RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-09-11 12:21:41

foreverandalways

Ultimata glädjen

2013-08-12 20:38

OJ, kom knappt ihåg hur jag kom hit. Har inte bloggat sedan i vintras tror jag. Men fick nu ett sug när tankarna och känslorna flög runt. Varför? Jo, för ett år sedan idag satt jag med nerverna överallt.. det var nyfikenhet, glädje, spänning och samtidigt oro och rädsla för så många saker.

Jag var då nämligen höggravid med mitt andra barn och skulle in nästa morgon för ett planerat kejsarsnitt.

Jag hade ju gjort det en gång tidigare. ca 2 år tidigare, och var nog nästan lika nervös då.

OM jag ska vara ärlig, så vet jag nog inte vilken gång som är värst. Första gången då jag inte visste något hur det skulle vara, eller andra gången när jag visste.

För självklart visste jag att det gick bra både jag och bebis överlevde utan problem, men andra gången har man redan ett barn och är ännu mer rädd att något ska gå fel, för det då även kommer drabba henne.


Vår då nästan 2åriga dotter kände nog på sig att det var något den kvällen, för när vi skulle försöka (som om det skulle gått ändå med dom nerverna :-) somna tidigt så vaknade hon och ville bara vara med mamma och mysa i sängn vid tolvslaget typ. Något hon stortsett aldrig gör. Men det var riktigt mysigt.. MAn blev starkare, samtidigt som man kände att hon fick den närheten om något skulle gå fel..hemsk tanke, men ändå..

tänk om något skulle hända mig..?hon skulle bli utan mamma.. eller om något skulle hända vår nästkommande skatt..det skulle även drabba henne då jag skulle bli totalt förstörd..även hennes pappa såklart..


Men för att undvika tänka på alla what-if negativiteter, så tittade jag på den extrema magen som sparkade för fullt och drömde mig till operationssalen där jag mindes den mest underbara känslan man kan uppleva..ljudet från sin nyfödda dotter <3 . . när man hör hennes andetag igenom gurglande gegga i munnen och allas gratulationer.. Känslan när man sedan såg den lilla (eller i vårt fall stora:) underverk som kikade på mig..och jag kikade för fullt om det var en tjej eller kille.. Vem var hon lik?..alltså denna känslan fick ta över alla oroliga nerver jag hade..det var den känslan som vinna nästkommande dag också..vilket den gjorde..


För den 13aug 2013, gick vi ut från huset med vår sovande nästan 2åriga dotter kvar med barnvakt, och satte oss i bilen mot sjukhuset.. Samma tid som sist.. Man minns musiken..man försöker ta in allt..

Varje gång ser det ut som vi ska åka utomlands för vi kommer med dragresväskor efter oss..en för bebisens kläder, en för mammans och en för massa underhållningsprylar ( bok att skriva ner allt efter förlossningen och närmsta dagarna, kameror mm).


Vi gick och ringde på dörren till förlossningen och välkomnades in. Vi fick exakt samma rum som förra gången att förbereda oss i..lite komiskt :-) In kommer samma kirurg och skämtar..narkosen kommer, sköterskor kommer, klär om oss, fotar lite mm.. och sen bär det av.. spinalbedövningen..det mindre roliga..aj aj..well well..man lägger sig ner och man känner hur det börjar röra runt i magen..det dras och flyttas.. man hör hur det suger och jag tjatar på David att fotografera, men han är förstelnad och vågar inte titta..sköterskorna flinar och tar över :)

Efter en stund hör man skriket..och man får se ännu en liten tjej..inget lik sin syster (då:).. återigen har man fått uppleva den ultimata glädjen!


Jag får henne på mig undertiden de syr ordning mig och sen bär det av tillbaka till rummet.. där myser vi med vår nya familjemedlem och får vår mycket efterlängtade frukost (speciellt för en som inte fått äta på länge pga operation..


Imorgon är det redan 1 helt år sedan denna damen kom till oss.. Grattis till vår Underbara dotter och lillasyster Hailey på din (imorgon redan) 1års dag..


(undra om hon har åldersnojja och därför hon inte vill somna nu? :-P )


         

Känslorna

2013-02-27 08:06

Romantiker; hopplös sådan..kärlek..mäktigheten i det..

Film/seriefantast; inlevelsen,handlingen,närvaron

Musik;röst;text...


Allt detta handlar om känslor. Allt detta är något jag alltid varit vääldigt intresserad av. Tolkningar. budskap.livet Att då få allt det i samma ögonblick blir starkt för mig . Jag går in i en djupare tankevärld på något vis. Lever mig in i känslan som förmedlas.. Endel av er kanske kan förstå en del av det jag försöker beskriva.


Som nu. Jag ser slutet på ett program där det handlar om ett par som kämpat för varann länge, men de har fått gå igenom massa hinder. I denna scenen blir det ett farväl. ett stopp på den cirkel de gått runt i så länge. Man får då se att dessa två skådisarna verkligen kan hantera agerandet så bra att man lever sig in i deras känslor. att karaktärerna får liv och faktiskt inte bara är på tv. Den känslan har ni kanske känt av lite när ni sett någon film någon gång..när någon dör, föder ett barn eller annat känslofyllt..De agerar så trovärdigt att man inte kan låta bli att fälla en tår.. många av er tjejer där ute vet nog vad jag menar :P


Att de då i denna scen har kärlek  är ju självfallet, men när de även sätter in en låt som börjar såå passande in i deras agerande av farväl gör att man faller djupare in i scenen och dess känslor blir som en verklighet för en. Dessutom har låten en text som är stortsett skriven till deras historia och text är en oootroligt viktig sak inom musiken.det ger liv i låtarna. När låten börjar med piano och en röst...ja jag kan knappt beskriva det.. det låter som jag babblar osammanhängande nu va? :) Men det är är min poäng kommer in..


Kärlek, film, musik..tre stora saker för mig(och världen). när de slås ihop och faktiskt lyckas

få det till några minuter av mäktighet så blir jag som tagen..jag kan gråta.. Nu vill jag ha mer.. Ja visst e man knäpp eg.. man vill se en film som man vet man kommer gråta till.. Ja det är precis vad jag vill.. Få den där känslan när man kan minnas all hjärtvärk man själv gått igenom vid avslutande förhållande osv..bara för att nästa sekund inse att det var värt det, för nu sitter man med sin man bredvid sig och sina sovande barn uppe..det blev ett hopplöst romantiskt slut tillslut :)


Har ni tips på någon film? Kvittar om jag sett den..bara sugen på hamna i drömmarnas värld..


http://www.youtube.com/watch?v=rHVlW5K5jCc från minut 16:05 ca

1år senare.. :)

2013-02-04 20:25

Idag är det redan 1 helt år sedan vi stod i kyrkan och lovade varann evig kärlek :) En dag som var sååå mycket kallare och absolut finare än idag.. tur var väl det :-)


Den morgonen kikade man på termometern och såg -18C. Idag ett år senare står det ca 0C.


När man då kikade ut genom fönstret så låg det glittrande gnistrande vit snö på marken från solens strålar och vinden var helt stilla. Idag ser man dystert mulet väder med snöblandat regn och vinden igenom träden ger en fakta att det faktiskt är så kyligt ute som det ser ut.. Man kan inte tro det, men hellre - 18C och fint än dagens väder..


Jag kikar på min blombukett som jag hämtade upp förra året vid 11 tiden.. den var då limegrön och vit med lite svarta detaljer.. Idag är den gulaktig, men ändå antikt stilig :)


Jag ställer mig idag på vågen och väger ca 3kg mer än vad jag gjorde för ett år sedan, då gravid i vecka 13.. Efter den veckan gick jag upp ytterligare hmm..ca 23kg. Av dom är 20kg borta idag..men kvar återstår det 3kg  +  de 5-6kg som jag gick upp de första 13 veckorna också..


