Kaj Raving - Nybro

Partistyrelsens har nu haft sitt sista möte innan sommaruppehållet. Det var ett intensivt endagarsmöte som främst präglades av rapporter kring en del av allt spännande som händer i och kring partiet. Men allra först fick vår nya kommunikationschef Lina Hovling möjlighet att presentera sig.

Kongressen 2016 beslutade att ett nytt utbildningspolitiskt program skulle tas fram. En arbetsgrupp under ledning av Daniel Riazat har arbetat med detta och Daniel rapporterade nu om arbetet som närmar sig sitt slut. Vissa knäckfrågor diskuterades inför att programmet sen ska textbehandlas av PS på mötet i september.

Nästa rapport kom från Ida Gabrielsson som berättade om Framtidskommissionens arbete. Bland annat redovisades resultatet från den stora medlemsenkät som gjorts. Hela 4605 kompletta svar har kommit in. En tredjedel av de som svarat har varit medlemmar i partiet i mindre än ett år. Dessutom har en rad djupintervjuer genomförts. Ida inledde diskussionen på PS om resultaten från medlemsenkäten och några exempel på hur diskussionerna går i Framtidskommissionen.

Mellan dessa rapporter diskuterades EU-valet med sikte på den valutvärdering som nu ska göras. Vi gjorde en bra valrörelse, och det bästa EU-valet på 15 år. Men det är såklart svårt att vara nöjd med utfallet. Särskilt fortsättningen av den högerdominans som vi såg i riksdagsvalet är mycket bekymmersam. En rad frågor ska vi nu försöka finna svar på och det beslutades om upplägg för valutvärdering. En organisatorisk valutvärdering som redovisar tillvägagångssätt, metoder och resultat utifrån den beslutade valplanen för EU-valet, en enkät för att fånga upp partiorganisationens erfarenheter och synpunkter och en opinionsanalys ska ligga till grund för den politiska utvärdering som partistyrelsen sedan ska besluta på mötet i september.

Det blev också en rapport om kommande studier i partiet. Sedan tidigare har PS antagit en studieplan som syftar till att PS själva skall klara av att utbilda distrikt och partiföreningar inom området ”politiskt hantverk” – dvs politisk strategi, kommunikation/sociala medier samt ledarskap. Samtidigt pågår ju en massa annat utvecklingsarbete i partiet, inte minst i Framtidskommissionens regi. Det är viktigt att dessa studier i ”politiskt hantverk” inte stannar av i väntan på att detta utvecklingsarbete blir klart. En fråga som egentligen inte hörde till punkten men som berördes ända var frågan om fackliga studier. Dessa kommer att sjösättas efter sommaren.

Socialistiska partiet, SP, håller på att ombilda sig från ett parti till en organisation. Två representanter var på plats på mötet för att berätta om hur de ser på framtiden. VU har löpande diskuterat relationen mellan SP och V och beslutat att föreslå PS att tillsvidare inte anse ”organisationen” vara ett konkurrerande parti. Det innebär att vi är öppna för att enskilda medlemmar i organisationen går med i Vänsterpartiet, men diskussionen och dialogen fortsätter fram till deras nästa kongress i oktober. 

Avslutningsvis så har vi nu fått en ny ordförande för kvinnors organisering. Nämligen stjärnan Carolina Gustafsson. Hon sitter sedan tidigare i styrgruppen för kvinnors organisering och sitter även i partistyrelsen. Det blir riktigt bra!

46% fler medlemmar. Det är resultatet när sammanställningen för 2018 är klar. Och medlemstillströmningen har tagit ny fart i samband med statsministeromröstningen och valet att släppa fram Löfven som statsminister. Visserligen har medlemmar lämnat partiet, vilket såklart är väldigt trist, men samtidigt har fem gånger så många kommit till.


Det var en del av inramningen när partistyrelsen träffades i helgen och medlemstillströmningen är såklart en fin grund när vi nu ska ställa om till ett nytt politiskt landskap. Ett politiskt landskap där Vänsterpartiet är den enda kraften till vänster i riksdagen. Detta nya politiska läge stod i fokus när vi, som vanligt, inledde med att diskutera aktuella politiska frågor.

Som ensam kraft i riksdagen mot ett mitten-högerblock och ett brunhögerblock har vi nu ett stort ansvar framöver. Vi behöver ta ett ansvar för att ta över rollen som den ledande vänsterkraften i svensk politik. Vi behöver vara det parti som självklart levererar kritik, men som också visar på alternativ, så att vi inte fastnar i att bli nej-sägare utan visioner.

Det är ett långsiktigt arbete som kräver att vi har en plan för att växa rejält. Och att vi faktiskt också vill göra det. Med allt vad det innebär i utmaningar när väljare och medlemmar kommer in med nya tankar och idéer. Framgångarna kommer också garanterat att innebära att vi måste vänja oss vid att angripas mycket mer i takt med att man förstår att vi är ett hot på riktigt.

Detta långsiktiga arbete börjar nu i och med den verksamhetsplan som vi nu klubbat. Där pekar vi på att vår uppgift är att bygga en vänsteropposition som kan sätta dagordningen och växa fram till valet 2022. Det kommer att innebära en förändring som påverkar alla delar av partiet. Vi pekar i verksamhetsplanen ut grunddragen för en strategi med utveckling på många områden.

Till stöd för detta arbete så har vi glädjande en ekonomi som sedan flera år är både god och stabil, och som blir bättre för varje år. Vi har inte lånat en krona för att genomföra valrörelsen, utan kan istället använda ett överskott till EU-valrörelsen. Dessutom sätter vi i budgeten av rejält med pengar fram till valet 2022. Det känns riktigt tryggt.

Snart är det dags för EU-konferens och förutom att besluta om alla formaliteter kring den så var den stora punkten på dagordningen såklart diskussionen och besluten kring motionssvaren på EU-plattformen. Efter ett långt gediget arbete av redaktionskommittén, och lite kompromissande, så kunde den till slut klubbas av en enhällig styrelse. Nu är det upp till konferensen att säga sitt.

Sist ut på mötet var ett besök av programkommissionen. Dagens partiprogram är från -04 och har sedan dess ändrats, pusslats och plockats i flera gånger, utan sammanhållen struktur, och det märks. Nu håller de på med ett omfattande programarbete inför nästa kongress som vi hoppas att många kommer vilja engagera sig i. Det kommer det att ges flera tillfällen till.

Under våren ska programkommissionen genomföra en seminarieturné, kallad ideologiverkstaden. Sedan, innan sommaren, ska ett första förslag ut på en remissrunda som pågår fram till hösten. Sen såklart sedvanlig motionsbehandling inför kongressen när det blir så dags.

Bilderna är snodda av Nicklas Lundström.Flera stora och viktiga punkter stod på dagordningen under helgens partistyrelsemöte. Dessa präglades som vanligt av stort engagemang och bra, framåtsyftande diskussioner. Som första punkt stod valutvärderingen och många vittnade om att vi gjort den bästa valrörelsen någonsin. Vi ökade antalet väljare med 40 procent och antalet medlemmar med 60 procent. Det är den största ökningen i väljarkåren sedan valet 1998 och den största ökningen av medlemmar i modern tid.

Att valrörelsen och valet var en framgång vittnar även distrikt och partiföreningar om. Vi har byggt en modern kampanjorganisation som gjort oss mer synliga, relevanta och begripliga och som engagerar fler både på internet och i lokalt arbete. Synen på Vänsterpartiet bland vänsterväljare är betydligt mer positiv efter denna valkampanj än innan. Med valrörelsen 2018 har vi påbörjat ett rörelsebyggande som är långt ifrån sin kulmen.

Några faktorer bakom detta kan identifieras: vi ses idag som hjärtat i vänstern. I en tid när andra partier överger sina övertygelser står Vänsterpartiet för en äkta politik grundad på jämlikhet. Det är också tydligt att det är vi som bygger framtidens vänsterrörelse – och valrörelsen 2018 var en valrörelse då det märktes. Över stora delar av Sverige finns ett tydligt mönster – där det finns politisk aktivism finns Vänsterpartiet. Det är något vi nu kan bygga vidare på.

Dessutom ses vänsterpartiet inte längre som ett parti som är dåligt på att styra. Ett av de starkaste argument som framförts mot att rösat på Vänsterpartiet historiskt är att partiet antingen saknar förmåga att styra och att driva igenom sin politik och att partiet därför kan avfärdas som tomt prat. Det argumentet framfördes sällan valrörelsen 2018. Tvärtom har Vänsterpartiets budgetsamarbete med regeringen och de nära 90 reformer som vi genomfört visat att vi är sällsynt bra på att förändra.

Men såklart finns det också utmaningar vi behöver jobba vidare med. Som den geografiska klyftan. Ökning sker över hela landet men våra framgångar varierar geografiskt mycket kraftigt. Antalet valkretsar där Vänsterpartiet fått mer än 15 procent har ökat drastiskt samtidigt som ökningen är minimal på andra. På några fåtal ställen backar vi till och med. Samtidigt som vi skall bygga vidare på våra starka fästen behöver vi titta noggrant på hur vi kan gå fram på fler ställen.

Detta är något för den nyvalda Framtidskommissionen att bita i. Efter valet 2010, som då var det tredje valet i rad som vi tappat i stöd, så tillsattes en framtidskommission som skulle komma med förslag för hur partiet skulle utvecklas, inte minst organisatoriskt, på medellång sikt. Resultatet presenterades på kongressen 2012 och har sedan dess legat till grund för mycket av det utvecklingsarbete som skett sedan dess och som lett till årets valframgång.

