RSS - xml

Kontrollerades senast: 2021-01-27 19:33:22

jorgenastonson.blogg.se

Lögner som bara den som vill bli lurad kan tro på

2021-01-27 14:00
 
Jimmie Åkesson har hävdat att han aldrig sett någon rasism i SD. Jag vet att jag är jävig så mitt vittnesmål väger säkert inte så tungt i målet men jag har blockat tiotusentals blåsippor för grov rasism och annat antidemokratiskt hat av liknande slag.
 
Då driver jag ändå inget rasistparti utan en antirasistisk sida. Visserligen försvinner sådana Facebookkonton i rasande fart så hur många riktiga människor det faktiskt handlar om är svårt att veta. Ja detta är banalt men något säger det ju. 
 
Om jag och alla andra som motarbetar SD nås av en sådan strid ström av rasism från blåsippor, partimedlemmar eller ej så lär även Jimmie Åkesson göra det. Särskilt som det måste vara ännu värre när dörren är stäng och ingen utomstående hör på. Hur det låter då vågar jag inte tänka på.
 
Och är det inte en osannolik slump att det aldrig blir några uteslutningsärenden som inte beror på att de redan åkt dit i media? Några obekväma som inte försäger sig externt borde de väl behöva bli av med. För det är ju till detta deras "nolltolerans" används. Det kan rimligen bara betyda att rasimen är helt okej bara man inte torskar.
 
Kom också ihåg de hundratals rasist- och nazistskandaler som briserar inom SD hela tiden från gräsrotsnivå ända upp till toppen. Jag vet inte vilket som är värst, en partiledare som ser detta eller en som inte ser det. Jimmie Åkessons idiotförklarar naturligtvis sig själv med den genomskinliga försvarsstrategin att han inget ser.
 
Det närmaste ett medgivande han kommer är när han drar en rövare och påstår att sånt där finns i alla partier. Det är en fet lögn som bara funkar om man vill bli lurad. Det förutsätter att man inte gör skillnad på väldigt sällsynta fall och hundratals fall. På undantag och regel. I SD är det inga undantag utan en hel partikultur. Alla i SD vill med andra ord bli lurade av dessa trupistiskt genomskinliga lögner.
 
Detta kunde vi alla i de sju normala partier länge skratta åt tillsammans men nu skrattar vi inte längre för nu tillhör både Ulf Kristersson och Ebba Busch de som vill bli lurade. De traktar efter makt mer än de månar om demokratin.

Politik är till för att leverera framsteg

2019-04-24 15:30
 
Jag har varit vid politiskt medvetande i drygt fyrtio år. 1976 när Sverige pikade och folkhemmets självskadebeteende tog sin början med Thorbjörn Fälldin var jag tio år. Det är fortfarande ett trauma för mig. Jag var ett mycket lillgammalt barn. Olof Palme var min idol. Detta var när Sverige var bäst i världen och politiken var till för att leverera framsteg.

Men långt ifrån allt har blivit sämre under dessa år. Nästan allt som bygger på förståelse och kunskap har förbättrats. Exempelvis jämställdheten mellan könen och synen på homosexualitet har utvecklats långt. Barn med diagnoser ses inte längre som problembarn som måste skärpa sig. Skolan tar mer hänsyn till varje barns förutsättningar. När jag var tretton blev det olagligt att aga barn. Förståelsen för minoriteter och för andra grupper än den egna har ökar bland de flesta. Många mjuka värden - sådana som inte handlar om omfördelning av pengar - har vi kostat på oss att vara mer generösa med. Miljömedvetenheten har gått från att handla mycket om Mulle och nedskräpning i naturen till att handla om Greta och det globala klimathotet. Språket har rensats från rasistiska och nedvärderande ord. Vi som varit med på vägen har ibland fått uppdatera oss i takt med tiden. Vi har vidgat våra vyer. Andra har envist vägrat följa med.

Men på andra sätt har Sverige också rört sig på ett sluttande plan hela denna tid. Och nu menar jag inte på det uppenbara sättet som har med ökade klyftor och nedmonteringen av trygghetssystemet att göra. Politikens sluttande plan handlar om något annat. För den ökande upplysningen och medvetenheten är människors förtjänst men knappast politikens. Där har det blivit ombytta roller. Människor har hela tiden utvecklats och blivit allt mer upplysta och civiliserade. Politiken har i bästa fall hängt med men oftare ängsligt släpat efter. För någonstans började partierna lyssna för mycket på de reaktionära och för lite på progressiva väljargrupper. Trots att de senare är flest. Det går inte att förklara. Men idealister på barrikaderna har slagits bra för sina frågor och på individnivå har de flesta människor hängt med och så har våra värderingar succesivt blivit allt mer civiliserade. Men där i växte också en klyfta.

Hellre pampvälde än pöbelvälde
De politiska partierna har inte lyckats hantera detta väl. De demokratiska partierna befolkas naturligtvis av människor med lika civiliserade värderingar som alla vi andra. Mer än så, med några få undantag utgörs partierna av människor med den djupaste respekt för dessa mjuka värden. Partierna är fulla av stora humanister som vill väl. Men ändå är det inte alls säkert att detta resulterat i en sådan partipolitik. I den bästa av världar borde ett politiskt parti bli större än summan av sina deltagare. Så föreställer jag mig att allt började. Men nu blir de tvärtom mindre. Detta borde trotsa naturlagarna. Nu når partiernas politik sällan längre än sin sämst uppdaterade deltagare. Som att mot framsteg har varje person veto och man använder det. Det är måhända en ironisk följd av slagordet ”Alla skall med”. Jag vet inte annars varför politiken varit så dålig på att leverera framsteg utan backat in i framtiden under de sista trettio fyrtio åren. Denna ängslighet är förtärande.

Inte lönt och förklara för den som inte begriper
När mitt politiska medvetande vaknade minns jag att politiken hade större respekt för sanning och konsekvens än idag. Integriteten var större och de opportunistiska eftergifterna därmed färre. Politikerna var mera pampaktiga på den tiden. Men de var också mer folkbildande och mindre ängsliga för pöbeln med högafflar och för vad den för dagen råkade gorma om. Idag får den pöbeln vara med och sätta själva agendan och det svänger fort. En politik som tänker till hela vägen och tar konsekvenserna av detta benämns av ledande politiker som flum.

Så nu står vi här med en bipolär politik där man antingen tar hänsyn till kunskap och upplysning eller förnekar den. Antingen väljer man den jobbiga och mer krävande polen och tar konsekvenserna av vad pedagoger, psykologer, kriminologer, klimatforskare, statistiker och statsvetare har att lära oss. Finns där en koncensus så skall man naturligtvis lyssna på den. Men så samvetsgranna val leder aldrig till några enkla göttiga genvägar. Ändå är det oss dom kallar syltryggar.

Eller så faller man för frestelsen och känner istället efter med någon annan kroppsdel som är mer lättlurad än hjärnan:

—Klart att Kevin med ADHD behöver ett straff. Det säger sig själv… det känns ju gött ända ner i skrevet. Så var det på min tid och jag har inte tagit nån skada…

Det där men en annan kroppsdel är tyvärr inte bara ett skämt. Forskning visar att när en lärare visar ut en elev ur klassrummet så får lärarens belöningssystem en dopaminkick som motsvarar den man upplever av att vinna tio tusen kronor. Då är det inte konstigt om populistiska quickfixar är lättsålda. Det dråpliga är att sådant inte är lönt att förklara för någon som blundar för kunskap. (Eller hur det nu var Ingemar Stenmark hade formulerat det.) Det är kolsvart ironi när riksdagen ignorerar kunskap om just skolan. Då är det verkligen hopplöst. Man sår ett frö av faktaresistens och låter det växa.

Fördomar och hat som ideologi
Det finns ett parti som på riktigt upphöjt sitt hat och sina fördomar till politik. Naturligtvis har alla människor mörka sidor, hyser fördomar och känner rädslor. Kanske även hat. Det är inte där skillnaden ligger. Skillnaden ligger i att inom SD kämpar man uppenbarligen inte emot sitt mörker utan bejakar det och upphöjer det till politisk ideologi. Kombinera denna soppa med allvarlig faktaresistens och du har ett vinnande recept på ett högerextremt hatparti. Låt det sjuda och applicera sedan detta parti till en tid där de etablerade partierna redan befinner sig i en kravpopulistisk kapprustning. Det blir en farlig brygd.

Rakt mot bättre vetande har det nu gått inflation i högre straff, tuffare tag och mer kontroll. I decennier har partierna bjudit över varandra om intolerans och repressiv politik. Fundamentala rättsprinciper har övergetts. Mer hämnd åt folket. Det tävlas i att visa styrka på bekostnad av rättssäkerheten. Terrorhotet har fått topplock att brista långt in i socialdemokratin. Visserligen dör fler människor årligen av förstoppad mage än av terrorism men man kan inte gå till val på att stoppa förstoppningen.

Jag tror faktiskt inte landet riktigt lyckats bearbeta att ett fascistiskt parti sitter i riksdagen idag. Trots att alla nog vetat hela tiden att den risken alltid finns så har man inte tagit den på allvar. Inte här. Inte i Sverige. Men på ett sluttande plan kan tiden gå så sakta och steglöst ibland och när något så avlägset som fascism hotar i fjärran tas det inte tillräckligt mycket på allvar. När den sen blir ett faktum vägrar man helt enkelt inse att det faktiskt är fascism. Fascism skall ju locka max 1500 väljare. Den är så otänkbart att när den ändå får över en miljon röster måste den normaliseras. Även om allt annat är lika illa (som när den bara fick 1500 röster). Det är en paradox men det sker per automatik. Det verkar helt enkelt vara det enda man orkar leva med. Ingen vill ha en mor eller bror som är fascist. Men hela problemet bygger på en bakfot. För det är partiet som är fascistiskt, inte väljarna.

Ett värdeord som solidaritet blir chanslöst i ett sådant politiskt klimat. När politiken appellerar till våra känslor vinner nämligen rädslan varje gång. Empatin är mera skör. Den är mångfaldigt svårare att bygga upp än att riva ner. Det är därför vi för en ojämn kamp trots att vi är så många.

Solidaritet är ordet som inte ser skillnad på GAL-TAN och höger-vänster skalan. Det är en missuppfattning att de skulle gå att hålla isär. Intolerans och oförståelse med människor med funktionsvariationer exempelvis leder till att dessa döms till ett liv runt existensminimum. Kravpopulister tycker att de borde skärpa sig och göra mer än sitt bästa. Detta är naturligtvis verklighetsfrånvänt. Och även kravpopulister får barn.

