RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-08-31 12:43:21

Annahojen spekulerar..

Mobilizera VARNING

2013-01-19 22:12

Mobilizera..

Dagens ris ska ges till ett företag som är det i särklass sämsta jag har sett. Ja.. jag vet,  jag vet att de verkar totalt oseriösa när de står och tjoar mitt i centrum, men när jag råkade gå förbi föll jag direkt för säljsnacket. Jag var precis på G att förnya mitt abonnemang och hade ganska tajt i plånboken.. Han lovade mig att mina räkningar skulle kapas med flera hundra (vilket såklart inte heller skett..). efter ett halvår hade jag oturen att min samsung II slutade fungera. Självklart lämnar jag in den på garantirep och där börjar problemen.. Efter två veckor har min telefon inte ens kommit in till verkstaden.. När jag ringer och ber om kollinumret får jag till svar att detta finns att hitta på kvittot från när jag köpte telefonen. QUE!? Hur kan det finnas ett kollinummer på ett 6 månader gammalt kvitto?!

Anyway, moving on. När vi äntligen lyckats enas om att det inte riktigt stämmer får jag numret till chefen. Han ska kontakta mig under dagen. En vecka senare och otaliga samtal från mig till chefen ger jag upp och ringer huvudkontoret. (Telefonen är för övrigt fortfarande inte på verkstaden..) Efter två dagar får de tag på chefen som berättar att de haft strul med sitt servicekontrakt. Telefonen ska då skickas in (efter att ha returnerats pga utgånget serviceavtal..). Jahopp.

Gråter en skvätt och saknar min telefon, men får på kvällen ett sms från chefen (eller?) där det står att teelöfonen blivit skickad till en specialist då det inte hittades något fel på den (VA??!!). Om 8 dagar kan jag hämta den lovar smset. Jag bryr mig inte ens om att svara då  mitt förtroende för mobilizera då är på noll. Idag, exakt en vecka senare råkar jag gå förbi och bestämmer mig för att kolla hur det går. Jag får då svaret att de haft problem med ett kontor som stängt (QUE?!) och att telefonen kommer om en-två veckor. Jamen visst. Toppen. Kollade förresten på verkstaden och telefonen är fortfarande inte registrerad. Så dagens tips. Akta er för mobilizera. *ryser*

Relationer..

2013-01-19 21:52

Relationer..

Visst är det mysigt att ha någon att krypa ihop med under de kalla januarikvällarna? Visst är det underbart att veta vem man ska fira jul och midsommar med? Att aldrig behöva fundera. Att aldrig vara panikslagen för att benen inte är nyrakade eller fundera kring hur man egentligen ser ut där i sängen. Inte behöva dra täcket ända upp och släcka lampan. Man vet att man är älskad. Älskad för den man är. Älskad som man är, med fel och brister. Man vet att det finns någon som vet att man måste kasta jackan på golvet när man kommer hem för att man är så kissnödig att man håller på att dö. Det finns någon som vet att man alltid låter kaffet stå och kallna, men som ändå älskar en. Någon som ler när man än en gång glömt det där som man absolut inte borde ha glömt. Visst är det vackert med relationer mellan människor. Man tar och ger. Man lyssnar och förstår. De gånger man absolut inte förstår, försöker man i alla fall. Man tar in och ser den andres perspektiv på saken, för att man älskar. Ja. Visst är det vackert med relationer.

Fast nä.

I verkligheten är det inte riktigt så. I verkliga livet suckar din partner redan när du öppnar dörren och inleder med att påminna att jackan ska hängas upp på kroken för annars blir det så stökigt. I verkligheten suckar din partner irriterat över att du alltid låter kaffet kallna och säger att det är sånt slöseri med kaffekapslar. I verkligheten tycker inte din partner att dina fel och brister är söta och charmiga.. I verkligheten anstränger sig inte din partner för att förstå och sätta sig in i ditt perspektiv. I verkligheten finns bara ett perspektiv för människan du lever med och det är hans. Hans verklighet, hans bild av saker. Alltid han, aldrig du. Var finns viet? Var finns glädjen i att ge när man inte får något tillbaka. Är det verkligen värt de mysiga januarikvällarna?

