RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-07-17 12:33:57

fitterbittan

en nagel i ögat

Jag glömde ju Väderöarna!

2019-06-18 21:05
Från Victoria
Eller snarare recensionen av besöket. Vi behöver ju inte prata om att det är vackert och att det är väldigt bohuslänskt, för det har ni ju redan sett, MEN det fanns ett par minus på resan som vi inte hade blivit informerade om innan. Vi bokade ju sent, så för att vara schysst sa vi ju bara ja och amen när det fanns två platser kvar, detaljerna var hyfsat ointressanta, men ändå. Ni såg ju själva Värdshuset och ni såg småhusen på bilderna, de ligger på en av öarna. Väldigt nära ligger ett sund dit man ofta åker om man har egen båt, just för att det är förbannat vackert och nästa anhalt är England. Eller möjligen Danmark. Kanske till och med Norge. Det beror lite på hur man navigerar. Vi hade alltså inte en susning om hur man bodde när man bodde på värdshus, det blev vi varse vid framkomst. Det skulle visa sig att de rara och röda husen innehöll tre, ganska små men otroligt fina, dubbelrum, och vi blev tilldelade ett rum i huset som låg närmast själva värdshuset. När de hyste in oss i rummen upplyste de om att det inte existerade nycklar och att inga rum gick att låsa. På en ö där det finns gästhamn, dit det går dagsturer och där folk vandrar omkring. Man åker inte dit för att sitta på rummet. Man åker heller inte dit för att promenera med handväskan över axeln. Det gjorde mig faktiskt förbannad att ingen hade talat Continue Reading →

Först ner och sedan upp?

2019-06-17 01:25
Från Victoria
Jag kommer skriva en del de kommande dagarna, om jag inte gör det kommer jag gå bananas. Tidigare skrev jag ju om allt, nästan i alla fall, det enda jag behöll för mig själv var det som gjorde ont. Det gör än mer ont att hålla käft inser jag, och efter att ha ältat om jag skall ha dubbla bloggar osv osv inser jag även att jag inte vill. Så länge jag inte tillhör familjen Kardashian är det ju skit samma var jag skriver vad och behovet är uppdämt. Men först, Kindlen är inte hittad, ej heller sjalen. Och sjalen är jag mest ledsen över, för den går inte att få tag i igen. En Kindle är en Kindle, de finns i parti och minut den dagen jag ger upp letandet. Vilket inte händer än, för det är korkat, jag har fortfarande mammahuset kvar att leta i och jag tenderar lämna spår efter mig där. Sedan har vi varit sjuka. Först fick maken magsjuka och svinhög feber när han och australiensaren kom hem från Norgetrippen. Som den ömma fru jag är flydde jag fältet och tog med mig aussie till ön och sommarstugan och GISSA vem som dog av lycka när han upptäckte alla musslor och ostron. Vi hade talat om det, men jag tror inte att han riktigt hade fattat, för som han sa “hade det här funnits hemma hade det försvunnit direkt”. Jag förklarade reglerna, vi kan inte alltid äta dem för ibland är de giftiga och det Continue Reading →

Markattan, jag behöver dig

2019-06-08 01:49
Från Victoria
Och jag lovar såklart att inte utnyttja det här in absurdum, för så ofta som jag slarvar bort saker hade du snabbt blivit miljonär även om jag bara betalat en hundring per försvunnen grej. Jag har fler saker som är borta i detta nu, men ett par av dem tenderar att bara stå framför fötterna en vacker dag. Och nu pratar jag inte om hundarna, de slarvar jag aldrig bort. För då dör jag. Vet inte om ni minns min finaste sjal som jag köpte förra vintern, alltså januari 2018? Den med alla glada hundar på. Jag älskar den för den gör mig glad. Och nu har jag varit helt hundra på att den fastnade hos mamma senast jag var där. Det visade sig vara fel. Efter att ha letat på både rimliga och orimliga ställen i veckor kryper jag till korset och frågar, för jag saknar min galna cerise portis. Kan du så kan du, kan du inte har du min fulla förståelse. Såklart. Då får jag helt enkelt vira bilden runt halsen. Imorgon skall jag fortsätta skriva och berätta om mitt projekt, sådär som riktiga bloggare gör. Men först skall jag sova, jag vet inte ens varför jag fortfarande är vaken och slösurfar. Kanske för att jag skulle komma att tänka på sjalen?