Nu är läget ett helt annat. Nu är det dags att bygga vidare på de framgångar vi nått och ta ytterligare kliv. Därför utsågs under mötet en ny Framtidskommission som till kongressen 2020. Uppdraget blir att formulera ”förslag till målsättningar för Vänsterpartiets strategiska projekt på medellång sikt. De målsättningar som sätts upp bör vara av övergripande karaktär, vara genomförbara och tydligt avgränsade till antal och utformning.”

En viktig fråga var förstå antagandet av EU-valplattform. Man kan konstatera att arbetsgruppen gjort ett mycket bra jobb med att ta fram en plattform som alla var rätt nöjda med. Givetvis lades det ett gäng yrkanden, men de var relativt få och mestadels av språklig karaktär. Av det c:a 70-talet yrkanden var ett fåtal särskilt politiska och det blev inga stora förändringar i den plattform som nu kommer gå ut till distrikt, partiföreningar och medlemmar att skriva motioner på. 
Partistyrelsen jobbar konsekvent med separatistiska internfeministiska möten.
Såhär glada var vi män. Obs! att det är en ganska stor övervikt kvinnor i PS,
men de (frånsett Nooshi som ledde vårt möte) sitter alltså i ett separat
rum just för att kunna diskutera och montera ner patriarkala strukturer.
Partistyrelsen har också beslutat att vi, som en del i det internfeministiska arbetet, ska ha separatistiska träffar minst fyra gånger per år. Den här gången var det dags igen. Hur upplägget ser ut varierar lite från gång till gång. Den här gången hade vi först en gemensam inledning innan vi könsuppdelat diskuterade hur vi ser på läget idag och hur vi kan fortsätta förbättra och utveckla vårt internfeministiska arbete, med fokus på partistyrelsen själv.

Självklart diskuterades också det aktuella politiska läget där vi nu bevittnar Alliansens förfall och sönderfall. Före detta Alliansen klarade av att avsätta Stefan Löfven, men har visat att de inte hade någon ytterligare plan. De havererar och saboterar, men har inte en susning om hur de ska bilda en regering eller styra Sverige. Osäkerheten om Sveriges styre och det politikerförakt som allt detta drar med sig är helt och hållet deras ansvar.

Att vi kunde stoppa det blåbruna blocket att ta makten under Ulf Kristersson var viktigt. Nu bör Stefan Löfven få uppdrag att försöka bilda regering. Vi har hela tiden varit tydliga med att vi vill se honom som statsminister. Vi är redo att samtala och ta ansvar för Sveriges framtida styre. Men vi är fortsatt tydliga: vårt mål är en regering utan borgerliga partier, vi kommer inte ingå i en regering tillsammans med borgare. Och vi kommer inte agera dörrmatta!

Bästa Carolina Gustafsson och jag fick äran att som
mötesordförande lotsa partistyrelsen genom helgen.Att det var första fysiska mötet med partistyrelsen efter valet färgade såklart helgens diskussioner och vi började med att diskutera det parlamentariska läget och valet i siffror. Det ska såklart göras en rejäl valutvärdering, men en reflektion man kan göra är att även om valutgången i stort blev en framgång så ser läget väldigt olika ut på olika håll i landet. På flera håll har vi vuxit rejält, på andra inte lika mycket. Det är något vi kommer behöva återkomma till i partistyrelsen.

Det parlamentariska läget i riksdagen är ju en historia för sig. Var det landar återstår att se. Men ett bekymmer som vi redan nu kan se på många håll, är att vi trots framgångar i valet kommer att förlora inflytande i många kommuner och landsting på grund av att S och MP rasat igenom och majoriteter som vi varit del av nu formas om. Det kommer betyda mycket för partiets framtida arbete på lokal och regional nivå runt om i landet och är också det något vi i partiet centralt behöver ha i åtanke.

Desto mer glädjande är ju vår enorma medlemstillströmning. Över 11000 nya medlemmar har kommit till, i snitt mer än 30 om dagen, gör att vi har nästan ett helt parti i form av ny medlemmar. Vi har nu passerat 28000 medlemmar och det visar inga tecken på att det skulle ta slut där. Är det rekord? Definitivt! Under den tid vi haft jämförbara medlemsregister så har vi aldrig varit fler. Det är rätt häftigt.

Under mötet diskuterade vi arbetet kring hur vi ska kunna ta emot och ta tillvara på alla dessa nya medlemmar på ett bra sätt runt om i landet. Särskilt utifrån de skilda förutsättningar som finns i partiet. Partiet centralt stöttar nu distrikten i att snabbast möjligt erbjuda minst ett studietillfälle för alla nya medlemmar. Det handlar framför allt om att få till en snabb kontakt med de som nu kommit in så att de känner sig välkomna in i partiet och inte tröttnar innan de börjat.

Nåja, valet är över och nu är det dags att se framåt. Vi diskuterade vår fortsatta strategi och, som sagt, hur vi ska ta hand om alla nya medlemmar. Men vi hann också med att ha en inledande diskussion om nästa val (vad vi vet just nu iaf), dvs EU-valet, som äger rum i slutet av maj. Det blir ett tillfälle att bygga vidare på och aktivera den rörelse vi har börjat skapa. Förhoppningsvis med hjälp av alla dessa tusentals nya medlemmar.

Vi hade också en punkt på dagordningen som gladde mig lite extra. Nämligen en planering för de kommande fyra åren av partiets facklig-politiska arbete. Med denna planering så har vi satt upp mål och stakat ut riktningen för partiets framgångsrika facklig-politiska arbete för de kommande fyra åren. Efter alltför många år av träda så ser det facklig-politiska arbetet nu en ny vår. Bara i år har flera kvalitativa steg tagits som för arbetet framåt.

• Det har tillsatts en facklig sekreterare, och snart arbetar en sådan på heltid.
• Det har startats upp ett fackligt nätverk med en fungerande styrgrupp.
• Under våren genomfördes en större facklig konferens som var mycket lyckad.
• Fackligt aktiva var en faktor i valrörelsen på ett sätt som åtminstone inte jag sett tidigare.
• Facebookgruppen Fackliga Vänsterpartister har vaknat upp och vitaliserats.

Med detta sagt så finns det såklart mycket kvar att göra och vi fortsätter på det som påbörjats. Arbetet med det centrala fackliga nätverket är såhär långt framgångsrikt och ska såklart fortsätta, den centrala fackliga konferensen följas upp med fler. Vi ska stötta och utveckla branschföreningarnas arbete och de fackliga studierna ska ses över och utvecklas. Både studier riktade mot partiet i allmänhet och mot fackligt aktiva. Det känns riktigt, riktigt bra.

Vi lever i en allvarlig politisk tid. Valet den 9 september kan avgöra hur Sverige ska se ut för lång tid framöver. Det handlar om vilket land vi ska vara. Vad vill du vakna upp till den 10 september?

Högerextrema och rasistiska rörelser växer i vår omvärld och nazister demonstrerar öppet på våra gator. De senaste åren har Sverigedemokraterna och högern kommit närmare och närmare varandra. Nu låter de ofta väldigt lika varandra. Många är med rätta oroliga för att SD ska få inflytande över svensk politik efter valet. Valresultatet spelar roll i berättelsen om Sverige.

Att högern faktiskt pratar om att ta makten med hjälp av rasister, det gör också det här valet till ett av de viktigaste valen i modern tid. Vi kan se till att det inte blir så. Vi som inte vill se ett Sverige som styrs av högerns iskalla klasspolitik och SDs råa rasism är så många fler än de som vill dit. Det finns ett alternativ till berättelsen om ett val där extremhögern växte – Vänsterpartiet kan växa mer!

Vänsterpartiet går in valspurten med ett starkt stöd. Det såg länge ut som om högern och rasismen skulle bli valets vinnare, men det ser nu ut att bli Vänsterpartiet. Jag tror att det beror på att folk gillar att det i alla fall finns ETT parti som inte har testat SD-retorik för att vinna valet. Jag tror att folk gillar partier som står för sina ideal och inte svajar hit och dit.

Vänsterpartiet är den tydligaste motkraften till SD:s blåbruna politik. Vi går till val på att skapa ett samhälle för alla – inte bara några få. En röst på Vänsterpartiet visar att det finns hopp. När den yttersta högerkanten växer, så är vi många som kan visa att det också finns en helt motsatt rörelse. En rörelse för sammanhållning och rättvisa istället för splittring och hat.

Valresultatet spelar roll i berättelsen om Sverige. Ingenting är ödesbestämt – framtiden avgörs av oss alla tillsammans den 9 september. Om löpsedlarna dagen efter talar om den stora framgången för vänstern, för de tydligaste antirasisterna, då betyder det något för samhällsklimatet. Det betyder något för vilket land vi vaknar upp till den 10 september.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Vänsterpartiet går till val på att skapa ett jämlikare Sverige. Ett Sverige för alla, inte bara några få. Det innebär förstås att den som lever sitt liv med en normbrytande funktionalitet ska ha samma möjlighet till ett gott liv som alla andra. Vi vill därför se ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans för att kunna värna en jämlik hantering över hela landet.

Personlig assistans är en av tio insatser i LSS. Vi ser idag hur den personliga assistansen urholkas och försvagas. Det måste få ett slut! LSS är en frihets- och rättighetsreform som måste värnas och förstärkas och pressen på att skära ner på den personliga assistansen måste upphöra. Vår gemensamma välfärd ska skapa frihet för alla, ge oss alla möjlighet att leva goda liv.

