RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-03-15 00:52:03

JonneHenriksson

jonnehenriksson.wordpress.com

2009-07-24 03:38

jonnehenriksson.wordpress.com


Då jag hamnat i bloggträsket har jag hittat en annan platform som passar mig bättre.


Jonnehenriksson.wordpress.com - det är där det händer.


Fridens

Det må väl vara så då.

2009-07-17 02:07

Här har snart hela sommaren gått.

Jag har känt senaste dagarna att jag behöver en paus att få andas lite.

Den tog och fick jag i en bil i 22 timmar för någon dag sedan.

Den kommer att fortsätta tills på söndag.

Sen skänker jag min själ till den svenska flykten genom sommaren, in i skalet genom en låtsastid.

Jag känner att sommaren är som en rejäl fylla.

När man vaknar upp dagen efter och ångrar små stunder och saker man gjort eller sagt.

Sommaren är fyllan och hösten är bakfyllan och ångesten.

Resten av året är en längtan till nästa fylla.


Jag har ett stort problem här nu att kunna förvandla mina tankar till text.

Jag får fram grunden men inte hela meningen och kan inte forma texten i en ordning som skulle vara enklare att förstå.


Så jag skapar en radbrytning här


---------------------------------------------------------------------------------


Små saker har nystat sig fast i huvudet som jag har svårt att bearbeta för att gå vidare.


Jag gillar min vardag trots att det är sommar.

Jag börjar finna mig själv i detta.
Dock är det lite jobbigt då sommaren snart är över och sen ska jag försöka landa som alla andra i en lång stillsam höst där jag ska begrunda mina val, handlingar och allt det spontana och ogenomtänkta som man lyckas göra utan att man förstår det själv.


Kommer inte någonstans här heller


---------------------------------------------------------------------------



"Jonne du kommer alltid vara singel."


Ja, kanske det? Vem vet det nu?

Jag trivs som det är och klagar inte över min livssituation.

Måste man när man är 24 leta en kvinna som vill spendera sitt liv med?

Måste man ens bry sig om någonting annat än sig själv?


Är man skyldig alla runt om kring en någonting över huvud taget?

Bara för att dom har förväntningar på en, måste man då göra det dom förväntar sig?


Är det inte charmen med ett fritt liv att göra precis vad man vill utan att ha någon att anpassa sig efter?


"Det funkar inte i längden"
Nej mycket möjligt men så länge det funkar är det ju fel mot sig själv att skapa en förändring.

Jag gillar inte förändringar, om jag inte skapat den själv och har på känn vad den i slutet innebär.



Var vänlig ange puk-kod

2009-07-12 22:26

Gårdagen var inte lik någon annan dag jag levt under mina 24 år.

För det första vaknade och klev jag upp före 12 på en lördag.

För det andra gick jag på gymmet.

Skriver det igen; gick på gymmet.

Även fast det var halvt under tvång av Petter men jag var i alla fall där.

Helt sjukt.

Jag var tröttast i kroppen efter 30 minuter.

Sen låg jag mestadelen av tiden på en bänk och försökte återfå min normala puls.


Efter träningen drog vi varsin sallad för att vara nyttiga.

Nämnde jag att vi var på bolaget och köpte öl innan vi gick på gymmet?


Hur som helst så efter träning och sallad satt vi uppe hos Petter och drack pilsner i solen och bara mådde allmänt.

Hade inte planer alls utan tänkte dricka oss berusade och bara må.

Frida bjöd med oss till hennes vänner på förfest, absolut dit går vi.

Trevligt folk och 24 öl senare var vi som vanligt bäst i världen.

Ner på Hamnkrogen, vart är mitt körkort och bankomatkort?

GONE!

Bra var väl det för mer alkohol skulle jag inte ha.









Jag vaknade på min egen toalett i morse och tur var väl det.

Grejen var att när jag vaknade insåg jag att jag endast hade kalsoner och skor på mig.

Är i detta nu djävligt rädd att någon eller några vet någonting om mig som jag inte vet.

Skönt också är att jag har lyckats spåra upp mina kort också.

Eller jag har väl inte lyckats gjort ett skit egentligen utan det var frida som funnit sakerna.

Tack!


Skulle ringa och jag möts av texten; Var vänlig ange puk-kod.

Det i efterhand var nog en räddning för mig.


Nu ska jag försöka sova för jag ska jobba i morgon.

Du får avfärda mig som tokig.

