RSS - xml

Kontrollerades senast: 2019-08-10 22:52:37

Anders Hammarlind

"Välfärdskulturen får oss att leva i en såpbubbla; en meningslös illusion som gör oss likgiltiga inför våra medmänniskor. Vi har vant oss vid att se andra människors lidande. Det angår och intresserar oss inte. Det är inte vår sak".Påven Franciskus. Och Ribbing i DN; " Uppfattningen att man bara ska tänka på sig själv är farlig. Om man tittar på det filosofiskt är det detta som kommer att förstöra världen, i den mån den inte redan är förstörd". Höll därtill alltid på indianerna.

Kristersson vaknar och ser bara elände

2019-05-28 17:19
Från [email protected] (Anders Hammarlind)





Moderatledaren Ulf Kristersson har i hög grad tagit ett rejält grepp om dagens integrationspolitik. Han har uppriktigt sagt sin mening. Tror jag, med reservation. Vi får väl se om detta är seriöst på riktigt. Man kan dock förstås givet undra över varför han aldrig sagt någon klargörande mening tidigare. Chanser har ju funnits i mängd. Först nu öppnar han upp och han låter nära nog snarlik Sverigedemokraterna. I princip säger han detsamma som de, fast det är ju å andra inte helt omöjligt nu för tiden. Om integration utspelas följande utbyte i den aktuella DN-intervjun. Är du självkritisk. ” Ja, verkligen. Vi har aldrig haft en genomtänkt tanke….det har varit misslyckande på misslyckande……det som vi har gjort i Sverige de senaste 20 åren fungerar inte.”

Ulf Kristersson har varit politiker under alla dessa 20 år och har inte sagt något överhuvudtaget som är i paritet med ovanstående citat. Så dags nu kan tyckas. Bilden är dock inte så enahanda svartvit som många utgår ifrån. Som Kristersson själv. Vi har i vårt land haft invandring sedan slutet på andra världskriget. Och det har förvisso gått någorlunda bra överlag.  Trots alla s.k. livsfarliga finnar med knivar, alla falska flottiga spanjorer och alla heltokiga greker o.s.v. Utan invandringen hade detta aldrig varit möjligt, alltså framgångarna som blev till rekordåren. Som gav oss all denna välfärd, men ändå, utan invandring hade det blivit platt fall. Överallt omkring oss har vi invandrare som också arbetar sida vid sida med svenskar som andra som även de invandrat. Ta en titt i personalliggaren på ditt företag så ser du. Fast du vet ju ändå. Alla de här människorna som varit här i decennier vill delar av SD skicka tillbaks till ett okänt öde. Men ut ska de ? De är inte riktiga svenskar helt sonika som partiledaren sa i senaste svenska valdebatten.  I Södertälje där jag bor kan man ju undra hur det skulle gå om SD;s vilja blev rådande på Scania, AstraZeneca, kommunen och sjukvården för att inte tala om alla andra mindre företag.

De män som tagit sig hit från Afghanistan exempelvis jobbar jämbördigt med vanliga inhemska män. Alltså de från Kabul som kom före dagens ensamkommande ungdomar.  Och vi har invandrare på alla poster runt om i Sverige. Och det har gått hyfsat bra i stort. I World Values Survey har de nu dykt på djupet gällande integrationen. Inte en dag förtidigt.  Sverige är extrem landet annorlunda i en internationell jämförelse, lägg det på minnet.  Av de som kommit hit har den absoluta majoriteten mer eller mindre anpassat sig hyggligt till det här nya landet. Trots att vi är så avvikande i vår Skandinaviska sfär. Men de har anpassat sig vilket förvisso är något som borde vara väl så naturligt. ”Känner du dig hemma i Sverige” svarar 57 % ja mycket på medan 32 % svarar ja, lite. Det vill säga 89 procent. En aktuell nyhet som det är helt och hållet tyst om i SD;s närstående sociala medier. Och inte undra på det, här kommer någon och påstår utifrån 6000 röster att integrationen ändock fungerat acceptabelt. Styrkan i SD;s sociala medier är att de oförtrutet nagelfar allt som går snett men de gör det ohyggligt enögt och de befäster fördomar dagligen. Att World Survey visar på fakta som inte duger, ja då råder som vanligt cynisk tystnad. SD har heller ingen politik riktad mot de som bott häri generationer förutom att de inte är svenskar. Vad betyder det? Vad göra? I SD;s politik är det tomt på hyllorna gällande utforslingen av alla dessa invandrare.  Många ord ändrar inte på intrycket av tomt hatiskt prat.

6 % av de som flyttat hit känner sig inte hemma här. Trångboddhet, hög kriminalitet, låg tilltro, dystra utanförskapsområden. Kort stubin, självvalt utanförskap och med skruvade extrema manliga normer så går det förstås åt skogen. 6 % är detsamma som stora problem. Men de flesta känner sig hemma i vårt land. Men många avskyr det, hatar det nya landet och lever därav som de gör. De skjuts, det stjäls och de lever rövare och lyckas fortsätta med detta och de urinerar bokstavligen på landet som föder dem. 

Och man kan tycka att de mer traditionella partierna kunde vara betydligt seriösare än gapa om rasister här och där istället för att våga tala om detta på rätt sätt. Vad är då rätt sätt? Läs ovan så fattar du. 


2) Ljuset i tunneln ? 

Tingsrätten i Kalmar kom fram till att mannen inte gjort sig skyldig till grovt bidragsbrott. Den högre instansen Göta Hovrätt kom fram till samma slutsats. Nej det var det inte fråga om grovt bidragsbrott trots att mannen fått ut över 200 000 kronor. Två juridiska instanser har inte funnit mannen i fråga skyldigt till detta bidragsbrott. Han har inte kunnat dömas för brott gällande utbetalt underhållsstöd, barnbidrag, flerbarnstillägg samt bostadstillägg. Allt som allt 236 867 kronor. Mannen har hela tiden sagt och medgett att jag har gjort det men utan uppsåt för jag kan för dålig svenska. Han har dock genomgått två mastersutbildningar i engelska här i landet. Alltså en högskoleutbildning.

Barnen var utomlands sedan länge, han hade kryssat i rutan ”jag tar hand om barnet” och det hade han gjort gång efter annan. Det är – för att använda det juridiska språkvalet- ”inte tillräckligt för tingsrätten ska anse det ställt bortom rimligt tvivel” och därmed ska han heller inte dömas för brott. Det heter vidare att han inte förstått att lämnandet av en oriktig uppgift om föräldrapenning trots att barnen befann sig utomlands en längre tid, de gick i skola i Jordanien. Alltmedan X samlade på sig de bidrag han kunde erhålla trots att de bidrag han kvitterade ut var bosättningsbaserade, alltså för boende här i Sverige. Barnen var bosatta längre än 1 år utomlands. Man kan behålla vissa bidrag om vistelsen utomlands är under 12 månader. Men icke så i detta fall.

I Sverige förväntas vi känna till samhällets lagar trots att de är enorma i sin volym omfattning. Vi ska känna till lagen helt enkelt men för X kommer här en utväg ut ur dilemmat. Han kan slingra sig ut ur åtalet. Tingsrätten skriver och Hovrätten instämmer ”har det enligt tingsrätten framgått att X inte behärskade svenska språket” och tingsrätten menar att han inte förstått innebörden av lagtexten. Detsamma säger Hovrätten. Och då kan inte heller MO anses ”ha agerat uppsåtligen” vilket kan öppna dörrarna till mängder med människor som från nu och framöver helt sonika kan säga att jag förstår inte svenska så bra, och har heller inte förstått, så något uppsåt finns inte.  Hur många svenskar förstår inte lagtexten? Herregud vad ska detta leda till?

Trots att X genomgått två mastersutbildningar. Det är sannerligen inte någon analfabet vi talar om. Utan om en utbildad människa. Det här kan förstås bli ”räddningsplanka” för alla de människor som från och med nu ställs inför rätten. 1) Jag kan inte svenska så bra. 2) Och har därför inte haft något uppsåt att begå brott då jag som sagt inte kan svenska så bra. 3) Jag har inte förstått lagtexten……………..
Illavarslande.


Anders Hammarlind

http://rpc.twingly.com/ 






1 av 6 äldre utsatt för brott varje år

2019-03-13 17:02
Från [email protected] (Anders Hammarlind)




Föraktet mot de äldre, del 2


En av sex äldre utsätts för brott varje år. Notera varje år. 1 av 6. Rapporten kommer från Brottsförebyggande rådet. Säkerligen hyfsat sant, förutom att mörkertalet kan göra det värsta ännu värre. Allt för många äldre (65 år och uppåt) verkar stänga det som hänt inom sin egen inre sfär. Uppenbart har många som lever på brott numer funnit att lura, attackera, trakassera, skrämma skiten ur gamlingar bokstavligen är som att skjuta på en sittande fågel.  Och de här brotten accelererar. Och det går snabbt.  Brotten mot de äldre sker på samhällets alldeles för tysta bakgård.  De kriminellas framfart har verkligen satt många usla stenar i rullning, och vad de förstått är att här finns det lättplockade pengar. Och många att enkelt lägga beslag på. Utan att behöva förta sig. Polisen är hopplöst på efterkälken.

Två 30-åriga män från Skåne åtalas för sammanlagt 15 bedrägeribrott mot äldre personer genom så kallad ”vishing”.  ”Vishing” innebär att okända personer ringer upp privatpersoner och påstår sig komma från banken för att få tillgång till de drabbades inloggningar till bankkonton. Brottsoffren som råkat ut för bedrägerierna, är i 80-90-års åldern och i huvudsak bosatta i södra Sverige. SvT 2019-03-13.

Telefonsamtal från en yngre ”släkting” i penningknipa är vardagsmat. Telefonsamtal från ”Banken” är numer också något som utspelas varje dag. ”Hantverkare” som ska kontrollera, ”sjukvårdare” skall kolla någonting annat och sammantaget har de lärt sig att det är ohyggligt lätt att lura personer där den höga skröpliga åldern spelar dem i händerna. De äldre har en betydligt högre sårbarhet, är mycket skörare och de som ringer på dörren och ”är törstiga” har förstås helt rätt.  Det är enkelt att lura äldre. Förbaskat enkelt. De är utmärkta måltavlor för allehanda skumrask figurer. Och detta eskalerar runt om i vårt samhälle. Värst är de som med våld slår sig fram. Tabut verkar ha gått hädan, de är alltmer vanligt att misshandla de oftast försvarslösa gamlingarna. Och de sker runt om i landet numer. Är man tillräckligt vaken är det lätt att bli sömnlös. För att inte tala om de gamla som slocknar.

Polisen har slagit till mot en stor härva med kriminella som stulit hundratals miljoner genom att lura av främst äldre deras bank-id. En del har blivit av med miljonbelopp. Det här uppmärksammades av polisen under 2017 och arbetet intensifierades under 2018. Totalt rör det sig om bedrägerier för runt 300 miljoner kronor från oktober 2017 fram till idag. Polisen säger att den här sortens bedrägerier utgör en basinkomst för många tungt kriminella i Malmö. Pengarna används för att finansiera annan kriminalitet som vapeninköp, mord och narkotikahandel. Och det handlar alltså om mycket pengar. Svt 2019-03-13

Många ligor återkommer ständigt för att plocka pengar av äldre. För att det är så lätt och enkelt. ”Ögat bakom ryggen” när de använder betalkort påvisar att något är fundamentalt fel hos bankerna. Och det är nu dags att våga tala om allt detta. För det är så behäftat med dagens sanning att den här äldre generationen tycker att de inte ska föra det som hänt vidare. De tar på sig skulden själva märkligt nog och det tar död på många alldeles för tidigt.
Våldet mot äldre är ofta synonymt med någon som är ”släkt” och vill exempelvis ha snabba pengar.  Andra är de utländska inresande ligorna (de rör sig över hela Europa) och så ungdomar som inte drar sig för att nyttja sitt monstruösa fysiska övertag. Kulturellt är också många äldre så funtade att man ska lita på folk har de ofta inskrivet i sina rullor. Man tror gott om människor. Lättlurade med andra ord. Man tror inte att folk verkligen är så här ondskefulla. Naivt i dagens hårda ljus. Antalet polisanmälda bedrägeribrott har fördubblats på blott något år. Och polisen gör vad de kan i sin ineffektiva samhällsuppdrag. Jodå jag vet förstås att det finns mycken god omsorg och vettig verksamhet runt i landet på äldreboenden och i Södertälje givetvis.  Fattas bara.  Men det är något annat jag talar om.

Klockan 10.24 den 28 september betalar en kvinna för sina matvaror på Hemköp, Barnarpsgatan i Jönköping. Hon är 90 år gammal. Bakom henne i kassakön står de två personerna som polisen nu efterlyser och har släppt bild på. För strax efter att den 90-åriga damen betalat för sina matvaror plockar någon ut 19 000 kronor på hennes bankkort. – De här två personerna distraherar damen när hon knappar in sin kod, det syns tydligt på övervakningsfilmen från butiken, så vi misstänker att de på något sätt kommit över hennes kort, säger Erik Terneborn, polisens presstalesperson i region Öst. Expressen.

Under fjolåret fördubblades antalet anmälda bedrägerier mot äldre. Enligt polisen rör det sig om organiserad och systematisk brottslighet. Under 2018 mer än fördubblades antalet anmälda bedrägerier jämfört med 2017. Totalt gjordes 3 700 anmälningar. Det rör sig bland annat om grova stölder där de äldsta offren är över 90 år, rapporterar Ekot.  Det är fruktansvärt. Det är helt bedrövligt att man ger sig på äldre personer på detta viset. Samtidigt har de kriminella hittat ett sätt att komma över pengar på, säger Håkan Carlsson, chef över CIRCA, den grupp inom polisen som jobbar nationellt med att utreda brott mot äldre, till Ekot.  Målsägandebiträdet advokat Ingemar Gross berättar att offren ofta påverkas kraftigt av brotten. – Man har svårt att gå ut efteråt. Man stannar hellre hemma och är inne. Man känner oro när man ska gå till en butik. Många beskriver att de har svårt att sova, säger Ingemar Gross till Ekot. Metro 9 mars.



Polisens råd
Polisen informerar allmänheten brett om hur de kan skydda sig mot att utsättas för ett bedrägeri.
Det finns mycket som kan göras för att försvåra för förövarna:
  • Logga aldrig in med bank-id på annans begäran
  • Om du plötsligt blir uppringd av någon som vill att du loggar in på din bank eller att du ska uppge dina koder ska du avsluta samtalet.
  • Lämna aldrig ut dina koder till någon. Du kan uppmanas att identifiera dig via bankdosan, även det kan ge bedragaren tillgång till dina konton.
  • Lämna aldrig ut kort och kod till andra personer som man inte känner.
Prata med de äldre i dina nära relationer och varna för att lämna ut bankkoder eller för att logga in på bankkontot på uppmaning av någon i ett oväntat samtal från exempelvis en bank, myndighet eller företag.
Om en bank skulle misstänka att du utsätts för ett bedrägeri, skulle de inte i samtal med dig be dig identifiera dig för att stoppa detta. Om du blivit kontaktad och är osäker på om det är din bank som ringer, lägg på luren och ring tillbaka på ett nummer du vet går till din bank. Om du blivit utsatt för ett bedrägeri, kontakta din bank omgående och gör därefter en polisanmälan.


Här ett antal råd från Trelleborgs kommun;

Det finns emellertid flera relativt enkla sätt för äldre att själva minska risken för att bli utsatt för inbrott i bostaden eller misshandlad utomhus:
Inomhus
  1. Var uppmärksam mot okända personer som ringer på din dörr. Be dem legitimera sig och kontrollera handlingarna noga. Var uppmärksam så att andra personer inte smiter in i bostaden när du blir distraherad.
  2. Ha alltid ytterdörren (och andra dörrar) låst, även om du är hemma.
  3. Undvik att förvara stora kontantmängder i bostaden.
  4. Har du värdefulla föremål i bostaden, se till att dessa fotograferas och om möjligt stöldskyddsmärks. Förvara helst inga pengar, kontokort, värdesaker etc. synligt i hallen.
  5. Var försiktig med att lämna ut personnummer, kontonummer etc. till någon som påstår sig ringa från en bank eller som utger sig för att vara en släkting eller avlägsen bekant som vill låna pengar.
Utomhus
  1. Var uppmärksam på okända personer som tar kontakt med dig, vill hjälpa dig eller ber dig om hjälp.
  2. Lämna aldrig din handväska, plånbok, kontokort, mobiltelefon etc. utan uppsikt.
  3. Se upp för fickstölder – förvara plånbok, kontokort, mobiltelefon etc. i innerfickan på din jacka, kavaj etc.
  4. Undvik att bära med dig stora kontantmängder.
  5. Tänk på att alltid skydda din kod när du betalar eller tar ut pengar. Var uppmärksam på personer som står bakom dig i bankomatkön. Ta aldrig ut pengar i bankomater som ser ut att vara skadade eller manipulerade.




