Fy vad varmt det är. Just nu är det 42 grader varmt i solen, och vi håller oss inne, i rummet i "vårt" lilla hus. Här är det svalast just nu.
Luften har gått ur mej och jag har haft känningar som jag är jätterädd för. Att det kan vara hjärtat.
Vi har nu nämligen fått veta att vi den 1 september ska ha flyttat ut från huset som vi har bott i de senaste 18 åren av våra liv.
Det pratas om att vi istället ska bo i 2 baracker, som då blir 50 kvm, som ska ställas upp på nån parkering på gården. Det känns jättekonstigt. Och, jag vet faktiskt inte vad orden heter, som hör ihop med vad jag känner.
Jag vet bara att jag levt i många år med rädsla för att hot skulle bli sanna. Hot som riktats emot oss, om att vi inte ska få bo kvar.
Ägaren till gården har i 18 år sagt att vi ska bo i renoverat, utbyggt eller nybyggt hus.
Senast i september, just efter senaste valet, sa han till mej att vi ska flytta in i nybygget då det är klart.
Men, nu ska vi då alltså bo i baracker på en parkering....
Vi behöver nu ta augusti till att köra flera vändor med våra ägodelar, och med mina växter.
Jag kan inte med att bo i en byggnad (oavsett mysfaktor) på en parkering, och se andra människor sen ha den trädgård dom jag under 18 år har etablerat.
Jag tror faktiskt att vår osäkerhet om boende nu gjorde att jag fick något som väldigt mycket kändes som något fel med hjärtat.
Jag behöver hålla huvudet kallt (i den här värmen) och ha is i magen (också i den här värmen), så jag inte "klappar ihop", utan att jag fixar att säkra våra saker.
Sen får vi väl se 1 september hur det ser ut då.
Så många gånger under så många år har denne hästägaren uttryckt så mycket agg emot min sambo, och markerat emot honom, som om hon är förmer än honom.
Senast nu i eftermiddags.
Hon ska ALDRIG mer kunna be oss om hjälp!
Det är mer än nog!!!
Idag trängde hon sej fram mellan honom och hövågen, då han höll på att packa höpåsar och skulle väga.
Hon ursäktade sej med att hon "inte visste vart han var på väg". Alltså man tar på sin höjd 2 steg åt något håll då man packar och väger höpåsar. Så, det borde inte vara så svårt att förstå att det är till vågen man är på väg.
För nån vecka sedan stod hon inne i sin box med sin nya häst. Sambon stod utanför hennes box. Jag var i stallgången en bit bort, och en annan hästägare stod där inne i sin box med sin häst. Dessa 2 hästägare är kompisar.
Då tar den här donnan upp en sprayflaska, håller den ovanför halsen på sin häst och sprayar rakt emot min sambos ansikte.
Jag sa genast till honom att gå ut ur stallet, varpå människan utbrister "Oj! Jag kom inte ihåg!"
Kom inte ihåg vadå?
Att man inte ska spraya inne i stallet?
Att min sambi är allergisk emot dessa sprayar och har så varit i alla år som hon haft häst är på gården?
För ett par veckor sedan gnällde hon på min sambo och undrade "när tänker du ta bort skithögen från våran hage?"
Högen som HON skapat! Inte han!
Då han sa detta till chefen/hyresvärden, och hon ringde människan och ifrågasatte detta så nekade hon till vad hon sagt och påstod att hon sagt "Åh vad bra att du ska ta bort högen från hagen snart!"
För ca 1 år sedan skulle min sambo laga en vattenledning i stallet 2 boxar ifrån den här personens box.
Hon höll på att spraya sin häst och då sambon skulle gå in i stallet kunde han inte det pga sprayen. Han sa till henne att hon ska spraya utanför stallet, och att han ska jobba i stallet.
Hon svarade honom riktigt typigt "Sluta nu! Du kan stå där utanför!"
Listan kan göras hur lång som helst.
För några år sedan påstod hon till chefen/hyresvärden att min sambo, under utsläppet (som han i alla år varit ENSAM om att utföra 365 dagar om året fram till sin cancerdiagnos för 2 år sedan) gjorde hennes hästar till traumatiska nervvrak, då han ledde dom bakom några hästar som gick lösa till hagen.
Då sambon, för 2 år sedan tvingades gå i pension, och han pratade med henne eftersom hon jobbar på arbetsförmedlingen, och ville höra med henne om det är ens möjligt för honom att få fortsätta jobba efter 65 års ålder, så blev hon riktigt bitsk och överlägsen i sin attityd emot honom, och svarade att han är förbrukad och ska inte missunna de unga jobb.
Dessutom påstod hon att det är fel att tro att AF ska hjälpa till, utan "gör något själv istället för att förvänta dej att få ett jobb av AF!"
Det säger en som jobbar på AF.
Jaja... nu är det SLUT!
Hon får ta hand om sitt själv, eller be en vän!
Jag är inte så fattig att jag tar emot småsmulor i utbyte emot att betraktas och behandlas som 5:e gradens hjon av henne.
Vi ställer upp för mycket!!!
Det är därför som folk som hon trampar på oss!
Och för att hon inte är en trevlig person!
Hon är verkligen FÖR MYCKET!
Nu SKA jag verkligen göra verklighet av min dröm om att min YouTube-kanal ska bli det jag från början ville att den skulle bli!
Härom dan gjorde jag ett första trevande steg och laddade upp en video som jag skapade i ett nytt jätteroligt program.
Idag känner jag ingen oro över om nån tittar och tycker negativt om den.
Så, nu är det bara att fortsätta framåt!
Igår, då jag och sambon höll på att mocka på plattan, där lösdriftsvalackerna äter, så kom den där otrevliga gubben som håller koll åt markägaren.
