endastgossar

Doften. Den här underbara doften.
Sommar, gräs och blött trä.
Regnet smattrar mot poolskyddet och ger mig minnen från barndomen.

?Jag ligger på sängen och läser i det pyttelilla sovrummet. Dörren som alltid står öppen leder rakt ut på klipporna och jag hör havet skvalpa. Regnet smattrar mot plåttaket och doften av hav och sommar är genomträngande.
Utanför fönstret hänger nätet och ger en extra lukt av fisk. Bara lagom inblandad i den salta havsdoften.
Jag minns att jag hade nya hudkrämer med tea tree olja, vilket också blandades in bland alla lukter.
Jag var tretton och läste kärleksböcker.
Och lyssnade på regnet.?

Tror vi slog någon typ av rekord. Projektet tog oss säkert en och en halv timme.

Idrottsföreningen vi deltar i med vår judoträning har en liten kiosk. En sån där som rullar runt för egen maskin. Betalning swishas till största del och så köps det in det som går åt mest. Dricka. Mycket dricka.
Det finns en effekt av detta. En effekt på rakt av hundra procent. Precis lika mycket dricka som köps in och säljs hamnar i pantkassar. Minst. Säkert kommer ännu mer pant in utifrån också. Undrar om inte byns hela pantlager som genom ett mysterium råkar fyllas i våra pantkassar. För det var en ofattbart ofantlig mängd pant vi hämtade idag.

Jag och elvaåringen slog våra bestämda nävar ihop och sa att idag fixar vi nåt som fixas bör. Klubbens pant.
Sagt och gjort tog vi bilen dit stegade in i köket och började plocka fram, rada upp, alla pantkassar vi hittade. En sån mängd.
Tre stora fulla sopsäckar stod i ett hörn bakom kylen travade ovanpå varandra. Uppe på de två kylskåpen och frysen stod pappkassar i inte bara en rad, såg vi när vi började plocka ner, utan det fannns en rad till bakom. Det var säkert tio kassar.
Vi insåg snabbt att detta projekt var större än vi anat och att det här var tvunget att delas upp i omgångar. Till och börja med fick vi försöka fylla bilen med hälften.

Vi stod sen och pantade i en hel evighet. Fick gå två vändor tillbaka till bilen och hämta fler kassar vart efter som. Och sen åka och hämta den resterande hälften.
Vi lät pantsumman gå till hundringen innan vi bröt. Kändes som bra pauser på kvitton.

Kan ni gissa totalsumman? Nu fick föreningen lite till kassan för inköp av fler drickor kan jag säga. Summan gick upp över sjuhundra kronor. Och vi slog ica?s pantrekord som låg på sexhundra.

Rekord är rekord. Kvittar väl på vad. M

Den vill inte riktigt vakna ännu. Tar lite sovmorgon så här på semestern. Men läser på vädret att det ska bli en solig dag idag. Så den kommer väl fram vad det lider.
Jag sitter rätt nöjd ändå med min kaffekopp. Förutom en fripassagerande tvestjärt på axeln är jag helt rofylld.
Morgongröten äten, två sömndruckna raringar i soffan, två hårt slitande tonåringar på arbete och två storsovare som laddare för tuffa studiår i framtiden. Allt är som sig bör.

Igår tränade vi judo. Jag och alla kompisar på klubben. Jag jobbar mest med judobästisen, det är vi som tränar kata ihop så vi behöver nötas och stötas ordentligt. Få våran judo att synka och lära oss läsa av varandra fullständigt.
Igår fick vi träna på ett ganska basic-kast, fast ingen teknik är så basic att den inte går att göra grymt snyggt. Och det kändes så bra. Vi fick in ett underbart flyt med perfekta tekniker och snygga fall. Vår tränare ställde sig och tittade och berömde oss massor.
Och man är aldrig för gammal eller för erfaren för beröm. Vi sög i oss allt. Det var så skönt. Superroligt med uppmuntran och massa peppande beröm.

Synd nog är det ingen teknik från katan.
Men vi nöter vidare.