Anders Hammarlind
2019-03-13

Föraktet mot de äldre , (del 1)

2019-03-05 20:04
Från [email protected] (Anders Hammarlind)
Äldrefrågorna har till slut hamnat i debattens kärna. Där ska de också vara. De äldres villkor är alldeles för ofta på bisarrt livsundantag.
Låt mig få visa på några exempel från Södertälje, hämtar från aktuella utslag i Förvaltningsrätten. Södertäljeborna är flitiga på att överklaga kommunala beslut. Begärde att få ta del av handlingarna från Södertäljebor år 2017 och 2018. Det fanns över 1 300 överklaganden.
Ett 40-tal av dessa handlar om äldrevården. En man, 79 år gammal bor helt ensam. Nedsatt balans, nedsatt ork men framför allt han är blind. Tar sig fram i sin lägenhet genom att flytta händerna utmed väggarna. Känner sig fram helt enkelt. Känner sig otrygg, i social isolering och ensamhet. Mannen ansöker om att få flytta till ett socialt boende. Kommunen säger blankt nej. Omvårdnad kan ske genom fler hemhjälpstimmar och hjälp från en ”syncentral”. I hemmet.
Tacksamt nog är Förvaltningsrätten något mer human, mer inriktad på att bistå de äldre. Samt delvis bejaka den lagstiftning vi har, även om denna är alltför tandlös. Och är man blind så borde detta vara en biljett till ett äldreboende. I stället för att äldre ska vårdas i hemmen in absurdum (det är billigare). Men om man inte ens har ledsyn? Den 79-årige mannen är otrygg och lagen ger honom möjlighet att få den trygghet han förtjänar. Södertälje kommun får alltså smäll på fingrarna av Förvaltningsdomstolen i dom 16 januari. Han ska få flytta in på ett äldreboende.del 1, 
Den äldre kvinnan ser väldigt dåligt. Hon kan inte identifiera hemtjänstens ansikten. Detta är otryggt, hennes liv är inte längre värdigt. Gråter mycket och känner sig ensam. Utan livsglädje sitter hon i sin lägenhet. Hennes balans är rätt skral. Och hon vill komma till en gemenskap med andra. Trots fallrisk, trots problem med yrsel och sin oro så säger Södertälje kommun nej. Hon får bo kvar hemma. Förvaltningsrätten säger att hon inte kan få flytta till eget socialt boende – i alla fall inte just nu.
En annan 85-årig kvinna fick också hon nej till socialt boende. Trots demens. Det är väldigt otryggt att bo hemma, säger kvinnan. Förvaltningsrätten river även denna gång sönder kommunens argumentering. Hon får en plats på ett behövligt äldreboende.
Den 79-årige blinde mannen, som via överklagande ska få plats på ett äldreboende, möts av fortsatt kallsinne av Södertälje kommun. Domarna från Förvaltningsrätten kan spreta lite hur som helst menar den ansvarige. Vilket förstås är feltänkt, domarna är strukturerade, genomtänkta och ofta väldigt försiktiga.
Aktuellt just nu är att Södertälje kommun förefaller vinna knappt när det gäller äldrevården. Och det är sannerligen inte speciellt svårt att bli upprörd över hur kommunens tjänstemän tacklar den bistra verkligheten.
Eftersom jag numer sitter som ersättare i äldreomsorgsnämnden kommer jag givetvis hålla ett i hög grad vakande öga över vad tjänstemännen hittar på.
Anders Hammarlind, (C)

SD basen står för det som de vanliga partierna inte fattar, eller vill fatta.

2018-09-23 12:28
Från [email protected] (Anders Hammarlind)


SD;s gruppledare Mattias Karlsson har nu uttalat att det råder dramatisk kulturkamp, formulerat i det dramaturgiska, ”antingen segrar vi eller så dör vi”. Partiet har under åren förflyttat positionerna, små steg mest eller stora (som i Karlssons fall). Vi är dock fortfarande kvar i etableringsfasen. Men skrapar man på ytan på partifolket hittar man snabbt fula trynen sa en man som hoppade av från den fullmäktige församling han var invald i.

På blott ett decennium har partiet fullkomligt mosat de gamla partiernas strategier. Hur vi än vrider och vänder på valet är de alltid med. Ser det ut som.  Den stora Elefanten i vardagsrummet helt enkelt. Ser det ut som. Sitter på röstknappen. Fast de kommer helst vilja stå vid sidan av och har all makt i världen att fälla en den ena, än den andra. Och landet kommer att vara fast i deras skruvställ. Tills de etablerade tröga partierna kommer till insikt.  Om de nu gör det? Eller om moderaterna ställs inför valet, liberalism eller makten, och tar då makten tillsammans med SD plus ytterligare ett parti. KD kan kanske tänkas då partiets väg bär iväg högerut? Varken Centern eller Liberalismen lär följa. Och då är också blockpolitiken död, alltså politikens utifrån dagens realia. 

Media i stort har överlag hanterat all SD-framgång barnsligt oklokt. Ända sedan begynnelsen. Istället för att seriöst bevaka det de skall har istället självcensur och rädsla förlamat medievärlden. I sociala medier har SD-partiet numer övertaget gentemot alla etablerade partier och röster. Värst syndare är alla de som skyndsamt såg rasism i allt som kunde gynna Åkesson parti. Och så gick det som det gick. Alla de här som jagar nazister till 100% är i själva verket Åkessons bundsförvanter i det långa loppet. 

Länge var det rätt så harmlösa förslag som kom från Åkesson till offentlighetens scen. Om det överhuvudtaget kom några. SD här i Södertälje gör inte mycket väsen av sig, några slappa motioner, ingen ekonomisk kalkyl. Slöa kommunpolitiker. I mångt och mycket kom förslagen för SD utifrån den sociala plattformen (väljarbasen förstås) vars budskap var att folk behandlas ofta djävligt illa här i landet. Och detta varvat numer allt tydligare med ren högerpolitik. Idag går vi uppenbart in i en annan fas. Och att ha dubbla budskap är ju inget nytt i politiken förvisso. 

Följer man ex. Mattias Karlsson noga så ser man, om man vill se. Tonen har nu skärpts.  Idag talar SD om återvandring (i stor skala) och om att kriminalisera de som gömmer flyktingar. Detta är förstås steg två. Och för en nation som vår som verkligen behöver tillförsel av kompetent arbetskraft är detta förödande för samhällsklimatet. Hur ska ex. en indisk dataexpert kunna våga sig på att bo i Åkessons Sverige? Här i Södertälje? Eftersom Åkesson är nedtonad och självcensurerad offentligt går budskapet förstås fram med bravur. Andra personer säger det mer djävliga, som Mattias Karlsson. Åkesson han är väl inte så farlig, typ. Vilket många moderater verkligen tar fasta på och propagerar för bundet samarbete med SD. Andra moderater har givetvis sett vad SD egentligen står för, men makten hägrar för många i (M).

Åter till medievärlden. Först; alla dessa alternativa media har förstås varit nödvändigt för att verklighetens ljus ska bli i ljuset och inte i det fördolda. För det andra; Putin och Trump vurmande är också det kännetecknande, tilltron till demokratin är sakta dalande.  Och beundran för Ungerns alltmer diktatoriske statschef som ytterligare gemensam nämnare. Nej till EU är givetvis i samklang med det här nationella draget att värna nationen.  I deras media publiceras ofta avslöjanden som inte vanliga media vill ta i tång med. Eller ville ta i tång med, nu är det dock förmodligen för sent. Vilket gett hyfsad stor trovärdighet åt dessa alternativa röster. Åkesson verkar ta lätt på kritiken gällande denna nya medievärld.  Men de är med i kak- och syltburkarna så gott som hela SD-gänget. På många ställen ser vi deras framfart fast de alltid kategoriskt förnekar det. I inlägg efter inlägg kan man relativt enkelt hitta källan/källorna. Alltså Åkessons betalda kommunikationsfolk, de som inte känns vid något alls. Trots att de i hög grad styr och ställer på alternativa medier.  Ränderna finns dock alltid kvar. Om än nedtonande tills steg tre blir aktuellt. Åkesson är förstås mästare på att charma och vara trevlig. Men verklighetens Åkesson har fler steg än dagens synliga. Han kan han.

Den missnöjda Basen för SD är förstås alla de människor som under de senaste två decennierna blivit utsatta av den här moderna form av internationell kapitalism. Och de är många som hållit skolan bortanför livet, undvikit alla akademiska betyg. Och idag är det hart när omöjligt att etablera sig på arbetsmarknaden utan rekorderlig utbildning, som det heter. Skoledan är inget påfund utan en realitet.  ”Försäkringskassans” framfart de senaste 20 åren är också detta en stor orsak till varför de mer eller mindre utslagna ständigt växer. Robotarna intåg i produktionen likaså. Och detta är en massförändring. Allt färre får chansen att jobba med det de vill och kan.   För en kvinna som jobbat hela livet är dagens pension mest ett hån, gäller förstås även män om än betydligt mindre. Vad alla människor skall jobba med står skrivet i något som inte finns men det flesta har förstått. 

Välfärden, detta honnörsord, har blivit alltmer vingklippt och den fjärdedel av befolkningen som blivit mer eller mindre proletariserade är en utmärkt damm för SD att fiska i. Och det nätet tar numer upp över 1.1miljon i sin famn. De röstar självfallet på SD. De är naturligtvis inte nazister utan vanligt folk, antingen förbannade eller mosade av välfärdsstaten. Eller lika mosade av näringslivet. Eller pulvriserade av ständig brist på pengar och kommunala tjänstemän som slår ifrån sig allt och evigt. Att skicka skolbarn till förintelselägren vittnar om att de etablerade politikerna, främst i Socialdemokratin, inte fattat att proletariseringen är här och nu. Förvisso har SD nazistiska rötter men det är ju inte därför folk röster på dem, det är deras egen utsatta position som avgör helt och fast.

Tillbaks till media: Medan traditionella medier så länge idkade plågsam självcensur växte SD-media upp som en urkraft att räkna med.  Och, för att ta ett rykande aktuellt exempel, den lärarinna som blev våldtagen på en skola utsattes förstås för en våldtäkt av en yngling som kommer från – just – det som traditionella medier inte alls skriver om.  Och så här har det hållit på sedan två decennier.  Förödande för tilltron och ju mer som händer av detta slag ju bättre i sak för SD.  De medier de mödosamt byggt upp slår nu ofta de traditionella inom det område där de verkar. Och de arbetar professionellt och skoningslöst falskt, dvs. man tar mest upp det som enbart passar in i SD-mallen.

SD-Partiet tar de slagnas röster som sin egen. Kort sagt, så enkelt är det. Och då hjälper det föga med att visa upp nazismens barbariska illgärningar. Det är människors utsatthet som är detsamma som partiet SD. Under lång tid att har misstron mot myndigheter grott, trångboddheten förstärkts. Industrijobben i det svenska rostbältet har krympt otroligt, hela landsändar kippar efter luft. Fattigdomen ökar, exkluderingen tilltar, skolor och polis blir alltmer fragmentariska och kriminaliteten blir för unga arga män ända utvägen att skaffa sig snabba och otroligt många stålar. Den här brokiga samlingen av outlaws utifrån skilda världar är SD;s grund. Och partifolket är förstås betydligt mer långtgående än dess väljare. Alltmedan -och detta är viktigt - den välbärgade gruppen här i Sverige obekymrat seglar vidare och glatt visar upp sin villor, sin bilar och de lever som om de vore odödliga. I bjärt kontrast till SD;s fotfolk. 

Hela årets valrörelse blev precis så korkad som den blev utifrån att så många av partierna inte vill fatta vad SD;s bas står för. 


Och nog så väsentligt, kom ihåg att många, många, många människor här i det avlånga landet känner att samhället vänt dem ryggen. De facto. Och de i sin tur vänder samhället ryggen efter han dragits ner i smutsen, en klar faktor för SD;s uppgång och etablering.

Försäkringskassans bisarra haveri, att andas är ingen rättighet.

2018-09-05 10:04
Från [email protected] (Anders Hammarlind)



Andning är inte ett grundläggande behov hävdar "Försäkringskassan". Man baxnar minst sagt. Om man inte andas är man ju självfallet död.  Det byggs nu barnhem på nytt i Sverige där assistansbarnen skall bo, eller mer rätt det projekteras för att kunna sätta spaden i marken. Där skall barnen sedan bo. Skilda från sina föräldrar. Lås in dem. Låt de inte synas. 
Assistansen, denna gudabenådade reform, som släppte ut såväl yngre som äldre i dagsljuset. De fick verkligen en plats i livet och kom ut från de stängda institutionsdörrarna. Nu ska de tillbaks in i det som kommer bli de eftersattas boning. Instängda och alltmer osynliga. Och projekteringen av de nya barnhusen är redan i full fart runt om i landet. Det har varit en uppslitande kamp från alla dessa föräldrar vis-a-vi ”Försäkringskassan”. Det påbörjades under alliansens maktinnehav men har på senare tid eskalerat förbli all form av anständighet, solidaritet och moget uppförande.

Att andas är inget grundläggande behov. Säger de på ”Försäkringskassan”. Tala om att juridiskt, moraliskt haverera. Och de har djävlats med alla dessa tusentals föräldrar i år efter år och flyttat fram positionerna steg för steg. Juridiken är deras vapen. Och det fungerar.  Och det slutar i mängder med absurditeter som -just- att andas är inget grundläggande mänskligt behov.  Socialdemokratins tillbakagång kan säkerligen spåras i denna hårdföra och osmakliga kamp mot de sjuka barnen. Ingen ska inbilla mig att det gått spårlöst förbi utan det slår hårt mot tilliten till (S) och lägger sig som en blöt sur tvångsfilt över partiet.
Alltfler får numer rutinmässigt avslag när de ansöker om assistans. 80 % får nej direkt.  

Det som en gång i tiden var tänkt och fungerade som en bro mot livet håller nu på stängas. Assistansen kommer gå i graven som något bra som försvann in i ”Försäkringskassans” juridiska finter. Allt sammanfattat i; Vi ska släppa in så få, så få som vi bara kan. Och det har de sannerligen lyckats med. Under ett decennium har Kassan djävlats med föräldrarna. Det är ett fullt normalt föräldraskap att jobba jour 24 timmar per vecka, per månad  år efter år och Kassan har effektivt kringskuret, pö om pö, livsvillkoren för de sjuka barnen.  Det påbörjades under Alliansens maktinnehav men har på senare tid eskalerat förbli all form av anständighet, solidaritet och moget uppförande.

Nu, i valrörelsen sista dagar, börjar delar av (S) svikta. Och de står väldigt övergivna, ensamma i kampen mot barnen.  Den ovärdighet som Kassan – med Regeringens goda minne – stått för blev till slut för mycket. Statsminister Löfven säger nu att Assistansen skall vara kvar. Nu säger han det. Låt mig få chansen att rätta till det, menar han. De som har rätt till assistans skall givetvis ha assistans. Säger Löfven. Och jag tror honom men det är inte han som håller i ekonomi och taktpinnen utan det är den hårdföra Finansministern Magdalena Andersson (S). Assistansens hädangång är utmärkande för (S) valet 2018. Dessvärre.
Anders Hammarlind

http://ping.bloggportalen.se/BlogPortalPing/ping/172449/9536662

Nu vänder vi dem ryggen

2018-08-13 17:06
Från [email protected] (Anders Hammarlind)



Sovjetunionen begärde att de baltiska soldaterna skulle sändas tillbaka. Sverige velade länge och väl  men gav så småningom upp. PO Enquist har tidigare skrivit en utmärkt bok om händelserna. Idag har vi krånglat in oss i något som förmodligen kommer bli betydligt värre att klara ut med hedern i behåll. Förmodligen blir det värre än vi någonsin upplevt. Dessvärre, när det är så smidigt, enkelt och anständigt på riktigt att göra tvärtom. Ni som minns Baltutlämningen gör det med en rysning. Det var illa redan då. 

Man kan förstås peka på Statsminister Reinfeldt och Miljöpartiet båda talespersoner, Eriksson och Wetterstrand. Men det är meningslöst att kritisera dem enkom för Sverige stod upp unisont för den Reinfeldtska flyktingpolitiken. Signalerna från Stockholm nådde förstås ända ner till de afghanska flyktingarna. Och de beslöt att gå från Afghanistan och närområdet. Och de gick över de turkiska bergen, de tog sig över Medelhavet i rangliga farkoster. Och till slut hade de per fot, liftat, tagit tåget och till slut sökte de en fristad här i Sverige. Här skulle de få ro, lugn och komma till rätta.

Då började den svenska byråkratin långmala, ohyggligt långsamt. Istället för att snabbt klara av alla formaliteter vidtog nu uttröttningstiden. De afghanska flyktingarna satt fast på byråkratins gaffel och där satt de i fler år. Det hade de inte väntat sig förstås. Deras bild av Sverige var förvisso bristfällig. Men detta trodde de definitivt inte.  Många hoppades att de skulle få studera, eller jobba eller inte göra någonting alls. Hela skalan. Till saken hör att det kommit hit folk från Afghanistan sedan decennier och de har kommit i en jobbfrekvens som är till och med bättre än de svenska. Men det tar tid, men de jobbar mer än svenskarna. Männen alltså.

Vi byggde inte några murar. Då. De som minns kommer ihåg hur dåvarande migrationsministern Billström vågade sig på att tala om volymer (feb 2013). Han blev så pass slagen i bitar av dåvarande Statsministern att ingen vågade säga en bokstav mer eller till. Reinfeldtska tyranniet kort sagt. Han hade ju förskaffat sig ett s.k. öppet mandat. Socialdemokraternas Löfven ansåg att det var synnerligen opassande att tala om volymer, det är ju riktiga människor vi talar om.  Klart vi inte kunde härbärgera den enorma mängd som anlände. Men det borde man tänkt på tidigare. Media hade rapporterat.  Fakta framför oss och politikerna hade förstås samma fakta på sina bord. Nu sitter vi i klistret med råge. Numer ligger så många partier tvärt i bakhasorna på Sverigedemokraterna att det kunde vara mer än  nog.

