Våran resa är slut.. Mayas och min. Vi har tagit våra sista andetag ihop. Jag kunde inte göra mer och det sliter mig isär fullständigt. Min älskad, finaste Mayanero. Jag saknar dig!! 
27 september 2018 var dagen du drog ditt sista andetag. Mitt beslut ända in i det sista. Vi fick en sista förmiddag ihop där solen sken på oss, en lätt bris att andas in. Den dagen ville du gå en promenad med mig! Det fanns ingen stress, ingen panik bara en väldig massa ångest och vemod. Så mycket kärlek jag har till dig Mayanero! Den som aldrig älskat djupt vet inte den känsla jag har för dig. Även fast du är borta är du med mig. Jag saknar dig!
Sista timmen vi fick ihop va så himla lång men ändå så otroligt kort. Veterinären kom och strax efter de som skulle ta hand om dig dit jag inte kunde hjälpa dig. Nålen sattes, du togs från stallgången.. för sista gången. Allt va tyst. Jag kan inte minnas om jag hörde fågelkvitterjust då. Vi gick ihop till platsen jag valt. Ställde oss som de gånger jag skulle släppa ut dig i hagen igen. pussade din mule och kände din doft hela vägen in i min själ. Min älskade häst. Sista gången för allt. Sista gången som du och jag. Du fick de morötter jag hade kvar i handen, gav veterinären ok att jag var redo.... Du tittade ut mot hagen, med spetsade öron, dit de andra hästarna gått en stund tidigare. En sista puss på din varma mule. "Tack för allt!" hör jag mig själv säga högt. Veterinären var klar och tog ett steg mot mig för att ta emot dig i ditt fall då jag inte skulle klara det i stunden. Ett sista andetag följd av en djup suck............ Jag kunde inte fånga dig den här gången. Förlåt mig Mayanero! Jag lämnade inte din sida i din sista stund! Såg in i dina ögon, såg din sista blinkning, kände luften passera den sista gången. Du är borta.. Borta.. Jag saknar dig!
Tack för allt Mayanero! Du är förevigt saknad men aldrig glömd! Min älskade häst! Jag vet att vi ses igen. Vila i frid!
Hej på er! Då är jag här igen.. ?
Mycket som hänt sen sist såklart.. Senaste inlägget va en uppdatering om vad som hänt men denna gång tänker jag faktiskt inte försöka göra det för jag kommer inte ihåg allt.. Mitt liv de senaste åren har varit minst sagt röriga.. Nu har det kommit till en punkt igen där jag glömmer saker... Dags att ta ett steg tillbaka så därför tänker jag bara ge en snabb återblick på vad som hänt.
Maya, min älskade Maya, står nu i ett stall mycket närmare stan och där jag bor! Hittade en annons på en av alla fb sidor som finns nu och med stöttning av två fantastiskt vänner vågade jag ringa samt åka å kolla. Efter det har jag haft stöttning av fler och vågade ta beslutet om flytt! Så i slutet av mars flyttade hon närmare mig ? Det tog två försök och hjälp än tjejen jag hade maya hos då innan vi kom iväg. Första försöket blev inte bra alls.. Isig väg ner till stallet gjorde att vi fick parkera bil å släp på den större vägen som ansluter ner till gården. Där började alla fel.. Maya vägrade gå på och summa summarum så gick hon inte på.. Men gång två gick det ?
Nu står hon i nya stallet på box. Flyttade henne i första skede till deras lösdrift men hon fick en överansträngning i vänster knä och lårmuskel så hon fick gå in på box och få en liten hage med bara en kompis att gå i ett tag. Inte den start man önskar sig när man flyttar men så kan det gå..
Maytrix.. lille Maytrix är svårt att säga nu för han växer på sig ? Han är kvar "där borta" ett tag till. Sitter och funderar på hur jag ska göra med honom.. Vill gärna kunna flytta honom närmare också. Först måste han kastreras om det ska gå men det är min tanke att han ska bli. ? Stackarn ?
Sådant är läget. Vill försöka vara mer aktiv här då jag saknar att sitta å skriva men det är inte så lätt nu när jag har barn å få till allt jag vill ??
Tack och på återseende! =)
Men det är väldigt spontant och det var ju väldigt länge sen jag var här inne.. Var tom osäker på om bloggen fanns kvar..
Så.. Vad har hänt sen sist? Ojoj.. Hur ska jag komma ihåg allt..
Vi var på fölbedömning med Maya och Maytrix. Det gick över förväntan vill jag minnas. Inga toppenpoäng men som vi trodde =) Domaren såg fram emot att se mer av Maytrix så jag är nöjd <3 Det roligaste var att Maya fick så fina lovord av henne! Min finaste stjärna <3 Mina finaste stjärnor <3
Efter det blev det flytt till betet och kompisar för Maytrix. Det var spännande.. Han fick lekkamrater och Maya fick sällskap <3 Det blev super bra för dom. De är kvar där än då Maytrix behöver få ha sina jämngammla killar ett tag till. Maya fck lov att vara kvar där med så jag har dom på samma ställe.