Gymnasieval..

2013-01-17 22:17

Nu är det dags. Min pyttelilla flicka ska söka gymnasieplats. Jisses vilken djungel det har blivit. Jag inser att jag inte är purung längre när jag sitter och suckar över kaffet och tjatar om att den gamla goda tiden när det fanns sex linjer att välja mellan. Idag finns det ca sexton linjer och inom varje linje finns det minst sexton ytterligare val. Då har vi inte ens börjat titta på andra småsaker som att vissa skolor erbjuder gratis busskort eller laptops till sina elever. Utöver detta har vi matfrågan. Vissa skolor har egen matsal medan andra står för någon slags check som ungdomarna själva kan välja var de vill använda.

Checkar..hmm jag behöver inte vara något snille för att inse att checken kommer att gå het på bra matställen som McD eller korvmojjen. Då kommer min dotter ha kolesterolhalt som en 55-åring inom tre år och ha ett midjemått som matchar hennes mors..
Nä lunchmatsal måste skolan ha. Det är ett måste. Under dessa tider ska man dessutom springa på öppet hus på flera olika skolor. Hur bra mamma man är mäts i radhusområdet i hur många skolor man besökt. "Jaså, har du bara tittat på en skola".. Jamen då är det kanske läge att ringa socialtjänsten med en gång. Låter jag lite bitter och negativ? Det är såna tider nu. Trött på magsjuka barn och eviga duster med både försäkringskassan och diverse andra företag som bara inte klarar att göra sitt jobb. Mer om det vid ett annat tillfälle. Nu ska jag ner och röja i köket så jag i alla fall hittar diskbänken imorgon bitti.

Aftonbladet bantar..

2012-03-28 11:23

Satt och letade efter lite ekonomisk hjälp på www.konsumentverket.se idag och snubblade på en artikel som gjorde mig så sur. Den handlade om att Aftonbladet har haft massor av annonser för ett bantningsmedel som påstår sig kunna få människor att rasa i vikt utan någon som helst förändring i livsstilen. Det säger sig ju självt att detta är nonsens och därför har KO gått in och förbjudit AB att ha denna reklam.. Men respekterar Aftonbladet detta? Nej då. Profit kommer först. Tycker som så många gånger förr att det är så märkligt att en tidning så stor som Aftonbladet inte kan ta sitt samhällsansvar. Om inte hela vägen så i alla fall en bit.. Istället postar de reklam som förvärrar situationen både med fetma och med bantningshysteri i allmänhet. Nu minns jag varför jag helt slutat köpa tidningen.

Princesstårta

2012-02-23 12:42

Kanske skulle köpa en princesstårta och fira födseln av vår nya tronföljare? Eller nä. 

När man öppnar  http://www.aftonbladet.se/ möts man av babyjoller och på www.dn.se möts man av idel hyllningar till den fantastiske fadern som på mycket taffling engelska uttryckte sin glädje med att "hans känslor var all over the place" (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14420013.ab) .. Jag tänker spontant att om hans dåliga engelska var det han kände sig manad att använda vid detta speciella tillfälle så säger det en hel del om hur tafflig hans svenska måste vara.

Men jag ska inte vara elak. Som lycklig mamma till tre är jag sjölvklart glad för deras skull. Jag är glad varje gång det föds ett önskat, älskat friskt barn. Men att det ska bli en så enorm sak för ett barn som förhoppningsvis slipper bli regent tycker jag är tragiskt. Mest läskigt är det att människor jag känner fyller sina FBstatusar med lyckorus över födseln. Det talas om hur stolta människor är och det får mig att undra hur många det egentligen var i sovrummet när vår nya princessa blev till.

Känner mig trygg

2012-02-22 08:26

Såg på TV4 imorse Greklands utbildningsminister uttala sig om det nya lånet. Hon sa att hon "var säker på att de är fast beslutna" att få det hela att fungera. Jag vet inte vad ni tänker kring det, men jag tycker att det hela känns tryggt och mycket pålitligt. La Grèce douze points!

