorade assistans kan få veta att hon äntligen efter två års väntan fått rätt i Förvaltningsrätten. Nu gällde det att  träffa Stadsdelsförvaltningen och förklara hur vi tycker de bör tänka när de nu ska bestämma hur många timmar de tycker hon har rätt till. Den här fina bilden får symbolisera den resan;)
 
Tillbaka på Öland igen, Här höll man fortfarande på att skörda de sista jordgubbarna för i år. Nu är det tomt på fälten.
 
 
Som sagt vattnet har varit en viktig del av den här sommaren. För 15 år sedan tog jag vara på en granstam som var genomrutten i kärnan. Jag skrapade ur möget och täljde till en didgeridoo. Den gick faktiskt att spela på men det gick åt så fruktansvärt mycket luft, så det blev inte många bröl förrän jag la tutan på hyllan och kastade den i dammen till förhoppningsvis någons glädje. Nu i år flyttade en av paddorna in i röret. Snacka om sjötomt. Nu sitter den där hela dagarna och tuttar ut. Ibland lite mer inkrupen i skydd för solen.
 
 
En rådjurhind med kid kommer fram till fågelbadet och dricker ibland. Det har nog aldrig hänt förut
 
 
Det är fotat genom myggnätet där av den fina softningen.
 
 
Björkfrön fastnar lätt på tungan.
I går blev ett rådjur påkört och senare skjutet precis utanför vår häck. Kanske det var det här rådjuret som var på väg till hästarnas vattenkärl på andra sidan vägen.
 
 
En ung törnskata kom in från någon torrlagd hage i närheten, kanske för att söka vatten. Det var tyvärr för sent. Den dog senare.
Sedan i maj har vi fått 15 mm regn, det är alldeles för lite. Alla vätar i området är uttorkade. Jag är övertygad om att det påverkat delar av djurlivet mycket negativt.
 
 
 
Andra arter  gynnas i stället av värmen. Vår ginko har växt som aldrig förr trotts nästan ingen vattning alls.
Och den här purpurrevan frodades på en i övrigt uttorkad industritomt i Färjestaden
 
 
Nu hoppas vi fortfarande på mer regn och ett nytt blogginlägg relativt snart.
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 

Sommarresan

2018-07-28 23:43
 
28/7 2018
Det här inlägget har det verkligen gått troll i. Först krånglar bilderna några dagar och när det äntligen är på plats och jag börjar skriva och nästan är klar så försvinner plötsligt all text jag skrivit och jag får börja om från början.
Skulle vara kul om jag lyckades få ut det här innan hösten, helst.
 
Hur som helst
Dagarna innan midsommar var bilen packad  till bristningsgränsen (som vanligt) med allt som kan tänkas behövas, och i år fick till och med hunden följa med.
Nu skulle vi upp till Roslagen till mina föräldrar och katterna, mina systrar och svågrarna.
Det var härligt att lämna vardagen och köra genom den ljusa natten norr ut.
 
Där Baldersbrån blommar på trädorna.
 
 
Här fick jag äntligen se ett stationärt vildsvin, i några minuter.
 
 
När man nu släpat med sig Allyn så var det lika bra att sätta ihop den, nu när läge gavs. Hunden vill ju gärna visa att han finns.
 
Sedan var det bara att släpa vidare.
 
Vi en härlig dag på sjön. På den här sjön har jag hängt sedan de små barnsbenen med roddbåt, kajak, windsurfingbräda och canadensare så nu var det kul att få blöta Allyn här också.
 
 
Torkan gör att en del djur måste öka sin tillit till människan. Den här ringduvan struntade i katter hundar och folk, till och med folk med kameror.
 
 Det är nästan tradition att åka upp till norra Väddö och Skatudden och blicka ut över Ålandshav.
 
Vi kör dottern Nora till Nynäshamn och Gotlandsfärjan för vidare färd till Almedalen där hon ska jobba en vecka och lobba för funktionhinder politiken.
 
 
 
 
Efter några dagar sökte Anita och jag oss vidare till ännu högre kuster vid Höga kusten.
Här stannar vi nu en vecka för att verkligen skärskåda området.
Det var verkligen över förväntan. Fina utsikter överallt och spännande miljöer.
Man kan börja med att gå upp för Skuleberget. Det gäller att få igång benen nu.
 
 
Från toppen på Skuleberget
 
 Toppstugan Det går en linbana upp också. Många väljer att gå upp och åka ner eller tvärt om.
Här finns den klassiska toppvåfflan för den hugade,
 
 
 
Längs den brantaste stigen finns en häftig grotta jag gärna vill besöka, så jag tänker att jag "springer ner" och kollar på den medan Anita väntar kvar på toppen.
Bara och bara, det visar sig att den ligger rätt långt ner på berget men har jag nu börjat klättra i trappor och stegar kan man ju inte vända
 
 
Till slut började stegarna peka uppåt igen och till slut var grottan där. Ingången vaktas av en lönn.
Sedan var det dags att klattra ner och upp och tillbaks till toppen. Den där turen kändes i benen flera dagar efter.
 
 
Berget sett från sjön. Grottan syns som en svart prick precis över trädtopparna, lite till höger om mitten i bilden
 
Det var skönt att ta en dag på sjön dagen efter, och en tur ut till Ulvön.
På vägen ut passerar man lite häftiga sjöbodar. Ju gistnare desto finare. 
 
Som sagt
 
 
Jag har aldrig tänkt på det men Sverige har faktisk en "Sveriges högsta ö" och det är den här, Mjältön 236 möh
 
 Ulvöns hamn
 
 Det finns olika sätt att njuta av sjön.
 
 
Det här är surströmmingens högborg, eller har varit i alla fall.
 
 
Nu för tiden är det inge många som fiskar härifrån.
 
Det gamla fina kapellet från 1600talet 
 
 Med sina kända välbevarade väggmålningar
 
 
 
På museet finns som vanligt massa gamla intressanta grejer.
Här ett fint gammalt bladorv.
 
 
Och en riktigt lååång sparkstötting med snickarglädje. Bilden är inte felvänd, sparken hänger i taket.
 
 
Det gäller ju att visa var man kommer ifrån.
 
 Här står självaste Ulven him self.
 
 
Efter någon dag ger vi oss ut i Skuleskogens nationalpark för ett par dagars vandring. Fina miljöer med höga naturvärden.
Här tex en skogsnyckel
 
 
Den alltid lika trevliga skogsnäppan höll till vid myrarna i skogen.
 
En höggravid skogsödla.
 
 
Vandrings leden är inte alltid helt lättfamkomliga
 
 
Här är porten till Slåttedalsskrevan. Det finns någon slags myt om att det var här man spelade in scenerna när Ronja rövardotter och birk hoppade över Helvetesgapet. Men det verkar vara just en myt.
 
 
Riktigt mäktig vandringslaed
 
 
Man känner sig lätt som en liten Hobbit på väg till någon annan märklig plats.
 
Ute ur helvetesgapet.
 
 
 
Livsglada tallrötter
 
 
Vi vandrar i kvällningen åter ner mot kusten över hällmarkerna. Ett stilla regn börjar, dofterna förstärks, luften klarna och alla människor är huxflux borta och allt är så lugnt. Den sista biten blev en magisk oförglömmlig vandring.
 
Nere i skogen vandrar vi bland järnåldersfolkets gravdösen.
 
 
Så hamnar vi här nere vid den iordningställda tältplatsen. Fortfarande rinnande vatten i en bäck på stranden.
Klart vi slog upp vårt tält här.
 
 
Dagen efter vandrar vi längs kusten tillbaks not bilen, här och var ligger de här öde stränderna. Jag tog årets första dopp. Väldigt svalkande 14-15 grader.
En fin tur. Alla bäckar torkade ut och vi mötte flera stressade vandrare med tomma vattenflaskor i händerna.
Vi kände att det var lagom och att vi fått uppleva nationalparken ordentligt. Skönt att sträcka ut sig på en knottfri säng i en stuga.
Friuftsliv med camping i 25 graders värme har sina för och nackdelar
 
Nattviol
 
 
 
Är man i närheten av Ö-vik så måste man bara kolla in Sveriges största Naturkompaniet butik med outlett.
De ligger i Fjällrävens gamla industrilokaler.
Här rullar både timmarna och pengarna.
 
