RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-09-10 05:34:02

florshuvan

the last time

2013-10-27 17:16

Jag kommer aldrig särskilt långt med det jag börjar med. Det är sant!

 

Jag kan nämna vad som helst. Min ofrilligt tilldelade roll som optimatör av "rätt sak på rätt plats" på jobbet ("5S-general"), läsningen av alla klassiker vars ryggar står och hånar mig från bokhyllan (extra roligt när man har ett litet belysningssystem monterat i den). Löpningen och knärehabiliteringen för att kunna fortsätta ränna runt i skogarna. Att glömma... Eller den där stora romanen som ligger och väntar på att uttryckas i text. Jag blir aldrig klar.


Jag skrev för nästan två år sedan om att alla vill få sin historia hörd, oavsett om det är ett verkligt trauma eller en fiktiv berättelse. Alla sitter i samma båt. Eller i varsin jolle.


Jag har sedan länge blivit av med suget att skriva någonting här. Det jag det senaste året faktiskt har skrivit med jämna mellanrum har varit någonting helt annat. Social träning, eller upprätthållande. Vårdande av kontakter. Vad man nu ska kalla det.


Jag vill skriva någonting. Jag har ingen ambition i stil med devenir immortel et puis mourir. Jag vill skriva av mig. Jag har den förhoppningen, att skulle jag lyckas, skulle jag också bli botad. Den slutgiltiga rehabiliteringen som läker huvudet från tvångstankarna. När jag inte kunde förmå mig att skriva var jag tvungen att lägga benen på ryggen och det citius, altius, fortius. Snabbare, högre, starkare. Jag lade krypet i fingrarna åt sidan och bedövade mig med endorfiner.


Men jag kan inte längre springa. Det måste betyda att jag var fel ute. Jag vill springa ändå, that goes without saying, men jag måste skriva ur mig. Och hoppas på att när orden rinner ur fingrarna också rinner ur huvudet. Och aldrig mera återvänder.


Men man måste börja. I min telefon ligger långa utkast och småler: "Inte kan väl du" hörs en Voldemortsk väsning någonstans i bakhuvudet. Det spelar ingen roll om jag slutar ha samma kläder som förr, slutar ha håret på ett visst sätt. Eller vrider ner ljudet när någon inbillat symbolisk låt på radion spelas.


Den sista horkruxen sitter alltid i det egna huvudet.

 

I natten när alla sover och...

2012-11-13 23:45

...bara jag är kvar

Livet på Facebook - Del 7: Kärlek är ett blandband

2012-11-05 17:30

Jag har iakttagit hur ett par genom länkdelning av diverse låtar på Facebook kommunicerat med varandra. Detta är min tes, kanske långt från faktum, men ett tag tyckte jag att det var ganska självklart vad dessa tu sysslade med.

Paret var inte ett par då, men de hade varit och kom att bli än en gång, om dock bara för en stund.

Låtarna var inga som jag innan dess kände till alltför väl och alltså var närmare studier av texterna nödvändiga för att kunna underbygga min tes.


Om valet av låtar speglade vad som hänt mellan dem eller om det bara var låtar som båda helt enkelt tyckte var bra av olika anledningar kan jag inte svara på, för jag känner inte någon av huvudpersonerna särskilt väl.

Jag tror i alla fall att låtar kan användas när egna ord inte vågar yttras vid rätt tillfällen eller helt enkelt när orden inte räcker till. Känslorna får surfa fram på andras komposition och författarskap.


Vad jag dock vet, är att blandbandens fysiska tid är förbi, även om kassettbandet med kärlekslåtar lever kvar i våra huvuden.


Jag tror också att de flesta vet vilka låtar som skulle finnas med i deras egen blandbandsaga.

Ritualer

2012-11-03 22:15

När det gäller alkohol och det motsatta könet kommer jag att tänka på en annan stereotyp, de stackarna med så dålig självkänsla att de är tvungna att dopa sig bara för att kunna tilltala en tjej eller kille man råkat bli nyfiken på.


Alkoholen är mytomspunnen, effektiv och förrädisk som tusan. Ofta kan man bruka den i egenskap av socialt smörjmedel, men håller man inte i hatten så varar inte denna (eftersträvansvärda och alkoholbaserade) sociala vigör särskilt länge. Under berusningen blir man dum även om man själv för stunden ofta litar på sig själv mer än nånsin, men man litar dessvärre också på dryckens magiska verkan.