2009-07-06 19:50

När jag vaknade i morse och tittade ut genom fönstret och såg alla moln på himlen bestämde jag mig för att göra ingenting alls av dagen.

Så jag drog ner persiennen och drog på en film och lade mig i sängen igen.

Fram mot klockan 14 kom rastlösheten.

Jag drack 2 öl och beställde mig en pizza, gick till bankomaten tog ut pengar och sen gick jag och köpte ett par dosor snus.

Från dess har jag snusat, druckit öl och haft min käresta i knät.

Ny röst har hon fått.

Hon låter fördjävla vackert och snygg är hon också efter att jag dammat av henne.

Har bestämt mig för att inte flytta 1/8. Utan vänta någon månad till då jag hittat ett par intressanta lägenheter på storgatan som säkert förtjänar sig en titt innan jag bestämmer mig.


Caj Karlsson - Du får avfärda mig som tokig.



Det blev en vissångens kväll, just den här dagen antar jag förtjänande det.

Ibland gör man rätt ibland gör man fel

2009-07-03 23:04

Har nyss kommit hem från ett arbetspass på ca 13 timmar.
Jag hade planerat att åka till Sundsvall men känner att jag behöver vila inatt.

Ställde mig i duschen och öppnade en cola istället.

Tänkte först dra i mig en flaska vin bara för att det är fredagkväll men eftersom att jag har lånat en bil och det skulle ju kunna hända något panikartat som gör att jag måste åka tillbaks med den så cola fick det bli.
Efter duschen och colan öppnade jag ytterligare en cola och en påse ostkrokar och nu sitter jag och mår.

Farligt pigg och sugen på att gå lös på en uteservering!

MEN IKKE!



I vanliga fall sover jag 3-5 timmar per natt och hatar mig själv på mornarna när jag måste upp.

Men inatt sov jag som ett arsle, somnade vid 23 igår och vaknade 8 i morse.

Alltså 9 timmar.

Fyfan det är länge.

(Fast jag har sovit 24 timmar i sträck i ett tält och det är ännu längre)

Så nu sitter jag och hatar mig på kvällen istället för att jag är pigg.

För det är ju nu jag behöver vara trött eftersom att jag ska jobba i morgon också.

Ibland gör man rätt ibland gör man fel


Vilket totalt meningslöst inlägg.

Skjut mig.

Jag är inte bitter..

2009-07-01 23:25

För ett år sedan när jag var och hälsade på Petter.

Då jag fortfarande bodde i Matfors.

Vi hade sugit i oss en del pilsner hos honom och sedan gått ner till stan med kvällssolen i ögonen.

Vi satte oss på en bänk och filurade för att sedan gå till Hamnkrogen.

Jag minns att allt kändes så ruskigt enkelt, staden var så lugn och det hördes ett och annat vrål från någon överförfriskad person och trubadurernas sång från stadens 2 närliggande krogar nere i hamnen korsades i mitt huvud.

Allt var vackert.

Just den promenaden tog jag idag igen.

Dock utan alkohol i blodet.

Gick från Petters gata med solen i ögonen.

Gick förbi bänken där vi satt, där satt ikväll 2 damer och kanske kände dom sig precis som jag och Petter då? Bekymmerslösa och fria.

Jag kom på när jag gick över bron att det var just den känslan som fick mig att packa allt jag ägde och mecka över allt hit.

Just i den stunden vill jag leva.

En liknande sak hände också mig idag.

Jag körde runt med bosses 4hjuling genom staden med solen brännandes.

Jag tog av mig tröjan och vek upp byxbenen.

Jag kände mig som den sommarpojke jag en gång var i Njurunda, springandes i kalsonger och flytkuddar på armarna och en ordentligt ful solhatt jag tagit av min farmor.

Japp, det finns kort på det och fan vad lycklig jag var.

Och nog är det så att vi som barn skapar våra perfekta sommarminnen redan då, som vi vill att sommaren ska vara eller hur vi själva ska vara på sommaren.

Och jag vill vara pojken i kalsonger, flytkuddar på armarna och ruskigt ful solhatt.

Just som han vill jag vara.

Livet skulle vara förbannat bekymmerslöst.


Gatufesten i Sundsvalls city 09,

Det glädjer mig att jag bor i Härnösand så jag slipper höra den Jingeln dag in och dag ut i varenda radioreklam 2 månader innan själva helvetet brakar igång.

Gatufesten är ett helvete rent ut sagt.