Riksdagens lagförslag för att rädda kvar de kvarvarande afghanerna har redan kvaddats av två migrationsdomstolar. Två andra domstolar har sagt OK. Så nu inväntas vad Migrationsöverdomstolen kommer att uttala. Men redan nu ser vi så många vinklippta förslag som faller ner som döda fåglar. Afghanerna har inte gjort sin identitet trovärdig. Och visst är det så, identitets handlingar står inte i främsta rummet. Dels för att de inte har, har aldrig haft. Dels för att de smugglare som hjälpt dem på vägen sagt kasta era ID-handlingar(om ni har några). Vågar även påstå att alla de afghaner som redan fått stanna här i landet i stort har samma risiga grund som de 9000 som nu står i fokus. Det här argumentet att de saknar ID-handlingar är ett spel för gallerierna. Nu vänder Sverige dem ryggen.

De 9000 har gått hit från sitt elände. Och de är förda bakom ljuset, både av Stockholm, människosmugglare och de kunde förstås inte själva tro att de skulle bli nekade. De ska ut helt enkelt, det är få som nu orkar kämpa för mänsklig anständighet. Hedervärt att Centerpartiet försökt hitta en lösning som gör det mänskligt för de 9 000. 

Anders Hammarlind 12 augusti 

Och så gick det på tok med åldern

2018-02-05 10:45
Från [email protected] (Anders Hammarlind)

" Invandringen är det tydligaste exemplet. Länge pratade ingen - förutom ett gäng skummisar - om dess baksidor. Sedan växte problemen till den grad att oppositionsledaren tror att integrationen eventuellt kommer att gå "käpprätt åt skogen".

Karin Pihl i Expressen 



Det var klackarna i taket. För många hade uppgivet fel ålder. ”Alla” skrek de i falsett. Migrationsverket hade klargjort att de inte sysslade med ålderskontroll fram tills förra vintern då vände Verket verkligen tvärt om. Rättsmedicinalverket skulle göra jobbet.  Statsministern sa ”och vi kommer att se till att vi har ett fungerande och rättssäkert system”. Idag har över 11 000 testats. Och klackarna gick verkligen i taket hos ett parti. Skäggbarnen är nu bevisat vuxna. Salut och mer i fest glasen. 85 % hade fuskat, minst.

Och så gick det helt tok fel med åldertesterna.  Migrationsverket beställde det de ville ha, som kom/kommer att bli en ostyrig våghalsig drift med rättssäkerheten. Idag är det OK att skicka tusentals ut på tundran för S-partiet behöver vinna valet.  De rycks upp från skolan, boendet och det kontaktnät de skaffat sig blir det bara konfetti av. Merparten skötte sig hyggligt trots att de kom från ett så diametralt annorlunda samhällssystem. Det är inte där skon klämmer i första hand, även om många flyktingar havererar i kriminalitet, psykisk sjukdom, lättja, utan att Statsminister Löfven bestämt sig för att lösa problemet. Det är för många, alldeles för många. Och i årets valrörelse är en högergir inget att skämmas över, huvudsaken att partiet behåller makten. Så att säga. 

De 11 000 ålderstesterna är baserade på tyska experters kunskap och Rättsmedicinalverket är svensk utförare. Och så har det ändå blivit så fel här, ca 85 % av de svenska testerna påvisar en ålder på minst 18 år. De tyska tester som gjorts på exakt samma individer pekar på fundamentala fel i de svenska åldertesterna. När de tyska experterna läser av samma bilder från knäleder så ser de inte alls detsamma. I de tyska svaren kan vi läsa att svenskarna har klantat till det. Och inte lite. Tyska forskare, vars studier utgör en viktig grund till RMV:s metod för åldersbedömning har granskat myndighetens eget material. I över hälften av fallen har Rättsmedicinal Verket fel. Vilket i sin tur betyder att åtminstone nära hälften av de undersökta fallen är 18. Något som kan tyckas är uppseendeväckande många men är rätt rimligt utifrån att de varit i vårt land i 2-3 år. Var de 16 år när de kom är de 18 nu.

Detta som nu sker är orättfärdigt, rättsvidrigt och påvisar att kampen om de väljare som gått över till SD skall vinnas tillbaka, kosta vad det vill.  Makten före allt. Över till Södertälje och person A. Han kom hit som knappt 15 åring. Idag är han 17 år. Något som skolpersonal, sjukvårdspersonal, boende, vänner samt hans gode man (= jag) är överens om. Så över en dag blev han 18 år, och vuxen. Fick order om att packa samt att infinna sig på Migrationsverket för transport till Sorsele där ett vuxet boende i logement väntade.

Vännerna i Södertälje skulle försvinna, skolan försvinna. Tack o lov finns bromsklossar även för Verket. Beslutet måste vinna laga kraft först. En aktuell dom från Hovrätten är tydlig med att beslutet gäller bara för Verket. Andra myndigheter skall inte alls följa beslutet förrän det vunnit laga kraft. Socialtjänsten Södertälje var snabba med att skicka iväg honom men de blev varse Hovrättsdomen. Han bor nu kvar i vår stad, går i skolan och ett nytt ålderstest är gjort. Av de tyska experter som lagt grunden för de svenska testerna. Från Tyskland har vi nu fått svaret att A inte är 18 år. Bilderna visar att knäleden inte uppnått slutstadium. Pinsamt för M-verket förstås och något som förstärker A; s juridiska ombud som överklagat beslutet. Många flyende har förvisso fuskat men det skall inte bemötas med statligt fusk i större massmängd.


Anders Hammarlind 

(no title)

2017-10-15 12:03
Från [email protected] (Anders Hammarlind)

Och så blir läraren frikänd
Nej han har inte misshandlat skoleleven. Detta säger Södertälje Tingsrätt  (10 oktober 2017). Han döms inte för misshandel. Han blir istället  frikänd. Efter 37 år får läraren sparken för att han brukade våld mot en elev. Pojken  säger att läraren slog honom i huvudet. En knytnäve i huvudet.  Men ingen annan har sett slaget. Notera ingen annan. Och nu har Södertälje Tingsrätt frikänt läraren. Det var inte misshandel enligt Södertälje Tingsrätt. Och såväl skoledningen i Nykvarn som Åklagaren med bistånd av Målsägarbiträdet advokat Kimmo Rantanen (advokatfirman Sjöstråle, Södertälje) går rejält på pumpen. Och skadeståndskravet 5000 kronor för att den personliga integriteten är kränkt plus 1000 kronor för sveda och värk (fysisk och psykisk)  avvisas av Tingsrätten. Pojken och föräldrarna får inte enda krona.
Tingsrätten tror helt enkelt inte på pojkens utsaga att han efter slaget ”mått mycket dåligt” och hans långvariga smärtor i huvudet tror man heller inte på. Målsägarbiträdet begär 8 038 kronor för sin insats som mest bestod av försåtliga frågor, typ, anser du att det är OK att bruka våld i din undervisning? Som om läraren verkligen brukat våld, som om misshandeln skett på riktigt. Tingsrätten tror inte på elevens version. Och målsägarbiträdets rätt så usla tankar - men ack så fullständigt skolpolitiskt korrekta - och inte minst pinsamma  ord tar man inte hänsyn till, klokt nog.
Det mest uppseendeväckande i hela den här tragiska affären är dock motiveringen från skolledningen i Nykvarn  som påstår att inget tvivel råder om att läraren utövat våld. Så står det. Inget tvivel. Ta fasta på de orden. Råder inget tvivel om, och så blir domen från juridiken inte alls instämmande. Det anser alltså inte tingsrätten, att läraren skulle ha misshandlat eleven. Skoledningen i Nykvarn fortsätter i sin inlaga med att slaget var ” inte alls förenligt med skollagen eller barnkonventionen” och läraren har ”grovt åsidosatt sina åligganden” och ”förtroendet för XX är förbrukat” samt ”det råder saklig grund för avskedande”. Läraren fick efter 37 år gå direkt ut till den magra Arbetslöshetskassan. Inget försonade eller utredande samtal  utan sparken per omgående. Min ekonomi är helt raserad sade läraren uppgivet under rättegången. Så enkelt avfärdas 37 års arbete med att förtroendet är raserat, läraren har – citat – grovt åsidosatt sina åtaganden.
Den unga pojken hade under flera lektioner levt om och droppen var när han blåste saxofon i örat på en annan elev. OK  i dagens skola numer.  Inget verkade hjälpa, läraren fick nog och knackade på elevens huvud dagen därpå. Och det var inte misshandel. Pojken ringde dock genast hem till sin pappa som snabbt sammankallade skolans rektor och inom loppet av dag 2 var läraren utkastad. Här gick det undan. Inga samtal eller konfliktlösande åtgärder, bara rakt ut med läraren ifråga. Ut med eländet bara. Han  fick inte heller kontakta pojkens föräldrar. Polisförhöret med pojken lämnar mycket kvar att önska. Inte någon konkret fråga som mynnar ut i ljuger du inte nu. De här kollektiva samhälliga sammankomsterna brukar ofta, i skolan också, bli en soppa av upprördhet och ilska och då tappar man också sans och förnuft. Kan ses överallt i samhället nu för tiden.
Hur ska skolan komma till rätta med stökiga elever, främst pojkar? Vad ska lärarna göra för att få någon form av ordning och ro i klassen. För just arbetsro behövs. Och den här aktuella eleven struntade självfallet i att lyssna och disciplinera sig. Den här läraren valde att peta/knacka  pojken i huvudet – för det fick han sparken efter 37 år. För ett slag som ingen sett. Är det inte dags att diskutera hur skolan ska hantera stökiga elever? Skolledningen tycks ha drabbats av moralhaveri. Skolledningen har sparkat läraren och sänt ut honom på tundran. Det är högsta skolledningen som står bakom formuleringen att det råder saklig grund för avskedandet. Och så spricker  det  i Tingsrätten. Och vad händer nu i Nykvarns kommun? Och på skolkontoret i Nykvarn? De som med skollagen flåsande  i ryggen sammantaget med barnkonventionen sett till att det gått åt fanders?
Se pojkens reaktion som tidstypisk. Han är givetvis en god representant för Generation Me. Disciplin är inte  alls noga, det gäller att utmärka sig (varumärket), denna narcissistiska  barn- och ungdomskultur som grasserar runt om dagligen. Bortskämda ungar som föser lärarna framför sig och där föräldrarna aktivt (oftast) spelar med.   Och peta inte ens på min unge för då ser jag till att du får sparken. Och skoledningarna hänger på, så gott som alltid.  De här väldigt självupptagna barnen lär sig snabbt att det går att komma långt genom att hota lärarna. Med bistånd av föräldrarna.  Överallt ser vi detta, precis som i Nykvarn. Och man kräver dels att misshagliga lärare skickas ut på tundran samt att man försöker stundom få penning fördelar.  Medan föräldragenerationen mer och mer blir jättekompisar med sina barn –och liknar dem alltmer bokstavligen – så övergår allt mer av makten till barnen. Vi ser det runt om i Sverige. Barn och föräldrar som avlövar lärarna, och driver på för bättre betyg (för varumärket) och den lärare som inte uppfyller föräldrakraven plockas, ja bokstavligen,  av banan. Kvar blir de lärare som mest  ängsligt inte vågar göra något som misshagar barn och föräldrar.  Och så blir läraren frikänd i det här fallet, vilken näsa. Men det kan mycket väl gå vidare  till Hovrätten. Och då kan advokat  Kimmo Rantanen åter sätta sig på de höga hästarna.  
Givetvis ska vi inte alls tillbaks till dåtida kadaverdisciplin, Caligula (Hets 1944) utan skolundervisningen måste få lugn och ro och så bildning, bildning och åter bildning. Dagens stök, dagens kaos, dagens allt sämre ordning, det är det som kör skolan definitivt i botten. Och skoledningen i Nykvarn kan tala hur mycket de vill om barnkonventionen när skeppet sjunker (och vi med). Skolan är sedan 30 år tillbaks stadigt i försämring. Och de alltmer ungdomsfixerade föräldragenerationen bör  bli föräldrar istället. För lärarna är inte föräldrar –vilket många föräldrar och barn tycks tro på en stadigt stigande utvecklingskurva.  Barn är barn, föräldrar är föräldrar och lärare är lärare. Förr ja. Men idag är rollerna omkullkastade. Skoledningen i Nykvarn är offer för de nya strömningarna, de förmår sig inte se längre än till ett standardvärde som de sedan tror på. Som i en fullkomlig övertygelse. Lägg därtill att lärarutbildningen gått och går i samma riktning, från pedagog till uppfostrare och med mycket grumliga idéer om vad bildning är. Dessutom är lärarutbildningen sedan länge en plats för de som inte platsar, dvs. lärarutbildningen blir en slaskutbildning. Och det syns. Och märks. Med förödande resultat.

Anders Hammarlind

*****************************


NYKVARN | 16 okt, artikel från Länstidningen Södertälje
Nykvarns kommun erbjuder sparkade läraren tre månadslöner i tvisten: "Vi har nolltolerans"
Nu kommenterar Ola Edström, Nykvarns kommundirektör, processen kring den 61-årige läraren som sparkades efter att ha petat eller tryckt en elev i huvudet med två fingrar. – Man ska inte bli kränkt på något sätt, säger toppchefen till LT.

Efter den friande domen i förra veckan så kommenterar Ola Edström, högste chefen i Nykvarns kommun, nu fallet om den 61-årige mannen som sparkades i våras.Vad säger du om domen?– Jag har ingen kommentar till den domen
Varför vill du inte kommentera domen?
– Det är en annan process, vi har en process som rör själva… Hur man ska agera och bete sig som lärare. Vi har nolltolerans, man måste veta att om man är elev så ska man få en god utbildning och det ska vara en trygg miljö. Man ska bli inte kränkt på något sätt.
Hur tycker du att Nykvarns kommun agerat i det här ärendet?
– Vi försöker ge en god utbildning och kunskaper till alla våra barn och försöker få en stimulerande och trygg miljö. Det är det vi jobbar mycket med. Sedan har vi ju nolltolerans när det gäller sådant, det ska vara tryggt för barnen, helt enkelt.
Ska det inte vara tryggt för anställda också?
– Jo, självklart, men det är ju barnen… Vi är ju där för att utbilda våra barn, att de ska ha en trygg och säker miljö, så är det. Det är därför vi bedriver utbildning, för barnens skull.
Står det som har drabbat mannen i proportion till den här fingertryckningen, tycker du?
– Vi har ju nolltolerans. Vi har en policy som vi går efter och det är det vi förhåller oss till. Fokus är på att stimulera, vi ska ha en trygg miljö för barnen helt enkelt.
Så man får inte peta på barnen?
– Vi har gjort en internutredning och då har vi landat i det här.
Där står det att det rörde sig om ett knytnävsslag men enligt tingsrätten handlar det inte om det.
– Ja, jag har ingen kommentar till det, det är vad vi har kommit fram till i alla fall. Nu är det, vad jag förstår, barnet som driver en process och då måste väl han antagligen ha uppfattat någonting eftersom man driver en process, tänker jag. Men jag har ingen kommentar.
Hur ser du på processen som mannen nu driver mot Nykvarns kommun?
– Jag har inga kommentarer till det, vi får vänta och se vad de kommer fram till. Vi har SKL (Sveriges kommuner och landsting) som hjälper oss med vår förhandling. Det är bara och vänta se och se vad som händer.
Ni har erbjudit mannen tre månadslöner?
– Så ska det ha varit.
Han har inte godtagit det.
– Nej.
Finns det en risk att det kan bli svårt att locka lärare till Nykvarn i fortsättningen?
– Nej, det tror jag inte riktigt på. Vi har otroligt bra skolor här. Det kanske är en av orsakerna, man kan ju vända på det också. Vi jobbar för att eleverna ska vara trygga, det ska vara en trygg miljö, helt enkelt. Det är det som det handlar om.
Ska man inte få tillrättavisa barnen?
– Ja, absolut. Det har man gjort i alla tider, det går ju att resonera och prata.
Böjer ni inte er lite genom att vilja ha en slags förlikning?
– Det kommenterar jag inte. Vi får vad som händer helt enkelt.
Hade det inte räckt med en varning här?
– Vi har nolltolerans när det gäller det här.

***********************

Och allt börjar med Fredrik Reinfeldt och Miljöpartiet

2017-07-14 10:26
Från [email protected] (Anders Hammarlind)


När Fredrik Reinfeldt år 2011 slöt avtal med Miljöpartiet om att öppna gränsbommarna på nästan vid gavel och sedan följde upp detta med ”öppna era hjärtan” så bäddade det också för det kaos som blev fallet året efter.  Flyktingar ska vi ta givetvis emot, dock aldrig så många på så  kort tid. 

