RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-04-15 16:59:56

fliiika

imon, en vanlig dag i en vanlig skola o i ett vanligt hem

2008-11-23 22:22

kväll , men ska inte gå o lägga min än på ett bra tag

har pluggat mer än vanligt idag, ska fan få MVG på både psykologin och spanskan har ja bestämt. tro på mig va? (L)


imon blir som vanligt, ja..

går inte o förklara vad vanligt är

det bara är


jag håller hårt i mitt löfte

talar inte om de för nån annan i familjen

eler skolan eller nånstans

de här är nyckeln till min dröm

o den tänker ja för allt i världen inte tappa bort,

glömma bort,

slänga bort



pateitskt?

2008-11-22 22:49

aa egentligen va?:/men de e okej


såhär ligger de till

ofta när jag ser nåt på tv

så tänker ja

aa men sådär kan det bli för mej me

alltså som dom har de t där

inget jag behöver gå in närmre på


men sen liksom

när teven är avstängd o allt de där

då är det inte så jävla självklart längre

:/


ska fika nu me mamma och sis,

lussar o pepparkakor, najs va;P


ta hand om er bäst nu söta <3


22/11- o8

2008-11-22 17:38

Vem är jag? Vad vill jag?

Hur vågar man? Hur tar man första steget?

Hur är man den man vill vara?

Varför vågar jag inte visa min kärlek?

Varför tar jag inte tag i mig själv?


Jag orkar inte tänka på alla dessa frågor.

På alla svar som inte ens finns.

Lever jag ett värdigt liv?

Svar: ??


Tänker jag nånsin på självmord?

Svar: Egentligen inte.


Andra destruktiva metoder, som att skära sig?

Svar: Jag tänker inte göra det, men jag undrar vad som händer, hur det känns.


Rädd för mina egna tankar?

Svar: Jag vet inte.


Jag har levt så länge på samma sätt. Varit samma person i så himla många år fram tills nu. Och så ska allt bara förändras, bli till nåt nytt. Jag vill förändras, men det är inte lätt. Jag brukar tänka ibland att jag ska kämpa, inte ge upp. Men jag orkar inte kämpa, är ju så trött. På det här. På allt, nästan allt. På familjen. På skolan. På det här självförtroendet som jag "tvingas" leva med, dag ut och dag in:/


Ibland sent på kvällen eller natten drar drömmarna lite i mig, men det är inte ofta. Och de försvinner rätt snabbt igen, sen är det morgon, och så drar allt igång igen, allt det som är jag och som alltid har varit det.


aa så jag vet inte. jag har ett löfte som jag ska uppfylla nästa år, men jag kanske får panik. Eller nåt. Så att jag bara skiter i allt, jag ska fan ta självmord då. Fast jag vill inte! Blä på döden. Blä på att leva såhär:/