Att ha en gatufest i en stad som Sundsvall är som att utföra hjärt och lungräddning på en fisk.

Staden är död, stendöd.

Ett tragiskt försök att liva upp staden 5 dagar på ett helt år.

En fest som för ett par år sedan i alla fall kunde locka till sig ett par intressanta artister som gjorde det värt att i alla fall gå någon av dagarna för att se dom.

Jag är inte bitter, tvärtom.

Jag älskar livemusik och öl.

Men kombinationen av 2 eller 3 öltält runt den största scenen med varsina coverband säger väl vad som prioriteras?

Jag minns när Thåstöm var där och när han spelade "Fan fan fan"

blev han överröstad av 250 skrikande 50åringar som tillsammans försökte sjunga ikapp till "När vi gräver guld i Usa".

Bara det är ironiskt.

Ännu mer tragiskt än ironiskt var att låten kom från...

Yes!! Tomas Brolins öltält.

Nu är Gatufesten bara ett virrvarrr av fylla.

Det var kanske tanken från början?

Alltså att efter några år när alla vet vad det handlar om kan man ge fan i att boka artister för folk blir så jävla onyktra så ingen ser artisterna i alla fall utan sitter i öltälten och lyssnar på coverband och efteråt kan säga att dom hörde någon låt med Ozzy Osbourne, Ccr eller Metallica.

"Jag minns inte, men jag tror jag hade kul"

Eller så stoltserar man sig med att man satt i Tomas Brolins öltält och fick en skymt av honom.

Vilken fest!!!!

Fast det kanske är skönt för alla människor att äntligen ha en anledning att supa skallen av sig, för det gör ju svenska människor inte annars hela sommrarna?

Skönt också att det blir accepterat att se föräldrar bli burna hem av sina 12-15 åringar, själv tycker jag att det är tragiskt att alkohol är socialt accepterat i störretillställingar som till exempel Gatufesten.

Börja rök heroin era jävlar.

Och när stadsfesten i härnösand drar igång då jävlar åker jag till stugan och fiskar.

För vad är sämre än gatufesten?
Härnösands stadsfest.

Det är inte ens som att utföra hjärt och lungräddning på en fisk.

Det är som att stå brevid och se fiskjävlen dö.


Ber om ursäkt redan nu till er som älskar gatufesten.

Och jag passar även på att gratulera för nu är eran tid att gå lös och komma ur era skal och leva ut 5 dagar.

Grattis.

*Ballongregn och kramkalas*


Hoppas staden sprängs.

Driv inte om Piteå med Piteåbor.

2009-06-29 17:50

Helgen i Piteå med Felix och Petter blev suverän.

Som vanligt ställer jag mig helt utan förväntningar och tar dagar som dom kommer.


TORSDAG

Ja jävlar, vi kom fram till Piteå vid 22 på torsdagkväll.

Bara en sån sak liksom 10 timmar från härnösand till Piteå.

Fyfan.

Felix gjorde kväll direkt och jag och petter utforskade hotellet.

Det tog 2 minuter och sedan tog vi våran fria väg ut genom hotellfönstret ut till stranden och vidare till piren och satte oss.

I varsin hand ett par pilsner och en påse chips.

Vi satt där och andades in friheten och såg ut över det enorma hav.

Och tackade för det jobb vi har som får åka på såna här tripar.

Natten var vacker och våra samtal fick tiden att gå lite väl fort.

Solen hade gått ner för längesedan men det var ändå så ljust ute och hade vi inte börjat känna kyliga vindar hade vi nog suttit där fortfarande.


FREDAG

Bästa vädret ever.

WOHOOO!

Schteek på stranden.

Gick och kollade möjligheterna runtomkring hotellområdet.

Det fanns ett ställe som hette Skeppet där det var olika föreställningar av olika slag, ett mindre tivoli, ett äventyrsbad, ett hav med en vacker strand, en bar men en sjukt söt brud.

Det där med baren osv kommer senare.

Vi åkte i alla fall in till Piteå på fredagkväll, drog en pizza, gick på stan och kollade in invifningen till fotbollscupen som Felix syskon deltog i.

En trevlig och slapp dag men det var en sån där då det som kunde gå fel gick fel dock endast för mig.

Men petter och Felix var nöjda och är dom nöjda är jag också det.

Felix somnade och jag och petter tog oss till baren för att lugna ner kvällen.

Gick till baren och beställde varsin öl och varsin JD.

I baren eller resturangen var det sånt jävla liv att vi inte pallade.

