Hej alla följare...
Ha ha, nåja... Med tanke på hur (o)regelbundet jag skriver på denna blogg så skrev jag ovanstående rad med viss ironi!
Kul om någon ens tar sig tid att orka läsa denna blogg, typ... Tack Facebook!!! :-)
Mycket har ju hänt sedan sist, kan man ju säga. Jag har hunnit bli förlovad, ta emot ett traditionellt frieri, med en Älskling som går ner på knä inför en hoper vänner och bekanta och frågar om jag vill gifta mig... JA, svarade jag såklart! Sedan dryga året är man dessutom boendes i härliga Kungsängen! Så jag var sambo i drygt 10 månaer. Numera, sedan drygt 3 veckor tillbaka kan jag titulera mig fru Hanell!!! Ja, vi gifte oss en solig, underbart vacker sommardag i mysiga Österhaninge kyrka, för att sedan ha en härlig fest på ljuvliga Almåsa Havshotell! En fantastisk dag, med 30 härliga gäster som alla bidrog till att det hela blev så himla bra!
Nej, nu ska jag fortsätta gå igenom en del medlemssidor jag har här på nätet och ändra mitt efternamn även på dessa... Känns riktigt bra att vara en Hanell!!!
Kram på er sålänge!!!!
...verkar inte vara min grej. Men å andra sidan väljer man ju själv hur ofta eller sällan man vill göra sina inlägg. Om sedan folk läser dem eller ej har jag ingen aning om. Men skriver mest för skojs skull!
Livet flyter på, blir mer och mer "Stockholmare" för varje dag. Ja, för jag är numera betydligt mer här uppe än i Västervik,. Blir mest små gästspel där då och då... :-) Har dock inte flyttat upp officiellt än. Lär bli senast till årsskiftet!
Fortfarnade lika kär och lycklig med min älskling! Han ÄR verkligne manen i mitt liv och det är definitivt honom jag väntat på enda sedan man började drömma om "den stora kärleken" nånstans i den gröna ungdomen! Känns så underbart att få dela glädje, sorg, vardag och festliga tillfällen med någon man verkligne älskar så mycket!
Så där, då var 2019's första blogginlägg färdigt! Lär nog komma flera vad det lider, nu när jag lyckats släpa upp min dator till Kungsängen och kan skriva lite mer obehindrat än duttandet via mobil eller surfplatta!
Tjingeling på er!!! :-)
Väntan har varit lång sedan sist vi sågs… (16 dagar…) och snart, snart får jag krama om den finaste människa jag vet!!!
Snart 4 veckor har gått sedan vi möttes för första gången och jag har sedan dess mått så otroligt bra – så mycket bättre än jag trott var möjligt!
Känner mig älskad varje dag!
Vet att det finns någon där som känner likadant som jag.
Som också känner sig älskad, saknad och har någon som tänker på honom!
Det är så fantastiskt! Det känns så himla bra!
Så rätt, så självklart!!!
Detta är inget tillfälligt… Inte en dans på rosa moln, där man totalt tappar fokus på allt…
Eller okej, klart man är uppe bland rosa moln emellanåt.
Klart att man ibland svävar iväg lite och tappar koncentrationen på saker och ting. Självklart!!!
Men samtidigt känns allt bara så tryggt!
Har, som jag säkert skrivit tidigare, aldrig varit så säker på något hi hela mitt liv.
Så säker på att detta är mannen jag vill dela resten av livet med!
Vi har bara känt varnadra i en dryg månad, MEN känns som det handlar om minst tre år eller nåt…
Om drygt 80 timmar är han hos mig igen!
Att längta är jobbigt, men också härligt på något vis, då man ju vet att för varje tickande minut som går kommer man allt närmre det man längtar mest efter…
Att få vara så här lycklig och kär, det känns både magiskt, härligt och bara så himla bra!!!
Och vet ni vad? Min magkänsla säger att det kommer fortsätta vara så!!!
Det blåser på rätt bra ute just nu och är misstänkt mulet… Tycker mig ana åskmuller i fjärran också, så får bli ett kort blogginlägg, innan jag loggar ut och drar ut modemet – för säkerhets skull…
Blev ju inget inlägg igår – hann liksom inte med. Inte så att jag känner att jag måste skriva inlägg varje dag, men ändå…
Gårdagen var fylld av kärlek, skratt, en gnutta bus, middag med bästaste vännen och hennes familj. Vi passade även på att åka runt till olika butiker i stan och handla diverse nödvändigheter! Avslutade dygnet med att prata cirkus 4 timmar i telefon med mannen i mitt liv! Tiden går fort ibland och känns som vi alltid har något att prata om! Blir väl en del upprepningar också – som sig bör…
Nej, nu är det förmodligen dags att dra ur modemet… Får hitta på något att göra, men har inget planerat alls för denna gråmulna augustilördag…
OM du vill veta något om mig – fråga! Jag svarar alltid ärligt eller inte alls – beror ju på vem som frågar och VAD man vill veta. Är dock en öppensinnad person…
OM du hör ett rykte om mig – eller nån annan med för den delen: Ta då reda på fakta INNAN du sväljer allt och ev. dömer!