Vi bytte område till lite söder ut i Höga kusten området. Jag bokade en stuga och vi fick ett båthus. Jag är verkligen ingen som klagar i de lägena. Lite snett och vint men otroligt charmigt.
Fiskade från balkongen och somnade till kluckandet.
 
 
 
Vad mer kan man önska.
 
 
Hit kommer jag nog återvända och hoppas på samma fantastiska väder som nu. Rotsidans naturreservat, Fantastiskt fin område med jämna slipade granithällar och mycket plats för alla mäniskor.
Men en förestående VM match och en tidsplan att följa gjorde att vi inte fick så lång tid man hade önskat här.
 
 
Vi drar åter söder ut mot Roaslagen där vi hämtar upp hunden och far sedan vidare till Nynäs där vi hämtar Nora och svägerska som ställt upp som ideell assistent, efter som Nora fortfarande förnekas assistans.
Veckan i Almedalaen har varit lyckad och givande med mycket medial uppmärksamhet om funktionhinderrörelsens frågor.
Nu är det Noras tur och lust att få uppleva vildmark och lugn o ro, och inte oss emot så vi drar vidare till Tivedens Nationalpark och hyr en stuga. Redan första kvällen är fiskekorten inhandlade och vi doppar dragen i sjön. Fantastiskt fint men kanske lite för varmt för huggvilliga fiskar. Men bara det vakar och lommen låter så är allt helt ok.
 
 
 
Nu får även hunden svalka sig i skogssjöarna.
 
 
Den gamla smedjan i Tivedstorp
 
 
Den speciella vägen ner till Vita Sand.
 
 
Turen fortsätter sedan söder ut och hem mot Öland. Vi stannar till i Jönköping och får boende mitt i stan. Inget Iffe är överlycklig med. Han är inte van vid så mycket hårdgjorda ytor.
 
 
I min strävan att bestiga samtliga Svenska landskaps högsta punkter så var det nu äntligen dags för Småland och Tomtabacken.
 
 
Så här mycket av Småland har jag aldrig sett samtidigt förut. fantastiskt fint.
 
 
 
När vi nu ändå höll på med Nationalparker så svängde vi förbi den för året nya Åsnens nationalpark.
Alldeles ny och inte helt klar.
Rastplatsen nere vid sjön var stor och fin och ny.
 
 
Fint som tusan och väl tillgängliggjort.
Här får det bli lite paddling nånn gång.
 
Om de här vindskydden gör så stor nytta när de verkligen behövs vet jag inte, men någon arkitekt har fått utlopp för sin kreativitet och säker bra betalt.
 
 
 
 
Så var vi till slut tillbaks på Öland igen. Sista dagen innan jobbet skulle börja igen åkte jag åter ner till Södra Udden för att försöka få se den gäckande Nilgåsen och den här gången lyckades jag ta mig tusan att se den på en sten, om än i värmedaller och på långt avstånd men ändå:)
 
Ha det bra i värmen
 
 
FRID
 
 
 
 
 

Försommaren

2018-06-12 22:36
12/6 2018
 Det börjar väl bli dags för en summering av de senaste veckorna.
Jag gick ju på semester 10 dagar direkt efter senaste inlägget, så det har blivit lite utetid, äntligen.
Många av bilderna har några av er kanske kunnat se på FB men inte alla;) 
 
 
Drog bland annat ner till Södra udden några dagar.
Likt den Kinesiska muren klättrar Karl X mur (Kalle kryss) upp för Landborgskanten.
 
 
Gulsparv i hagtorn
 
 
Rödstjärt i fyrträdgården.
 
 
Tillbringade en kväll i Södra Lundtornet. En makalös plats.
 
 
Lundsjön, också lite speciell.
 
 
Strandkål längs en under några timmar mycket het strandsträcka .....
 
 
............ där upptäckte någon påpasslig person en KNÖLSVÄRTA: Fram till i år bara en obs i Sverige men nu i år har det setts 2-3 stycken. Den var ny för mig, Den här tillhör den Asiatiska rasen Steinegeri säger de som vet.
 
 
I år verkar det gå rätt bra för rödspovarna.
 
 
Och rådjur syns ju lite här och var, man måste liksom fota dom.
 
 
Det gäller ju att visa att man är en rödstjärt.
 
 
En kväll besökte jag grävlingsgrytet. I år är det bebott av räven. En stor yta på ängen bredvid var nerlegad av troligen rävungarna. Där hittade jag det här motivet, mycket märkligt arrangerat. Där låg flera leksaker i form av vingar, ben och skinnbitar, Men vad är detta? Svårt utan öron trodde först att det var en hare, men nog är det väl ett rådjurskid.
En räv kom så småningom fram, men den blev det ingen bild på,
 
 
 
När jag satt där och väntade dök det plötsligt upp flera rådjur ur ängen alldeles i närheten av mig. Till slut viste jag inte vart jag skulle vända mig. Får göra ett nytt försök någon kväll, nu när jag vet hur de tänker, eller.
 
 
I det sista kvällsljuset.
 
 
En annan tur till udden. Den dagen var det  mycket amiraler i fyrträdgården. Kanske de kommit insträckande söder ifrån under dagen.
 
 
Svart rödstjärt hona
 
 
Svarta rödstjärten möter ladusvalan i grindhålet.
 
 
En leucistisk (saknar mörka pigment) grågås längs fyrvägen.
 
 
Dovhjortshindarna på schäfferiängen.
När jag för säkerhets skull kollade stavningen på Google stod det "Menar du schäfer i sängen" :)
 
 
Dovhjortshjort
 
 
Ladusvala i kvällsljuset. En lång dags flygfäjakt är snart till ända.
 
 
Inte mycket ejder här nere. Tidigt på morgnarna går gudingarna med honan upp på land ett tag. Vet inte om det är de som ligger på bo som gör så.
 
 
Och så drog dottern och jag  in till Store mosse Nationalpark vid Gnosjö i Småland.
Ny plats för både henne och mig. Mycket bra anpassat för rullstolar.
Vi gick ut till en lite sjö mitt ute på myren. Som jag har längtat till den här sortens natur.
Planen var att vistas där ute på plattformen en natt för att se och höra vad som skulle kunna dyka upp.
Det blev en oförglömlig natt.
 
Buskskvättorna häckade alldeles i närheten så deras lite vemodiga sång hördes genom natten.
 
Storspovarna spelade ibland.
 
 
Sångsvanar slog sig ner i sjön ett tag. Foto av dottern
 
 
Sångsvanarna fotade av dottern.
 
 
Ängspiplärkor var det gott om. Något annat som fanns över allt var galande gökar. Har nog aldrig hört så mycket gök på en gång. Misstänker att det låg ett och annat gökägg i piplärkornas bon. Det är ju en av gökens favoritfåglar att smuggla in ägg hos.
 
 
Breda fina spänger
 
 
På kvällen fylldes luften över strandskogen av jagande trollsländor. Går tyvärr bet på artbestämningen av den här. Någon som vet?
 
 
På kvällen gick fullmånen upp över myrskogen
 
 
Och knott och svi slog till, brutalt. Man fick myggstifta huvan för de kröp in genom nätet.
 
 
Gryning. Orrarna satte i gång att spela där, på andra sidan sjön. Såg några på håll som satt i toppen på buskar och "orrade".
 
 
Vi sov väl inte jättebra den natten, men det var ju inte riktigt därför vi var där.
Det var skönt när det började fläkta lite och knotten gick hem till sig och vi kund ta av mygghuvan och koka kaffe.
 
 
Kniporna häckade i sjön och en kricka hördes locka natten igenom.
 
 
Knipungar, nog rätt nyuthoppade.
 
 
Sångsvanar över martallen.
 
 
 
Innan vi startade den 21 mil långa hemresan besökte vi Naturumet och fågeltornet delvis anpassat för rullstol, där var en hiss upp till första våningen. Riktigt riktigt bra gjort.
 
 
Åter på Öland och fyrvägen. Även här finns storspovarna.
 
 
Mycket trevliga fåglar det där.
 
 
Är det en mask eller är det självaste spovtungan som syns där. Eh! jag hoppas det är en mask.
 
 
En hålögd törnsångarhona. Bråda dagar nu om inte förr.
 
 
Silvertärnor i Västerstad.
 
 
Gravanden är så vanlig så man lätt förbiser den här på Öland. De är ju verkligen fina annars.
 
 
Större strandpipare.
 
 
Sävsparv
 
 
Fotade en ringduva i fågelbadet genom myggnätet. Det blev lite softad effekt av det.
 