Vi frågade om vi fick ta ut våran öl och JD och dricka den i hotellet?

-Absolut får ni det.

Underbart tyckte vi.

På väg ut ur baren blir vi stoppade av vakterna där som på bredaste dialekten.

Nej ni får inte ta med alkoholen ut.

Efter lite tjat och diskutioner med både barpersonal och vakter fick vi sitta i den jävla baren och suga i oss skiten.

Den stackars barbruden som senare visade sig komma från sundsvall?

Aldrig sätt bruden.

Inte visade sig för oss på resten av kvällen.

Vi insåg att det stället inte var rätt för oss en dag som denna gick vi senare till hotellrummet och gjorde kväll.


LÖRDAG

Bad i äventyrsbadet, kollade in en piratföreställning och mestadels glassade runt.

Varmt, så djävla varmt.

Jag och Petter fick göra kväll rätt tidigt den dan och eftersom att det skulle bli våran sista så passade vi på att göra Piteå.

Tjenare!!

Vi satt på rummet och Petter bjöd på Konyagi.

Afrikansk sprit, testa inte.

Var chev redan efter 1 dl.

Petter hade barskola och sen gick vi till baren och köpte öl.

Eftersom att klockan var före 22 fick vi idag ta med oss ölen ut.

Vackert.

Vi köpte 2 på stört för att få sitta ute ett tag.

Både jag och Petter var märkbart berusade efter Konyagin och ölen.

"Det här kommer gå åt helvetet"

"Japp"

Bra där, redan då borde vi gått och lagt oss.

Men i stället går vi in till baren eftersom att vi var mer i stäming idag så passade stället oss som fisken.

Barbruden från sundsvall hade även ett namn, Beatrice.

Hon var snabb att be om ursäkt för gårdagen.

Bra där.

Petter blev genast tjenis med ett gäng brudar från Piteå.

Vi lärde oss 2 saker ganska snabbt.

1 Det heter inte Piteå. Det heter Piteeeeee

2 Driv inte om Piteå för Piteåbor.

Bra då vet vi.

Som vi blir efter lite alkohol i kroppen har vi svårt att göra som folk ber oss göra.

Vi fortsatt att driva om piteå.

Petter fick en smäll på käften av en brud.

Och jag förstod, trodde jag. Driv inte om Piteå.

Sen räckte det med att jag sa "Men vad gör man egentligen i Piteå"

Pang.

Bra där.

Men vi blev vänner igen.

Såg att klockan blev midnatt.

Jag beställde Cola resten av kvällen.

Petter fortsatt dricka öl.

Petter blev fullast, fullast i Piteå.

Efter att jag blivit dissad en strandpromenad av Beatrice.

Varför?

Petter berättade för mig.

FÖR DU ÄR SÅ JÄVLA FUULLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLL!

Tack. Och du är inte full?

Han hade stått och konverserat med en brud 1 timme innan han förstod att hon var nykter.

Bra där.

Vi kom på att gå och lägga oss vore en bra idé.

Vi kom till rummet och petter däckare direkt.

Jag pallade inte sova, jag gick till piren.

När jag suttit där ett tag hör jag att det kommer någon gående bakom mig och jag trodde det var Petter.

Nix!

Det var 2 norskor som kom och delade ett par timmar av sin natt med mig.

Vi satt där och jag förstod inte ett ord av vad dom sa men dom förstod det jag sa.

Hmm okej bra där.

Men vi hade i alla fall trevligt.

Sen när jag sa att det var dags att gå hör jag ännu en person bakom mig och då var det petter.

Jag tror att han gick i sömnen.

"Vafaan hur kan jag vakna upp där borta på stranden när jag gick och lade mig i sängen?"

Han pekade på andra sidan havet typ.

Jag bröt ihop av skratt.

Jag kände mig rätt nykter och tyckte det var dags att sova.

Men jag tyckte synd om Petter som var så jävla trasig så jag gick och köpte mackor vid 4-5 för att han skulle slippa vara så bakis.

Tjenare.

När vi vaknar kände jag mig död.

Och Petter rätt pigg.

Jag blev bättre efter lite frukost.

I bilen var jag ett lik och sov typ hela vägen hem.

Populärt.

Petter mådde oförtjänt jävla bra.

Det var ju han som borde vara bakfull och inte jag.

Livet är så sjukt orättvist.

Men men.


Man kan vara full och man kan vara "Piteåfull" oj förlåt mig.