Lägga sig platt..

2012-02-21 19:28

I Aftonbladet läser man idag om Ulf Kristersson som gjort bort sig rejält (länk).. genom att hitta på egna lösningar på problem, istället för att rätta sig efter de regler och lagar som faktiskt är fattade. Vad som intresserar mig med det hela är att misstroendeförklaring inte längre är aktuell då Kristersson "lägger sig platt", Uttrycket och handlingen för osökt tankarna till min hund. Han brukar också lägga sig platt, precis efter att han stulit bäbisens smörgåsrån eller leverpastejmacka, Han vet att min ilska är snabb och het, men han vet också att det hela är glömt efter 2 minuter. Han skyndar sig därför att lägga sig platt och titta på mig med fina ögon och så uteblir straffet och jag tittar bara strängt men låter honom äta upp godsaken. Jag vet att jag blir playad, men bjuder på det eftersom han ju faktiskt bara är en dum hund.

Men Kristersson är ingen dum hund. Kristersson är socialförsäkringsminister och precis som min hund visste han exakt vad han höll på med. Det var ett medvetet val och ni får ursäkta om jag inte har lika lätt att se mellan fingrarna med hans handlingar som när hunden stjäl mat. Precis som hunden är Kristersson i detta läge en ögontjänare och jag kan inte för mitt liv förstå hur vi låter honom komma undan med detta. Komma undan med det och göra sig redo att stjäla ännu ett smärgåsrån. Patetiskt sossarna.

Big brother

2012-02-21 12:25

Big Brother.. jag har verkligen lovat mig själv att inte titta på programmet eller att läsa artiklar om det. Men tyvärr råkade jag klicka pålänken och trots att jag känner mig som en sämre människa måste jag ju kommentera det. VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK!? Vet inte vad som är värst; TVs alla idiotidèer eller att vanliga Svenssons kollar på skiten. Det är ju förnedringsTV av stora mått och den skiten låter föräldrar sina ungdomar se. Inte undra på att våra tonåringar tror att man måste supa skallen i bitar och sätta på allt som rör sig. Den förälder som är elak nog att nobba skiten (läs: jag) har då en tonåring som känner sig hopplöst utanför i skolan under rasten. Vet inte ens vem jag är mest upprörd på: TV som visar skiten, föräldrar som låter ungdomen se det eller den mänsliga naturen för att vi njuter av det...För visst är det underhållande. Underhållande på samma sätt som hatet av http://www.widerstedt.com/  .. Alla kallar henne korkad, men gissa vem som blir rik på kuppen...

Suck säger jag bara!

 

Suck..

2012-02-20 13:11

Vaknade i morse och insåg att jag fortfarande var sur på sonen. Gjorde frukost och lekte bra mamma, men kände mig inte som en bra mammai magen. Kände mig mest bara arg och ser inte alls fram emot hämtningen idag.
Suck