Av alla dom kilona kom ju självklart något positivt. För ett år sedan stod jag som sagt gravid i v13 med vårt andra barn, som idag är en liten tjej på 5, 3/4 månad :) Dessutom var vår äldsta dotter förra året ca 1,5år och idag är hon alltså 2,5år.. Mycket skillnad på båda barnen kan man ju absolut säga :P

                               

Vad har vi gett oss in på?

2013-01-27 16:16

Det kommer nog bli en mysig, intressant och skrattande tid framöver.. Varje dag ser man hur lilla Hailey växer och utvecklas. Ja, varje dag kan faktiskt göra skillnad.

Tro det eller ej. Den person hon var förra veckan kan ha förändrats till en ännu mer framåt, nyfiken, smart och skojsig person. och absolut en mer bestämd person :) För vilja har hon hihi. Att sitta och titta på henne försöka göra något nytt som att ta en sak liggandes lite för snett framför henne, komma framåt i gåstolen eller bubbla med munnen, får iaf mig att få värk i ansiktet efter att suttit leende så länge. Man ser verkligen hur hon funderar och hur hon blir smartare. Man kan inte låta bli att skratta när hon sitter i stolen och kikar när pappa och storasyster kastar boll mellan varann och hennes huvud går i rekordfart från sida till sida efter var bollen hamnar.


Nu börjar det ju komma allt mer ljud och försök till kommunikation med oss andra i familjen, vilket får mig att minnas hur Savannah var i den åldern. Hon var ju då ensamt barn.

Jag kan bara tänka mig hur Hailey kommer att försöka ta kontakt med storasyrran det närmsta året och försöka få henne att förstå, att leka och att skratta åt henne..ojoj jag drömmer mig bort.. vilken tid.. Om man trodde det var mysigt att se på dom tillsammans nu, så lär det bara bli bättre och roligare :-)


Tänka sig att jag skapat dessa personer. Att bara för att jag och deras pappa träffades och tog oss hit vi är idag, så existerar dessa två små tjejer och de kommer för alltid vara systrar. Det är dom två som kommer växa upp ihop och skratta med varann, gapa och skrika och slänga igen dörren mot varann och fnittra över pojkar med varann..De som kommer teama ihop sig mot oss i tonåren och förmodligen vinna..ojoj.. Med pappas charm och med mammas beslutsamhet..vad har vi gett oss in på? :-)


   

ooooj va tiden flyger iväg...

2013-01-09 21:25

Visst gör den..? På söndag är redan vår andra dotter 5månader. Var det inte alldeles nyss hon låg i

magen? Samtidigt känns det som evigheter sedan. Minns det inte. Kan titta på denna hemska efterblivna klump till mage (kassa magmuskler efter min eeextrema mage som de flesta sett) och tänka "hur fasiken fick hon plats där inne??" har jag dessutom gått igenom det två ggr?? Många minnen kan flyga förbi nu förtiden.


Här om dagen gjorde jag spaghetti och köttfärsås och tittade på den tråkiga färglösa färsen när den bryndes i pannan och mindes som igår hur det var förra januari.. när jag gick förbi den pannan och fick springa iväg mot toa och spy av doften..haha.. kan skratta åt det nu, men det var verkligen inte skoj att må så illa i gravidteten..speciellt inte när man var mitt i flytt, sälja hus och sista bröllopsplaneringen..


För ja just det, för ett år sedan var det bara 3,5 veckor kvar till vårt bröllops skulle skapas..alla våra bröllopsminnen. mycket var nervöst inför dagen..hur skulle vädret bli var ju bland de största frågetecknena..februari är ju kanske inte en all för säker dag för fint väder...men vilken månad är det egentligen här i Sverige? :P Men jag ville ha min mysiga varma (med varma menar jag kärleken som värmer upp oss, från kylan utanför:) <3 kärleksfulla dag.. med tända ljus för att tända kärlekens

låga när mörkret och kylan var utanför..romantiskt tycker jag..å jag är ju hopplös romantiker.. Men men inte alla som såg det så.. vet inte hur många ggr mormor frågade mig vaaarför jag tog en sådan dag..vaaaad gör jag om vädret blir fult :) ja du mormor, vad hade jag gjort om det spöregnar och åskan på sommaren då? varit mulet och dystert som gav huvudvärk? änna värre problem ansåg jag ju då. på

vintern var man ändå förberedd på det kalla.. Men vi behövde inte oroa oss..nej då..dagen blev heeelt underbart perfekt. -18 C stod termometern på när vi vaknade den morgonen och brrr va nervösa vi

blev. Men andrenalinet höll uppe värmen..iaf på bruden som sprang runt i axelbandslösklänning och inget över.. :P Solen sken, träden stod stilla av vindlösheten och snön glittrade fint över alla landskap man såg..och ja, landskap såg vi mycket av, då vi valt en kyrka mitt ute bland alla åkrar.. jag hade en vision..en vision av all brun mark skulle bli vit och glänsa av solens strålar..min vision blev sann

:) <3

Vi gifte oss rättså sent, för att få mörkret att ge oss den varma romantiska stämningen, men ändå inte för sent för att missa se den fina vita miljön runtomkring..Perfekt..även där funderade många varför det var sent, men jag är hel nöjd.. Satt här om dagen och såg på the kardashians..så fel kan jag inte varit ute med bröllopsstil alltså..för de hade senare än mig (visserligen har de ju längre soltimmar mm:) och de hade svarta dukar, med vita detaljer till och vitlime blommor.. Jaha, hur var mitt bröllop? limegröna dukar, med svarta detaljer och även lite vita samt limegröna detaljer och blommorna var vita och limegröna :) Var lite kul att se, eftersom många säkert tänkte man skulle ha vita dukar överallt för det var bröllop..well well.. det är väl inte bröllopets dag, det är väl vår dag? :P


Ja som sagt, det blev en bra dag..jag klarade mig från att spy (den dagen men inte dagarna framför eller efter:) och hade riktigt skojsigt.. Snart är det som sagt ett år sedan och sedan kommer dessutom alla hjärtans dag..såå man började ju fundera på lite saker.. Man har ju räääättså mycket begränsningar när man är föräldraledig och som sagt har två små barn, men nåt måste man ju komma på..å helt plötsligt flög idéer iväg..tom så långt att jag kom på 30års present (till nästa år) till maken..yes.. meen, nu ska man lyckas smida dessa planer i verk..inte heller det lättaste..å vad är ännu svårare..jo att inte avslöja dom till maken hehe..men hur ska det gå? när man kommer på nåt bra vill man ju gärna

berätta det för den personen man alltid berättar allt för hehe..iiiii :-)


Nej, nu vaknar 5månades lilla tjejen och vill mysa med mamma... och mamma måste bara mysa med henne, för den senaste 1,5 veckan har hon fått vara pappas flicka då mamma varit sjuk och rädd att smitta..osch osch va svårt det varit att inte få hålla henne tätt intill och pussa på lilla huvudet när hon skiner upp så där sött eller sprattlar mysigt med fötterna..ååh..


Samma med den mindre stora tjejen på 2år och 5månader, som säger allt roligare saker varje dag (och testar mindre roliga gränser varje dag..också nåt man kan skratta åt om några år :P )

Shit va tiden flyger iväg alltså.. Jag är mamma till två små suuuupersöta goa tjejer som kallar MIG mamma

har en man i mitt liv

en man som nästa år fyller 30, vilket gör mig snart 30 (fyllde nyss 26 men men:)

ska snart fira 1års bröllopsdag..wow..

