Tro! Jag har aldrig varit troende. Eller inte vetat om att jag tror på något större.
Eller, egentligen tror jag förståss på något större än mig själv - människan - men inte större än livet.
Det vore ändå skönt att tro lite mer, på något stort, något att sätta lite extra hopp till då det ser mörkt ut i världen.
Jag är iaf övertygad om ?något? efter döden, för jag kan inte acceptera att det vara blir svart. Jag upplever ju världen genom mina ögon - och världen kommer naturligtvis inte upphöra den dagen jag dör, men jag kan inte på något vis föreställa mig att jag slutar iaktta den.
Förstår ni hur jag menar? Har ni tänkt så?
Jag kan knappast vara ensam om att känna så.
Kanske det är något existentiellt behov, eller kanske rent av något självgod tanke, inte vet jag men det känns orimligt om jag skulle medvetandemässigt bara raderas när bäst före-datumet går ut.
Det kom en man i mitt liv.
En oerhört bra man. Så sexig, så smart, snäll, rolig, lojal, osjälvisk och omtänksam.
Att denna man med dessa kvaliteer valde att titta åt mitt håll - valde mig - känns fantastiskt.
Att jag plötsligt såg Emil i nytt ljus när min exman var borta ur mitt hjärta kom oväntat för mig.
Jag kände mig då före ganska tom. Kärlekslös liksom.
Jag visste inte vad som fanns att förälska sig i hos mig, och jag kände mig inte öppen att älska.
Men där var han plötsligt ändå. Rakt framför mig!
Han har funnits där ett tag redan, gjort mig glad som den härliga vän han är. Utan förvarning så blev han något mer för mig. Och han såg mig..
Jag är glad att jag valde att öppna mig för något nytt, att våga bli kär igen. Och kär - det blev jag!
Nu har vi varit tillsammans i ett år ungefär, och jag ser bara ljust på framtiden vi har.
Det känns så härligt :)
Jag måste bara ventilera lite här på kvällskvisten; mina värderingar. Gång på gång så delas det på nätet artiklar om där mänskliga rättigheter kränks. Människor förminskas i sitt värde, vanligt hyfs, vett och reson verkar som bortblåst. Det är så kallt klimat i samtal, och etik och moral börjar tillhöra en gammal bortglömd ordlista. Visst lever vi fortfarande på samma planet? Vi delar länder med varandra där gränser är dragna på en karta i de flesta fall för många hundra år sedan men vi åker och semestrar, jobbar och utbildar oss som besökare på olika platser i varandras länder. Vissa flyr dock från allt det kallat för sitt hem för de inte har något annat val. En sista utväg till ett fortsatt liv är att lämna allt som är känt samt familj och vänner.
Tänk så lyckligt lottade så många av oss är!
Ta en minut bara så kan du komma på massor av saker du har i ditt liv och har tillgång till som många andra inte har. Glöm inte uppskatta värdet av detta och ditt eget värde av vad just du kan åstadkomma och redan bidrar med till de i din närhet. Du har säkert redan gjort massor idag som du inte tänkt på.. Kanske du gjort ett riktigt bra arbetspass med dina kollegor där ni skrattat ihop, kanske du har öppnat en dörr eller gett ett leende åt en främmande människa, du kanske har kramat din mamma eller ditt barn eller haft ett djupt samtal med din vän.
Jag säger att vi är viktiga allihop och vi måste sluta upp med att trycka ner andra och sprida kyla. Vi har en viss livstid och det är ju väldigt tråkigt att spendera den på något annat sätt än att sträva efter att vara lycklig och ha kärlek i sitt liv. Låt andra få göra detsamma. Stå upp för varandra!
Idag var en sån dag - en bra dag.
Ibland kan det vara olika! "En sån där dag" använder en del som något negativt, men idag var det bara en sån där bra dag!
Den började på bästa sätt helt enkelt.
Jag känner att humöret är där det ska vara, jag känner att jag är nog precis där jag ska vara just nu.
Livet handlar inte om att genomleva det. Det handlar om att faktiskt leva det. Vara i det.
Jag har fått höra många gånger att jag ska sluta grubbla, sluta älta, sluta oroa mig för morgondagen och alla dar som kommer där efter.. Alla som har sagt det har haft helt rätt!
Jag gör verkligen mitt bästa för att vara här och nu i mina tankar. Och ja - det är jag nog nu så gott just jag kan vara det - för jag är en människa som fumderar mycket, men jag har efter min förmåga lyckats hitta nuet hyfsat och vart jag befinner mig idag, hur det känns nu, och vad jag vill nu. Mera lugn och mindre kaos! Det jobbar jag för, men det är tufft att inte föreställa sig tre olika hypotetiska parallella universum samtidigt i tankarna. Typ!
