De är så fina de här flugsvamparna som bor på vår gård!
Och här är en som fått tre till sällskap.
Har ni sett er mätta på flugsvampar nu? Bra.
I lördags drog vinlotteriet igång här i byn och vi startade med en vinprovning på stranden. Det var kul och intressant och mysigt.
Vad ska jag säga mer? Ingenting just nu, jag är lite för trött. Hejssvejs!
Jaha, då var det kanske på tiden att visa sig på sin plattform innan den blir helt överväxt av mossa. Det var ca 150 år sedan sist så det har ju hänt en del så att säga.
Alltså ingenting har egentligen förändrats, men ni vet det har varit en sommar full av händelser och upplevelser.
Jag gör som jag brukar. Ger er några bilder från sommaren, ingen heltäckande information, men en liten dusch av inblickar.
Hahaha jag kan inte annat än skratta åt den där bildhögen, den blev verkligen huller om buller, ingen ordning!
Men i sommar har vi: varit några dagar på Byske havsbad, kört vildmarksvägen och övernattat i Stekenjokk med husvagnen, sett Hällingsåfallet, varit i Forsta och Östersund extra länge (hos mamma), firat Selma som fyllt tio år (samma dag som mamma fyllde 68), varit i stugan utanför Arvidsjaur, varit i Trolska Skogen i Hälsingland och sist men inte minst: jag och Jonas var på Storsjöyran!
Trolska skogen för hela familjen var en fyrtioårspresent till mig och Jonas från hans syskon med familjer. Fantastiskt ställe!
Storsjöyran var en fyrtioårspresent från mamma och Fredrik och Malin och Jesper. Barnvakt, middag, hämtning och sovmorgon ingick. Vääääldigt lyxigt!
Jag liksom känner mig nöjd såhär för idag, känner mig inte jätterolig och tycker inte det är jätteroligt att blogga i efterhand, därför blir det knapert i ordmängden kring den flydda sommaren idag. Men bra har den varit, och innehållsrik, och jag har badat ovanligt mycket!!
Han glittrar så fint i skägget efter snöskottning i det här vädret. Ångar av svett gör han också och snön var blöt och tung. Men det första jag ser är hans glitter.
Alltså, jag vet inte vad jag ska skriva om. Familjen är lite sjuklig, det är mycket som ska hända på jobbet framöver, en del osäkerhet osv, men det är ju inte så intressant.
Vi var i mina hemtrakter under sportlovet förra veckan. Det var verkligen bra att vi åkte. Osäkert in i det sista för att de små var febriga. Men hälften av oss fick se invigningen av skidskytte-VM. Vi var även på Gregoriemarknaden. Annars myste vi mest hemma på gården, en dag var pappa på besök.
Kanske några bilder från trippen?
Nu kom jag på en sak. Jag hittade ett par gamla fotoalbum, från runt år 1948. Så fint och intressant att se min mormor och morfar med syskon då och liksom se hur folk såg ut, om de såg glada ut, försöka utläsa något av hur det var då.
Här till exempel. Min mormor är längst upp till vänster, så fin!
Här ovan är mormor och morfar längst upp till höger på bilden (jag har så svårt för det här med hö eller vä, de sitter ju längst till vänster från deras håll sett). Så trevligt det ser ut!
Och så till sist denna underbara bild. Mormor så glad, med en vän mot en ladvägg.
Nästan så jag börjar luras att tro det var bättre förr!
Men vad pratade de om, hur pratade de med varandra, hur förtroliga var de med varandra, vad skrattade de åt? Det undrar jag för varje bild jag ser från förr, och aldrig får jag veta.
Hej på er!
Okej, jag sa nåt om att skriva om Barcelona och Frankfurt eftersom jag nyss varit där i jobbet. Vad ska jag säga, har inte varit utomlands på många många år och så helt plötsligt ska jag åka till Barcelona några dagar och två veckor senare till Frankfurt. Själv. Utan en kotte jag känner.
Barcelona sammanfattar jag med följande bild. Jag hade fått i uppdrag av barnen att ta kort på palmer om jag hittade några. Detta är taget i speglande skyltfönster.
För övrigt var det vår och jag var förkyld och fattade ungefär fem procent av allt som sades under mötet.