Med ännu en kaffe i solen njuter jag av trötta ben. Har just ätit min standard lunch på en rejäl dos sallad med två ägg och makrill. Det smakar alltid lika gott och min mage älskar det.
Dessförinnan rännde jag runt på byn en timme. Det var det som var målet. En timmes löpning vart helst jag fick lust att ta mig.
Det blev en sväng förbi de nybyggda husen och en loop genom skogen över mountainbike-banan och sen var tiden plötsligt slut. Men lika glad var jag för det och styrde kosan hem igen.

Nytta skulle jag göra idag också. Det fick bli poolrengöring. Fixat lite med pumpen och fyllt på klor och resten av dagen ska jag piska barn till att köra några varv med håven. Den behöver verkligen en omgång. Ibland är det extra bra att vara många. Då räcker det att göra lite var.

Jisses vad jag myser nu. Mår aldrig så bra som efter löpning.

Börjar få rutin på det här.
Morgongröt och kaffe på altan och en stund i solen.

Måndag.
Man och två av storpojkarna är på jobb. Sjuttonåringen som läser tekniskt program på gymnasiet hjälper pappa med ritningar till cnc-maskinen. Massa koordinater och hieroglyfer kors och tvärs.
Och femtonåringen sommarjobbar på sin gamla praktikplats. Superbra.
Nu väntar vi på inträdesbeskedet för äldsta. Kommer han in på någon utbilding? Vad ska han bli när han blir stor?
Läskigt spännande.

Själv älskar jag mitt jobb mer än någonsin. Betalt sommarlov. Kan man ha det bättre?
Laddar nu för en löprunda. Var ska jag springa? Har ju all tid i världen. Men lite nytta ska jag nog hinna med också.
Bara lite lagom så där.

Middagen undandukad och jag degar med en kaffe på altanen. Två tvättar är redo för vikning och jag vet att jag behöver hänga två maskiner till. Men. Gör det sen.
Mina armar är trötta efter bänkpresspasset jag tog mig igenom i eftermiddags. Det känns skönt.

Från grannarna hör glada skratt och musik. På en sån där gemytlig nivå. Mysigt. Inte störande. De står och grillar på altanen. Ser ut som vår midsommarhelg.
Vår samvaro denna helg var som ett litet smakprov på en kommande tältvecka på Öland. Samma personer, ganska lika spartana förhållanden. Fast på Öland finns el och surf. Och riktiga toaletter och duschar. Men vi ska bo i tält och har inget kök.
Med en man med ocd och rejäla kontrollbehov kommer det bli en riktig utmaning.
Spännande.
Just nu är samme man sjuk.
Det är också spännande.

Med solen i ryggen och fötterna på den ännu täckta poolkanten sitter jag på altanen. Ätit min vanliga frukostgröt och njuter av att vara hemma igen. Hoppas på en varm dag och många plaskande barn i poolen.

Mannen har planer på tripp till den större orten för de sista campinginköpen som måste färdigställas. Själv samlar jag frenetiskt anledningar till att slippa undan. Jag har ju en del tvätt att ta mig igenom.

Solen leker med skuggorna från granen över mina ben och jag hör elvaåringen steka äggröra inifrån köket. De två små är vakna, men resten av huset sover ännu. Jag tänker inte väcka dem i förtid. Två nätter i sovsäck ger rätt till en rejäl sovmorgon därefter.
Det är ju trots allt sommarlov.

Fötterna trummar mot asfalten och svedan i lungorna gör nästan att jag ger upp. Flåset är inte vad det varit. Men när tiden passerar fyrtio minuter skrapar jag hellre ihop dem hela sextio. Och när distansen kommit upp förbi nio kilometer drar jag så klart in en hel tia innan jag tillåter mig att frustande stanna.
Det är ändå skönt att rensa systemet efter ett midsommarfirande. Lungorna brinner, men lite vatten och vila gör susen.
Det är ändå värt det. Alltid.