Det handlar om att vi ska vara ett jämlikt land som behandlar folk värdigt. Då är det inte rimligt när vi får vittnesmål om hur biståndshandläggare bokstavligen sitter och klockar toalettbesök och andra privata angelägenheter. Det är inte värdigt för den enskilde. Det är inte värdigt för handläggaren. Och det är definitivt inte värdigt ett modernt välfärdssamhälle.

Ansvaret för personlig assistans är idag uppdelat på både kommun och stat. Som det är nu, går det en konstlad gräns vid tjugo timmars grundläggande behov. Till de grundläggande behoven, som kommunen ansvarar för, räknas exempelvis hjälp med personlig hygien, hjälp med måltider och annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde individen.

För att vara berättigad till statlig assistansersättning måste dessa grundläggande behov av assistans bedömas kräva assistans under minst tjugo timmar per vecka. Följden av detta är att det ofta är två myndigheter, kommunen och Försäkringskassan, som utreder den enskildes behov. Båda vill slippa ansvaret, och kostnaden, och inte sällan gör de olika bedömningar.

Det är en onekligen en absurd ordning och förslag om att kommunerna ska överta all personlig assistans har förts fram. Det vore väldigt olyckligt. Många kommuner saknar både resurser och vilja och inte sällan får kommunens ekonomi då avgöra. Andra kommuner är bra och har en hög ambitionsnivå. Det blir helt enkel avgörande var man bor för vilket stöd man får. Ett lotteri.

Pressen på att skära ner på den personliga assistansen måste få ett slut, men att göra kommunerna till ensam huvudman för assistansen är inte en lösning. Vänsterpartiet menar att den personliga assistansen är en rättighet som inte kan hanteras så rättsosäkert. Istället tillhör LSS definitivt de rättigheter som staten bör stå som garant för - en gång för alla.

Vänsterpartiet går till val på att skapa ett Sverige för alla, inte bara några få. Då kan vi aldrig tillåta att rätten till ett värdigt liv förvandlas till ett lotteri.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Välfärdsstaten Sverige byggdes för att samhället i grunden var orättvist – och uppgiften var att göra det mer rättvist. Idag är det, absurt nog, inte längre så. Vänsterpartiet är det enda parti som vill ändra på det.

”Samhället är människans verk. Om något är fel kan vi ändra på det.” Orden är Olof Palmes, och de uttalades i en tid när Sverige var på väg mot att bli världens mest jämlika land. Han såg klassklyftorna som fanns och valde att göra något åt dem. Klyftorna minskade och välfärden utökades i en tid då socialdemokratin både ville och vågade utmana det rika toppskiktet.

Man hade ambitionen att bygga ett Sverige för alla – inte bara de rikaste – och Sverige blev världens mest jämlika land. Det är inte så väldigt länge sedan. Men sen hände något. Istället för beslut som steg för steg gjort att ojämlikheten minskade så tilläts ojämlikheten skena. Och i Sverige har ojämlikheten ökat mest av alla jämförbara länder.

Beslut för beslut ökade klassklyftorna igen. Vårt skattesystem förändrades i grunden och blev mindre progressivt och omfördelande. Miljardärer kan idag betala mindre andel i skatt än vanliga arbetare – och de kan få tillbaka enorma belopp i avdrag. Vi har fått ett skattesystem som är riggat för de rika, men Socialdemokraterna vill låta ”lagt kort ligga”.

Olof Palmes arvtagare vill inte låtsas om att klassamhället finns. Istället kallar sig Socialdemokraterna nu för mittenparti och flörtar öppet med Centerpartiet och Liberalerna. Är det någon som för ett ögonblick tror att några av riksdagens främsta skattesänkare, Annie Lööf och Jan Björklund, kommer gå med på ett skattesystem som utjämnar klyftorna om de får något inflytande?

Visst, det går bra för Sverige - men det är många människor som inte märker av det. Fattiga pensionärer, sjuka, ensamstående mammor m fl får väldigt lite del av att vi som land är rikare än någonsin tidigare. Samtidigt är det uppenbart att sjukvård och annan välfärd behöver mer pengar. Pengarna finns som sagt, men de finns i fickorna hos ett fåtal.

Vänsterpartiet vill se en ny skattereform. Den reformen ska omfördela och bidra till att göra Sverige till världens mest jämlika land igen. Dess utgångspunkter vill vi ska se ut så här:

• Säkra välfärdens finansiering genom att öka skatteintäkterna.
• Ökad ekonomisk jämlikhet – omfördelningen mellan hög- och låginkomsttagare måste bli mer jämlik.
• Lika skatt för lika inkomst. Det är inte rimligt att sjuka, arbetslösa, föräldralediga och pensionärer ska betala mer i skatt vid lika inkomst än den som arbetar och är frisk.
• Höjda grundavdrag kombinerat med få undantag.
• ”Förorenaren betalar” ska gälla som grundprincip.
• Hela landet ska leva. Skatteutjämningssystemet måste därför ses över och den ekonomiska utjämningen mellan geografiska områden med skilda förutsättningar måste utökas.
• Skattepolitiken ska understödja full sysselsättning.

Vi står inför ett vägval. Det går att göra Sverige till världens mest jämlika land igen. För samhället är människans verk. Om något är fel kan vi ändra på det. Men det krävs politiker som vill och vågar utmana det rika toppskiktet. Det har Sveriges enda vänsterparti - Vänsterpartiet.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Vänsterpartiet har länge drivit på i frågan om samhällets ansvar för en kontanthantering som är tillgänglig för alla. Vi vill bland annat se en lag som tvingar storbankerna att hantera kontanter. Därför är det glädjande att en enig Riksbankskommitté nu föreslår att de stora bankerna ska ges ett ansvar att säkerställa rimlig tillgång till tjänsterna kontantuttag och dagskassehantering i hela Sverige. Det vore ett steg i rätt riktning, men staten behöver också ta ett större ansvar.

Många bankkunder är i dag upprörda över att de hindras ta ut eller sätta in sina pengar i kontanter på bankkontoren. Visst, digitaliseringen skapar nya möjligheter för näringslivet och för oss som konsumenter. För många innebär det alltmer kontantlösa samhället inga problem, men dagens situation påverkar också många väldigt negativt och gör tillvaron svårare. Tillgången till kontanter har också blivit en skillnad mellan stad och land. Samtidigt gör det samhället sårbarare vid kriser.

Under överskådlig framtid kommer inget politiskt beslut att fattas om att avskaffa kontanter i samhället. Ändå håller det på att ske via storbankernas agerande. De har på eget bevåg bestämt sig för att det är för dyrt att hålla och ta emot kontanter för och från sina kunder. Detta eftersom de vet att det är lättare att tjäna pengar på användandet av kort. Det är hög tid att ta samhällsansvar för denna centrala demokratifråga och att sluta skjuta över ansvaret på bankkunderna.

Vänsterpartiets representant i Riksbankskommittén har i ett särskilt yttrande inför kommitténs fortsatta arbete påtalat behovet av att staten genom Riksbanken tar ett större ansvar för att säkerställa kontanthantering i hela landet. Idag finns det ingen myndighet som har ett tydligt utpekat ansvar för en fungerande kontanthantering i Sverige. Riksbanken har också den mest tillbakadragna rollen i kontanthanteringen bland jämförbara centralbanker. Det är dags att ändra på det.

Genom att ge Riksbanken ett större ansvar för kontanthanteringen och ett uppdrag att återupprätta egna regionala depåer och kontor kan vi säkra en kontanthantering som är tillgänglig för alla. Detta samtidigt som vi minskar på centraliseringen till Stockholm. Politiken behöver överta kontrollen över situationen och bestämma reglerna istället för att låta bankerna göra det. Det är dags att ta ansvar och låta demokratin styra utvecklingen – inte bankerna.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

För oss i Vänsterpartiet är inte politik ett maktspel. Vi har inte engagerat oss i politiken för att gynna oss själva och göra karriär. För oss handlar hela vår politiska gärning om att skapa ett samhälle som gör livet bättre för alla. För oss hänger ideologi och praktik ihop. Vi vet att förändring är möjlig. Om man vill. För som Olof Palme en gång sa: politik är att vilja!

Vänsterpartiet vill förändra - och vi har visat att det är möjligt. Under mandatperioden har vi förhandlingarna med regeringen drivit igenom 90 reformer som gör skillnad i din och min vardag. Vi har fått igenom gratis medicin och glasögonbidrag för barn. Vi har sett till att mammografin är avgiftsfri och att historiskt stora satsningar gjorts på vården och annan välfärd.

Under många år har vi drivit debatten om att stoppa vinstjakten i välfärden. Idag går flera miljarder av det vi betalar i skatt för välfärd istället till privata vinster. Vår utgångspunkt är väldigt enkel: de som driver skola, vård och äldreomsorg ska göra det av rätt skäl. Vi ska vara trygga med att vi bemöts utifrån våra behov, inte utifrån hur lönsamma vi är.


Länge fick vi driva debatten om att stoppa vinstjakten i välfärden helt ensamma. Men genom att villkora budgetförhandlingarna med en överenskommelse om att stoppa vinstjakten så lyckades vi få med oss även Socialdemokraterna. Det som tidigare sades var omöjligt att genomföra blev nu genomförbart. Även här visade vi att förändring är möjligt.

7 juni ska nu riksdagen rösta om ett förslag som ska stoppa vinstjakten inom större delen av välfärden. Det var det här Vänsterpartiet gick till val på och det är en stor seger att vi nu kommit såhär långt. Där finns dock en stor risk att förslaget faller eftersom Alliansen och SD tydligt har ställt sig på välfärdsföretagens sida för att bevara vinstjakten i välfärden.