Maytrix blev under hösten -16 chippad och fick en trälig infektioin med hög feber, inflammation i halsen och två enorma varbölder :( Det var ingen rolig tid då det krävdes att jag åkte dit varje dag i närmare en månads tid.. Ovanpå det jobbade jag natt och trivdes inte riktigt eller snarare inte alls.. Jag vet inte för en sekund vad jag skulle gjort utan Malin!! Min älskade, finaste Malin.. Som hon kämpat med mig under den tiden Maytrix va dålig.. Du vackraste vän, jag är dig evigt tacksam!! <3 <3 Som tur var fick vi ordning på detta och han blev bra i haslsen.
De går och har det bra just nu. Har tyvärr alldeles för svårt att ta mig ut själv nu då jag är hemma på mammaledigt med min vackraste skapelse Nova <3 Så Malin är återigen den fantastiska människa som hjälper mig komma ut till dom emellanåt <3 Tjejen som jag har dom sående hos ser ju till dom och jag har kontakt med henne så jag vet att de har det bra. Får se huruvida det kan bli lite lättare för mig att åka ut när dottern är lite större. Planen är att flytta in dom lite närmare linköping när möjligheten finns. Det blir när det blir, de har det bra där de är =)
Detta va lite ifrån mig.. Kortare än kortast sammanafattning men mäktar inte med mer just för stunden. Hade skriv behov så ja detta är vaddet blev av det.. Halvdant direkt från hjärnan det fingrarna behagar skriva.. haha .. fantastiskt.. Nåja. Thats life =)
Tack och på återseende! ;)
Har tagit sin början <3 Den lille vildingen e född! Äntligen =D Väntan blev lång... Hela 350 dagar låg den lille i magen å gottade sig <3 Vissa vet redan och dessa vet även att detta inlägg är ett par dagar sent men det är troligen inte alla som vet om det och detta är ju som sagt en liten dagbok för mig.. Dagbok å dagbok.. Ni fattar! =)
Just för tillfället jobbar jag natt (dock självklart inte i skrivandets stund!!) vilket innebär 7 jobbnätter i sträck och sedan 7 ledigt. Ganska skönt men även krävande! Jag har haft full koll på Maya ett bra tag och allt har verkat relativt lugn till natten mellan söndagoch måndag då hon var lite oroligare än vanligt.. Fann ingen direkt ro mer än korta stunder, vandrade mkt och såg medtagen ut. Jag fick bara en sådan känsla av att något var på gång så jag skrev och frågade en av de som släpper ut om hon kunde kolla Mayas stauts vid morgonfodringen. Min känsla visade sig stämma..! Maya hade fyllt ut båda juvren relativt mkt, den ena har hela tiden varit större än den andra och så även nu men denna måndagsmorgon så hade hon mjölk som vid lätt tryck sipprade ut och det bildades även såkallade vaxproppar. Spänningen steg radikalt! Föl på ingång tänkte vi båda och jag blev genast nojjig att hon skulle föla medan jag sov och att jag skulle missa det....Var flera ggr nära att åka ut direkt men tillslut la jag mig och sov. Inget direkt hände resten av måndagen.. Jag såg ju själv när jag var ute att det hade hänt en hel del och att hon troligen inte hade så långt kvar innan fölning. Det sög liite grann att veta att jag skulle åka å jobba kommande natt och en till.. Men men .. Man måste ju jobba å sköta sig!
Jag hade stenkoll på Maya hela tiden när jag stämplad in på jobbet! Vågade knappt släppa henne med blicken.. Jag jobbade iaf på och kollade om vartannat och strax innan tolvslaget började hon bli VÄLDIGT orolig.. Gick runt å skrapade på ställen i boxen hon inte brukar.. ställde sig å tryckte en stund med rumpan mot väggen å huvudet lågt, vanka av och ann.. Vid ett tillfälle tittade jag i kameran å för blotta ögat såg det ut som hon kissade men något i mig sa att det inte såg ut riktigt som kiss.. Hon betedde sig fortfarande lustigt.. Jag jobbade på och hjälpte kunder och tittade till i kameran igen och nu låg hon ner. NÅGOT, bara en liten känsla i mig pirrade till och jag tog några extra ögonblick att bara studera henne där hon låg.. Hon låg stilla, andades vad jag tyckte ganska tungt och tittade sig mot magen. Precis i det ögonblicket jag hinner tänka "är det på gång" vinklar hon sig lite och krystar till..! Fostervatten sipprade ut = förlossning på gång! Jag lovar att min puls sköt i taket på millisekunder! Nu fick jag vara snabb.. Börja spela in skärmen på telfonen, ta fram min skrivna telefonlista på människor i stallet som lovat att vara behjälpliga och ringa dom! Jag stod med ren panik/glädje/frustration på jobbet runt halv 1 på natten och kunde inget göra.. Inte slänga mig i bilen och åka till henne... INGET.. Jag kunde bara förlita mig på att hon skulle klara det och att de personer jag hade att ringa skulle svara och hinna till henne innan det var något som gick fel..! Jag tittade noga på telefonen samtidigt som jag ringde. Maya va så duktig! Hon skötte hela förlossningen själv! Jag stod och såg de små framhovarna sticka ut, helt vita. Därefter kom en liten mule som också var helt vit! Jag var i extas. Att jag iaf hade turen att kunna se det live! Det fortskred helt utan ovanliga hinder. Det syntes att det var en ganska stor liten rackare så hon fick kämpa å verkligen ta i! Tillslut va den född! Maya var helt slut och låg och pustade ut