Helgen..sjuåringar

2012-02-19 21:36

Jag önskar att jag kunde säga att helgen har varit fantastisk.
Jag önskar att jag kunde berätta om romantiska middagar med maken, lekar i snön
med sjuåringen, djupa pratstunder om livet med tonåringen och mycket mys med
ettåringen. I själva verket har helgen varit ganska skit. En frånvarande make
som dessutom varit sjuk, onda bihålor, en tonåring som förlorade sin match mot
hatlaget och sist, men långt ifrån minst, en sjuåring som på riktigt har
utvecklat horn i pannan. Jag har tyckt att han var jobbig ibland förut. Han har
kunnat vara lite halvtrist i beteendet men han har ganska snart ångrat sig och
velat kramas. Men denna helg..herreud. Jag har inte kunnat nå honom alls och
mitt tålamod som brukar vara ganska gott, var slut redan vid lunchtid på lördagen.
Jag skojar inte när jag säger att jag hellre handskas med tjogtals tonåringar
än en enda sjuåring. Han är ett monster! Han lyssnar inte, han verkar inte bry
sig när han gör människor ledsna och ingen konsekvens från mig har någon som
helst verkan. Jag brukar tjata om att föräldrar måste vara mer konsekventa i
sin barnuppfostran. Det ska vara tydligt för barnet vad som gäller och vilka konsekvenser
det får om man bryter mot det sagda (oavsett barnets ålder..) men denna helg..
Jag har testat allt, mutor, hot, visat alla känslor som finns i stora adjektivboken
och ingenting har någon verkan. Enda gången han varit lite ledsen var när han
insåg att ”inget TV-spel” även betyder ”inget dataspel”. Nu är vi i det läget
att ingenting kul kommer hända i detta hus: inget spel, inga kompisar, förrän
rummet är städat. Jag har nog aldrig tidigare släppt en konflikt med ett barn
över en natt, gått till sängs och vetat att allt inte är utrett mellan mig och
mitt älskade barn, men i natt gör jag det. Fan vad plågsamt det är.

Men innan jag kryper till sängs ska jag gå in i hans rum. Sätta mig på hans sängkant och titta på min sovande ängel. Jag ska klappa honom på kinden och tacka min lyckliga stjärna att han finns och hoppas att jag blir
en bättre mamma imorgon.

Whitney var en dålig mamma..

2012-02-19 19:42

Ja, enligt ett initierat kommunalråd var Whitney Houston en dålig mamma ...(http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14398034.ab  )
Tja du, vad säger man.. Man behöver väl inte vara något enormt snille för att gissa att en narkoman inte är stans bästa  kanske, men varför går ett kommunalråd ut i media och fastslår detta? En socialdemokrat dessutom, suck.

Monarkin

2012-02-19 13:52

Av någon anledning sitter jag här och tänker på kronprinsessan Victoria. Jag har alltid varit emot monarkin, suckat över apanaget och tyckt att Sverige bör representeras av någon som faktiskt är representativ. Någon som vi faktiskt valt genom en demokratisk process. Många gånger har jag hört folk säga "stackars kungafamilj som alltid är så påpassade..alltid folk som har koll på dem" och jag har alltid tänkt att om jag också fick kryssa runt vid Västindien så skulle jag kunna leva med att vara med på bild i bikini. Ja, jisses. Med de pengar som de har att röra sig med skulle jag se grym ut i bikini. Inga valkar här inte. Det är ju inte så att de köper en fet pizza om de inte orkar laga mat, utan med de pengarna har man ju faktiskt någon som fixat ett nyttigt mål.

Anyway, jag har nog alltid känt mig lite missunsam och tyckt att de lever loppan på MINA skattepengar..men idag hände det. Idag kände jag för första gången riktig medkänsla med kronprinsessan! Jag tyckte synd om henne, synd på riktigt! Hon är född samma år som jag, men i år väntar hon sitt första barn och jag diskuterar Top Model Sverige med min tonåring. Jag minns dock hur det var att vänta det första barnet. Jag var så rädd och nervös att jag inte höll på att överleva. Att komma in på BB var en pina i sig och när jag tittar på foton är det enda som överglänser min stolta "mammamin", min enormt fula, lönnfeta uppenbarelse. Jag ser helt enkelt förjävlig ut.

I mitt fall hade jag precis blivit mamma till en helt perfekt flicka, men den turen har ju faktiskt inte alla människor och det finns inget som säger att kronprinsessan har det.

Det som i alla fall fick mig att känna denna oväntade medkänsla var en artikel som handlade om att det stängts av parkeringsplatser till förmån för media vid hennes förlossning. Tänk er själva att ni ska föda barn för första gången och vara så påpassade. Helt sjukt. Tanken att det dessutom inte skulle gå som planerat är svindlande. Ja, nu säger jag det för första gången. Stackars stackars Victoria.