Rolle Nanbergs foto.
 
Är äntligen igång med båten. Linolja och terpentin och vissa delar även med tjära. En tidlös doft.
 
Ha det nu så bra i försommaren och må den ännu bestå ett tag.
Snart semester igen. Kan nog bli några kortare inlägg från mobilen, var vi nu hamnar.
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ögonblick

2018-05-26 23:06
26/5 2018
Nu är det verkligen fart över allt hör på öland.
Liv och rörelse.
Som vanligt gäller det att hänga med.
 
 
Man försöker komma ut så snart det ges tillfälle och tid.
Kameran i högsta hugg, knäpper på allt.
Här någon slags vial eller ärt
 
 
 
Körsbärsträdens rika blomning var över på några dagar.
 
 
Dottern och jag körde mot Udden en morgon. Där var det tvärtjockt, Typiskt!
Det var till och med så lammen tystnade.
 
 
Klubb 300 hade sin tälthelg där nere. Där kan man testa kikare och teleobjektiv, i dimman.
Böcker och annat fanns till salu så trevligt ändå.
Men så mycket fågel blev det inte.
 
 
Fram på dagen klarnade det upp i alla fall. Rödspovarna i Hulterstad är tillbaks.
 
 
Galen sånglärka.
 
 
Stenskvätta
 
 
Lagerhäggsblomkolv
 
Hagtorn
 
Trädpiplärkesilhuett
 
 
Som sagt knäpper på allt, och upptäckte att blomflugor kan vara tacksamma.
 
 
 
Inzoomad med telet så får man den här Brutusöstlingbakgrunden.
 
 
Tyvärr så ville de bara visa baken den här dagen. Huvudet mot sydväst, som ju är den dominerande vindriktningen.
 
 
En morgon vid åkern.
Plötsligt skäller hunden till på en kråka som far förbi .....
 
 
...... och plötsligt reser sig den här rågeten ur vallen och undrar vad det var. Den ser mig men inte hunden och efter som vi sitter still blir hon snart lugn och börjar äta lite igen.
 
 
Och så för ett ögonblick vrider hon sin lite sämre sida till. Plötsligt ser man hur mager och tärd hon är. Har nog ett eller ett par kid i närheten som pockar på hennes energi.
 
 
Få en känsla av att många däggdjur vid den här tiden på året då det ljusnar så tidigt är klara med morgonbestyren vid den här tiden, kl 7-8 och faktiskt tar igen sig.
 
Sankt Pers nycklar.
 
 
 
Tre stadier hos en Maskros
 
 
Vårkrage
 
 
Ett annat magiskt ögonblick på ett räv som tar igen sig efter nattens och morgonens bestyr.
Den låg på en liten holme ute i en myr i Mittlandsskogen. Den iakttog mig långt innan jag fick syn på den.
Våra blickar möttes under några minuter och åtminstone  min tid stod still.
 
 
Pilfink med frukostlarver.
 
 
Nere i en av dammarna bygger hussvalorna med sjögräs.
 
 
Ladusvala i speltagen.
 
 
Ser några ejdrar men inga ungar...än.
 
 
Fiskmåsar
 
 
 
 
 
Har varit varma dagar nu. En del bara måste i och svalka magen.
 
 
Iffe i ett fält av överblommade backsippor och orkideér, Här var vi lite sena igen.
 
En blommande berberis ute på alvaret. den har fått skydd av enen för att etablera sig. Fina de där.
 
Jag tror det knappt men nu har jag semester i 10 dagar inget bokat, men räknar med massa tid ute i markerna. Har lastat bilen med hela friluftspaketet, friheten känns nästan total, får se vartåt näsan pekar.
börjar med något/några dygn på södra Öland.
Återkommer om detta, jag lovar.
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Närheten

2018-05-10 22:19
10/5 2018
Nu är det redan en månad sedan vi kom hem från Italien.
Våren var påbörjad när vi kom och har sedan formligen exploderat,
I dag hörde jag första rapporten om tornseglare på Öland, så då är i stort sett alla fåglarna här.
Det innebär att våren nu plötsligt ligger ett par tre veckor för tidigt.
Bilderna är i stort sett placerade i kronologisk ordning.
 
 
Veckan efter påsk såg det ut så här. Scillan började dyka upp
 
 
 
Förrymda påskliljor lyser upp i skuggan.
 
 
En göktyta tutar ut sitt läte över nejden.
I den här omgången bilder har jag helt saknat närheten till mina befjädrade motiv. Om det är en tillfällighet, stress eller vad det nu kan vara så är det lite jobbigt.
Även om man nu har ett tele på motsvarande 2000 mm så hjälper det inte när fåglarna sitter några hundra meter bort. Det roliga med den brännvidden är att man ändå kan ta dokumenterande bilder, men de där skarpa tävlingsbilderna kan man glömma. Däremot kan såna här långskott tajta ihop kringliggande miljö, som ju kan vara kula att få med
 
 
Har några stjärtmesar som surrar omkring så fort jag går ut bakom huset. Är rätt säker på att de har bo någon stans i närheten. Hoppas kunna hitta på boet till hösten när löven fallit. De har små täta fina bon en bit upp, så det borde inte bli så svårt (men det har jag förstås tänkt förut och misslyckats)
 
 
Sälg vid Tranhorvan i blommande motljus
 
Som sagt långt håll, ca 400-500 meter
 
 
Strandkråkan kom rätt nära i alla fall. Den här kallar jag "Strandfynd"
 
Norsk båt upp genom sundet. Kanske den har varit i Degerhamn med kol till Cementa. Jag bara gissar.
 
Inne i mittlandsskogen hittade jag en kattuggla som satt och gömde sig inne en murgröna.
 
 
Och alldeles bredvid så jag det här trädet. Något lurvigt stack ut där, en bra bit upp på stammen.
Nu kom zoomen åter till användning.,,,,
 
 
Och där hängde faktiskt en rådjursskånk. Började fundera på om det fanns någon panter eller  puma i krokarna men insåg snabbt att måste vara en mård som sparat undan lite godbitar till senare.
 
 
 
Gulsippor och vitsippor. Tror ta mig tusan att det är lite skärpa på den längst ner till höger ;)
 
 
 
Kollade in lite vätor när det var dags för grodorna. Några grodor såg jag inte men rom fanns det lite här och var.
 
 
 
 
Blodiglarna har vaknat.
 
Och även de små vattensalamandrerna. Heter de verkligen så?
 
 
Årets första orkidérosett.
 
 
I en av dammarna låg en gråhakedopping på bo, de verkar inte ha så stora krav.
 
 
Maken/makan
 
 
Och där kom en hund.
 
 
I år har också gröngölingen slagit sig ner på vår bakgård. Den satt ett par veckor och skrek för fulla halsar. Mycket enerve trevligt.
 
 
Även gröngölingar har en baksida.
 
 
Rödstjärt hane. Tycker jag har sett den i alla våra holkar nu men vet inte vilken de har bestämt sig för än.
 
 
Knubbsälsmorgon
 
 
Att njuta av den första värmande morgonsolen.
 
 
 
En rödbena står ilsket bligande och undrar varför inte han får med på någon bild.
 
 
En av de vackraste. Svartsnäppa, hane
 
 
Lågvatten i Västerstadsviken.
 
 
 
 
 
Gulsparv
 
En lite stressad ekorre. "Hoppas den där hunden där nere inte kan klättra" tänker han nog när vi passerar. Ekorren hade liksom krånglat till det lite för sig och satt i ett träd han inte kunde ta sig vidare i från,
 
 
Plötsligt fanns det Sankt Pers nycklar över allt i en ej tidigare skådad rikedom. Månntro den dyngsura perioden efter snösmältningen kan ha inverkan på det.
 
 
Vår ärt, nej inte vår. Vårärt
 
 
Sälhunden den njutande.
 
 
Isländska fårhunden. Den leende hunden, säger man.
 
Det var det så långt. Passa för tusan på att gå ut och njut i naturen nu. Än har vi många fina veckor framför oss då allt bara händer.
 
 
Frid
 
 
 
 
 

I Italien

2018-04-22 22:31
 
 18/4 2018
 
Så kom äntligen lite vårstämning, då i månadsskiftet mars april.
Då bröt vi upp tillfälligt och lämnade landet, med lite blandade känslor att lämna den här fina tiden som var på gång.
 