     

Pepparkaksbak och annat..

2012-11-21 17:49

Japp, idag har vi bakat pepparkakor och Ja, idag har vi hängt upp julgardiner och burit upp allt julpynt (utom granen) från källaren för att fylla fönster och bänkar med.

Julskiva har även spelats.

Visst jag kan hålla med om att det kanske är lite tidigt, som såå många påpekar. Men allvarligt talat, vad gör det? Jag älskar jultiden. Det är varmt och mysigt med alla röda färger och julmusikens toner. Man blir varm inombords, trots den kanske isande kylan utanför.

Det är mer kärlek i luften på något vis :) Blir väl så när man kryper ihop i soffan under en filt tillsammans.

Jag anser iaf att det är synd att julen och julens pynt bara är uppe så kort tid. Jag tycker det är lite synd när det finns så mycket fint.

Tycker snarare att julkänslan försvinner strax efter jul. Då kommer nyår och allt annat att tänka på. Tex det jobbiga med att plocka ner allt julpynt. Sååå mycket tråkigare än att plocka upp det :-)


Så ja, i år kom julen upp lite tidigt..kanske känns ännu mer tidigt bara för vi har plusgrader och ingen snö, men det hindrar inte försäljarna som spelar julmusik och julpyntar runt om i landet. Man kan ju inte bli annat än sugen :)

och idag bakade vi dessutom pepparkakor första gången med barnen och då kände jag att jag ville få lite mer julkänsla ihop med det :)

Så om någon har problem med folk som tar upp julpynt nu (för jag är inte ensam :) Så se det såhär: Det kan inte finnas mycket allvarliga problem för dessa människor om de stör sig på lite julpynt :-) Det måste ju vara positivt :)

Tycker ändå att det ser inte hälften så konstigt ut att ha julpynt uppe här i Sverige en vecka innan advent, än att ha uppe julpynt i tex L.A med 20-30 plus och sol :P Det ser lite knasigt ut kan jag säga då jag var där i mitten av November för några år sedan och dom pyntade julen mer än vi gör :P


Hur var det för småbarnen att vara med och pynta i år då tro..Jo Hailey låg glatt och sprattlade på golvet, tills det helt plötsligt var jättelugnt och hon stensov..uttröttande att kika? :)

Savannah var helt till sig när hon kom ner och såg gardiner med tomtar på. Hon gick in i högvarv av upprepning och springande för att kolla överallt och påpeka det var konstiga tomtar och säga hohoho mm :)

   

3 månader

2012-11-13 16:30

Tisdag den 13e november 2012 är dagen då vår minsta dotter är 3månader....redan.. Ojoj hur snabbt kan tiden flyga? Samtidigt som det känns som att hon bara borde vara 1 månad, så känns det även som en evighet sedan vi låg på BB. Vilket alltså, idag är 3månader sedan. Tänka sig att idag låg man nysnittad x- antal kilo större med en ny liten person på sig, att lära känna. Allt var så spännande. Jag hade precis börjat ringa runt och berätta att vi fått en ännu en flicka till familjen :-)


Nu har vi bott tillsammans i 3 månader och vi flickor är självklart rätt starka individer och efter några år med oss blir nog pappsen det också :P


vad har hänt? Jo Hailey har de senaste veckorna sovit allt längre per natt. ofta mellan 7-10h, sedan äta lite och sedan sova 2-3h till. Perfekt :) Förra veckan blev dock lite ledsamheter då hon fick ta den första sprutan och den hanterade hon inte lika bra som storasyster. Hon blev mycket mer ledsen när själva stacket kom och osch vad det värkte i mamma och pappas hjärtan. Vi nästan började gråta med henne. Men efter liten stund i mammas famn och sedan nerlagd i en mysig overall i en mysig vagn så stensomnade hon och sov nästan bort hela dagen. dock märkte man av att bebisar kan vara på dåligt humör och vara sura. Den veckan var det inte lätt att få ett leende ifrån vår lilla docka..Nej icke. Men denna vecka har börjat allt bättre. Det jollras och det flinas för fullt. Speciellt efter en hellång sovande natt. Då är man jätteglad i vaggan :)


Nu hålls det på för fullt att försöka få lite familjekort, kanske något att sätta i tidningen, men det känns rääätt hopplöst ibland. Alltid någon som blinkar, gör nån grimars, har händerna i munnen eller fingrar mot näsa..puh..och leenden..ja de behöver man ju knappt inte räkna med hehe.

Det är heller inte det lättaste då Hailey spyr en hel del så man behöver få på kläderna en bra stund efter maten, men inte för nära nästa mål för då blir det ju sura miner av hunger..och sen nånstans i mitten ska sömnen passa in och samtidigt inte krocka med savannahs mat och sömn..puh..inte lättaste att få ihop ett familjekort man är nöjd med..man får ju heller inte glömma att vi vuxna gärna vill hinna göra ordning oss också..iii..


Snart är det jul och jag ser fram emot att börja spela julmusiken och få Savannah att dansa och sjunga med till den. Börja göra pepparkakor och se hur mycket som kommer i ugnen och hur mycket deg som hamnar i magen innan :) Hailey får glatt titta på bara. När man har två små tjejer i denna ålder, kan jag meddela att man såå gärna vill shoppa..men hepp..ska binda händerna..kaaanske en liten julklänning till bara..som de båda kan ha likadan..det är ju såå supersött :)


         

Helt otroligt nog så lyckades kameran faktiskt ta ett kort, när inte en, utan BÅDA log.. Historiskt ögonblick

Mammalycka

2012-10-22 16:42

... En lycka som ingen annan. Folk som upplevt den kan inte beskriva den otroliga känslan som går igenom kropp, sinne och själ när mammalyckan slår till :) Den kommer när man minst anar det. Man känner av den väldigt många ggr under första året av ens barns liv. Varje gång ens barn rör sig framåt i utvecklingen kommer en otroligt stark känsla av glädje och stolthet över en. Man ler med hela ansiktet så det nästan värker efteråt :-) Ens axlar blir tom stela av spänningen som går igenom kroppen när man iakttar sitt barn nå ett nytt mål.

Nu i helgen har jag varit med om 2 sådana underbara tillfällen. Först kom det första ljudet av skratt från min 2 månaders lilla stumpa. Man fick det inte på film, men dagen efter kom det igen och denna gången fick man några små ögonblick att förlänga minnet med för evigt :)


Idag kom nästa steg. Hon låg på sin filt och myste trött. Hon börjar dra ihop sig och vifta med benen för få balanserat kroppens tyngd över från ena sidan till andra och på så vis rulla över till mage.. Hon har gjort liknande förut och man har känt på sig att det ska bli snart.. och idag kom det..2ggr på raken vände hon över från rygg till mage :) Hon slog stora syrran med 1,5månader :) Man blir så stolt och den där mammalyckan går som ett rus igenom hela kroppen :) Spänd sitter man och väntar på att hon ska vakna igen för att se om hon kan skratta eller rulla eller något annat nytt mysigt som får ens hjärta att hoppa över ett slag :)


Samtidigt har man även utvecklingsfaser med sin äldre dotter.

2åringen. Där kommer ju dock många saker som VILL INTE DET osv.. lite mindre glädje rus i denna utvecklingsfas så att säga :P Men det kommer allt stunder då man bara ler åt henne också. Så

många nya meningar hon säger VARJE DAG..inget fel på språkutvecklingen kan jag säga :) Att se henne ta hand om lillasyster med att ge nappen eller flaskan är ju också underbart.. wow.. är jag mamma till två små tjejer.. har jag två döttrar.. bara det i sig är ren MAMMALYCKA :)



 

Att älska två...