Men...
Idag är jag... glad, och stolt!
Stolt över mig själv och vad jag vågar.
"Jag har det på papper, sån här är du!"
Om det vore så enkelt i verkliga livet.
Vissa dagar känns allt självklart medans andra dagar är jag vilse.
Jag försöker hålla mig i nuet, men det är svårt. Jag vill ändå veta lite vad jag har framför mig och vart jag är på väg och om jag inte vet utgångspunkten eller målet - hur ska jag då kunna ta sikte?
Jag ger upp - och försöker sen tänka på vad som är viktigaste behoven!
Vi människor har samma bekymmer hela livet egentligen, bara i olika nyanser och omfattning.
Om vi räknar ner till de basala behoven alltså som mat, sömn, hälsa och närhet.
För vissa handlar det om att man inte vet när man ska få äta igen, när man har råd att äta! Medans andra undrar hur man ska hinna laga mat och vad man är sugen på att äta.
Sömn! När ska jag lyckas somna inatt? Eller så vet man inte om man har någonstans att sova tryggt om natten. Hälsan då! Det är ett stort begrepp! En del har inte ens rent vatten här i världen att dricka eller tvätta sig i, medans hälsa kan vara ett lyxproblem att inte hinna gå på yoga under veckan.
Och om hälsa är ett stort begrepp så är närhet och kärlek dock ännu större.
Det finns de som undrar om de ska få krama sina föräldrar någonsin igen, som inte ens vet vart dom är! Medans en annan funderar över att få träffa någon att gå på dejt med som det kan klicka med. Det kan vara närheten till familj, vänner eller kärleken..
Vi befinner oss alla i så olika lägen i livet och på så olika platser på denna jord, men vi har alla dessa behov. Varför ska vi ägna oss åt att förstöra för varandra och förstöra oss själva? Vissa av oss är väldigt lyckligt lottade och har allt vi kan tänka oss men vi är som ändå aldrig nöjda! Kan det vara good enough eller letar vi hela tiden fel? Eller är det att vi är så inställda i vår hjärna sedan urminnes tider att alltid jaga och samla och vara i rörelse att vi därför aldrig riktigt är nöjd och strävar vidare?
Jag tror att vi är alla lika mycket olika som lika ändå vi människor. Såklart har vi olika personligheter - men liknande behov. Och vi vill väl alla få ett långt, lyckligt liv i slutändan. Ska det vara så jäkla svårt?
Om du tillhör de lyckliga som har möjligheten; ät gott, kramas ofta, skratta med dina vänner, var med de du älskar - och ge tillbaka det du förmår. ??
Rock!
Every night I lie in bed
The brightest colors fill my head
A million dreams are keeping me awake
(Lyric - the greatest showman)
Idag vakna jag för första gången i lägenheten. Igår checkade jag ut från mitt hotellrum efter precis 90 dagars vistelse. 90 dar - ett kvartal av detta år!
Mycket hinner hända på denna tid. Men inget jag orkar ta upp i detta inlägg.
Tack Valhall för bra service. Vi lär synas här varje dag nästan ändå skulle jag tro.
RocK!
Har ännu inte fått min säng till lägenheten, men nu jäklar är det dags flytta dit trots det. Under helgen ska jag allt bege mig till min nya, fina lägenhet och börja bo där på riktigt. Det är dags!
Jag känner att jag trots det kommer sakna att bo på Valhall - men måste inse att det inte är hållbart att klamra mig fast vid att bo på jobbet för att slippa mötet med känslan att bo ensam. Jag tror det iaf är där det klämmer. Att vara själv kan vara skönt, men känna ensamhet - not so much!
Jag tror det kommer bli bra det här. Och när jag är helt iordning där så kanske en del av stressen släpper då jag kan bocka av ytterligare en etapp i allt som hänt det senaste året.
Min kropp och huvudet är trött. Jag skulle behöva en längre semester.
Jag fixar med små justeringar i min vardag, men har mer att jobba med till jag vet att jag blir i balans igen. Det hörs ska vara viktigast.
RocK.
(Bild från lägenheten)
Befinner mig i Kiruna. Åkte hit med pappa igår tisdag morgon. Åker hem igen imorgonbitti torsdag. Förutom att vi åkt hit för att hälsa på min faster så var det även pappas sätt att försöka bromsa upp mig till att göra något avkopplande, komma bort lite. Det har faktiskt funkat en del. Ända fram till ikväll har jag inte gått in på min mail och endast använt telefon i nöjessyfte för att fota och hålla kontakten med mina vänner.