Han gick genast på min sambo i enormt otrevlig tog och beordrade honom att låsa upp elskåpet vid Estelle och Vantens hagen, som chefen sagt till min sambo att sätta lås på, just för att byggarna inte ska ta el där.
Sambon svarade att han fick tala med chefen, som är den som står för elkontot.
Det godtogs först inte, utan gubben blev riktigt otrevlig, elak och hotfull och sa åt sambon att "sätt igång och öppna låset nu! Sluta tjafsa!"
Han stod och RÅNADE oss på våra pengar! (vi betalar 25% av hela gårdens samlade elkostnader. Och, då vi inte är "fina nog" för gubben att ens vistas på den här gården.... varför ska då VI betala byggelen?
Till slut fick jag tag i chefen i telefonen och bad henne prata med gubben. Jag sa till henne att jag inte vill sitta emellan.
En stund senare ringde chefen tillbaka och bad sambon låsa upp. Det sas att dom bara skulle använda lite el för att värma tjäran till takpappen.
Ca 3 timmar senare gick proppen (förståss) då folk började använda el till lampor i stall och sadelkammare, och då VI behövde laga mat.
Vi ringde chefen och berättade att proppen nu gått, och hon i sin tur messade gubben och sa att "nu försvann elen. Fixar du det?"
Hon fick till svar "Dom är ju inte ens där!"
Nä.... byggarna drog ju då elen försvann!
SAmbon och jag gick senare in i nybygget och kollade på värmaren dom haft el till. Den drar 20 kWh.
En vanlig byggfläkt (som är dyr i drift) drar 2 kWh.
Det visade sej att värmaren stått väldigt nära trä, som blivit kolbit. Så, där kunde dom ha eldat upp bygget.
Idag... ringde chefen på förmiddagen, efter att vi jobbat ihop på morgonen (och jag sagt till henne att det ju FINNS ett elaggregat på Brännskogen, som dom väl kan använda) att gubben hört av sej och sagt att han skaffat ett elaggregat som han skulle ge byggarna att ta el från,,,, och, att han skulle köpa oss ett paket proppar.
Hoppsan!
Idag kunde jag inte med att gå ut och släppa ut hästar. Mina fötter värker mer o mer för varje dag, och jag kände inte för att offra mina sista krafter på att hjälpa en person som igår hackade på mej för att jag "ropade på fel sätt" istället för att svara mej på min fråga.
Jag gick ut 1 timme senare och tänkte hjälpa till att åtminstone sopa stallen, eftersom min sambo fått ta både mitt o hans jobb på morgonen.
Jag hann sopa 1 stall, och sen kom sambon och hade då sopat de andra stallen.
Lite senare kom sambon och berättade att chefen (hon som igår hackade på mej) sagt till honom att VI snackat skit om henne till en kvinna som har sin häst på Fornboda, och som jag hjälpte med hennes boxar 2016.
Enligt chefen skulle jag och min sambo nu snackat skit om henne till denna kvinna.
Då han undrat vad vi skulle ha sagt svarade hon att "det vet vi själva".
Och NÄ vi vet inte att vi nånsin snackat skit om henne till denna kvinna.
Hon hade tydligen också sagt till min sambo att den kvinnan försöker få Somi's matte att flytta Somi till Fornboda, där Somis lillmatte nu har sin häst.
Så, då kan man väl anta att även Somi's matte varit inblandad i skitsnacket OM OSS!
Chefen härskar ofta genom att anklaga oss för liknande saker.
Fast, det är ju faktiskt HON som snackar skit om OSS.... då hon kommer fram till sånt här!
Nä, vi måste verkligen SNARAST ta oss HEM till VÅRT hus, och bygga för hästarna - så vi kan flytta dit!
Synd på det sociala livet, med de få personer på gården som faktiskt tycker om oss och som vi tycker om.
Men, vi kan inte betala med våra liv för rätten att få vara "mobboffer" till denna kvinna.
18 år visar att det knappast kommer bli ändring!
Vid 7:30 idag ringde chefen på gården och bad sambon komma ut och få fram tompallar till chaffisen som skulle komma med strö från RS.
+13 inne, inget vatten.
-14 ute.... och han traskade ut och hjälpte till - som alltid.
Han kommer "alltid" genast!
Just nu är det -14 ute, och +13 inne.
Vattnet hos oss har frusit.
Jag ska strax gå ut och jobba.
Disa har hovslagare, och jag ska ta ut och städa vid 10. Och sen har jag 7 boxar att mocka.
Jag ska ta upp Óskadis från lösdriften och ge henne lucernpellets och lite extra hö också en stund på dagen.
Estelle är fortfarande inlåst i boxen, och har så himla tråkigt.
Det är ju isgata både till och i hennes hage.
I lördags, då vi var på gården intill och jobbade, så fick jag frågan om ifall vi bor kvar i det lilla torpet, och hur vi har det. Jag svarade att vi har bott här i 18 år nu till sommaren, och att vi just nu har det kallt.
Att vi bara kan ha 1 element på och måste stänga av det omvi ska laga mat. Att vi har +5 inne då det är som kallast ute.
Kunden (som f.ö är den som faktiskt fixade för 18 år sedan så vi fick den här bostaden) blev helt förbluffad, och frågade vad vi har för hyra att betala. Jag svarade henne att gårdsägaren uppges tro att vi bor gratis, men att vi sedan minst 10 år tillbaka haft "dealen" med hon som arrenderar att vi ska stå för 25% av gårdens totala elkostnad, istället för att betala de 1700:-/månad som hon uppgav att markägaren sagt till henne att vi skulle betala (fram till dess hade vi betalat 1000:-/månad) + vår egen elförbrukning.
Hon tyckte det var krångligt att läsa av vår undermätare och räkna ut från räkningen hur mycket som var vårt.