"Piteeeeefull".


Fridens.



På väg..

2009-06-25 12:43

I skrivande stund sitter jag i en bil på Högakustenbron.

Jag sitter med mina bärbara och mobila bredband som fungerar sådär.

Felix sitter brevid med sin bärbara dvdspelare och inom kort är det Lassemaja som visas.

Mustigt.

På väg till Piteå.

Har inga förväntningar alls och vet inte riktigt vad som väntar.

Vad man kan göra på dagarna förutom att bada.

Vi ska ju trots allt vara där tills på söndag och bada 4 dagar käns lite segt.

Skönt att komma bort ett tag.

Andra åker på festivaler och sänker bärs efter bärs, ligger med varanda i tält, sover i fyllehäcken, skriker till Pimme Thåström, Lasse Winnerbäck, Uffe Lundell, Ledin och resten av sveriges artister och för att inte tala om alla coverband som huserar i alla sveriges öltält.

Själv åker jag till Piteå och återhämtar mig.

Men jag kommer garanterat att sopa i mig en och annan pilsner någon kväll.

Nu blir det Lassemaja.

Skål!


Seg i knoppen, pigg i skallen och brun om kroppen.

2009-06-24 17:38

Undrar varför jag just satt och knåpade som attan med rubriken för att få den att rimma?


Fantastiskt.

Folk påpekar att jag ofta använder ordet "fantastiskt" överdrivet.

Jag tänker som så att om jag ler och använder positiva ord ser min omgivning mig som en glad och positiv person.

Det är väl rätt schyst att dela och sprida glädje?

Fantastiskt!


Har nyss kommit hem från Petter Purkele's stuga.

Sitter och är förundrad över den stillsamma och lugna känsla som ligger i sommarstugor.

Det där harmoniska lugnet som liksom sitter fast i väggar, tak, balkonger och framför allt utedass.

Utedass är fan frihet i friheten.


Jag ringde Petter i går på dagen och undrade hur planerna såg ut.

Hans plan var i stugan, han lät så jävla lugn och avslappnad på rösten.

Hur ser din plan ut frågade han.

Kom hit?


Jag funderade en stund över hur situationen var.

Jag kände inte mig stressad eller upprymd över hur jag hade lagt upp min dag men som alltid är jag alltid öppen för förslag.

När jag klev ur bilen med väskan på ryggen kände jag hur jag inombords föll ihop.

Antar att det var stressen som försvann.

Jag såg ut över havet, tog av mig skorna och gick ner till stugan och satte mig och kollade på när Petter kockade.

Sen blev jag bjuden på middag och vi satt och åt middag 10 meter från vattnet.

Efter maten kände jag att det var verkligen det jag behövde.

Inte att äta men att komma bort, att landa någonstans och samla mina tankar och bara låta allting vara.

Petter bjöd på öl och jag bjöd tillbaks.

En skål med chips togs fram till fotbollen.

Jag kom fram till att en öl, chips och fotboll på tv är förbannat friskt för själen en sommarkväll.

Sen tog vi varsin "måstol" som Petter valt att kalla dom.

En ovanligt skön solstol till bryggan i ena handen och i andra en kall öl.

Satt oss längst ut på bryggan och riktade stolarna mot solen och såg den gå ner.

Sen såg vi slutet på fobollen, fikade och sen blev det natt och vi läste varsin serietidning och sen däckade vi direkt. Tror jag.

Vaknade i morse av att jag trodde jag skulle torka ut eller brinna upp.

Petter's ack så mysiga sovstuga hade på förmiddagen förvandlas till en bastu.

Man kanske får skylla sig själv när man sover till 11.

Hur som helst fick vi slita.

Jag är inte som person van att slita fyskiskt.

Sånt där med styreträning eller gym eller någon aktivitet där man blir anfådd är inte min grej riktigt.

Jag blev lite paranoid när vi blev ombedda att bära upp stockarna.

Men jag såg det som om att jag fick ju ändå vara där och det var ju trots allt det jag behövde.

Då kunde jag allt bära och dra lite stockar.

Efter 30 minuters slit var vi klar.

Allt gick fövånansvärt enkelt och jag hade lätt kunnat gjort det en gång till för att vara i en stuga så där 1 dygn är för mig som en hel veckas semester.


Där i stugbyn eller vad man ska kalla det fanns det massa småstugor runt om kring, små, stora, tomma, bebodda, vedstugor, båthus, friggebodar, utedass och ja lite allt möjligt.