Det verkar alltså som om vinstfrågan än en gång blir en stor valfråga. Inte mig emot, det här är en fråga som visar på en knivskarp linje mellan vänster och höger i svensk politik. Alliansen och SD har visserligen stöd av penningstinna lobbyister och näringslivets kampanjmaskineri - men vi som vill ha en trygg välfärd utan vinstjakt har stöd av större delen av Sveriges befolkning.

Vi har lyckats få Socialdemokraterna att lägga förslag för att stoppa vinstjakten. Samtidigt kallar sig Socialdemokraterna för mittenparti och flörtar öppet med Centerpartiet och Liberalerna. Är det någon som för ett ögonblick tror att några av riksdagens främsta privatiseringsivrare, Annie Lööf och Jan Björklund, kommer gå med på att stoppa vinstjakten om de får något inflytande?

För att få en välfärd att lita på måste vi stoppa vinstjakten. Bara så kan vi säkerställa att vi får en välfärd som är till för oss alla – inte för att ge vinst åt ägare. Vill du vara säker på att lägga din röst för ett stopp för vinstjakten i välfärden? Då finns bara ett parti att rösta på 9 september. Vänsterpartiet – riksdagens enda vänsterparti.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Partistyrelsen önskar alla medlemmar och sympatisörer en fantastisk sommar.
Vi ses i valrörelsen!Strålande sol och högsommarvärme i Stockholm utgjorde inramningen när partistyrelsen samlades på ett halvkvalmigt Café Marx för det sista mötet innan sommaren. Ett möte som såklart till stora delar präglades av det kommande valet och det rådande politiska läget. Men också av att det går väldigt bra för oss nu. Vi går framåt i opinionen och medlemsantalet är uppe på rekordnivåer.

Det finns uppenbarligen ett behov av ett parti som står upp för sina värderingar. När andra står med fingret i luften och försöker känna vartåt vindarna blåser för tillfället så står vi fast. Socialdemokraterna visar å andra sidan tecken på att klappa igenom fullständigt, precis som de gjort på andra håll i Europa när de anpassat sig efter högerns och rasisternas agenda.

Det finns nu en stor och öppen besvikelse inom Socialdemokraterna. En besvikelse som hos många byggts upp under lång tid utifrån deras svek kring LSS och sjukförsäkringen, kring deras agerande när det gäller strejkrätten osv osv. När så utspelet kring migrationspolitiken kom så var det droppen som fick bägaren att rinna över hos många.

Många lämnar nu Socialdemokraterna och sneglar mot oss. Det innebär att vi måste vara beredda att under de kommande månaderna ta på oss viktiga uppgifter. Det viktigaste är att vi fortsätter prata om jämlikhet. Moderaterna och Sverigedemokraterna bygger sin taktik på att göra människor rädda och Socialdemokraterna klarar inte av att stå upp för sina värderingar.

Nu är det upp till oss. Vi behöver kliva fram och ta plats. Vi växer, men borgarna riskerar att vinna valet om de tillsammans med SD tillåts fortsätta styra agendan. Vi behöver ge hopp och visa på att förändring är möjlig. Vi är Moderaternas och Sverigedemokraternas motpol och att bryta upp den ram de försöker sätta är vår viktigaste uppgift.

Detta var något av det som diskuterades under punkten om det politiska läget. Något som också konstaterades var att nu när riksdagens omröstning kring vinster i välfärden närmar sig så börjar Socialdemokraterna alltmer låta som Vänsterpartiet. Därför gäller det nu att se till att påminna folk om att det är tack vare Vänsterpartiet som frågan nu över huvud taget ligger på riksdagens bord.

Vid tre-fyra tillfällen under varje kongressperiod genomför partistyrelsen separatistiska möten som en del i att stärka det internfeministiska arbetet. Detta möte var det dags för ett av dessa. Efter detta vara det dags att genomföra en rad val. Till Organisations- och stadgegruppen (OSG), till styrgruppen för kvinnors organisering och styrelsen för Syninge kursgård.

Även internationellt ansvariga i partistyrelsen valdes och Johanna Eliasson från Göteborg och Sara Högelius från Blekinge blev båda omvalda. De blev dessutom omvalda som ordförande respektive ledamot i Vänsterns Internationella Forum (VIF), Vänsterpartiets organ för internationellt solidaritetsarbete. De fick också möjlighet att rapportera om VIFs arbete.

Under det gångna året har de haft en rad utmaningar att arbeta med, inte minst organisatoriskt. Nu börjar saker och ting komma i ordning och man ska kunna börja arbeta mer aktivt med projekten igen. Fokus i alla projekt ligger på gräsrotsorganisering, främst genom utbildningsinsatser med syfte att stärka unga och kvinnor i olika vänsterorganisationer.

En lång och bra diskussion ägnades också åt partistyrelsens arbetsformer och ansvarsfördelning. I slutet av förra året genomfördes en enkät riktad till den dåvarande partistyrelsen med frågor kring hur man upplevde uppdraget. Utifrån detta har ett underlag tagits fram för att utveckla partistyrelsens roll och arbetsmetoder och få en bättre fördelning av ansvar.

Det märks att valrörelsen har dragit igång och tempot börjar öka. Mycket av mötet präglades som sagt av valet och planeringen inför det. Mycket av det som sker i partistyrelsen har dock ett långt perspektiv och mötet avslutades med att vi tog de första besluten för planeringen inför nästa val. Dvs EU-valet som kommer att äga rum vis samma tid nästa år.

Men först har vi ett riksdagsval att vinna!

När Vänsterpartiet snart samlas för att demonstrera på 1 maj i Kalmar så gör vi det tillsammans med Kurdiska Folkets hus. Tillsammans kommer vi då att uppmärksamma kurdernas frihetskamp och Turkiets försök att krossa det kurdiska självstyret i norra Syrien.
Kurderna besegrade Daesh (IS). Under kriget mot terrorrörelsen hyllades de stridande kurderna världen över. Medan västvärlden bekämpade Daesh med drönare och stridsplan, förintade kurderna terrorrörelsen bäst på marken. Kurdernas kamp i staden Kobane och Raqqa gav stora rubriker och vann internationella sympatier.

Nu angrips samma kurder av Nato-landet Turkiet. Ett allt mer diktatoriskt styrt Turkiet fruktar att kurderna ska få frihet att styra sig själva. Angreppet är inte bara politiskt helt förkastligt utan det är också ett brott mot folkrätten och internationellt lag. Trots detta sviker omvärlden och övergreppen mot de som nyss sågs som hjältar möts av en öronbedövande tystnad.

Proteströsterna har varit få även i Sverige. Det enda parti som protesterat kraftigt mot Turkiets militära angrepp är Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har under decennier stött kurdernas kamp runt om i hela Mellanöstern för sin rätt att få tala sitt språk och uttrycka sin kultur, men också kurdernas rätt att få makt och inflytande över de områden där man lever.

Idag förnekas Kurderna sin frihet. I Turkiet ökar förtrycket mot den kurdiska befolkningen och mot det prokurdiska vänsterpartiet HDP. Turkiets president Recep Tayyip Erdogan blir för varje dag som går allt mer diktatorisk. Tiotusentals politiskt aktiva, journalister, advokater och människorättsaktivister, till och med barn, har fängslats.

En gång i tiden brukade Sverige vara en stark och självständig röst i utrikespolitiken. En röst som inte var rädd att tydligt säga ifrån mot förtryckare. Men när det gäller Turkiets övergrepp mot kurderna så får tystnad råda. Sannolikt hänger det samman med att EU har gjort Turkiet till sin gränsvakt och därför inte vill utmana Erdogan så som skulle behövas. Det är en skam.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat Ibrahim Barakat, ordförande Kurdiska Folkets hus i Kalmar

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kurdistan, kurder, Afrin, Turkiet, vänsterpartiet, 1 maj

Nu har jag köpt årets Majblomma. Som vanligt önskar jag att jag inte skulle behövt göra det. Många hyllar, med rätta, Majblommans viktiga arbete. Men ingen vill prata om varför en organisation som Majblomman egentligen behövs. Ingen vill prata om det klassamhälle och de stora klassklyftor som är själva orsaken till att det nu är det dags för Majblommans insamlingskampanj igen.
Tyvärr är behovet av att stödja barn i ekonomiskt utsatta familjer fortfarande stort. Klassklyftorna har ökat mer i Sverige än i något annat jämförbart land. Därför går också alla pengar från Vänsterpartiets 1 maj-insamling till just Majblomman. Men till skillnad från andra partier så bekämpar vi också själva grunden till att Majblomman behövs, klassamhället.

Tack vare Majblomman kan några av alla de barn som tvingas betala priset för att vi fått ett samhälle där ett fåtal rika gynnas på bekostnad av oss andra ändå få hjälp. Det kan handla om hjälp till en cykel, stöd för att följa med på en klassresa eller något annat som normaliserar vardagen. Majblomman rycker in när klassamhället skördar offer och lämnar utsatta barn efter sig.

Jag menar att vi måste få till en förändring på detta. Barn vars föräldrar måste förklara att en ny skjorta till skolavslutningen är en omöjlighet, för att inte tala om semester. Barn som ”inte vill” gå på klasskamratens kalas, därför att man inte har råd att ta med sig någon present. Barn som har en klump av oro som ligger i magen och gnager. Sånt kan jag aldrig acceptera.

Vänsterpartiet har drivit igenom en rad förbättringar som något minskar behovet av Majblommans insatser: glasögonbidrag och gratis medicin för barn, lovaktiviteter, gratis simundervisning för 6-åringar, fler anställa på fritids, avgiftsfri kollektivtrafik för unga och nu senast en satsning på sommaraktiviteter på fritids, kultur för barn och unga och stöd till idrott för barn och unga.