Så sedan dess står VI för 25% av hela gårdens el istället för 1700:- + vår el, varje månad.
Det har resulterat i att vi nu varit utan inkomst för de jobb vi gör hos henne, eftersom vi inte kommer över vad de 2 boxarna (hästarna) och elen kostar.
Hon drar ju först bort det som hon ska ha av oss, och sen får vi det som blir över, om det blir något över.
Decembers räkning från Eon var på 19.000:- varav 25% av det är VÅRT att betala.
Då dom bygger huset utanför vårt köksfönster tas det el från vårt hus, och det resulterar i att VI alltså får stå för 25% av även DEN kostnaden (BYGGELEN).
Kunden blev bestört och ringde upp han som brukar komma här och "hålla koll" åt gårdsägaren. (han somfortfarande inte ens presenterat sej för oss, utan bara kommer och har "attityd")
Sen ringde hon och berätta för mej att han sagt att vi inte kommer att få bo kvar på gården. Att han anser att kommunen får ta hand om oss.
Alltså... här har det lovats oss i 18 år att vi ska få hyra det som skulle byggas. Vi har stått ut med att betala en väldans massa pengar för att bo i väldigt kallt utan badrum och på vinternutan värme eller vatten.
Vi har jobbat 365 dagar/år i flera år och faktiskt varit väldigt viktiga för denna gård,
Och, då ska HAN bestämma att vi nu ska ut på gatan?
Och samtidigt ändå betala byggelen till huset vi då inte får flytta in i?
Det senaste jag hörde av gårdsägaren själv var i september, just efter valet, då han sa att då nybygget var klart skulle vi flyttas över dit och vårt hus (vi bor i nu) skulle därefter "saneras".
NU påstår alltså hans "kompis" att vi inte ens ska få bo alls.
Vår kund sa att hon har plats för våra 2 hästar (och Óskadis' fölning) hos sej om det behövs, och att hon kommer hjälpa oss att strida emot att bli utkastade.
Men, där ser man hur mycket vår hjälp varit värt!! 
Vilken sagolik tur för Balto, Akela och Loke att dom dog innan mej.
Det blir tillräckligt jobbigt för Gucci och Oskadis...
Och, KURRE.
Kurre är den katten i vår flock som verkligen saknade mej då jag var på sjukhuset i maj 2015. Och då jag kom hem efter 1 vecka på sjukhus så jamade han och kom till mej och ville bli klappad. Ända sen dess följer han alltid med mej in på toa, för att gosa medan jag sitter där.
Och, tycker han att det dröjer mellan gångerna som vi ses på toa... så ropar han på mej, och visar tydligt att det är dags att gå på toa. 
Jag känner att jag måste "städa upp" och fixa med allt innan jag dör, så att min älskade sambo slipper ta hand om alltför mycket.
Idag är det torsdag, och jag gick upp klockan 6, tog medicinen, satte på mej kläder, kissade och gick ut till stallet för att släppa ut hästar. De senaste månaderna har jag ju hjälpt till med det torsdagar och fredagar, och julveckan blev det flera dagar.
Då jag träffade chefen i storhäststallet så frågade jag henne om hon pratat med hästtränaren om mitt icke skitsnack om henne. Jag sa igen att jag inte talat med hennes kund utan med min kund.
Hon svarade mej att hon inte träffat tjejen, men hon hade träffat hennes syster... som sagt att jag tydligen pratat skit om tränaren till Mirós matte.
Men, där sprack det ju, eftersom Mirós matte inte är tränarens kund.
Jag frågade vad jag skulle sagt till Mirós matte, och det var visst samma där: "Att tränaren ridit för hårt".
Men, jag har inte sagt till nån alls att den tjejen har ridit för hårt.
Men, nu ska jag alltså fråga Mirós matte om hon snackat skit om mej, då.
Jag gör det inte idag. För, idag är hon på begravning.
Ute har det idag varit rena isgatan idag, och bilarna som kom till hunddagiset och även arabernas matte hade stora problem att ta sej upp för den svaga backen in till gården och fram till grannens hus (hunddagiset).
Jag sa till chefen att min sambo egentligen skulle sanda så folk inte skulle halka. Men hon sa att hon tyckte det var onödigt. För det ska ju bli varmt snart (sa hon).
Hon sa också att sanden hon köpt kostat 8000:-
En stund senare bad hon min sambo att sanda bilvägen så att Sómi's matte skulle kunna köra ut.
Medan han sandade nere vid stora vägen och in till gården kom en hunddagiskund och fastnade halvvägs till hunddagiset. Där stod bilen och spann.
Min sambo la sand bakom bilen så den skulle få grepp. Sen fortsatte han att sanda där chefen bett honom.
Jag kom till nedre stallet och skulle ta ut hästarna där. Och, då kom jag på att han nog skulle behöva sanda hela vägen upp till hunddagiset och förbi och bakom stallen, eftersom det är den vägen som många hästägare ska köra.
Just då kom grannen (hunddagisägarinnan) och beordade min sambo (i en stressad och faktiskt rätt otrevlig ton) att köra sand till hennes kund - där han nyss varit med sand.
Då han inte genast agerade började hon att säga bl.a "sitt inte bara där".
Jag tipsade henne om att hon kunde ta sand vid skylten. Och, just då ringde det i sambons telefon.
Grannen blev rejält otrevlig och sa åt min sambo en massa otrevligheter.
Under tiden backade hundägaren sin bil till brevlådorna, och hade då kommit loss.
Han svarade henne att han måste svara i telefonen. Det godtog hon inte.
Jag sa till henne att "han är en människa. Inte en maskin"
I telefonen var chefen, som bad sambon komma med sand till hennes stall.
Han körde iväg med det, och jag fortsatte att ta ut hästar och sedan sopa stall.