samtidigt som den lille genast började försöka resa på huvudet. Födseln var klar kl; 00:50 den 24/5-16! Än hade inte min hjälp hunnit till stallet! Maya var ganska snabbt uppe på benen igen efter att ha pustat och försökt sträcka på sig för att lukta på varelsen hon fött fram! När hon reste sig fick bakbenen och hovarna se världen och till min förtjusning var även bakbenen vita!! Vitt på alla fyra benen var ju helt galet å så mkt vitt på huvudet! Den lille såg så galet fin ut!! Från denna punkt flöt det på ganska bra under de följande timmarna. Den lille hade lite svårt att stå så det blev lite flaskmatning för att ge den råmjölken och förhoppningsvis få den att piggna på sig och försöka komma upp själv. Efter ett tag var den uppe på benen och de kunde kika vad det var för kön för de tidigare kikarna blev de inte riktigt säkra på vad det var.. Det visadesig vara en liten hingst! <3 Å gud så söt han var!! Helt galet! Jag fick fram till jag slutade nöja mig med bilder och film som mina kära vänner därifrån kunde skicka till mig. Jag dog sötdöden av varenda bild jag fick!! =D Tänk att jag fick äran till att ha en så fin liten varelse som min <3 Ja behöver inte förklara för ingående över hur LÅÅÅÅNGA de kvarvarande timmarna på jobbet kändes som?? De gick ganska fort ;) Fick arbeta på snabbt och då gick tiden! Direkt efter jobbet skulle jag självklart åka till stallet och hälsa på honom å Maya <3 Mina älskade hästar <3 <3
Jag är något enormt tacksam över att det till idag har gått så pass bra som det gjort! Jag hoppas över allt annat att det får fortsätta såhär! <3 Vad vi har pysslat med efter födseln får komma imorgon (senare idag) för nu ska jag snart upp igen för att fodra hästarna å släppa ut dom. NU kommer det en bildbomb =D <3
Tack och på återseende! =D
2 minuter gammal och Mayas första kik på honom <3
Hur söt är man inte <3 <3
Lillprinsen å jag <3
Napptime för båda <3
Ja idag (eller nu när jag skriver detta så är det ju igår) så var jag hästvakt till Disa och Konvalj åt Malin då hon var i Göteborg med sin klass. Det blev som vanligt inte som jag tänkte mig men dagen blev väldigt skön ändå! Jag skulle fixa lite hemma innan jag skulle åka först till Maya å fixa klart med henne sedan åka å fixa Disa och Konvalj och hinna träffa Frida sedan tillbaka till Maya och även där träffa Michaela, men det sista uteblev..
Jag kom till Maya runt 15, fixade allt å gick upp med lunchpåse inför imorgon till hagen. Myste lite och kollade hennes juver och kände över henne lite. Mitt i detta kom det världens hagelskur å vind utan dess like!! Maya var INTE imponerad å inte heller Mayas hagkomis var så glad åt det... Blev en liten stund med kaos där jag fick fokusera på att inte hamna ivägen för någon av dom.. Det gick bra å jag kom ur hagen hel! När jag gick mot bilen fick jag bara en stark känsla att jag ville vara kvar till insläppet för att kunna hjälpa till och framförallt ta in min egen häst.. Jag litar på folket i stallet på så sätt men när de blev så galna i hagen ville jag vara där ifall... ifall något skulle gå snett.. kontrollfreak check!! men jag hann sätta mig i bilen och åka en bit innan jag faktiskt vände och åkte tillbaka. Det kändes skönt efter när jag kunde vara till hjälp och Maya va såå lugn att ta in! Gick med långt grimskaft nästan hela vägen in i boxen. Älskade lilla häst <3
Men detta inlägg skulle ju handla lite mer om Disa å konvalj.... De va så söta de små liven :) Framförallt Disa <3 Hon såg verkligen glad ut över att se mig! Brydde sig knappt om höt i boxen utan hon ville komma ut å gosa å få hitta på något kul. Tur för henne så provade vi lite tömkörning. Hon var jätte duktig! :) Hon var super duktig redan inne i stallet. Hon stod som ett ljus i stallgången medan jag mockade, stod snällt å fint medan jag borstade henne och jag fick tom tränsa henne utan en enda protest!! Inte en enda protest!! Det har nog inte hänt tidigare!! Jag var helt förvånadmen samtidigt så glad för att hon börjar acceptera saker och ting mer och mer. Duktig lite häst <3 Tömkörningen då.. den gick med bra. Hon var inte jätte villig till att arbeta på banan så tror hon skulle kunna vara ganska rolig att tömköra ut i skogen, Hon var iaf jätte duktig! Bjöd till trav i vänster varv men tröttnade sedan på att bara skritta runt så hon ville inte mer. jag avslutade när hon gick fram ordentligt i en frist skritt och så fick det räcka :) Duktig snutta <3
Sedan va det Konvaljs tur och henne tömkörde jag med. Hon var också duktig i stallet men det e hon alltid den lilla sötnosen =) På banan ville hon inte riktigt lyssna eller valde att missförstå mig ett par ggr så det blev ett par snygga skänkelvikningar i båda varv, dock oplanerade ;) men när jag mjuknade och ändrade lite på mig så gick hon fint igen =) Var lite stel men blev tillräckligt mjuk i slutet =) Hon e så rolig att arbeta med för hon vill verkligen göra rätt och bara den som hanterar henne vill lyssna så går det väldigt bra att lära henne nytt =) Samma sak med Disa och egentligen alla hästar! Utan ödmjukhet mot hästen blir det inget bra......