Under hela mitt politiska medvetande har klassklyftorna vuxit stadigt och har på senare år antagit rent groteska dimensioner. Tyvärr misstas denna fråga för en höger-vänsterfråga. Men groteska klassklyftor vinner ingen på. För vem vill vara rik i en dystopi? Det är just osunda klyftor mellan grupper som tar ifrån ungdomar hoppet om framtiden. Ändå är vi på god väg dit. Detta är politikens största nederlag. Detta tillåts ske därför att politiken slösar bort tiden på att jaga utsatta istället. Just de som politiken skall skydda. En chanslös underklass kommer oundvikligen att vara överrepresenterad i alla de samhällsproblem som SD spinner sin politik på. Ändå är de etthundra procent ointresserad av rättvisepolitik. Den ger inga dopaminkickar. Det finns inget stöd för växande klyftor ens bland SD:s väljare men GAL-TAN frågorna kommer på plats 1-10 i SD:s prioriteringslista så väljarnas intressen i rättvisefrågor låter man glatt de andra högerpartierna få kontroll över. Denna tågordning passar naturligtvis SD:s ledning utmärkt, glöm aldrig att de är högermän.

Politiken har bestämt sig för att slåss om medelklassens röster i mitten och på populisternas agenda av ytterligheter. Det är ganska självklart vart detta leder. Majoritetens tyranni. När sedan denna medelklass och de rika festat ihop till en ny krasch så skylls krisen på de fattigaste och på invandrare. I en värld där 26 personer äger mer än den fattiga halvan av jordens befolkning (3831000000 personer) skäller man på tiggare. Ibland väljarna finns ingen majoritet för denna politik. Men tydligen i riksdagen.

SD:s framgångar har sprängt en massa mentala gränser inom hela högern. Nu är de som kalvar på grönbete. Det har åter blivit oproblematiskt att uttrycka ociviliserade åsikter som länge legat på historiens skräphög. Och det är inte bara ekonomiska reformer som att minsta klyftorna som stryker på foten. Även de mjuka värden som vi kommit att ta för givna är nu under attack. Nu beskrivs alltid flyktigar som en börda trots att de lika ofta är en lottovinst för samhället. Det ifrågasätts om inte barn med diagnoser borde kunna skärpa sig ändå. Feminist används som ett skällsord och homohatet är helt öppet. Klimathotet förnekas och frågor som varit politiskt döda i fyrtio år som abort är plötsligt på agendan igen. När skall de börja debattera barnaga och dödsstraff undrar man.

Jimmie Åkesson talar helt öppet om att kulturrevolutionen på sextiotalet skall spolas tillbaka. Som om han vore en sur gammal tonårsfarsa från 1965 som hatar långt hår och Bob Dylan. Den svärmiske Mattias Karlsson drömmer sig bort till en bonderomantisk amishvärld. Den må vara fotogenique men där finns inte rum för något avvikande kan jag lova. Rasismen har kommit ut ur garderoben. Det är rena champagneekonomin för intolerans och kravpopulism. I en sund politisk verklighet skulle ett tiggeriförbud där tiggeri är ett icke existerande fenomen eller förbud mot böneutrop där det inte finns några moskéer vara vanhedrande för de som bär ansvaret. För det är ju så genomskinligt. Men så här låg är den nya lägstanivån.

Inte bara mot något 
Jag bytte namn på min facebooksida förra veckan. Tidigare hette den SD är lika med rasister. Men jag vill inte enbart motarbeta SD längre. Jag måste arbeta FÖR motsatsen till SD också. Det tycker jag alla som är emot SD måste göra. Så vad är motsatsen till SD? SD är empatilösa, drivna av hat och de sparkar alltid nedåt. Raka motsatsen till allt detta blir solidaritet! Så nu heter min sida Solidaritet igen! Följ mig om ni inte redan gör det. Detta namn speglar också bättre hur jag kom att bli antifascist. På åttiotalet handlade detta inte främst om rasism. Förresten tycker jag att det skaver lite när vita män tar upp så stor plats i antirasismen att de nästan skymmer de som själva utsätts för rasism. Det blir som någons slags meta-rasism. Men SD är först och främst fascister och sedan rasister. Kampen mot SD handlar om så mycket mer än det mångkulturella samhället. SD hotar inte bara invandrare utan de hotar egentligen allt och alla. Rasism bara råkar var deras mest effektiva strategi just nu. Men för att effektivt motarbeta SD måste vi också arbeta för dess motsatser. Vi måste arbeta för att skapa mer solidaritet igen!

Strax är det valåret 2018 och Putins troll kommer börja sprida Birro och såna...

2017-12-22 14:31
 

Ungefär vartannat inlägg är en självklarhet eller lyrisk betraktelse som vem som helst kan skriva under på. Fenomenalt formulerade.  Titta gärna in på Marcus Birros blogg så får ni se själva. Andra hälften är som hämtade direkt från den ryska trollfabriken. Med precis samma Flykten-från-New-York-tematik som SD:s senaste och parodiskt dystopiska valfilm.

Sverige lider under ett fasansfullt förtryck från en dekadent politikerklass som tycks vara helt framavlad utan minsta genetisk koppling till resten av folket. Deras enda drivkraft består i att förstöra Sverige och hånskratta åt underdogs. Marcus låter nu sedan länge som en rättshaverist i sista stadiet. Alla politiker (utom SD) är renodlat onda människor med destruktiva avsikter. Ingen är det minsta idealist, alla är bara opportunister.

Han lånar stor romantisk kraft från konceptet om underdogen. Men det är ingalunda de vanliga utsatta och svaga. Marcus underdogs vill tvärtom se mer MER auktoritet och repressivitet i vertikal riktning uppifrån och ner. Det är alltså bedrägligt att kalla dem underdogs. Det enda sättet på vilket de är underdogs är att de (än så länge) är i trygg minoritet. Som av en händelse är de nämligen alltid högerextremister. De riktigt svaga och utsatta har ingenting att hämta där. De på riktigt onda politiska krafterna nämns aldrig.

Jag skall inte älta mer om Marcus blogg nu utan bara göra en påminnelse. Det är snart valår. Det finns god anledning att misstänka att ryska trollfabriker snart kommer att rikta sin blåslampa åt vårt håll. Då är det just skribenter som Marcus Birro som kommer att börja spridas. De som vägrar komma ut ur garderoben med sin högerextremism. Hur öppen den än är. Förda till oss av en massa konton vars ägare ingen mänska känner i detta livet. Att tiga ihjäl dom kommer inte att fungera.

Birro blandar mikro och makro

2017-10-27 15:56

Det är väl mest på makronivå som det är relevant att observera om ungdomsproblem växer när ”fritidsgårdar stängs, eller om någon har någon slagit sönder pingisbordet eller om det går för få bussar till centrum” Marcus Birro. Alltså på individnivå duger sådant knappt som förklaringar. Och det hör man aldrig hur någon försöker göra heller.

Men att hävda att sådana levnadsomständigheterna för ungdomar i stort inte skulle ha betydelse för resultatet är givetvis ren galenskap. Det hör man väl knappas någon påstå heller.

Visst är det tröttsamt med allt detta avsiktliga missförstående. Det trodde jag du tyckte. Ändå blandar du lika friskt som någon mellan mikro och makronivå. Det är intellektuellt ohederligt. Man förväntar sig mer du är inget blåbär.

Plötsligt låtsas Marcus att världen är perfekt

2017-10-09 09:35

Marcus Birro har helt snöat in på den mansfria festivalen Statement festival. Nu skall jag inte spela dum, det är klart att en sådan sak är provocerande för många. I en perfekt värld vore vi både färgblinda och omedvetna om våra kön när vi samtalar med varandra. Antirasister eller feminister av alla borde förstås inte vara exkluderande. Men det är ingen perfekt värld.

Marcus Birro borde inte heller spela dum. Förmodligen fattar han skillnaden på idén med en festival som kvinnor inte är välkomna till och en som män inte är välkomna till. Eller på när afroamerikaner bildar intresseorganisation eller om vita gör det. Annars måste man blunda för strukturerna. Nog måste man spela dum för att inte fatta skillnaden om en härskande klass med en historia av förtryck exkluderar de förtryckta grupperna. T.ex. om män eller vita startar intresseorganisation. 

Hur skall förtryckta och diskriminerade grupper kunna föra sin kamp? Som grupp är de redan inringade. Och inte genom egen försorg. Om kvinnor arrangerar en festival som är stängd för män så exkluderar de egentligen ingen. Det har männen fixat så bra själva. Om man nu för enkelhetens skull skall tala om män och kvinnor som två homogena grupper. Det är en annan debatt.

Vi kan inte låtsas att vi lever i en perfekt värld. Eller begärna att andra skall bedriva sin kampt som om så vore fallet. Världen är pretty fuckin' far from perfect.

 
http://marcusbirro.blogg.se/2017/october/en-halsning-fran-splittraren.html
 

Du behöver lite sämre självförtroende Marcus Birro

2017-08-09 11:47

Texen finns nu i publicerad form på Nyheter24 HÄR
__

Marcus Birro nu bara måste det vara en valbar plats på SD:s valsedel du suktar efter! Dina svulstiga tirader om folkligt muller och revolution mot allting friar ju ingen annan än dom. Det är fast schyst lön. Inget mer om det där att behöva stå fri och oberoende eller äska pengar via Swish. Du får ursäkta men så många gånger som du gråtit ut över att ingen vill anställa dig återstår snart ingen annan förklaring. Låt gå för detta och jag unnar dig att få komma hem. Den här hemlösheten verkar tära rätt hårt. Men stå för det i så fall. Sluta missbruka Thåström Hellström och Lundell. De är inte döda än så de behöver inte ens vända sig i graven.

"...Folkets dom kommer senast hösten 2018.
Herregud, vilket muller det kommer bli.
Då kommer människor riva de här dumhetens fästningar...
...Då kommer ni få se på beslutsamhet!"

Vad är det då du menar skall komma istället? Du är inte poet nu utan opinionsbildare. Du angriper alla partier utom ett. För inte menar du att KD-folket kommer att mullra 2018. Eller Moderaterna. Du är ju inte dum på det sättet. Vad är det du tänker dig skall stiga upp ur ruinerna av de demokratiska partierna?