 
En tröst blev dock, kanske inte för sångsvanarna och alla andra som vistades här, men några dagar efter den här bilden togs föll nästan 2 dm snö som drev och yrde.........
 
 
Då var det jäkligt gött att vi hade tagit oss till Pisa i Toscana i Italen. Snabbt släppte vi allt där hemma och bara levde i nuet.
 
 
Vi bodde på hotell i Pisa och gjorde dagsutflykter till fots och med tåget till omkringliggande städer.
Med en kost på Pasta och Pizza och rötjut kan det inte bli fel;)
Alldeles bredvid hotellet låg den botaniska trädgården, världens äldsta enlig vissa källor.
 
 
 
Här hade man tex resaurerat en vagn som användes enbart för att flytta stora urnor in och ut ur växthusen eller orangerierna.
 
 
En bambuskog är vi Mittlandsskogsbor inte vana vid. Ljudet från stammarna som slog mot varandra i blåsten var en helt ny och märklig ljudupplevelse.
 
 
Här fanns sannerligen annorlunda växtformer.
 
 
En paus i första försommarsolen med det lutande tornet i bakgrunden.
 
 
De här fina gröna ödlorna var rätt vanliga vid murar där det fanns lite grönska i närheten. Det finns något som heter Italiens väggödla, får kolla vidare om den verkligen heter så.
 
Där var hur mycket turister som helst, men det får man ju räkna med vid en av världens kändaste byggnader.
 
 
Ni som följt mig ett tag vet att i bland så ger jag mig faktiskt på att fota människor också. Det är otroligt roligt.
Den här slängde jag bara iväg, men när jag tittade på den närmare insåg jag att de skulle beskäras radikalt.
 
 
"Med det lutande tornet för ögonen"
 
 
Sen var det ju mycket kyrkor och kapell och marmor och grejer. Vill inte plåga er med det. Vilka arbeten men ett tag stod det mig upp i halsen.
 
 
Även om en del vinklar och ljusspel var intressanta.
 
 
Floden Arno som flyter genom Pisa och Florens. Strid, brutal, och otillgänglig som många floder är här nere när de rinner genom städerna.
 
 
Klotter är alltid intressant.
 
 
Från hotelltaket.
 
 
Medeltidsstaden Lucca, var läcker. helt omringad av stadsmuren.
 
 
På muren hade man gjort en esplanad för cykel och gående. Tror den gick runt hela staden. Den var mycket populär.
 
I muren fanns häftiga miljöer.
 
 
Den botaniska trädgården i Lucca var nog en av de finaste parkerna jga varit i. Allt uppskyltat och välskött och väl genomtänkt för tillgänglighet. Det uppskattas när man som vi reste med en rullstol.
Det här är ingen bra bild men det är den enda bilden jag fick på en brandkronad kungsfågel.
 
 
I en gigantisk ceder fanns den här växtligheten på stammar och grenar. Nog ett av de häftigaste träd jag sett.
 
Som sagt den var mäktig. Planterad i början på 1800talet.
 
 
Parken låg tätt intill stadsmuren.
 
 
På en ö i en liten damm växte en stor sumpcypress. För att få lite syre där i dammen skjöt dem upp luftrötter som små hattifnattar. där hade sköldpaddorna slagit sig ned.
 
 
Gulhämplingen var allomstädes förekommande, och deras glasklirriga sång hörde så fort det fanns ett par träd i närheten
 
 
Och så dök förståss den gamla yrkesskadan upp, när man som här ser ett elskåp täckt med laminat på ett foto av den bakomliggande muren. Tänk när vi kommer så långt i Sverige och börjar dölja våra ofantligt fula elskåp som sätts upp helt utan eftertanke av elbolagen. Det är inte lätt att få dom att tänka om. Jag lovar jag har försökt många gånger.
 
 
I Lucca finns det här kända tornet med träd på toppen. Jorå det finns som kylskåps magnet också.
 
 
Och ta mig tusan om det inte är hit Karlsson på taket har flyttat.
 
 
Plataner på alla torg. de är fina i alla former. Det är bara i Kalmar man tar bort dem när de blir för stora och några fåglar sätter sig och skiter i dem.
 
Torghandel i Pisa
 
 
Längs Pisas stadsmur.
 
 
Duvhål i platan
 
 
En kväll hittar vi ett romerskt spa i Pisa
 
 
En dag tog vi tåget i tre timmar till Venedig. Trots allt myller av turister och all komers föll jag för den staden. Så märklig och vacker. Dit vill jag igen och krypa in under skinnet och hitta stämningarna. Jaja jag är nog inte den första som tänker så. har ta mig tusan varit en turistort och sevärdhet i tusen år. Vilken historia.
 
 
De där gondolerna ska visst vara jäkligt tunga. Åkte aldrig någon. 800 kr för en kvart.
 
De flesta båtar är ändå finast från utsidan.
 
De Venetianska karnevalsmaskerna.
 
 
Pest doktorns fågelmask. Man fyllde "näbben" med örter för att rensa luften från pesten.
 
 
Venedig, ett kärlekspar, gondoler i panorama.
 
 
Här kund man ju inte låta bli att plåta turister.
 
 
Selfiepinnarna var allomstädes närvarande.
 
 
Längs kanalen
 
 
Så här ror man i Venedig. stående. Alltså inte bara i Gondolerna. Rodd är en stor sport i Venedig, förståss.
 
Efter som vi bodde alldeles intill tornet var vi där rätt ofta. Jag har aldrig tänkt speciellt på det där tornet men när jag fick se det på riktigt blev jag lite kär ändå.
Men här var det mer turist foto.
 
 
Det gäller ju att stötta upp tornet, så det blir lite märkligare poser än normalt.
 
 
Min lilla nyförälskelse drog mig förstås in i tornet. 180 kr, man får en biljett med ett klockslag är man inte där då får man köpa ny biljett. Så har man runt en halvtimme på sig. Här är bottenplanet.
 
 
Uppe från toppen ser nog den fallna ängeln ut som bäst.
 
 
Även här har ju turister trampat i hundratals år.
 
 
En dag tog vi tåget till Florens. Gigantiska kyrkor, gigantiska mängder turister, fullt med begravda kändisar. Knöliga beläggning, tät biltrafik, smala trottoarer. en rullstol. men ändå roligt och intressant. 
 
 
Fågelmöte på Danthes staty.
 
Och här, Danthes grav.
 
 
Här tror jag det är Michelangelos grav som restaureras.
 
På väg mot Boboliparken i Florens, en bro över Arno.Där uppe till höger sprang Langdon (Tom Hanks) i filmen Inferno (Dan Brown).
 
 
I den stora ränessansträdgården Boboli minskar folkhorderna. Här en gigantiskt parkgrotta.
 
Palazo Pitti Som Boboli "utgår" ifrån.
 
 
Höjden framför Paltset.
 
 
I ett bestånd med stora hamlade plataner häll ett skränande gäng halsbandsparakiter till. Exotiskt värre.
De häckar numera fritt i Europa.
 
 
Vattenkonst
 
 Mittlinjen från höjden vid palatset går genom hela parken.
Dagen eter Florens var det dags att åka hem mot Öland igen, blandade känslor.
 
 
 
Men, borta bra men hemma bäst. Öde stränder.....
 
 
...och sträckande ejder. De flesta mängderna hade gått under veckan vi var borta.
 
 
Småskrake
 
 Sångsvanar
 
 Storskrake
 
 Och sädesärlorna hade kommit på bred front.
 
 Ett försök att rädda det lilla tornet. Så kul att ha varit där. Nästa gång jag far till Toscana blir det nog minst en vecka i Venedig.
 
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 

fram emot påsken.

2018-03-30 23:36
 30/3 2018
Så kom de där dagarna med finaste skaren och markerna blev åter tillgängliga några dagar innan värmen stöpade till allt igen.
 
 
 
Även hararna tyckte nog om skaren.
 
 
Trots kylan och vinterlandskapet så hängde lärkan där och sjöng för fullt, och tre vipor drog norr ut.
 
 
Långt från närmsta hus hade en katt strosat på genom markerna  med bestämda steg.
 
 
 
Dagen innan den här bilden var det ett vildsvin som hade passerat. För första gången såg jag ett grisspår i hemtrakten.Nu när jag hade kameran med mig var spåren tyvärr "förstörda" av dagsmejan.
 
 
Solkust
 
 
Vinterkust
 
 
Har man en zoom så bara måste man ibland. 2000 mm.
 