Senare gick jag till chefen för att berätta min sida av vad som utspelats med grannen (som inte varit med och köpt sand och som inte bara kan beordra chefens arbetskraft att göra annat än vad chefen sagt)
Grannen kom och frågade chefen om hon kunde ta sand. Chefen svarade först inte, men efter några frågor till svarade hon dröjande "jaaaa..... men.... hon ville att grannen skulle hjälpa till att betala sanden, som kostat 8000:-"
Grannen satte igång att snacka skit om min sambo, och gnällde bl.a om att han inte agerade då hon beordrade honom att sanda åt henne, utan han bara satt i sin traktor.
Och hon skrek åt mej att "du sa att han är en människa. Det är han inte! För han är ett jävla socialistfall!"
Hon satte igång att "hugga" emot mej med en isskrapa med borste i andra änden (isskrapan emot mej) väldigt nära mitt ansikte och skrek åt mej att "du bor på den här gården och det är ditt jävla ansvarsområde att se till att ALLA på den här gården mår bra!"
Hon skrek också "Jag är så jävla trött på ditt gnäll. Du ligger jävligt risigt till!", innan hon gick därifrån.
Chefen ignorerade allt som utspelades inför henne och ville inte "lägga sej i", sa hon.
Då både jag och min sambo visade sin lojalitet till henne!?
Så, det är alltså MITT ansvar att se till att över 100 männisor, lika många hundar och hästar mår bra hela tiden.... för att jag bor här.
Det pallar inte jag.
Så, nu får vi lov att flytta.
Mitt i januari!
Då vi kom hem för att äta frukost hade jag feber, 38,1 (normalt har jag 36,5 på den tempen).
Och, min mage har varit i olag hela dan efter detta.
För en stund sedan ringde grannen till min mobil.
Jag svarade inte!
Estelle har varit inne hela dan idag, eftersom det är så halt... och osandat.... och hon är barfota.
Jag vill inte att hon ska halka och fläka sej.
Senast som jag ens var i närheten av grannen var då hon hade brand i sin källare och hon bad 112 att ringa min sambo, och vi gick ut fast vi skulle somna, för att hjälpa henne.
Det är ganska många veckor sedan nu.
Innan dess som jag var i kontakt med henne var ännu längre sedan, då hon bl.a bad mej göra ett värmande pannband till henne.
...så blir det inte enbart muntra inlägg här numera.
Det beror i första hand på att man inte kan skriva öppet och ärligt i nouw-bloggen utan att drabbas av hat hemma på gården
Förra fredagen, alltså för knappt 2 veckor sedan, ramlade min sambo till följd av att han flyttade sej från gruset rakt ut på is i en nerförsbacke då en bil satsade rakt emot honom för att ta sej upp för backen.
Dagen därpå (på lördagen) hade han ont i huvudet, nacken och ryggen samt var illamående.
Jag skrev om detta i min blogg.
Och, hatet väcktes emot mej, från bilföraren, som ansåg till vår "chef" här på gården att jag "hängt ut" henne i min blogg.
Hon är fortfarande så hatiskt inställd pga detta att hon för några dagar sedan gick till "chefen" och ljög och sa att min sambon gått till en annan tjejs kunder och snackat skit om denna tjej.
Jag pratade med "chefen" i telefonen inatt och berättade bl.a att min sambo är så less på dessa falska anklagelser och smutskastning, då allt han gör här sedan 18 år tillbaka är att han månar om hela gården.
Då fick jag höra att det tydligen var JAG som utfört skitsnacket om tjejen till hennes kund.
Jag frågade vad jag skulle ha sagt till vem, och fick då veta att jag sagt till MIN kund att hennes häst var stressad och blöt vid insläppet dagen innan och frågat (i skrift, som tur var) "red du "hårt" igår eftermiddag?"
Kunden svarade mej att det varit den där tjejen som ridit och hon tackade mej för att jag berättat.
Sen hade alltså MIN kund gått till tjejen och sagt att JAG sagt att hon "ridit för hårt" på hästen.
Och det är REN LÖGN! För jag sa inte så och jag visste inte ens att tjejen ridit.
Jag frågade ägaren om hon själv ridit "hårt". Alltså inom citationstecken!!!
Nu har alltså min omtanke om en häst, till hästens ägare tillika MIN KUND, resulterat i att det snackats skit om mej sedan 4 januari (då jag ställde frågan) till dess jag nu fick veta detta inatt.
Och turordningen har varit:
JAG frågade min kund för jag månade om hennes häst, som jag har uppdrag att ta in från hagen
HON gick då till sin ridtränare och sa att jag snackat skit om henne
TRÄNAREN (tjejen) gick då till sin syster och berättade (snackade skit) om vad jag skulle ha sagt
SYRRAN grät till bilföraren (hon som förra fredagen satsade med sin bil mot min sambo) och sa att jag snackat skit med tränarens kunder om tränaren
BILFÖRAREN gick till "chefen" och påstod att MIN SAMBO snackat skit om tränaren till hennes kunder
CHEFEN ringde och hävdade till min sambo att han snackat skit om tränaren till tränarens kunder.
Inatt fick jag veta att "tränaren" sagt till "chefen" att det var JAG som snackat skit om henne till hennes kund.
Och, det visade sej att jag INTE snackat skit om nån. Att jag INTE ens visste att "tränaren" varit inblandad då jag talade med MIN KUND om HENNES HÄST - som jag har uppdrag att hämta i hagen.
Den kunden kommer jag ALDRIG MER att tala med annat än i skrift via Facebook messenger och då ENDAST för att ta emot uppdrag och sända faktura.
Hon är INTE en vänlig person!
Och, hon tycker uppenbart illa om mej!
Annars gör man inte så här!
Det är jag det!