Melodifestivalen

2012-02-18 20:52

Jag tycker egentligen att det är fånigt att sitta och se saker som Melodifestivalen och sedan kommentera, men vad i helvete gör Björn Ranelid!? Förstår att han har fått någon form av psykos som fått honom att bli fullständigt mediakåt, men är inte detta lite över gränsen ändå? Vidare undrar jag varför han är fullständigt orange i ansiktet?

Whitney Houstons begravning

2012-02-18 20:20

När jag var femton år kom "Bodyguard". Jag var precis den åldern att jag tyckte hela filmen var så sjukt romantisk och för mig blev "I will always love you" en symbol för allt vad kärlekslåtar heter. Än idag kan jag känna kärlekspirr i magen när jag hör den.. Whitney Houston var givetvis en av idolerna och när hon kom till Globen var jag först i kön för att köpa biljetter. MEN..sen gick det utför för henne, med droger och skandaler och mitt intresse svalnade också i takt med hennes missbruk. Nu är hon död och visst är det sorgligt, men jag kan likt förbaskat inte förstå medias stora intresse. Ord som katastrof används och att direktsända hennes begravning?! Jisses, jag sörjde henne för tio år sedan när hon valde att knarka bort sin talang, men att hon är död är väl för tusan ingen katastrof? En katastrof är när tusentals människor svälter ihjäl i Afrika, inte när en patetisk människa tar ett piller för mycket. Det är tragiskt absolut, inte minst för hennes barn, men vi kan väl kanske ändå ha lite perspektiv på saken?

Att direktsända hennes begravning känns heller inte relevant. Jag är inte emot direktsända event i princip..Talar vi Anna Lindh eller Olof Palme så okej, men Whitney Houston?! Undrar vad som direktsänds imorgon..Jag föreslår (eller kanske förespår) Viktorias förlossning.


FÖRVERKLIGA MIG SJÄLV?! EGENTID?!

2012-02-17 09:04

Helvetes skit vadtrött jag är på alla föräldrar som ska förverkliga sig själva och ha egentid. Ingenting
ska förändras bara för att barnen kom.. ”Jag är fortfarande jag” osv. Sicket jäkla skitsnack!

Från den första stunden jag kände min förstfödda sparka i magen så förändrades mitt liv. Jag kanske bara var 20 år ung, men för mig blev sig livet aldrig likt igen. Det går inte en sekund av en dag då mina barn inte är det absolut viktigaste för mig, inte en minut av en vecka då mina barns behov inte kommer först. Innebär då det
att man bara sitter och håller barnen i handen och inte hinner med sig själv alls? Nä, oftast inte. Oftast hinner jag både med mig själv och alla barnen. De allra flesta dagar har jag till och med relativt välrakade ben. De allra flesta´dagar hinner jag både gå ut med hunden och ta hand om disken, men visst finns det vissa dagar då jag inte hinner med mig själv alls. Om dottern är deppig för att hon inte blev uttagen till det läger hon ville, eller sonen är knäckt för att bästisen hellre ville leka med någon annan, ja då är jag bara mamma. Då skiter jag i att träna den dagen, eller att dricka rödvin med vännerna och diskutera världsfreden. Jag åker inte på flotta solsemestrar på sommaren, jag har aldrig varit i Thailand (och kommer aldrig åka..) Jag hinner inte skriva den bok jag skulle vilja, eller förbättra min usla ryska. Det är väl helt enkelt så att när jag valde att behålla fröet i min mage, så valde jag att prioritera någon annan framför mig. Någon annan blev viktigare och har fortsatt vara viktigare i 14 år och också fått sällskap av två till viktiga, två till som tar plats. Min fråga till er föräldrar som förverkligar er själva.. Varför skaffar ni barn? Är det en snygg accessoar till karriären eller hade ni bara inte tid att göra abort?

Sommarsemester...

2012-02-16 18:30

Då är det dags igen. Dags att planera den där jäkla sommaren. Inte bara ska man anpassa sig till vad chefen vill (läs: kräver) utan man ska också tillfredsställa sin familj. Har man dessutom en spretig familj med flera olika önskemål så är det baske mig inte enkelt. I vår familj finns det i år stor brist på en enda sak. En enda, men ack så viktig sak. Pengar. Alltså gäller det att planera en extremt rolig sommar, utan kostnad. Jag skulle lika gärna kunna skapa världsfred.