Huvudproblemet är att vi aldrig tillfrågades om ”öppna era hjärtan”. Dåvarande migrationsminister Tobias Billström(M) varnade för  och han nämnde det förbjudna ordet Volym. Vilket fick Reinfeldt att fullkomligt exempellöst tvåla till sin minister något alldeles extremt. Socialdemokratins  Löfven var av samma åsikt, det var skamligt skandalöst att tala om volym.  Vår signalpolitik mot omvärlden blev att vi har inga gränser för hur många vi tar emot. Och de kom, de fotvandrade. Man gick från ex. Afghanistan, hela vägen. Över bergen i Iran, korsade den farliga gränsen till Turkiet. Nattetid. De svenskar som ändå undrade hur i hela friden allt detta skulle fungera i praktiken avfärdades bryskt med ”rasist”.

De som kom sades vara välutbildade. Det finns inga problem och så fyllde vi flyktingmottagningarna med folk som nyss hade krigat med varandra eller som stod väldigt långt ifrån vår egen kultur och vår kultur fick de lära sig bäst de kunde. För eftersom alla är lika mycket värda kunde vi snabbt blanda alla med varandra för alla var ju lika mycket värda. Och  de var ju inte så pass välutbildade som det sades. Desinformation.  

Hade det inte varit för att landsbygden öppnade upp och tog delvis över hade detta kunnat gå riktigt överstyr.  Frivilliga och landsbygden tog stjärnsmällen ihop med socialtjänsterna. Landsbygden folk öppnade upp medan Stefan Löfven(S), nu som statsminister, stod på Medborgarplatsen och sa att i mitt Europa bygger vi inga murar. Några veckor därefter kastade Löfven alla ord överbord och påbörjade den nya hårda svenska linjen. Miljöpartiets Åsa Romson försvann ut genom dörren men hon tog med sig Miljöpartiets hjärta. Hur alla de som nu befinner sig i sluttampen på de statliga ersättningarna talar vi fortfarande inte om. 

Hur integrationen skall gå till är huvudfrågan. Som Dagens Nyheter skriver 2/7 i en ledare. Misslyckas integrationen kommer vårt välfärdssamhälle att krokna, egentligen gå i graven. I den nya Löfvenska ordningen har vi raskt gått från helt öppna gränser till något ytterst oroande. Folk gick hit från Afghanistan. Över de turkisk-Iranska bergen. Oändliga nattliga vandringar och det var alltid farligt. De gick till Sverige men nu ska många av dem ut. 80 000 sa Inrikesminister Ygeman(S) först innan han nöjde sig med 40 000. Nu är vi verkligen inne på det vi inte ska göra. Nu ska de ut och många  är hitlurade av signalerna från Stockholm.

Ygeman(S) och integrationsminister Morgan Johansson(S) står upp som hårdast av alla, då far statsministern runt i landet och agerar mystomte. Annie Lööf från Centerpartiet har sagt det kloka. Det går inte att skicka tillbaks dem till Afghanistan, landet är i krig och det blir värre för varje år. Annie Lööf har begärt att utvisningarna pausas, läget är så förtvivlat i Afghanistan. Och de Afghanska flyktingministrarna vädjar skicka inga hit, det är så krigseländigt det kan bli. Och av de som kom har många etablerat sig, går i skolan, fått vänner, integrerat sig. Nu ska de ut. Och vilket gigantiskt resursslöseri. Först håller vi dem med mat, husrum, fickpengar, betalar för tandvård, sjukvård o.s.v. för att vi i nästa andetag skickar hem de till Afghanistan (som många inte ens har något minne från). 


Anders Hammarlind 

Det barbariska Sverige

2017-02-19 09:21
Från [email protected] (Anders Hammarlind)



Skammen och skulden  banade väg för vår  moderna  asylpolitik. Aldrig mer vänder vi ryggen åt flyktingar som söker skydd  sa man  åren 1944/45.  Aldrig mer kommer det höras stoppa jude-importen.  Efter hand  blev vi en fristad för  de som hade fullgoda asylskäl. Vi har tagit emot flyende från kommunistiska diktaturer. Som för alla de som kom från Ungern, Tjeckoslovakien, Jugoslavien m.fl. Vi har tagit emot från fascistiska stater  som Spanien, Grekland, Chile m.fl. Och vi har tagit emot hårt trängda folkgrupper.

Från 1945 och fram till och med 2011/12 var vår linje asyl ges till de som är flyktingar enligt internationella konventioner. Från 2011/12 ändrades dock vår officiella framtoning till att mer bli i form av att vi tar emot de flesta. Vår signalpolicy skiftade färg. 
Förändringen blev glasklar då dåvarande migrationsministern Billström(M) yppade att vi har väl någon form av tak i hur många vi kan ta emot, vågade säga volym. Varpå han kölhalades grovt av dåvarande statsministern. Aldrig har någon minister i modern tid råkat ut för en sådan extrem avhyvling. Och oppositionen höll med. I ett Facebook inlägg den 4 februari 2013 skrev  Stefan Löfven om Moderaternas nya politik:
"Nu har man pekat ut en av samhällets mest utsatta grupper: de människor som söker skydd från krig, terror och förtryck. De gör det med ett avhumaniserande språk, där människor på flykt från krig beskrivs som "flöden" och "volymer". Det är oanständigt."
Sagt med all tydlighet.

Idag är vi hårt trängda. Många undrar hur vi ska lyckas med integrationen. Möjligen kan det gå vägen. Möjligen kan det gå men det beror i mångt och mycket på vad de själva bestämmer sig för. Flyktingarna från Jugoslavien  har efter på tok för lång tid ändå lyckats väl i integrationen. Många unga  som kommit från Afghanistan har på kort tid, blott några år kommit upp i nästan samma förvärvs tal som inhemska ungdomar. För merparten av de som  kommit återstår det dock en lång, lång, lång  anpassning vars slutresultat blir avgörande för vårt samhälle. Allt medan media är fyllda av ohygglig media sanning så menar de flesta att det är kav lugnt, trots allt. Få ihop det den som kan.

40 000 flyktingar skall utvisas säger Inrikesminister Ygeman(S). Alltså de som inte har asylskäl helt enkelt. Och frågorna om hur detta logistiskt och humanistiskt skall gå till är ödesfrågan och är utan svar idag. Och nu sitter vi fast i ett skruvstäd. Dels med att få integrationen att fungera hjälpligt. Dels den ohyggligt svåra problematiken med att utvisa folk till stater som det inte går att utvisa till. Den gamla humana flyktingpolitiken bygger på att de som kommer hit flyr för sina liv bokstavligen. Men om sakskälen är mer i samklang med det som vi kallar ekonomiska flyktingar, vad gör vi då? Hur utvisar vi  40 000? Om de som ska lämna ändå får  stanna lämnar vi därmed  också helt och hållet  asylpolitikens grund fundament.

40 000 skall utvisas. Migrationsverket och Gränspolisen ligger i startgroparna. Samhället skall ”utveckla hållbart återvändande” och ”utveckla återanpassningsprogram”. Genomföra en ”kapacitetsuppbyggnad för stärkandet av tillämpningen av återvändardirektivet”. Tvångs återvändandet  skall verkställas i samarbete med andra EU-stater. Det förr så hårt kritiserade REVA skall dammas av, alltså Gränspolisen kommer arbeta operativt överallt. Migrationsverket och Gränspolisen talar  om att vi måste ha ett ”gemensamt språk”. Det sista betyder att vi måste vara samlade och överens om vad vi gör när kritiken tilltar. Att vi är eniga och står emot.
Nu måste vi  till slut bestämma oss. Och hur vi än gör kommer vi sitta fast i ett skruvstäd av omöjligheter. Och de 49 000 som Gränspolisen tror kommer gömma sig hur skall vi hantera detta? Lägga locket på?

Orsakerna till allt detta är förstås flera men en avgörande del ståtar Fredrik Reinfeldt för. Hans böcker det sovande folket med fler mynnar ut i att svenskarna är hopplöst förälskade i att staten tar han om dem. Från vaggan till graven har alltid staten en avgörande hand med i spelet. Och är utsiktslöst förlorad i tron på att staten alltid bistår dem. I Ronna år 2006 sa han att om det inte vore för alla invandrare så skulle Sverige vara förlorat,  ja han sa barbariskt.

Anders Hammarlind


http://intressant.se/intressant 

http://rpc.twingly.com/ 

Pinga Frisim

Radikalfeminismen går vilse i Köln

2016-01-24 12:53
Från [email protected] (Anders Hammarlind)
Radikalfeminismen går vilse i Köln 



Mäns våld mot kvinnor är en trist och obehaglig verklig verklighet. Pågår dagligen här hemma som runt om i världen. Män kan slå hårt. Allt fler har dock, mest  tack vare feminismens skola, sett mekanismerna och strukturen och därmed verkligheten. Det har blivit tydligare att förstå. Men det har tagit tid för oss att komma så här långt ifråga om insikt. Och är långt ifrån, på något sätt, avslutat. Våldet mot kvinnor är inget som ska sopas undan i formen av  slarviga fraser typ;  ja-ni-vet-ju-hur-killar-är-typ. Ett gammalt och aktuellt klassiskt förhållningssätt är att kvinnor som blivit våldtagna  ändå talar om det, eller att det  av kvinnor upplevs som ett djävligt stort problem, medan våldtäktsmännen liksom inte helt enkelt finns. De är som uppslukade,  är försvunna ut i tomma intet.  Få män vill, eller orkar, tala om dessa män. Än färre av de själva yppar några som helst ord om det vidriga de gjort.

Runt 5% av männen i Sverige brukar våld mot kvinnor/tjejer. I procent ringa men i antal ohyggligt många. Å andra sidan är 95% av männen  icke våldsutövande.  Rädslan för drabbas våld och aggression är dock så pass utbrett att det mer är som ett stort folkhälsoproblem, här i ingår även trakasserier, tafsande och verbalt hot. Då fler och fler våldtäkter polisanmäls är detta ett tecken på att fler och fler tjejer/kvinnor inte drar sig undan längre. Runt 8 av 10 våldtäkter anmäls inte alls enligt den tumregel som råder. 6 av 10 kvinnor är rädda för övergrepp där unga kvinnor är mest rädda (Metro 22 jan). Julia Engström skriver i Metro 21 jan ”otryggheten kvinnor känner har inte kommit med invandringen, den funnits här hela tiden och att tro något annat är både skamlöst och naivt.”

Gudrun Schymans makabra Talibantal – som fortfarande lever, ständigt upprepas  - om att mäns levnadssätt i Kabul(Afghanistan)  är precis detsamma som mäns sätt att vara här  i  Sverige är ett korkat sätt  att försvåra och förvirra  den nödvändiga  jämställdheten.  Medan 5% av männen här i landet utövar våld är samma tal över 90% i ovan nämnda Afghanska huvudstad. I diplomatskrivelser från Stockholm under 1700/1800-tal berättas om ett ofattbart barbari. Folk slogs ihjäl i en grotesk omfattning. I dag är vi civiliserade (hyfsat) och år 1965 blev det i vårt land exempelvis straffbart med våldtäkt inom äktenskapet.  År 1927 öppnades de statliga läroverken även för unga kvinnor. Mycket till det bättre  har sannerligen hänt.  
I fler inlägg har en rad radikalfeminister pekat på att män i Sverige inte har bättre kvinnosyn än andra män på globen. Och detta efter Köln m.fl. städer. Hanna Fahl i DN skriver att det som skedde i Köln var inte ett ”enstaka massöverfall utan är vardag.” I fler av dessa inlägg är det tydligt att män unisont buntas samman till en och samma globala igenkännbar  pricipindivid. Och Sverige är som vilket mansland som helst. I Expressen (debatt) skriver Jiang Millington precis vad som är i rätt samklang med den radikalfeministiska sanningen. ”Det är ett stort problem att så många män i vårt land ser kvinnor som andra klassens medborgare. Som en grupp som bara är till för att behaga och passa upp. Som ska låta bli att tycka och ha åsikter och definitivt inte uttrycka dem offentligt. Som det är fritt fram att förlusta sig på”.

Det vidriga som hände i Köln som i Stockholm (Kungsträdgården i somras) och på fler platser kring Nyåret  i såväl Tyskland som här i Sverige  är dock  något mycket ännu värre än vad vi hittills varit med om. Många  feminister har dock beskrivit masskymfningarna där unga män i stor mängd  omringar och  förgriper sig och stjäl som ett  fullständigt normalt manligt beteende. Övergreppen och trakasserierna är helt och hållet avhängigt ett biologiskt kön. Män gör bara så här. På DN-åsikt skriver fler män att de inte alls vill bli utpekade som potentiella o fullt möjliga 100%våldsmän. En av dem menar att våldsstämpeln på honom får honom att svikta i jämställdhetstankarna.
 
Unga män som i sitt tillstånd av prekariat, alltså marginaliserad underklass, tar ut sina frustrationer på det  kön som man ofta föraktar. Som i Köln. Eller andra unga män/killar, berusade oftast, som skymfar och trakasserar med den givna gamla manliga patriarkala egenrätten att ta för sig, som nämnt med orden ”som det är fritt fram att förlusta sig på.”  Och givetvis finns det killar  som inte alls uppför sig så här. Vi är födda i en kultur, växer upp och formas utifrån sammanhangen.  Vi är formade av det vi växer upp i. Och  skillnaderna runt om på vår planet vittnar om just detta. Vi är inte alls likformade utan mellan länder skiljer det sig åt, till och med flera sociohistoriska århundraden. Mellan århundraden och decennier skiljer det sig stundom flera rejäla kulturella generationsskiften.
Många feminister är nu ute på en debattfärd där de tycks tro att kultur, historia, uppväxtförhållande, social fostran  är i det närmaste ointressant. Män är utifrån könet  ett vidrigt vilddjur helt enkelt. På så sätt döljs också de här unga männens/killarnas  hemska uppförande i en alltigenom övergripande manlig kollektiv slasktratt. De flesta av de unga nyanlända, liksom de absolut flesta inhemska killar, gör inte en fluga förnär. Men vi har stora samhällsproblem med stökiga, våldsamma, potenta  unga män. Uppväxtmiljö, traditioner, samhällsmönster, skolkultur, genusförhållanden m.m. formar människor. Förändring sker i huvudet, inte mellan benen.

Feministen Linnéa Bruno lägger  skulden för övergreppen på "en stark alkohol- och våldtäktskultur i Sverige" och hävdar att 81 procent av alla svenska kvinnor någon gång utsatts för trakasserier. I Slagen Dam slogs det fast att i stort sätt alla kvinnor någon gång under livet drabbats av trakasserier och våld.  Klart det är så, under en livslängd torde allt annat vara omöjligt. Men det är givetvis detsamma för män och killar. Allt annat är omöjligt i stort.
Det som skedde i Köln ger oss en ny vidgad och olycksbådande verklighet. Många kvinnor skriver nu inte alls under på den här aktuella radikalfeministiska verklighetsbilden. Helene Bergman skriver (Det goda samhället); Det är som att påstå att den kamp våra mödrar och kvinnor före dem utkämpat under de senaste hundra åren varit förgäves. Som att europeiska kvinnors emancipation aldrig existerat. Så är det naturligtvis inte. Det är otvivelaktigt skillnad på Sverige och länder präglade av hederskultur och patriarkala sedvänjor. Ann Heberlein (Expressen) skriver; Ingen jag känner, varken kvinna eller man, pojke eller flicka, har varit med om något som liknar det som nu skett i Köln, Zürich, Hamburg, Helsingfors, Kalmar och flera andra platser i Europa under nyårsnatten, alltså organiserade massöverfall på kvinnor.
Centerpartisten (EU-parlamentariker) Fredrick Federley, till exempel, skrev på sin Facebook sida att just den här typen av kollektiva manliga massövergrepp sker exempelvis också vid   midsommarafton  på Öland.  Den yngre grupperingen Fatta Man är också denna inne på det som föreningen Jämställda Män ständigt påstår, nämligen att så här vidrig är manligheten unisont och överallt. Och i botten spökar förmodligen något som jag inte vet vad det är. Fatta Man pekar ävenledes hårt på killarnas grupptryck, och det  eftertryckligt vilket är en nyckel för förståelse förstås, för att fatta vad som händer. Aktuellt citat från Män för Jämställdhet; ”Händelserna i Kalmar, Köln och på festivalen We are Stockholm är inte unika. De är toppen av ett isberg….ett våld som är så fullständigt normaliserat”. Så långt citatet, och väldigt kort sammanfattat  mynnar MFJ-synen ut i det superenkla; män  är svin, och häri får de alltid stöd av radikalfeminister. Men det leder dock  ingen vart, MFJ är ständigt  en liten gruppering som fastnat i upprepat mansförakt och konstant kroniskt självplågeri. Helene Bergman citerar i sitt inlägg Sara Mohammad, som redan 2001 startade riksorganisationen mot hedersvåld ”Vänsterfeministerna och kulturrelativisterna vill inte se kärnproblemet och mekanismerna bakom hedersvåldet. De fastnar istället i mäns våld mot kvinnor och ser inte att det ytterst handlar om hederskulturen och religionen med islamisterna i spetsen.”