Jag är den enda som inte kan samarbeta!
Och, om man är som jag så ska man inte vara nära djur!
Detta får man höra då man ställt upp i flera dagar, gått upp före 6 på morgonen, gått ut och tagit ut hästar trots att man har feber, har sovit dåligt och det blöder från "rumpan" och man har huvudvärk.
Att man blivit ombedd att hjälpa till för att den som egentligen har jobbet dels är så jobbig att jobba ihop med att vederbörande inte orkar med personen, och sen att den personen "inte orkar jobba".
Då blir jag ombedd att hoppa in och hjälpa till ännu mer än vad jag gjort innan.
Och, jag ställer upp... förståss... för jag tycker om att hjälpa till, och att vara behövd, och att vara uppskattad.... och att få duga.... få vara med...
Men, nu fick jag veta idag att sanningen är den att jag dels är fel (och inte ska vara nära djur) och att jag är "den enda som inte kan samarbeta".
Tack för det!!!
Jag började med att försova mej. Vaknade 10 minuter innan jag skulle vara på jobbet.
Svarade då hon ringde. Hon sa att jag skulle sätta på täckena på storhästarna och sedan ta med Greifi upp.
Medan jag höll på att sätta på Athos täcket så ringde hon och frågade vad jag gjorde. Jag svarade att jag höll på att sätta på täcke.
Då sa hon att jag skulle sätta på Stevie och maysan sina täcken först.
(man ska alltså röra sej i slalom i stallet.... det har hon aldrig sagt innan, och visste inte heller vilka jag satt på täcke på)
Hon sa att jag skulle ta med Greifi och Frejya dit upp.
Jag svarade att det gör jag, och sa att jag nu skulle fortsätta att sätta på täcken (jag behöver båda händerna då och jag höll telefonen i den ena handen).
Då täckena var klara hämtade jag Greifi. Sambon tog Frejya.
Jag lämnade Greifi i sin hage (där kompisarna redan var ute) och sambon lämnade Frejya i sin hage.
Sen kom hon med Alma och sa till mej att lämna Alma i hagen och sedan gå och öppna till stona o stänga vid eken (som jag brukar göra, ja).
Jag tog med Alma, lämnade in henne i hagen (och sa till min Óskadis, som väntade innanför grinden, att jag snart skulle komma med frukosten) och gick sedan och stängde vid eken samt öppnade grinden till tarmen för stona.
Jag gick tillbaka och tog de 2 höpåsarna. Då ringde telefonen... jag hann inte svara... (det var hon som ringde).... jag gick och delade ut maten till hästarna i Óskadis flocka och skulle sen fodra hennes ston, då min sambo kom och frågade (åt henne) om jag stängt vid eken ocj öppnat stonas.
Jag svarade att jag hade gjort det.
Han sa att hon hade ringt och jag inte hade svarat. Jag svarade honom att jag inte hann svara och att jag inte kan fodra hästar med en hand och att min telefon var i stort sett urladdad.
Då jag sedan hade fodrat hennes ston, och halkat runt i leran, och kom dit upp, så gick jag in i stallet och lämnade Almas grimma på hennes box.
Sen gick jag till höförrådet för att höra mej för om vad som nu skulle göras.
Jag hörde henne säga att "Benita vet inte vad hon ska göra" till min sambo.
Jag kom då fram och sa "skämtsamt" till henne att jag inte visste ett enda smack om vad som ska göras.
Och jag frågade: "Vad ska jag göra?"
Hon frågade var jag varit och jag svarade att jag lämnat Almas grimma vid hennes box och att jag innan dess varit ner och stängt vid eken, öppnat för stona och sedan fodrat de 2 stolösdriftshagarna, och så visade jag med kroppen hur jag halkat i leran.
Hon sa då till mej: "Man kan inte vara så där om man ska vara nära djur!"
Jag sa: "Vad ska jag göra?"
Hon upprepade: "Man kan inte prata så högt och var så om man ska vara med djur!"
Jag blev ledsen och gick därifrån.
(FÖRLÅT OM MAN ÄR SEJ SJÄLV!!! OM MAN KANSKE HAR LITE HÖGRE RÖST DÅ MAN SKOJAR, OCH DÅ DET BLÅSER SÅ MAN KNAPPT HÖR SEJ SJÄLV!!!! FÖRLÅT FÖR FAN!!!) Detta är mina känslor! Inget jag SA!
Jag gick ner till stallet där nere och tänkte att jag släpper väl ut killarna som ska till lösdriften. Men, dom var redan ute. Kvar i stallet var endast Geisli och Galdur. På Galdurs boxdörr satt en röd lapp med orden "EJ UT". Jag fattade då beslutet att ta ut Geisli.
Jag gick dit upp med honom och stannade med honom och väntade på direktiv.
Hon och min sambo gick ut ur hennes stall med hennes hästar. Jag väntade.
Inga direktiv kom. Så, jag tänkte att jag kan ju ta med honom ner och kolla om det är öppet till hans hage. Så, då gick vi till hagen, Geisli och jag.
Det var öppet dit. Så jag släppte Geisli innanför grinden och gick upptill stallet igen.
På tillbakavägen mötte jag E, som kom med resten av Geislis kompisar. Hon sa till mej: "Dom undrar var du är!"
Då jag kom fram till stallet så frågade jag henne: "Vad ska jag göra nu?"
Hon frågade: "Var är Geisli?"
Jag svarade: "Han är i hagen! Vad ska jag göra nu?"
Hon frågade: "Varför tog du inte med dom andra?"
Jag svarade: "Det var ingen som sa att jag skulle göra det, och ni tog ju ut dom andra hästarna just då så jag tänkte att jag kunde ta med honom då jag skulle kolla om det var öppnat dit!"