Är man nyfiken på något – vad som, är det ju klart bättre att fråga personen ifråga än att dra egna, oftast felaktiga slutsatser.
Jag vet ju att det finns personer som gärna tycker och tänker både det ena och andra, utan att orka bemöda sig med att ta reda på exakt vad som sant eller inte! Fantastiskt egenligen hur mycket enklare det faktiskt är att tro sig veta, än att lägga en gnutta energi på att ta reda på korrekta fakta!
Det HAR inte hänt något särskilt. Har inte känt mig baktalad eller hört någo om att så är fallet. Skriver mest detta, då jag har tidigare erfarenhet av just detta! Men vi har väl alla drabbats av sådant i våra liv – inget som helst unikt just för mig!
Kanske man även ska vända på det hela – om man är på det humöret. Ja, att ens person eller personlighet beror folk så mycket att de ibland känner sig manade att prata om en – oavsett om det är bra saker eller handlar om rent skitsnack!
Ska givetvis också påpeka att jag inte på något vis är felfri på detta område! Inte alls. Kan absolut kasta första stenen i glashuset, om det är så… Är dock inte så intresserad av att prata illa om andra. När någon känt att jag gjort det har jag varit snabb med att be om ursäkt Det vill säga, om personen ifråga varit ärlig och rak nog att komma till mig och påpekat att något jag sagt eller gjort inte känts bra!
Nähäpp, dags att fixa lite nudlar till köttbullarna jag stekte för en stund sedan. Sedan är det äntligen dags för lite härlig hockey igen!!!
Full Fart Framåt, älskade Djurgården!!!!!
Positivt tänkande kan man komma långt med!
Min skrivare, en allt-i-ett-maskin av märket Brother vill liksom inte spela med längre… Eller jo, skannerfunktioner funkar felfritt och det känns ju bra! Dessutom skriver jag ju inte ut papper varje dag direkt eller drar kopior, och är kanske just detta som nu gjort att den inte funkar. Tror att jag antingen råkat sätta fast bläckpatronerna fel, alt har de torkat igen och fastnat för de bara går inte att rubba dem. Vill ju inte heller ta i för mycket och riskera att något går sönder! Ev. får jag försöka hitta någon kunnig person som kan och vill hjälpa mig, eller så får det bli till att investera i en ny maskin tids nog – när ekonomin tillåter…
Min eminenta kaffemaskin som jag fick i julklapp år 2012 krånglar. Normalt ska man bara sätta i en kaffekapsel och trycka på en knapp, så fixar den en kopp på cirkus 30 sekunder. Men sedan en tid tillbaka måste jag nu hålla in knappen i ungefär 30-40 sekunder för att få min välsmakande kopp kaffe! Börjar även den denna maskin spela på sista versen…? Nåja, får köra pulvervarianten OM den tokstrejkar, i väntan på bättre tider…
Min kära Samsung Galaxy S6 ”busar” lite med mig, så här en dryg månad innan bindningstiden löper ut… Helt fantastiskt… Brukar vara så… Jag tecknar ett 24-månaders abbonemang och precis lagom när bindningstiden går ut haverera min mobil och det är dags att förnya abbonemanget… Nåja, OM nu min kära följeslagare bestämmer sig för att lägga av INNAN jag kan teckna nytt abb så får jag väl sparka igång min reservnalle… Och använda mitt kontantkortsnummer…
Som sagt, även om allt detta strul irriterar mig till viss del, så SKADAR det ju inte att ta till det positiva tänket. Det KUNDE ju faktiskt varit värre, eller hur…?
Om en dryg månad är det dags att gå och rösta igen!
Eller om man väljer att poströsta eller gå till nåt ställe och förtidsrösta!
Att rösta är en rättighet vi har i vårt land och den bör utnyttjas!
Självklart är det ju ett val var och en själv gör – en del väljer sofflocket med inställningen att ”min röst gör ändå ingen skillnad”!
Är det inte sedan just dessa personer som gnäller mest om hur samhället blivit?