Happy Nationaldag

2019-06-06 12:21
Från Victoria
Är ni ute och svänger era lurviga iklädda folkdräkt och träskor? Kanske till och med viftandes med en liten svensk flagga, om det nu ens är tillåtet numera? Det är inte jag, för jag åkte såklart på en liten (stor) efterdyning av den härliga helgen. Men det är det värt. Som bonus har det bara varit jag och jyckarna som har hängt sedan vi kom hem från Väderöarna, för gubbarna fick ett infall och tog husbilen till Norge. Om den cyklande australiensaren har haft ont i röven i en vecka är det antagligen inget mot hur trasig han kommer vara efter att ha gått tur och retur Trolltungan. Ni vet det här stället? Inte samma ställe som vi var på när maken seglade iväg på hajk i båtskor, en Ramlösa i ena fickan och en kexchoklad i andra fickan. Det stället hette Predikstolen och var verkligen “a walk in the park” i jämförelse. Den hajken tog ju bara fyra timmar, medan Trolltungan tog tio timmar upp och ner. Jag, som inte ens är med, googlar och kollar. De som åker dit googlar och kollar inte alls. Här var det till och med rekommenderat att ha guide med sig, men är man från Australien där det är så platt att man förvånas över ett fartgupp är det nog svårt att tänka sig hur Norge faktiskt ser ut. Så han gick i gympadojjor och någon slags jacka, även han med lite mat och dryck i fickorna. Sa jag att höjdskillnaden dessutom är Continue Reading →

Vackerheten ändå

2019-06-01 22:23
Från Victoria
Tanken var att packa både thermooverall och shorts, men hoppet är ju det sista som överger och allt det där. Så jag åkte i mjukiskläder och Mouskor och Mouskorna var helt pisseblöta rakt igenom innan jag ens hade startat bilen hemma. Det tjofsade om tårna varje gång jag gasade. Sedan kom vi till Hamburgsund där båten skulle ta oss till Väderöarna, där regnade det ÄNNU mer. Och så blåste det en miljon meter per sekund. Happy Första Juni? Givetvis regnade det precis lika mycket på Väderöarna, och jag hade inte packat thermooverall, utan bara shorts och seglarskor. Kanonbra. Och blåsten blev bara värre. Så jag somnade litegrann på rummet och en timma senare kom solen. Älskade sol och älskade mig som faktiskt tog med kameror och alla objektiv. Ut på ön med kamera i högsta hugg, blåsten var bara att gilla läget. Jag rekommenderar en tur hit, men jag gillar inte att man delar toa och dusch med de två andra rummen i huset man bor i. Extra mycket gillar jag det inte när medelåldern är 70 och de lägger sina badkläder på toagolvet och röker cigarr på dass. Sedan är inga rum låsta och det finns inga nycklar, inte heller helt coolt när man delar hus med okändingar (som dessutom verkar lägga sina vidriga underkläder på golvet). Men visst är det skumt att inte kunna låsa dörren på en ö där man lägger tid på att gå omkring utanför sitt rum? Man glömmer nästan allt sådant sen när man Continue Reading →

Sinnesrubbat

2019-05-31 20:30
Från Victoria
Nu har jag ätit ostron igen. Plus att den australiensiske kocken har lagat elva maträtter och lagt i vår frys. Han har varit här i tre dagar och han cyklar och lagar och fiskar och kan bara inte vara i stillhet. Men jag är tacksam över maten. Och att kamerorna hittades as per Markattans anvisning. Jag återkommer imorgon, vi skall lämna huset halvnio imorgon och den där fräcka sjukdomen jag har gör att jag måste ställa klockan minst två timmar innan det är dags att gå upp. För annars kommer jag inte upp. Inte utan rullator i alla fall. Att ställa klockan på fem när man skall åka halvnio är fan inte rimligt någonstans. Until tomorrow vänner

Minns ni den australiensiska kocken som var här förra året?

2019-05-30 00:00
Från Victoria
Han är här igen. Landade igår, sov lite i lägenheten i stan och vi lånade ut en cykel till honom för att han inte skulle vara helt låst. Imorse noterade vi, lite försent, att han fortfarande har skallen i Australien för han hade vaknat vid två inatt och vid fyra imorse började han cykla mot torpet. Det är ungefär två mil, han hojade iväg utan laddad telefon och utan att vara helt säker på vägen hit. Men han hittade rätt och kom fram före tuppen vaknade, ungefär klockan sex imorse. Vi är inte uppe klockan sex. Inte ens hundarna är uppe klockan sex. Och vi hörde inte telefonen när han ringde. Tack och lov ringde han inte på dörren och prisad vare Gud i höjden att husbilen stod olåst. Han gick helt enkelt en promenad i omgivningarna och sedan vilade han sig en stund i husbilen. Jag vaknade vid sju, men tror man inte att det skall stå en cykel på utsidan, då ser man heller ingen cykel på utsidan. Halvtio ledsnade han och ringde tusen gånger på makens telefon och talade om att han var här, hade varit här sedan svinotta och att han faktiskt inte skulle överleva om han inte fick frukost och kaffe PRONTO. Har man varit uppe sedan två på natten kan man ju kanske hålla med om rimligheten i ett frukostsug åtta timmar senare? Vi fattade ingenting. Vi trodde nog inte ens på honom, men nog stod cykeln där. Och en lång hungrig man höll Continue Reading →

Gäller sådana här fortfarande månntro?