En fråga som för mig säkerligen alltid kommer stå obesvarad är hur folk kan tro att man, om man har hamnat på en "bra nivå" kan fortsätta dricka för att ligga kvar på den hela kvällen.


Tillbaka till stackarna som behöver drycken för att kunna prata med tjejer, eller killar...


För dem (och för många andra) är det attraktionen i sig som försvårar upprättandet av en kommunikation. Alkoholen kan väldigt ofta underlätta detta, ja, samtidigt som den kan omintetgöra alla chanser till attraktion från motsatt part, vilket den nog mer än ofta gör om intaget har gått till överdrift.

Kvinnor är gudinnor för den trånande, onåbara utan hjälp av ritualinducerade dopningsmedel.

För egentligen, vad känns mer rituellt än en festkväll?


För att öppna portarna till gudarna dricker man, eller så dricker man starkt, om tiden är knapp.
Därefter uppvaktas det täcka könet, välkommet såväl som ytterst motvilligt.
Dryckerna prisas och besynnerliga ursäkter till dansrörelser utföres på bord, samtidigt som det mässas i otakt.
"WÖÖÖÖÖÖÖ"

Offergåvan är i princip alltid likadan, du själv samt din värdighet.


Citius, altius, fortius

2012-10-31 22:15
På sistone har jag känt av en formsvacka, och sitter den i psyket så kommer det säkerligen spridas till den fysiska kroppen. Sagt och gjort.
   Stressen lägger sig som kåda runt huvud och hjärta, och går bara bort med hjälp av fett eller andra onyttigheter, inte sällan cigg eller alkohol. Men det är såna tider kanske. Man rusar genom livet, de oklara målen flyttar på sig ständigt och byter skepnad. Och det är alltid bråttom med allting, skyndsamt som tusan, men hur ska man då kunna åstadkomma någonting kvalitativt? 
 
Kanske en väckarklocka. I alla händelser, jag är ute i spåren och på vägarna igen. Rent allmänt alltså, annars kan nämnas att jag med stor sannolikhet pajade det högra knäet i slutet av september, under ett tolvkilometerslopp.
 
Nåväl, i våras hittade jag en lucka i den höga "Stress- och förkylningsmuren".
 
Jag brukar stå skeptisk till spontanitet, men i mitten av april köpte jag ett par dojor efter jobbet, såg ovädersmolnen på himlen, men lyckades ändå ta mig ut (och runt bör jag tillägga). 
Efteråt hade jag bara ont på ett enda ställe, och det var kroppen.
 
Sen dess har jag varit fast, precis som för 7 år sedan. Verkningarna kan beskrivas i fyra olika faser. Först känns det lite stelt och ovant, sen blir man berusad, trött och sedan febrig. När du nått febern är du helt ensam, sånär som på smärtan. Smärtan måste man efter en punkt alliera sig med, annars är det kört.



Insikten jag kommit till är att det enda man kan lita på är, att oavsett om du tror att du klarar det eller inte, har du förmodligen helt rätt. Om någon nu frågar så är mina plågor jämna. En helig allians. Jag måste bara få knäet över på min sida.

 
 
 
 
 
 

"Vissa ställer så höga krav att de måste dricka för att få ligga" och när jag...

2012-11-02 22:00

Många verkar a svårt att komma till insikt om människors värde, såväl det egna som andras.

"Jag vill att h'n ska se ut si och så och ha alla de här egenskaperna"


Det kanske vore fel att föreslå att man ska nöja sig med det som finns. Om någon sa så skulle jantelagsanklagelserna fullkomligt ösa ned som från en öppen himmel.

Nåväl, det svåra ligger inte i att hitta någon vars fysiska attribut passar in på önskelistan, tvärtom!

Det är de andra egenskaperna som är kluriga.


Önskas bara ett fåtal  egenskaper så ökar du chanserna. Ska du dock börja filtrera med egenskaperna snygg, snäll och smart, då börjar det bli svårt, för även om du hittar någon som passar in så torde det egna jaget behöva möta den andra personens anspråk, som i rättvisans namn säkerligen är minst lika svårbemötta.


Det finns många olika sorters drinkare. En typ jag tänker på just nu är den som har så höga anspråk att h^n måste supa sig full för att kraven och toleranserna ska bli färre, rundare och allt mer otydliga. Det är tragikomik på hög nivå och jag kommer sannolikt aldrig kunna förstå. Men sen är det ju lite så att när man tar till bacchi lag så blir man en dåligt (radio)styrd och oberäknelig reptil. Under alkoholens influens lyckas man med saker man aldrig skulle kunna göra i nyktert tillstånd. Det kan vara såväl små som stora saker.