Maken ska på fotbollsutflykter med sitt lag. I alla fall tre olika resor blir det för honom och hans inställning till det hela är att det inte kommer att bli så dyrt. Nädå. Hotellrum i Göteborg under Gothia cup är ju nästan gratis. Men sak samma. Klart maken ska på cup. Jag är så glad att jag har honom och att han har ett sunt intresse som fotboll. Hans hobby kunde ju faktiskt vara andra kvinnor eller sprit och inte sjutton hade det varit billigare. Nja, kanske förresten, beroende på kvinnan. Men strunt i det. Sen har vi då den gamla mamman som också behöver rastas. Hon har inte särskilt höga krav dock. Det ska vara billigt eftersom hon är sjukpensionär, det ska vara mycket god mat, gärna shopping och det ska vara handikappanpassat. Jamen visst, valet står mellan en Ålandskryssning och en middag på lokalpuben.

Sen har vi då sjuåringen som absolut vill göra något som handlar om Lego och Star wars. Urk, kan inte tänka mig något mindre attraktivt. Vidare är hans krav att det inte ska kräva simkunskap(herregud, lär dig simma unge!!!) Tonåringen säger att allt låter kul, men jag vet ju att när vi väl står där så kan humöret växla från en sekund till en annan.. Sen har vi en ettåring som helst saknar önskemål, annat än såklart att det inte inbegriper någon längre resa där man måste vara stilla, eller att det inte ges stort utrymme till demolering av omgivning.

Känns väl klockrent gott folk. Tror kanske jag stannar hemma i sommar och hyr en film. Eller nja, fyra filmer, för vi lär ju aldrig kunna samsas.





Läs även andra bloggares åsikter om sommar/semester/familj

Gör mig en tjänst, kommentera eller ge pluspoäng på mitt http://bloggtips.se/blogg/en-trebarnsmamma-funderar-paa-livet_ph">bloggtips om bloggar som handlar om allt möjligt

Barn som inte vill till skolan

2012-02-15 21:13

Varje förälders mardröm är väl att barnen inte ska vilja gå till skolan. Anledningarna kan vara många och alla är de egentligen lika sorgliga. Som förälder oroar man sig alltid och kan ofta känna sig handfallen i dessa situationer och får man inte ett bra stöd från skolan så är läget ganska tufft.

Så varför vill ditt barn inte gå i skolan och vad kan du göra åt det? Vad kan du begära från skolan?

Det är oerhört viktigt att reagera snabbt när barnet inte vill gå till skolan. Du ska som förälder vara noga med att aldrig sjukanmäla ditt barn om h*n inte är sjuk. Genom att sjukanmäla ditt barn godkänner du också frånvaron och signalerar att det är okej att utebli från saker bara för att man inte vill/har lust. Försök om möjligt att se mönster i ditt barns ovilja att gå till skolan. Är det kanske så att h*n alltid vill vara hemma på torsdagar? Kan det vara så att det är en viss lektion som ligger just denna dag? Många hemmasittare har börjat stanna hemma de dagar de har skolgymnastik - viktigt observandum.

Om du inte kan se något mönster alls och känner dig osäker skulle jag råda dig att ta kontakt med skolan. Här är det viktigt att hitta en person du som förälder kan känna förtroende för. Om ditt barns handledare/mentor/klasslärare inte känns rätt skulle jag föreslå att du direkt kontaktar rektor på skolan och ser om ni tillsammans kan hitta en sådan person. Var noga med att inte låta skolan nonchalera problemet - en skola handskas med hundratals elever men du har bara ett barn (ja, eller kanske fler, men du förstår min poäng). DU är den som kan ditt barn bäst och din magkänsla måste respekteras.