Jag har promenerat och pratat massor med pappa och jag känner mig något lugnare och klarare, iaf dagtid. Jag förstår att jag måste göra vissa omprioriteringar om jag ska fortsätta fungera.
Imorgon har jag även ett första möte hemma med en psykoterapeut som jag blivit rekommenderad att träffa utifrån hur jag mår med min stress.
Det ska bli spännande att se vad det kan ge.
Framförallt insikten tror jag är det största - och att jag bett om hjälp. Jag är bara rädd att jag kan vara för nära bristningsgränsen till att mindre justeringar hjälper, att jag måste bromsa hårdare för att fortsätta fungera i mitt jobb och inte förändras som den person jag är.
Det finns vissa mål i livet som jag vill uppnå och jag kanske inte vet exakt vad de är ännu - men livet - det handlar om mjuka värden. Att trivas med sitt jobb, vara trygg i sitt hem, ha en familj, må bra med sig själv, älska och känna sig älskad.
RocK.
Mitt senaste inlägg var 2014-07-17 !
Kan ni förstå hur länge sedan det är, hur mycket som har hänt!
Förra månaden satt jag och läste mina minnen i bloggen från exakt 7 år sedan även. Det var tiden då jag och Dan var tillfälligt isär. Vi separerade för en kort period. Denna gång igen skriver jag igen om separation och om hur jag bor på mitt jobb - Hotell Valhall.
Det är en stor skilnad denna gång!
2015 gifte vi oss, lyckliga som få. Vi har bott tillsammans med våra katter i det hus vi köpte gemensamt.
Sedan början på september så är vi ej längre ett par. Sedan lite mer än en månad sedan är vi skiljda.
Det finns så många bra minnen även om vi nu glidit isär. Jag kan inte tala för honom, men jag vill tro att det är allt bra vi kommer bära med oss, och det som varit dåligt kommer falla i glömska.
Jag har skaffat min första egna lägenhet sedan 1 november och jobbar på att flytta in där nu - sakta men säkert. Det känns skönt, men samtidigt vemodigt att flytta ut från hotellet. Här känner jag trygghet och är aldrig ensam. Kanske jag har känslor av ensamhet men det är en annan sak.
Det är mycket som sagt som hänt sedan sist jag skrev här i min blogg.
En sak består ser jag tragiskt nog. Jag tycker min stress är flyktig. Den är där för stunden. Jag inser när jag läser här att den funnits i mitt liv i minst 8 år. Åtta år!? Hur är det möjligt? Vart for tiden?
Mitt förra inlägg från 2014 var försommaren jag hade problem med yrsel. Den återkom den julen och året senare igen. Trodde det var kristallsjuka. Kanske det var så delvis första gången, jag vet inte då, men ett som är säkert - stressen är påtaglig!
Det pratas om väggar man kan springa in i, men de ser jag då inte.
Men jag har fått mina varningstecken. Yrseln, svårigheterna att somna, koncentrationssvårigheter, ytlig andning, värk från spänningar i axlar/nacke, minskad matlust, hurmörsvängningar, och sedan kom "aha-upplevelsen". Skit också, måste jag ta uti med det här..också!
Jag har insett, jag har sagt det högt. Men hur ska jag ha tid att ta uti med det här med?
Att jobba 100%, ha de olika uppdrag jag har idag, leva i känslostorm och vara mitt i en skiljsmässa, flyttkaos med mina saker i tre olika hem och hus/kattvakt var eventuellt någonstans här som glaset börjar rinna över. Det krävs så lite för att det ska bli det där sista.. den sista knuffen så faller jag.
Det här är ett medvetandegörande. Att tala om det högt. Så här är det.
Jag är glad. Det är jag - nästan hela tiden. Men jag känner att det också är något som inte riktigt stämmer på insidan.
Jag gör massa roliga saker, trivs jättebra på jobbet, har fantastiska vänner och min kära familj och stöd där jag skulle önska. Mina uppdrag är intressanta och roliga de med. Jag försöker hitta tid för mig själv, men det blir på natten då jag ligger vaken så det hjälper inte direkt min sömn.
Det är bara lite mycket nu... "men det är ju bara tillfälligt" - sa hon för länge sen!
R0cK/VW
Jag har varit kass på att skriva. Men jobbar man och har hus samt försöker engagera sig i annat så prioriterar man inte att sitta och göra sitt liv offentligt. Det är ändå kul att blogga lite samt att läsa bloggar då man har lite tid till övers.