En flock sjöorrar hade slagit sig ner itanför Ispeudden och låg och dök. Kul att se dem så nära. Oftast hastar de bara förbi.
 
 
Honor och ungfåglar.
 
 
Det har inte blivit så många stranddagar i vinter.
 
 
Sen kom värmen och dimman och med de följde tranorna i Ryd
 
 
En mink är nästan det enda som drar norrut den här morgonen på Stora Rör ......
 
 
Men den trixar och knicksar lite för mycket för att vara på sträck.
 
 
Och plötsligt var den på land alldeles framför mig.
 
 
Gravänderna har kommit.
 
 
Gräsänder som byter vik.
 
 
En kvarnvinge är en förträfflig utsiktspunkt för en röd glada.
 
 
Sedan ger den sig i väg och kniper en grästoffs. Tänker den bli vegis måntro.
 
Nä hörni, nu är det påsk. 2 dm snö är på gång men då är vi inte kvar här längre då har vi dragit söder ut.
Mer om det längre fram om allt går som det ska.
 

HA EN RIKTIGT BRA PÅSK ALLA MINA LÄSARE
 
 
FRIDENS
 
 
 
 
 
 
 

Nystart

2018-03-10 23:50
10/3 2018
Det här med våren var ju lite segt. Knappt hade snön börjat smälta från förra inlägget tills det brakade loss ordentligt igen.
Fåk och fåk vet jag inte men många kallade det för det i alla fall. hur som helst så höll det på i 3-4 dagar och det var inte kul på vägarna mellan varven.
Några vägar på östra sidan fick släppas utan snöröjning vid några tillfällen. Skottade man rent tog det några minuter så var vägen ofarbar igen. Hemtjänsten kördes ut med bandvagnar.
Någon som skulle med ett flyg i Klamar fick skottas ut med grävmaskin.
 
 
Nedre vägen mellan Färjestaden och Mörbylånga var ett helvete. Många körde i diket de här dagarna. man såg inte kanterna åt något håll. Alla skolskjutsar och reguljära bussturer ställdes in i flera dagar.
 
 
Snösvängen gjorde som vanligt att kanonjobb. Ändå fanns det de som klagade på att de fått snövallar framför sin brevlåda eller garageuppfart. Byggnaderna på bilden ovan har inget med de klagomålen att göra.
 
 
Efter ett par dagar insåg de flesta att det var bäst att hålla sig hemma om man inte var tvungen att ge sig ut, så det blev rätt lugnt på vägarna
 
Plötsligt såg vi ett slut på 4 dygns nästan konstanta snöande och vinden mojnade. det kändes som att komma ut ur en mörk tunnel och se ljuset igen.
 
 
 
Man kunde plötsligt se konsekvenserna. Inget fika i trädgården på ett tag, tex.
 
 
Nu blev det tufft för viltet några dagar. De med korta ben höll sig stilla.
 
 
Men så kom mildvädret och rätt snabbt började barmark kika fram lite här och var.
Islossning så at säga.
 
 
Äntligen läge för en tur i lugn och ro med kikare och kamera med bla fyren Långe Jan och fåglarna för ögonen.
 
 
Vi Ottenby syntes första vårfågeln i form av en stare.
 
 
Här hade snön försvunnit rätt bra redan, bara drivorna ligger kvar.
 
 
En av mina favoritvyer.
 
 
 
En patrullerande havsörn tar paus.
I vakarna i issörjan ligger kniporna och spelar och vill svirra in över fastlandet och ta de fortfarande isbelagda sjöarna i besittning så snart som möjligt.
 
 
Gömslet på södra udden från restaurant Fågelblås veranda.
 
 
Fälthare i för mig obegriplig sittställning. Var är frambenen?
 
 
Sorterade blåmusslor och alunskiffer.
 
Ett gäng snösparvar damp ned framför mig i tångbältet. De glädjer alltid lite extra,
 
Tuffingar!
 
 
 
I vakarna låg även de fantastiska salskrakarna och spelade. man blir lite yster så här första vårturen. man plåtar som en nybörjare. man skiter i avstånden och hoppas zoomen gör sitt.
 
Hane och hona.
 
De är så fina så det känns som om de inte borde vara här. det ska sitta i någon brasiliansk djungel och flöjta.
När jag står och njuter av salskrakarna kommer sånglärkor insträckande från söder och drillar till över mig. Snacka om att ladda batterierna och få ny energi.
I samma veva kommer tre större strandpipare smålockande förbi också.
 
 
Kniphane
 
 
Var en tur till Mundekulla av alla ställen under veckan också. där bygger man bland annat på ett intressant torn med små rum i. Allt byggs av kasserat eller återvunnet byggnadsvirke.
 
Gamla ytongfabriken i Grönhögen. Spännande miljö.
 
 
 

Vill avsluta med den här bilden över dagens Färjestaden. Skalar man bort hus och träd och bara behåller marknivåerna ser det ut så här. Det här är vad som finns kvar av Kråkeskärs skans som byggdes 1611.
Det är det som finns kvar av Mörbylånga kommuns kommunvapen. Mitt i skansen ligger idag Hotell Skansen. Nere till höger i bild ligger Gullvivans förskola. Det är från det hållet men kan se en av bastionerna bäst.
 
Läs mer om Skansen här
https://www.alltpaoland.com/platser/farjestadens-skans/
 
 
 
 FRID
 
 
 
 
 
 
 
 

motlut

2018-02-25 22:30
25/2 2018
Här har varit lite segt sedan i december. Inspirationen kanske inte har flödat.
Mina vårvinterspaningar kom riktigt på skam på ett sätt även om talgoxarna fortsätter att fila på i skogsbackarna.
Dottern blev ju rejält sjuk efter vår tripp till Bryssel och Eu-parlamentet. Hon blev nätt och jänt friskförklarad förrän någon inte såg sig för och svängder ut rakt framför sambofrun och krocken en kollison var oundviklig.
Som tur var klarade sig alla inblandade utan alvarligare skador, men båda bilarna fick förpassa till skroten
 
 
 
Så nu vidtog några veckor med försäkringsbolagskontaktare, Hyrbils, bilhandlare, verkstadspassande och så var det dags att uppdatera sig på lite bilmodeller och helger med harvande i bilhallar här och var.
En ny rolig bil är nu inhandlad och vardagen kanske kan får återgå lite till det normala.
 
Nu slår vintern till igen, på gott och ont.
Senaste helgerna har det varit en del snöskottning men det är ju fin kontemplation och träning.
 
 
 
Vi matar på för fullt och nu är det rätt bra tryck i fröbehållarna.
 
 
Den här rödhaken är en tuffing och han börjar bli rutinerad på matplatsen och har lärt sig att ta för sig bland alla garvade vinterfåglar. I dag såg jag föresten två rödhakar på fågelbordet.
 
 
Vinter har gått igenom många skepnader i år. Isdimma tex.
 
Spännande ljus
 
In i dimman
 
 
Store Rör
 
 
Iffe hänger med
 
 
Hägrarna ståtar som vanligt med sitt lugn...eller, man får den känslan i alla fall.
 
 
Kanske står de där till synes lugna, men i deras sinne kanske det är full dödsångestpanik över hur de ska klara kylan och födointaget, men man vill ju gärna inte tro det när man ser dem så här.
 
 
Kanske njuter den av anblicken av Ölandsbron som den värsta turisten.
 
 
I mittlandsskogen kämpar landra ivsformer på.
 
 
Ismanstorps borg i vinterdvala, eller kanske mer i sin eviga dvala.
 
 
Jag levererar frön ut till några fågelmatningar som fågelföreningen sponsrar. Vissa kvällar i mörker och  famlande i snödrivor eller sumphål, men i bland och nu mer oftare i solnedgången över Kalmarsund.
 
 
i dag kom jag äntligen ut på mina gamla skidor för första gången i år. Inget glid, tungt och svettigt men fan så skönt. nu kan det bara bli bättre.
Nu pratar men om flera nationella isdygn? När kom det ordet? Förr hette det vinterdagar.
Vi fick ca 2 dm snö i helgen och 2 dm till lär komma de närmaste veckan. Må detta få ligga kvar några veckor nu.
 