Hur fel allt är? Att en förändring bör ske?
Trist i så fall att de inte valde att ta chansen att vara med och försöka påverka och förändra!
Det här med politik är ganska intressant, men kan inte påstå att jag är så överdrivet påläst av mig!
Jag har bara min enkla åsikt om hur jag önskar ha det!
Hur jag skulle önska att samhället vore!
Jag hatar orättvisor, förtryck, rasism och dylikt skit!
Känns som det är lite för mycket av den varan emellanåt!
Jag tror tyvärr inte att man över en natt kan göra om samhället till den trygga oas många av oss önskar att det vore.
Jag inser att det alltid kommer finnas orättvisor runt om i världen!
Men visst kan man jobba för att klyftorna mellan rika och fattiga ska minska i alla fall!
Att vi ska kunna leva i ett tryggt samhälle, där kärlek, jämställdhet och empati ska besegra hat, förtryck, fördomar och rasism!
Jag har valt vilket parti som kommer få min röst!
Precis som jag vet vilket som ALDRIG någonsin kommer få den!
Har ingen aning om hur det hela kommer sluta – hur det kommer se ut efter valet…
Men jag är ändå beredd på att ta mitt ansvar så gott jag kan för vi ska kunna få ett så bra samhälle som möjligt!
Jag är en kärleksfull, empatisk och vänlig själ, som bara vill allas bästa!
Dock finns det undantag – jag ogillar daltande och pjoskande.
Jag anser att de som beter sig illa också ska straffas för det!
Jag delar inte varje åsikt som partiet jag tänker rösta på står för!
Det gäller säkert de allra flesta som röstar, mer eller mindre i alla fall!
Jag följer bara de värderingar jag har!
Och jag kommer rösta den 9 september!
Det hoppas jag att Du också gör!!!
...och jag fortsätter ta dagen som den blir! Räknar ner dagarna också - vill liksom att det ska bli fredagen den 17 augusti - av en väldigt speciell anledning...
Svalare ute nu också - rent av behagligt varmt och skönt! Tempen ligger väl mellan 24-25 grader! Helt okej för min del!
Mycket som hänt de senaste veckorna - i endast positiv riktning då!
Detta faktum har påverkat mig som person väldigt mycket!
Försöker visserligen alltid ha en positiv grundsyn på saker och ting och ha som motto att göra det bästa av tillvaron!
Detta tänk har helt klart stärkts ytterligare dessa snart tre veckor!!!
Nästa vecka är det även dags att återigen uppta aktiviteterna på såväl Legohuset som IT Spektra! Ska bli kul att träffa alla igen efter några veckors sommarlov!
Övet huvud taget känns det som denna höst till att börja med kommer bli riktigt, riktigt bra!!!
Fylld med äventyr, kärlek och närhet!!!
Och vem mår inte bra av sådant?
...så "orförskämt" lycklig mest hela tiden numera... Inte för att mitt liv varit rakt igenom deppigt - långt ifrån!
Men de senaste åren har varit rätt svängiga med diverse händelser som påverkat mig på alla tänkbara vis...
Känner mig inte direkt bortskämd med denna liksom rakt igenom sköna lyckokänsla!
Allt känns bara så bra! På ett naturligt, enkelt och liksom lagom vis!
Fine, jag är ju relativt nykär då - klart känslorna bubblar lite extra emellanåt.
Men även detta på ett sådär härligt, naturligt och liksom så självklart sätt!
Bara vetskapen att mannen i mitt liv dykt upp, för så är det ju verkligen!
Att man kan ställa sig framför spegeln och istället för att rynka på näsan, se en glatt leende bild av sig sjäv och tänka att denna person älskar någon och att denna någon älskar henne tillbaka!!!
Jag har många vänner, varav några få nära som jag vet älskar/tycker mycket om mig för dne jag är och som jag betyder mycket för!
Jag har inte på något vis känt mig oälskad i livet! Men just denna kärlek är ny för mig och bara så underbar, lagom härlig och bara så naturlig!!!
Nedräkningen fortsätter - nu är det bara drygt 12 dygn kvar tills jag får vara i hans famn igen!!!
Först en helg här i Västervik med bl.a en fest inplanerad hos bästaste vännen med familj!
En helg som sedan spontant förlängts med några dagar ihop i Stockholm, då jag följer med honom hem!!!
Väntan ÄR seg och jag har aldrig varit någon större fan av att vänta, men för varje dag som går kommer jag närmre och närmre den där härliga första kramen, som lär följas av många fler...