Nu sitter jag med en sen frukost idag. Skönt med semester. Jag önskar jag kunde ha den längre men börjar jobba nästa helg. Blev typ 2,5 veckas semester i år. :/ eller egentligen 3, men med de extra pass jag fick så jobbar jag 40 timmar på dessa 3 veckor.
Dan jobbar hela semestern min med så vi ses inte mycket, han jobbar utanför stan, i ske-å och Kiruna.
Var i söndags till Piteå och såg första deltävlingen i norrlandsveckan (rallycross) nu idag ska jag och se i Kalix, på lördag är finalen i ske-å men då ska jag vara med bästa Maria på flakasand festivalen. :)
Imorrn bär det av till ökx på årets marknad, med föräldrarna. Nästa vecka har jag bara trevligheter som att lämna blod och gå till sjukgymnast inbokat. Jag hoppas verkligen att alla ni som funderar på att ni är friska nog att lämna blod verkligen gör det. Det är svinaktigt! Det är brist på detta på många håll i landet.
Till sjukgymnast ska jag för att jag tror jag fått kristallsjuka. Jag har haft yrsel sen maj,och tänkte jag skulle råda bot på den nu.
Blir nog bra. :)
..då måste 30 vara det nya 20.
Alltså så fyller jag bara 20 den 7 april ;P
Shit vad tiden går undan. Ska jag alltså bli "20" igen?
Hört att man växer upp då. Min pappa fyller 60 några dagar efer mig, alltså 50 då! Enligt honom har man fortfarande då inte vuxit upp. Tror jag kan känna mig lugn.
Har vuxet nog iaf skaffat hus med sambon innan man blivit 30. Och har en bra tillsvidareanställning. Det är ju alltid nåt för vuxenlivet. :)
Här kommer en önskelista för min stora dag.
Okey - Det kanske var rätt många dyra saker, men jag fyller faktiskt jämnt ;)
Nu ska jag försöka klura ut hur jag vill fira med er nära och kära på min dag.
Gladast blir jag om ni helt enkelt vill äta tårta med mig.
RocK /V.
Men tjänare bloggen.
Ber om ursäkt för all ignorans. Jag har inte gjort så många knop idag. Eldat, vart på möte på banken, hälsat på i k-borg samt hos Maria. Ja och sopat bron och målat naglarna ;) Jag hoppas att en traktor tagit bort snön på gården imorgon annars måste jag ställa mig och skotta. Var inte så sugen på det med mina skitarmar.
Sjukt sugen på en Sony. Z1'an där, men det är ju så mycket annat nu, kan nog inte prioritera ny mobil men fint hade det varit. Vill ha en med bra kamera. Nog för vilken ny som helst har säkert bättre upplösning än på min gamla 3G s.
Kanske tomten är snäll! :D
Denna lördag.. att få vakna och äta frukost med min kära sambo, något som inte händer ofta då vi båda oftast jobbar olika eller båda börjar svintidigt på morron att man inte riktigt orkar planera en mysfrukost kl.05.30 Men idag hände det! bra start på dagen. ? Nu ska ja skruva ihop en byrå.
RoCk.
Om typ 2 veckor så ska vi ha flyttat ut ur lägenheten. Den sista sep. tar köparna över den och då flyttar vi ut till stugan i frevis. Kommer bli rätt mysigt, men lite segt just när man jobbar tidigt på morgon eller ska hem sent på kvällen - men mest av allt mysigt :)
1'a nov får vi tillgång till huset vi köpt, give or take nån vecka hit eller dit, spelar ingen roll. Men känslan av att det nu är nära till man öppnar dörren där själv och får kliva in i ett hus som är vårt, där vi ska fortsätta vårt liv tillsammans.. Härligt.
Redan sitter man och funderar & planerat på hur man vill ha det.
Synd man inte råkar sitta på 50k extra på kontot att köpa möbler för :D
Läser min egen blogg och inser att om jag bara bläddrar 6 sidor är jag inne på 2011. Snacka om att ha varit inaktiv.
Har ingen bra förklaring direkt till varför annat än att det blir väl så då man är engagerad i 4 olika styrelser och nämnden, har ett heltidsjobb, donar i hemmet och därmellan försöker klämma in nån form av fysisk aktivitet och umgänge med vänner och familj
(+ att jag är rätt lat som människa) 
Som vanligt tänker jag "Nya tag nästa vecka" eller "men det blir bättre nästa månad, då ska jag ta uti med..."