En intellektuellt hederlig person hade känt sig skyldig att besvara den frågan. Du tror du rör dig obehindrat mellan mer abstrakta saker som att angripa ”dumheten” och konkreta saker som ”2018”. SÅ dumma är vi dock inte utan att vi fattar vilka fästningar det är som denna beslutsamhet skall riva. Vad vill du ha istället? Alex Schulman ställde samma fråga med 500 000 lyssnare utan att få svar.  

Vad är det du menar att din onämnbare vinnare på denna rivning 2018 skall bygga upp istället? Och som är så enormt annorlunda än det gamla att det tarvar dina bombastiska bibliska referenser? Det kan inte bara handla om nån skärpt lag mot terrorism och mer rasism i mainstreammedia. Det du beskriver är ett paradigmskifte. Ett ragnarök. Det som kommer sen måste ju bli nån slags tredje fjärde rike. Känner du inget ansvar själv för allt detta? Tänker du aldrig att risken är stor för att du, en gammal poet faktisk kan vara en politisk idiot nu? Tänk om du skulle behöva lite sämre självförtroende?

 

Vem är det som är rädd?

2017-06-14 10:57

Varför är du inte rädd för rasism Marcus Birro? Varför är du inte rädd för alla antidemokratiska reaktioner som följer på terror? Varför är du inte rädd för överreaktioner som den du beskriver i Italien? Varför vore du inte rädd för överdrivna mängder beväpnade poliser fast du ser så sydländsk ut? Varför är du inte rädd för fienden inom oss? Varför är du inte rädd för svenska högerextremister och terrorister som mördar och bombar fast de vart så mycket mer fatala än andra terrorister och extremister? Varför är du inte rädd när Hitlers arvtagare demonstrerar på 1 maj eller finns på bokmässan eller i Almedalen? Varför är du inte rädd när det släpps opinionsundersökningar där det neofacistiska rasistpartiet SD får över 20 procent? Varför är du inte rädd för att åka bil?

Det vore ju klädsamt om du någon gång skrev en enda rad om allt detta också. Eftersom våra egna reaktioner på terror är just det som skall göra det faktiska jobbet med att förstöra vårt öppna samhälle. Terrorn är bara en tändladdning. Själva bomben finns ibland oss. Det vore ju klädsamt om du någon gång skrev en enda rad om alla de dödsrisker vi människor löper var gång vi vaknar (men som vi skiter i). Många av dem hundrafalt större än risken för att falla offer för en självmordsbombare.

Du skriver aldrig om det. Men det är så vi bedömer dig Marcus Birro. Hundratals texter där det lika mycket är det du inte skriver som bildar mönster. Det är ett mönster du inte vill kännas vid. Tänker nog att luften är fri ni kan inte bevisa något. Men det är lika övertydligt som ett manifest. Men kan inte tangera SD:s retorik till hundra procent hela tiden och sedan svära sig fri bara genom att säga jag har aldrig varit sverigedemokrat. För ideologiskt hör vi aldrig ett ord som motsäger just detta. Själv föredrar du att tänka att du bara är för obekväm. Det är ju alltid lite heroiskt. Men du är inte obekväm du är bara inte relevant när du låter irrationella känslor få bli hela verkligheten. Vi kämpar alla med våra fördomar och rädslor. Kampen mellan mörkret och ljuset. Konsten är inte att vara helt fri från det mörka. Konsten är att bara inte bejaka det. Eller som SD, att göra politik av det.

För nej rädsla är ju inte rationell. Den kan vi inte hjälpa. Men det är klena argument i politiken. Eller överallt. Kunskap måste gå före fördom. Annars är vi bara dårar. Vi är ännu som oskulder inför den nya tekniken. Man kan tro att det aldrig vart en trafikolycka förut. Nu när de skickar ut puchnotiser varje gång en lastbil kör av vägen. Snart är det semestrar igen och sommarvikarier skall skicka ut notiserna. Förra sommaren kom det en notis om att en nittioettåring hade dött på ett vårdhem. Polisen kunde inte utesluta brott. Skall man döma av rubrikerna sker det väl tusen mord om året. Vi kan bara hoppas att vi lär oss skapa lite distans till det där.

Men allra först måste de som skriver i media själva skapa sig den distansen. Det är när du tappar den och låter den alternativa sanningen förblinda dig som du tappar din relevans. Du skulle kunna vara hur obekväm som helst och ändå vara mediahusens guldkalv. Men om du låter dig luras in i den där trumpverkligheten då får du skriva gratis som jag. Därför att det är värdelöst.

Skriv en text nån gång om hur stor del av all den här hysterin som är inbillad inne i våra huvud. Istället för att vara en kugge i denna southparkpanik. Det kan nog funka som terapi också. Om vi inte håller huvudet kallt är det kört. Skriv det. Det finns absolut stora problem som måste tas på allvar. Men det är inte skäl nog att gå runt på perrongen och svettas av rädsla för folk med ryggsäck. Iallafall inte mer skäl än till att drabbas av panik över att åka bil eller ladda mobiltelefonen på sängbordet. Skriv det.

Vem är det som är rädd? heter ett afzeliusalbum från 74. De verkliga farorna är det visst jag som är rädd för Marcus inte du.
https://nyheter24.se/debatt/886710-birro-vi-uppmanas-att-inte-vara-radda-for-terrorn-men-hur

 
 
 

Återvändare är hemska men högerpopulismen är hotet mot samhället

2017-03-29 13:47
 

Jag håller med Marcus Birro om att återvändande barnamördande och våldtagande IS-terrorister inte varken kan eller skall återanpassas. De skall låsas in. Jag har emellertid anklagat Birro för att slåss mot halmgubbar i frågan. Eftersom knappast ingen försvarar terroristerna. Men detta var kanske lite förenklat ändå. För inte skall man förneka att frågan verkar vara delikat för många inom vänstern som inte gärna vill ta i samma fråga som landets alla islamofober. Trots att den är så allvarlig. Men det finns en förklaring.

Vad skillnaden bottnar i är olika syn på t.ex. den analys som Birro nämner på sin blogg idag, att Säpo betraktar dessa återvändare som den största säkerhetsrisken för Sverige. I en mer omedelbar mening är det nog sant. Alltså inom polisens ansvarsområde är det kanske den största faran för liv och lem just nu. Visserligen är den inte särskilt stor om man skall ranka den bland alla andra dödsrisker vi utsätts för varje dag. Men skall verkligen Säpo bara jobba med att försöka minimera antalet dödsfall ungefär som Trafikverket eller Arbetsmiljöverket? Säpos ansvar är väl att skydda vår demokrati?

I ett längre och större perspektiv finns det faktiskt större risker för Sverige som samhälle. Med all respekt för de som är rädda för islamisering så tror jag mig veta att det största hotet mot Sveriges demokrati och som samhälle är högerpopulismen. Som de flesta vet är det dessutom högerextremismen som stått för samtliga politiska mord i landet de senaste trettio åren eller så. Högerextremismen har t.o.m. normaliserats så pass att den har ett parti som i vissa opinionsmätningar lyckas bli näst största parti. Dit har IS en bit.

Det är nog därför många har svårt för att fokusera så mycket på återvändande mördare som Birro skulle vilja. Särskilt om det är politik man pratar. Därför mördare har faktiskt alltid funnits och för detta har vi en polis. Dessa mördare kan (och kommer antagligen förr eller senare) ställa till med tragedier. Men Sverige som samhälle skall klara sådant.

Följande är svårt att säga utan att låta cynisk men terrordåd kan på sin höjd vara en indirekt risk för Sverige som samhälle. Det vore förstås (som alla våldsbrotten) en katastrof för de drabbade och de anhöriga. Men om vi bara inte drabbas av hysteri så skall det Svenska samhället stå stabilt mot sådant. Följderna av terrorism för Sverige som samhälle och vår demokrati kan aldrig terroristerna ställa till. Det kan vi bara göra själva. Det krävs nyttiga idioter. För IS mål är inte att döda, det är bara ett medel. Därför (bland annat) är vårt fokus inställt på högerextremisterna, just de samma som skulle var de som effektuerar den skada som terroristerna hoppas att deras dåd skall leda till. Just de samma som skriker högst om islamism. Sa jag att de var idioter?

Jag ligger personligen inte sömnlös över den teoretiska risken att drabbas av terrorism. Jag är i så fall mer rädd för att åka bil eller hundra andra grejer. Det som skrämmer mig betydligt mer är högerextremismen. Och jag undrar varför Säpo gör en så annorlunda värdering av den. Det behöver vi reda ut. Jag skrämms av extremhögerns kopplingar till Ryssland. Men även då är högerextremisterna nyttiga idioter. I kombination med att Europa tycks redo att glömma varför man grundade EU. Som både Ryssland och högerextremisterna vill riva ner. Det är faror på en helt egen nivå.

 
 

Man behöver verkligen inte vara rasist för att prata om hedersvåldet

2017-03-14 08:59

Nej Marcus Birro man behöver verkligen INTE vara rasist för att prata om hedersvåldet. Punkt där. Inga modereringar. Idag håller jag med dig. Om det ofta råkar finnas grumliga motiv när det talas om hederskultur så skiter väl jag i det. Skall jag sluta prata om hedersvåld bara för rasister tycker de äger frågan? Nej. Det vore ett svek. Jag är även beredd att gå ett steg LÄNGRE än dig. De som INTE vill prata om hedersvåld är kanske rasister? Undermedvetet förnekar de flickor av ett visst ursprung samma självklara rättigheter som andra. Av vilsen respekt för deras (pappors) kultur. Men hur många är dessa?

Jag har hygglig kläm på antirasismen då jag driver en medelstor antirasistisk sida på Facebook. Jag kan säga att de som stämmer in på den (inom populistiska kretsar) populära anklagelsen (att de sviker flickor och pojkar från hederskulturer) är ytterst få. De skränar nog högt men de är inte många. Själv har jag systematiskt trotsat deras dogmer till följd att min följarskara är ganska befriad från sådana individer. Men visst, längs vägen har jag alltid förlorat en handfull följare varje gång jag inte uppfyllt deras stränga klosterliknande krav. Detta har jag redan skrivit om på Nyheter24.

Högerextremisterna föredrar givetvis att fokusera på dessa vänstertailbaner. Och vem är jag att klaga på det, så hade säkert jag också gjort om jag var främlingsfientlig. Trots att nästan alla antirasister naturligtvis hatar patriarkal hederskultur mest av alla. Eftersom detta är ett perfekt exempel på det som gjort dem vänster och radikala från början. Att det förhåller sig på detta viset inom antirasismen måste SD och andra högerpopulister eller rasister förstås ignorera. De är skickliga på att ta över och äga en fråga. Trots att de i ett skapt läge knappast vore något att hålla i handen för dessa ungdomar. Men så är det ju idag när brottslingar nattvandrar och det största rövarbandet av dem alla äger frågan om kriminaliteten. Krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka.