Vi gick förbi en stuga och utanför låg en man på rygg i en hammock och löste korsord.

Det såg förbannat härligt ut, hans lugn, lade tingningen på bröstet, drog upp solglasögonen och rörde endast på huvudet och höjde upp ögonen och hejade försiktigt på oss när vi gick förbi.

Sen drog han ner solglasögonen, lade ner huvudet i samma position, tog sig åter an korsordet och återvände till sitt lugn.

Sen när vi gick tillbaka engagerade han sig inte i att ens kolla upp eller heja.

Han visste ändå redan att det bara var vi och att heja en gång till skulle kännas för överdramatiskt.

Just som honom vill jag vara.

En dag, en dag.


(Korten ovan är på Petters brygga idag på dagen)

Midsommar och allt där till

2009-06-21 20:57

Vaknade 09:55 i fredags, 85 minuter hade klockan ringt utan att jag hört den.

Bra där.

Jag hade lovat att vara uppe hos Felix vid 10:00 eller lovat och lovat?

Jag skulle börja jobba då så att jag hade väl egentligen inget val.

Men hur som helst fick stackars Tony Montanaman komma och hämta mig.

Snälla arbetskamrater man har.

Skyldig han en nu och Bosse som var snäll att låna ut bilen.

Skyldig han en också.

Hur som helst så fyllde Felix 16 år.

Dagen startade lite smått kaotiskt men det ska väl antagligen vara så eftersom att det var både grabbens födelsedag samt midsommarafton.

Vi var ute och raggade lite, letade älg och poliser.

Utan resultat.

Sen sov jag hos Felix, mycket underhållande då Felix skrattade fram till 00:30. Och jag också åt att han skrattade så länge och mycket.

Total lycka.

Dagen efter vaknade jag strax före 9 första gången, felix sov så jag somnade om.

Sen vaknade jag vid 11, felix sov fortfarande så jag somnade om igen.

Sen vaknade jag 10 minuter i 12 av att felix låg i sin säng och stirrade på mig och när jag vaknade sa jag "är du vaken nu?" Då började han skratta lika högt som innan han somande.

När vi hade käkat frukost och gjort oss klar för att möta dagen sa jag att idag är det mycket poliser ute och Felix skyndade sig att hämta Bosses bilnyckel och sen drog vi.

Efter lite mer än 1 timmes letande gav vi upp och åkte på mcdonalds och köpte käk som en kompensation för det så klena polispådrag ute på vägarna.

Dagen gick och kvällen kom och strax efter klockan 21 gick hem från felix.

Med skorna pekandes mot Hemköp och ett sexpack bärs.

Bra där.

Lätt att köpa bärs efter 21 på midsommardagen.

Bra där Jonne.

Utan öl så lade jag mig i sängen vid 03.

Vaknade idag 17:45.

Tjenare dagen.

Acceptera det du inte kan förändra

2009-06-16 17:02

Ja, det är väl så.

Det är väl bara att acceptera och anpassa sig efter det men inte kan förändra.


Ingen har makt nog att förändra världen, inte själv.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma.

Det är för många lösa trådar, för många led att ställa sig i, för mycket av allt men aldrig av det goda.


Nu sitter jag på bussen från Sundsvall till Härnösand.

Mina medmänniskor på bussen suckar över ombyggnationerna av E4an, vilken tid det tar att åka runt och den gamla E4an verkar för gammal för att färdas på.

Men är det värt att klaga, att göra sig irriterad över nått sånt?

Acceptera det du inte kan förändra.


Själv tycker jag att det är skönt med lite förändring i det annars så platta bussåkandet, den annars så trista sträckan vi alla åkt flera hundra gånger.

Är det så farligt med en förändring eller är det kanske skönt att ha någonting att klaga på?


Senaste dagarna har varit ganska stillsamma.

Skapade min egen lycka igår då jag packade grejerna och drog till Mirja, där jag kan vara mig själv, samla mig själv och lyssna till hennes ord.

Allting gick väldigt fort som vanligt när man trivs och inte vill att det ska ta slut.

Vi drack vin till Lars Winnerbäck, till Sigge Hill, till Per Persson & till alla andra konstnärer som har kunskapen att förmedla den där känslan.

Men dom största konstnärerna var ändå vi som gjorde nått så vackert av en helt vanlig måndag.


Jag börjar sakta men säkert acceptera sommaren det som följer där till.

Acceptera stressen.

Acceptera dårarna.