Detta har vi lyckats få med oss regeringen på. Det är bra, men det räcker inte. Vi vill skapa ett samhälle för alla, inte bara de rikaste. Då måste man också göra något åt det skattesystem som högern riggade för att gynna de rikaste. Det har regeringen hittills vägrat. Man vill inte prata om den uppenbara elefanten i rummet – klassamhället.

Det är därför Majblommans insamlingskampanj behövs igen. Så blunda inte för klassamhället du också. Gå med i Vänsterpartiets 1 maj-tåg, lämna ett bidrag till insamlingen till Majblomman och viktigast; rösta för förändring 9 september. Använd din röst för att se till att barn ska slippa vara beroende av Majblommans insamlingar i framtiden. Lägg din röst på Vänsterpartiet.

Kaj Raving (V)
Riksdagskandidat

Statligt ägda Samhall har ett tydligt samhällsuppdrag: att utveckla och visa anställningsbarheten hos personer med funktionsnedsättning. Det är ett oerhört bra och viktigt uppdrag som handlar om rätten till ett arbetsliv med plats för alla – inte bara den som är frisk och utan funktionsnedsättning. Det är ett uppdrag som måste värnas.

Frågan är om Samhall verkligen lever upp till detta idag när man alltmer utvecklats till ett vinstdrivande bemanningsföretag? De senaste åren har lönsamhetskraven ökat. Samtidigt har ersättningen från staten urholkats. Hur står sig då detta samhällsuppdrag när marknadstänk och marknadsanpassning letat sig in? Om det råder det delade åsikter.

Helen Dahlström är chef för Samhalls Kalmardistrikt. Hon ser inga problem med denna utveckling av Samhall. Jag skrev i min artikel om de allvarliga missförhållanden inom Samhall som tidningen Dagens Arbete rapporterat om och som jag fått del av genom personliga kontakter. Dahlströms svar på detta är att: ”vi sätter alltid våra medarbetare först”.
Max Gustafson illustrerar väl hur många på Samhall vittnar om hur de behandlas
- nämligen som förbrukningsvaror. Inte som människor som behöver extra stöd.Men Dahlström är långt ifrån den enda som reagerat på min artikel. Faktiskt är det inte många artiklar jag skrivit som skapat ett sådant engagemang som min artikel om Samhall. Och ingen av de som hört av sig delar Dahlströms bild. Långt därifrån. Istället är det en ström av bekräftelse av bilden med arbetsmiljöproblem och missförhållanden på Samhall jag möts av.

Blandat med tacksamhet för att någon äntligen uppmärksammar situationen kommer flera vittnesmål som ”Ja har alltid mått bra på mitt jobb. Har aldrig mått dåligt över att behöva ta mig till jobbet. Inte förrän de sista 6-7 åren. Nu går det bara åt fel håll.” För att inte tala om alla säger att ”Det är bara pengar det handlar om. De har glömt av individen som ska göra jobbet.”

Dahlström har sina direktiv. Jag lyssnar på de som arbetar ”på golvet”. När många av dem vittnar om att Samhall inte lever upp till sitt uppdrag så är det ett problem. Ett problem som staten som ägare måste ta ansvar för att rätta till.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Samhall, bemanningsföretag, vinstjakt,

Den svenska välfärden byggdes med en tydlig bild av att alla har rätt till en plats där man kan bidra till samhällsbygget efter sin egen förmåga. Statligt ägda Samhall har varit en del av detta, med ett tydligt samhällsuppdrag: att utveckla och visa anställningsbarheten hos personer med funktionsnedsättning. Samhall bygger alltså på en i grunden mycket sund tanke – allas rätt till ett meningsfullt arbete.


Men som på så många andra områden inom välfärden har marknadstänk och marknadsanpassning letat sig in även här. Och som på så många andra håll har det lett fel. Det som skulle ha varit en chans till ett meningsfullt arbete har mer och mer utvecklats till ett vinstdrivande bemanningsföretag. De senaste åren har lönsamhetskraven ökat. Samtidigt har ersättningen från staten urholkats.

Detta har lett till ökad press och sämre arbetsmiljö för de anställda – personer som har ett särskilt behov av stöd och trygghet. Genom åren har medier avslöjat flera allvarliga missförhållanden inom Samhall. Nyligen publicerade exempelvis Dagens Arbete en serie artiklar som visar att det finns stora brister i arbetsmiljön hos Samhall. Brister som gör att de anställda inte klarar arbetet.

Samhalls uppdrag är att bygga upp människor genom att ge dem meningsfull sysselsättning, inte att bryta ner eller sortera bort människor. Samhalls ägare, staten, måste nu akut ta ansvar för de missförhållanden som råder. Vinstjakten måste bort och Samhall måste återgå till att arbeta för ett arbetsliv med plats för alla – inte bara den som är frisk och utan funktionsnedsättning.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Samhall, Dagens Arbete, vinstjakt,

Det första riktiga styrelsemötet med den nya partistyrelsen hölls i helgen. Lördagen ägnades åt presentation och introduktion till uppdraget som PS-ledamot. Jag missade dock detta eftersom jag var inbjuden att sitta ordförande när partiföreningen i Jönköping höll sitt årsmöte. Men jag tillhör ju numera veteranerna i partistyrelsen så det var ju inte hela världen att missa det.

I min frånvaro hann de också med att välja ett nytt Verkställande Utskott, där jag fick den stora äran att ingå. Det känns stort och roligt att få det förtroendet för ytterligare en mandatperiod. Jag ser fram emot att vara med och leda partiet i en valrörelse där vi pratar om hur vi gör Sverige till ett land som är bra för alla och inte bara de rikaste.

 Vänsterpartiet är ett feministiskt parti med ett aktivt internfeministiskt arbete. Men Vänsterpartiet är inte en isolerad ö utan oönskade beteenden som förekommer i samhället kan även förekomma i vårt parti. Som feministiskt parti har vi ett stort ansvar i att synliggöra och motverka den interna könsmaktsstrukturen. Sexuella trakasserier ska tas på allvar, förebyggas, motverkas och åtgärdas.

I Vänsterpartiet ska alla kunna känna sig trygga och den politiska aktiviteten ska stå i centrum. Det ska vara tydligt att det råder nolltolerans mot sexuella trakasserier. Därför har partiet arbetat fram en policy mot sexuella trakasserier. Policyn har varit ute på remiss i partiföreningar och distrikt och under lördagen diskuterades och fastställdes den av partistyrelsen.

Lördagen avslutade de med en gemensam middag efter att de följt upp kongressen och de beslut som togs där. Många beslut hanteras av riksdagsgruppen medan andra bereds inför ytterligare beslut av PS längre fram. När det gäller beslutet om en tjänst som facklig sekreterare så kommer en sådan att finnas på plats på kansliet på heltid senast tidigt i höst.

Medan de käkade middag satt jag på tåget för att kunna vara med på dag två. Som såklart inte alls var innehållslös. Vi började med diskussioner kring valrörelsen som sen följdes upp med en diskussion kring kommande förhandlingar med regeringen. Fast jag kan såklart inte skriva något om allt som avhandlades under dessa punkter.

Mellan dessa hann vi dock diskutera lite kring det aktuella politiska läget också. Vi kan konstatera att vi sakta men säkert ökar i opinionen. Samtidigt kan vi under året mycket väl vara uppe i medlemssiffror som vi inte varit på sen 60-talet. Båda dess saker hänger säkert ihop med att välfärd och jämlikhet blir allt viktigare i samhällsdiskussionen. Och det passar ju oss väl.

Söndagen avslutades med ett utbildningspass i Valskolan, en kurs som det är tänkt att partistyrelseledamöter ska hålla i runt om i landet. Den ska ge den politiska argumentation och de grundläggande redskap som behövs för att kunna vara aktiv i valrörelsen och på ett effektivt sätt bidra till den, till att engagera fler och framför allt till att sprida vårt budskap.

Ju fler av Vänsterpartiets medlemmar som kan argumentera för partiets politik och bidra till valrörelsen desto bättre. Därför är det utmärkt om så många som möjligt av partiets medlemmar tar del av valskolan. Så jag hoppas att alla distrikt mobiliserar ordentligt så att vi står riktigt väl rustade i valrörelsen.

Årets första partistyrelsemöte var ett endagarsmöte som i princip helt ägnades åt kongressen. Eftersom det även var det sista mötet innan kongressen så måste alla de sista besluten hinna tas. Inledare och ansvarsfördelning för partistyrelsen beslutades om, liksom förslag till justerare, redaktionskommitté, mötesordning, tidsplan osv. Vi började dock med aktuella politiska frågor.

Där fick Jonas Sjöstedt tillfälle att glädjas över att vi äntligen har fått regeringen att lägga en lagrådsremiss kring vinster i välfärden. Det är en stark fråga där vi har väljarna med oss. Det är dessutom en avgörande fråga för välfärden. Frågan hade inte ens diskuterats om det inte varit för Vänsterpartiet och partistyrelsen firade framgången med tårtkalas.

Det är värt att minnas att det är tack vare Vänsterpartiet som detta nu alls sker. Hade inte vi legat på och tvingat regeringen så hade det inte hänt. Det hade glatt borgarna väldigt mycket. De vill förstås helst inte att förslaget läggs fram, för de vill inte ha den debatten alls, eftersom de vet att de har väljarna mot sig. Vi har vunnit debatten även om vi inte har vunnit frågan ännu.

Lagrådsremissen som läggs nu omfattar stora och viktiga delar av välfärden: hela skolområdet, socialtjänstlagen, LSS. Sjukvården kommer senare och den idéburna sektorn är undantagen. Själva lagförslaget läggs fram i mars och röstas sen om i juni. I juni kommer också första delbetänkandet om sjukvården. Det stora avgörandet ligger dock på valdagen.