Advokat Elisabeth Massi Fritz för pennan i Expressen. Vi ska inte enbart fastna i Kölnungdomarnas bakgrund. Hon skriver; ”Flera vittnen och brottsoffer har uppgett att förövarna var av arabiskt och nordafrikanskt ursprung. När fokus hamnar på förövarnas ursprung, i stället för på brotten, glöms brottsoffren som så ofta bort. De blir brickor i ett spel där västerlänningar, främst män, tryggt kan distansera sig från det som skett genom att säga att orsaken till att brotten begicks är att många invandrare har taskig kvinnosyn, och därför inte reflekterar över att de själva är del av både problemet och lösningen. Med tanke på antalet anmälda brott mot kvinnor där förövaren exempelvis är en etniskt svensk man bör svenska män kanske inte slå sig för bröstet till den grad som ofta görs när fall som dessa debatteras.”

Låter Massi-Fritz ord klinga fritt  för visst är det så, finns ingen orsak att slå sig för bröstet för det är tillräckligt djävligt ändå. Mäns och killars våldsamheter är förstås ett internationellt som nationellt problem, om än i skilda kostymer och i brett skilda uttrycksformer.
Statsminister Stefan Löfven har dock fortfarande inte få polletterna  att trilla rätt. Under för lång tid har han omgett sig med riktigt kufiska irrhjärnor. I Kanadensisk TV säger han från Davos att; Migrants are not to blame for sexual attacks and terrorism incidents across Europe, the Swedish prime minster told CNBC, just days after his country introduced tighter border controls. Reports of a rise in sexual assault incidents across major European cities from Cologne to the Swedish capital Stockholm have been blamed by a number of politicians and campaign groups on the influx of migrants to the continent. But Stefan Löfven, the prime minister of Sweden said that the migrants should not be blamed for attacks in Sweden."Sexual harassment is not automatically binding to migration and immigration. We have had sexual harassment in Sweden for many, many years, unfortunately," Löfven told CNBC at the World Economic Forum in Davos on Wednesday. (http://www.cnbc.com/2016/01/20/migrants-not-to-blame-for-sex-attacks-swedish-pm.html)

Anders Hammarlind


Tips; ”Det ligger i deras kultur” - om kulturkritik och rasism  
Är det relevant eller rasism att betona förövarnas kulturella bagage i samband med sextrakasserierna i Köln, Kalmar och Kungsträdgården? Samtal mellan Per Bauhn, Heidi Avellan och Christian Fernandez. Det har påståtts att många av förövarna var unga män från Mellanöstern, i de kollektiva sextrakasserierna i Köln, Kalmar med flera ställen på nyårsnatten, liksom i Kungsträdgården under musikfestivalen We Are Sthlm somrarna 2014 och 2015. Samtidigt framhålls att 98% av våldtäkter utförs av män.
Är det meningsfullt att tala om en krock mellan olika samhällsnormer och kulturella sedvänjor, när man ska försöka förstå och komma tillrätta med händelserna, eller leder det inte mest bara till fördomar, kollektivt skuldbeläggande och i förlängningen rasism? Samtidigt: Om det finns strukturell rasism i det svenska samhället skulle det väl kunna förekomma strukturell sexism i andra? Program: Filosofiska rummet., SR P1 

.......................



Om detta diskuteras det, sant eller falskt låter jag vara osagt. Här hämtat från Wikipedia; Taharrush gamea (arabiska: حرش جماعي[1]), på svenska sexuella grupptrakasserier,[2] är en företeelse som förekommer i arabiska världen och går ut på att stora grupper män trakasserar kvinnor, ofta sexuellt och på offentligt ställe. Flera liknande namn, såsom "taharrush" och "el-taḥarrush el-ginsy", också förekommer. Taharrush gamea har även kallats för våldtäktsfenomen.

...............................

Klipp och kommentarer;

Kulturjournalisten Hanna Fahl skrev att de flesta tjejer betraktar övergreppen med igenkänning. När etikforskaren Ann Heberlein protesterade, och argumenterade för att tillvägagångssättet och omfattningen ändå var något väsensskilt från mellanstadietafs, fick hon höra av Svenska Filminstitutets filmkonsulent Baker Karim att hon antingen var en "fascistjävel" eller någon som "bör medicineras".
Motvilligt bad han Heberlein om ursäkt, och tillade att den största ursäkten gick till dem vars kamp mot rasism han skadat med sitt uttalande……

Det höjda tonläget i Sverige har vi vid det här laget blivit ganska vana vid. "Konsensuskultur" är inte längre någon relevant term för att beskriva vår offentlighet. När debatten far åt alla håll tar man på sin höjd ett djupt andetag och söker tröst i Churchills klassiska citat: "En demokrati är en stat där fritt meningsutbyte inte slutar med begravning."Så länge ingen dör får vi ändå vara glada!........

Men sällan har behovet av komplexa, nyanserade och forskningsbaserade förklarings-och åtgärdsmodeller varit så stort, som efter de vidriga massövergreppen mot kvinnor som nu diskuteras över hela västvärlden. De tillspetsade slutsatserna, från ytterligheterna "muslimer är onda" till "män är onda", eldar under den politiska polarisering som håller på att dra sönder Europa.
Året kunde inte ha fått en sämre start.
Karin Olsson i Expressen 18 jan
…..
Ronnie Sandahl jämför våldtäkter på universitet i USA och det som utspelades i Köln. Här hans ord (Aftonbladet 19 jan)
Kultur eller kön? För att kunna diskutera händelserna i Köln - eller våldtäkterna på amerikanska universitet - måste man hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Det är män, alltid män, som antastar och våldtar kvinnor. Men sättet de gör det på skiljer sig åt. Det går alltså inte att bortse från att massövergreppen i Köln, sättet de hände på, kan ha sin grund i för­övarnas bakgrund.
Lika lite går det att bortse från de ekonomiska orsakerna till våldtäktskulturen på amerikanska universitet.
Hur offren tystas ner för att universiteten är rädda om sitt varumärke.
Hur de vägrar stänga ner fraternitys - brödraskap - trots återkommande sexuella övergrepp. Eftersom att skolorna vet att ”bröderna” är de som i vuxen ålder kommer donera mest pengar.
Alla samhällen har sina finmaskiga nät - mer eller mindre medvetet avsedda - för att upprätthålla just sina våldtäktskulturer.
Men anledningen till att män hellre pratar om händelserna i Köln är för att de kan skyllas på främlingar…. Vi vill ju så gärna att för­övaren ska vara någon annan, någon främmande.
Men hur mycket världens alla våldtäktskulturer än skiljer sig åt i metod och motiv har de alltid en sak gemensamt. Deprimerande nog förenar det alla kulturer, länder, tidsepoker:
Kvinnan är ett villebråd, och hon ska jagas.

……………………….

Ensamkommande bör få sexualundervisning (Svenska Dagbladet)
Publicerad 2016-01-17 | Uppdaterad 2016-01-17
En stor del av de ensamkommande flyktingpojkarna kommer från samhällen med normer kring kön och sexualitet som på många sätt skiljer sig från det svenska majoritetssamhällets. Därför behövs utbildning för dem när det gäller sex- och samlevnadsfrågor, skriver Kristina Ljungros och Maria Andersson från RFSU i Svenska Dagbladet.
Sexuella övergrepp är en fråga om kön, maskulinitet och makt. Samhället – i såväl Sverige som USA eller Afghanistan – bärs upp av en norm där män som grupp har större makt och större sexuellt handlingsutrymme än kvinnor. Samtidigt skiljer samhällen sig åt när det kommer till värderingar kring kvinnors och mäns lika värde. Sverige har kommit förhållandevis långt i frågor som rör jämställdhet, ett resultat av en lång politisk kamp. Forskning visar att det finns en koppling inte bara mellan socialt utsatthet och våld, utan även mellan mäns våld och ojämställda värderingar. Majoriteten av de ensamkommande ungdomarna är i övre tonåren. Många har varit på flykt under flera år innan de kom till Sverige, och en del har blivit utsatta för sexuella övergrepp under flykten. De har sällan haft möjlighet att få kunskaper om sex och samlevnad – på grund av bristande skolgång, eller att de gått i ett skolsystem som saknar sexualupplysning. Behovet av kunskap om alltifrån könssjukdomar och kondomer till aborträtt, jämställdhet, lagstiftning och hbtq-rättigheter är akut. Genom vårt arbete på hem för ensamkommande barn och inom språkintroduktion vet vi att detta efterfrågas. Boenden för ensamkommande måste ha kompetens att möta de kunskapsbehov som finns kring sexuell hälsa och rättigheter.  Kunskap om sexuella rättigheter måste finnas i alla led i flyktingmottagandet såsom kompetens hos tolkar, samhällsintroduktion och hälsosamtal. 
Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU och  Maria Andersson, generalsekreterare RFSU
………………………………….
Riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson (L) och Rossana Dinamarca (V) debatterade sexövergreppen i SVT Aktuellt.
– Vi måste våga diskutera att olika kulturer har kommit olika långt när det gäller kvinnors och flickors rättigheter, sade Birgitta Ohlsson som menar att olika kulturer har olika acceptans för "manliga skitstövlar".
Enligt Rossana Dinamarca innebär det att fokus riktas åt fel håll.
– Låt oss prata om kvinnors rätt till våra kroppar och mäns ansvar. Inte gå in på den rasistiska agendan, sade hon i Aktuellt.
------------------------
Ida Östensson, grundare av feministiska organisationen Crossing Boarders, menar att problemet inte handlar om etnicitet utan om kön och "har skett långt innan vi hade en invandring i Sverige".
– Det händer hela tiden. Men så länge män inte pratar med män om problemet kommer inget att hända. Vi kvinnor kan adressera problemet, men inte lösa det, säger hon i en intervju med SvD.

Aftonbladets ledarskribent Karin Pettersson uppmanar till att "lyssna på tjejerna  inte rasisterna" och menar att debatten om hat, hot och våld mot kvinnor egentligen är mycket välkommen men att det finns ett problem: "Samma SD-svans som de senaste åren ägnat sig åt att hata, hota och förtala kvinnor vill nu framställa sig som deras beskyddare”.
DN:s ledarskribent Erik Helmerson skriver att "det talas om att man glömmer brottsofferperspektivet – de utsatta kvinnorna – och det är sant. Men lika mycket glöms gärningsmannaperspektivet." och poängterar att brottslingen alltid är en individ.

Debatten i Sverige får mig att häpna, skriver Sverige-turkiska forskaren Özge Öner. Hon skriver att vi måste erkänna och förstå att olika kulturer och samhällssystem har olika syn på kvinnors rättigheter; att förneka detta är inte bara okunnigt utan även förolämpande mot miljoner kvinnors kamp för likvärdighet………. Debatten präglas främst av en kulturrelativism, starkt färgad av feminism, vars företrädare, exempelvis DN-journalisten Hanna Fahl (8/1), hävdar att ”den gemensamma nämnaren vid övergreppen är kön, inte etnicitet”. Efter att ha levt som kvinna i vad som brukar anses vara världens mest moderna muslimska samhälle, kan jag inte nog understryka hur felaktigt och skruvat detta synsätt är….….Den springande punkten är att olika kulturer och samhällssystem har olika syn på kvinnors rättigheter; att förneka detta är inte bara okunnigt utan även förolämpande mot miljoner kvinnors kamp för likvärdighet i dessa reformfientliga samhällen. Till och med i ett skenbart sekulärt och modernt samhälle som Turkiet, är kvinnofridsbrott såsom barnäktenskap, våldtäkter inom familjen, tvångsäktenskap med våldtäktsmän och hedersvåld, så vanligt att det sällan rapporteras i nyheterna…………….Därmed är det nonsens att debattera huruvida det finns kulturella särdrag som uppmuntrar till händelser som Köln och Kungsträdgården. Det är helt enkelt så, och vi måste vara uppriktiga om detta ifall vi ska kunna kväva problemet i dess linda. Att bara importera och i tysthet tolerera oönskade kulturella sedvänjor gynnar allra minst flickor och kvinnor i Sverige. Özge Öner i SvD 20 jan
……………
På Expressens debattsida lör 23 jan; Begår du ett hedersbrott ska det råda strängt straff. Straffet skall kombineras med utvisning i de fall det är möjligt. Min erfarenhet i dessa mål, men även på grund av min egen kulturella bakgrund, vet jag att utvisning är den mest avskräckande påföljden när någon begår hedersbrott.
Enligt min mening tas nästintill ingen hänsyn till brottsoffrens rätt till upprättelse, personliga säkerhet och hotbild mot brottsoffer, vittnen och anhöriga. De som polisanmäler och vittnar mot förövare i hedersbrott anses ofta svika hela sin familj och släkt. De tar en enorm risk, med vetskapen att den ofta nära släkting de vittnar emot kommer att komma ut i samhället igen även vid fällande dom.
Det finns mycket kvar att göra Sverige. Det är dags att ta tag i frågan på allvar. Det ska inte behöva ta 20 år till. 
För Pela, Fadime, Abbas, Maria och många andra mördade är det för sent, men det finns många andra, framför allt unga tjejer och kvinnor, i liknande situationer. Ingen ska behöva frukta sitt liv på grund av familjens heder.
Sverige måste sluta vända dem ryggen och komma ihåg Fadimes tal i riksdagen.
 Elisabeth Massi Fritz
Advokat. Specialiserad på att företräda brottsoffer i våldsbrott och hedersbrott
--------------
Lars Lindström i Expressen 25 jan; Ännu mer gripande är att han och hans kompisar i debattartiklar och inlägg på sociala medier nu oroas över kvinnofriden på gator och torg.
De har noll trovärdighet i frågan. SD-männens hånfulla skratt ekar efter att Erik Almqvist beskrivit hur roligt det var att jävlas på Kungsgatan: Den här lilla horan. Minnesbilden av när Ekeroth knuffade en kvinna mot en bil är tydlig; hans vrede när kvinnan undrade vad han höll på med: Jag gör vad fan jag vill. Fattar du? Backa!
 En rasfeminist ställer upp för kvinnans rätt att slippa bli kränkt på gatan, bara det inte är på Kungsgatan och den man som kränker är ljushyad. Som de brukar säga: Det funkar alltid att vara ögontjänare.
Från kvartersakuten går jag sex kvarter på isfläckiga trottoarer. Vid varje tvärgata bländar solen, som knappt har orkat sega sig upp över hustaken. En förskollärare sjunger "Mors lilla Olle" när en av de små människorna i reflexvästar börjar gråta. En hundägare plockar upp varm avföring med en svart plastpåse. En vanlig dag i landet Sverige.
-------------------

Så gav även Aftonbladet upp den stenhårda asyl till alla linjen; På Aftonbladets ledarsida valde vi att i detta läge stenhårt argumentera för asylrätten.
Vi gjorde det eftersom vi trodde att Angela Merkel skulle baxa EU framför sig och se till att ansvar togs och gemensamma regelverk skapades.
Det hade varit det enda anständiga och rationella.
Men Merkel misslyckades. I stället uppstod en tävling mot botten där Sverige, Tyskland och ett par länder till var de enda länder som tog emot människor på flykt.
Aftonbladets ledarsida har aldrig förespråkat fri invandring. Nationalstaten behövs för att organisera politik och välfärdssystem………………..
Migrationsfrågan är sedan i somras central. Samtidigt verkar ingen riktigt få fatt på den. Politiken läggs panikartat om, retoriken kollapsar. Målet från regeringen verkar vara att pressa ned antalet asylsökande så långt det går och skruva upp pratet om tuffa tag tills det tjuter i öronen……
Migrationsströmmarna kommer inte att minska, krigen inte ta slut och globaliseringen inte upphöra. Båtarna kommer under överskådlig framtid att fortsätta lägga ut med kurs mot Europa.

Så vad bör Sverige göra?
Sanningen är egentligen ganska enkel. Om vi långsiktigt ska kunna stå upp för öppenhet och anständighet och ta emot fler flyktingar än andra länder, så måste både vårt mottagande och vår integrationspolitik fungera på ett annat sätt än i dag. (AB 26 jan) 
---------------

I söndags flöt en barnkropp i land på Lesbos. Tyvärr var ingen fotograf på plats, så förstasidan på din morgontidning gapar tom……De senaste dygnen har dussintalet barn och många fler vuxna omkommit i den värsta Medelhavsjanuari i mannaminne….. Att vi har usel koll på vilka som faktiskt begått eventuella övergrepp hindrar inte ständigt nya röster som menar att vi måste prata om kultur……..Morgontidningens förstasida är i stället vikt åt ett klassrum med mörkhyade människor. De har flytt för sina liv, aldrig åtalats eller dömts och nu ska de lära sig vett. Självklart. Hur skulle vi annars - utan avhumaniseringen och misstänkliggörandet - lära oss att svälja massdöden som pågår framför våra ögon?