Nu ska jag iaf börja med att sova.
Vill ni veta vad som händer i mitt liv? Ja.. ring mig!
RocK.
Som vanligt då man jobbat nätter, kväll, haft sovande natt å sånt så är det svårt att komma till ro på kvällen.. Det blir en sömnlös spiral. Det blir nog bra men jag har en tendens att ju längre in på natten det blir desto mer grubblar jag.
Något som kan vara ett litet bekymmer på dagen är plötsligt en stor grej som jag går ner mig över. Okey - kanske inte så dramatiskt förståss, men nog så irriterande ändå.
En sak jag har svårt med att att kunna släppa saker jag inte fått ett avslut på. Jag behöver helt enkelt bocka av och koppla av. Sen kommer lugnet till mig och kanske även sinnesro. Jag är nog lite stressad ändå som man kallar det..
Har upptänkt små små saker med mig själv allt eftersom. Bara här om dagen la jag märke till att jag tar oftast korta ytliga andetag. Ibland knyter sig magen.. inte på ett sånt sätt att det gör ont eller sticker i den eller så, utan att det bara känns ,ungefär som när man drar in magen! Märker av detta lite då och då. Att det bara är som att man inte alltid kan andas in helt och fylla lugnorna-för det inte finns plats, det tar stopp halvvägs..
Man kanske ska lyssna...
RocK.
Ja det är jag - sedan länge egentligen, fast nu har jag mer eller mindre bott på soffan denna vecka förutom då jag jobbat natt månd, tisd, sen var jag tvungen sjukanmäla mig onsdag då jag var i så risig form.
Har haft nån rethosta i tre veckor typ och helgen som var började det bli sämre. Ugår äntligen fick jag cocilliana utskrivet sen jag träffat en läkare. Därinnan fick jag näja mig med Molipect som inte ger mycket, slemlösande men man hostar inte mindre med den och nu inatt då jag fått ta riktiga grejjor fick jag äääntligen sova. Fast istället för att vakna hostandes känner jag ett grymt tryck i huvet. Hoppas att jag får bli friskare och inte tvärt om. Min plan var att orka jobba i helgen.
Nå idag så har jag varit och lämnat in bilen på Åströms. Byter framruta så man ser något! Sen lunchdejt med Emma. Sen 30 års kalas i gammelgården. Blir dock köra hem tidigt så antagligen blir man tvungen avvika då själva festen drar igång - men det gör inget, jag har ändå inte ork för party - det viktiga är att få gratta en gammal vän som fyller jämnt :)
Jag bloggar väldigt sällan, men plötsligt händer det!
Upptäckte precis att mitt senaste inlägg var 5'e feb. Vad hände?
Jag har legat på latsidan med mycket känns det som. Nu har jag laddat ner denna bloggapp så jag kanske komma uppta bloggningen - eller så int! Det finns ju trots allt viktigare saker jag borde göra först.
Näe jag tror att jag måste börja prioritera tid samt se mindre på tv då jag är ledig och inte gör nåt annat. Då skulle jag få gjort sjukt mycker mer skrivande, läsande och rensande här hemma!
Men jag är lat! Långt ifrån den dataste jag känner men ändå lat hemma. Jag hinner glömma bort hur enkelt det är att bara snabbt kasta lite skrot eller baka bröd eller skriva några rader vettiga ord (bortse från bloggen kanske ;)
Idag är sista lediga dagen innan jag börjar jobba efter semestern.
Haft fint väder, hunnit vara ledig med sovmornar hemma, varit med Dan till uppsala, varit med mamma och pappa till Kiruna och Abisko/Björkliden, sovit över i stugan, haft grillkvällar och solat och till och med badat!
Det måste man ju ändå säga varit en bra semester :)
Ska ändå bli roligt att komma tillbaka på jobbet imorgon. Jobbar kväll hela veckan. Dock är det stoppvecka så det innebär att jag kommer typ inte se min sambo på en vecka! Får pussa på han när han sover när jag kommer från jobbet ;)
Nu börjar det väl vara dags för sängen. Hoppas på att inte hosta så mycket när jag ska sova!
Over and rocK!
Bjuder på en gammal bild från förra våren!
Lägger upp en bild här på vår goa Leo som bott med oss flera år nu.
Samt den nya svarta Ninja som attackerar blomkrukor, vaser, dörrar, gardiner och diverse andra prydnadsföremål samt sina husbondars fötter och händer..!
Men nog är hon som go ändå då hon kryper ihop i knät och ska gosa. :)