2019-05-25 21:51
Från Victoria
För vi hittade mammas och styvfaderns gamla häften i en låda, och det känns ju väldigt enkelt att dela ut pengar när man bara behöver skriva lite på ett papper. Tänk så rik man kände sig varje gång man hämtade ett nytt häfte, konstigt nog? Då plockade jag fram ett väldigt gammalt minne ur banken där uppe i huvudknoppen. Vi var ute på festligheter, mitt gäng och och jag, sent 80-tal eller tidigt 90-tal och antagligen på Gamle Port. Innan hemgång var det standardiserad nattamat på Donken och en av mina kamrater var fullkomligt karatefull, talet gick överhuvudtaget inte att förstå och det var han som skulle betala hamburgernotan. Kompisen förstod inte vad han skulle betala och killen bakom disken förstod inte något alls som sades. Det slutade med att den dyngrake kamraten skrev en check på en miljon, lämnade i kassan och sluddrade “behåll växeln”. Vilket såklart inte hände, jag fick checken eftersom summan var en smula för hög för att de skulle kunna ta emot den och som tack för det fick jag betala allas käk med mina Rikskuponger (de finns inte längre heller väl, och de var ju urbra innan det blev massor med skatt och annat trams på dem). Den miljonchecken hade jag kvar i många år. Utfärdaren hade naturligtvis inte ett endaste litet minne av att ha skrivit den när han vaknade dagen efter. Men nu har jag ju en alldeles skinande ny, var löser jag enklast in den? Vi är med andra ord hos Continue Reading →

Jag har inte glömt och jag har inget uppehåll på riktigt

2019-05-23 14:12
Från Victoria
Men det blev lite overload på riktigt dagen efter Syttene Mai. Jag bara låg, hela helgen, och inte på det där positiva sättet. Sedan fick jag magsjuka med de vidrigaste magkramper jag haft någonsin, herregud så dålig jag har varit. Idag fyller maken år och vi hade en plan. För första gången skulle han ta Liten under armen och åka till mamma (dvs igår), medan jag för första gången skulle vara ensam hemma med Stor. Vilket är en sanning med modifikation eftersom Stor är tre år äldre än Liten och jag såklart varit ensam med honom skitmånga gånger, men ingen gång så här. För nu är ju Stor husses hund och Stor dööööööör ju varje gång husse lämnar honom (minst tre gånger per dag eftersom husse mer eller mindre bor i garaget) och Liten är min hund som bara förväntar sig att han skall med så fort jag öppnar bildörren. De sorgsna ögonen som stirrar när han faktiskt inte får åka med, de kommer följa mig i graven. Det var alltså dags för husse att få se Litens personlighet när han inte har Stor som back-up. Men det sket ju sig. I dubbel bemärkelse. För igår blev Liten hejdlöst dålig. Först trodde vi att det var för att han var exalterad eftersom vi hade viskat i lilla örat vad som skulle hända, men helt plötsligt gick han inte mer än två steg innan han lade sig ner igen. Upp två steg igen, och så lägga sig ner. På det viset Continue Reading →

Folkdräkt overload – system shutting down

2019-05-17 20:20
Från Victoria
Idag har jag sett fler dräkter än vad som finns i hela Sveriges samlade dräktpark, och de gick omkring på en låg- och mellanstadieskola utanför Oslo. Jo, jag är helt övertygad om att barnen och deras släkt och vänner hade fler än Sverige sammantaget. Nästan i alla fall, om man kanske inte räknar med Dalarna? Eller så beror den generösa kalkylen på att jag verkligen har tittat på dem idag. Det är verkligen coolt när det är så få kvinnor i vanliga (men tjusiga) kläder att DE är udda i en ocean av folkdräkter. Männen var färre, men fortfarande många, och de som inte bar dräkt hade kostym och slips. Inte några trasiga jeans så långt ögat nådde. Norrmännen är otroligt bra på längdskidor och att fira nationaldag och det senare är verkligen vackert. Och kul. Vi måste kamma till oss i Landet Lagom för vi är verkligen dödstrista och har ingen som helst feeling för det egna landet. Kulturellt handikappade och konstant kränkta, det är Sverige i ett nötskal. Vi lever ju i ett magiskt land vi med, men är så skitenödigt oroliga hela tiden. Till och med kungahuset i Norge är chill, nu dejtar Märta-Louise en afroamerikansk shaman. Här höll kungen och Silvia på att få dåndimpen över att Vickan kom hem med en snubbe från Ockelbo istället för lämpligare sällskap från Östermalm. En shaman från Ockelbo hade antagligen gett henne en enkelbiljett ut ur Sverige. Efter en låååång dag med massor av kul hamnade jag här. Helt Continue Reading →