-Skulle du ha någonting emot att spendera några timmar varje helgnatt kramande en blek och kall porslinshy i form av en toalettstol?


-Skulle du kunna tänka dig att ligga med någon bara för att (i förskott) betala av en natts sovplats?


Jag tror knappast jag är särskilt fördomsfull om jag påstår att de flesta gjort oåterkalleliga eller åtminstone rätt dumma grejer när de varit på lyran. Inte minst jag, jag har gjort många urdumma grejer, nykter såväl som marinerad i rödvin eller andra flytande substanser. Som när jag piercade underläppen! Det kändes i alla händelser (utom just för det tillfället) väldigt fånigt och dumt, även om ingen annan tog någon mätbar skada av det.


Efter att ringen kommit på plats kunde jag bevittna hur en (annan persons) pungsäck trängdes igenom med samma håltagningsintrument som använts på mig. Det var kanske ett dussin andra människor i lokalen, däribland ett nyförälskat (och tio år äldre) par som assisterade så gott de kunde, där tjejen höll i högerbenet på den vars pung var för allmän beskådning och killen förevigade scenen med sin videokamera.


Ett dussin människor alltså, som står runtomkring och hejar på när två personer särar på varsitt ben, ben tillhörande ett dreadlockigt pundhuvud som antagligen var den enda i rummet som inte hade någon ångest dagen efter...

     

 

7/7/7

2012-07-07 12:55






Det är alltså nu jag skulle förstå, men det känns för avlägset för att fortfarande vara relevant.
Var det därför det var så det blev sagt?

 

 

luftslottet som blev minnespalats

2012-06-26 21:30

Är det lönt att förtränga dåliga minnen om man inte kommer minnas varför man ville glömma?

Om man själv inte minns alla idiotier man gjort och bidragit till så gör garanterat någon annan det.


  

Om en pojke

2012-06-27 23:45

Det finns massor av saker som vi tror ska göra oss vuxna.

Man försöker, på grund av tidigare tillkortakommanden, spridda över olika områden, tvinga igång livet, även om man i själva verket aldrig kommer vara redo för någonting alls.

Men, för all del, sälj dig själv så dyrt du kan till djävulen. Garantierna kommer vara dåliga, men man kan alltid hänge sig till koffein, nikotin, gardin,vin och... ja


Tids nog inser du nog, att vuxen blev du inte, men ungdomen däremot, den slösade du bort.


 

from under the looking glass

2012-03-01 19:45



 

jag såg inte till någon fisk, men ungefär så här måste deras bild av mig ha sett ut.

alla ska vara meteorologer

2012-03-06 19:15

Jag tänker inte kommentera vädret. Alla som har tittat ut genom fönstret, sett folks statusuppdateringar på Facebook eller FAKTISKT VARIT UTOMHUS VET HUR VÄDRET ÄR.


Tog en lite promenad med Karin och det är alltid skönt att känna sina kinder rosas.

            

Enfin, il est le lundi

2012-03-05 22:15

Ur kaoset hörde jag en röst som talade till mig:
"Le och var glad, det kunde varit värre"
Så jag log och var glad, och det blev värre. 

paint it black

2012-03-08 20:45
Tittar in lite här bara, tittar om bloggen behöver matas. Den klarar sig nog lika bra utan mig, kan jag nog konstatera.

Måhända självdör den. Eller rubriceras det som misshandel? Jag är dålig på att ta hand om och vårda saker. Ge mig en planta och den dör av uttorkning eller drunkning.
Ikläd mig en tröja och jag spiller på den bortom räddning.
Låna mig ett fiskespö och jag lyckas knäcka det.
Tipsa mig om en bra låt och jag lyssnar sönder den.
Berätta ett citat och jag misstolkar det.
Se mig vinna en ny vän endast för att sedan se mig förstöra ännu en relation.
Påminn mig om något roligt och snart tänker jag på mina värsta minnen.
Ge mig kärlek och jag gör den till en trottoar.
Säg någonting och jag tänker bara på det negativa.
Säg ingenting och jag målar allting svart. Jag inväntar nådastöten. Ibland undrar jag varför den inte kommer, när man ändå sitter på knä barbröstad.Stånga mig.

Flugornas herre

2012-03-08 22:33

Inspirationen är som den där jävligt irriterande flugan på lördagmorgonen när du alldeles för trött och bakfull för att orka ta dig tid till att jaga efter den, även om den kommer göra sig påmind i ett. Lika svår att fånga som flugan är inspirationen, även när du gett dig fan på det.