Om du tillsammans med skolan kan utesluta problem med kamrater (mobbing eller annan form av trakasserier) bör ni börja titta mer direkt på ditt barn. Kan det t.ex handla om för höga krav på sig själv? Många tonåringar idag lever under hård press och de krav de ställer på sig själva är i många fall orimligt höga. Var inte rädd för att be om professionell hjälp. Har din skola en kurator? Utnyttja henne/honom. Men än en gång, känner du inte förtroende så gå vidare, be om att få en BUP-kontakt. Du måste omge dig av människor som vet vad de pysslar med.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Städa spisen?

2012-02-10 12:46

"Man kan se hurdan kvinnan är på hur ren hennes spis är".

Jo, så är det absolut. I så fall är jag just nu en helt värdelös kvinna. Jag stekte pannkakor tillsammans med en minst sagt vild sjuåring igår och sket fullständigt i att städa köket efteråt. Jag var nöjd nog med att jag lyckades få igång en diskmaskin.. Efter maten körde jag vild tenniskinnect mot samma sjuåring (jag vann!!!) - alltså en helt perfekt kväll. Men så är det ändå något inne i mig som gnager när jag vet att spisen är smutsig. Jag är helt övertygad om att min man idag inte en enda gång tänker på spisens smuts, eller på spisen överhuvudtaget. Så är det alltså min kvinnliga gen som får mig att tänka på spisen? Eller är jag lärd att kännna mig ansvarig för hemmet?

Jag ser mig själv som en mycket demokratisk person som tycker att jämställdhet mellan könen är en självklarhet utan att för dens skull vara naiv nog att tro att män och kvinnor är likadana, men när det gäller städningen i vårt hem finns ingen jämställdhet någonstans. Jag gör i stort sett allting och min man lever ett bekvämt liv. Detta innebär inte att han inte gör något. Om jag är sugen på cola light vid elva så åker han snällt och handlar.. Det innebär bara att han inte självmant gör någonting i hemmet. Vid en tillsägelse dammsuger han självklart och i ärlighetens namn ska sägas att han gör det betydligt bättre och mer noga än jag, men han skulle inte själv upptäcka att dammråttorna hotar vår existens eller att handfatet i badrummet är en sanitär olägenhet. När vi träffades trodde han på riktigt att ett par smutsiga kalsonger flyttade sig av sig själva från golvet till garderoben..sjävklart via tvättmaskinen. Så vems fel är då detta? Hans? Nä du, jag skyller detta på hans ömma moder som i åratal curlat honom att tro detta. Hans säng har bäddat sig själv och ingenstans har han tvingats ta ansvar för hemmet. Vid de sällsynta tillfällen att hon inte själv var hemma och servade hade hon givetvis instruerat hans syster om middagsmat och disk.
Nu inser jag att det är försent för min man. Han kommer aldrig bli en riktig vuxen när det gäller detta, men fan om jag tänker låta mina söner bli likadana. Nä nä! I mitt hem ska alla hjälpa till. Ska man äta middag måste man också duka och hjälpa till med disk. Oavsett om man är dotter eller son. Så min utmaning till er mammor. Sluta curla era söner och se för fan till att uppfostra män, inte gigantiska bäbisar!!



Läs även andra bloggares åsikter om män, städning, söner, jämställdhet

Maginfluense och respekt

2012-02-09 12:25

Jag har varit magsjuk. När jag säger magsjuk vill jag verligen poängtera att jag menar sjuk på riktigt. Alltså en riktig manflu. Vi pratar liggande på badrumsgolvet utan vilja att fortsätta leva.. Vi pratar smärta i magen och användning av ca 11 toarullar i timmen. Ja jisses vad sjuk jag varit. Som ett brev på posten blev såklart resten av familjen också sjuk. En efter en föll de, trots alla vitpepparkorn de tvingat i sig..