I Frankfurt var det också vår. Jag bodde på sextonde våningen i ett runt hotell och fattade kanske så mycket som tio procent av mötet.
Jag kan också tillägga att jag under båda dessa jobbresor hade ett halsband med mig, det är som en liten öppningsbar metallcylinder på det. Inuti denna hade jag hår från mina fyra barn, och några små lappar med fina meddelanden från några av dem. Jag har liksom inte varit ifrån mina barn så mycket och tycker detta beteende är helt normalt :D
Nog om detta.
Mellan dessa resor hände något som vi borde sätta ett kors i taket för. Jag och Jonas hade barnvakt och hade en utekväll och hotellnatt i stan. Det var så kul och har inte hänt sedan vi träffades!
Nej om jag skulle ta och planera dagens middag tillsammans med min make, vad ska ni äta idag??
Har jag slagit något slags frånvarorekord nu kanske, det är nog möjligt.
Vet inte ens vad eller när jag skrev här sist och inte orkar jag kolla heller. Men här har ni mig.
Det är februari, det är kallt, minusgraderna känns ovanligt kyliga i år. Jag klär på mig. Är det för att jag fyllt fyrtio? Så underbart det är att bli äldre ändå. Ser så mycket fram emot femtio, eller ännu hellre bli en riktig tant. Eller kanske bara ha lite tid.
Jag ska dela några isbilder med er, från vårt fikarum på jobbet. Sånt här fint har det blivit på fönstren. 
Det känns som jag egentligen har mycket att skriva om, men energinivån är låg ikväll. Ni kanske får höra en annan gång om Barcelona-resa, husprojekt och annat.
Kram till er och tusen tack till er som lämnat hälsningar hos mig under min bortavaro!
Hej!
Röran som i en laddning bilder rakt upp och ner, från i princip hela sommaren, ett liitet litet axplock. I en röra.
De tre första var från första turen med husvagnen den här sommaren, i Byske. Blommorna är rosor från min man på vår bröllopsdag, de prydde vårt förtält hela resan. De tre som följer är från Norrfällsviken.
Och så en bildskörd från sommarens Östersund-Forsta-besök.
Här är vi, min lilla familj!
Väldigt nöjd tjej som fick en egen glass av moster.
Vi badade där jag badade som mest i min barndom, det var varmt i vattnet!! Locknesjön är en underbar sjö, med klart vatten och nio meters siktdjup. Man känner sig renad inifrån och ut av att bada i den. Den brukar vara kallare, men värmen i sommar...ni vet.
De tre bilder som följer är fantastiska på sitt sätt, mest för mig och min man eftersom tillfällema är så få. Men i Forsta dök de upp (tack), och värda att dokumentera är de.
Hilma och Selma provade gamla klänningar, så fina de är va! Hilma i en orange klänning som hemmes gammelmormor sytt på sextiotalet, Selma i en grön som mamma sytt nångång, kanske sextio även det.
Följande bilder är från Jamtli Historieland
Och här kommer två bilder till från Forsta, lite rörigt blir det.
Bilden nedan föreställer jag och min man hemma på altanen, någon av alla fina sommarkvällar vi blivit tilldelade den här sommaren. Efter det följde två bilder till med.
Adjö för denna gång!
En midsommarhelg i Lapplandsskogen. Vi behövde lite stugliv och trots blåst och kyla var det mysigt.
Våren kör på nu, dunder och brak, tuta och kör. Undrar hur höga vattenflöden det blir snart när det börjar tina i fjällen, efter denna extremt snörika vinter. Snörikedomen har verkligen behandlat trädgården fint, det är ingenting som frusit ihjäl i år. Jag hittade t o m en sommarblomma som bevarats under snön med blomma och allt. Titta.
Det blev en tur till skogen imorse. Underbar promenad, och Boy fick springa lös på riktigt för första gången. I diken forsade vatten, det var varmt ute och det luktade vår.
På återseende!
Det finns morgonpigga personer i den här familjen, särskilt en. När hon slår upp ögonen har hon inte en tanke på att stänga dem och somna om när klockan är halv fem, ibland närmare fyra, hon tycker att livet är för spännande för det. Det är bara att stiga upp! Skönt att det i alla fall är ljust och fint den tiden, då känns det mindre hur tidigt det är. Koka välling, släppa ut hunden, koka kaffe.