Så fruktansvärt snygg i blått ;)
Nu när jag ligger å skriver detta har jag kameran uppe och kikar på Maya =) Vid midnatt va hon trött för då låg hon och sov. :) Vid ett tillfälle vippade hon på sidan från det liggande läget på mage. Älskade vännen! <3 Det e tungt nu men inte långt kvar! Längtar <3
Hoppas snart kunna uppdatera med mer än magbilder å övervakningskamera bilder.. Vi får se vilken dag det blir =) Tack och på återseende! =)
Med världens bästa häst! ? Idag har Maya varit min på papperet i ett år och jag kunde inte vara lyckligare! Min älskade häst! Nu och för alltid
Å vilken tålmodig häst maya e!
Ha en riktigt bra dag nu allihop! =)
Fått upp övervakningskameran i Mayas box! Tog mig bara (!) fyra dagar.. FYRA... Ja heja dagens teknik å mina tekniska färdigheter!! :( Men nu jäklar sitter den där så nu kan jag kika på lilla heesten var jag än är :D Skönt!! Nu ska jag inte börja vaka än men känns så skönt att kunna kolla hur det ser ut innan jag ska sova, å kunna kolla hur det ser ut när jag jobbar. Skönt, skönt :D
Lilla Maya hon e så go. Jag älskar henne bara mer och mer! Det är min själsfrände på riktigt!
På återseende =)
Första besöket på kliniken med Maya.. Tänk vad tiden går.. Jag har fortfarande problem vissa dagar att acceptera vad som skedde men det känns mer okey nu än det gjorde då. Ett år... Helt sjukt.. :/
Idag fick hon större box min fina tjej :) Hennes reaktion på det var att helt plötsligt fanns det ingen vägg att vända vid utan det gick att fortsätta gå.. Lite drakblås blev det å så gick hon ett par varv å utforska :) Hon blev väldigt glad för det extra utrymmet :) Fina tjejen. Hon fick även nya fötter idag så nu e hon fin igen :) Hon var inte så farligt lång enligt hovis speciellt inte med tanke på att hon missat en omgång x) Ups.... Både jag och hovis missade att det var så länge sen :( Tur hon inte var så lång ;)
Det närmar sig! Längtar galet! Har jag sagt det? ;)
..något skrevs här :/ Vad händer med all tid?? Hjälp! Mycket har hänt och inte hänt sen jag skrev senast.
Det som har hänt..! Är en växande bebis å hör å häpna så är det snart dags! Helt sjukt!! Det som var så lååångt bort är snart här! Tänka sig. Helt sjukt och så otroligt häftigt! :) Maya e riktigt rund å go nu men hon visar tydligt att det e tungt.. Börjar se fler å fler tecken på att det är på gång. Igår trodde jag tom hon hade lite svag aning av förvärkar.. Men det får gärna dröja lite till...! Hon är ju ändå beräknad i början på maj.. Men tänk vad fort tiden gått! Häftigt ändå :)
Ville egentligen bara sticka in ett inlägg för mig själv att försöka få ändan ur vagnen å ta tag i livet igen. Varit på tok för deppig på sistone meen jag börjar se ett ljus i tunneln och vill kämpa mig tillbaka till en plats där jag får ro och kan njuta av de små sakerna igen! De slå sakerna har varit alldeles för små och de stora alldeles föör stora.. Ja ni fattar.. Bra har jag inte mått men kämpat på för det, de har jag gjort! De som säger något annat kan gärna prova å leva mitt liv de månader som varit med allt vad det inneburit innan jag blir dömd ;)
Avslutar på det positiva igen å det e att jag längtar galet efter fölisen :) Namn har jag ingen aning om.. Svårt att komma på något som påminner om både Mayanero och Diero Lux N.. ^^
Skickar med några bilder på det som varit så får ni en liten inblick :)
Tack å på återseende! =)
Jag skrev på ett litet papper och Maya blev min! 7 månader!!! Idag.. Jag tror inte jag förstod det själv när jag insåg det. Haha ja det lät ju bra *host* ... Men känslan jag hade när jag skrev på det där lilla pappret består än idag. Tänk att den lilla lortgrisen med man å svans som svinto kunde göra ett så stort intryck på mig. Min häst. Min alldeles egna, första å alldeles speciella häst. Helt ofattbart. Jag är en sådan vansinnigt lyckosam tjej egentligen!