 
 

Birro bit för bit

2017-03-07 15:23
 
Marcus har vart flitig några dagar. Vi tar det bit för bit.

  • Marcus Birro vill se Breivik avrättad. Fast han vet att det vore fel. Hans kristna tro kan inte guida honom rätt här säger han. Och jag vet varför. Därför i Marcus nya sköna världsbild är såna som Breivik en sur påminnelse om vad Marcus faktiskt har hemfallit åt. Därför utan Marcus grumliga sosse- och muslimhatarvatten: ingen massmördare på Utöya heller och det vet han. En sån som Breivik uppstår inte ur ett vacuum. Han skall enableas. Han skall dunkas i ryggen. Det är just den rörelse Marcus pläderar för var dag och det är just den revolutionen Marcus lovprisar. Klart Breivik är en extra stor irritation för alla som Marcus. Det är nästan freudianskt. Ta bort honom. 
  • Nästa dag repriserade Marcus några ord om offentlig mobbing i det förment godas tjänst. De mobbande humoristerna förstår inte sammanhanget säger han. Man kan inte mobba från scen på kvällen och ringa rektorn för att tala mobbing nästa dag. Låt gå för det då men är det bara jag som skulle önska detta vidare sammanhang från Marcus både onsdagar och torsdagar? Marcus Birro 2017 är bara en dyngspridare. Marcus Birro 2017 hatar arbetarrörelsen så intensivt att allt förtärs. Hatar Stefan Löfven. Hatar alla oss som fortfarande tror på ett regnbågsland. Hatar muslimer. Det går inte att läsa hans blogg på annat sätt. Marcus du behöver ta ansvar för dina handlingar. Tro inte att du får en svans på flera hundra tusen genom att citera Tranströmer. Birro och såna som han är som Breiviks politiska gren. Se sammanhangen. Man kan inte skrika avrätta Breivik på onsdagar och sedan hata sossar och muslimer på torsdagar. Jag vet att du är poet men man har ett ansvar ändå.
  • Dan därpå visste Birro att det vara alla SD:s motståndares fel att SD växt. Man borde inte vara motståndare till SD nämligen, för det är inte smart. SD är annorlunda på det viset att de är det enda parti som bäst motarbetas genom att man går med dom. Det är mobbing att inte vilja ha med SD att göra. Så var M-ordet slut också. Tack som fan. Men Marcus Birro finns det då ingen gräns alls? Någon finns det väl? Om självaste H klev upp ur helvetet? Vi är några här som helt enkelt tycker att SD är över gränsen för vad som är anständigt. För oss är detta givetvis kompromisslöst. Det ligger i sakens natur. Lär dig leva med det. Gemensamt för alla som har så mycket åsikt om hur SD (inte) bör bemötas är att de faktiskt inte brukar vara så särskilt mot SD alls. Men likväl fulla av idéer om hur SD (inte alls) skall bekämpas. Tillåt mig skita i deras tips.
  • Den dagen lyckades Marcus också få med några ord om hur han föll ner från den mediala tronen. Givetvis genom att vara den ende som gjorde det enda rätta och blev straffad för det. Men säg mig, är det åtminstone teoretiskt möjligt att falla av tronen därför att man faktiskt har jävligt fel? Eller är det helt otänkbart? Otänkbart som en fjärde eller femte dimension för oss tredimensionella väsen. Tänk om de flesta av dem du hade emot dig den gången inte alls vara räddhågsna opportunister eller uppåtslickare utan faktiskt tyckte väldigt olikt dig och stod för det. Det vore ju faktiskt rakryggat av dem eller? Jag tror det skulle vara ett stort steg i din personliga utveckling att våga tänka det. Det finns ingen naturlag som bestämmer att du alltid bara har ädla motiv och alla som tycker fel enligt dig bara är fega och falska.
  • Sedan en blogg om föräldraskap. Inget konstigt. För en stund var han nästan helt relevant och kontemporär igen men han lyckades ändå rädda dagen genom att hitta någon dum sosse att klaga på. Sossen hade en ganska tvärpolitisk åsikt ifrån tiden efter Upplysningen och Humanismen och idag 2017 är ju sånt tjafs alltid fel. I synnerhet om man är sosse.  
  • Nästa dag om tro. Indignation över en kristen och lesbisk kvinna som tyckte det var svårare att komma ut som kristen än lesbisk. Upprörande tydligen enligt Marcus. Det där han man ju hört förrut. Det oavsiktligt avslöjande i att ens dra den anekdoten. Men aldrig någon tanke på att det skulle kunna finnas ett samband. DET känns som ett större problem men det är inte Marcus problem.
  • Och slutligen idag om de fruktansvärt fega och usla kulturpersonligheterna nu för tiden som är så likriktade. Underförstått såna som tar avstånd från populism och rasism allihop fegisarna. Marcus har ju alltid sett på dessa som en person. Helt hämningslöst. Oförblommerat. De är kompisar med varandra allihop eftersom de inte är kompis med Marcus. Även om de aldrig har setts. Bättre var det förr då fanns det galenpannor i kultureliten menar han. Ja men det var nog ännu färre fascistmedlöpare på den tiden än nu Marcus. Förslagsvis noll så gör dig inga illusioner. 1975 tror jag t.ex. inte att en Birro skulle kunnat svärma för ett nationalsocialistiskt magasin utan att ramla ner från expressentronen. Det var nog som det skulle med sånt. Och som vi får hoppas att det fortsätter vara. Men fan trot. Vilken utveckling hoppas du på?

Skall vi be alla diktaturer att dra åt helvete?

2017-02-13 10:14
 Världens demokratier 2016 enligt Freedom House

Det skaver att man skall behöva ha diplomatiska relationer med diktaturer. Marcus Birro har naturligtvis rätt i att Iran förtrycker kvinnor. Man borde bara be dem dra åt helvete. Fast den inställningen är förstås rimligare nu när antalet demokratier i världen är så många och diktaturerna så få.

För några decennier sedan hade den inställningen fallit på sin egen orimlighet. Men även idag skulle den vara helt kontraproduktiv för den demokratiska idén tror jag. Det vore ju främst länder i tredje världen man hade bett dra åt helvete. Man skulle kanske framstå som något arrogant. Afrika är den sämsta kontinenten. Och Asien. Men det är inte så vanligt att såna som Birro vill be Kina dra åt helvete. De vill väl inte ge 25 000 för en iPhone antar jag.

Men visst fan skaver det också för mig. Men det skaver också när en anklagelse om hyckleri i själva verkat ÄR hyckleri självt. Eller är det bara jag som läser Birros kritik mot Löfvens iranbesök som ytterligare ett uttryck för hans förblindande islamhat? Och nu för tiden tydligen också sossehat. Vad tycker han om våra diplomatiska förbindelser med Ryssland? Fuck off?

http://marcusbirro.blogg.se/2017/february/hyckleriets-nya-nivaer.html
 

Blöta-filten-myten: Hur mycket invandring det än pratats så har det inte prat...

2017-02-08 14:44
 
 

Att poliser träffar på fler invandrare än de borde, sett till riksgenomsnittet är ingen nyhet eller ens ett kontroversiellt påstående. Utom möjligen i halmgubbelandet. Det bara är, som Marcus säger om sanningen. Birros formulering ”vilka det är han [Springare] möter i sitt arbete som polis” är dock genomfalsk och låter sig enbart formuleras om man köpt den rasistiska premissen att människor definieras av sin etnicitet. Man behöver knappast inte vara en flummig hippie för att påstå att Peter Springare inte vet ”vilka de är”. För vi vet redan att kriminella är kriminella och det gör oss inte klokare. Vi vet att socialgrupp tre är mer kriminella och att invandrare är överrepresenterade i båda grupperna. De bor företrädesvis i förorter. Det gjorde de redan när jag var liten. Fast då hette de från socialgrupp tre och de kriminella mest Benke och Svenne (och bodde i förorter).

Frågan om invandrare i brottsstatistiken kan gärna ställas och det i sig gör dig inte till rasist. Men jag för min det kommer att intressera mig lika mycket för varför frågan ställs. Det är också intressant. Överdrivet intresse är ännu intresantare. Och man måste fråga sig om frågan är relevant. Annars vet man inte om svaret är det. Man hör aldrig någon fråga sig varför invandrare är överrepresenterade i läkarkåren. Just de som har så bråttom att ställa frågor om brottsstatistiken zonar nog ut då. Myggar av. För att inte tala om SD:are i brottsstatistiken. Då åker de nog och köper korv.

Hur skulle en populist ta sig an frågan Marcus Birro? Om vi bara för resonemangets skull utgår från att populister är något som existerar för en stund. Alltså populist i bemärkelsen de som har enkla lösningar på svåra problem. Ni vet, höj straffen så sänks väl brotten. Släng ut invandrarna så går väl arbetslösheten ner. Lite stryk har ingen dött av. Slösa inte pengar på finkultur. Bygg en mur. Dom. Skulle dom intressera sig för hela frågan i sitt sammanhang och all sin komplexitet, som t.ex. Leif GW Persson gör eller skulle de haspla fram en oreflekterad ögonblicksbild utan orsak och utan lösning? Sanningen skäms aldrig för sig men vilken ÄR sanningen och hela sanningen? Halva sanningar är vad demagoger använder som slagträ och detta tror jag nog också Marcus Birro vet med sig.

Det är en fet lögn att det inte pratats invandring i Sverige på 25 år. Det verkar inte spela någon roll hur mycket invandring det pratas i Sverige så har det ändå inte pratats invandring. Och Marcus Gud skall veta att här pratats invandring. Den blöta filten över frågan, som landets rasister jämt talar om är bara beskrivningen av det kloka svenska folkets ovilja att köpa den rasistiska problembeskrivningen.

För det enda sättet att få högerpopulisterna och gå med på att här pratats invandring är om vi alla köper deras världsbild rakt av. På det viset förhåller det sig för övrigt i varje fråga när högerextremister inte får hundraprocentig uppslutning kring sin världsbild. Deras definition av åsiktsfrihet går ut på att de skall ha frihet att bestämma vad Sverige tycker, allt annat är förtryck. Samtal som inte går deras väg har aldrig ägt rum. Dåliga förlorare helt enkelt.