Och jag lär få dagarna att flyta på bra tills denna stund! Är inte direkt typen som sitter med armarna i kors och bara stirrar rakt fram, så...
Som sagt, den där känslan när man funnit rätt - den är bara så härlig, så behaglig och bara sååå underbar!!!!
Älskade Kim!!!
Du flyttade in i mitt liv, i mitt hjärta en tisdag i september 2003.
Den 30 september, för att vara exakt!
Då var du precis 8 veckor gammal! Fick nätt och jämt plats på min handflata.
En enda blick och det var total kärlek direkt.
Du helt enkelt bara stal mitt hjärta!
Du klättrade direkt uppför min högra arm, satte dig tillrätta på min högra axel och liksom gned mjukt ditt lilla huvud mot min kind…
Min fina, outsägligt älskade Kimsa, vi fick 14 år och en dryg månad tillsammans…
Den 26 oktober förra året, nån gång efter klockan 16 fick du somna in…
Din matte var tyvärr inte vid din sida då – något hon alltid kommer få leva med…
Men VET att det blev en fin stund ändå – att du var en duktig tjej, som vanligt!
Du fick lugnt och stilla avsluta ditt liv, med vetskapen att du ALLTID kommer vara så älskad och saknad!
Många minnen har dessa år fört med sig!
Underbara, fina, kärleksfulla minnen, ofta kombinerat med diverse busstreck och din lilla motor var ständigt igång!
Otaliga gånger har du legat precis under min haka och kelat.
Tvättat bort mina tårar när jag varit ledsen! Du hade alltid en förmåga att känna på dig när jag inte mådde bra, oavsett vad det handlade om!
Våra pratstunder, för du var en kisse som gärna och ofta ”svarade” när jag pratade med dig!
En trogen, underbar vän, pålitlig, trygg och full av så mycket kärlek!
En kärlek du gärna delade med dig av!!!
Som sagt, minnena är många… Väljer att dela med mig av följande:
Julafton 2003. Du är drygt 4,5 månad. Pappa var på besök! Hans sista julafton, vilket vi såklart inte visste då!
Han fick för första gången se dig! Jag höll fram dig mot honom, där han satt i sin rullstol. Ni såg på varandra.
Pappa, som alltid älskat djur, började gråta. Stora glädjetårar rann utför hans kinder…
Du spann lätt, lutade dig fram och pussade honom spontant två gånger i följd på munnen!
Som för att ”trösta”. Ganska säkert även för att du direkt tyckte om honom!
Du kände på dig att han älskade djur!
Just nu känner jag mig så otroligt sorgsen och jag saknar dig verkligen oerhört…
Men känner även en sådan glädje att just jag fick äran att bli din människa i 14 år och 26 dagar!
Att just jag blev utvald av dig, du goa, älskade, knasiga, keliga, kärleksfulla katt!
TACK för allt, älskade Kim!!!!
Matte älskar dig – oändligt mycket!!!!!
...när man sitter och pysslar med gamla, som nya fotografier! Har ett projekt på G, där jag ska organisera om mina foton i olika album och dylikt! Tänkt fixa detta länge, ocn nu äntligen börjar jag få fingrarna ur och komma igång med det hela... Måste har något att sysselsätta mig med också - rastlös som man ju är!
Svalare väder ute idag också och givetvis även inne! Vi går med andra ord mot en mer normal och behaglit sensommartemp! SKÖNT!!!! 
...eller kan det vara så att det faktiskt är något svalare idag! Inne i alla fall! Det ska tydligen blir uppåt 30 grader även denna dag, men känslan är ändå att det är något svalare! Känns så härligt!!!
Ja då, jag älskar visst sommaren och jag älskar solen, men konstant värme i nästan 3 månaders tid ÄR ingen hit om man sedan innan tyvärr tillhör skaran som icke mår alltförbra när temperaturen överstiger 25 grader! Så vissa må tycka att man är en gnällspik ibland, men då får de väl tycka så... Vi fungerar, tänker och mår olika, helt enkelt!! Eftersom vi dock inte kan påverka vädret nämnbart så får man såklar stå ut och göra det bästa av det hela, men man HAR som sagt sin fulla rätt att få säga sin åsikt om det hela!!!
Vad ska man då ägna denna soliga augustifredag åt? Tja, inga direkta planer, så tar dagen som den blir, helt enkelt!!!
Jag vill att du ska förstå att du är det bästa som hänt mig!
Jag vill att du ska förstå hur lycklig, trygg, lugn och harmonisk jag känner mig sedan vi möttes!
Det gick snabbt! Riktigt snabbt!