Tack alla ni som fortfarande tittar in här ibland trots att aktiviteten har varit lite väl låg den senaste tiden.
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 

vårvinterspan

2018-01-23 22:03
 
23/1 2018 Tisdag
 
Man gick ju och funderade lite på vad det skulle bli av den här vintern. Grönt och blött med någon frost natt då och då.
Så här en månad efter Midvinterafton, när dagen är runt en timme längre börjar man ana lite vårvinter.
Den kommer nog tidigare och tidigare nu för tiden.
Oftast är det bara något ytters litet känsla som får hela vintern att väga över en aning mot vår. Den tidiga vårvintern.
 
Oftast är det bara något ytters litet känsla som får hela vintern att väga över en aning mot vår. Den tidiga vårvintern.
 
 
Bland de tidigaste aningarna får man när kajorna plötsligt börjar bilda par och blir något aktivare i sin vår skorsten.
Och det räcker att taljoxen tutar till någon gång, så är det liksom befäst. Det går inte att backa på det.
 
 
Ibland kilar ekorren genom vår skog, men det har nog inget med vårvintern att göra, tror jag.
 
 
Men att gråsparven sitter och myser i solen och tjirpar lite extra högt i bland, det funkar.
 
 
Nog kan man se att de också njuter av solen.
 
 
Några av de mest svårfotograferade gästerna i trädgården är ett par stora råttor som flyttat in i muren vid matningen. Vi såg dem för första gången i vinter den 30/12 på Sethdagen. Så den första vi såg fick helt enkelt heta Seth. Dottern är Johan Falkfreak och tyckte att den lika väl kunde få heta Seth Rydell (storskurken i serien) och då blev det tydligen naturligt att den andra fick heta Johan Falk. Tjugondag Knut dök det upp en lite mindre som fick heta Knut.
Ja jävlar vilket gäng!
De får hålla sig där, i muren. Det har de andra råttorna gjort genom åren. Bara en gång närmade sig en huset lite väl mycket. Han dog snabbt och brutalt.
Jag matar lite på kvällarna också och hoppas att någon av ugglorna kan ta sig ett skrovmål.
Här har jag riggat kameran med rörelseindikator, men det har inte fungerat än.
 
 
 
Tror inte gräsänderna har börjat fundera på häckning riktigt än, men hel och ren bör man ju vara ändå.
 
 
Storskrakhanarnas fantastiska urtida spelläte kan nog höras redan.
 
 
Men så plötsligt kärvade det till sig lite. Det kom lite snö och blev kallt. Aktiviteten vid fågelmaten ökade, men ändå fortsatte talgoxen att spela då och då.
Domherrarna kikar förbi ibland. Det här tror jag är en ung hane som säkert blir knallande röd till våren.
 
 
Det blöta slabbet försvann och det blev lite roligare att gå ut i markerna. Den här "bäcken" hyser ett fint bestånd av vattenmynta som håller sig grön året runt. När man kliver över här kan det ibland slår det ibland upp en tung doft av mynta. Det är lite speciellt.
 
Det är inte så mycket talgoxar i år som det varit tidigare. vi får se nu när fågelbordsräkningen i helgen är över. Kanske det bara är en lokal tillfällig nedgång.
 
 
 
Ibland hinner man hem innan det är nermörkt nu. skymning i lugn och o i skogen är fint. 
 
 
 
 
Sätter sig husse en stund så lägger sig Iffe med en stund. Han har slutat att sno runt som en vessla. Äntligen har han lärt sig att njuta av lugnet.
 
 
 
 
Och så nu i helgen föll det helt otippat ca 30 cm snö över oss. Längre söderut kom det bara runt 5 cm.
 
 
Snöskottarmusklerna låg i djup dvala men fick nu aktiveras, inte helt utan protester.
 
Först måste fåglarna skottas fram. Och ja där var dom.
 
 
 
 
Prövar en form av talgblock med lite olika fyllning. helt klart så är russintalgen god men inte själva russinen.
 
 
 
 
I vårvinternatten. Ugglorna ropar. 
I morgon och på torsdag väntas runt 8 + och regn. Det lär snabbt bli barmark och blött så det förslår.
vårvintern får sig nog en extra knuff framåt för ett tag.
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 
 
 
 

Mellandagar och nyår.

2017-12-31 13:35
31/12 2017
 
Oj så gick julen, bara så där och nu är det redan nyår.
Jag ber om ursäkt för utebliven julhälsning, men en mer eller mindre gör nog inget;)
I förrgår fick Nora äntligen komma hem från sjukhuset och nu behöver hon bara köras in en gång om dagen för att få antibiotika. Känns som värsta lyxen jämnfört med att hämta och lämna henne varje eftermiddag och kväll.
Om en vecka är hon förhoppningsvis fri från medicinerna.
Har inte blivit några större utsvävningar under julledigheten och så var det jobb i mellandagarna, men några bilder blev det under hundpromenaderna som varade i dagsljus.
 
Inget för Fotografiska kanske men här på bloggen får det mesta plats.
 
En gulsparv letar mat på den ständigt gröna mossan på muren
 
 
En fasanhöna har hittat hit i vinter. Hon är inte fullt så skygg som de tidigare fasanerna som har varit. hHn accepterar att man står i fönstret och fotar. Det är stort.
Men vår knöggliga gamla fönster är inte den bästa fotogluggen.
När hon sitter där är det ingen annan fågel som vågar sig dit. Skator och kajor går fint vid sidan av och plockar smulorna på marken.
 
 
Nötväckan förgyller alltid tillvaron vid ett fågelbord.
 
 
Åter igen har de här svarta gummihandse liknande fingrarna dykt upp runt en ask ute i skogen.
 
 
Det är bara runt ett enda träd de finns. Jag googlar runt lite och hittar det här på sidan Skogens röst http://skogensrst.vpsite.se/HORN---Xylaria.html
 
"Xylaria, släkte av fam. Xylariaceae tillhörande säcksvamparna. De klubbformade el. greniga fruktkropparna med en nedre steril och en övre sporbildande del. Den har en seg el. korkartad konsistens.               .                                                                                             
X. polymorpha, tjockhorn med tjockare, ogrenade, klubbformade fruktkroppar, förekommer sällsynt på lövträdsstubbar.
X. longipes. Långhorn också en vedlevande svamp som trivs bäst på lönn.
En anekdot, antagligen byggde Stradivarius sina fioler av virke angripet av X. longipes. Se Puggehatten nr.3 2008"
Den där sista meningen är ju hisnande intressant.
Egentligen tycker jag den liknar långhorn mest, men den här växer inte på lönn. hur som helt känns det som jag kommit en bra bit på det här spåret.
 
Oroväckande många kajor kretsar över vår skorsten. Ett par räcker för att täppa till rökkanalen i skorstenen. 
 
 
Att Glömminge kyrka står nedanför den västöländska landborgskanten står helt klart. det är rätt ovanligt att de kyrkorna gör det.
 
Än så länge, rätt ofta, orkar Iffe gå en kortare tur ut i skogen och längs ängarna. Man är glad för de dagar han kan göra det. Man märker att han njuter av det. Att få strosa runt utan koppel och nosa i sin takt. Det är ingen risk att han sätter i väg efter någon uppskrämd hare eller rådjur. Han inser sina begränsningar efter så där tio meter och stannar och skäller i stället.
Så fort jag stannar till lite längre så lägger han sig och låter nosen spela i vädret. Ögonen och nosen verkar inte vara något fel på, men han hör nästan ingenting längre.
 
 
Efter en lite tur i skogen somnar han som en klubbad säl när vi kommer hem.
 
Jag har nu gått in på mitt åttonde bloggarår
 
Jag önskar alla läsare ett riktigt Gott Nytt År.
 
 
 
 
FRID
 
 
 
 
 

Vinterljus

2017-12-21 23:57
 
20/12 2017
Vinterljus låter nästan som en romantitel av Hans Wilderäng, men det är bara ett litet livstecken från mig.
Även om den riktiga vintern fortfarande lyser med sin frånvaro här nere i sydöst så finns i alla fall vinterljuset här, dygnet runt kan man kanske säga.
 
Sedan sist har det varit ganska hektiskt, vilket ju är en av anledningarna till inaktiviteten här på bloggen.
Här kommer  dock en liten summering i ord och bild.
Man kan säga att det började den 2/12 med sambofruns och kompisens julmarknad i Glömminge och förberedelserna för den dagarna innan.
 
 
 
 
Stämningen infann sig och det blev som vanligt en uppskattad och mysig liten marknad långt från de stora vinstkrävande jippona.
 
Själv hamnade jag i gransäljarbranschen vilket var kul.
 
Det var en jämn ström med både in och utsocknes under hela dagen.
 