Vad Marcus beträffar skulle jag vilja höra honom utveckla tankar som går förbi det ögat ser. De riktigt grova brotten i världen måste ändå begås någonstans i de finare stadsdelarna. När skall Marcus börja ställa sådana frågor? I en värld där en handfull personer äger mer än halva jorden finns det viktigare frågor att ställa än varför (några procent) av invandrarna (eller socialgrupp tre) begår fler brott. Som Steve Carell sa i slutet av filmen The big Short, om finanskrisen förorsakad av Wall Streets feta katter. Om några år kommer folk att göra det de alltid gör, de kommer skylla det på invandrarna och de fattiga. Särskilt en kristen borde väl vara mer intresserad av det.

 

Vem är det som tjänar på att gott har blivit ont?

2017-01-11 09:27

Visst har Johan Hakelius hittat ett korn när han gör stor sak av att det finns de som bär sin godhet som medaljer. Och visst finns det dom som är så politiskt korrekta som Anders Fogh Rasmussen säger så att de vill tysta inkorrekta åsikter från att höras i det offentliga samtalet.

Vem tjänar på att godhetens förlöjligas och reduceras till något egoistiskt?

Det är inget nytt. I varje form av kamp finns det alltid dom. Det är ett allmänmänskligt fenomen. Proggrörelsen på sjuttiotalet blev så pretto att den kvävdes under sin egen tyngd. Puritaner har alltid en sällsynt förmåga att ställa sig längst fram och höras mest. Också i den så kallade antirasistiska rörelsen finns det naturligtvis sådana personer. Jag stöter på dem varje dag.
 
Men mytbildningen i debatten om godheten och om åsiktskorridoren handlar om att dessa fåtal talibaner skulle vara normativa. Även utanför sin egen självgratulerande krets. Detta är naturligtvis upp åt väggarna galet. Och detta gör en sådan som Johan Hakelius till en jävla advokat. Därför att motsatsen till godhet heter fortfarande ondska. Ett korn må kunna tjäna som ett praktfullt bländverk men det är ändå inte mer. Och vem är det egentligen Johan Hakelius når fram till och får tyst på? Knappast talibanerna. Det kan han fundera på.
 
Det är inte lätt och veta vad som är rätt hela tiden. Det flesta kämpar bara på efter sin övertygelse och hoppas att de inte hamnar käpprätt fel. Jag vet inte om mediamännen bara riktar sig till varandra när de grälar på om godheten och PK men alla vi andra 99,99 procent som inte har en kvällstidning som plattform bär i alla fall inte godheten som några medaljer för att det skall se snyggt ut i en kolumn. Vi försöker bara göra rätt. Och när jag använder ordet rätt så menar jag den gamla betydelsen korrekt. Nu när korrekt tydligen blivit det nya fel.
 
Ställ er bara en väldigt enkel fråga: Vem är det som tjänar på det? Det kan ni fundera på.
 

Jörgen Astonson
SD är lika med rasister

Normaliseringen av SD och rasismen är visst redan klar

2017-01-10 15:17
 

Normaliseringen av SD och rasismen är visst redan klar. Kampen om publiken är nästan över. Den är avtrubbad nu. Det har varit en uthållighetsgren och publiken har helt enkelt tröttnat på att höra om SD:s gränslösa uselhet. Och det är faktiskt publiken som bestämmer. Låt oss få ha det normalt igen säger dom. Kolla på Norge och Danmark. Där har de släppt in populisterna och det var ingen fara.

Men det rasistiska SD kan aldrig jämföras med de populistiska Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti. Eller jämföra kan man alltid göra. Om Sverigedemokraterna är pest så är Fremskrittspartiet kanske nageltrång. SD är andra doningar. SD är inte så bra på att spela populister. Men de tjänar ändå på förvirringen.

Jag skall redan nu varna om att jag kommer att använda våldtäkt som referens senare i detta blogginlägg. Jag tycker inte att referensen är för hård. Jag tycker den är helt adekvat. Det får ni respektera. Och nu har jag varnat er.

Om nu SD är normaliserade så kanske man kan förvänta sig att de också har av-radikaliserats? Men nej tvärtom. De är segerrusigare än någonsin och djärvare än t.ex. inför valet 2014. Precis som Carl Bildt efter Sovjetunionens fall förklarade socialismen som död så utropas nu ock det förskräckliga PK såsom död. Och när konkurrensen om rasistväljarna hårdnar tvekar inte SD att åter börja tala mera klarspråk. Ehuru de enskilda företrädarna alltjämt varit nog så klarspråkiga på var sina egna håll hela tiden. Men sådant har ju aldrig SD tyckt sig behöva kännas vid.

Men PK är hur som helst död och skillnaden därav syns förstås inte främst på SD. Vissa av SvDs och GP:s ledare på senare tid skulle inte klara ett blindtest uppställda bredvid självaste Nya Tider. Vilken som helst av Alice Teodorescu eller Ivar Arpis texter om invandring hade varit yrkesmässiga harakiri bara för ett par år sedan men nu är de tidens melodi. Ni kan tänka att det är Glasnost för dom nu. Jag vet inte för vilka ni tycker detta är en seger men jag kan försäkra er om att det inte är en seger för de gamla medierna. Sånt här varar aldrig för evigt och efteråt kommer hela svenska folket att försöka våldtäktsduscha bort den skammen bildligt.

För det enda man kan vara säker på (vid sidan av att vi inget lär oss av historien) det är att SD-problemet löser sig av sig själv. Fascistexperiment slutar alltid med en räkenskapens dag. Och det kvittar vad man tycker om invandring. Det bor nästan två miljoner utrikesfödda och över en halv miljon muslimer i Sverige. Släpper vi in ett rasistiskt hatparti med rötterna i nazismen kommer ingen enda sak att bli bättre av det. Allting kan bara bli värre av det. Det är en naturlag. Visa mig ett enda undantag från den lagen.

Som sagt finns det en naturlag till. Den om att det kvittar vad historien lär oss. Man måste tydligen göra om misstaget själv. Förr eller senare. Precis där befinner vi oss nu. Alla hinder är undanröjda. Som alltid när högerextremister skall får vara med är de beroende av en benägen borgerlighet. Det är den delen av publiken som tröttnat. För bara ett par år sedan såg den nästan ut att vilja öppna sina hjärtan. Men det blev bara nästan.

Själv är jag Socialdemokrat och således aldrig helt utan skuld. Stefan Löfven borde nöjt sig med tillfälliga åtgärder förra hösten. Sverige måste inte ta emot 160 000 nyanlända varje år. Når det sådana nivåer är det rimligt att vidta åtgärder för att dämpa tillströmningen. Många anser nog att det rent av var deras plikt. Så långt var jag ganska lojal. Men det kunde man ge sig fan på att åtgärderna blev permanenta.  Först tyckte jag inte att det var särskilt svårt att parera segerrusiga SD:are som menade att det var ”deras” politik. För det var en helt annan situation. Men NU är det ta mig fan inte en helt annan situation längre. Alltså måste man ge dessa SD:are rätt. De som ville stänga gränserna redan när nivåerna var så låga som nu. Det är sånt som tröttar ut även mig.

Sluta ängslas över några procent hit eller dit i nästa val och gör det som är rätt istället. Den ängsliga sticka-upp-fingret-i-luften-politiken har ändå inte varit ett framgångsrecept. Man kan nog kosta på sig att regera för framtiden istället för nästa val. Vad betyder nästa valresultat i en stor konkurs.

Jörgen Astonson
SD är lika med rasister

Birro blir hellre hatad än motsagd

2017-01-09 11:51
Marcus Birro är oändligt tacksam över att han inte är ett löjligt tomtebloss i samtiden

Jag skulle direkt hålla med Marcus Birro i hans blogginlägg om kändisarnas goda hat om jag bara hade sett till något av allt detta hat han skriver om. Vem vore förtjust i en sådan diaboliskt konspiratorisk kändiselit.
 
Birros mer sentida utanförskap blir kanske lättare att leva med om han kan tänka att det inte alls har med sak att göra. Alla dessa kändisar tycker egentligen inte något av allt vad de säger. De bara hatar. För att jävlas. Utan orsak. Ett utav nutidens stora mysterier alltså. Alla kändisar är dysfunktionella.
 
Själv tycker jag tvärtom att det är jobbigare om man angriper min person än mina åsikter. Man är ju inte sina åsikter. Så på den vägen är jag faktiskt okränkbar. Marcus Birros legendariska lättkränkthet är tydligen mer komplex än vi trott. Han väljer hellre att vara hatad än att bli motsagd. Marcus är alltså stryktåligare än hans åsikter. Det öppnar upp för ett och annat.
 
Hela texten rakt igenom osar av hans konstruerade tes. Denna som har kommit att bli hans nya komfortzon. Mer av sådant han kan leverera i sömnen och som följarna köper igen och igen. Hög av det låga motståndet blir han allt mer djärv. Varför inte kalla kändisarnas godhet för fascism! Alla kändisarna umgås bara med varandra och bor dessutom grannar. Tja why not, Birros följare lever nog många redan med denna världsbild så de kommer inte reagera på det orimliga i sådana påståenden. Nu när vi ändå är uppe i stratosfären bland chemtrails och moderskepp med osynliga magnetsköldar som ger idiotsäker faktaresistens kan vi lika gärna kosta på oss.


Om Birros integritet hade varit på riktigt skulle han säkert riktat den mot sin uppenbart okritiska fanbase. När utmanar han någonsin den att tänka något nytt? Exempelvis med någon liten försynt fråga om Trump eller Putin och hur i all världen proryssar kan kalla sig sverigevänner. Man hör aldrig Birro oroa sig det allra minsta för demokratihotet från höger. Det riktiga demokratihotet. Det är som om det aldrig existerat. Han är fullt upptagen med de stora demokratihoten Jonas Gardell och Henrik Schyffert.

Det kritiska betraktningssättet han så gärna vill tänka att han besitter är bara påslaget i vissa väldigt väl utvalda riktningar. För att i andra vara helt avslaget. En nödvändighets så klart för varje rättshaverist och konspirationsteoretiker är just denna halsbrytande kombinationen mellan sjuklig misstänksamhet åt ett håll och total godtrogenhet åt det andra.

Med ens ett litet NANO av kritisk tänkande själv skulle han kanske börja tvivla på det rimliga i att alla kändisar är så homogena som om de vore en enda person. Och inte bara dom utan även tillsammans med hela media, kultur och politiksfären: En enda sammansvetsad person. Lite som i nån haschnoja. Inte en enda individuell åsikt som behöver lyssnas på. Alla dessa människor lever nämligen inte i verkligheten utan i overkligheten. Var nu den ligger.