Vinden sliter i flaggan mellan äppelträden. Över rosorna svävar en trollslända tyst i solen. Med dagens andra kaffe pågår högljudda diskussioner vid uteplatsen framför huset. Solen är varm och vi slåss om stolarna i skuggan.

Gårdagens festligheter gör oss alla lite trötta idag. Minns musiken från den bärbara högtalaren. Roy och Roger blandades med Iron Maiden och Sugarland. Allsången skrålade från olika håll allt eftersom nya låtar startade. Roligt hade vi.
Ungdomarna höll sig på sitt håll. Roades av annat. Utan el och mibilmottagning får man nöja sig med umgänget. Och efter ett spontant vattenkrig bröts de sista gränserna och sen flöt kommunikation och trevligheter på utan något som helst gnissel.

Idag. En betydligt lugnare dag.
Förutom viss städ och undanplockning sitter vi mest och pratar.
En skön dag efter dagen.

En groda stirrar ut i tomma intet. Dess stengrå ansikte är riktat ut mot skogen. Själv vänder jag mig mot den första solvärmen.
Först som vanligt klev jag upp, hungrig krävde kroppen frukost.

Sitter mitt i skogen i ett uterum på vännernas torp. Hör alla fåglars morgonpigga läten och ser dagen vakna. Småhuttrande drar jag in händerna i munktröjans ärmar och njuter av att känna solen sakta värma upp.
Jag ser fram emot en jättemysig midsommar.
En efter en kommer pojkar ut från stugan med nyvakna frisyrer och nyfikna ögon.

Igår kväll satt vi alla i pergolan på soldäck och skrattade och mös. Med myggnätsväggar som skydd klämde vi ihop oss. Satt tätt, tätt.
Plötsligt noterade någon tiden. Halv tolv.
Det finns ju en dag imorgon också.
Den dagen finns idag.

Med en hand om pojkens styre och en på ryggen får jag med kraft jobba för att hjälpa honom över alla vindlade rötter som går tvärs över stigen åt alla de håll. Lilleman trampar på och gör sitt bästa för att inte slå i med pedalerna, medans jag flåsande pushar honom framåt. Det blev ingen lugn tur det här.

För att minska känslan av att lämna de små pojkarna åt sitt öde medan jag tog en löptur, tänkte jag att de kunde haka på. På cykel. Båda har cyklar gjorda för terräng och har varit ute i skogen och trampat runt med pappa flera gånger. Men det var ju förra året förstås. Och jag vet inte riktigt vilken väg de cyklat.

Vi kör cykelbanan, sa jag. Och killarna hängde på. Fast väl inne i skogen var det nog i svåraste laget för mina två minsta knattar. Väldigt mycket rötter och stenar. Och bergit. Brant.
Elvaåringen grejade det nästan hela vägen. Men åttaåringen, han krävde lite mer assistans.
Med mycket pepp och beröm lyckades vi ändock ta oss genom det värsta partiet utan några som helst sura miner. Bara svettiga.

Sen valde vi den lättare vägen hem.
Den med asfalt.

Alltså. Det här med sommarlov är rätt nice.

Vet att jag har en tvätt som väntar på att hängas. Vet att jag har tid att göra det när som helst. Därmed hänger jag kvar vid poolkanten en stund till.

Förmiddagen fick jag möjlighet att spendera i gymmet. Mitt alldeles egna mysrum nere i källaren. Trots att jag fått lov att backa i vikterna och lagt nivån mycket lägre än jag brukar, på grund av att jag jobbar på att minska några kroppskilon för tillfället och därför inte har samma kraft just nu(-2kg hittills), kändes det riktigt bra idag.
Jag och kompisen har nämligen börjat träna på katan i judo. För att någon gång i framtiden kunna gradera till svart bälte. Och då ingår diverse lyft av varandra. Jag är tyngre och min kompis får jobbigare att få upp mig snyggt och därför vill jag minska lite för att jämna ut oss.
Nu har vi ingen plan att gradera i år. Men nästa kanske. Vi vill känna oss fullständigt redo.