Kärnan är vinstbegränsningen enligt Reepalus förslag med en vinstbegränsning på 7% + statslåneräntan på operativt kapital. Om förslaget gällt idag skulle det i praktiken innebära att 80-90% av de vinstuttag som görs idag skulle omöjliggjorts och dessa pengar skulle istället gått tillbaka till verksamheten. Små företag undantas och får göra en vinst på ett prisbasbelopp.

Vinstjaktsförespråkarna vill gärna få det här till en teknisk fråga som handlar om valfrihetens vara eller inte vara. Men de har såklart fel. Ingen ”valfriheten” berörs av detta förslag och de stora jättarna äter idag upp de små och valfriheten minskar. Men vad det i grunden handlar om är vad välfärden ska vara till för. Vill vi ha en god välfärd för alla – eller mer pengar i fickorna hos några få?

Som man kan läsa i verksamhetsrapporten så har förhandlingsprocessen kring vinstfrågan pågått under hela kongressperioden. I verksamhetsrapporten kan man också läsa om att många av våra satsningar har gått ut på att partiet ska bli mer utåtriktat och mindre inåtvänt. Vi har byggt partiet för att bli mer effektivt i att kommunicera och vara ett utåtriktat starkare kampanjparti på alla nivåer.

Partiföreningsskolan var exempelvis den största utbildningssatsningen i partiets historia och gick ut på att just bygga partiet från grunden, inte minst inför den valrörelse vi har framför oss. Vi har också bättrat på vår kommunikation, främst på sociala medier. Vi har många fler följare men framförallt ett större engagemang bland de som följer oss på exempelvis Facebook.

En glad partikassör kunde också presentera en glädjande ekonomisk berättelse inför kongressen. Vi kommer att ha historiskt mycket pengar i valfonden. Det beror bland annat på den omorganisation som gjordes för några år sedan. Det gav bättre möjlighet till central planering och därmed bättre ekonomi. Det största tillskottet till partiets kassa har dock partiskatten stått för.

Det är verkligen glädjande att kunna presentera en sådan positiv verksamhetsplan och ekonomisk berättelse för kongressen om någon vecka. Tillsammans med våra rekordmånga medlemmar står vi bättre rustade inför valrörelsen än vad vi kanske nånsin tidigare varit. Och på kongressen gör vi avstamp genom att ta vår valplattform. Det ser jag verkligen fram emot.

Läs även andra bloggares åsikter om partistyrelsen, vänsterpartiet, vinstjakt, vinst i välfärden, Jonas Sjöstedt,

Äntligen är det klart! Lagförslaget som ska se till att skolan är till för eleverna, inte för att göra någon bolagsägare rik. Som ska säkra att äldreboenden drivs för att ge de äldre en god omsorg, inte för att maximera vinsten. Tack vare Vänsterpartiet kan vi nu mota ut riskkapitalister och vinstjakten ur stora delar av välfärden. Precis som svenska folket vill att det ska vara.
Det var det här Vänsterpartiet gick till val på och det är en stor seger att vi nu kommit såhär långt. Förslaget går nu till lagrådet och i mars fattar sedan riksdagen beslut om vinstjakten ska få ett slut. Där finns dock en stor risk att förslaget faller eftersom Alliansen och SD tydligt har ställt sig på välfärdsföretagens sida för att bevara vinstjakten i välfärden.

Det verkar alltså som om vinstfrågan än en gång blir en stor valfråga. Inte mig emot, det här är en fråga som visar på en knivskarp linje mellan vänster och höger i svensk politik. Alliansen och SD har visserligen stöd av penningstinna lobbyister och näringslivets kampanjmaskineri - men vi som vill ha en trygg välfärd utan vinstjakt har stöd av större delen av Sveriges befolkning.

Kaj Raving (V), Riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, vinst i välfärden, vinstjakt,

Stadsmissionen är en organisation som gör fantastiska insatser och ofta finns där för att fånga upp människor som faller genom välfärdens skyddsnät. Men alltför många av deras insatser borde inte behövas i ett välfärdssamhälle som vårt, i ett av världens rikaste länder.


Under många år har dock maskorna i vårt samhälleliga skyddsnät blivit allt glesare och alltfler faller igenom. Sjukskrivna, arbetslösa, fattigpensionärer m.fl.. Människor som borde fångats upp av samhället tvingas nu istället söka hjälp hos Stadsmissionen. Nu försörjer de 20 hushåll i Kalmar med en matkasse i veckan - och det står folk på kö. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle.

Vi har alla möjligheter att skapa ett gott liv åt alla som lever här. Sverige som land är rikare än någonsin. Ekonomin är stark, BNP växer, sysselsättningen är hög. Men det är inte alla som får del av dessa rikedomar. För medan vi har fler och rikare miljardärer än någonsin så är det samtidigt många som har lämnats efter. Som tvingas klara vardagen med hjälp av matkassar från Stadsmissionen.

Det borde inte vara så. Det behöver inte vara så. Det är politiska beslut som lett till att det är så. Det kan ändras genom att ta andra politiska beslut. Välfärdsstaten i Sverige byggdes för att samhället i grunden är orättvist – och uppgiften borde vara att göra det mer rättvist. Idag är det, absurt nog, inte längre så. Såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar bär skulden för det.

Sverige har blivit ett extremland när det kommer till att sänka skatterna för de allra rikaste. Sedan 2005 har Sverige avskaffat fler skatter på kapital än något annat land i västvärlden och är också det land i västvärlden där inkomstklyftorna växer som allra mest. Borgarna riggade skattesystemet för att passa de rikaste, och socialdemokraterna - de vill inte göra något åt det.

Det kan vi i Vänsterpartiet aldrig acceptera. För oss är det uppenbart att när de rika blir allt rikare borde de också vara med och bidra mer till vår gemensamma välfärd. För oss är inte politiken ett politiskt maktspel. Politik handlar för oss om att göra livet bättre för de som bäst behöver det. Det goda ska komma fler till del och jämlikheten öka, då mår samhället bättre.

Om nio månader är det val. När vi står där och ska plocka upp valsedeln så står vi inför ett avgörande vägval. Ska vi bygga ett samhälle som är till för folket, där alla garanteras ett gott liv eller ska vi ha ett samhälle där de rikaste får diktera villkoren medan andra är beroende av matkassar från Stadsmissionen? Det handlar om vilket slags land vi ska vara.

Stadsmissionen gör ett fantastiskt arbete, men i ett välfärdssamhälle som vårt, i ett av världens rikaste länder, ska ingen behöva vara beroende av välgörenhet för att klara sin vardag. Vill du, som jag, att Sverige ska vara ett land för alla – inte bara de rika? Det kräver ett starkt Vänsterparti.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Stadsmissionen, fattigdom, skatter, klassklyftor, socialdemokraterna, val,

Tre dagar av intensivt partistyrelsearbete har nu avslutats. Under dessa tre dagar har vi framförallt ägnat oss åt motionsbehandling inför kongressen i februari. Nästan 500 motioner var det att läsa och fundera över inför mötet. Nu har dessa motioner diskuterats, yrkats på och beslutats om av flitiga och engagerade partistyrelseledamöter.

Efter att huvudet har snurrat fullt av alla dessa motioner, förslag till motionssvar och egna och andras yrkanden så känns det nu nästan lite tomt (pun intended ;)). Men nu har vi en riktigt bra valplattform att leverera till kongressen. Och den kommer såklart att bli ännu bättre när de kloka kongressombuden har sagt sitt. Sen är vi definitivt redo för valrörelsen.

Även om fokus under helgen legat på motionsbehandling i allmänhet och valplattformen i synnerhet så har vi faktiskt hunnit med lite annat också. Som att fastslå budgeten inför valåret. Och det är en valbudget som är starkare än den antagligen någonsin tidigare varit i partiets historia. De ni! Det känns onekligen fint inför den stundande valrörelsen.

En av de stora anledningarna till att partiet har så god ekonomi är förstås partiskatten. Den ger avsevärda intäkter centralt. Men även regionalt och lokalt kunde vi konstatera efter den utvärdering som nu gjorts utifrån det uppdrag som gavs av förra kongressen. Nu ska vi utveckla handledningen och fixa bättre rutiner för ta in partiskatten i distrikt, partiföreningar och på central nivå.

Den förra kongressen gav ju även partistyrelsen i uppdrag att utreda hur en central löneadministration för hela partiorganisationens anställda skulle kunna fungera och sedan undersöka intresse bland distrikten för en sådan lösning. En sådan utredning har nu gjorts och kommit fram till två alternativ, som kan erbjudas var för sig eller kombinerat.

VU har beslutat att lämna denna utredning som remiss till distrikten som får möjlighet att tycka till och bidra med synpunkter innan slutligt beslut fattas. Det är viktigt att distrikten då kommer ihåg att motionens konkreta förslag avser specifikt löneadministration. Det handlar alltså enbart om löneadministrationen, inte om anställningen i övrigt.

En fullt ut hanterad central löneadministration skulle i praktiken kräva att partiet centralt tar över arbetsgivarskapet för distriktens anställda. Personligen tror jag att det kan finnas önskemål runt om i landet kring att partiet centralt ska göra just detta. Men det är då en annan fråga som för med sig andra konsekvenser som behöver utredas och hanteras noggrant i så fall.