Något är galet när man börjar betrakta så många människor som ett enda väsen. Avhumaniserar dom. Förneka alla dessa människor sina uppfattningar. De tycker ingenting av allt det de säger. De bara hatar Marcus.

Hur mycket jag än hatar mina motståndares rasistiska åsikter så förnekar jag dem inte. Tvärtom går allting ut på att punktmarkera vad de faktiskt tycker. Både i grupp och som individer. Det måste vara jobbigt att vara rasist. De skall önska att de inte önskade att någon lyssnade på vad de faktiskt säger. Så att rasismen kryper tillbaka under stenarna. Endast om man tar sina motståndares åsikter på allvar kan man hålla dem ansvariga på räkenskapens dag. 
 
Även Marcus skall lyssnas på och tas på allvar. För vad händer då? Vill han verkligen det eller vill han hellre att man bara hatar? Hur hanterar han att det finns vi som alltid gillat Birro men bara inte den utvecklig vi ser politiskt. Varken mer eller mindre. Det borde gå och leva med. 
 
Alex Schulman tog Birro på fullt allvar i fredagens pod: Marcus längtar efter revolutionen. Folket skall störta makten säger Marcus. Vad är det för revolution? Och hur skall den se ut? Det vill vi faktiskt veta.

 

Alice Teodorescu gratulerar sig själv till sin lyckade integration

2016-12-13 10:01
Inte vore det så farligt att tänka sig en något mindre integrerad Alice med en blommig rumäniensvenska. Men som förmedlade sanningar och inte bakfötter.

Alice Teodorescu gratulerar sig själv på ledarplats i GP idag till sin framgångsrika integration och lyckade svenska. Nej Alice, inte är det tragiskt att ett barn vill passa in, det är något självklart. Och ja hennes svenska är säkert oklanderlig.

Även om Alice förstås vore än mer lyckad om inte själva språket var det bästa med hennes texter. Det är ju mer en formsak. För inte vore det så farligt att tänka sig en något mindre integrerad Alice med en blommig rumäniensvenska. Men som förmedlade sanningar och inte bakfötter.

Hon får det lätt och ledigt att låta så självklart sant detta att Sverige är dåligt på integration. Så långt inget nytt. Alice brukar inte avvika från den gängse förljugna världsbild som ”sverigevänner” lever med.

Att Sverige är bäst i Europa enligt integrationsrapporten Migrant Integration Policy Index 2015 är en typisk sorts fakta som ”sverigevänner” inte kan låta sig påverkas av. Och de har varit framgångsrika med att saluföra sin alternativa verklighetsuppfattning långt utanför den egna kretsen. Till invandrarna själva. Och som sagt ända upp på ledarplats.

För låt oss vara uppriktiga. Med så många invandrare som Sverige har och samtidigt lyckas ligga sexa på världstoppen över välfärdsstater, då måste integrationen vara lyckad. Och denna ekvation går ihop trots att alliansregeringen genomfört de största skattesänkningarna i världshistorien.

Men själva intrycket av integrationen är tydligen något helt annat. Det handlar kanske mer om hur ofta din nyhetsapp plingar om dagen. Antagligen räcker det med några kriminella gäng för att förstöra hela bilden för hundratusentals lyckade exempel som Alice.  

Förresten är det inte säkert att det är integrationen som spökar. Arbetslösa ungdomar har förmodligen samma tendens att ställa till det för sig alldeles oavsett om de är infödda eller inte. Kanske är det lite närsynt  att färglägga allt i kulturblandningens kulörer. Arbetslöshet är arbetslöshet. Lite färgblindhet skulle inte skada.

Skriver jag ens ordet hedersvåld tappar jag femtio följare

2016-12-12 11:14

Ibland tänker jag att vi befinner sig i antirasismens barndom, med barnsjukdomar och allt. Helt klart är att vi fortfarande har ett pubertalt sätt att hantera sociala medier. I alla fall vi som inte är födda in i dom. Jag ryser när jag tänker på hur man kommer att skratta åt oss och den här tiden om tjugo år. Lite som när Henrik Schyffert skojar med sjuttiotals-TV.

Jag driver en antirasistisk facebooksida som heter SD är lika med rasister.  Jag vill gärna tänka att den skiljer sig från mängden. I mina drömmar är den t.o.m. före sin tid. Jag har diskuterat mycket med andra antirasister. Redan där bryter man oskrivna regler. Jag kan inte låta bli att ständigt säga fel saker. D.v.s. fel enligt politrukerna. Som en sånt där tourettes light man kan känna när åsikterna blir för kvävande homogena. När självdistans saknas.

När koncensusens högst eventuella skönhet behöver en liten sprezzatura för att bli till. Då vill jag stå till tjänst. Men ibland är det betydlig allvarligare än så. Skriver jag ens ordet hedersvåld tappar jag femtio följare. De tror jag är nån galen Lars Vilks då. Och det samma gäller allmänt i Sverige. Som Jan Guillou visade för två veckor sedan. Att jag tappar femtio politruker som följare är bara bra. Men situationen som helhet är skadlig.

Jag kommer ifrån en religionskritisk bakgrund lindrigt uttryckt. Kristendomen är då den religion som varit föremål för 99 procent av min uppmärksamhet. Men min arga inställning är ingenting som upphör om kristendomen för dagen råkar bytas ut mot t.ex. Islam. Det vore ganska märkligt inte sant? Det är såklart känsligare när det är någon annans religion eller kultur än den jag själv är född in i. Muslimer är en utsatt minoritet. Det måste tas med i beräkningen. Traditionen att driva med religionen verkar inte vara lika accepterad bland många muslimer.

Det blir ofrivillig storstädning på sidan varje gång jag försöker ryta om t.ex. hederskultur. Brorsor som påtvingar slöja. Jag tappar ett ansenligt antal följare eller bemöts i bästa fall bara med kompakt tystnad varje gång jag på minsta sätt ifrågasätter hedersrelaterat förtryck / våld mot kvinnor eller allmänt sjuka grejer med religion som sharia eller tvingande klädkoder. Samtidigt förstår jag dom. Det är givetvis klåpare som Lars Vilks som bär ansvaret för beröringsskräcken. Plus hela det islamofobiska Sverigedemokraterna. Det är svårt att skala bort alla lager av sådan skit.

Välmenande antirasister som sviker hedersförtryckta kvinnor av lättja, korttänkthet, eller för att de får System Overload när de förväntas vara Anti två saker samtidigt i en och samma hjärna, även om dessa delvis tycks kollidera. Dom är rasismens nyttiga idioter. För det bygger på en stor missuppfattning. Feminism och antirasism kolliderar aldrig. Genuin respekt för människor tro kolliderar aldrig med mänskliga rättigheter. Bara människans enfald kolliderar med mänskliga rättigheter. Om din kultur eller din tro säger dig att du skall bestämma över andra människor hur de skall leva deras liv så får det tyvärr lov att svida för dig.

Samtidigt kan man fråga sig vad kritik mot hederskultur har på min antirasistiska facebooksida att göra. Följare kan vara känsliga för när man tycks lämna det ämne som sidan skall handla om. Jag menar dock att allting som har med SD att göra behöver hanteras. Jag vet att det finns en utbredd missuppfattning om att det bara är SD som är beslutsamma i dessa frågor. Dessvärre finns det ett korn av riktighet i en sådan missuppfattning. Med tanke på hur känsligt och svårhanterat ämnet uppenbarligen är för en del av oss.

Alltså har jag ett skriande behov av att få ta död på den missuppfattningen. Få är så arga på religiöst eller kulturellt översitteri som jag. Jag är obstinat. Ingen politisk fråga kan få mitt blod att svalla så av upproriskhet. Så hur mycket landets alla Marcus Birrosar än kritiserar Islam kommer de aldrig ens att komma nära summan av hur kritisk jag varit. De är bara en annan fulare sida av samma mynt. Därför är det extremt svårsmält för mig när ”sverigevännerna” tror sig äga frågan. Om vi nu lyfter blicken och räknar ihop båda dessa religioner. För mig kvittar det vilken av de båda det för dagen råkar gälla.

Kardinalerna och Biskoparna i kristendomen har inte precis släppt sitt grepp om folk frivilligt dom heller. Det tog sekler av kamp på liv och död. Nu har vi vunnit och frihetens klockor ringa. Och de skall ringa över hela landet. I alla religioner. Även i förorter. I Uppsala. I skolor. I familjer. Sverige är sekulariserat. Apropå vad som är typiskt svenskt. Det mest typiska är kanske att vi är så sekulariserade. Förmodligen det mest sekulariserade demokratiska landet i världen. Och sekulariseringen är hundra procent obligatorisk för att friheten och demokratin skall vara stabil. Kritiskt tänkande. Baserat på rationell grund. Det är alltså ingenting för ”sverigevänner”. Den frågan skall vi antirasister bara äga.

Varför skall man förresten visa mer vördnad för någons TRO än för deras uppfattning? Det vore rimligare om det var tvärtom. Världen hade nog sett bättre ut då. Att respekten för åsikter är i fara verkar vara det enda alla är ense om. Låt oss jobba mer på det och mindre på respekten för hittepå. Den har redan för mycket.

Kände verkligen Marcus Birro sig trygg här en gång i världen?

2016-12-08 11:21

Marcus Birro kände sig trygg i Sverige en gång i världen men inte nu längre. Förändringen råkar händelsevis sammanträffa med två saker: Marcus skakiga privata resa samt hans politiska agenda. Men däremot sammanträffat den inte mycket med verkligheten. Alltså den där fysiska verkligheten som visat sig vara så besvärlig när man vill skapa en systemkollaps.

 

I augusti skriver Marcus Birro att han kände sig trygg här en gång i världen, men nu känner han sig inte trygg. Samt tillägger klädsamt att han inte vet om det har med honom eller med Sverige att göra. Eftersom resten av blogginlägget består av högoktanig SD-retorik förväntas alla naturligtvis uppfatta att den klädsamma frågan bara är just klädsam. För det är ju inte som att Birro skriver inifrån ett vakuum. Han vet att vi vet vad han tycker. Det är hela premissen för en sådan falsk reflektion. Men som det skall visa sig är den högst relevant, om än inte som avsett. Utan som en lycklig olycka.

Återhållsamheten övergår förresten snabbt i ord som MARDRÖMMEN [som världsfrånvända politiker gjort verklig], och PERVERS [längtan att framstå som GOD]. Ingen poesi alltså.