Vet inte vad som hände, men allt kändes bara så rätt från början!
Trodde nog knappt det var möjligt att känna så – den där känslan att allt bara klaffar direkt!
Du får mig att le, gå omkring och smånynna och bara känna mig så speciell!
Och vi har bara känt varandra i drygt 2 veckor!!!
Helt otroligt egentligen, men ändå sant!
Att man efter så kort tid kan älska någon så mycket, på ett sådant där lugnt, tryggt och harmoniskt vis! Så självklart – så naturligt!
Och alla de där ”tänk om...”
Tänk om du inte bokat resan till Almåsa i mars?
Tänk om du inte låtit dig övertalas av Göran att hänga med till baren en sväng torsdagskvällen för två veckor sedan?
Tänk om jag inte fått för mig att dela upp min Almåsa-vistelse på två gånger i sommar? Brukar ju ha för vana att åka bara en gång och då stanna lite längre?
Tänk om jag inte lyckats hitta kattvakt för resan nu i juli?
Visst, ingen av oss hade ju då anat vad vi missat, men i dagsläget känns det otänkbart att vi inte skulle ha träffats!!!
Finns kanske en och annan som tycker det hela gått lite väl snabbt – som kanske till och med ifrågasätter äktheten i alla känslor!
Som betvivlar att detta kommer hålla särskilt länge!
Vet du vad? Om så är fallet – jag kunde inte bry mig mindre!
För JAG vet ju exakt vad jag känner för Dig!
Vad jag vill och hur jag önskar ha det framöver!
För mig är det dig och bara dig jag vill dela min framtid med!
Ja, resten av mitt liv, även om man ju aldrig kan bestämma vad som händer!
Eller jo, till viss del kan man såklart göra det!
För så länge vi känner som vi gör för varandra finns det INGA hinder!
Då finns bara möjligheter!!
Och vi tar ju allt i lugn takt – skyndar långsamt!
Varför rusa in i en massa beslut, när man inte behöver?
Anders, du underbara människa!!!!
Jag saknar dig så det gör ont, MEN jag vet att du finns där! Att du bryr dig om, alltid vill mitt bästa och älskar mig för just den jag är!
Likadant känner jag för Dig!!!
Svårare än så behöver det ju inte vara – eller hur???
Och vi kommer ses snart igen – och många gånger efter det!
TACK för att du kom in i mitt liv!!! För att du finns!!!
Älskar dig oändligt – så ÄR det bara!!!!
Puss och kram från Din Veronica!!!!!
.,..och hör mina två bordsfläktar brusa i bakgrunden., Kvavt och svettigt, men bara ler och ler och ler...
JA, jag ÄR lycklig! JA, , jag ÄR kär och galen! Men på ett skönt, tryggt sätt!!!
Önskar bara jag fick vara hos min älskling eller att han vore här, men för varje dag som går kommer dagen närmre då vi ses igen!!!
Längtar, saknar, men är samtidigt lycklig, förväntansfull och allt..
Detta är en ny erfarenhet för undertecknad! Detta är något man mest drömt och fantiserat om - att få känna sig älskad och få älska tillbaka! Att bara veta att det någonstans i Sverige finns någon som längtar lika mycket och känner lika starkt tillbaka!
Det är underbart, ovant (fast mindre och mindre för varje dag), tryggt, härligt, lite läskigt (just för att det känns så ovant då)... Det tog många år att hitta mannen i mitt liv, men var helt klart väl värt att vänta på!!!
Sitter annars och funderar på att kanske ta mig en promenad till mamsen och se efter hur hon har det!
Känns dock lite sådär - jag VILL träffa henne, jag VILL få krama om henne och hon brukar bli glad när jag kommer på besök!
Samtidigt gör det ibland bara så ont! Blir så frustrerad över hur det hela har blivit! Inte en gång till, liksom...
Nåja, sålänge Tor och Åskar håller sig borta, i alla fall medans jag är iväg, så blir det nog ett litet besök!
Snart gått 3 veckor sedan sist, men har ju inte hunnit med... Dock VILL hon att jag ska komma när JAG vill!
Hon VET att jag tycker det är jobbigt, men vet också hur mycket jag älskar henne!!!
Nähäpp, dags att göra sig iordning och ta den lilla promenaden då!
Vill ju berätta för mamma hur glad, lycklig och allt jag är!
Vet att jag kommer göra henne glad, oavsett hur hon mår!!!
Tjingeling för denna gången!!!!