Blotta tanken att mosa flugan mot väggen kanske får folk i din närhet grimasera av äckel, varför skulle du vilja göra så?


Ibland måste man. Varför? Jo, därför att flugan kommer fortsätta surra. Kanske de andra inte hör den.


Jag vet inte vem som är dessa Flugornas herre, men jag tänker inte sluta som Simon.


Ibland måste man.


         


   

Plötsligt händer det

2012-02-01 22:06
Jag har idag gjort min första dag som fastanställd på ABB. Inte så mycket att säga om det, har ju varit på den arbetsplatsen sen ett halvår tillbaka.

Fast det är klart jag har saker att säga. Jag är glad och fruktansvärt lättad.

I fredags kväll höll min chef fest också, vilket var förbannat kul, till skillnad från allt vad lördagen bar med sig. Jag syftar inte på något "mår som man förtjänar", utan något helt annat.


För att hålla mig till mitt första riktiga jobb, jag har nu en annan färg på mitt passerkort.

Naming demons

2012-01-26 22:15

Denna någon borde ha ett namn. Ska jag döpa efter eget bevåg(), det är säkert mycket bättre, eller


Träffsäkerheten skulle antagligen ligga på 25% om jag sköt hejvilt med ögonbindel och bakbundna händer. Ändå skulle jag tippa på att det snarare är 50-50. Bara oddsen gör en dum i huvudet. Jag kan inte vinna detta, snarare anti-vinna (något slags martyrskap).


Det hade varit bättre om det var en på hundra.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

För stunden känner jag bara för att använda varianter på frågetecken (som aldrig uppskattades av min svensklärare på gymnasiet). Det och att försöka lyssna sönder på Meat Loaf, känns som en svår uppgift. Förresten, första skivan, Bat out of hell betyder inte "att med ett brännbollsträ slå sin väg ut ur helvetet", som jag alltid tagit för givet. Tråkigt.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Man ska veta namnet på sina plågoandar. Jag önskar någon, helst någon med koll på läget, kunde identifiera denna psykiska varböld. För den ovetande är lidandets halveringstid är mycket långsam.


Skulle det inte vara bättre om vi fick ta del av varandraPoint de doute.svg


Point d'amour.svg 



 

Livet på Selmas - del 1: Det ligger på håret

2012-01-21 01:57

Ett fenomen som försiggått så länge jag kan minnas (alltså sedan de började släppa in mig där i samband med min myndighetsålder) är relaterat till mitt hår. Jag har i försökt hålla i princip samma frisyr sedan hösten 2007 (det har stundom blivit längre än väntat i mitt sökande på kompetenta frisörer, och ofta sett ut som ett misshandlat fågelbo


Varje gång (och då menar jag verkligen varje gång) jag besökt Selmas har det varit minst en person som velat diskutera och/eller känna på mitt hår. Oftast är det något tunnhåriga äldre män (jag har lärt mig att leva med detta), men ibland även kvinnor, eller ungdomar av båda könen. Oftast handlar det hela om lockarna, men en gång har min hårfärg diskuterats; pekats ut som blekt då mina ögonbryn är kolsvarta och därmed inte matchar mitt "normalbruna" hår. Tydligen kan man inte ha två olika hårfärger.


Jag var där tidigare, jag kom faktiskt därifrån för en stund sen. Under två timmar var det inte en jävel som tog på mitt hår, inte ens en kommentar fick jag. Detta gjorde mig under ett par pinsamma minuter ganska besviken, men sen lärde jag mig (med glädje) att acceptera detta. Saker börjar gå bra för mig nu, så Fru Fortuna har måhända frälst mig från allt ondo.


Jag blev hungrig och påbörjade min sorti när jag kände en hand mot mitt hår, som tryckte ner det mot huvudet. 


Plötsligt händer det.




Jag undrar om detta händer fler än mig, samt om det bara gäller lockar? Gör de hårintresserade skillnad på genus? Alltid dessa frågor, och svar får man aldrig.


  ). 

Livet på Selmas - Pilot

2012-01-21 01:45

Jag tänkte introducera en ny följetong i min blogg (se rubrik). Jag kanske skulle kunna börja med en introduktion.


Selmas är för de oinvigda ett så kallat vattenhål för de i Ludvika som inte nöjer sig med ett begränsat utbud av det honungsfärgade guldet, eller alternativt inte vill ha en massa dansmusik i vägen för sin konversation (i samband med intag av det tidigare nämnda honungsfärgade guldet).