Jag som trott att en riktig MARDRÖM måste vara den där man börjar beskriva det som PERVERST att vilja vara GOD. Eller framstå som god som Birros cynism vränger det till. Rätt skall va rätt. Men det låter ändå som något diaboliskt och påhittat av Steven King. Det är så det ser ut nu på Birros blogg. Just när man trodde att hans politiska sluttande plan nåt botten faller den lite till.

Det är bara mer av samma som man känner så väl igen. Inga högoddsare alltså. Sverige har upphört att fungera. Det spelas på säkra hästar här. Av oklar anledning har politikerna systematiskt och med berått mod arbetat på att förstöra Sverige under lång tid nu. Bara de heroiska men utstötta sanningssägarna ser verkligheten sådan som den borde ses. Slösa inga garderingar på den. Som av en händelse råkar det vara flyktingarna eller muslimer man utser till orsaken till alla problem. Så långt inget korsdrag i kuponghögen. Det är förstås ett land i krigstillstånd där bilar brinner överallt, med våldtäkter i varje hörn. Jag tror det blir jackpott nästa vecka.

Den ständiga frågan jag ställer är VARFÖR skulle dessa politiker vilja förstöra Sverige? Namn som Ingvar Carlsson, Göran Persson, Fredrik Reineldt. Alla fullblodspsykopater och landsförrädare. Varför vill vi helt utan fattbar anledning motarbeta dem som Birros hjärta blöder för så? Vad är allas vår drivkraft i detta globala fördärv? Och varför existerar det i så fall inga konspirationsteoretiker längre?

Men Birro ror ändå hem texten med några fina ord om saknad och de översta löven på träden och rapsen som vajar i brisen. Jag vill egentligen inte vara hånfull om detta som jag älskar men det är så jävla lömskt att använda sitt vackra språk till att sälja det fulaste som finns. Jag måste få tänka att han är aningslös i allt det här. Så är det naturligtvis.

I förrgår (5 dec) skrev han dessutom en ny vintrig version på samma inlägg som i somras. Nu var saknaden ännu vemodigare. Kontentan: Folklig revolt anno 2016 = folket skall resa sig och kasta omkull en obestämd elit. Elit = alla som är politiskt korrekta. (Så mycket är ändå bestämt.) Alla de som talar om tolerans med de svaga och utsatta. Dvs de som tycker det är fult att sparka på de svagaste. Jag skojar inte. Det har gått så långt nu.

Underdog i Birros paradoxala värld är alltså den som måste kunna få sparka nedåt utan att någon jävel skall klaga på det. Den är förtryckt, som inte får sparka nedåt och obehindrat utan att andra har en massa opassande åsikter om det. Det är alltså inte deras svineri i sig som är fult utan avslöjandena om det. Budbärarna. Samtidigt har han ju alltid beskrivit sig själv som en som redan ligger. Även när han skrek från Expressens högsta torn. Är detta bara en ny form av självdestruktivitet?

Jag fylls också av en vemodig saknad. Inte som avsett, av inläggens rubriker (En sorgsen sång om Sverige / Sverige - En vintersaga). Inte av saknad efter en trygghet som antingen aldrig funnits - eller som aldrig försvunnit. Utan efter en grabb som försvunnit. Eller jag skall inte överdriva, han finns ju här. Han har kvar förmågan så att när han skriver in några vackra rader känner man fortfarande igen honom. Den unge poeten som höll brinnande monologer i Frank i P3.

Han tillfogar fortfarande dom rätta thåström- och lundellreferenserna och just då är det verkligen han. Men jag undrar hur länge sådant skall hålla? Inte borde han komma undan med att i samma inlägg skriva om folk som skall vakna ur sin dvala [då sätts hela landet i brand] och droppa Håkan Hellström. Sanningen är naturligtvis att det inte håller. Det ÄR ju ett missbruk.

Den klädsamma frågan om det hade med honom eller Sverige att göra (att han nu mera är otrygg) tycker jag förresten att jag fick svar på av honom själv i ett mail för några år sedan. På min fråga vart den gamle Birro från P3 tagit vägen svarade han att:

”han satt resten av dygnet och söp sig fördärvad och var nära att dö. Jag älskar honom, men jag saknar honom inte. För jag hade varit död om han hade fått bestämma.”

Inte fan kände du dig trygg här en gång i världen, det är ju en lögn!

Marcus Birro är/var först och främst poet och man begär inte att hans texter skall domineras av torra samhällsanalyser. Tvärtom är det självklart att han bara tar avstamp i sig själv och sin sköra konstnärssjäl. Jag försöker inte med detta ifrågasätta förekomsten av en eventuell analys av samhället. En som inte sätter Birros stressnivåer i centrum för landets tillstånd. Den kanske också existerar där någonstans parallellt.

Men man behöver inte vara Einstein, eller snarare Freud för att fatta varför Birros förmenta trygghet från en gång i världen nu förbytts till otrygghet. Själv har jag inte haft några allvarligare existentiella kriser och har därmed varit exakt lika trygg (eller otrygg) då som nu och alltid. Och om jag har en otrygg dagsform någon gång så försöker jag att inte se det som en riksangelägenhet. Även om jag nog bär på anlag för sådant även jag.

Varje gång jag hör någon av dem (som svärmar för de högerpopulistiska) uttrycka sin stora rädsla för att gå utanför dörren så hör jag bara hur kokett det låter. Det är väl knappast en slump att oron passar deras agenda så väl? Men denna påstådda ORO som de i stort sett skapar själva förväntas vi alla ta på största allvar oavsett hur grundlös den är. Men vår oro då? Vi som oroas över den högst verkliga växande högerpopulismen. Vi är landsförrädare. Vår oro gör sig bäst bakom taggtråd.

Men skiftet i Birros personliga stressbild och hans politiska sluttande plan råkar faktiskt ha ägt rum simultant och därmed tangerar han själva sinnebilden av en Sverigedemokrat som drivs mer av rädsla men mindre av den fysiska verkligheten. Om man vill vara cynisk kan man säga att han därmed är som en skänk från ovan för oss. Men jag vill inte vara cynisk om Marcus Birro som jag inte kan tycka illa om. Sak och person remember. Det han beskriver är ju faktiskt en människa som inte alls mår bra. Det går inte att skoja bort. Tyvärr har han lite för stora pretentioner när han blandar ihop sitt eget mående med tillståndet i riket och det måste hanteras.

Hur trygg Marcus Birro känner sig har som sagt mycket lite med samhället att göra och är ett förskräckligt dåligt sätt att ta tempen på ett samhälle. Annars skulle det kanske räcka med att rubriksättningen och medierna nyhetsvärdering ändrade inriktning. Måste vi få tio pushnotiser varje gång en Svensk avlider? I somras under vikarieperioden fick jag helt allvarligt en pushnotis om att en åldring dött på ett äldreboende. Polisen utesluter inte brott. Än på en kvart. Kan Marcus och vi andra hantera ett sådant galopperande nyhetsflöde? Är det kanske så enkelt? Vår tid bara måste vara mer verkligt än så. Det skall inte räcka med att vi ger betablockerare åt Marcus Birro (och alla de som han) för att samhället åter skall beskrivas och upplevas som tryggare.

Då är vi tillbaka på ruta ett och den så kallade verkligheten, där brottsstatistiken alltjämt visar långsiktig förbättring, där Sverige ligger på Topp Tio bland världens välfärdsländer men där det är just dom som Marcus Birro tyr sig till i sin nya otrygghet som SPRIDER just denna otrygghet. Visst är de fiffiga! Nog kan man kräva av Marcus Birro att han skall känna till att detta är högerextremismens och populismens modus operandi? Skapa otrygghet. Leverera Quick fix. Som drabbar invandrare och andra oönskade.

Flera dagar i rad nu har Birro angripit dem som vill ha ett tolerantare samhälle. Han tycker helt enkelt inte att vi lever som vi lär eftersom vi inte tolererar de intolerantas hat. Det är här vi börjar närma oss den absoluta nollpunkten. För detta är en av de allra mest uttömda frågorna vi har här på nätet. Inte ens de mest förhärdade näthatarna verkar orka veva den ett varv till. Men i korthet vill jag ändå påminna om att det är skillnad på vrede och hat. Och som den gamla memen säger, Tolerans innebär inte att man tolererar intolerans.

Senast här om dan angrep Marcus Birro Johan Svensk.

Johan Svensk som skrev så här;

"Folket bryr sig inte om rättssäkerhet. En misstänkt våldtäktsman är en skyldig brottsling. Häng dem högt, tycker folket. Invandrare är brottslingar om de beter sig misstänkt. Kasta ut dem, tycker folket. Ensamkommande barn är inte barn. Kasta ut dem, tycker folket.

Fortkörare kan ha haft otur bara. Låt dem vara, tycker folket. Skattesmitare är smarta. Låt dem vara, tycker folket. Kränkta elever/kvinnor/homosexuella/färgade/funktionshindrade är bara överkänsliga. Strunta i dem, tycker folket. Alla som säger att det finns ett miljöproblem ljuger. Strunta i det, tycker folket."

Birro kommenterade detta så här;

”Om denna horribla uppkastning kan man tycka mycket. För det första har han helt fel. Jag tror inte alls människor tycker som han skriver ovan. Men det är av underordnad betydelse.

Det viktiga här, och genom hela hans inlägg, är att han (säkert utan att vara medveten om det) beskriver exakt hur politikers folkförakt ser ut. Hans äckel inför att människor inte tänker och tycker som honom själv eller partiet han representerar är slående genom hela inlägget.”

Trots att det förstås blir lite trubbigt av Johan Svensk att hänvisa till ”Folket” i detta sammanhang förstår jag vad han menar. Med lite god vilja skulle säker även Birro kunnat välja att förstå honom rätt. Den Birro angriper här är faktiskt någon som lyfter problemet med högerextremismen och hatarna. Men eftersom Svensk är kommunpolitiker för mp väljer Birro att se detta som ett exempel på en makthavare som talar nedlåtande om Folket.

Eller menar Marcus att det per automatik måste vara översitteri att känna äckel över att det faktiskt finns de som stämmer in på Svensks beskrivning? Det senare betvivlar väl ingen? Jag medger att de absolut inte är så många som Svensk verkar göra gällande. Men de som ändå finns är många nog och det är just dem Birro nu ägnar blogginlägg efter blogginlägg till att försvara. Och de som stämmer på Svensks beskrivning är trots allt många nog för att sätta den politiska dagordningen i land efter land just nu. Den fruktansvärda högerpopulistvågen som Birro hyllar varje dag och kallar Ett Kommando Folklighet. Enligt Birro bör alltså ingen politiker som betraktar detta som en stor fara tala om problemet. Det är folkförakt vet Birro att berätta.