2012-10-03 11:49

..barn.. Ja det är möjligt :-)


När man får sitt första barn hamnar man i sjunde himlen. Man svävar på små rosa moln av lycka och man får uppleva känslor man inte trodde var möjliga. Känslor som inte går att beskriva. För varje steg i deras utveckling blir man mer och mer "kär" i sitt barn. Hjärtat nästan skuttar över ett slag när man ser deras första leende, hör deras första skratt eller tom deras små snyft som är försökt till att förmedla något till oss :-) Detta fortsätter då utvecklingen fortsätter.


Sen kommer beslutet att skaffa ett syskon till det första barnet och man kan inte låta bli att undra..kommer jag kunna älska det barnet lika mycket som mitt första? Kommer jag kunna älska det överhuvudtagt? Kommer jag jämföra allt de gör på fel vis? Innan man träffar den lilla individen så har man faktiskt svårt att förstå hur någon mer ska kunna få plats i ens hjärta, då det är fyyyllt av kärlek till sitt första barn.


Men sen kommer den andra lilla personen in i ens liv och liksom där så sker det utveckling varje dag. Med detta märker man också hur man faktiskt faller mer och mer för denna lilla person också. Man kan inte tänka sig att den inte existerat och att man ens funderat på hur man ska kunna älska den. Hur ens hjärta får plats i ens kropp med all den kärlek man har är lite obegripeligt :-)


Att få ett barn är mirakel. Att få två är dubbel dos av lycka och kärlek :-) En oförklarlig glädje. Jag sitter och kikar på min äldsta dotter (2år) sittandes framför min yngsta (7v) och hon pratar med henne. Frågar henne vad apan säger och sen gör apans ljud, hon frågar vad fisken säger och likså där gör hon ljudet. Samtidigt ser man hur ens yngsta dotters ansikte skiner upp för all uppmärksamhet hon får från storasyster :) Hopps, där kommer det lite spy och direkt tar storasyster på sig rollen att sköta om lillasyster och går och hämtar en spyhandduk och säger "hon spydde" och torkar henne runt munnen :-) Vilken kärlek som går igenom ens kropp när man ser detta.. En kärlek större än något annat i världen..


En kärlek som just nu gjorde att jag var tvungen att sätta mig och skriva av mig det istället för att nypa och äta upp min lilla sötnos som ligger och kikar så sött på mig..hihi :)'

SÅ ja, man kan älska två...

Kärlek på såren...

2012-09-20 11:50

Jag sätter mig vid datorn för att återigen försöka hinna beställa ett par vinterstövlar till Savannah, men som det mesta gjort hela dagen så krånglar det. Hade jag inte redan varit så irriterad så hade jag skrattat åt vilka otroligt små och stora löjliga saker som trilskas och krånglat för mig idag och även lite senaste dagarna. Usch va det drar ner på ens tålamod och humör..Skorna blev inte heller beställda i slutändan pga allt krångel, vilket jag nu mejlat dom om.(kan också säga att idag fortsätter krångel :(


MEN när jag väl sitter där och väntar på den dumma sidan ska fungera, så kunde jag inte låta bli att ta upp lite gamla filmklipp som låg i datorn, för att kika på vårt gamla hus och se hur alla i familjen såg ut för ungefär ett år sedan..OJOJ, va vi förändrats. Där hittade man söta klipp på en liten Savannah på allt från 6månader, 9månader och 1års kalas. Va brunt hennes hår var, små hårspännen, inga tänder, ostadigt gående, första gångerna hon sa "tacktack" och hennes ostadiga dansande. Helt otroligt. Är det samma tjej som vi idag hör prata om allt mellan himmel och gjord? Vi båda bara satt och log så vi fick spänningsvärk i ansiktet :) Va söt hon var. Man blev som nykär. Man ville bara tillbaka och mysa med henne.. Så inser man att om några få månader kommer vi ha en till liten tjej i samma storlek,

försöka sig på att dansa, gå, prata och allt man kan tänka sig.. Så underbart :) Detta gav en iaf leende nog att släppa irritationen på allt krångel som pågått.


Kan nog säga att jag behöver kika på detta nu igen....Irritationen växer och lite kärlek på "såren" skulle behövas..å vilken kärlek är inte bäst att läka sår? om inte se ens barns söta leende..med eller utan tänder :P

En hel månad av kärlek

2012-09-13 15:29

Klockan har gått förbi 09.11 den 13september vilket betyder att vår underbara andra Dotter Hailey Alissa redan är 1 hel månad :-) I en hel månad av har vi haft lyckan att ha två döttrar att överrösa vår kärlek till :-) Man kan inte tänka sig hur livet var innan, för båda våra döttrar har alltid varit här med oss..eller hur? ni vet hur jag menar :D


Det är nu som det även börjar bli lite "roligare". Hailey börjar få lite bättre rutiner och varje dag ser man hur hon utvecklas på något nytt vis. Hon håller sig vaken längre stunder, börjar kika mer ist för att gnälla,  följer saker och röster och dessutom log hon mot speldosan här om dagen och jag tror tom mamma fick nåt lite halvleende, men jag var dock inte lika intressant som gardinen bakom mig var, så det avbröts :P En personlighet växer fram med varje ögonblick. Det är så underbart att se.


Något mer underbart är att se döttrarnas kontakt med varann. Hur Savannah springer och hämtar handduk för att Hailey har spytt när vi försöker få ett familjefoto och vi vuxna inte hunnit se det ännu :P Hur hon går och säger "lilla gumman" "lilla stumpan" till lillasyster, precis som mamma gör :) Hur hon får lite små "panik" när Hailey börjar bajsa då mamma tagit av blöjan hehe eller allmänt hur mysigt det ser ut när hon klappar henne på huvudet på morgonen och säger "hej hailelili" :-)


Dessutom har vi börjat se likheter på de små systrarna. Inte nog med deras bestämdhet, för den föddes dom med hihi, men även utseende och små ljud. Först såg vi ju ingen likhet i Hailey från någon av oss, men nu börjar det smyga fram lite smådrag från storasyster. Speciellt när hon ligger med nappen och snuttar i famnen och stirrar trött och nyfiket på en. Då är det som man är tillbaka två år i tiden. Tänka sig vad tiden flyger..

   

Valen..

2012-09-12 14:23

Valen..

..är inte alltid lätta även om det inte är några jättebeslut. Hailey har redan växt ur storlek 50 och man ska sortera ut kläderna ur lådorna. Samtidigt som man gör det börjar man även sortera i Savannahs kläder. MEN hur ska jag sortera? Om man börjar med Haileys. Det finns ju endel små kläder som är "hennes" så att säga. Några man vill spara till henne som hon kan få när hon blir äldre och se att det var tex hennes första body hon hade på BB osv. Lite sentimentalt :-) Så gjorde jag ju med Savannahs kläder. Men vilka blir det tro :) När Savannah växt ur sina kläder så valde man ju även att spara endel kläder fall om att man en dag fick en flicka till, vilket nu är fallet och väldigt smidigt att ha några extra bodys och byxor mm när Hailey spyr ner sig...iigen.. :P NU vet man inte om det är någon idé. Man kanske inte skaffar fler barn och om man gör det blir det förmodligen fler år framåt och vem vet om man då vill ha kläder med dagens mode? Dessutom kanske barnet föds på fel halvår och inte kommer kunna ha endel kläder för vädret. Hmm.. Så egentligen är det väl smartare att försöka sälja dom och på så vis få tillbaka lite och köpa nytt för??

MEN så slog det mig att dockorna behöver ju kläder hehe och dockkläder är då inte billigt. Hmm, ja dessa val får jag väl fundera lite på.