Jag kan väl också nämna att Selmas är för människor som inte tagit det övertramp som leder en in på Silver Dollar. Icke att förglömma och fördöma: det ena utesluter inte det andra. Många går till exempel från jobbet, till lobbybaren på Grand Hotel, därifrån till Selmas och för att sedan tillbringa "last call" på Silver Dollar. Detta var kanske vanligare innan Selmas bytte ägare (då stängde hon ett, numera två).


Selmas är egentligen lite avskalat, dock inte enligt Ludvikas mått. Selmas är det närmaste man kan komma en pubmiljö, dels pga bristen av dansgolv (vilket i och för sig inte hindrar överförfriskade att dansa ändå), men främst beror det på att musiken som spelas i regel inte är "något man kan dansa till", utan är atmosfärsanpassad och ligger på i bakgrunden. En av "huvudnycklarna" är såklart även det relativt generösa utbudet av öl och allehanda näringsämnen.


Selmas har såvitt jag vet en huvudbar och en sekundär, ett par oarmade banditer, en darttavla, två toaletter, en urinoar samt en jävligt krånglig planlösning (jag tänker bara nämna en viss pelare).


Måhända kan jag inte ge Selmas en rättvis indtroduktion, men jag försökte i alla fall.

rejält uppgaskad

2012-01-20 21:10

Du som kallade dig själv Ögonro, det jag skriver innebär inte samma som förut, sommaren 2009. Detta är en glad nyhet av annan natur. Det blir inget sms den här gången.


Således,

" Tjena :D "

"han är en skön kille [sic]"

2012-01-19 21:27

Det har börjats snacka om killen. Från början var jag enbart irriterad, men nu börjar jag samtidigt bli rädd och kanske lite paranoid.


Tidigare när siffran som visade hur populär jag var(⸮), alltså antalet vänner på Facebook såg jag honom bara som ett väldigt störande moment. Han var överallt kunde jag tycka. Han kommenterade i princip hela Ludvika/Smedjebackens tjejers loggar, bilder, och så vidare. Min uppblossande irritation över avsiktligt missbruk av versaler gjorde att jag tog tag i saken.


Han "försvann ur mitt liv" när jag regelbundet började rensa bland mina kontakter, men nu börjar folk skriva om honom istället, och länka till c-kändisars bloggar där ägarna skrivit varnande texter om denne person.


Kommentarerna kan sorteras in i två läger: de som säger att de har egna hemska erfarenheter, samt de som säger att han är en skön kille. Vad fan är en skön kille?

Detta tänker jag forska i för att senare ifrågasätta på riktigt. En soffa kan vara skön, likom en massage. Jag tycker verkligen inte att en låt, person eller film kan vara skön. Det är bara flummigt att påstå annat.


Anledningen till att jag börjar bli rädd är att jag börjar (som sista utväg till att få en förklaring på hans beteende) tro att han faktiskt inte är så korkad som han verkar. Tänk om han bara försöker, med ett satiristiskt motiv, visa för folket att vem som helst kan bli kändis, bara man är dryg nog? Han har varit i radio ett otal gånger, figurerat i tv-rutan ett par gånger, och skriver till ALLA på deras respektive bloggar, twitterflöden, FB-loggar, så det är nog inte särskilt långt kvar innan han dyker upp i Big Brother eller något liknande skitprogram, för att under de kommande månaderna bli snackis runt fikabordet på jobbet, på Flashback och på Facebook, eller varför inte hålla förfester med han som tema istället för de tjatiga ölspelen


Kommer han att "lyckas"? Ja, han kommer förmodligen bli (c-)känd, och kommer ge namn åt en effekt. Han kommer inte hamna på någon slags gräddhylla, dock kan han mycket väl komma att bli den nya så kallade "Gurkan". Vara med i en massa dokusåpor och gameshows och kanske vara gäst-DJ på Solo i Ludvika. Vilket segertåg för honom.


Om nu det rätt korta C-kändislivet är vad som står i denne killes tarotkort kan jag inte garantera, men jag kommer ändå sitta och noja över att han kanske ger hela Sveriges rikspuckoelit ett sätt att förstöra den redan pestsmittade tv-tablå som vi har i dagsläget. Bara genom det här inlägget bidrar jag till dumburkens fall. Då kommer en fråga som får avsluta detta inlägg: 


bidrar jag till detta (dumburkens fall) med bakomliggande motiv eller vill jag bara uppmärksamma att jag förutsåg detta?