...sedan man bloggade sist! Då och då har jag funderat på att slänga iväg ett inlägg, men sedan har det bara inte blivit av. Men nu fick man sig en liten släng av skrivlusta igen... :-)
Vad som hänt sedan sist? Tja, säkert en hel del, men orkar inte ens sammanfatta!
Lever ju här och nu och bara de senaste två veckorna har det hänt en hel del... Ja, hela mitt liv har vänts upp och ner, fast på ett sånt där härligt, positivt sett, som man kanske mest läser om i romaner eller ser på film! Ja, fröken Appelqvist har gått och blivit kär - pang, bom, liksom!!! Kärleken är dessutom besvarad och det hela känns bara så fantastiskt jäkla rätt, som det väl bara kan göra, när det ÄR just rätt!
Åkte iväg på en, som jag ställt in mig på, härlig vecka på ljuvliga Almåsa! Träffa vänner, kanske lära känna nya bekantskaper och bara vara... Och så vips, bara dök han upp. Mannen med stort M!!! Den jag väl väntat på i hela mitt vuxna liv! Det tog x antal år, men väl värt att vänta på! Känner mig så otroligt lycklig, men ändå på ett behärskat och bara så självklart vis! Visst, man går omkring i tropikhettan och bara ler, men känns ändå som man inte helt tappat huvudet... Bara lite... :-)
Får räcka för denna gång! Ska nog, som skriviet, ta upp bloggandet igen - eller försöka i alla fall! Behöver väl bara sprakas igång lite...
Dags att ta en svalkande dusch och sedan sätta sig och pyssla med något projekt som inte tar alltför myckert på krafterna, då det väl är runt 30 grader i luften... Puh...
...på detta j-va januarimörker...
Ja ja, jag VET att vi inte KAN påverka det hela på något vis - brukar själv ofta hävda att vädret styr vi inte över. Men känns så trist ändå, att det är vinter (d.v.s. snö och några minus) ena dagen, och nästa dag flera plusgrader och lika grönt som en dag i mitten av april, eller nåt... Jag VET att man ska tänka positivt och jag VET att vi nu går mot ljusare tider, men är ändå något med denna månad som gör mig både låg, ledsen och eländig!
Känner mig så frustrerad. Nästan instängd. Ja, jag KAN gå ut - jag är ju knappast inlåst, men är inte det jag menar. Känner mig instängd själsligt... Det hela brukar lossna i slutet av månaden, eller nån gång i februari - jag har varit med om detta förr, så jag vet... Men fram tills dess.. Är bara att bita ihop och komma tillbaka - någonstans är jag ändå för mycket optimist och för positiv för att inte klara mig igenom detta! Men just nu känns det bara hopplöst...
Om någon nu ens läser detta, så kanske en del känner igen känslan, medans andra bara tycker det är gnälligt - att man ska rycka upp sig! Lugn, det SKA jag f-n göra också! Har ju tre busiga, underara och högt älskade katter + några nära, goa vänner som gör mig på gott humör titt som tätt och som jag även vet finns där - alltid, oavsett! Utan att ta dem för givet på något vis, så bara vet jag att det är så... Tack för att NI finns!
Nä, nu ska här slutas hänga läpp på en stund! Ska försöka hitta på något att göra, tills sömnen behagar infinna sig! TV-spel, en film eller nåt... Får se vad det blir...
/KRAM på er!!! <3
...du gjort något du egentligen inte ville?
Nej, det tror jag inte!
...du skämt ut dig?
Inte vad jag vet i alla fall... :-)
...du kastat pärlor på svin?
Eh, nej...
...du kramat en vän som betyder mycket?
Japp!
...du bråkat med någon du hatar?
Hatar ingen direkt, så svaret där blir helt klart nej!
...du ringt fel person?
Nej, men däremot själv blivit uppringd två gånger av folk som ringt fel! :-)
...du gråtit?
Har jag säkert, men minns just nu inte när eller varför!
...du solat?
Knappast!
...du pussat någon?
Ja, mina tre goa katter!
...du varit ute i regnet?
Nja, men i blås och lätt snöfall...
...du umgåtts med en speciell person?
Pratat med en speciell person i telefon i alla fall! :-)
...du haft kuddkrig?
Nej! :-)
...du skrattat åt någon annans skämt?
Definitivt!
...du inte skrattat åt någon annans skämt?
Definitivt!
...du gått nattpromenad?
Nej, men det hade ju varit mysigt med rätt sällskap!
...du spillt ut vatten på golvet?
Inte jag, men min buskatt Clara klarade av den bedriften härom kvällen! :-)
...du laddat mobilen?
Absolut!