Min häst, för alltid och evigt
Ja som rubriken lyder har jag gjort ett val idag. Innebär ingen jätte förändring men viss skillnad kommer det bli.. Jag börjar från början.
Veterinären var ute idag för koll av en halt häst, en id kontroll och två vaccinationer en av dem va Maya =) Abortvisur vaccination nr 1 var det dags för, tänk att det redan gått 5 månader in i dräktigheten... Känns fortfarande som det var i förrgår vi va på kliniken för sista gången och det känns som det var igår jag fick beskedet om att Maya hade tagit sig på första semin. Helt sjukt vad fort tiden går.. Jag pepprade veterinären med lite frågor och nämnde att hon är utdömd på vilka grunder och hon svarade något i stil med "rid på och känn efter" Inte riktigt de orden men stil med.. Jag har under en period varit inne på att smått, smått sätta igång Maya. Tolka mig rätt!! Sätta igång henne tillräckligt för att hon ska må bra och få en lättare förlossning. Nu har hon nackdelarna, de uppenbara och så vill jag inte gå för hårt fram så därför sätta igång nu och det långsamt medan det fortfarande finns tid. =) Så Maya ska få komma igång några dagar i veckan med promenader, longering/tömkörning och någon skrittlunk med mig på i skogen. Allt efter hur hon tar det och vad hon tycker känns bra! =)
Så kort och gott så kommer det bli lite fler inlägg här nu när vi börjar arbeta lite mer för att få up hennes kondis lite =)
I söndags släppte jag henne på banan när Malin var med i stallet =) Hon visade sig på sin absolut bästa sida..
Hon är bra vacker min älskad galenpanna <3
Det får bli lugnt för henne i början nu framförallt med tanke på vaccinet då hon kunde bli riktigt stel i halsen av det.. Får se hur det utvecklar sig..
Nu vet ni läget =)
Tack och på återseende! =)
Ja tiden den tickar på som vanligt.. dock lite för fort ibland!
Maya och jag har flyttat till ett nytt stall där vi trivs jätte bra! Vi har så mycket skogsvägar att utforska att det är galet, ett stort och ljust ridhus med fibersand... Det känns kort och gott bra!
idag när jag var i stallet var jag som vanligt trött, stressad efter jobbet. Blir ju stressad av pressen att hinna ut innan klockan blir för mycket.. När jag kom in i stallet stod Maya och tittade ut genom luckan i dörren och hälsade på mig. Jag ställde mig vid henne å kliade henne lite längs med mankammen och hon njöt. Hon kände nog att jag inte var så glad just då för hon stod snällt kvar vid min sida och lät mig lägga min panna mot hennes kind. I vanliga fall tar hon tillbaka huvudet in i boxen om man för henne vid huvudet och det efter att hon slagit i ganska hårt vid ett tillfälle. Men idag stod hon kvar Lilla Mayanero
För senast jag skrev var visst i slutet av april... Jag kommer lite snabbt gå igenom vad som hänt då det är ALLDELES för mkt för mig att minnas allt i detalj nu :( Då var läget om jag inte minns fel lite osäkert men vi hade fått en diagnos på varför Maya va halt. Besöket på kliniken gick över förväntan då Maya skötte sig bra. Efter det besöket var det några veckor av lugn träning som gällde med henne innan nästa besök.
Besök nr 2 då.. ja det gick ungefär som det första dock så passade jag på att kolla Mayas tänder och de såg fina ut, något vassa men inte alls så farligt! Det var lite bättre med inflammationerna men det var fortfarande inte bra så det blev en vända till med antiinflamatoriskt och samma tränings schema som tidigare. Jag kan inte annat än säga att jag började tappa hoppet lite men veterinären var så otroligt bra och tog sådan tid med oss att det ändå inte kändes helt hopplöst!