Jag har börjat jobba, halvtid. Tänk att jag har nytt jobb! Vill jag jobba mer än halvtid framöver så blir det att jobba även på mitt vanliga jobb på kardiologen, men vi får se. Nog saknar jag att ta hand om mina kära hjärtpatienter men det finns en tid för allt. Skiftarbete är det inte tid för nu.
Mitt jobb nu innebär att jag registrerar hjärtinfarkter i Västerbotten och Norrbotten enligt vissa kriterier. I en stor forskningsdatabas kan man säga. Förra veckan var jag några dagar i Luleå och lärde mig jobbet av hon som haft det innan jag. Snacka om kontraster för en småbarnsmamma som inte sovit en hel natt på flera år att plötligt bo två nätter på hotell, oj oj. Och så använda hjärnan dessutom. Den var lite ringrostig :)
Jag har ett eget kontor, kan ni fatta. I helt nyrenoverade lokaler. Den här lampan har väl hängt med länge här kan jag tänka, den ska jag hålla hårt i. Ser ni vilket fönster till förut den är. Med ett litet hjärtformat bokmärke fasttejpat. Den får bli mitt ankare i allt som luktar nytt. Nu ska jag prestera och vara en normal vuxen duktig person, i alla fall försöka låtsas. Då kan det vara bra att ha en lampa som ser ut som när jag var liten, med en vanlig glödlampa i.
Första dagen när jag kom till jobbet höll jag inte på att hitta till rätt hus. När jag kryssade fram förbi en byggarbetsplats utanför byggnaden och kom till rätt dörr så var det en alldeles vit hare som skuttade omkring där ute helt nära. Såg nästan ut som en kanin. Hur som helst fick den mig att känna mig på rätt plats, som att jag var välkommen, på det där magiska sättet.
Våren är här, den har brakat in över oss kan man säga. Snötäcket är djupt men den kämpar på. Och därunder laddar växtligheten för sin smygande explosion av grön.
Kram på er!
Hej folket när och fjärran. Vi har verkligen enorma mängder snö här den här vintern. Hade vi inte skottat baksidan i omgångar så hade taket varit jämns med snötäcket efter allt takras, och E:s fönster skulle vara helt igensnöat. Om vi ska fortsätta prata väder så har det senaste dagarna kommit en påminnelse om att våren knackar på. Det har varit mildare, snötäcket har "satt sig" lite och mina öron har hört takdropp.
Apropå prata väder, det är något jag aldrig varit bra på. Väder är intressant i sig, men prata väder är ofta ett sätt att prata med bekanta eller obekanta för att liksom ha några ord att säga. Det är inte min grej; att prata på för att prata. Jag vill liksom connecta med folk och prata om intressanta saker, inte tråkiga saker bara för att. Jag vill ofta hoppa över teatern och gå direkt på kärnan. Men världen funkar sällan så. Det ska liksom pratas en mängd ord innan intressanta saker får avhandlas. Tråkigt. Ibland stöter jag på folk som också skippar teatersnacket, men det är sällan. Småprat om väder är otroligt användbart. Ju fler du pratar väder med desto fler kärnor kan du få se.
Ja ja. Hursomhelst. I helgen sålde jag tre kaninungar, och nästa helg flyttar de två som är kvar. Det var de ungarna det!
Förra helgen stod min kära S här ute i en snödriva och hade lotteri. Vilken tjej, och vilket tålamod. Stå där och vänta på att någon ska gå förbi och köpa en lott <3
Hej med er för denna gång!
Vi har haft dop. Det fjärde och sista. Lilla Agda verkade tycka det var helt ok att döpas.
Hilma har en klänning på sig som mamma sytt på sextiotalet. Den är så fin på henne tycker jag. Tårtorna var goda, prästen trevlig, gästerna snälla, pianot stämt. Kakorna stod Agdas farmor och mormor för, då Agdas mamma haft annat för sig.