Då informerade hon mej: "Du är den enda som inte kan samarbeta! Det här fungerar inte!"
Jag sa till henne att hon säger olika varje dag. Att jag visst kan samarbeta men att det inte är så lätt att göra rätt då man ÄR fel!
Sen gick jag och grät.
Sopade stallen utan att bli tillsagt (jag har sopat stall varje dag och tycker faktiskt inte att man ska behöva vänta på att få höra att man ska göra det - det är att KUNNA samarbeta!!)
Sen gick jag och mockade åt Hreimur, Disa och Fursti... innan sambon kom och sa att vi skulle gå hem.
Då hade han kört in hö, halm och silage.
Så, nu finns inget mer för mej!
Jag skulle gett upp på 90-talet då jag var inlåst med panikångest och inte kunde lämna soffan.
Då kände jag att det inte fanns något liv kvar för mej där ute.
Nu vet jag att det var så!
Så... nu får hon väl ta hjälp av alla andra (för varenda en av dom KAN ju samarbeta).
Så kan hon ge fan i att utnyttja mej då jag ändå inte duger!!!
Igår släppte jag ut Óskadís i sin gamla flock igen. Den hon tvingades lämna för ca 1½ år sedan då vi skulle försöka få henne och Estelle att lära sej att umgås så dom kunde bo i samma box. Samma flock som Oskadis sedan dess varit förbjuden att ingå i.
Drottnings matte ville från första stund inte ha Oskadis i samma hage som Drottning.
Och nu sa den matten att allt skulle gå bra om Oskadis träffade bara Drottning först i en egen del av hagen, och sedan träffa resten.
Så, vi gjorde just så... jag och Tindras matte. Det var ingen annan hästägare som kunde/ville vara med.
Drottning började med att från ca 25 meter springa fram och hugga Oskadis i ryggen. Och så jagade hon bort Oskadis till andra änden av hagen.
Sen struntade Drottning helt i Oskadis.
Nån halvtimme senare öppnade vi så att de 3 övriga fick träffa Oskadis, som dom älskar så mycket.
Hennes dotter Disa, Tindra (som hon var tillsammans med hos hingsten) och Alfadis (som hade Oskadis som extramamma hos förra ägaren).
Alla 3 hälsade sansat på Oskadis och sen stod Tindra och Oskadis länge och kliade varann.
Drottning tog ingen som helst notis mera av varken Oskadis eller de andra hästarna.
Så jag o Tindras matte gick ifrån hagen, och hon åkte hem en sväng.
När jag sedan skulle göra lunch hemma och tittade ner till hagen från mitt köksfönster, så såg jag Tindra o Alfadis' mattar i hagen. Dom var där för att hämta sina hästar för en ridtur.
Först såg jag inte Oskadis.
Alfadis, Tindra, deras mattar och Disa var uppe vid grinden mot sommardelen.
Drottning var i motsatta hörnet, diagonalt sett därifrån.
Sen såg jag Oskadis. Hon komfrån hage 1 (dom andra var i hage 2) och travade fram till sina kompisar vid sommargrinden.
DÅ tog Drottning fart... Hon for i en rasande fart rakt emot Oskadis, som då befann sej på andra sidan om de andra hästarna. Drottning sprang rakt in i hopen av hästar, Tindras matte kastade sej undan och klarade sej på en mm från att bli omkullsprungen av Drottning.
Då Drottning rusat igenom hopen av hästar så högg hon Oskadis, som i sin tur sprang undan. Men, Drottning gav sej inte. Hon jagade Oskadis och högg henne fler gånger under tiden dom sprang.
Till sist stannade Oskadis och Drottning stannade då och vände rumpan emot och sparkade på Oskadis, som svarade tillbaka.
Sen sprang Oskadis igen, med Drottning efter sej huggandes i Oskadis.
Oskadis stannade igen och vände sej emot Drottning, som då sprang rakt in i Oskadis.... som i sin tur reste sej på bakbenen och vände sej om i luften och då hon landade så sprang hon igen, med Drottning efter.
Inte EN enda gång under den dryga timme som Oskadis var i hagen så nosade ens Drottning på henne.
Drottning kände så väl igen flockens ursprungliga ledarsto och hade sin uppfattning klar: Hon skulle DÖ!
Jag sprang ut och ner till hagen. Då jag kom fram så stod Tindras matte och höll i Drottning, som hade Tindras frimma på sej.
Alfadis matte sa till mej vad som hänt. Det jag bevittnat från köksfönstret. Och, jag satte på Oskadis grimma och så fick hon lämna hagen.
Jag försökte senare att fota i pälsen där Drottning huggit henne.
Men det spelar ju ingen roll. Drottning vann!
Oskadis har nu ingen chans att få gå i hage, och ska alltså stå resten av sin tid på den här gården i en box.
Dräktig som hon är.
Sambon har nu opererat sin fot. Detta skedde den 2 oktober. Och, nu kan han inte bära tungt förrän tidigast om 3 veckor.
Bilen vi köpte för några veckor sedan visade sej ha mera fel än vad säljaren uppgett, och så illa att vår verkstad inte vill laga.
Vi har försökt få säljaren att låta köpet gå tillbaka, men istället ville han ombesörja att bilen blir lagad och går igenom besiktningen. Han fick besiktningspappret, genom en hästägare här på gården som har hästar hos honom.
Sen har inget hänt, och bilen står ännu kvar här.
Jag har ställt av den, och fått lite pengar åter på skatten. Förvånad över att de återbetalda pengarna inte var fler, med tanke på hur liten tid av året som bilen var påställd. Mindre än 1 månad.
Vår bil (den vi hade sedan innan) har nu underkänts på besiktningen och dessutom gått sönder under då vi var upp till stugan förrförra gången. Och den blir det körförbud på den 14/10.