Besök nr 3 blev efter tror det var 3 veckor ganska exakt.. Jag mådde inte alls bra och hade onda aningar vilket jag hade haft ganska länge. Jag hade inte skött tränings schemat lika bra som jag borde och när jag gjorde det jag fick så kändes det inget bra.. Det var något som störde mig i Mayas rörelser när jag såg henne från marken och det kändes ännu värre när jag red henne.. Jag vet inte hur många av mina fina vänner jag teroriserade med filmer och frågor under denna perioden.. :( Jag är dem EVIGT tacksam <3
Besöket iaf.. Det började som de tidigare med lite lugnande, mössa på och sedan böjprov med longering och på rakt spår. Det var ungefär samma status även denna gången och veterinären tyckte vi kunde försöka en sista gång med antiinflammatoriskt men jag hade sedan länge börjat fundera på att röntga Maya om det inte hade blivit någon större skillnad. Efter en liten pratstund så blev det röntgen av de tre lederna. Maya fick en massa lugnande så det var knappt hon kunde stå på benen än mindre gå in till röntgen men det gick på riktigt stapplga ben!! Det blev totalt 6 plåtar, 2 på varje led. Maya skötte det bra och Julia och jag fick ha på oss jätte söta dresser mot strålningen för vi fick vara med där inne å hålla hästen/plåtarna. Denna gången var även Malin med till kliniken men hon är för ung än för att vara med inne på röntgen så hon fick vänta utanför under tiden. Iaf.. vi röntgade och så fick Maya stå i en lånebox under tiden veterinären kollade på plåtarna. De minutrarna kändes inte så hemska men jag hade ett sådant lugn i kroppen som jag lärt känna inte bådar gott.. Jag försökte så gott det gick att skaka bort den känslan men när veterinären kom ut och sa att vi kunde komma och titta på bilderna så skulle hon förklara lite så kände jag att den känslan var befogad.. Bilderna visade förändringar i vänster bakknä och i hovleden fram. = broskbildning å Maya blev med detta utdömd. Utdömd.. Min vackra, fina, underbara varelse och älskade vän..
Vi fick aldrig visa våran fulla potential tillsammans.. Vi hade så mycket mer att ge! Nu vågar jag inte ens sitta på dig för jag är rädd att du inte ska hålla! Jag vet att du inte kommer hålla.. Å jag klandrar mig själv såå så mycket för att du gick sönder
Egentligen vill jag inte fortsätta skriva men jag har ju också något roligt att berätta mitt i allt detta. När Mayas och min resa tog slut började en annan där faktiskt Maya är 100% delaktig! Vi ska få föl <3 En sak leder ofta till en annan och i vårat fall så blev det så att mina önskningar om att ta ett föl på Maya blir verklighet. Hoppas jag! Allt gick väldigt fort och som jag tidigare skrev har det hänt så mkt att jag inte kommer ihåg allt.. Men för två veckor sedan så var vi på ultraljud nr.3 (dygn 42) och Maya var dräktig! <3 Jag hoppas och tror av hela mitt hjärta att hon fortfarande är det!
Håll utkik efter fler inlägg och håll tummarna åt oss!
Lilla pyret på bild här 42 dygn <3
Tack och på återseende!
Fick en stunds andrum med min älskade Maya nu ikväll Bara hon och jag i solnedgången. Hon fick tillfälle att lugnt beta bredvid mig och jag kunde fokusera på att andas. Precis vad jag behövde efter dagen.. Inte varit mig själv idag utan varit lättirriterad, stressad, frustrerad och ganska ledsen. Så att få komma ut i den ljumna luften å titta på solnedgången och samtidigt höra Mayas metodiska tuggande var ro för själen! Precis vad jag behövde för att slappna av och hitta min inre frid igen!
Den som håller på med hästar förstår vad jag menar om inte så har ni missat något otroligt!
Maya är numera min på riktigt :D Jag skrev papper på henne idag så nu är hon min, bara min!
Tack och på återseende! =)
Gick mycket bättre än väntat! Som jag skrev så klev Maya in i transporten utan större problem. Tittade lite och blev lite fundersam men följde med mig in på första försöket. Hon är bara så bra fina Maya! <3
Resan till Norrköping gick jätte bra. Maya e jätte lugn i transporten så det var ingen fara alls. När vi anlände till Norrköping fick jag gå in och anmäla vår ankomst och fylla i lite papper sedan fick jag lasta av Maya. Vi var ca 30 min tidiga så Julia och jag hann att äta lite av matsäcken vi hade med oss. Det behövdes då vi anlände till stallet hemma vid 06:30 och var i Norrköpng vid 09:30 ca.. Tiden jag fått var kl 10. Vi hann äta lite och kl 10 kom veterinären och presenterade sig. Vi pratade lite och hon frågade allmäna frågor om Maya och hur det kom sig att hon var halt. Jag har hela tiden kopplat det till en sårskada på insidan vänster has för det var då allt började. Efter vårat lilla samtal gick vi ut till Maya och vi skulle börja med longering och börjprov men först så palperade hon Maya och tyckte hon var mycket fin. Kände över rygg och ben och hittade inget fel på det viset snararetvärt om så tyckte hon Maya var jätte fin och väldigt ren i benen för att vara 18 år! Kändes såå skönt att höra :) Varje ny person som jobbade på kliniken så sa "min" vet till dem om de sett en så fin travare i den åldern. Stolt som en tupp blev jag för att säga det milt! :D Efter en stunds försök med longering och böjprov en MYCKET smidig Maya tyckte veterinären att vi skulle ge henne lite lugnande för hon var frisk som en nötkärna när hon va så till sig.. Vi tog oss in på kliniken och Maya fick lugnande och en jätte söt mössa... Julia tyckte hon liknade en mus vilket jag håller med om ;)