Men när man ändå var i gång som sagt, så började jag även rensa i Savannahs garderob. Där är beslutet lite svårare känns det som. Ska något sparas som senimentalt minne? Eller är hon för stor för det nu? Ska man spara kläder som Hailey sen kan ha? Men vill man verkligen spara alla? Jag är ju trots allt en tjej som hela livet drömt om att shoppa små söta barnkläder :-) Jag lär ju alltså vilja köpa några nya :-) Då kan det ju vara bra att få in lite pengar till de nya kläderna genom att sälja av lite gamla? MEN vilka? Man har ju några kläder man alltid gillar mer än andra och självklart vill man ju då välja att spara dom, men vem säger att Hailey inte passar bättre i vissa kläder som Savannah inte passade lika bra i? Dessutom kan det ju vara bra att ha några kläder man inte känner sig lika rädd om..eller?


Ja som sagt, kanske inte världsproblem direkt hihi. Men det är ändå beslut man ska ta och känna sig nöjd med. Har ju lika svårt att besluta mig med de pojkkläder och sängkläder mm som jag har oanvända fall jag skulle fått en pojke. Där har jag också svårt att besluta mig.


Så är det någon som känner de har behov av lite billiga oanvända pojkkläder storlekar 50,56,62,68 eller

flickkläder allt från 50-80 använda, så säg till. :) HIttade dessutom två helt oanvända förpackningar av amningskupor om någon är intresserad av det ist för köpa till vanligt pris :) Även lite mammakläder och kläder i större storlekar som kanske inte är just mammakläder. Säg till. Jag rensar garderober för att fylla plånboken lite hehe. Har dessutom massa prylar lite vad som. Tex Stor svart rundaktig lampskärm till att ha över nåt bord mm. :)


För övrigt är jag inne på dag 3 av viktväktarna och hungern ligger väl och gryr lite då jag inte riktigt vant kroppen ännu, men det blir nog bättre. Sitter och skriver ut massa poäng, gör olika recept och menyer för att ha i förväg och underlätta, men puh vilket pissjobb det är att sitta med nu.Blä Det är ju inte vad man vill pyssla med när barnen låter mamma vila lite precis :P


Dessutom är det imorgon den 13e september..och vad betyder det..jo att vårt hjärtegull redan är 1månad :-) Kärlek.

4 veckor

2012-09-10 15:07

Idag är det alltså redan 4 veckor sedan man åkte in till sjukhuset för att genom gå operation kejsarsnitt. 4 veckor sedan nervositet, nyfikenhet, oro och spänning fick alla sina svar. Känns som det var igår, samtidigt som det känns som en evighet sedan. Kan knappt minnas hur en spark i magen kändes, hur det var att inte kunna resa mig upp riktigt från golvet, att inte kunda vända sig om i sängen utan att det gjorde svinont, att inte nå fram till tallriken vid matbordet haha eller få påpekningar om ens stooora mage. Visserligen har jag ju fått påpekning om när jag ska få, nu i efterhand. inte allt för skoj kan jag säga.. men inte konstigt. nu ser jag väl ut ungefär som andra höggravida brukar göra. :/ suck. Därför går vi en familjepromenad varje morgopn och eftermiddag, men har det hjälpt? icke.. så idag kör jag igång med viktväktarna. Fy och tvi så tråkigt att börja tänka på vad man äter, hur mycket man kan äta för att inte bli tom senare osv. Det tar upp endel av ens tid att planera och tänka så det blir rätt, MEN fungerar det minst lika bra som sist så är det värt det. Men snacka om hur olika det kan vara för folk att vara gravida och efteråt alltså. Kunde inte de övre makterna bara göra så alla fick det samma och inte dela ut allt så orättvist? :P


Hur går det för övrigt med familjen här hemma. Jo idag var vi och vägde lilla stumpan som hade gått upp ytterligare 230gram denna vecka och är nu över 4,8kg. :) tyckte väl hon hade blivit lite tung hihi. Hon blir allt mer medveten hela tiden och skapar allt mer och mer en personlighet. :) Från början tyckte vi ju inte heller att hon var vidare lik någon, men nu ser man allt mer att hon liknar sin syster när hon var liten. Mysigt att se.

MAn sitter och tittar på henne när hon myser på kvällen och det känns som man är tillbaka 2år i tiden när man tittar på henne :) Med den stora tjejen går det också bra. Hon har inte blivit nåt avundsjuk på lillasyster ännu. Riktigt skönt. Men hon har ju självklart ändå lite trots i kroppen som kan driva en

till att bli tokig ibland.. Men hon charmar allt rejält också. Hon är ju så lillgammal och man glömmer av att hon bara är två år i bland :-) Så ibland får man bara sätta sig och krama henne extra och inte tänka på att det finns en ännu mindre i huset, utan bara njuta av denna lilla stumpa (som nu är stora stumpan). Man får ju sina skratt när hon ropar ääälskling efter pappa bara för mamma gör det hihi eller säger att jag är tokig när jag gör nåt som pappa står och skrattar åt eller när vi tre står och dansar "tryckare" i köket till musik på kvällen..


     

Kärlek...

2012-09-06 21:28

Från att Hailey föddes så kunde vi inte se vem hon var lik. När Savannah föddes var det en självklarhet vem hon var lik. Mamma,moster och mormor som små. Ingen tvekan.

Men Hailey såg vi ingen likhet i alls. Senaste dagarna har jag dock börjat se lite små likheter i henne från Savannah som liten.. Men ändå har man tvekat. så därför blev jag lite nyfiken att kika tillbaka på filmat månaden efter Savannah kom hem från BB.


Ojoj vad chockad jag mannen blev. Var det verkligen Savannah? :-) Vilket mörkt hår.. väääldigt mörkt. och MYCKET..ojoj..tjockt och mycket..och vilka kinder..hihi..Man ser verkligen inte sådant som ny förälder. man bara ser och känner kärlek.. :-) Efter alla klipp första månaden så flög man tillbaka i tiden och osch va glad jag är för att jag har filmat så mycket, även om hon inte gjorde nåt vidare :-) Man får ändå sig en känsla över hur det var då. Inte bara hur hon såg ut, utan hur allt var. att vara förstagångsförälder. Man hör sig själv sjunga, läsa bok och prata mysigt med en en veckors bebis hihi..så sött.Hon var ju inte gammal nog att förstå, men man satt där ändå :)


När man fortsätter titta så ser man första leendet..ååå va mysigt det var och är att se.. Sitter framför dataskärmen med ett stort leende :-) Kärlek.. Längtar så tills Hailey kommer göra sina små leenden, vilket inte bör vara långt borta..underbart :) Det lär säkert bli lika sött också för när vi satt och kikade på det filmade så såg vi bara mer och mer att systrarna faktiskt är lika varann. Kanske inte deras första veckor, men efter en månad på dom båda så börjar de bli väldigt lika både i utseende och ljud :-P

mysigt..Spännande att se hur det kommer fortsätta. (hoppas hon tar efter storasysters sovrutiner iaf :)

Tiden flyger...