Idag sa vår hyresvärd till mej att det är bra om vi tömmer ut så mycket som möjligt så det inte blir så jobbigt den dan vi får en liten stund på oss att flytta ut.
Hon sa inte VART vi skulle flytta ut eller NÄR. Jag talade om för henne att vi inte kan köra iväg mera nu eftersom sambon är nyopererad och bilen ska in på verkstad.
För en timme sedan ca kom den där gubben som förra året gav oss det stora frågetecknet att hänga i sedan dess ang. boendet, och frågade efter grannen nere vid vägen (han med grävaren).
Det känns VÄLDIGT oroligt att inte veta NÄR vi ska ut och VART!
Igår eftermiddag ringde Smulans matte och berättade att Duna sparkat en massa aggressivt på Oskadis, och att jag borde kolla upp henne.
Jag gick till Oskadis' hage genast då jag gått in med Hreimur, som jag var på väg in då jag fick telefonsamtalet.
Óskadis sprang emot mej då jag kom till grinden, och jag tog med henne till rundcorallen, för att låta henne springa där så jag skulle se om hon var halt.
Jag hann bara släppa henne där inne så kom hon i en sån vinkel att jag kunde se vänstra bakhasens utsida. Där var ett jättestort "skrapsår", ca ½ cm djupt. (resten av Óskadis satt sannolikt fast i Dunas sko)
Jag gick då med Óskadis till Smulans matte,som lovade komma och hjälpa mej med såret då hon kom tillbaka från sin ridtur.
Och, vi fortsatte att ta in hästar, under tiden.
Eller, rättare... min sambo fortsatte att ta in hästar, medan jag satt på soffan utanför Óskadis' box och pratade i telefonen med vår hyresvärd om vad som hänt mm.
Strax efter att Smulans matte hjälpt mej att tvätta rent såret och satt på blåspray, så ombads vi 2 att gå ut i en sommarhage och hjälpa Fjári's matte, som inte kunde få Fjári att ta ett enda steg.
Väl där konstaterade vi att oavsett om han gick hem eller inte så skulle veterinär kolla på honom. Så, matten ringde distriktsveterinären innan vi äntligen fick honom att på 4 mycket "svajiga" ben gå hem till stallet med kompisen Ess framför (ledd av mej).
Veterinären anlände bara nån minut efter att vi kommit hem med Fjári.
Blodprov och annan koll... mystik... inget självklart symtom.
När veterinären var klar för kvällen hon honom bad jag henne ta en titt på Óskadis, eftersom hon ju nu var på gården.
Hon bad mej springa med Óskadis (för att kolla efter hälta) och JAG SPRANG!!!
Det har jag inte kunnat på mycket länge! 
Ingen feber -37,4.
Ingen hälta.
Ingen ömhet då veterinären tryckte och klämde på senan, där såret sitter.
Hon lämnade plåsterlappar och instruerade mej i hur jag skulle sätta på den på såret. Och, så ska jag kolla efter svullnad, ömhet och höjd temp.
Om dessa uteblir så blir det bra.
Jag vet inte var mer Duna träffade då hon aggressivt sparkade på Óskadis. Och, eftersom jag redan var orolig för att hon skulle fara illa då resten av den flocken skulle komma tillbaka till den hagen om några dagar, så får hon nu inte gå tillbaka till den hagen.
Jag vet inte nu var jag ska ha henne - mer än i boxen.
Idag har jag varit ut och kollat henne, då jag mockade boxen.
Temp 37,5. Och, hon är angelägen om att få gå ut.
Så, om en stund ska jag gå ut och beta henne.
Jag fattar inte varför Duna gav sej på Óskadis på det sättet.
Men, ett skäl kan ha varit att dom ju är hungriga, då dom inte får så mycket mat och gräset inte erbjuder så mycket näring.
Och att Duna trodde att Smulans matte skulle ge dom att äta, och hon inte ville dela med sej till Óskadis.
Idag får Duna och Alma lunch.
Det fick inte hästarna i den hagen då Óskadis gick där.
Varför plötsligt nu, då inte Óskadis är där?
Hur som... Vi får försöka komma på nåt.
Hon är dräktigt. Hon gillar inte att stå på boxvila.
Hon gillar inte att vara ensam i en hage.
Hon förtjänar inte att slås ihjäl.
Min snälla häst... som hästar tycker om, och tyr sej till...
Varför skulle hon plötsligt förtjäna Dunas aggressiva sparkande?
Idag har vi varit i stugan i Hälsingland.
Vi tog med oss 2 stora plastlådor, 1 kartong och lite till fulla med saker. Och, vi fick in det allra mesta på sin plats.
Vi var också iväg och hälsade på några bekanta som har sommarställe i närheten, och som vi känner från gården där vi bor och jobbar.
Idag är det Höstdagjämningen.
Och, idag är det 4 år sedan vi urnsatte min Mamma.
Urnsättningsdagen till ära planterade vi en röd vacker ros utanför ytterdörren.
Jag skrev i bilen på väg hem, men så skulle jag posta och var då utloggad. Så, nu gör jag ett nytt försök att berätta...
Idag träffade vi grannen som bor uppe vid vägen, och äger all mark runt omkring oss.
Då han fick höra att vi har hästar, och gärna vill ha lite mera mark för dom så sa han att det kan vi få arrendera av honom.
Han sa också att det finns ett litet stall på Hästgården (som ligger intill oss, som han äger) som vi kan få arrendera om vi vill.
Idag hängde vi upp en lampa över köksbordet... jag la 2 soffkuddar i ena soffan i vardagsrummet. Farmors rottingtunna fick stå mellan rottingfåtöljerna i lilla rummet mellan vardagsrummet och köket.
Av grannen vid vägen fick vi också tips om en annan väg att åka till oss, där man inte tar sej över en bro.