...du förstört något?
Nej!
...du slagit någon?
Absolut inte!
...du gjort något du ångrar nu?
Inget jag kan komma ihåg i alla fall, så förmodligen inte!
...du terroriserat någon?
Det hoppas jag verkligen inte! :-)
...du spottat på någon?
Skulle aldrig falla mig in att göra något så j-vla äckligt!
...du badat i badkar?
Nej, var längesen jag gjorde det - duschar hellre!
...du missbrukat musik?
Man KAN inte missbruka musik!
...du pratat med någon längre än fem timmar?
Inte i sträck i alla fall!
...du dragit skämt som ingen förstod?
Inte helt omöjligt, för jag är urusel på att dra vitsar och dylikt, så brukar försöka undvika det!
...du haft vattenkrig?
Nej!
...du sett på film?
Nja, inte en hel film i alla fall!
...du pluggat?
Nej!
...du matat fiskar?
Nej!
...du tagit fel på person?
Har nog hänt, men brukar hända mig titt som tätt, så... :-)
...du skjutit slangbella?
Aldrig provat!
...du fiskat?
Nej!
...du tappat rösten?
Ha ha, ja, det har faktiskt hänt - tillfälligt, när jag måljublat under nån hockeymatch! :-)
...du sovit en hel dag?
Nej, men ibland skulle det vara rätt skönt! Men är nog lite för rastlös för det!
...och frågan är nu HUR länge det kommer dröja tills nästa inlägg! :-)
Nej, skojar bara! Men fast jag ibland varit rejält bloggsugen, så har det enbart stannat vid tanken att man kanske skulle sätta sig och krafsa ner några ord... Bloggat mycket inne i huvudet dock - räknas inte, jag vet, men ändå... :-)
Nog babblat om det!
Orkar inte sammanfatta vad som hänt sedan sist jag bloggade! Men kanske ändå ska slänga in en liten lista, i brist på annat! Och även konstatera att jag nu jobbar på med ett av mina huvudmål detta år! Jag ska ha 100 godisfria dagar, och detta projekt startade jag strax efter tolvslaget natten den 1/1 2015! Inte en godisbit ska komma över mina läppar före den 11 april, om jag räknat helt rätt... Känns visserligen som rätt långt fram, men jag SKA fixa det... Envis som man ju råkar vara! Dock vet jag att det KAN bli tufft, när chokladsuget eller godissuget sätter in, men bara att kämpa på! Och det ÄR endast för att utmana mig själv lite - inget annat! Misslyckas jag kommer jag enbart bli grymt besviken på mig sjäv, men sedan ta nya tag! Men jag SKA som sagt klara av det, helt klart! Mikropopcorn och ev. salta pinnar ska jag unna mig + halstabletter vid behov - inte bara för att ha något att tugga på! Även läsk ska undvikas, förutom vid väldigt speciella tillfällen! Det blir lättast att avstå, helt klart!
Nej, peta in en liten lista var det... Tar den i ett separat inlägg!
Tjingeling på er sålänge!!! :-)
Funderar på att ev. börja skriva dagbok igen! Insåg plötsligt hur skönt det ändå är att få skriva ner sina personliga tankar och funderingar, man inte har lust att dela med vem som helst på nätet! Men kanske även ska ge denna blogg en chans igen... Ibland svämmar tankarna och skrivlustan över - ibland är det total idétorka...
Är visst inne i en djuptänkarperiod, känner jag.. En period där jag känner saknad efter något eller någon... Funderingar på framtiden - hur saker och ting kommer bli när jag, förhoppningsvis, fått ordning på ett och annat! Hoppas och tror givetvis att det hela kommer bli bra och nu HAR jag bestämt mig för hur jag vill ha det - definitivt! Men gissar att detta beslut nog kommer föda diverse känslor ändå - både inom mig själv och kanske även hos andra... Fast det sista är dock inget som hindrar mig! För en gång skull tänker jag vara total fullblodsegoist och BARA sätta mitt välmående främst!
Nog om detta nu!
Ibland finns saknaden där efter närhet. Och nu syftar jag INTE på den sexuella biten! Bara ren och skär närhet. Någon att få kramas med - älskar att kramas! Hitta på skojiga saker ihop med och dela förtoenden med! Även om det ju såklart uppstår motstridigheter i alla sorts relationer också förstås, men ändå... Jag är ingen känslokall människa, FAST jag inte blir kär eller förälskad så lätt... Och jag har goda vänner, både sedan många år tillbaka, men även nyfunna! Jag VET att det finns folk där ute som bryr sig om och älskar mig! Men ska erkänna att det ibland känns liiite vemodigt att strosa omkring på stan och se alla förälskade och lyckliga par som knallar runt hand i hand... Eller läsa eller höra om alla parmiddagar bland vänner och bekanta! Varför känns det ibland som att ens status som singel är så otroligt låg? Jag trivs visserligen alldeles utmärkt som singel för det mesta, men innebär ju inte att jag alltid vill leva så...