FINNS det i så fall alls NÅGON gräns för hur satans jävliga åsikter "folk" kan framföra utan att politikerna bara skall fortsätta tiga? Jag kan tänka mig ett och annat exempel i historien. Utan att dra in Godwin. Jag anser att den gränsen är nådd för längesedan. Det är väl där vår skiljelinje går. Frågan är vem det är som inte respekterar vem.

För vad är det egentligen för sorts uppfattningar vi trampar på och som vi inte tolererar? För vilka är det Marcus Birros hjärta blöder här? Just nu verkar han mest blöda för de som måste få fortsätta kränka och diskriminera utan hejd. Det är alltid någon utsatt minoritet som man måste få fortsätta ha fördomar om utan att någon näsvis jävel skall komma och skriva sanningen på näsan. DETTA är alltså vad vi behöver bli tolerantare med menar Marcus Birro, för att alls ha rätt att tala om intolerans. När de som kämpar MOT rasism och diskriminering hatas och hotas till tystnad plockar aldrig Marcus fram sin vassa penna. Och att det är högerextremisterna som står för de värsta hoten behöver man nog inte ta till Sifo för att reda ut.

Det är här någonstans jag börjar få andnöd. Marcus Birros hjärta blöder nu mer för hatarna! Mannen som skrev Skjut dom som älskar! Fortfarande till tonerna av Thåström, Lundell och Hellström. Fatta att de låter falskt. Att det kunde gå så fel. Det är så förbannat sorgligt. Marcus Birro är INTE en av hatarna. Befria honom från dess käftar. Det är inte för sent för honom. Det är aldrig för sent för någon! Alla bra konstnärer har sådana pinsamma parenteser i sitt bagage. Låt detta bli din parentes! Jag är övertygad om att det kan bli hans stora återkomst.

 

 

 

 

 

Jimmie hur kan du vilja regera med några av de andra partierna

2016-11-24 14:00
 

Jimmie Åkesson:

Ert hat är gränslöst
Allt till höger är tydligen mer ok
Trots att man där hamnar i rena helvetet
Alla till vänster om SD är vänsterextremister
Typ Carl Bildt
Detta är SD:s världsbild

 

Men det gör inget
för de demokratiska partierna vill ju inte ha med er att göra heller
(Och då är det ändå inte dom som är hatare)

 

Därför förvånar det mig att du vill regera ihop med någon
Du borde rimligen vara den som vägrar ännu mer
Så långt allt frid och fröjd?
Varför är det inte så?
Jag tror du vet
Det är för du bara ljuger

 

Bara för du odlar myten
om hur SD är utstötta pga att
ni är för minskad invandring
Blir det inte sant

Man blir utstött ifall man som du gick med
i ett nazistiskt parti 1994

Som genomsyras av en fascistisk partikultur
Som lever i symbios med hatande hotande
stormtrupper

på gatorna
i media
och på nätet

Man blir utstött om partiet är inblandad
i nya rasistskandaler
på daglig basis
Tio gånger fler än alla andra tillsammans

Och ljuger att man har nolltolerans mot rasism
Men utesluter enbart dem som är expendables
Vilket skämt

Man blir utstött om man avsiktligt ställer
pensionärer och invandrare emot varandra

För vi vet vilka som gör sånt
Vi är inte dumma i huvet

Man blir utstött i riksdagen om man
Regelbundet lägger rasistiska och fascistiska motioner
Röstar rakt emot sina egna vallöften för att söndra
Röstar emot allt på samma gång
t.o.m. sig själv

Säljer ut allt man påstår sig stå för
för makt

man blir utstött när man saboterar riksdagen
Give´em Hell
Enligt samma manual som NSDAP i Tyskland 1932

DÅ blir man utstött

Inte om man bara är för minskad invandring
Lite sådär i största allmänhet
Som om alla andra vore för helt fri invandring

Vilken fet lögn
Den taktiken kommer också från samma manual
Ju större lögnen är, desto mer kommer den att bli trodd

Ni härjar över Europas karta igen nu
Trodde du verkligen inte att vi skulle känna igen er?


Jimmie Åkesson du är inte värd någon ursäkt
du är värd en 4 %-spärr ovanför dig
Jävligt långt ovanför dig



Med Vänlig Hälsning
Jörgen Astonson
SD är lika med rasister

Plötsligt vill mopedtjuvarna och mobbarna prata politik

2016-11-11 15:39

Just dem av mina jämnåriga som var de mest moralbefriade och nihilistiska. Vandaliserarna, fuskarna, klottrarna, mopedtjuvarna och bedragarna, de som krossade busskurer och skar sönder säten. De som hade sämst omdöme. Det är också dom, har jag märkt som idag gapar högst om ungdomars eller invandrares påstådda stenkastande och annan dekadens. Om socialgrupp 3:s förmenta fusk med bidrag. De som hånade oss när vi gick med i politiska ungdomsförbund. För att vi lyssnade på musik av Springsteen och Lundell istället för Eddie Meduza. Dessa skall vi lyssna på nu.

 
För nu vill de prata politik. Jag ser dom allt i mitt flöde. (Och om jag tar bort dom ur mitt flöde så är det alltid nån som skickar muntra skärmdumpar på eländet.) Att de tappat 35 år bekymrar dem inte. Att prata politik med dom är som att prata fotboll med mig: Jag förstår inte. Saknar spelförståelse. Gillar bara anfallen och målen. Skönheten i ett disciplinerat spelsystem går mitt otränade öga förbi. Då behöver jag veta att hålla käften lite grand.

Som man knuffat och puffat för att fösa med dessa ännu ej mentalt redo män in i framtiden. För att inte de skall rösta på en Trump eller en Åkesson. Men när skall vi någonsin lära oss att det inte fungerar så. Gubbarna låter sig inte knuffas. Självsäkerheten är det inget fel på. I USA är de nu 47 procent. I Sverige kanske 20, de som ännu inte är mentalt redo för att ta steget in i framtiden. Vi hoppas att lite mästrande och dominans skall göra jobbet. Hur svårt kan det va? Vi tror att vi kan driva in dem med spott och spe. Tvinga med dom. Lyssnar de inte så höj rösten. Fattar de inte så skrik. Jag är också självsäker gubbe.

Våra barn, The Millenials, de yngsta väljarna är redan där för längesedan. (I USA-valet gav de Clinton en förkrossande majoritet.) Men de äldre vita männen vill inte. Det går för fort för dom. Här som över där. Tokvägra blir enda sättet. Situationen påminner om den på sextiotalet mellan de upproriska ifrågasättande fyrtiotalisterna och deras hopplöst föråldrade föräldrageneration. Respektera oss vi vann kriget åt er! Vem hade då trott att det skulle finnas en liknande generation tokvägrande gubbar om femtio år som skriker efter hårdare tag. Då som nu. Allt är cykliskt. Till och med mina glasögonbågar ser ut som deras.

Jag tänker på dem som alltid vill se hårdare tag mot svaga och utsatta. De som alltjämt håller fast vid att homosexualitet är ”mot naturen”. De som intresserar sig så mycket för alarmerande (äkta eller påhittad) brottsstatistik men aldrig när den är positiv. De som aldrig riktat minsta ilska mot polisbrutalitet men alltid mot demonstranterna. Att demonstrationer är lagligt ens tänker dom. De som inte fattar varför kroppsstraff och dödsstraff skulle vara så pjåkigt egentligen. De som tycker att feminist är ett fult ord. Men också att de inte kan ses som kvinnofientliga eftersom de "älskar kvinnor". De som kanske lite i smyg undrar varför lärare och föräldrar inte skall få smiska bråkiga ungar. De som tycker att psykiatriska diagnoser på barn bara är dalt och trams. Dalt över huvudtaget finns det för mycket av. Tag dom i kragen. De som vet att invandring bara är en börda men aldrig en tillgång. De som inte ens blev lite irriterade när finansmännen blåste världen på flera tusen miljarder dollar. Eller att världens 58 rikaste personer äger mer än den fattiga häften av jordens 7,5 miljard människor. Sånt gör bara kommunister. De som är arga på tiggarna men aldrig på orättvisorna och fattigdomen. Var och en får klara sig själv! Det är naturens gång. Dom.

De lyssnar givetvis inte på oss. De lyssnade på Eddie Meduza för helvete. HAN var deras hjälte. De fattade inte ens att han var en fiktiv karaktär. För dom räcker det naturligtvis inte att framgångsrikt beskriva hur SD är idioter.

Så om vi inte vill att det skall gå lika illa i valet i Sverige kanske vi behöver vässa våra metoder. Jag vet bara inte hur. Jag tycker personligen att det är underbart att hitta på nya käcka skämt om SD:s obeskrivliga uselhet. Bara nöjet är nog för mig. Klippa en film om saken som många tittar på är ännu bättre. I och för sig. Men det gör ingen nytta.

Även om vi skulle få visa upp all SD:s uselhet på både SVT1 och TV4 på bästa sändningstid varje dag ända fram till valet tror jag inte att det skulle nå fram till en enda av dessa arga faktaresistenta gubbar. De är vaccinerade med både asbest och teflon. Allt vi säger om SD:s uselhet blir bara som en attraktiv säljpitch för dom. En skimrande USP om en bättre tid befolkad av bara starka. Visserligen en påhittad tid som aldrig funnits annat än i fantasin. Inte ens 1981.

Med sådant går inte att konkurrera och framför allt inte att knuffa och puffa någonstans. Ingen är rädd för vargen där. De är rädda för något helt annat. Något som också är påhittat och fantasi. Ni vet vad. Så arbetar fascismen. Sedan kommer avtrubbningen och sedan normaliseringen. Sedan är fältet fritt för det som är ännu värre. Nazisterna är med på bokmässan och det är inget konstigt med det.

För att verkligen nå fram till dessa numer medelålders män, de som passar in på den anskrämliga profilen ovan hade man behövt börja med att tala om grundläggande värderingar. För mycket länge sedan. Det är nog för sent för dom gubbarna nu. Jag tror jag skiter i er snart. En hel generation kan inte vara nihilister hela livet utan att det har sitt pris. Men våra barn och den yngsta generationen väljare ger oss ändå hopp. Det kan vara det enda vettiga vi klarat av att göra. ”Dagens ungdom” är så oändligt mycket smartare och bättre än vad vi någonsin var eller är.