I övrigt flyter livet på här i Degis. Vi försöker lära känna vår nya familjemedlem, Boy. Vi som sagt att vi inte ska ha fler barn, och så skaffar vi tre till (=en hund). Kärlek och kaos, kaos och kärlek. Apropå det, Boy har hjärtan i pälsen, kan ni tänka er.
Jag har fått nytt jobb! Det bara löste sig det här med att jag behövde göra något nytt, dagtid. Jag sökte ett jobb som jag inte fick, men så fick jag ett annat huxflux, som passar bättre, halvtid. Börjar jobba i april. Men jag har kvar min vanliga anställning på kardiologen i grunden ändå, komplicerat jag vet. Jag kan förklara en annan dag vad jobbet handlar om!
Det stormar här idag, riktigt isande vindar. Det snöar inte, men snön blåser omkring i luften.
Igår på alla hjärtans dag fick jag fina blommor, godishjärtan och en fin nyckelring. Allt av maken
Av Selma fick jag detta, gissa om jag blev glad:
Kram
Det är galet nu. Jag kan inte ens skriva något. Någon gång kommer jag se tillbaka på den här tiden och skaka på huvudet, med ett leende såklart. Men galet är det.
I övermorgon är Agdas dop. Någon bakning finns det inte tid för, vi får köpa tårtor.
För ett år sedan höll jag på att längta ihjäl mig efter vår, oj vad jag minns. Ingenting känns lika akut nu, och jag känner hur fort tiden går...
Skönt att vi tog oss hem när vi hämtade Boy, vår valp. Över hundra mil, ishalka, tidvis oplogat, med husvagn. Det blev lite för spännande lördag kväll innan vi tog oss till en rastplats och kunde övernatta.
6% batteri. Hej då!
Hej bloggen och hej mina följare om ni fortfarande är med mig!
Långt uppehåll. Som vanligt frågar jag mig om jag måste redogöra för allt viktigt som varit sedan sist, men kommer återigen fram till att jag inte behöver det. Vill tacka er som ändå besökt mig i min onärvaro!
Det som händer hos mig är...livet! Det kan ibland lämna sparsamt med tid och ork till bloggande. Men just nu är jag här.
Funderar en del på tiden efter föräldraledigheten. Har faktiskt sökt några jobb och varit på en intervju. Fick inte det jobbet (lika bra) men blev erbjuden annat i samma veva, som jag kanske ska hoppa på. Men måste höra mig för lite mer. Jag är inte längre så lätthanterlig att jag niger och säger ja till allt, jag är en fyrbarnsmor med en del krav, men det ska nog lösa sig.
Jag tror vi behöver tänka på något annat nu va, ska vi se på en bild? Ok, jag ska söka reda på någon i telefonen.
Den första måste bli på takraset på baksidan av huset. Jonas har fått gräva fram lite utsikt till E:s rum. Hängrännan hänger nätt och jämt kvar efter trycket från snömassor.
Det är ca 12 minusgrader idag. Nästa bild är ett mirakel. Jag visste att det skulle ske vilken dag som helst, men jag är alldeles tagen ändå! Bilden visar ett bo av halm med ett täcke av kaninhår, där under ligger det helt nyfödda små kaninungar. (Det var inte riktigt meningen att det skulle bli ungar, men tydligen kan kaniner öppna haspar om de vill). Tänk att Lilly som förstagångsmamma gjort ett bo till dessa ungar, och varmbonat det med päls hon ryckt från sin mage. Hon är så duktig. Vilka instinkter djur har. Vilka instinkter har vi människor börjar jag tänka då? Hursomhelst så såg det vid en snabb titt ut att vara fem ungar, varav en eventuellt död. Jag ska titta igen om ett par dagar.
Hela familjen på nyår! Vi var hos min mamma, med mina yngre syskon. Mamma har fått det så fint i sitt renoverade hus.
En vinterbild jag tog från fönstret, tror det var dagen innan nyårsafton.
Några fler...
Innan dess var en del av familjen i Arvidsjaur och firade jul. Lugnt och mysigt. De äldre tjejerna firade jul hos sin farmor och farfar.
Ibland händer de bara, de där stunderna vi längtar efter, som denna från härom kvällen.
Hejsan svejsan mina vänner, vi hörs en annan gång!