Den vägen hade dessvärre sönder ljuddämparen på vår bil idag.
Nu siktar vi på att åka upp igen nästa helg.
Då tänker vi försöka åka upp redan efter kvällsfodringen på fredagskvällen, och ta med 30-släpet upp...och sen lämna det där, och komma hem på lördagskvällen.
Det blir sista gången innan sambons fotoperation, som är den 2/10.
Förra gången som vi var till landet så hade jag ju glömt ta med nyckeln.
Idag har vi 3 uppsättningar med oss.
Vi kör inga möbler idag. Så, vi har packat bilen full av sånt vi ska ha kvar, och som ska vara på landet.
(nästa resa, som troligen blir sista innan vintern, tar vi med möbler från Shurgardförrådet, och så får vi jobba under vintern med att få ner volymen i mitt första shurgardförråd, så vi kan byta ner oss.)
Idag ska vi lägga fokus på att få på presenningen på taket, och bära in det vi förra gången ställde under presenning på trappan, och det vi har i bilen. Och, få det på sin plats.
Och så plantera den växt vi tog upp sist, vars namn jag just nu inte minns.
I förrgår fick jag brev från E.ON där dom informerade mej om att dom satt igång ett elkonto åt mej så det fanns el fr.o.m 3/9. Och jag uppmanades att höra av mej för att få ett förmånligare avtal.
Jag ringde och tecknade ett bundet pris i 3 år, som innebär 66 öre/kwh och fast abbonemangspris 200:-/mån.
Jag har också 14 dagars ångerrätt.
Just nu passerar vi rastplatsen i Tönnebro, där man tar av om man ska till t.ex Järvsö.
Jag känner mej faktiskt mobbad av en häst/hund-ägare här.
Det var lika för ca 1 år sedan. Hennes lilla hund skällde alltid på mej. Ägaren sa anklagande att hunden tyckte att jag var skrämmande.
Det gick så långt som till att jag blev ledsen... den dagen då jag hörde henne säga högt och tydligt att hennes hund bara skäller på mej och min sambo.
Jag började då undvika henne och hennes hund.
Men, det gick ju inte alltid att undvika dom, då både vi och dom ju är ute på den här gården.
Vid ett tillfälle tog hon hunden och gick in till mej i boxen där jag var och mockade och tyckte vi skulle hälsa på varann. Jag gick ner så långt jag kunde och sträckte fram handen.
Hon skrek åt mej att så fick jag inte göra för då hotade jag hunden (som f.ö inte skällde då) utan jag måste gå ner på huk ända ner till marken.
Jag svarade henne att jag kan inte.
Jo,du måste det. Du får inte hita hunden.... sa hon till mej.
Då gick jag därifrån. Ledsen, förståss. För jag KAN INTE gå ner på huk!
Och, HON trängde faktiskt MEJ då hon kom in i boxen där jag jobbade och började bestämma hur jag fick ha min kropp.
Senaste tiden har inte hunden sagt så mycket som ett pip då hin suttit i bak på mattens bil och jag gått förbi bilen.
Men, idag är matten igång igen.
Jag var inne i ett stall och småpratade med Elvis' matte. In kommer hundmatten och hunden.
Hunden såg mej, och sa ingenting.
Ägaren såg mej o sa hej till Elvis' matte. Hunden skällde på mej.
Matten sa till mej: "Hon är rädd för dej!"
Jag svarade att jag kan gå därifrån, och gick förbi dom och ut.
Då jag passerade sa matten att hennes hund inte skäller på min sambo längre.
Vad bra, sa jag. Jag kan gå härifrån. Så gick jag och hämtade Oskadis i hagen istället.
Då jag sen var på väg från hagen till stallet fick jag gå en omväg för hunden och matten verkade vilja gå på varenda väg som fanns. Och, då kände faktiskt jag mej trängd!
Nu har Oskadis varit i boxen medan jag ätit lunch. Så, nu ska vi strax gå på promenad.
Jag hoppas att hunden och ägaren inte är kvar då. För hennes bil brukar parkeras utanför Oskadis box.
Idag dök markägaren upp här. Han sa att vi ska flyttas upp till skogen då dom byggt där, och dom ska bygga huset utanför vårt köksfönster, här.
Han sa att sen ska huset vi bor i saneras.
Men, att först måste det städas upp ännu mer i trädgården här.
Jag vet inte vad mer vi måste städa bort.
Idag jobbar jag därför extra hårt på att rensa och röja.
Samt packa ner sånt som får åka till landet.
För bara nån vecka sedan... eller knappt 2 veckor... så köpte vi en röd Volvo av en bekant.
Enligt honom var enda felet en lampa till krockkudden som lyste.
Då vi besiktade bilen upptäcktes 14 fel, och pga att bilen underkänts vid förra besiktningen (något han inte sa) så hade vi nu bara 10 dagar på oss att åtgärda de 14 felen.
Det betyder körförbud fr.o.m idag.
Vi åkte till vår verkstad för att höra om dom kunde fixa dessa fel.
Killarna där sa i kör att det där vill dom inte göra, för det är inte lönsamt för oss.
Dom rådde oss att häva köpet.
Sambon ringde killen... som svarade i telefonen,men kunde inte prata då för han var på bilbesiktning, sa han. Han skulle ringa tillbaka...
Det är nu ca 4 timmar sedan.
Det känns som att han vet vad klockan är slagen och därför inte vill prata med min sambo.
Nu får vi lov att besikta bilen vi hade innan (som då bedömdes som för dålig för att ha kvar, o därför köpte vi bilen av killen) för vi måste ha en bil att köra grejer till landet med.
Shurgardförråden är fulla... och huset vi bor i ska ju närsom helst tömmas.
Usch.... det känns inte bra detta.