Ytterligare flera uppdrag som den förra kongressen gav avrapporterades också. En inventering av hur partiföreningarnas och distriktens lokaler och möten följer tillgänglighetspolicyn har gjorts och utifrån detta har det gjorts en åtgärdsplan. I korthet är slutsatserna både positiva och negativa:
• De lokalorganisationer som läst och diskuterat tillgänglighetspolicyn har haft bra stöd av den i arbetet med att förbättra tillgängligheten.
• De vanligaste skälen till bristande tillgänglighet är praktiska och ekonomiska.
• Ett oroväckande stort antal lokalorganisationer har inte alls jobbat med tillgänglighet i verksamheten.
• Det finns på vissa håll kunskapsbrist och bristande förståelse för behoven att jobba med tillgänglighet.

Det tyder på att tillgänglighetspolicyn i sig är bra och inte behöver förändras men att det finns all anledning att arbeta vidare med att göra policyn mer känd. Den har redan skickats ut via VIPS och jag hoppas nu att distrikt och partiföreningar som har brister skärper till sig. Att vi ser till att erbjuda sammanhang som fungerar för alla är inte fritt valt arbete som man kan låta bli.

Och apropå att skärpa till sig så gav förra kongressen i uppdrag att se över vilka särskilda hinder som möter aktiva medlemmar i Vänsterpartiet från rasifierade grupper. Det har gjorts och det som går att utläsa ur svaren är att alltför många rasifierade upplever hinder i vår partikultur. Oftare i de informella strukturerna än i de formella. Det är allvarligt!

Att så pass många vittnar om att vi har en ovälkomnande partikultur och att det på flera punkter tycks drabba rasifierade i högre utsträckning är såklart helt oacceptabelt och partistyrelsen behöver fortsätta arbetet med att förbättra mångfalden och representativiteten i partiet. Det togs också flera beslut som ska leda till att partiet bättre kan spegla befolkningsunderlaget där vi verkar.

Även frågan om separatistiska nätverk har utretts och rapporterades om. Slutsatsen är att någon ytterligare reglering av nätverk inte behövs och att separatistisk verksamhet i informella nätverk som inte är en del av partiets organisation inte behöver någon särskild sanktion av partiet. Men nätverken får såklart inte stå i strid med stadgarnas syfte.

Utöver detta diskuterade vi och beslutade om lite annat inför kongressen. Vi diskuterade valförberedelser och partistyrelsens roll i valrörelsen. Vi fick en rapport från Programkommissionen och en drös andra rapporter. Trots allt detta kunde den intensiva helgen avslutas med ett par minuter tillgodo.

Vänsterpartiet driver en politik för fler jobb och ökad trygghet på arbetsmarknaden. Vi vill ha en trygg arbetsmarknad med schyssta villkor och rimliga löner för alla – oavsett var man kommer ifrån, hur gammal man är eller hur länge man har varit arbetslös. Vi gör inte skillnad på folk. Vi ställer inte grupper mot varandra. Vi vill ha ett samhälle som håller ihop.

De borgerliga partierna gjorde under sin regering sitt bästa för att öka på otryggheten och försvaga facket. Det är precis vad man kunde förvänta sig av en borgerlig regering. De införde anställningsformen allmän visstid, de tog bort avdragsrätten för fackavgiften, försämrade a-kassan osv osv. Men trots alla försämringar så vågade de inte ge sig på strejkrätten.

Vänsterpartiet har sett till att en del av detta återställts. Vi har förbättrat a-kassan och från och med den 1 juli nästa år återinförs avdragsrätten för fackavgiften. Men än har vi inte lyckats få med oss regeringen på att slopa anställningsformen allmän visstid. Vi var många som hade hoppats på mer från en socialdemokratisk regering men försämringarna har i alla fall upphört. Eller?

Strejkrätten är arbetarnas enda verksamma påtryckningsmedel. I Sverige strejkas det internationellt sett väldigt lite. Det hindrar dock inte att arbetsgivarorganisationer och andra genom massiva propagandainsatser har drivit på för att på olika sätt begränsa strejkrätten. Så nu har regeringen gjort det som borgarna inte vågade: de har öppnat dörren för inskränkningar i strejkrätten.

Att värna strejkrätten är centralt för Vänsterpartiet. Det är en grundläggande fri- och rättighet för anställda i Sverige, sprungen ur en lång kamp av arbetarrörelsen, skyddad i regeringsformen och har även stöd i internationella konventioner. Men i somras föll regeringen alltså för påtryckningarna och tillsatte en utredning med uppdrag att se över strejkrätten.

Ibland framstår det som en naturlag att arbetsmarknaden blir otryggare och otryggare. Så är det inte, otryggheten beror på medvetna politiska beslut. Det går utmärkt att ta politiska beslut som istället ökar tryggheten på arbetsmarknaden – om man vill. Det enda rimliga är nu att regeringen snarast stoppar alla krav på begränsad strejkrätt där de hör hemma, i papperskorgen.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, facket, strejkrätt,

Nyligen har vi kunnat läsa i Östran om hur människor tvingas leva i en husvagn utan vatten och värme. Det är en bild av förhållanden som inte är värdigt ett välfärdsland som vårt. Vi har också kunnat läsa om hur en forskare vittnar om att hemlöshet inte är förbehållet missbrukare utan sprider sig till allt bredare grupper av människor. Trots att Sverige är ett av världens rikaste länder.

Att det är så borde dock inte förvåna någon. Vi är många som fortfarande minns bilden från 2012 på den långa kön till soppköket utanför S:ta Clara kyrka i Stockholm. Det är ytterligare en i mängden av bilder som visar på ett Sverige som slits isär på grund av de ökande klyftorna i samhället. De senaste årtiondena har klyftorna ökat snabbare i Sverige än i något annat Västland.

Varken fattigdom, bostadslöshet eller köerna framför kyrkans soppkök är olösliga problem. Men vill man göra något måste man erkänna att det är de senaste årens nedmontering av välfärden som lett hit. Man måste erkänna att vi har ett skattesystem som är riggat för att gynna de rikaste och att vi har en bostadsmarknad som havererat på grund av misslyckat marknadstänkande.

Med våra gemensamma resurser har vi möjlighet att göra en fördelning utifrån andra värden. Alla människor behöver någonstans att bo. Tak över huvudet, värme och skydd när det är kallt eller regnar, utrymme att ha sina saker. Men många människor drabbas av att vi har en bostadsmarknad som präglas av brist, enorma kostnader och stora risker.

När man började bygga upp välfärden i Sverige så var bostadspolitiken en viktig del, tillsammans med sjukvård och bra skolor. Så behöver det bli igen. Många hyresrätter som byggs idag är för dyra för vanligt folk och långt ifrån alla har råd att köpa en bostadsrätt. Nu behöver samhället ta makten över Sveriges byggande och säkra att det byggs hyresrätter som folk har råd att bo i.

Vi har alla möjligheter att skapa ett gott liv åt alla som lever här. Sverige som land är rikare än någonsin. Ekonomin är stark, BNP växer, sysselsättningen är hög. Men Sverige har också blivit ett extremland när det kommer till att sänka skatterna för de allra rikaste. Pengarna finns, men det är många som inte märker av det, eftersom de finns i fickorna hos ett fåtal.

Sverige har nu fler och rikare miljardärer än någonsin tidigare. Idag har vi fler miljardärer per capita än USA. De rika blir allt rikare medan stora grupper av människor lämnas efter. Borgarna riggade skattesystemet för att passa de rikaste, men trots att regeringen ofta talar om vikten av ekonomisk jämlikhet så är Vänsterpartiet det enda parti som vill ändra på det.

Vi vill ha en ekonomi för alla, inte bara de rikaste. För oss är det uppenbart att när de rika blir allt rikare borde de också vara med och bidra mer till vår gemensamma välfärd. Välfärdsstaten i Sverige byggdes för att samhället i grunden är orättvist – och uppgiften borde vara att göra det mer rättvist. Idag är det, absurt nog, inte längre så. Det kan vi i Vänsterpartiet aldrig acceptera.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, fattigdom, bostadsbrist,

Helgens partistyrelsemöte var förlagt till vackra Syninge kursgård. Det är Vänsterpartiets egen kursgård och du vet väl att du som vänsterpartist bokar med rabatt? Det rekommenderas verkligen! Och det är god mat och fika.
En busslast skarpa socialister och feminister är på väg mot Syninge.Jag hade nöjet att tillsammans med Hanna Gedin sitta ordförande för mötet, så jag är glad över att vi inte hade någon textbehandling till detta möte. Däremot blev det flera långa, intressanta och bra diskussioner. Vi avslutade också lördagen med separata kvinno/mansträffar, vilket partistyrelsen beslutat om att ha några gånger per år som en del i vårt internfeministiska arbete.

Vi inledde helgen med en diskussion kring situationen runt konflikten mellan Katalonien och Spanien. Det blev en spännande och intressant diskussion som ändå landade i en stor samsyn i frågan. Vi har ju stort stöd i att vårt spanska systerparti Podemos varit en av få förnuftiga röster i denna fråga. De tar inte aktivt ställning i frågan om ifall Katalonien bör sträva mot självständighet eller inte.

Vår uppgift är istället att stödja de krafter som förespråkar förhandling framför konfrontation. Frågan om självständighet eller inte måste vara en fråga för folket i Katalonien och Spanien. Båda parter måste inleda dialog och avstå från våld och provokation och frågan om självständighet måste avgöras inom ramen för en demokratisk process.

Som aktuell politisk fråga diskuterades också LSS utifrån att Jonas under partiledardebatten bjöd in KD och övriga borgare att göra gemensam sak för att stoppa regeringens besparingar för kostnaderna för assistans. Det är viktigt att komma ihåg att dessa besparingar inte sker via det budgetarbete som Vänsterpartiet varit en del av, utan via regleringsbrev till Försäkringskassan.