Det syns nästan på bilden att hon e lite påverkad ;) Så lugn har jag ALDRIG sett henne men ja.. det har ju sin förklaring ;)
När det lugnande hade gjort verkan gjorde vi återigen longering och böjprov. Denna gången syntes det något....Men det var litet och diffust precis som hemma. Veterinären tyckte det satt mest i vänster bak och gissade på knät. In på kliniken igen för att lokalbedöva vänster bakknä. Maya fick lite mer lugnande, de rakade knät och tvättad det och lade sedan lokalbedövade och hade samtidigt liten dos kortison i så de slapp sticka henne igen för att ge det. Vi fick vänta 30 min för att bedövningen skulle ge verkan. Maya fick gå in i låneboxen igen och Julia å jag tog kaffe/the i solen och tittade på de andra hästarna. Efter ca 20 min så började Maya bli otålig igen och vi förstod att det lugnande började släppa. Hon sprakade i boxdörren så som hon brukar göra och levde lite rövare ;) Men det var strax därefter vår tur igen så vi gjorde återigen longering och då var hältan i vänster bak borta men då var hon halt höger fram och visade lite på höger bak. Veterinären kände över benet och tyckte hon kände skillnad på hovleden. In på kliniken igen och där kände hon lite mer noga och då kändes det tydligt att hon var "svampig" i hovlden. Så det blev rakning av hovleden mer lugnande samt brems och sedan la de lokalbedövning i hovleden. Den bedövningen fick verka i ca 10 min och sedan gjorde vi longeringsprov igen. Sagt och gjort var hältan även där borta! Då syntes höger bak lite mer igen. In på kliniken för att raka, tvätta och lokalbedöva på samma vis som de två tidigare gångerna även på det knät. Så Maya blev rakad på tre ställen totalt och fick ett jätte sött bandage på hovleden för det blödde lite av sticket..
Efter att det andra knät hade blivit bedövat så var vi klara för att lasta. Men vi valde att vänta lite och gå runt med Maya en stund då hon innan sista bedövningen fick mer lugnande då hon började bete sig igen men det visade sig vara av kissnödighet som hon blev jobbig. Hon var så kissnödig att hon inte kunde hålla sig utan kissade i rummet vi stod i för att få bedövningarna. Det var som omhon inte kissat på ett dygn.. Lilla Maya.. Tyckte så synd om henne. Vi fick då reda på att det lugnande medlet är vätskedrivande så det va inte ovanligt. Med tanke på att hon fick extra lugnande så promenerade jag en stund innan veterinären kom ut och förklarade vad som var Mayas problem var. Hovledsinflammation höger fram och inflammation i båda bakknäna. Jag fick en träningsplan och lite tips innan vi gick för att linda Mayas ben och lasta henne. På stallplan kissade hon igen och mycket även den gången. Vätskedrivande JAVISST!!! Lastningen gick super bra!! Hon klev på direkt utan problem och denna gången hade vi lina bakom när hon gick på men den släppte Julia för att få till mellanväggen och få fast bommen så Maya stod LÖS och hade inte en tanke på att backa. Blev så paff av det men oj vad skönt det kändes!! :) Maya fick stå i transporten medan Julia och jag gick in för att betala för kalaset. Det visade sig att veterinären inte räknat ut allt så de skulle skicka en faktura och även skicka alla papper till mitt försäkringsbolag. Jag hoppas verkligen, verkligen de står för detta som de sagt till mig när jag ringde dem och dubbelkollade INNAN besöket! Det återstår att se helt enkelt.. Resan hem var lugn. Vi stannade till på McDonald's för att äta och tanka oh då passade Maya på att kissa ytterligare en gång. Denna gången ännu mer ordentligt!! Det rann låångt från transporten.. Lilla Maya :'( Men hon mådde bra ändå!
Väl hemma igen var hon trött och det var Julia och jag med! Vi fick fixa en sjukhage för det va typ kö till de två om fanns så vi fick fixa en ny kl 20:30 efter vårat stallmöte. Vi va klara att åka från stallet 21:00. En låång dag! 06:30-21:00.. Vi va trötta!!! Men skönt att dagen var över och att det ändå med facit i hand var ganska lindriga skador Maya har. Nu väntar sjukhage, antiinflamatoriska läkemedel och kontrollerade promenader fram till den 27/4 då vi ska på återbesök för att se så det är bra eller om något mer måste göras. Jag hoppas ju såklart att det e bra men vi får se.