Hynek Pallas på Expressens kultur.
---------------

Vi har fått en bild i Sverige av att medier mörkar och politiker ljuger. Det gynnar bara främlingsfientliga krafter.Vi måste vakna upp ur vår rosaskimrande verklighet, vi måste hjälpa människor att förstå vad som gäller i vårt samhälle. Många ensamkommande flyktingbarn kommer från Afghanistan. Där är kvinnosynen en annan. Vi måste våga prata om det också. Det är bra att problemet med sexuella trakasserier mot många unga tjejer kommer upp på dagordningen. Det viktigaste av allt är att vi förstår varandra, att vi hjälper varandra och att de asylsökande får ett vettig mottagande i Sverige. Det kallas solidaritet!  Lotta Gröning i Expressen 26 jan
------------------------------

Ett mycket tydligt exempel är den diskussion som förts med anledning av massövergreppen i Köln. När forskare som exempelvis jag själv försökt föra in flera faktorer i resonemanget än blott den enda för tillfället tillåtna, kön, avfärdas man som någon som fiskar i grumligt vatten. I diskussioner på sociala medier har jag kallats både fascist och rasist efter att resonerat kring kulturens betydelse för övergreppen i Köln…..
I ett reportage uttalar sig Ida Östensson. Hon är grundare av stiftelsen Crossing Boarders och initiativ-tagare till Fatta-rörelsen. Enligt Östensson kan alla sexuella övergrepp förklaras med hjälp av kön. Vi vet att det inte handlar om socioekonomi, klass, sexuell läggning, religion eller vad det nu är. Det handlar bara om kön. Det är gruppen män som står för det här. Östensson bortser därmed från all tillgänglig samhällsvetenskaplig, beteendevetenskaplig och religionsvetenskaplig forskning i ämnet. Östensson bygger helt på sin egen erfarenhet av att vara ung kvinna i Sverige……...
Vi påverkas alla av vår kontext, vår uppväxt, de normer och värderingar som är självklara i vår omgivning. Vi är inte fullt så autonoma som vi föreställer oss. Vi är inte heller helt utlämnade åt omständigheternas spel. Vi kan ändra på oss och våra värderingar. Jag har en i grunden positiv människosyn och tror på människans förmåga till förändring.

Ann Heberlein 22 jan i Sydsvenskan

…………………

Föreningen Alternativ til Vold (Norge)var länge inspiration för svensk jämställdhet och i synnerhet för den manliga jämställdheten. Men det var då, numer är svenskarna mer fast i att kroniskt omvandla hela manligheten till ett monsterkön. Här kommer den norska sanningen;  
”Farligt att tro att det enbart handlar om kön”PUBLICERAD 2016-01-27 DAGENS NYHETER  INSIDAN

 Det är farligt att blunda för kulturella orsaker bakom sexuellt våld. Risken är att man inte kommer åt alla orsaker och våldet blir svårare att förebygga. Det menar den norska psykologen Jannicke Stav som utvärderat kurserna för flyktingar i Norge……

I Norge handlar mäns våld mot kvinnor mycket om en hållning som finns hos vissa män. När man jobbar med flyktingar så handlar det inte alltid bara om mäns hållning. Det kan röra sig om större grupper eller om samhällen som helhet……. Vi talar om för de asylsökande att de ingår i en riskgrupp. Det förstår de ofta själva….. En del menar att våldet i Köln bara handlar om kön och ålder på männen, att det inte har med kultur eller ursprungsland att göra. Det anser Jannicke Stav är en farlig syn som ökar risken för att något liknande ska hända igen……Man måste arbeta med attityder och sådant som kan finnas i personers bagage. Annars blir det förebyggande arbetet sämre. Ni har ju redan haft en diskussion om detta i Sverige, efter att Fadime Sahindal blev mördad av sin pappa.

För att förebygga det sexuella våldet behövs en sammansatt plan, säger Jannicke och ritar upp en triangel på ett blädderblock. Underst i triangeln befinner sig alla de som inte är våldsamma. Ovanför den stora gruppen befinner sig en mindre riskgrupp och överst den ännu mindre gruppen som redan har begått övergrepp.
-------------------

Bitte Assarmo skriver i Det Goda samhället;
Bilan Osman skriver i Expressen att det inte finns ett enda land i världen där sexuellt våld är socialt accepterat. Inte ett enda. Hon menar också att det är felaktigt att tala om att utbilda män och pojkar från regioner i Mellanöstern och Nordafrika eftersom det pekar ut dem som barbarer. Kort sagt: Håll tyst om de kulturella skillnaderna och låtsas som om det regnar. Någon kan ju bli kränkt. Bilan Osman tycks redan ha blivit det. Bilan Osmans resonemang bygger på det som vi sett till leda senaste tiden, nämligen att det inte är någon skillnad på kultur och kultur. Alla män våldtar. Det är könet som är orsaken. Och precis som alla andra som för fram den här tesen haltar hon betänkligt i diskussionen och gör ett antal logiska kullerbyttor. Å ena sidan är det ingen skillnad på män från Mellanösternregionen och män från de västerländska demokratierna. Å andra sidan ska man ha i åtanke att Mellanösternmännens kvinnosyn varierar i takt med hur långt jämställdheten framskridit i deras respektive hemländer. Det är alltså inte en fråga om kultur – utan en fråga om kultur.
----------------------------











-------------------------



http://intressant.se/intressant 

http://rpc.twingly.com/ 

Pinga Frisim








Allt kommersiellt underhållningsfilmande av döden på sjukhus är enbart ruttet

2014-11-28 08:18
Från [email protected] (Anders Hammarlind)

Kommande  inlägg; Värdigt och vedervärdigt flyktingboende





2014-11-26; Landstinget i Uppsala ska betala skadestånd för filmad patient. Svea hovrätt finner att Landstinget i Uppsala län är skadeståndsskyldigt till anhöriga till en filmad patient.

DN skriver på ledarplats(julafton 2013) ”Vi löper alla risk att kablas ut som fredagsunderhållning i de svenska vardagsrummen när vi ligger döende. Samtycke till kränkande inspelning spelar nämligen ingen roll – även mot patienters vilja kan tv-bolag bedriva inspelning på landets sjukhus”.
Jag fick se min pappas dödskamp på tv. Orden är från dottern till den dödssjuke man som filmades på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Grannar kände igenom honom och förfärade insåg familjen att herr K;s – han kallas så av media sedan länge - sista kamp i livet även låg ute på nätet. Till allmänt beskådande, s.k. tv-underhållning i TV3. 350 000 människor ska ha sett på. I TV 3. Och så på nätet. Detta kallas märkligt nog för Tv-underhållning. Något som visar på det moraliskt sjuka i den här genomkommersiella världen.

De anhöriga hade inte medgivet, än mindre tillfrågats om någon filmning. Och hr K själv hade inte undertecknat något papper alls som medgav denna makabra föreställning som kallas underhållnings-TV. Han var dessutom knappast kapabel till det. Han avled två dagar efter filmningen. Landstinget envisades dock att tjurigt hävda att han minsann visst hade medgivet filmning. Vilket bara påvisar att juridiken på Landstinget inte varken fattar integritet eller respekt. Och lögn är alltid lögn oavsett hur slipade juristerna är.

Eftersom landstinget inte bad om ursäkt, inte ens detta  kunde de förmå sig, blev de stämda.  Och landstinget vann första ronden i rätten och såg detta som en bra seger. Vi hade rätt jublade landstingets chefsjurist. Nu fick vi kvitto på att vi hade rätt. Och så kom nu domen i Hovrätten och chefsjuristen började svamla om att det också var bra.  Landstinget och Akademiska Sjukhuset åberopade bisarrt nog rätten till yttrandefriheten och vann gehör för detta i första rättegången. Att filma döende är i Akademiska sjukhuset tanke en rätt – yttrandefriheten gör oss rätt att skilda dödskampen som ren och skär underhållning. Makabert!

Yttrandefriheten är förstås till för att folk ska ha rätt att yttra sig, inte för att sjukhus  ska ha rätt att sända människors dödskamp. Det gamla Romarriket hade mänsklig dödskamp som underhållning. Nu är vi själva där, en döende människa blir till underhållning varvat med reklam för bildäck och fruktdryck. Vart är vi på väg frågas det i ”På spåret” och i detta fall är svaret tveklöst; Mot avgrunden. Och familjen ska nu betala Landstingets rättegångskostnader på 600 000 kronor skrev jag i februari. Nu är det landstingets som får stå för tokerierna och den juridiska inkompetensen.

Man kunde kanske ha en förhoppning om att Akademi ska sjukhuset och landstinget skulle säga att vi gjorde fatalt fel. Men icke. Sa an då, går hårt ut, de anhöriga får – menar landstingets chefsjurist – skylla sig själva om de ser på TV. De hade kunnat byta kanal.  Vi filmar vad vi vill, det är vår yttrandefrihet. Inte patientens. Landstingets chefsjurist bejakar rätten att filma dödskampen, döden som skådespel, så illa är det i Sverige 2014.  Och sjukhuset ser dödskampen som bra marknadsföring.  Så illa är det. Vi försöker skildra att livet är svårt, säger juristen. Döden är en del av livet. Vi har rätt att filma det. Sa man då, nu lär det dröja innan man vågar sig på att pröva ett överklagande till Högsta Domstolen. Men eftersom inte alla huvuden i Uppsala är på rätt plats så kan man tro vad som helst.


Expressen frågade förra gången;  Vad blir då nästa programformat från cyniska produktionsbolag? Ska vi tv-tablåerna kunna läsa: "En dag på bårhuset - se läkarna obducera döda kändisar"?
Från en intervju i SvD. Var går gränsen – när ska man få filma patienter hos er? Här har vi chefsjuristen själv, Jens Larsson. En uppenbart korkad men bra välavlönad jurist.
– Det är en tråkig fråga. Det här är inte så enkelt. Det berör komplexa frågor. Varken du eller jag var på platsen men den här mannen hade gett sitt samtycke.
”Komplexa frågor” har efterhand – byråkraterna medietränar hårt - blivit ett nytt byråkratiskt favoritskyddsord. Klart man kan svara. Och Herr K, som avled två dagar, efter filmningen hade förstås inte alls givet sitt samtycke. Sjukhuset kan inte uppvisa något sådant dokument, man ljuger helt sonika.

Tillbaks till SvD för ett år sedan ; Mannens anhöriga anser att de inte hade alls medgivet att pappans dödskamp skulle få filmas. De var inte ens tillfrågade.
– Vi respekterar att de har en annan bild, men de var inte heller närvarande när det skedde.
Fundera på det svaret en riktigt bra stund. Har inte alla polletterna trillat ner eller vad är det? När chefsjuristen Jens Larsson säger att han respekterar att de har en annan bild. De anhöriga säger att pappan var döende och han dog ju de facto – och inget annat – strax efter att kamerorna – i yttrandefrihetens namn – visade hans eländiga tillstånd. Chefsjuristen fattar inget av detta. se  vidare precis här – klippt från intervjun i SvD.
Juridiskt är man rättskapabel tills man har en förvaltare, säger  chefsjuristen om mannen som håller på att dö inför kamerorna.  Eller med andra, en döende har fullt ansvar för sitt liv till den punkt när man har en förvaltare, dvs är de facto död. Kan det uttryckas mer cyniskt än så här månne? Eller är det bara korkat och huvudlöst?
Det får vara upp till vars och ens moral om de vill vara med i ett tv-program. Vi måste tillgodose allas moral. Smaka på den meningen, vi måste värna allas moral. Varför har vi då överhuvudtaget lagar om vi ska tillfredsställa allas moral.

Om Titan (Det kommersiella filmbolaget/TV 3) frågar om de får filma hos er igen – vad svarar du?
Efter förra rättegången sa chefsjuristen; Vi garanterar att vi följer all lagstiftning. Det har vi fått kvitto på att vi gör i dag. Landstinget är satt att värna patientsekretessen, men också värna den grundlagsskyddade yttrandefriheten.
Att värna yttrandefriheten innebär inte alls att hyenor på något sätt ska flockas kring de döende. Chefsjuristen visar att han inte förstår. Sjukhuset månar om marknadsvärdet att sända döden. Spännande bilder och rent av rullande dödsbilder rakt in vår vardags-TV. Underhållning precis så bra den kan bli ett sådant här nyliberalt & cyniskt samhälle.
Maciej Zaremba skriver i DN; Ett landsting kan enligt denna dom ostraffat bjuda ut patienter som råvara till tv-bolagen, eftersom svenskars rätt till rörliga bilder anses väga tyngre än deras rätt till privathet, också på dödsbädden. Vill ni nödvändigtvis dö ofilmade, gör det hemma. Eller utomlands.  (12 jan-14)
UNT(Uppsala Nya Tidning) skriver "att känslan för den personliga integriteten tycks ha varit obefintlig och det som hänt väcker frågor om vi överhuvudtaget har någon sjukhussekretess värd namnet”.

Men också tingsrättens hänvisning till meddelarfriheten är uppseendeväckande. Meddelarfriheten finns för att anställda och andra ska kunna lämna upplysningar om förhållandena vid sjukhuset, inte för att underlätta kommersiell tv-underhållning. Centrum för rättvisa, som drivit fallet, kommer  att överklaga. Det är i så fall mycket lätt att förstå."(26 dec -13)
DN skriver på ledarplats(julafton 2013) "Vi löper alla risk att kablas ut som fredagsunderhållning i de svenska vardagsrummen när vi ligger döende. Samtycke till kränkande inspelning spelar nämligen ingen roll – även mot patienters vilja kan tv-bolag bedriva inspelning på landets sjukhus. Så länge vårdpersonalen inte uppsåtligen deltar i sådant röjande av sekretess är kusten klar. Det är innebörden i måndagens tingsrättsdom. Om programidén hade varit att granska förhållandena på sjukhuset hade det också varit rimligt att åberopa meddelarfriheten. Men det verkar galet att landstinget tillåts använda den för att skapa kommersiell underhållnings-tv. Konsekvenserna av ett så svagt sekretesskydd kan bli obehagliga. När ­döende visas upp i TV3 är det uppenbart att den enskilde inte ses som mycket mer än en produkt."

Kvällsposten/Expressen (ledare); Nu är integriteten till salu på sjukhusen. Att landstinget inledningsvis hävdade att det fanns ett muntlig medgivande från den döende mannen är fullständigt barockt. För det första är mannen död, och kan av lätt insedda skäl inte protestera mot landstingets påstående. För det andra uppvisar landstinget noll förståelse för den personliga integriteten när man påstod att de anhöriga "själva hade bidragit" till skadan genom att titta på TV3. För det tredje är frågan om godkännande helt irrelevant. Ett tv-team ska av rent etiska skäl inte släppas in för att filma döende patienter på ett sjukhus. Och hur ska ett så kallat medgivande kunna lämnas av medvetslösa människor på britsar?

Landstinget i Uppsala har inte heller stått för den ekonomiska risken i rättsprocessen utan det är produktionsbolaget Titan som tar advokatnotan. Och som har skickat denna vidare – 600 000- till herr K;s anhöriga. Här står ju ett ekonomiskt vinstintresse på spel: Titan TV vill fortsätta att tjäna stålar på att kränka människor. Clarence Crafoord, chef för Centrum för rättvisa, konstaterar att de anhöriga "tvingas möta ett konglomerat av landsting och storfinans i rätten"
Sydsvenskan skriver på nyhetsplats; Det innebär i praktiken att det är fritt fram att låta tv-bolag komma och filma patienter i olika tillstånd, och sen kan alla gömma sig bakom yttrandefriheten, till och med landstinget, säger Anna Rogalska Hedlund, de anhörigas ombud och jurist vid Centrum för Rättvisa, och fortsätter: Landstinget hävdar att mannen gav muntligt samtycke, vilket familjen inte tror på.
Jens Larsson, landstingets chefsjurist, anser att januaridomen är ett kvitto på att Akademiska sjukhuset kan hantera svåra etiska frågor.
– Den går i linje med de bedömningar som vi har gjort och det var bra att domen kom så att vi fick ett slut på den här historien, säger han. Jens Larsson har en sådan naiv tro på att det är slut på den här affären. Tala om att vara märkligt vilsen, inte ens förstå. Det har bara börjat och vägen via Hovrätt, HD och Europadomstolen har inletts. Sverige kommer förstås fällas i Europadomstolen och med det är det slut med juristen Jens Larsson.

Nu gäller Hovrättens beslut; – Tingsrättens dom sa att det var okej att obehöriga människor gör dokusåpa av en patient som ligger för döden, men det är det inte. Det är glädjande att hovrätten slår fast det, säger juristen Clarence Crafoord (centrum för rättvisa) till Aftonbladet.
Produktionsbolaget Titan som har åstadkommit denna sorgliga såpa ska stå för landstingets rättegångskostnader, sägs det.  Bara det märkligt, fem är vem egentligen? I hopblandningen mellan myndigheten Landstinget och Såpavärlden är rent av demokratiskt bisarr.
Norrköpings tidningar skriver klokt; I dessa tider av så kallade realityshows och vittrande integritetsskydd i mobilkamerornas och nätets spridning är gränsdragning inte bara önskvärd, utan nödvändig. Därför är domen så välkommen.

UNT på nyhetsplats; Vi beklagar det lidande som de anhöriga fått utstå, säger nu Akademiska sjukhusets kommunikationsdirektör Henrik Pederby. Han fortsätter med att det hade varit klädsamt om Akademiska sjukhusets  ledning och landstingsledningen hade tänkt på det innan tillståndet gavs. Och det duger inte som ursäkt att hävda att man tidigare trott att juridiken gav utrymme för medgivande till filmning av detta slag. Det finns saker man bara inte gör, oavsett vad lagen säger eller inte säger. Ett sjukhus finns till för sina patienter och ska inte ”bygga varumärke” genom att synas i underhållningsprogram i TV. Den som lyssnat på samtal från förtvivlade anhöriga, inte bara i Uppsala, inser att de som fattat beslut av detta slag i många fall förorsakat djup och bestående skada för förtroendet för sjukvården i stort och för landstinget som politisk instans.