2012-09-02 15:11

Tiden flyger förbi. Imorgon är redan Hailey 3 veckor ung och här om dagen fyllde vår

"stora" tjej redan 2år. Hänger man med på allt som händer i livet egentligen? Jag satt förut och uppdaterade profiler mm på bla facebook och såg mig själv fylla i att jag har två döttrar. VA? JAG? har jag TVÅ DÖTTRAR? :-) <3 helt otroligt. Så många år som jag drömt och fantiserat om just detta. Jag  har tom fått chansen att fota dom bredvid varann i likadana klänningar :-) Visst fick jag ingen toppenbild för antingen skriker den ena eller så tittar den andra åt nåt helt annat håll haha, men ändå :P


Hur har veckorna varit? Upp och ned. Absolut. Det är ju ingen idé att låtsas allt allt är på topp hela tiden med sömnbrist, ond kropp, hushåll och barn som skriker på en åt båda håll och man inte vet vart man ska gå först. MEN det är ändå underbart :) Det är ju en familj. Det är kärlek. Vilket man märker allt mer för var dag då Hailey blir mer medveten om omgivningen. Idag såg det ut som hon låg åt storasyrran när hon kramade henne. Jag tror visserligen inte detta var leende på det viset, utan mer att syrrans stora kaluffs kittlade henne i ansiktet hihi, men det fick en ändå att fantisera om när det riktiga

leendet kommer att komma och när hon kommer skratta så hon kiknar åt storasyrrans bus :)


Ja, människa som jag är så glömmer jag ju ofta att leva i nuet och ist minns jag jag alla minnen och drömmer om framtida minnen. Visst är vi människor hopplösa med att göra så? Vi tänker inte på att just nu skapas ett minne. Bra som dåligt. Toppen eller medelmåttigt. Det är de små sakerna som kan räknas och bli stora i längden. Just nu tex fantiserar jag om när snön faller och Hailey ligger på pläden på golvet, så som Savannah gjorde när hon var lika liten och vi julpyntade. :) Jag älskar ju att julpynta, och i år har vi ju ett nytt hus att pynta, vilket fick mig att inse vi behöver mer julgardiner..well

well.får se vad internet har att erbjuda för typ noll kronor haha.. Man är ju inte i den bästa ekonomiska fasen när man är föräldraledig mm precis hehe. Men gardiner vill man ändå ha, för jag har svårt att tro att jag får ha alla mina tomtar och annat julpynt jag älskar att ta fram, i fred för vår klåfingriga 2åring :P Vågar inte ens tänka på hur det blir med granen hehe..


Men men det är ett tag kvar till jul..tror jag..dagarna smälter lite samman här :P och snart kommer tankarna bli ännu mer flygande om jag ska börja med viktväktarna igen. Det är väl ungefär ett år sedan jag slutade med dom och nu är det dags igen. Jag gick upp ca 30kg denna gång och har hittills fått av mig 12kg, vilket gör att jag har ungefär 18 kvar. Det vore ju iaf skönt att få av mig 8 innan jul minst. Kan jag klara det tro? Vore ju skönt att klara det utan VV, men det går ju mer stabilt och snabbare iaf. Hoppas barnen och maken är snälla och hjälpsamma när man ska börja tänka på poäng och tvinga sig ut i ur och skur, äta mer frukt och dricka mer vatten, träna magmuskler och allt vad det nu är..puh. Vet dock inte riktigt när jag ska börja. Vore skönt att slappna av en vecka till och kunna äta utan att tänka osv, men ändå är det skönt att komma igång för som det är nu kommer jag ju knappt i några byxor och jag vill inte ens tänka på magen, då jag knappt kan stänga nån jacka och den enda jag kan stänga vägrar jag ta av mig i glödhet värme när vi går, för jag inte vill visa mig..så..hmm..när ska jag börja tro.. Ja jag vet att det är bara 3 veckor sedan jag fick barn, men jag vet också att jag gått upp mycket mer än många jag känner och dessutom vet jag också hur det tog tvärstopp sist med kilona och hur dåligt jag mådde av det. Det är ju kanske inte just idag jag känner att jag borde vara smal redan, utan om några veckor,månader borde jag vara mindre iaf och frågan är om jag blir det självmant eller vilket sätt jag ska bekämpa det?hmm..genom att hoppas eller genom att gå på vv..


Oj nu babblade jag på..får sluta med nåt roligare ist..bilder på mina mysungar.. och hoppas nu att radbytena fungerar denna gång. Blir tokig på att all text limmar ihop sig eller göra halva rader..vet inte varför..

             

3 blev 4...

2012-08-22 13:50

3 blev 4...

Söndags kvällen grejade vi för fullt hemma. Vi visste ju att vi nästa dag skulle bli föräldrar till vårt andra barn och tiden skulle rinna iväg snabbare än någonsin med två små hemma sedan. Medan spänningen och nervositeten slog om vartannat inom en så tickade klockan på. När jag skulle lägga äldsta tösen (som fyller 2år nästa vecka) blev det lite känslomässigt. Jag skulle vara ifrån henne flera dagar, vilket jag aldrig varit förut och dessutom skulle våra liv vara annorlunda när vi kom hem. Detta något som ger en hormonfylld mamma lite ångest inom sig, för man inte vill att sitt barn ska bli drabbad på något vis, men det är klart hon blir. Det blir mindre tid för henne och en annan person tar uppmärksamhet ifrån henne dessutom. Hur skulle hon hantera detta? Många tankar flög runt inom en. Skulle allt gå bra? Mår bebisen bra? skulle jag må dåligt efter snittet eller skulle det tom kunna bli ännu värre? Tårarna började rinna när jag kramade om henne i sängen innan vi gick ner. Som tur var såg hon det inte. Väl nere igen så började jag storgråta, men det fick slutas med då tjejen återigen behövde komma upp för hon bajsade :) Blev ännu ett godnatt -vi- ses- om- några- dagar- känsla. och det va inte nog.. När vi sedan skulle lägga oss så vaknade hon igen. Något hon inte brukar göra. Hon pratade om mamma och bebis..precis som att hon kände på sig något och hon skulle absolut in till oss och kramas.mitt i natten. Någont hon heller inte brukar göra. Hon låg och myste och höll om mig och somnade nästan med oss. Riktigt mysigt hade vi, samtidigt som man kände att man behövde varje minuts sömn, för jag vet hur dåligt min kropp mådde förra förlossningen utan sömn i flera dagar och snitt mm. Vi la in henne, men hon ville tillbaka och man kunde inte riktigt säga nej när man kände som man gjorde den dagen. Vid 02 fick vi äntligen sova iaf och klockan ringde några minuter innan 05.


Då var det dags att smyga sig ner och in i duschen för att göra en sådan där operationsdubbeldusch. Noga ska det vara med medel, svampar och på vissa vis. Håret blir hemskt kan jag ju meddela också. :) Vid 06 kom barnvakt och vid 06,15 satte vi oss i bilen mot nya äventyr.. Vädret var helt underbart. Soluppgången, värmen var lagom och känslan var mysig. VI fick flera skratt på vägen dit. För vad minns jag inte.. Kanske inte så konstigt. När vi kom fram passade vi på att fota lite av de sista bilderna på oss innan vi gick innanför dörrarna.


KLockan var några minuter innan utsatt tid, 07,30 När vi kom dit så fick vi samma rum som vi hade sist vi snittades. VI bytte om och jag fick göras ordning med kanyler, kateter och allt annat obehag de kan komma på. Men det gick hyfsat bra. Bebisen sparkade på hjärtljudsmaskinen och la hela sin tyngd åt vänstersidan igen, vilket narkosläkaren påpekade :-) Överläkaren kom in och skämtade mm. Vi rullades iväg mot operationen lite senare än sist för att få bedövning mm. Självklart skulle den krångla så de fick sticka om flera ggr. Iiinte allt för behagligt när det helt plötsligt strömmar ut en smärta i vänsterben osv. Svårt beskriva hur det känns. Själva sticket är ju inget, utan när de träffar nerver som strålar till. Usch. Men tillslut kom en på att luta bänken på ett annat vis och då satte bedövningen direkt och kroppen släppte kontakten med benen. Dags att testa om jag hade känsel. Det man är så nervsö för att man ska känna/svara fel och att de då börjar skära ändå. Men bedövningen verkade ha tagit som den skulle och de hade redan börjat skära. Samtidigt låg jag och upprepade om och om igen till David att inte glömma fota. Vi måste ha foton från många vinklar. Speciellt när bebisen kommer fram till oss första gången. Så som med Savannah.