Proffsigt sånguppträdande på scenen och en nästan riktig tomte till barnens glädje och förnöjelse.
 
På söndagen var det städning av marknadslokalerna och sedan in till Kalmar där en manifestation för LSS och rätten till assistans gick av stapeln liksom i flera andra Svenska städer. Förra året höll yngsta dottern tal i Stockholm och i år var hon inbjuden att prata i Kalmar, om sin ohållbara situation utan assistans. Glädjande nog hade många kommit trots nästan 0 grader och regn.
 
Nora i den mindre tillgänglighetsanpassade talarstolen.
 
Media hakade på och Noras och andra drabbades budskap fick ytterligare spridning. 
 
På måndag var det jobb och på kvällen började resan till Europaparlamentet i Bryssel.
Nora ingick genom sitt arbete i en Svensk delegation med personer ur många svenska funktionshinderförbund, samlade under parplyorganisationen Funktionsrätt Sverige.
Man skulle nu ner för ett möte i parlamentet med de flesta andra Europeiska funktionshinderförbund, men även studiebesök och informationsträffar stod på programmet 
 
Efter som nu Nora har fråntagits all sin rätt till assistans så fick jag ta mina sista semesterdagar och åka med som sk svartarbetande oavlönad assistent. Samtidigt så såg jag ju chansen att syna EU från insidan, den chansen får jag inte speciellt ofta. Dessutom är Nora en mycket bra reskamrat.
 
Två stycken Svenska EU-delegater ställde upp och berättade om sitt arbete med funktionshinderfrågor i EU
Här är det Mörbylångakommunpolitikern Anna Hedh (S) som pratar. Vi utgår ju liksom från samma kommunhus, hon och jag, men hon hade brått till ett annat möte om flyktingfrågan så vi han aldrig hälsa riktigt.
Den andra som pratade var Malin Björk (V) från Göteborg.
 
 
Dag två samlades alla i parlamentet där Europaparlamentets talman, italienaren Antonio Tajani öppnade mötet. Färst trodde jag att det var Robert De Niro, men så kul skulle vi inte ha.
 
 
Efter några inledande öppningstal från podiet var det ett antal sk experter som skulle tala och förklara situationen i Europa i dag. Huvud inriktningen handlade om att göra EU valen tillgängliga för alla. Ett nog så viktigt ämne bland många andra.
Efter experterna som mest la sina 5 minuters taltid på att tacka för att de fick komma dit och sedan bekräftade problemen som redan lyfts, så skulle deltagare från de olika organisationerna tala som sina egna situationer och hur de arbetade i sina respektive land. Då började det bli intressant på riktigtmen deras taltid på 2 minuter fick kortas ned till 1 minut för att man skulle hinna med så många som möjligt.
 
 
Det var mycket tänkvärt men också skrämmande uppgifter som kom fram. Men där fanns också talare som förmedlade hopp för framtiden.
Några passade på att ge EU en känga
 
 
Inne i det där båset satt de Svenska tolkarna och översatte allt. det var bara att koppla upp sig på kanal 11 i hörlurarna.
 
 
En talare
 
 
Från det Italienska synskadeförbundet önskade man att en ny sk "handikappsymbol" borde göras, som visar att det finns mer funktionshindrade än bara rullstolsbundna, något som ju är lätt att glömma när man bara ser den där gubben i rullstol. Mycket bra tycker jag.
 
 
Spanjorerna var aktiva. de berättade bla att det i Spanien förekommer att lokala domare dömer även lätt psykiskt funktionshindrade till förbud att rösta. Flera av dem var där och berättade själva hur de behandlats. var och en på en minut.
 
Det var ganska stimmigt i bänkaraderna och det tog tid att komma igång efter pauserna.
 
Vi for hit och dit till olika mötesplatser under dagarna. I bland hade vi tid så vi kunde gå mellan platserna. Att ta taxi var inte alltid en lösning för det var mer eller mindre trafikstockningar hela tiden.
 
 
Berlinmuren dyker upp lite här och var nu för tiden. Den här i parken utanför parlamentet.
 
 
Liksom de här strutsarna. Vad läser vi in för symbolik i de här skulpturerna då?
 
 
Yrkesskadad som man är så lockade den här branta trappans ramplösning till några bilder.
 
 
Och plötsligt i en av centrala Bryssels få, små och slitna parker, kom ett gäng halsbandsparakiter flygande och jag insåg att de ju faktiskt häckar här och är fullt kryssbara.
 
 
Trädbestånden i parkerna var imponerande för en Nordbo. Stora pjäser ofta platan alm och kastanj.
 
 
Liten men naggande god
 
 
Städgänget med en specialdammsugare. De syntes lite här och var, Rent var det på gatorna i alla fall.
 
 
Alla sa att vi måste ta oss till Grote Marke eller grand Place som det också kallas. Ett världsberömt medeltida torg där de varje timme efter solens nedgång körde ljusspel på fasaderna runt torget.
Så det är klart att vi gjorde det. Det var mäktigt men otroligt mycket folk.
 
 
Det var många Katalanska flaggor i luften. Dagen efter hörde vi att Katalanerna demonstrerade runt parlamentet och att det då var 45 000. Så jag misstänker att de flesta på torget den här kvällen var Katalaner. Hur som helst det var roligt att se och god stämning i Centrala Bryssel den kvällen.
 
 
Något annat man inte får missa i Belgien är Musslor och pommes. helt ok speciellt med lite Belgisk öl till.
 
 
Vi bokade ett 4 stjärnigt hotell för det fanns plats där, men dagen innan avresa fick vi veta att det var fullt så vi fick ett 5 stjärnigt för samma pris i stället. fin trappdekoration hade de också.
 
Sista eftermiddagen på torsdag var fri så vi gick på en liten parkvandring. Annars ör de här ödetomterna minst lika intressanta. Här trycker Budlejan (fjärilsbuske) på som ett invasivt ogräs. Klänger på murar och pressar sig genom geotextilierna. Här hemma är vi glada om de klarar sig över vintern.
 
 
Vi strosade genom Brysselparken. Fina träd men sliten och vintertråkig. tror det är mycket folk här på sommaren.
 
 
På ett stråk var det mycket joggare annars väldigt tomt.
 
 
Och mitt i allt lite inslängt, en lekplats med svenska lekredskap från Småland. Sånna som finns i varenda lekplats i Sverige. kanske väldigt exklusivt här nere.
 
Här i närheten dök det plötsligt upp en trädgårdträdkrypare och en brandkronad kungsfågel och just då blev det fullt i minneskortet i kameran. Här tog fotande slut, men knappast äventyret.
 
Vi tog oss till flygplatsen och vädret började nu bli rätt dåligt. Hård blåst och regn, men planet skumpade sig i alla fall upp i luften. Precis när vi börjat komma ur ovädret efter ca en halvtimmes flygtid meddelar piloten att vi har ett tekniskt fel och måste vända åter till Bryssel. Ingen tyckte det var kul. Personal kollade våra bälten och satte sig snabbt och det släktes ner i planet och efter ett tag tändes skyltarna till nödutgångarna. Så småning om började vi se marken under ovädersmolnen och när vi kom in över landningsbanan syntes blåljus lite här och var. Vi tog i alla fall mark och stannade helt odramatiskt och alla andades ut. Piloten ropade i högtalarna att han tyckt det var roligt att flyga med oss och att det var något fel på trycket som gjort att vi fått vända. Ett som var säkert var att vi missat vårt flyg till Kalmar och en natt i egna sängen var ett minne blott.
Det blev full kaos på flygplatsen alla från flyget splittrades och irrade runt  i grupper eller ensamma för att få information.
Vid det här laget hade Nora börjat bli rätt dålig lågt blodvärde och en  som vi trodde då enveten förkylning sänkte henne rätt rejält.
För att göra en knölig historia lite kortare så mötte vi till slut en ängel som bokade in oss på Sheraton hotel, tvärs över gatan från flygplatsen och en biljett för en rejäl middag och ett bokat plan morgonen där på. Bryssel airline stod för fiolerna.
Gött! Vi käkar kopplar av lite och sedan upp på det flådiga rummet och bums i bingen typ runt kl 23.
Klockan ringer 03,00, upp och iväg. Den här gången funkade flyget ända till Arlanda där vi nu häckade hela fredagen, nu var Nora om än ännu hängigare.
 