Igår och idag så gick vi promenader på 15 min som jag skulle göra och det gick bra. Maya var idag super taggad och steppade nästan i stallgången när vi skulle gå ut. Vi började med att gå 5 min i ute paddocken mest för att jag skulle få en känsla över hur pigg hon var. Det var inte så farligt så vi gick en liten bit längs med gärdet vid stallet. Det tyckte Maya va super skönt!! Spetsade öron och ett ordentligt kliv i steget! Skönt att se för då har hon inte jätte ont iaf! =) Imorgon ska jag förska hinna gå lite längre med henne =)
Så ser vårat schema ut för tillfället. Lugna promenader 30minx2 om det går annars så går det bra med 30 min och så ska vi göra en "övning" som ska verka som sjukgymnastik. Backa 15-20 meter och sedan låte henne gå runt mig på en liten volt i två varv åt varje håll. Det går jätte bra att göra och Maya verkar positiv till det lilla vi gör =) Imorgon får hon gå i den lilla sjukhagen igen och sedan så ska hon få gå ut på lite större men på en kontrollerad yta =) Hoppas det blir bra. Vill mitt hjärta det absolut bästa! <3
Det händer en massa andra roliga saker som jag kommer avslöja först när de gått i lås men det handlar om något jag velat sedan start med Maya =) Men det kommer jag skriva först när det inträffat ;)
Nu ska jag sova!
Tack och på återseende! =)
För en koll av Maya då hon varit halt och ofräsch i en månad :(
Hon gick på transporten utan problem så får ska säga att hon är svår lastad för hon visar motsatsen hela tiden! Duktiga tjejen
Mer kommer inget dagens gång!
Där jag fokuserar mer på det negativa än det positiva. Där jag ser hur alla runt mig lyckas och har drivet att vilja lyckas. Där allt bara känns jobbigt igen. Känner i många anseenden att jag haft fel upplägg och tyvärr så lägger jag ner det jag börjat på istället för att fortsätta hålla igång men ändra fokuset bara. Varför är det så svårt?
En period där jag känner att mina resurser inte räcker till. Där jag känner att mina kunskaper brister. Där jag inte vågar chansa. Där jag är livrädd för att misslyckas...... Jag är rädd att göra andra besvikna, arga, ledsna, tröttna på mig.. Jag är rädd för att skada mig igen, än värre att Maya skadar sig. Rädd att inte kunna fortsätta så är rädd att försöka. Rädd för konsekvenserna av mina egna misstag. Rädd för det ovana, det oväntade och det exalterande.. Rädd för allt men också för inget. Osäker, nedstämd, orolig, frustrerad, ledsen med föga tillit till mig själv.. Allt som skadar mig att tänka på tänker jag på. Negativ spiral, absolut.. Någon utväg ser jag inte nu..
Det skadar att tänka på men känslan av vårat fall spökar än. Hur ska jag våga lita på mig själv att vi kan klara det.. Att vi ska klara det. Just nu och ganska länge har jag tvivlat. Tvivlar än. Är livrädd att tappa kontrollen som jag gjorde då. Känna hur allt bara rasar samman.. Jag visade mig stark men ack vad fel det var. Jag skulle visat den rädsla jag kände. Hur hårt det tog på mig själv.. Hur dålig och misslyckad jag kände mig.. Jag skulle vågat erkänna mig slagen. För slagen det var jag! Ingen tillit till mig själv med en rädsla för ridningen. Känslan av att ha blivit rädd för den sak jag älskar så djupt. Som jag sedan liten velat utföra men inte kunde. Jag jämför mig själv med andra med mer erfarenhet, med dem som har kunskapen då de ridit längre. Att jämföra så är fel men det gör jag ändå. Egentligen finns det bara en väg och det är framåt och förbi all fasa och rädsla men jag är rädd att min rädlsa har satt sig lika mycket på Maya som jag känner mig. Jag är rädd att jag skadat vårat band med alla fel och konstiga beslut.. Saker jag känt i efterhand inte var några bra beslut ALLS.. Tänk om hon inte litar på mig. Tänk om hon är rädd för att lita på mig. Tänk om hon inte trivs med mig....... Vårat band känns så starkt men ändå så fruktansvärt skört. Jag vill inte vara utan henne en enda dag! Jag vill att hon ska lita på mig och jag vill lita på henne! Jag fattar inte varför det e så svårt för mig att släppa vurpan vi gjorde. Kanske för att det kom så plötsligt och jag känner att det tyvärr kan hända igen. Kanske är det något helt annat som egentligen inte har någon betydelse men som ligger och gräver i mig. Jag vill våga och jag önskar att jag gjorde det.. Kanske detta inte är rätt för mig.. Jag vet inte men just nu känns allt så fel. Det känns inte rätt bara. Självförtroendet är inte vidare bra just nu. I detta nu vet jag att detta inte är så bra att skriva rakt ut men jag orkar bara inte sitta med det inne längre. Jag vill bara att det ska lösa sig. Att allt mitt slit ska lösa sig... Jag vill vara driven och hitta tillbaka till orken och viljan. Glöden saknas just nu och då blir det inget bra. Orkar inte känna såhär mer!
Tack för mig!
