Jag har alltid haft en hatkärlek till mat. Så långt bak jag kan minnas så har jag inte velat prova nya saker och framförallt har jag haft problem med frukt och grönsaker.
Sen har jag också älskat godis i nästan alla former och även där haft en dålig relation till just godis.
Detta har präglat hela mitt liv och gör det fortfarande vid viss stunder... Men nu när jag har egna barn så vill jag inte föra över mina dåliga ”vanor” ang just mat så jag försöker alltid ha en dialog om just mat med dem för att det inte ska bli likadant.
Sen att min äldsta har matallergier gör inte saken enklare. Men jag försöker och vi pratar om det iaf.
Men viktigast av allt är att jag tvingar dem inte att prova eller smaka på allt, men jag berättar var sakerna kommer ifrån hur bra de är för kroppen och hur bra det vore om de tyckte om det. Sen pratar vi mycket om smaklökarna som förändras hela livet och att man kanske inte tycker om en sak ena gången men nästa så kan det va det bästa en vet.
Svea är väldigt duktig på att smaka nytt och hon har insett att det finns mycket hon gillar som hon inte visste. Hon har även insett att vissa saker hon gillade tidigare gillar hon inte nu.
Och vi säger att det är helt OK.
Ella har jag insett är mer lik mig då hon inte är lika villig att prova nytt, men vi pratar om det och hon inser att testa kan man göra ibland, men på hennes villkor. Och även det är OK.
Jag tror på att man pratar om det hela. Inget är tabu för mig och jag vill att de ska komma till mig för att fråga och få veta och det jag inte vet tar vi reda på via Google eller biblioteket. Det finns så bra information om mat numer att man kan läsa exakt vilka vitaminer och annat som finns i maten att man aldrig blir helt kunnig om det hela.
Svea vill ju även bli lakto-ovo vegetarian men det kan jag så lite om så vi har sagt att just nu är det svårt, men att vi ska försöka erbjuda mer grönsaker och frukt till henne så hon iaf äter lite mindre kött. Jag tycker att hon gör det av en god anledning. Hon tycker synd om djuren som blir slaktade bara för att vi ska få mat och det är OK.
Att prata om mat och allt ikring mat tror jag är viktigt. Vi har även börjat prata en del om bantning och att det är inte en utväg om man vill gå ner i vikt utan att man måste se till att man rör på sig och äter BRA mat och inte massa socker och annat skit som inte gör kroppen någon bra tjänst. Att man kan unna sig ibland men inte jämt.
Så mitt råd till er där ute som kämpar med barn och deras ätovilja.. Prata om det. Resonera och diskutera med era barn för de är inte dumma nog att inte kunna lära sig eller uttrycka vad de känner.