Att juridiken möjligen inte uttryckligen förhindrat filmningstillstånd beror rimligen på att ingen föreställt sig att en människosyn av detta slag skulle kunna uppträda i ett vårdsammanhang, eller ens hos ett kommersiellt bolag för Tv-produktion. Titanbolaget erbjöd i ett skede de anhöriga en middag på en Stockholmskrog som ”kompensation” för det lidande som bolaget utsatt dem för – en oförskämdhet som man nästan inte tror är möjlig.
Bolaget kan förmodligen gå vidare till nya äventyr – med eller utan klokare personer i ledningen. Men det yttersta ansvaret ligger på landstinget. Hur har de personer, tjänstemän eller politiker, som befattat sig med detta ärende och inte försökt säga ifrån tänkt sig att gå vidare?
Läser Henrik Pederby så har vi nu en text   som är ett  fullständigt underkännande av landstingets chefsjurist Jens Larsson som naturligtvis är helt och hållet skjuten i sank.

Anders Hammarlind


Senaste inlägg, sökfunktion finns också.

2) Flyktinghaveriet
3) Det vi inte talar om
4) Reinfeldts pinsamma sorti
5) Varken höger eller vänster utan mitt i
6) Flykting och sardinboendet i Södertälje
7) Och Göran Lindberg är nu fri
8) All filmning av döden på sjukhus är förkastligt och ruttet






http://intressant.se/intressant

all kommersiell underhållningsfilmande av döden är ruttet

Fullkomligt fel

2013-10-30 11:08
Från [email protected] (Anders Hammarlind)


Vi skulle vaccinera oss mot svininfluensan. Om alla vaccinerade sig skulle skyddet bli så kraftfullt att svininfluensan inte kunde slå igenom.  Staten och svenska myndigheter drev på för att vi alla skulle vaccinera sig. Köerna var långa till sticket i armen. Svininfluensan blev tackolov ingen mardröm.  Utom för de, mest unga, som drabbades av följdverkningen Narkolepsi. En gravt onaturlig trötthet som är icke botbar. En katastrof förstås. Och livslångt. Och flera hundra drabbade.
Men vi hade läkemedelsskyddet och Socialminister Göran Hägglund garanterade att alla drabbade skulle få ersättning. Det är inte lite vi talar om, ett helt förstört liv. Och redan när följdverkningarna av vaccinet – Pandemrix – började komma i offentligheten hördes knorr från berörda myndigheter och från läkemedelsförsäkringen(som är läkemedelsföretagens försäkring, inte statens). Hägglund deklarerade dock, i juni 2012, att alla drabbade av Pandemrix skulle få ersättning. Livet ut. Och utan en massa juridiskt tjafs.
Men nu, det kostar för mycket redan nu uppenbart. Nu är ”de” i färd med att trixa med regelverken, trixa med villkoren, trixa med sanningen. Trixa med löftena. Trixa med ersättningarna. Så vedervärdigt.  Idag kan vi åse hur myndigheterna och politikerna och i synnerhet Socialminister Göran Hägglund och hans stab börjar fladdra i ansvar och moral. Klart att alla drabbade ska ha full ersättning utan en massa motbjudande juridiska strider i långbänk.  Men icke.  Pandemrix slog till där ingen anade det. Det betyder inte att alla de som insjuknat i narkolepsi ska stå för ansvaret själva och för resten av sitt liv. Ta ansvar för dig själv går inte att säga, någon ordning får det vara även i ett alltmer nyliberalt samhälle.
Göran Hägglund verkar vara en humanistisk, klok och alltid tänkande person. Jag förstår banne mig inte hur han så slappt, lättvindigt, trixar med vår grundläggande moral. Och socialdemokraterna som var med i garantin till de insjuknade, där råder i (s) också märklig tystnad. Också obegriplig.  Och det värsta är att mångas förtroende för vaccinationer har sjunkit drastiskt.  Influensavaccinationerna har fått mycket sämre trovärdighet.  Inte undra på. Går det fel så får jag stå där själv med ett helvete. Välkommen till nyliberalismen. Och när den riktigt svåra influensan kommer- vilket alla experter är klara på och över – så kommer folk misstro samhällspropåerna.  Rena katastrofen. Många tror inte längre på myndigheterna.  Och Göran Hägglund svarar med; Jag kommer inte kommentera.  Så svagt. Så otroligt svagt.  Inför nästa influensa attack, inför den svåra och farliga, har vi kommit helt fel. Fullkomligt fel.

Anders Hammarlind, Mölnbo  

TOBIAS SVEDBERG VANN MOT FÖRSÄKRINGSKASSAN

2013-02-08 17:32
Från [email protected] (Anders Hammarlind)

I Försäkringskassans nyliberala värld har inte Tobias ett värde, integritet och autonomi. Tobias är en onyttig ätare.


Tobias Svedberg har Downs syndrom, autism och tvångsbeteende. Han kan knappt tala, det är svårt att förstå vad han uttrycker.  Han kan inte ta hand om sig själv. Tobias har fyllt 39 år på papperet men i verkliga livet är han som en två-treåring.  Förvaltningsrätten (i Göteborg) skriver att Tobias ”har en total oförmåga att klara vardagen på egen hand och det krävs personal runt honom hela hans vakna tid”. Tobias kan bre en smörgås utan stopptid, han bara fortsätter att bre. Och i ladugården sopar han bäst av alla.  

De som vårdar honom måste vara väl förtrogna med hans handikapp och hur han är, så här säger domstolen (Förvaltningsrättens dom 6039-12, 27 dec-12) ”enligt förvaltningsrättens mening kräver hans funktionshinder personal som har ingående kunskaper om honom”. På andra sidan står dock den alltmer karga Försäkringskassan som menar att Tobias inte längre är behov av ”praktisk hjälp i samband med de grundläggande behoven”.  Enligt myndigheten behöver Tobias lite påputtningshjälp och lite aktivering men ”dessa behov kräver dock inte någon med ingående kunskaper om honom eller hans funktionsnedsättning”.  Kan de inte läsa in sig, eller är det som så att de inte bryr sig längre? Empati och FK är kanske inte på samma planet längre?

Tobias behöver alltid hjälp, han är som en tvååring, vilket vem som helst kan se. Eller läsa sig till, om man så vill. Förutom Försäkringskassan. Synnerligen märkligt kan man tycka men då lutar vi väl oss mot en gammal – idag alltmer utdöende - humanism.  Idag råder en förändrad samhällsordning.  Den som ser Tobias inser förstås snabbt att han är som ett litet barn och är oförmögen att ta hand om sig själv. Alla ser utom Försäkringskassan. I den senaste läkarundersökning (2011) konstateras att Tobias har ”en klart hämmad aktivitetsnivå som närmast kan upplevas som extrem och han har stereotyper med tvångsmässighet och manér….det är mycket viktigt att han har personal omkring sig som känner honom och hans handikapp. På grund av bristande initiativförmåga och uthållighet, svårigheter med spontanitet samt hans nedsatta identitet och motivation klarar han inte av några aktiviteter utan att ha personal med sig hela tiden.” Läkarutlåtandet har inte satt några tyngre avtryck i FK; s omvärldsanalys. 

Försäkringskassan menar, på fullt allvar, att han är på bättringsvägen. Tobias har ”utvecklats mycket” och – notera noga följande mening – och är inte längre ” i stort behov av praktisk hjälp”. Inte heller är det nödvändigt för hans omvårdnad ”med någon med ingående kunskaper om honom eller hans funktionsnedsättning”. Så talar ju en kvacksalvare. Om en förälder hade samma beteende skulle denne genast bli föremål för lämplighetsutredning.  De personer som skrivit denna beskrivning av Tobias har inte bara hål i tanken, det vittnar om en myndighet i humanistiskt sönderfall.  I Försäkringskassans nyliberala värld har inte Tobias ett värde, integritet och autonomi. Humankapitalet är nollat. Tobias är en onyttig ätare bara.

De senaste åren har tiotusentals sjuka på riktigt kastats ut från myndigheten i fråga. Varje vecka kan vi ta del av bisarra grymma och obarmhärtiga berättelser från landet runt. I kanonaden mot sjuka skjuter man på FK nu även in sig på att smula sönder så många personliga assistenttimmar som det bara går. Tobias som, förstås, haft personliga assistenter runt sig i ett decennium fick plötsligt besked från Försäkringskassan att han inte längre skulle få ta del av denna samhällsservice.  FK har skärpt villkoren över samtliga domäner. Alltmer liknar myndigheten den gamla Armén med dess bisarra sjukregler. Så här är det tankemönstret; I grund och botten är nästan alla egentligen simulanter, det är grundsynen. Detta nytänkande slår nu hårt mot funktionsnedsatta medborgare, som Tobias Svedberg. Oron och skräcken kan vi ta del av varje vecka, om vi så vill. Landet runt får vi ta del av vittnesmål om en allt inhumanare behandling. Och hur kassan uppträder burdust, föraktfullt och inhumant.

Den utredning som FK gjort om Tobias är usel förstås, slapp men med målet att myndigheten slipper Tobias. Sagt och gjort. Och Tobias är ingalunda ett unikum. Nu har dock - tack o lov - Förvaltningsrätten underkänt och hävt FK; s obarmhärtiga beslut. Tobias får behålla sina personliga assistenter (under tiden i kylskåpet har Kungälvs kommun betalt hans assistenter) men förmodligen kommer FK överklaga domen. Så är numer tågordningen. Myndigheten driver processerna i allt vidare svängar och längre och längre.  Mot hårdföra slipade jurister ska man ta strid. Många ger upp, man orkar inte. Andra tar fajten, som Tobias gode man, som fullständigt klär av FK-myndigheten all värdighet. Det är häpnadsväckande, skriver Domstolen, att Tobias får räkna in allt som allt 15 minuter på toaletten. Per vecka för att bajsa.

Sedan några år har FK förändrat basen i Assistentpolicyn. Förfallet satte fart runt år 2008. Förr var målet i vårt samhälle att de funktionshandikappade skulle kunna ha ett så normalt liv som möjligt. De skulle ha chansen att leva ett så bra liv det bara går, och som fullvärdiga medborgare. De skulle ha samma värde och rättigheter. Men det var förr det. Idag står FK för att de personliga assistenterna skall hjälpa till med det privata, det personligt integritetsnära. Från att vara en del av samhället handlar det nu mer om toalettrutiner.

Eftersom politikerna i Riksdagen – socialutskottet – slår sig fria från allt ansvar måste vi ställa oss frågan vem är det som drar i trådarna. Den 12 maj i fjol debatterade Riksdagens Socialutskott vad som händer med funktionshindrade och deras personliga assistenter. Signalerna har förstås nått fram.  Men vi har inte dragit ner på något alls, menade de unisont. Kanske stämmer det, kanske stämmer det att de också är lika förvånade som alla vi andra. Det gick ju bra att skjuta sönder sjukförsäkringarna. En gång till, det gick så bra med sjukförsäkringarna.  Det är Finansdepartementet och statsledningen som sätter ”rätt” folk i ledningen på FK-myndigheten och de ”rätta” ser snabbt till att kostnaderna sjunker. När man går över människors livsvärde, trampar på dem, så vinner man, hämtar man hem, åtskilliga miljarder.  Föga överaskande har FK myndigheten numer höga arméofficerare på toppositioner.  Den hjärtlösa politiken kräver kalla officerare.

Här klipp från Aftonbladet (9 jan-13); Det nya året kunde inte ha börjat bättre för Tobias Svedberg, 38. Han bor sedan tio år i egen lägenhet på antroposofiska Tobiasgården i Kareby utanför Kungälv – med kontinuerligt stöd av personliga assistenter.
Tobias fick hjälp 17 timmar och en kvart – per dag. Men efter en omprövning bedömde Försäkringskassan i mars 2012 att hans behov av personligt stöd var så litet att assistansersättningen inte längre behövdes. För toalettbesök beräknades behovet av personligt stöd till 15 minuter - per vecka.  Det är häpnadsväckande. Tobias kan inte torka sig själv och klarar inte av att tvätta händerna, säger Janet Granhage, hans Gode man,  och underkänner Försäkringskassans utredning
– Någon riktig utredning gjordes aldrig. Det var enbart ett samtal på 2,5 timmar med mig och hans assistenter. Inga bedömningar av Tobias förmågor eller avsaknaden av sådana gjordes.
Aftonbladet tillbringade en dag i mars 2012 – åtta timmar – med Tobias. I ett reportage skildrade vi hans tillvaro på Tobiasgården och kan styrka det som Försäkringskassan uppenbarligen missade – att han faktiskt inte klarar sig utan ständigt stöd.
– Hans behov av personlig assistans är ju oförändrat. Hans utvecklings- och autismspektrumstörning kan varken medicineras, tränas eller växa bort, säger hon.
I den nya domen konstateras att Tobias ”har en total oförmåga att klara vardagen på egen hand och att det krävs personal runt honom hela hans vakna tid”. Rätten bedömer därför hans behov till minst 20 timmar i veckan - gränsen för att få personlig assistans - varför han beviljas assistansersättning även i fortsättningen.
Så långt Aftonbladet, även SvT har filmat hur Tobias lever i sin vardag. Den som inte ser, inte vill se, hans grava handikapp ska inte ha med humanfrågor att göra.  Bagatelliseringen av hans sjukdom av myndigheten FK-kassan är kväljande.

Kylan breder ut sig över samtliga domäner på FK-myndigheten. Personliga assistenterna skall inte längre vara dörröppnaren för de drabbade, de sjuka ska inte vara en del av samhället utan PA skall sysselsätta sig med deras privata, personliga integritetsnära uppgifter. D.v.s. torka folk i baken, se till att de inte kissar ner sig. En remarkabel förändring av assistansreformen. Nu är det gamla borta, nu handlar det mer om kroppshygienskötsel mer. Alltfler sjuka får en omprövning vilket innebär att assistansen urholkas allt mer och mer.
Men vem i hela friden drar  i trådarna?

Reglerna blir efterhand alltmer korkade för att de ska bana vägen för systemskifte, därav alla de larmande reportage som sköljer över oss varje vecka. Men det ska vara så här, det är inga olycksfall i arbetet. Det som började med sjukskrivningarna, jodå de behövde stramas åt, och som resulterade i att 10 000-tals sjuka på riktigt kastades ut fortsätter nu med förändringspolicyn för att fösa iväg de handikappade. Målet är förstås att de skall i möjligaste mån tillbaks till institutionerna. Med andra ord dags att damma av den gamla vanföringsanstalten, dags för den gamla ”hederliga” missvården.  Se ex. Gunnar Wetterbergs artikel i Expressen 3 dec-12 (Det rimliga måste vara att kommunen och försäkringskassan i stället kan få erbjuda eget rum i gruppboende, det behövs alltför mycket arbetstid för att tillgodose "skäliga" behov). Man ska – så gott det går – ta ifrån dem så många assistenttimmar som det bara är möjligt. De funktionshindrade skulle vara en del av samhället, nu ska de nu skyfflas in i gömmorna igen. Som på en ”gamla goda tiden”. Den revolutionerade förändring som gav dem bättre livskvalité ska nu smulas sönder.  

Förre moderatledaren Gösta Bohman hade sina ljuspunkter och sa i ett tal (Helsingborg 1979); ”De som inte kan klara sig utan vår hjälp skall aldrig behöva tvivla på att de får den hjälpen när de behöver den. Deras liv skall inte formas av planerare och myndighetspersoner. De skall med andra ord få välja livsmönster och ge begreppet livskvalité det innehåll som de vill och har möjligheter till”.
Tror någon att sådana moraliska lättviktare som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg skulle kunna säga detsamma som Gösta Bohman? Tror inte det, de aktuella herrarna, har knappast något större, eller nämnvärt, humankapital att tillgå.

Fusket med personliga assistenter(PA) är stort, omfattande och satt i system. Släkt och vänner vårdar ofta en fullt frisk och alla s.k. vårdare får betalt. Märkligt att FK inte kan reda ut om en person är sjuk eller frisk. Vad är egentligen svårigheten? Kultur fel?
Nu tar man från officiellt håll hjälp av fusket för att skjuta PA i sank. Det är ungefär som att säga; Eftersom det fuskas med skatterna måste vi avskaffa skatterna.

 I dagens samhälle är allt möjligt i den aktuella slakten på humana värden.  Men törs inte, vågar inte, säga lägga ner utan i steg för steg omöjliggör man hela systemet.  Så här har möjligen statsledningen tänkt krångla sig ur den kostsamma frihetsreformen. För att kunna skicka tillbaks de funktionssjuka till institutionerna. Tillbaks till vanföreanstalterna. DN skrev på ledarplats; Systemet med personliga assistenter har varit århundradets frihetsreform för funktionshindrade. Nu har det blivit en gökunge som slukar en allt större andel av kakan. 22 miljarder är budgeterat för 2013. Det motsvarar närmare tre procent av statens utgifter. Eller nästan dubbelt så mycket som hela kulturbudgeten (17.10.2012). Dvs. vi har inte råd med det här längre och eftersom myndigheten är i färd med säkerställa det som kallas  likvärdiga regler kommer lägsta nivån bli norm.  

För Tobias skulle det innebära att han får lämna sitt bra boende, sina personliga assistenter för att istället bo i s.k. gemenskap och med folk som kommer och går i en strid ström. De personliga assistenterna heter just så för att det ska bygga på ett långvarigt personligt förhållande mellan assistenten och den sjuke. Man ska känna varandra väl. Inte som dagens hemtjänst där nya ansikten rullar förbi. Ja, det var århundradets frihetsreform som vi nu får se virvla bort som konfetti i vinden.