Solen värmer min ben. Sommarlov är verkligen skönt. Men nu ska nog ändå hänga den där tvätten.

På bänken står min frukostgröt. Kall och torr. Det är en timme sen jag i all hast sprang ifrån den.

Storpojken skulle övningsköra med körskolan i stadstrafik. Det innebär en startplats i den större orten fyra mil hemifrån. Och det är väl inga problem. Om allt funkar.
Han gick ner till stationen och köpte en tågbiljett och nästa minut kom informationen att tåget var en halvtimme försenat.
Så in i hallen kommer gossen fyrtio minuter före lektionstid och säger att det inte kommer något tåg.
Och där rusar jag iväg med honom uti bilen och får bränna förbi mången lastbil (var kommer dem alla ifrån och hur har de råd med dessa bensinpriser) för att hinna få honom på plats i tid. Vi hann med fem minuters marginal.

Men gröten blev kall.

Nu sippar jag på en nygjord kopp kaffe och njuter av tystnaden. Ser poolvattnets blänk skimra av den stilla rörelsen. Annat var det igår.

Igår morse fick jag ett telefonsamtal med en spontan självinbjudan. ?Jag tänkte komma och hälsa på ikväll. Går det bra??
När man inte setts på länge och saknat varandras sällskap, som man haft för vana att ta för givet då man jobbat ihop under flera år. Då står självklart dörren öppen när tillfälle plötsligt bjuds.

Så vid sjutiden. Efter alla deras barnaktiviteter och dagliga bestyr. Då dök en hel familj in med badglada döttrar och intentionen till tårtbak. Så vips var det tårtkalas i det stora grå huset. Och plask. Plask. Plask. Plask.
Tror inte poolen var tom förrän klockan var över tio. Det var en mycket nöjd pool vi stängde in för natten. Aldrig hade den väl kunnat drömma om att få känna sig så omtyckt.
Och nöjda barn somnade intill mamma. Hann knappt lägga huvudet på kudden.
Nöjd var även mamman. Härligt med spontanbesök ibland.

Med solen brännande mot axlarna ligger jag på mage och läser. Då och då stänker det kalla poolvattnet över min rygg. Den glada trion hoppar i och ur poolen med jämna intervaller mest hela dagen. Med någon kortare paus av fotboll på tomtens ökentorra gräsmatta.

För tillfället har jag två gossar som går på sockerlöfte. Helt på eget initiativ. Jag erbjuder 1000kr för sex månader utan godis, läsk, sötade produkter och chips. Och tretton- och elvaåringen har valt en sommar utan glass.
Vansinne. Skulle aldrig jag klara.
Men de har lärt sig göra egen form av sorbe med lite naturell yoghurt i basen, som de älskar. Och godis gör de både i form av bountybitar och chokladbollar. Båda så goda att alla andra också snaskar i sig.

Plötsligt blir det tyst. Alla killarna gick in. Dagens siesta.
Får passa på att hänga tvätten.

Värmen kommer ikapp mig redan efter första kilometern. Den naiva tilltron till morgonsval löprunda sopades kvickt undan i takt med mina trötta steg framåt. Det var hett.
Likt mot en hägring höll jag stegen igång av längtan efter vattenkranen på idrottsplatsen. Det efterlängtade halvvägsstoppet gav just tillräckligt med kraft för att jag skulle orka resten av biten hem.
På altanen föll jag sen ihop i en torr pöl av pustande, som fick mina gossar att hjältemodigt springa efter vatten och inhalator.
Den kom sakta livet tillbaka.

Just ja. Det är så här det är att springa på sommaren.

Sval doft av sommarkväll tar sig självsäkert in genom sovrumsfönstret. Med högdragen min sveper den runt i rummet. ?Jag är älskad och tar så mycket plats jag vill.?
-Du är så välkommen!

Straxt utanför det öppna fönstret sträcker äppelträdet sina ymniga grenar mot huset. Att ha möjlighet att plocka äpplen på sängkanten var inte planen. Men nu tycks det bli så. En orädd trädsgårdsmästare får nog gå lös med en sekatör där till hösten. Just nu ligger trädgårdsmästaren raklång på rygg och njuter av sommarluftens kvällsdofter.