Jag börjar få ordning på mig själv och börjar få lite perspektiv över hur sommaren för mig kommer bli.


Visst, jag kommer missa Lars Winnerbäck på Peace and love.

Men jag kommer få se Stefan Sundström på Urkult.

Jag kommer vägra se mig själv stå och skrika med en öl i handen på Gatufesten.

Men jag kommer att åka till Piteå med Petter och Felix.

Jag kommer åka till Göteborg med Petter och Felix.

Det är väl så det är.

Allting handlar om prioriteringar och jag prioriterar en helg med vänner framför en helg med fylla, kaos och en scen framför mig.

Från det ena till det andra.

Jag tog lägenheten, jag flyttar sista juli.

Min sommar blev planerad på samma kaotiska sätt som alla andras, jag hann knappt andas och känna efter utan jag ser i min kalender att allting faller på plats på något sätt och sen är det väl bara att hålla i sig, åka med och hoppas att jag hinner leva lite också.


Den röda tråden har jag fan tappat för länge sen.

Snart är jag hemma i mitt lugna hem.


Sommaren är dårarna och stressens tid.

2009-06-12 16:39

Nu är det väl sommar, till ordet i alla fall.

Värmen och solen motarbetar våran vilja och visar vem det är som bestämmer.

Vi kan inte annat än dra ner byxorna och böja oss fram och ta emot.


Sommaren är tiden för 3dagars fylla, balkongfolkets tid, festivalernas tid, stressens tid & dårarnas tid.


Den senaste veckan har givit mig ett totalt mörker då alla jag pratat med bara pratar om vad dom måste hinna med i sommar, vad dom absolut inte får missa, vilka dom måste träffa, vilka artisters sånger dom ska sjunga med i, dom ska ligga på stranden hela dagara,  dom ska även hinna med att åka till stugan och vila upp sig och man får ju inte glömma bort att leva också.


Nä det är väl klart att man måste göra allt det där?


Människor i min omgivning jag kan ty mig till som alltid har fötterna på jorden & ett personligt lugn jag kan gömma mig i då jag behöver det.

Men som det är ju är allt en konstant fylla.


Varför ska man planera och stressa upp sig så fort det blir sommar?

Varför kan man inte gå i samma tempo man gör på vintern och sätta sig ner och andas?

Inte känna hela tiden att man är på väg, att man måste dit, att det måste hända precis nu?

Jag menar självklart kan man väl gå på festivaler och beblandas och se artister men en festival som är i slutet på juli pratar man om som det är i morgon, svårt att hänga med i stressens och dårarnas tid.

Själv tänkte jag åka på Urkult och se Stefan Sundström, dricka mig berusad i stugan, ligga på en strand  någonstans en dag. En dag, inte i morgon utan en dag när det passar mig.

Inte när det passar andra.



Lars Winnerbäck - Med bussen från stan.


Tjiing



Det svåraste är att vara dig själv i en värld där andra försöker få dig vara ...

2009-06-12 04:25

Grymt löjlig rubrik, jag vet.


Saken är den att den texten stod stort på en svart vägg med vit text hos frissan när jag var och klippte mig i onsdags.

Ironiskt nog är var det så att jag valde aldrig själv att klippa mig och trivdes i mitt långa ovårdare smått kaotiskta hår.

Det var påtryckningar från bla Felix mamma, min mamma och vänner som  beslutet om skörd blev sanning.

Fan, jag börjar bli som alla andra.

Jag bloggar ju till och med.

Men jag kan trösta mig med att jag inte har någon tv.

De där materiella tingen som inte ger mig någonting egentligen, förutom en tillfällig rastplats i vardagen.

Hur vore världen om alla inte var som alla andra, eller om alla andra inte var som alla.

Vilka är egenligen alla andra, den stora skaran man drar över en kam när man säger alla andra?

Och vilka är då dom andra som inte är dom alla andra?

Djävla snårigt det blev nu men det går att nysta upp bland alla orden.


Hur är det man gör nu då?

2009-06-12 01:38

Vafan, nu sitter jag här framför en blogg igen.

Igen som så många gånger förut och den här gången ska jag faktiskt börja pulicera mina inlägg för andra än mig själv.

Jag hade en dialog med mig själv i bilen på väg hem.

Kände att jag saknar någonting att fundera över, någon slags kreativ sysselsättning och att skriva en bok saknar jag både fantasi & livserfarenhet för än.