Anders Hammarlind 







http://intressant.se/intressant

Pinga Frisim


widget från Politometern





Göran Lindberg, och ingen fattade något?

2010-03-15 10:31
Från [email protected] (Anders Hammarlind)


Uppdaterad version hittar du i texten  Göran Lindberg fri våren-14 ( pub. dat 12 dec-13) 



Göran Lindberg som sitter häktad för fler grava sexbrott inklusive koppleri var inte sällan ohyggligt föraktfull mot män. Vi män följer bara i hjulspåren på de stora Alfa-hannarna, sa han. Vi kan inte styra oss vi män, vi följer ”bara” med i hjulspåren på de stora ledarhannarna. Vi män är offer i och för vår egen tro på Alfahannarnas givna välde. Nattsvarta, groteska, och i samklang – som Roks ordförande sa - ”män är djur”.
För det var ju det han också sa, de facto, i den debatt vi hade han och jag på ABF-huset i huvudstaden. Rubriken minns jag inte ens, något om manlighet i förändring. Jag hade pratat med honom tidigare utifrån att vi var intervjuade samtidigt i en tidning så jag trodde väl, naivt nog, vi skulle se framåt i tiden och lite hyfsat positivt på mäns sociala och relationella förändring i modern tid.
Men Lindberg var fullständigt nattsvart tydlig i mörkersynen på män. Jag blev förbluffad över hans burdusa och militanta synsätt, och polisuniformen på sig, men jag blev ändå rätt ställd inför denna avgrund, bottenlösa pessimism.
Jag sa att när man hör på dig kan man ju egentligen lägga ner tron på en humanistisk manlighet överhuvudtaget. Hans mörker var så omfattade runt om som om att det inte gick att stoppa, hejda alls. Några runt om, efteråt, tyckte jag var bra för att jag inte skrev under på att män är överlag alltid förtryckande medan kvinnor är mjuka änglar överlag. Men fler radikala feministiska män tyckte att jag var rätt usel som inte noga underströk mäns givna uselhet. I dag fattar jag kanske mer av vad han egentligen sa, denne Göran Lindberg. Han var nattsvart i synen på män och förmodligen hade han sig själv som riktmärke förstås. Ja vad annars egentligen? Jämställdhetsdebatterna, jämställdhetsföreläsningarna, jämställdhetsarbetet var ett sätt för honom att både dölja brotten och döva det egna samvetet, tror jag utan att vara det allra minsta psykologiutbildad. För utifrån bilderna jag sett från Södertörns Tingsrätt ser han för urdjävlig ut. Alltså, jag tolkar det som att han har samvete och därmed är han inte total sjuk(psykopat).
Den 8 mars skulle Göran Lindberg talat, I Göteborg, om vem man kan lita på. Det är så man nästan tappar andan i pur häpenhet över fräckheten och maktarrogansen.
Debatten med honom var, som ni märker, märklig (i mina ögon) och jag förbluffades verkligen över hans ohyggliga nattsvarta syn på män över hela sfären män. Vanliga män bara följer, bara följer på bara i fotspåren på vad herrarna där uppe beslutar och gör. Alfahannarna styr han sa han några gånger som primus motor i anförandet, axiomet, i hans inlägg. Jag minns att jag sa att denna helnegativa syn på män gör det ju omöjligt att ens tro på att män kan vara det allra minsta humana. För det fick jag kritik förstås av radikala feministiska män på plats för det här var ju under den här tiden då alla män gjorde atombomb av en skarvsladd, då vi alla var en kombination av Idi Amin, Hitler och Tyson, när vi så bytte däck på bilen var vi inriktade på att mobilisera inför nästa världskrig i all vidare snurrighet. Grillade vi korv tänkte vi bara på att få grilla levande hundar(barnets hund i synnerhet) o.s.v. Manligheten avhumaniserades brutalt under de här åren och män som djur blev genusnormen. Och i detta dök då Polismästaren Göran Lindberg fram och talade om vilka skithögar vi var unisont i stort som i smått. Han kom snabbt i ropet och blev en av de ledande manliga feministerna. Med otaliga tal och förläsningar lyfte han fram den tunga stinkande dyngskiten i alla män, små som stora.
I dag, i mars 2010, kan man ju verkligen fråga sig varför ingen la märke till något, varför ingen ifrågasatte Lindberg. Leif GW Persson var väl en få väldigt få men han gjorde inte mer än tyckte till att karln var spritt språngande jämställdhetsgalen. Han dricker bara mjölk och babblar ständigt om kvinnoförtryck menade Persson. Men det var ju mer än så. Nu står Lindberg inför en kommande rättegång som innefattar fler våldtäkter mot unga kvinnor och tjejer och så – inte minst - koppleri. Man tror knappt det är sant men så verkar det verkligen vara. De unga kvinnorna, tjejerna, skulle spela rollspel. En av dem berättar att hon skulle vara fnaskservitris, höga stövlar och kort-kort och sedan ha samlag med ” 6 äldre gubbar”. För det skulle hon få 20 000 kronor. Rätt långt från Lindbergs tal om vikten av respekt och jämställdhet.
Märkligt hur alla dessa män inom grupperna radikala feministiska män idag hukar istället för att säga något överhuvudtaget om denna äckliga Göran Lindberg. Han samarbetade ju med många, många, många och varför hukar de idag? Vad jag kan se är det endast Tomas Wetterberg som efter flera veckors tystnad skrev att han mår dåligt av det hela. Men inte en bokstav om Lindbergs jämställdhetsarbete egentligen. Beausang, Roks, skriver att hon gick på Lindbergs ”smittsamma entusiasm” men det är fler som borde vittna om hur detta kunde ske. Hur kunde Göran Lindberg år efter år lura alla och ingen fattade något. För svårsmält tycker jag, kan knappt tro det. Var han en sådan skådespelarstjärna eller ville man inte – på något håll – ens fråga? Tjejerna som nu förhörs säger att Lindberg var som besatt av nya fräscha unga tjejer. Och ingen någonstans anade det allra minsta lilla? Fan trott, dessvärre.
Då, i tiden med jämställdhetsminister Winbergs tid, blev vi män alla skithögar unisont och det som denne Göran Lindberg fick bra betalt för att säga och fortsatta med att framföra år efter år. Och ingen reagerade. Detta får mig verkligen att fundera. Fattade ingen någonting någonsin och någonstans? Men de feministiska männen som jobbat ihop med Göran Lindberg, kan någon förklara varför de blivit så tysta numera, jag hör inget, de ruvade i hålarna när Lindbergs bomben briserade och som i en Sovjetisk tystnad som rådde vecka efter vecka. Till slut, efter en månad, klev en fram till slut och sa han var mest ledsen. Inte ett ord om hans nära relation till Polischefen alls.
Hur kunde Göran Lindberg lura skjortan av alla, eller de som kanske funderade höll bara tyst för den goda sakens skull? Eller? Inte alls ovanligt inom socialpolitiken alls. Man håller käft för att inte ställa till det, som det heter. Människor med makt blir ofta maktberusade, de blir oövervinnliga och inget biter på dem. Men det är ju detta vi ska kunna genomskåda för vi har ju mallarna för härskarteknikerna – som Göran Lindberg – också talade om.
Förmodligen var Lindberg så i gasen av sin maktfullkomlighet, han var ju i det närmaste immun i sin Jämställdhetshelgondräkt och som jämställdhetsförkunnaren att han kunde löpa linan ut och förtrycka och utnyttja. Det är hans tragedi men varför i hela friden kom inte ett varningens ord från någon, eller tystades det ned för den goda saken skull? I den feministiska rörelsen finns det gott om välutbildade, varför sa inte någon något överhuvudtaget. Frågan borde få ett svar.
Medan den skruvade Genusprofessorn Eva Lundgren i Uppsala nu i triumf kan ropa ut; Ja, så här är alla män, är förra jämställdhetsministern Margaretha Winberg mer klokt återhållsam. Hon talar om att så här gör maktens män, de utmanar och upplevelsen – förnedra – överträffar risken. Men hon väljer att tala om de med makt. Men när nu Göran Lindberg begick sina brott, vad gjorde han i år i Falun och i Örebro. Skulle han tala om jämställdhet, som i Örebro 12 januari, och sedan begå sexbrott under samma turné. Jag frågar för jag vet ju förstås inte svaret. Denna mardröm kommer förfölja alla feministiska män och de som hukar gör bara bort sig.
Anders Hammarlind 2010-03-04
http://intressant.se/intressant

Om Göran Lindberg….2
Män för jämställdhet gör skillnad! skriver deras ordförande; Göran Lindberg, är nu häktad för på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och handel med unga kvinnor. En man som, liksom jag själv, varit ute i många sammanhang och föreläst om mäns våld mot kvinnor och jämställdhet, är nu anklagad för det grövsta våld man kan utsätta flickor och kvinnor för. Han är inte dömd, han förnekar brott, men misstankarna verkar vara väldigt starka.
Starka är nog i skrivet och tänkt i rätt fel och fet undertext, liksom minst sagt, minst sagt. Skithögen är avslöjad skulle jag skriva och inget annat. Inget mjäkande om att inte vara dömd ännu. Lindberg som varit ett föredöme för jämställda radikal feministiska män under fler år och är nu anklagad för fler grova och förnedrande sexbrott mot minderåriga kvinnor, tjejer och så därtill för koppleri. Och varför ens säga att han förnekar brott, är det någon som tvivlar förutom skyddet inom människan Göran Lindberg själv? Här ser man den manliga vänskapen ändå blomma ut, man tror inte det är sant, ändå. Trots att alla inblandade kan härskarteknikerna som könsmaktsordningens regelverk på sina alla fingrar. Men man ger en eventuell hake ändå, det kanske inte ’är sant på riktigt ändå. Varför ursäkta?

Det är en oerhört tragiskt historia för de flickor och kvinnor som han utsatt. Det är en oerhört tragiskt historia för Göran Lindberg och inte minst för hans familj. Ja det är oerhört tragiskt för tjejerna, kvinnorna, släkt och alla nära för alla inblandade.
Det är också oerhört tragiskt för oss män som arbetar för jämställdhet. Vi får ta emot en hel del slängar, liksom polisen, för vad Lindberg är misstänkt för. Men jag vill inte gå så långt som att säga att det är en backlasch för hela jämställdhetsarbetet.

Klart det är ett bakslag för jämställdhetsarbetet. När det gäller feministiska män. Och smaka på de här oerhört negligerande orden, ”vi får ta emot en hel del slängar”, för de säger ju inget annat än vad Härskartekniken säger; Ja, ja, vi får ta emot en hel del negativa reaktioner och – i tekniken – men det skiter vi i fullständigt.
Oavsett om Göran Lindberg är skyldig eller inte är han dock inte en ovanlig man, på annat sätt än att han utöver sitt maskulint präglade yrkes maktposition också varit en flitigt återkommande man som föreläst på jämställdhetskonferenser.

Läs detta igen, Oavsett – om han är skyldig är - är han ”dock inte en ovanlig man” utan så här är män i sin maskulinitet. Män gör så här och så här är Män för Jämställdhet precis på samma våglängd med (deras) hyllade Genusprofessor Eva Lundgren(vilken Män för Jämställdhet är en utlöpare av). Män är så här ruttna. Men notera textens undfallenhet gällande polischefen Göran Lindberg. Här ser vi vänskapen och samarbetet som nämns i första textstycket. Sedan talar Män för Jämställdhet om att de vet hur män är funtade och de har en klar analys av allt vilket säger att vi andra fattar ingenting. Så talar de inom ramen för de som vet allt men inte vågar.
Jag saknar idag HELA berättelsen om Göran Lindbergs framfart inom de feministiska männens fögderi. Lojaliteter, samarbete och gemensamma engagemang. Idag kan vi inte hitta något om alla dessa år av gemensamma åtaganden. Så berätta nu och berätta varför ingen fattade något av Göran Lindbergs dubbelhet.
Anders Hammarlind
[email protected]

PS; Kan inte annat göra än att lägga in denna Lindbergska text

ARGUS konferens på Norra Latin.
Vem i hela världen kan ”man” lita på?
Hur ser det ut? Varför ska vi förändra något och hur gör vi?

Göran Lindberg, länspolismästare

Göran Lindberg är kanske mer känd som sitt alias ”Kapten Klänning”, ett ök/smeknamn han fått för sitt jämställdhetsarbete inom polisen. Han har bland annat varit rektor för polishögskolan och länspolismästare i Uppsala och är nu projektansvarig för polisens del i utvecklingspartnerskapet Genderforce. Ett stort rättspatos är drivkraften bakom Göran Lindbergs engagemang för jämställdhetsfrågor.

Göran Lindberg menade att det är viktigt att arbeta med begrepp som:
Trovärdighet – ”speciellt inom en organisation som polisen. För att jämställdhetsarbetet ska få tro¬värdighet är det dags att gå från ord till handling”
Insikt – ”insikt föregås av kunskap om frågan. Jämställdhet ska inte integreras i det vanliga arbetet, utan vi måste vara tydliga när vi pratat om jämställdhet. Hur jobbar vi med jämställdhet? Hur gör de på andra myndigheter?”
Ärlighet och öppenhet – ”måste belönas. Om en majoritet av den svenska befolkningen diskrimine¬ras – så måste vi tala öppet om det.”
Empati. ”Vi är alla medansvariga till att upprätthålla könsmaktsordningen – även du. Män borde sätta sig in i kvinnors situation. Skulle män i allmänhet göra det, skulle vi inte behövt något jämställdhets¬arbete”
Stöd goda förebilder. ”Det finns positiva öar av jämställdhet och det gäller att stödja de goda före-bilderna.”
All erfarenhet visar dessutom att jämställdhet är en oerhört verksam kraft mot våldet. ”Det finns inga onda människor – det är de goda människornas tystnad som jag har så svårt för.”
5 kommentarer - Visa ursprungligt inlägg


Dölj kommentarer Anonym sa...

Män för Jämställdhet leder panelsamtal i FN

[2010-03-04]
Norska och svenska UD, tillsammans med alliansen MenEngage, arrangerar idag i New York seminariet "Engaging Men in Gender Equality: Putting Words Into Practice". Seminariet utgör del av programmet vid det nu pågående årliga mötet i FN:s Kvinnokommission.
Vid seminariet släpps rapporten "What Men Have to Do With It. Public Policies to Promote Gender Equality", som analyserar om och hur män och maskuliniteter finns representerade i en rad länders regeringspolitik, och hur detta påverkar utvecklingen på jämställdhetsområdet samt frågor om mäns könsrelaterade utsatthet.
Klas Hyllander, organisationssekreterare för Män för Jämställdhet, leder panelsamtalet.
5 mars 2010 13.41
Postat av: Gonzo
Bra skrivet Anders Hammarlind. Jag håller med till 100%
5 mars 2010 17.41
Anonym sa...
Nu är du ute och kysser Kristdemokraterna allra mest Anders.
Göran L är inte dömd överhuvudtaget. Och varför ska man inte få leva ut sina sexuella lustar, varför vara så konventionell och varför inte få vara sitt eget sex?!
9 mars 2010 12.59
Nu är du ute och kysser Kristdemokraterna allra mest Anders.

Göran L är inte dömd överhuvudtaget. Och varför ska man inte få leva ut sina sexuella lustar, varför vara så konventionell och varför inte få vara sitt eget sex?!
9 mars 2010 12.59
Anders Hammarlind 15 mars; Nej han han kommer bli dömd. Sexuella lustar är bra så länge de sker frivilligt men jag tror inte det var fallet med Polismästaren och jämställdhetsförkunnaren(per ord).
Noterar vidare att alla dessa feministiska män som talar så högt om vårt kollektiva manliga ansvar, vi måste göra vår röst hörd, fortfaranade ligger väldigt, väldigt lågt, väldigt lågt.
15 mars 2010 12.09
Anonym sa...

Jag har följt dina artiklar och kommentarer och rätt noga under många år och noterat att du i varierande grad varit en av få avvikande röster från den sedvanliga politiskt korrekta feminstmiltansen. Du och Gens. Jämställdhet är bra och svenskt, som du ofta sagt, men feminismen är bara ett sunkigt hysteriskt enkelspår. Män är skräp & skit medan kvinnor är goda och alltid humana. Vi män är i stryklass i det här samhället. Är man, som jag, dessutom vit, medelålders eller lite mer till åren, är man genast en förtryckare i alla sammanhang. Som vi alla äro en simpel kombination av Idi Amin, Hitler och ringaren i Notre Daam plus fler galningar. Jag har en dålig skolgång, alltså en man med låg utbildning. Jag har aldrig haft den allra minsta möjlighet att påverka något rejält, jag är maktlös och jag vill inte höra att jag med min makt styr över alla kvinnor och över samhället ihop med alla andra män. Jag har heller inte slagit min fru, mina barn eller en enda djävel ( inte som vuxen, inte som tonåring, som barn slogs jag säkert).
Men jag vill inte ALLS stå i skottgluggen, jag har ingen makt, jag har inget inflytande men jag vill bara vara schysst.
Varför ska jag vara – nu till ditt favoritord förstår jag(!) – vara en rutten T a l i b a n ?
Kan du förklara Anders Hammarlind?!
Hans-O

(du får mitt mobilnummer)
8 april 2010 11.15