Inifrån vardagsrummet hörs tre små knattar skrattande spela Fifa, nedbäddade med täcken och allsköns kuddar i den stora soffan. Två knattar tillhör huset och en är inlånad för natten. En underbar trio som ska bo framför tvn inatt.
Efter att ha lämnat av herr Grå och femtonåringen på flygplatsen för niornas klassresa till Polen, har vi eget styre här hemma. Släpper lös sommarvindar och äppelträd. Kör Fifa-nätter och soffbäddning och mamma styr netflix precis vart hon vill.
Vi har sommarlov helt enkelt.

Jag var tvungen att doppa mig i poolen först. Hettan från bilturen gjorde mig alldeles svag. Men sen tog jag tag i altanens tomma krukor.

Lilleman kom hem från skolavslutningen med den minsta lilla kruka med något grönt svajande uti. En solros.
Den måste naturligtvis få sin egna lilla plats på altan och då fick jag inspiration till att även fylla mina andra krukor.
Mannen suckade och sa; Vad tänker du ta död på nu?
Känner mig väl och vet att inte många levande växter passerar mitt omhändertagande med livet i behåll. Men nu gör jag ett försök. Två krukor med lite lavendel och nåt rosa. Ska jag väl minnas att vattna!

Jag har placerat dem prydligt på altanens ena kant, på stänkfritt avstånd från poolen men väl synligt så att jag kan njuta av dem.
Blommorna på trappan framför ytterdörren dör titt som tätt. Men hur ska jag komma ihåg att bry mig om dem. Jag ser dem ju aldrig.
Ska jag ha vackra saker ska de finnas för mina ögon.
Inte några slumpmässigt förbipasserande.

Nu står de där. Så stiligt levande.
Får se hur länge det håller.

På en tyst altan äter jag min morgongröt. Som vanligt vaknar jag långt före alla andra. Lilleman snusar ännu gott på min huvudkudde och övervåningen är alldeles tyst.
Nu hörs endast någon enstaka bil på avstånd och surret från poolpumpen.

Jag filosoferar kring det faktum att jag har många sådana här lugna mornar framför mig, ett helt sommarlov, och kring att min tredje gosse nu har gått ut grundskolan och ska upp på högstadiet. Handels blir det för honom.
Äldsta gick ut naturvetenskapligt förra året och andra börjar sista året på teknisk.
Mina storpojkar. Mina stoltheter.

Nu väntar äldsta på högskolestudier. Inträdesbeskeden kommer väl om nån månad. Spännande att se hur det gått! Högskoleprovet gick bra. Så att tro att det lyckas med förstahandsvalet är nog inte helt orimligt. Men jag vågar aldrig ta ut nåt i förskott.

Själv har jag aldrig läst på nån högskola. Jag hade aldrig tid med det. Min dröm var en annan. Min enda framtidsönskan var att bli förälder. Och det blev jag.
Med den äran.

Tredje gossen på väg till niornas avslutningsbal.

Solvärmda och trötta efter allt badande ramlar trettonåring och lilleman ner i soffan tillsammans med oss vuxna för en kvällsfilm.
Doften av grillat dröjer sig kvar ute i köket efter att en av storpojkarna kommit hem sent och återvärmt sin del av dagens middag. Det är ofta någon av de äldsta kommer hem först efter middagen nu för tiden. Ju äldre de blivit desto längre bort tar de sig. På moppe eller med bil. Ingen av dem har körkort ännu, men då två av dem hoppat upp en klass har de ju äldre vänner. Med körkort.

Dinosaurierna skriker på filmen. Hur många gånger har jag inte sett detta?
?Later it will be running and screaming.?

Tårarna byttes inom en inte allt för lång stund ut mot glädje, då trettonåringen dök i poolen med lillpojken. Lite plask botar det mesta!
Det och lovad grillkväll. Med rött kött...