Det har lett till att antalet beviljade fall har sjunkit från 43% förra året till 14% i år och att Försäkringskassan inte ens gör av med de anslag de tilldelats. Tyvärr fick Jonas kalla handen av borgarna. RBU plockade dock upp bollen och har bjudit in oss och borgarna till samtal för att leva upp till målet i LSS. Vi får hoppas att de lyckas bättre.
Aron Etzler redogör för hur planeringen inför valrörelsen ser
ut såhär långt.Vi är ju inne på valåret och vi hade en inledande diskussion om partistyrelsens roll i valrörelsen. Vi kommer bland annat att vara en viktig del i valskolan som drar igång under senvåren. Just nu består valarbetet i att Jonas är ute på en lyssnarturné runtom i landet för att besöka arbetsplatser och skolor och hålla öppna möten för allmänheten med fokus på frågor om jämlikhet.

Efterlängtat är att det beslutades om direktiv för de social- och utbildningspolitiska program som förra kongressen beslutade om. Enligt tidigare PS-beslut behandlas programmet efter valet 2018. Vi förrättade också val av de grupper som ska arbeta fram de båda programmen ”utifrån våra socialistiska och feministiska utgångspunkter och målsättningar”.

Arbetet inför kongressen fortsätter såklart också. Detta möte beslutade vi om vilka som ska få äran att sitta kongressordförande och vilka vi ska bjuda in som gäster. Utgångspunkten har varit att hitta gäster som vi kan använda för att öka uppmärksamheten runt kongressen och som kan ge ombuden inspiration och nya intryck. Det tror jag vi har lyckats bra med.

Kongressen närmar sig med stormsteg och nästa möte är det motionsbehandling i tre dagar. Då blir det nog betydligt svettigare att hålla i mötet än det var den här helgen :)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, partistyrelsen, LSS, Syninge

Om mindre än ett år är det val. När vi står där och ska plocka upp valsedeln så står vi inför ett avgörande vägval. Ska vi bygga ett samhälle som är till för folket, där alla garanteras ett gott liv eller ska vi ha ett samhälle där de rikaste får diktera villkoren medan vanligt folk som du och jag får nöja oss med de smulor som blir över? Det handlar om vilket slags land vi ska vara.
Vi har alla möjligheter att skapa ett gott liv åt alla som lever här. Sverige som land är rikare än någonsin. Ekonomin är stark, BNP växer, sysselsättningen är hög. Men det är inte alla som får del av dessa rikedomar. För medan vi har fler och rikare miljardärer än någonsin så är det samtidigt många som har lämnats efter. Det kan vi i Vänsterpartiet aldrig acceptera.

Vänsterpartiet arbetar för att skapa ett samhälle för alla – inte bara några få. Det är många som pratar om jämlikhet - vi gör något åt saken. Vi har under den gångna mandatperioden visat att nedskärningar och försämringar för de mest utsatta inte är någon naturlag. Vi är det parti som driver en politik som faktiskt ökar jämlikheten i vårt land och gör skillnad för vanligt folk.

Vi drev igenom den största välfärdssatsningen hittills på 2000-talet med 10 miljarder kronor mer om året till vården, skolan och annan välfärd. Vi har fått igenom gratis medicin och glasögonbidrag för barn. Vi har sett till att mammografin är avgiftsfri och vi har sett till att studiebidraget höjs för första gången sedan 2006. Vi driver igenom reformer som gör skillnad i din och min vardag.

När regeringen samarbetar med Vänsterpartiet, blir det statsbudgetar som tydligt förbättrar vår gemensamma välfärd. Vi har fått igenom mycket i budgeten, men skattesystemet är fortfarande riggat för att gynna de rika. Trots att regeringen ofta talar om vikten av ekonomisk jämlikhet så är Vänsterpartiet det enda parti som vill ändra på det.

För oss är det uppenbart att när de rika blir allt rikare borde de också vara med och bidra mer till vår gemensamma välfärd. Välfärdsstaten i Sverige byggdes för att samhället i grunden är orättvist – och uppgiften borde vara att göra det mer rättvist. Idag är det, absurt nog, inte längre så. Såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar bär skulden för det.

LO:s stora fokus just nu är ”jämlikhet”. Den drömmen kommer bara bli verklighet om Vänsterpartiet har ett stort inflytande över budgeten. Rättvisa i handling är något helt annat än rättvisa i ord. Det är en grund att bygga ett samhälle från. Ett jämlikt samhälle ger människor möjligheter och kan lösa samhällsutmaningar som barnfattigdom, kriminalitet eller brister i sjukvården.

I valet 2018 behöver vi en starkare vänster. Vår ambition är att gå framåt och det ordentligt. För oss är inte politiken ett politiskt maktspel. Politik handlar för oss om att göra livet bättre för de som bäst behöver det. Det goda ska komma fler till del och jämlikheten öka, då mår samhället bättre. Sverige ska vara ett land för alla – inte bara de rika. Det kräver ett starkt Vänsterparti.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, jämlikhet, välfärd,

Sverige är det enda landet i världen som tillåter obegränsat vinstuttag i skolan. Den enda som, förutom Alliansen, SD och de som idag gör vinster av våra skattepengar, tycker att denna modell verkar lyckad är Donald Trumps utbildningsminister!
Men att Vänsterpartiet nu har fått regeringen att gå med på att stoppa vinstjakten i skolan har fått vinstförespråkarna att gå i taket. Den ena efter den andra målar upp bilder av att ett stopp för vinstjakten leder till att Sverige blir som Nordkorea och att friskolorna kommer gå i konkurs på löpande band.

Skolägarna, de hävdar att deras syfte är att ge eleverna bästa möjliga skola och inte att göra högsta möjliga vinst. Vad är då problemet med en lag som säger att pengarna ska gå tillbaka till verksamheten, till eleverna, och inte hamna som vinst i privata fickor? Rimligen inget! Ändå hävdar de att de inte skulle kunna driva skolan om Vänsterpartiet lyckas stoppa vinstjakten.

Nederländerna har störst andel friskolor i världen. De bekostas som i Sverige via skattsedeln. Där får den skola som använder sina pengar till andra ändamål än utbildning böter. I Danmark, med uppemot 15 procent av eleverna i fri- eller privatskolor, får bara icke-vinstdrivande stiftelser vara huvudmän.

Men i Sverige är det tydligen omöjligt att driva en friskola om man inte får plocka ut obegränsade vinster av skattepengar. Hur kommer det sig?

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, skola, friskolor, vinstjakt,

Vissa har undrat över vad som hänt med min rapport från partistyrelsen. Den brukar ju alltid komma kort efter mötet. Nästan alltid redan under söndagskvällen. Så blev det alltså inte denna gång. Orsaken till det är att partistyrelsemötet ägnades nästan uteslutande åt valplattformen, vilket jag inte kunde berätta något om innan den blev officiellt presenterad.

Nu har Jonas Sjöstedt hållit en presskonferens där han presenterade de viktigaste huvudlinjerna i valplattformen. Han berättade bland annat att vi går till val på en politk som fokuserar på jämlikhet, vi vill se ett samhälle som fungerar för alla, inte enbart för några få. Vi vill helt enkelt ha ett solidariskt samhälle där alla får del av rikedomarna! Det är fokuset i plattformen.

Det innebär också att vi vill göra upp med det skattesystem som högern riggade för de rikaste. Trots att regeringen ofta talar om vikten av ekonomisk jämlikhet så är Vänsterpartiet det enda parti som vill ändra på det. Vi har fått igenom mycket i budgeten, men när det gäller att skapa ett skattesystem som omfördelar mer från rik till fattig så har regeringen varit orubblig.

Det är en bra plattform som möjligen hade kunnat bli ännu något lite bättre om jag hade fått igenom ytterligare något yrkande. Men nu är det upp till alla medlemmar, partiföreningar och distrikt att tycka till och komma med kloka inspel för att slutligen ombuden vid kongressen 9-11 februari nästa år ska kunna ta beslut om en riktigt riktigt bra plattform att gå till val på.
Partistyrelsen slet, funderade och yrkade under många timmar innan vi slutligen
under söndagen kunde klubba igenom ett färdigt förslag till valplattform.
Fotot snott av Jessica Rylle SpångbergDemokratin i centrum, inte marknaden. Orättvisorna mellan män och kvinnor. Kriminalitet och en radikal miljöpolitik. Sex timmars arbetdag och otrygga jobb. Det blev ett rejält möte med långa och bra diskussioner kring många frågor. En bra bit över 300 olika yrkanden blev det till slut som partistyrelsen fick ta ställning till och som gav redaktionskommitten en hel del att göra.

Vill du veta mer om vad själva plattformen innehåller, vilket du såklart vill, så kan du med fördel lyssna på Jonas presskonferens på Facebook. Sen så läser du förstås hela plattformen, som du hittar här: Partistyrelsens förslag till valplattform 2018. Därefter funderar du på hur den eventuellt kan förändras och förbättras och skickar in dina förslag senast 9 november.

Vi avgjorde också en del övriga ärenden inför kongressen. Ombudsavgift, valordning för val av kongressombud, ombudsfördelning och ett förslag till mindre stadgeändring klubbades betydligt snabbare. Likaså en del olika rapporter och skrivelser. Till och med aktuella politiska frågor och förhandlingarna med regeringen avhandlades rätt kvickt.

Avslutningsvis så behandlade vi den ekonomiska halvårsrapporten, där vi kunde konstatera att det går bättre än väntat. Och det skadar ju inte såhär inför valåret.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, valplattform, välfärd,