Den enda rädlsan är att en blogg för mig övergår till ett ställe jag kan gömma mig, där jag kan finna någonslags trygghet och ett ställe där jag får utlopp för mina tankar.

Fast efter att jag glidit genom hundratals bloggar under det senaste året

är det just det kanske en blogg är till för.

Och här just nu i denna stund erkänner jag mig besegrad av omvärlden och blir lite mer som er alla, alla som bloggar, alla gör verkligen det.

Utom jag, tills nu.



Hur gör man  nu då?

Vad skriver man om?

Skriver man till någon, måste man tänka på vilka som eventuellt kommer att läsa, bör man bry sig om vad man skriver då det är svårt att ångra det man skrivit?




Okej.



Hmm dagen startade..

Nej.


Jag gick ut på stan och kollade på studenterna.

Nej.


Jo det gjorde jag.


Okej nu då.


Den här dagen började igår då jag och Petter då satt nere på skeppet och drack öl och surrade skit.

Han drack sina stor stark med stor njutning och verkade väldigt belåten över den svenska ölen då han varit i Tanzania 6 månader och kom hem i Måndags.

Själv drack jag Killkenny och Guinnes som en resa härifrån.

Han längtar till sverige och jag längtar bort.

Ironiskt nog möts våra vägar och våra samtal rann på väldigt vackert genom dåtid, nutid och framtid.


Han inser nog inte själv att än är det bara hans kropp som kommit till sverige och hans själ är kvar i Tanzania.

Han har vackra historier att berätta om hans upplevelser, människor han träffat och det han själv inser har förändrat honom och på vilket sätt det har förändrat honom på.

Men som han själv säger, jag har fullt upp med att landa, du får ha tålamod käre kamrat.


Absolut svarar jag.


Klockan blev 00:00 och jag kände att det var tid att gå hem.

3 öl var en betongkepa för mig efter jobbet.

Vi bestämde att han skulle ringa mig på förmiddagen idag och ta vägen förbi innan vi gick och spanade in studenterna.


Och precis som vi sagt ringde han och jag gjorde mig i ordning och gick och mötte honom och vidare till Härnösands gymnasium.

Mycket folk. Fan så mycket folk, jag trodde inte att det fanns så mycket folk i den där stan.

Brudar, överallt brudar.

Tack gud, min dag var gjord.


Sen skildes våra vägar efter lastbilsflak med färdigutbildade ungdomar.

Min tanke gick i en bana med att låta ungdomarna vara lyckliga idag ovetande om hur arbetsmarknaden ser ut.

Trist att gå och bära vetskapen om deras helvete framför dom.

Men man så kan man inte tänka Jonne.

Jo det kan man.


Hur som helst.

Jag satt mig några timmar senare på buss 210 Sundsvall.

Målet var matfors, min bror.

Han har skolavslutning och jag som storebror vill se honom i alla fall en gång på en skolavslutning.

Då jag är rent ut sagt jävligt dålig på att bry mig  om såna här saker.

Men jag vill jag ha det gjort och det fick bli nu.

Nu kan ingen komma och säga till mig att jag inte varit på min brors skolavslutning.

Alla som har skolavslutning har sin familj & vissa hela släkten med sig.

Vem är jag bland alla dom människorna?

Det där är förbannat svårt, folkmassor där mammor ska fram & förbi till sina barn.

Pappa står och håller i en blomma, mammas handväska och ska samtidigt försöka knäppa kort.

Lärarna är lika lyckliga som barnen, rektorn håller ett tal på 40 minuter som varken lärare, elever eller föräldrar orkar lyssna på.

Vissa har blomkransar i sina hår, färgglada klänningar, pojkarna har en skjorta mamma tvingat på dom och alla vill hem.

Fördjävla bisarr situation.


Ja hur som helst är det väl sommar nu och jag fyllde 24 i onsdags.

24.

Bra där, förtydliga att du fyllde 24.

24.


Nu vet ni.


Jag är fortfarande osäker om det är ett blogginlägg jag skriver.

Vem bryr sig egentligen om sånt här, vem bryr sig om andras liv och vardag?


Jag är 24 och sitter i morsans kök och försöker få ihop en text som ska verka så ointressant som möjligt och ute är det ljust trots att klockan är 20 över 2 på morgonen.

Balkongen och morsans vindunk lockar mer än köket och min bärbara dator.

Vore det rätt att sätta sig där nu med ett glas rött och en cigg?

Japp.


Lev väl och vakna lyckligt.