RSS - xml

Kontrollerades senast: 2018-11-09 02:50:10

free-to-be-me

"På väg mot livet"

2009-10-13 12:19

  


   Jag e bara så ledsen...trött...ensamen...

 

 

"Lösryckta dagar ur mitt liv"

2009-10-06 09:15

Mer sanning...

När X erkände att han va spelberoende, eftersom han chef berättat om förskingringen, så berättade han oxå om hur mycket han hade i spelskulder hos olika personer. Men d visade sig att han ljög...d fanns fler skulder som han inte berättade om för mig.


Jag frågade honom om d fanns nåt annat som han dolt för mig men han lovade att han hade berättat allt för mig. När jag frågade honom om varför han inte berättat för mig så svarade han att han ville "skydda" mig...skydda mig? Man kan inte skydda nån annan än sig själv med lögner! Jag sa till honom att d va bättre att lägga alla kort på bordet så om han hade nåt annat att berätta så tyckte jag han skulle göra d me en gång.


D gick ett par veckor å jag tänkte att d kommer nog ordna sig...d blir tufft men d ordnar sig. X verkade må sämre å jag kämpade på me att ta hand om barnen å mig själv, jag hade iaf fått läkarhjälp å anti-dep.tabl Då släpper X nästa bomb...han hade missbrukat kokain i ca. 1½ år...jag å mina närmsta hade misstänkt d men va inte helt säkra på d. Men nu erkände han för mig.


Allt for genom mitt huvud...hur han hade gett mig skulden för att ha svikit honom...hur han skulle ta ut skiljsmässa...hur jag förnedrade mig själv genom att tigga på mina knän om hans förlåtelse...hans ansiktsuttryck när han satt den dagen i köket...


Jag blev totalt blank...jag "försvann"...


Hur kunde han...hur kunde han va så iskall den dagen i köket...


Han började berätta hur mycket koks han tog...hur mycket han hade som va knarkskulder. Han skröt för mig om hur mycket koks han kunde ta, hur han klarade av att ta mycket mer än va knarkare som hade hållt på i fler år än va han hade, hur imponerade andra blev när han snortade å tyckte han va "galen"...


Jag fick inte fram ett ord...jag satt bara å undrade över vem fan han va? Va han verkligen min make...nää, min make fanns inte längre...han va förlorad...




Bild

2009-10-02 09:50

  





"Bild"

2009-09-22 11:10



  

Från dödslängtan till livslängtan...

2009-09-07 23:27

Visst har jag kommit långt...men jag tror inte att jag någonsin kan bli samma människa igen...eller jag vet! Jag förlorade mig själv...min själ, min personlighet, min gnista.


Jag har sörjt, verkligen gråtit över mitt gamla jag som inte finns längre. Jag försöker att acceptera mig själv som jag e nu, men undrar ibland om detta e jag...kommer jag förbli så som jag e nu...


Jag funderar väldigt mycket över hur man börjar leva igen...d e svårt att bli levande igen när man har varit "död" i så många år, har glömt hur man gör eller hur man är.


Jag e rädd för att jag inte ska kunna känna något för en kille/man igen. Att jag älskar mina barn e en helt annan sak, en annan sorts kärlek...


Tiden får utvisa...men tänk om tiden inte räcker till...