Ha ha, inser nu hur patetiskt detta inlägg ser ut att bli! Sitta här och självömka och ha sig... :-) Var verkligen inte menat så... Riskerar väl att få kommentarer i stil med att jag ska ladda ner appar där man söker partners eller ta tag i mitt liv och göra något åt det hela... Men om igen, var INTE menat att detta inlägg skulle bli ett "desperat rop efter kärlek"! Är som sagt bara lite djup och småanalytisk av mig denna månljusa, tidiga torsdagsmorgon!
Så, nu avslutar jag detta "djupa" inlägg och hoppas ni som ev. orkat läsa detta har överseende med en kanske patetisk, självömkande, eller helt enkelt bara ärlig Veronica! Rak och ärlig har jag nog alltid varit, och kommer så förbli!
Och framför allt, jag missunnar nu INTE någon att vara kär, galen och lycklig, men det var det förhoppningsvis ingen som trodde heller! :-)
Over and out!!! /KRAMAR!!! <3
...men tänker nu bli en smula personlig, utan att dock gå in på några närmre detaljer som kanske kan anses stötande... Beror väl också på vad varje enskild läsare förväntar sig!
Nyss varit och handlat och DET är ju inget som helst konstigt med det. Men fick lite panikångest, helt enkelt! Vet vad det beror på också! För att göra en lång historia kort:
Under min senaste period hade jag rejält kraftiga blödningar under några timmar, vilket gjorde att jag blev riktigt matt och trött i kroppen och kändes även som träningsvärk i både ben och axelparti. Dock känns det något bättre för varje dag, men har tyvärr inte haft möjlighet att kanske få i mig så mycket järnberikad och nyttig kost, som jag blivit rekommenderad. Men ska bli ändring på det + att jag har fått tid för ett läkarbesök den 24.e Dock har jag blivit lugnad med att det ändå är rätt vanligt förekommande med ovan nämnda, så tänker INTE oroa mig mer för detta! Lär finnas hjälp att få också!
Men har ju känt en viss oro, vilket har gjort att jag spänt mig i axlar, nacke och övre delen av ryggen. Och har väl även dragit mig en aning för att gå några längre sträckor eller göra något mer avancerat, då jag just nu är i extra behov av trygghet, så att säga! En liten vinterdeppression på det har ju inte förenklat det hela, men den är helt klart på väg att ge med sig nu i alla fall!
Och nu känns det bättre, jag känne rmig både stolt och nöjd, hur fånigt det än kan verka, över att ha "klarat" handlingen! Att det sedan hann bli mörkt ute gjorde väl inte att jag slappnade av extra direkt, mörkrädd som man ju är... Men som sagt, nu är det gjort och jag ska unna mig vila och bara ta hand om mig resten av kvällen! Tänkte faktiskt tanken när jag traskade hemåt, att alla mina nya och gamla vänner på FB och såklart även utanför, liksom stod på bägge sidor om mig och hejade fram mig! Ha ha, jag HAR livlig fantasi, men kändes ändå kul att tänka sig det. Plus att jag ju själv, som person då, är både envis och inte ger upp så lätt! Man är ju djurgårdare också, så... :-)
VET att detta kommer bli bra och har nu köpt hem både lite grönt, frukt coh nån tub brustabletter med extra järn och C-vitamin! Kan ju inte vara alltför skadligt och fast jag annars inte är så värst inne på att knapra extra kosttillskott, så kanske ändå detta gör lite nytta. K'ände även att det var ganska skönt att vara ute och gå, så det ska bli bra! Omstart på Rehab på måndag också, men i lugn takt! Dessutom har jag massage inbokad nästa måndag också, så tills dess ska jag kämpa på så mycket jag orkar, med lättare träning och lite avslappning på spikmattan! Katterapi lär ju inte heller vara helt fel, så.. :-)
Någon/några av er som råkar läsa detta kanske tycker jag varit FÖR öppen, men är ju trots allt jag själv som väljer att vara det + att jag nog långt ifrån är ensam om att känna så här ibland! Jag står med andra ord för varenda bokstav och är en öppen och spontan person, så... :-)
/KRAM på er!!! <3