Det hela fick mig att än en gång fundera över respekt, eller snarare bristande respekt. Maginfluense smittar 48 timmar efter senaste toabesöket. Det är så länge viruset kan leva utanför kroppen. Men likt förbaskat går folk till jobben och skickar barnen till skola och dagis redan dagen efter. Ibland kan eleven tom stå riktigt nära och berätta om den jobbiga natten med kräkande.. eller hur han/hon fått stanna på väg till skolan oc kräkas. När man ringer hem till föräldrarna får man till svar att "jamen vill ju inte att Bosse ska missa skolan". Nämen för fan människa!! För det första snurrar inte världen kring dig och ditt barn och för det andra missar nog inte Bosse mer än han brukar för att han ändå inte gör det han ska i skolan!

Hur kommer det sig att vi har så lite respekt för varandra att vi inte kan minimera smittorisken genom att stanna hemma de 48 timmar som vi smittar?!



Läs även andra bloggares åsikter om

Läxor

2012-01-30 10:35

Läxor är väl en av de saker som kan få den mest balanserade familj att gå i bitar. Jag skulle egentligen kunna skriva ett långt blogginlägg om vad jag tycker om läxor. Det inlägget skulle förmodligen innehålla en hel del diskussion om hur inte många vuxna arbetar åtta timmar för att sedan gå hem och arbeta ytterligare minst två. För det är ju faktiskt det vi kräver av våra unga. De är i skolan mellan åtta och tre, och om de har utnyttjat skoldagen maximalt så har de bara två timmars arbete kvar när de kommer hem. Vi ska inte ens tänka på hur det ser ut för de barn och ungdomar som faktiskt inte orkar koncentrera sig maximalt i så många timmar. Vi får ju faktiskt inte glömma att våra barn inte alla är stöpta i samma form. Det som passar Pelle passar faktiskt inte Anna. Detta innebär ju givetvs att om undervisningen under dagen varit av sådan karaktär att Pelle fått ut massor av den, lärt sig så mycket att han knappt behöver träna mer hemma, så har den förmodligen runnit av Anna som vatten på en gås. Men detta inlägg ska inte handla om hur skoldagen bör läggas upp för att främja alla våra olika lärstilar, utan jag ska istället försöka ge dig som förälder praktiska råd hur du ska handskas med din tonårings läxor och bristande(?) motivation kring dessa.

För det första måste läxorna planeras in att ske under en viss tid. Du kan inte som förälder förvänta dig att ditt barn själv ska klara av att planera sin eftermiddag/kväll. Får h*n själv välja är förmodligen Facebook betydligt mer attraktivt än andragradsekvationer. Bestäm t.ex att läxor ska göras i köket medans middagen lagas. På det sättet finns du till hands vid eventuella frågor och det kanske till och med blir en lite halvtrevlig stund.

När läxorna ska göras ska du absolut inte låta ditt barn sitta med Facebook eller mobilen framme. Hur sjutton ska h*n kunna koncentrera sig på NO om h*n hela tiden avbryts av betydligt mer intressanta meddelanden från omvärlden. Hur fascinerande det än är med befolkningsmängd i södra Afrika kan det knappast konkurrera med att Tove och Kalle gjort slut.

BELÖNINGAR

Hur mycket gör du själv i ditt liv utan att få något för det? För dig som är vuxen kanske det räcker med belöningar som ligger framåt i tiden. Till exempel kanske du klarar att gå jobba extra för att kunna åka på den där fjällresan, men för din tonåring duger inte detta. Att veta att ett klarat prov --> bra betyg --> bra jobb --> snygg bil duger inte för en skoltrött femtonåring. De behöver snabba belöningar och kortsiktiga mål. Alltså.. om h*n räknar matte så att mattemålet denna vecka nås så får h*n gå på bio på lördagen/får extra speltid/får en slant beroende på vad h*n går igång på.

Jag ska avsluta med det viktigaste av allt.. ENGAGERA DIG!! Kom inte dragandes med att matten är så annorlunda nu eller att du inte kan ordklasserna. Det ingår faktiskt i föräldraskapet att finnas där under läxläsningen. Om du inte kan så får du väl lära dig. Om inte annat så tillsammans med ditt barn. Ni kan träna tillsammans och kanske blir det en extra sporre att kunna hånskratta åt mamma som tror att dataspel är ett verb.

Lycka till!