Klockan 6, medan E dricker välling bredvid mig i soffan och A fortfarande sover, då kanske jag hinner skriva några rader här.
Det är som mörkast nu. Det känns, framförallt på eftermiddagen när solen går ner och bara halva dagen har gått. Kroppen blir lite förvirrad. Jag kan dock inte säga att jag är en av de som tycker att mörkret är jobbigt. Det är ingen tillfällighet att jag föddes på årets mörkaste dag tror jag.
Så här fint kan det vara i solnedgång i december.
Ser ni att grankvisten är färgad av solen?
I fredags var det halka och en buss som försökte köra upp för backen här utanför gled iväg och hamnade i diket och på tvären.
Allt gick väl och efter några timmar var bussen bärgad.
Den här bilden på vår bil är lite på begäran, den ser inte alls så konstigt ut i verkligheten som på skuggbilden jag la upp för ett tag sedan.
Eftersom jag tömde kameran igår blir det ovanligt många bilder idag. Här får ni en på vårt hem.
Det kom en hel del blötsnö igår och inatt och såhär ser det ut idag.
Så här mitt i mörkaste vintern tänkte jag även ge er några bilder jag tog i somras. Lite som vitamin.
Det snöade igår, det vräkte ner. Det skottades och plogades flera gånger om. Sen kom plusgrader. Inatt regnade och stormade det. Idag sticker gräset fram på sina håll. Konstigt väder. Konstig värld också förresten. Visst är världen lite knasig nu eller är det bara jag? Det händer mycket, i naturen och i människors hjärnor, det går fort. Undrar hur tillvaron ser ut när barnen är vuxna.
Vår trapp igår och idag:
Idag är E febrig. Hon vill vara nära och så är det ju ofta med sjuka barn, så mycket mys i soffan blir det och mindre av allt annat.
Snart kommer Jonas hem och det blir helg. Helgerna kommer i alla fall fortfarande när de ska. Mina äldsta har påbörjat pappavecka idag. Man kan psykologiskt ställa om lite till att tackla fenomenet varannan vecka, och vänja sig litegrann, men vän med det blir jag aldrig.
Hur som helst, en fin fredag ska vi se till att ha här i huset, och det önskar jag alla er också.
Blommorna jag fick av mamma i helgen står sig fint:
Hej med er!
Det kommer en massa snö dag. Det märks inte att jag skottat och jag är glad att jag tog mig iväg för att hämta lilla E på igendriven väg. Det är inte lätt vara ute på vägarna idag och jag kommer inte känna mig lugn innan båda skolbarnen i huset tagit sig hem. Måtte skolbussen ta det säkra före det osäkra idag!
Snart ska det bli plusgrader och regn. Hej med er!
Det börjar bli kallt nu. Det drar sig längre under nollsträcket. Minus fem nu, imorse kallare. Solen strålar på denna frostiga del av landet och planeten, och det är en gnistrande vindstilla dag.
Här stannade jag för att ta en bild på det gnistrande landskapet. Gnistret syns inte, dock bilen - med lite lustig form.
Den här bilden skulle jag kunna skriva en A4 om, det låter säkert märkligt. Nu ska jag inte skriva en A4 om den, jag ska försöka få mig upp ur sängen där jag nyss fått Agda att somna. Oj dessa stunder när inga barn för tillfället behöver mig, då ska allt göras! Hej!
Under höstlovet var vi varit med husvagnen några dagar på Ghost Camp på Byske havsbad. Barnen älskar att åka till Byske med husvagnen och nu tänkte vi att när de ändå ordnar aktiviteter på höstlovet så provar vi att åka dit även denna årstid. Det var ingen dum idé. Jag tycker det var betydligt med avslappnat (för en vuxen) där nu än på sommaren. Vädret var så fint, och människorna så få.
Vem försökte jag egentligen lura här??
Haft lite mer energi idag, de varierar ju, dagarna och energinivån. Ute är det mörkt. Det är höstmörker, rått, kallt blåsigt och ingen snö. Höstar är så bra för så mycket. De är obrännande och mer kravlösa än sommar.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
Erik Blomberg
Vad har jag gjort?? Någon som vet?