Läkaren kikar över till mig för att se läget och förklarar hela tiden vad han gör, som jag bett om. Skönt. Han passar på att påpeka att jag nu inte får bli gravid på minst 18månader, vilket jag gladeligen svarade att jag skulle ta en paus. Hans svar var: det säger dom alla och flina :-)


Jag påminde återigen David att ställa sig upp och fota, men han ville inte. Jag kan inte säger han bara. Han klarade inte av att stå upp och titta på snittandet eller nåt. Han kände väl sig tryggare bakom skynket med mig. Så personal där inne erbjöd sig att ta kameran och fota från andra hållet och de passade även på att fråga hur han mådde, så att han inte skulle svimma :-P


Det tog inte lång tid till vi hörde honom säga att här kommer vattnet och den här har massa hår och här kommer huvudet och då hör vi även bubblande skrik igenom fostervattnet. Vilken underbar känsla. En sådan där man vill trycka REPEAT på flera ggr om. Den sekunden man hör att den lever. Jag har lyckats. Jag har hållt den säker ända tills nu. Vi är nu 4 i vår familj :-) 09:11 den 13/8-2012 Både jag och David fick tårar och snyftade huvud mot huvud med varann när vi hörde vårt barn plockas ur min kropp. De säger att nu kommer bebisen runt så ni får se..jag vänder mitt huvud till höger och bara väntar på att denna lilla hemliga person som bott inom mig alla dessa månader, ska visa sitt rätta jag :-) Vem det var. Fram kom hon. Vår andra dotter :-) Vår kärlek. Vårt Mirakel. Hon hade hyffsat med mörkt hår på sitt huvud, men jag jämförde ju med syster som hade dubbelt så mycket hår och mycket mörkare och på det viset såg det inte alls mycket ut, men det var det enligt andra :) Hon hade inte heller de där stora kinderna som storasyster hade. Nej hon var nog inte lik henne alls.. Meeen vem var hon lik då? Det gick verkligen inte att se. Hon var inte så stor som vi trodde efter viktuppskattningen heller. Läkaren gissade på 3850 och jag på 4200.. Pappsen gick och klippte lite navelsträng och fick sedan vår dotter i sin famn och satte sig bredvid mig när de gjorde klart mig. Allt som allt från första snittet på magen tog det exakt 20min tills de sytt igen. Sen var det tags att rulla ut tillbaka till förlossningsrummet och njuta av vår lilla familjemedlem :-)


Allt verkade bra med både mor och dotter iaf :)  Dags för de spännande måtten. Huvudmåttet var 36,5 precis som storasysters. Du var 51cm, vilket var 1cm kortare än syrran och vikten var...trumvirvel... 4155gr..syrran va 4460..


 Nu var det dags för lite amning och mys, i väntan på att känna benen igen och då få äta/fika och sedan åka upp till BB. Mysig känsla att bli körd i sängen med en nyfödd bebis på en, förbi folk i korridorerna som kikar. När vi kom upp till BB fick vi det spegelvända rummet mot det vi hade sist. (då 34, nu 36) Jag kände mig mycket piggare direkt än vad jag gjorde sist, vilket jag förmodar hade mycket att göra med de 9mindre kilona på kroppen än sist. MEN jag hade ju ändå gått upp 30kg denna gång också.. Lilltjejen var redig. Åt och sov. Jag försökte tom duscha redan några timmar senare och blev chockad av hur mycket mindre (dock ändå väldigt smärtsamt) det var att resa sig ur sängen och gå med magen. Minns sist hur otroligt smärtsamt det var. Hemskt. Jag kunde ju knappt gå 3 dagar senare och bilfärden hem var hemskt svårt att ta sig in och ur bilen och upp för 2 trappsteg var nästan omöjligt. MEn denna gången var inte alls lik. Klarade allt det galant. Duschen gav ju visserligen en nära-svimma-upplevelse och BM fick väldigt bråttom att hjälpa mig innan jag tuppade av, men men.. :)


Tisdagen fick jag äntligen bort katetern och kände mig mer fri. Lyckades gå till matsalen Underbart att röra sig. Rastlös var jag också och saknade även dottern hemma, som verkade växa rejält när vi var borta.. Pratade i telefon några ggr och hon lät så stor. :) Tisdag kväll vid 22, slog baby blues till rejält och tårarna forsade. Precis som en beställnig startade dom. Men blev lite bättre efter en promenad till matsalen/tvn på kvällen.


Onsdag var planen att åka hemåt. Att förena våra barn och vår familj till en :) Det var helt underbart att komma hem igen, samtidigt som det var ledsamt att lämna BB, det är ju ändå en speciell känsla och tid att minnas för livet när man varit där. Vid 17,30 hade pappsen hämtat största tösen och kom hem med henne. OOOJOJ va stor hon var. Kände knappt igen henne :P Hon kramade och pussade mig och sen frågade efter bebisen.  :) Men bebisen i sig var nog inte jätteskojig, det var snarare babygungan hon satt i som var skoj :) Och sen skulle hon baka hihi.


Nu lite mer än en vecka senare har vi kommit i hyfsad fas, men puh inte lätt med en nyfödd och en 2åring som är i utvecklingsfas och behöver all uppmärksamhet och får hon inte den, så tro mig då försöker hon rejält haha.. Min kropp minskar i vikt..än iaf..tackar för det..magen är hemskt stor och tynger ryggen otroligt mycket. Hel trött i den efter gått mellan rummen under dagen, men igår försökte jag mig på att gå lite ute.. Skönt för psyket, men fysiskt så tappade jag tillbaka mig till graviditetens onda dagar. Kroppen kunde knappt röra sig senare och jag visste inte vilket ben som orkade mig bäst för att ta första steget..Puh..får nog trappa ner på tempot lite..meen..vill ju gå bort vikten :) Har ju trots allt 22kg kvar..


NU blir det till att sätta sig och stirra på min skatt och se vilket namn som passar..väldigt svårt denna gång också..puh


     

Verkligheten slog till en..

2012-08-08 19:56

Idag var det dags för sista MVC för denna graviditeten. Vi satt och diskuterade det mesta om dessa

månader och jämförde med det sista och pratade om förlossningen och förväntningar mm. SF måttet

var 37, med savannah va det 38. Magen har börjat klia också..attans..hoppas inte det ökar massa

alltså..var riktigt hemskt sist..


När det var slut på mötet fick jag en halvkram och lycka till och snart har du din bebis osvosv..shit blev

änna sentimentalt.. När jag kom ut til bilen fylldes ögonen med tårar och det slog en vad nära det är..

Snart har jag min lill* bebis utanpå magen ist för innanför. Kommer den vara lika busig utanför som i

magen? :P Kommer den vara lik sin stora syster? och på tal om stora syster..hur stor kommer inte hon

helt plötsligt bli bara för det tillkommen en liten person hit? men man får verkligen inte glömma att

bara för man tilltalar henne storasyster, så är hon ju faktiskt en "liten" syster hehe..inte ens 2år fyllda

ju.