Kl 19,00 flög vi så vidare till Kalmar där vi blev hämtade. fan så skönt att komma hem. Nora slocknade direkt och på lördagen efter en lång natts välbehövlig sömn åkte vi till akuten där hon omedelbart blev inlagd för blodförgiftning och trolig hjärtklaffsinfektion. Bakterierna i blodet tyder på att de kommit in vid något nålstick vid en av hennes blodtransfusioner som hon får lite då och då. bristande hygien på sjukhuset alltså. Tjong in med massa blod och tjong in med massa antibiotika. nu snart två veckor senare ligger hon fortfarande kvar och ska så göra i ett par tre veckor till. Hon är egentligen rätt frisk igen men kontroller och täta antibiotikakurer gör att hon ska ligga kvar.
Som sagt hon är en bra reskamrat, alltid höjs spänningen på något sätt.
I alla fall tycker vi båda att resan till Bryssel var givande och trevlig full med roliga men även några mindre roliga minnen.
 
Efter en veckas jobb och pendlande till sjukhuset blev det helg igen och gissa vem som åkte ner till sjön och bara njöt av lugnet
 
 
Åter skådade jag vinterljuset
 
Småskrakar i rörelse är en ganska vacker rörelse
 
 
 
Hörru ni! i dag är det den 21/12 och midvinterafton. Nu vänder det, det kan man ju verkligen kalla vinterljus.
Nora kan nu komma hem på kvällarna så vi gjorde den traditionella midvinterbrasan och grillade i kväll, satt och tittade på den stjärnklara himlen och önskade ljusare tider innan det var dags att köra över bron till Kalmar sjukhus igen.
Ljusare tider önskar jag även er kära läsare.
 
 
Och frid.
 

I november

2017-11-26 22:46
25/11 2017 Lördag
 
 Jag kunde ju inte släppa den där märkliga formationen strax norr om Kastlösa som jag frågade om i förr inlägget.
kan det har varit en landningsplats förr okända UFOn eller så brukar man ju skylla på luftvärnet när man hittar märkliga betongkonstruktioner i markerna.
jag frågade några personer uppväxta i omgivningarna och fick svaret direkt.
Det är helt enkel Smedby Dansbana som legat här. Ingen mindes dock när den var igång senast.
Troligen inte sedan åtminstone 1950 talet.
Visst är det fint när man får svar på sina frågor,
 
 
Man röjde bort skogen som växte här för några år sedan. Jag har letat på nätet i gamla tidningar efter någon annons, men hittar ingen som säkert gäller den här platsen ...
 
 
 
..... men det skulle kunna se ut så här.
Det skulle till och med kunna vara den här annonsen från 1908
 
 
Det har varit både fina och tämligen grå dagar senaste tiden.
Det här är Norra viken i Mörbylånga en fantastisk morgon.
 
 
Som jag nämnt tidigare så har sidensvansarna börjat falla neråt i landet och rätt stora flockar drar nu runt och skattar både oxlar och hagtorn på sina bär. när det är slut ger de sig på oxbär och berberis om det nu  finns några sånna kvar.
 
 
 
Om man vill uppleva det gröna i naturen nu, kan man alltid använda ett filter i kameran som bara visar grönt. det blir något tydligare då.
 
 
Annars är det mest kråkfåglar kvar uppe på land.
 
 
Och man lyckas till och med ta bilder utan att det är någon fågel med på något hörn.
Talldunge I
 
 
 
 
 
 
 
 
Morgondimma i Mittlandsskogen.
 
 
En kajformation I
 
 
En kajformation II
 
Talldunge II
 
 
 
Nytt för i år är pintjekottar ingjuten i talg. Tror inte fåglarna är överlyckliga av att det sista är svårt att nå. här har större hacken störst fördel även om talgoxarna är rätt flitiga också. 
 
 
Hittade den här på en övergiven murdel i trädgården. den har nog stått där i 4-5 år nu. verkar vara hel än men känner nog inte för att öppna den och smaka. Ska nog mogna lite till.
 
 
Iffe älskar inte surströmming efter en traumatisk upplevelse när han var valp. Han glufsade i sig en filé, säkert för att den luktade gott, men sältan blev nog för mycket och det fanns inget vatten i närheten så han sprang till skogs.
Vi hittade honom senare ivrigt lapande ur en vattenpöl som han tydligen hade haft koll på.
 
jag har oförtrutet lyssnat vidare på mina ljudböcker.
jag fortsätter att lista dem här då och då. i år har jag hittills lyssnat på 74 böcker.
Sedan senaste listningen har jag "läst"
 
Inmurad av Mikael Strömberg, läst av Anna Maria Käll. Skräck i skärgårdsmiljö.
 
Stalpi av Stefan Spjut läst av Mirja Turestedt. Fortsättingen på Stallo som var ny i sin genre, den här häll väl inte riktigt lika bra.
 
Springa med åror av Maria Naumann läst av Mirja T Mycket bra.
 
vägen till stjärnorna av Oskar Källner, dLäst av Simon Väderklint.el ett i serie om framtiden då
människorna i Stockholm bara kan leva under jord och i tunnelbanesystemet.
 
Roms portar conn Igulden läst av den fantastiske läsaren Torsten Wahlund. Plöjde hela serien. otroligt bra.
Kungars död
Svärdens fält
Krigets gudar
Gudarnas blod
 
Tårar i havet av Ruta Sepetys läst av Hanna Schmitz. Om mineringen av ett svakueringsfartyg under kriget imed flera 1000 tals döda, i Östersjön mest folk från Baltländerna.
 
Mannerheim av och med Herman Lindqvist, som vanligt en bra historielektion.
 
Öland Brinner av Sigrid Edsenius läst av Magnus Schmitz, om Sveriges värsta mordbrännare på Norra Öland för några år sedan.
 
De mörker märkta av Johannes Leivinger läst av My Holmstedt. Avbruten efter två timmar efter Öland brinner det det för tungt och deppigt. Återupptar nog inte den här igen.
 
Under all denna vinter av och med Negar Nasch avbruten efter 3 timmar, minns inte varför, ev för dåligt skriven.
 
Den femte sanningen av Doris Lessinger avbruten efter 2 timmar, Den gav mig inget trots bra språk.
Jag var tydligen väldigt kräsen en period. jag fastnade till slut för en serie i ungdomsgenren.
 
Middagsmörker av Charlotte Cederlund läst av  Sofia Lindblom, fanatsy i Sapmi
Grynings stjärna.
 
Tio över ett av Ann Helen Laestadius läst av Kristina Cohen, Om att flytta Kiruna.
 
Hon som ser om sierskan Anna Karin Wikström, av Eva Viklund läst av Gunilla Lenning, Intressant.
 
Höstsol av lars Vilderäng, läst av Niklas Engdal, LVs senaste om hur ryssen tar Sverige.
 
De tre små mästarna av Kerstin Ekman läst av Torsten Wahlund, det kan ju bara bli ritigt bra.
 
Koka Björn av och med Mikael Niemi om Laestadius. Otroligt bra som vanligt när Niemi tar sig an sina egna böcker.
 
Över frusen älv av Therese Ingmarsson läst av Viktoria Flodström, fortsättning på Flugfiskarens dotter. tyvärr inte så bra.
 
Pölsan av och med Torgny Lindgren, här kan vi parata om fantastiskt språk.
 
Den sista platsen av och med John Ajvide Lindqvist. som vanligt spännande, den här knyter ihop hans två senaste böcker. Rörelsen och Himmelstrand.
 
I en skog av Sumak av och med Klas Östergren, och där upptäckte jag honom. Mycket fin.
 
Kalokain av Karin Boye. Underbar.
 
Begravd jätte av årets nobelpristagare Kazuo Ishiguro, otroligt fint språk, alla är fantastiskt artiga mot varandra, trodde aldrig jag skulle gilla en sådan egenskap i en bok, men det blev en väg till mitt hjärta.
 
Orkanpartyt av Klas Östergren läst av en annan favorit, Reine Brynolfsson. Underbart om de gamla asarna i framtiden.
 
Ravioli av och med Klas Östergren, en kortis (41 min) om att bygga ett hus
 
vattnet drar av Madeleine Bäck läst av Sara Krepper, om när näcken och hans följe släpps lös i Gävle
Jorden vaknar, näcken fortsätter.
 
Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro läst av Reine B. Återigen denna artighet, fantastiskt och vilket otroligt fint språk. Väntar på att fler böcker ska släppas nu.
 
det var allt så här långt.