Igår fick jag höra ännu en..nej två som gissar på att det blir en pojke. Den ena hade argumentet som

de flesta har. Jag ser annorlunda ut, jag är annorlunda helhet. Happ.. :) Sen kom nästa kompis som

ville ändra sig och tro flicka ist för hon tyckte jag såg exakt likadan ut som sist..haha..va olika folk ser

egentligen :P Ska bli spännande att se vem/vilka som har rätt :)


Så om jag inte skriver här på ett tag vet ni alla varför.. :)


Shit snart är jag 2barns mamma :-)


 

Wish Me Luck

2012-08-04 21:30

Idag är det 2 veckor kvar till Beräknad förlossning.. Vilket betyder att det är mindre kvar egentligen

då :P Det låter inte så långt va..2 veckor kan ju gå jättefort..eller?men hur är det egentligen med det att

tiden går fort när man väntar på något??njaa då kryper tiden fram..Det krävs sysselsättning för att få

tiden att gå och tankarna att inte vandra och räkna minuter..MEEN hur lätt är det med sysselsättning

för en person som precis nåt ännu ett nytt tiotal i vikten suck, har en väldigt stor bebis och därav

mage som är myyycket neråt, enligt alla man möter. Dessutom ett högerben/fog/bäcken som inte tål

mycket..hmm.. Ja har ni tips på sysselsättning som får tankarna att flyga åt andra håll än oro eller

längtan? :)


Idag var det iaf lite sysselsättning då jag fyller 26år och vi då hade kalas för mig och samtidigt passade

på att ta 2års kalas i förskott också. Mysigt och skoj att se Savannah öppna massa paket och leka :)

Hoppas hon kan sysselsätta sig rejält imorgon nu hehe.. MEd annat än små hyss hihi.. Ja ni vet att

denna dam är då inte "dum"..fantasi och idéer finns det gått om i den lilla kropp..även extrem fart..

10min innan kalaset idag tex var det väldigt tyst i huset..något lurt..japp..då hade hon hittat idomin

och smörjt in hela benet med tjockt lager. Tur för oss alla att kalaskläderna ännu inte var på och inget

hade kommit i håret..puh..

     

Ska vi se hur det går för oss andra.. ja jag växer ju då på som sagt..även som lill*n där inne. Tidigare i

veckan uppskattades vikten till ca 4kg på 37+2. vilket Savannah vägde exakt på samma dag också. Det

är 25% + i uppskattning..så det blir ännu en tyngdviktare..men man kan ju hoppas på lite längre än

savannah då för att jämna ut lite :P Savannah hade ju rejäla kinder när hon föddes..hehe.. Påtal om

kinder och former så kan man ju passa på att se skillnaden på en människa under 11månader.. från

förra årets 1års kalas på mig och detta årets kalas..puh.,. Hoppas verkligen jag lyckas få åtminstone

som förra årets kalas igen..helst innan jul..puh det blir kämpigt..Wish me Luck..och får se här om det

blir mer skrivet här innan bebis anländer.. :) FLest av er har gissat på pojke..blir spännande att se :)

   

Du är på dag 266 av 280. (95%).

Du är i vecka 38.

Du har gått 37 fulla veckor och 6 fulla dagar (v37+6).

Du är i 9:e kalendermånaden.

Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).

Du är i trimester tre.

Beräknat förlossningsdatum Lör 18 aug 2012

Du har 14 dagar kvar till beräknad förlossning.

Det närmar sig..

2012-07-29 20:17

Igår var det 3 veckor till BF, vilket betyder att vi kommer träffa vår skatt där inne inom 3 veckor,

eftersom det kan starta av sig själv eller så blir det snitt. SÅ mer än det går jag iaf inte..ojoj va nära

det börjar bli, men ändå känns det såå långt bort. Men så känns det väl alltid när man längtar efter

något. :-) Nerverna börjar ju smyga sig på endel nu..puh..Men för att glömma allt man kan oroa sig för, så dök jag igår ist in i bebisens BB väska för att kika över kläderna jag packat igen :) Det är ju sååå sött när det är smått. hihi. Som tjej så flyger mina tankar. vilket plagg ska på först? Vilket kommer ens passa?

storleksmässigt, könsmässigt och utseendemässigt :) Kommer jag ta kort på den i det plagget och

skicka till nån eller kan den ligga i det innan första badet? osvosv..så mysiga tankar att drömma sig

iväg om :)


Tror ändå inte riktigt jag förstår att jag faktiskt ska packa in väskor i bilen för att åka iväg och sen

komma hem med ännu en familjemedlem. På något sätt känns det konstigt nog konstigare denna

gång än förra gången. Hmm, borde det inte vara tvärtom? Många frågor kommer, hur ska det gå med sömnen för den nya bebisen? Hur kommer det påverka

Savannah? Kommer hon göra revolt när en ny medlem tar uppmärksamheten ifrån henne? Kommer

de vara lika varann? Hur kommer det vara första ögonblicket de ser varann?..ja frågorna är många och

utrsträckningen på dom är hit och dit.


MEn först och främst får jag väl fokusera på; hur klarar jag att komma ur sängen idag? Orkar mitt ben

gå utan att vika sig? Ska illamåendet vara kortvarigt eller långvarigt denna förmiddag? Kommer jag nå

fram till tallriken vid matbordet? haha.. Jaja..

Vad har har hänt denna vecka annars. Jo det har varit lite små firande av Savannahs 2års dag i förväg.

Det har varit vaaaarmt ute och därför olidigt för höggravida mig som inte har några badkläder eller

inte riktigt vågar ta risken med infektioner så nära förlossning. Osch va avis man varit när man sett

pappa och dotter och andra bada både i pool hemma och på Badet här bredvid. Förra helgen plockade vi ner poolen efter att den stått uppe i onödan och varit ivägen sen i maj, och

självklart kom då högtryck denna vecka. På måndagen hade vi äntligen fått fram poolen igen, blåst

upp och fyllt, samt slängt i Savannah och moster Tindra i vattnet, när solen gick i moln och det

började blåsa. Suck. Men de badade och badade. Man såg hur Savannah skakade och läpparna blev

allt mer blå, men ur skulle hon inte..nej nej.. det tog nog 1.5h sen fick jag in dom i en varm dusch..jag

kan riktigt känna hur skönt det var, samtidigt som jag såg dom sitta där och hacka tänder hihi :) Skönt

att vara barn :) Dagen efter var det bättre och det plaskades igen. Senare i veckan tog vi oss även till de störrepoolarna  och det var ju ljuvligt och skojsigt för Savannah. Hur hon hinner njuta vet jag dock inte, eftersom hon ska testa allt så snabbt som möjligt. I poolen, ur poolen, gunga, inte gunga, i stora

poolen, in i duschen och allt om igen haha.. Mamma springandes efter med filmkamera och vanlig

kamera i högsta hugg, fick nog knappt ett enda kort där hon faktiskt tittar mot kameran..suck..


Idag har vi varit iväg och blivit firade båda två i förskott hos mina faddrar. Ätit gött och njutit..skönt.  Så skönt att göra nåt..både för att sysselsätta väntetiden hehe och även för att utnyttja tiden att hinna

och orka innan vi får fullt upp här hemma.. men samtidigt har man bara lust att ligga och vila..men ack

va tråkigt det är..NU är jag dock heeelt scccllhhhuuuut.. ska parkera i soffan och är inte säker på att jag

kommer upp därifrån. Har ju trots allt en gammal tants leder just nu och en kropp med ca 27kg

+..puh..


Någon mer som vill gissa på kön, när den föds, längd och vikt så vore det skoj :)


Du är på dag 260 av 280. (92,9%).

Du är i vecka 38.

Du har gått 37 fulla veckor och 0 fulla dagar (v37+0).

Du är i 9:e kalendermånaden.

Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).

Du är i trimester tre.

Beräknat förlossningsdatum Lör 18 aug 2012

Du har 20 dagar kvar till beräknad förlossning