Att jag ens trodde på en förändring. Lurad! Igen... Av både I och J inom loppet av några dagar. Borde ha sett det komma. Trots ni a 40+ vara så naiv är ju fan rent löjligt. Dags att vakna upp och ta tag i livet igen.
Idag var det massor på jobbet, men skoj! Fick en överraskning av barnen när jag kom hem, dom hade bakat bullar. Å vilka bullar så goda! Men snart är det dags för sängen, hoppade över slumret på soffan...
Har precis målat naglarna. Dags för färg i det vintergrå, så nu lyser dom rätt
Då är helgen snart slut. Det går så fort! Gör iofs inte så mycket för jag vill jobba! Det är synd att det bara är ett vikariat. Men ångrar inte en sekund att jag sa upp mig från en fast tjänst å vågade ta steget... Ska inte redan nu oroa mig för framtiden, det tar jag efter sommaren. Är å andra sidan inte så orolig. Jobb fixar jag oavsett vart/vad det blir...
Har under lång tid inte haft nåt minne av drömmar. Men senaste veckorna har jag nattetid varit fullt sysselsatt med att drömma om att flytta, resor, cyklar ofta, eld, möten med människor... Vet inte hur jag ska tolka att jag helt plötsligt kommer ihåg mina drömmar. Men de har varit saknade...
Nytt jobb. Nya kollegor. Det finns en kille, som inte är min typ egentligen, men han attraherar mig. Tyvärr en player av stora mått, så det förvånar mig inte att jag fått ögonen på honom. Det brukar ju vara så, istället för det lugna å trygga så blir det tvärtom. Jag vet att han inte ser mig. Vet han ens vad jag heter? Vill inte veta... Vill just nu bara låtsas å åtrå på håll. För vem skulle vilja ha mig liksom... Trött, snart medelålders, överviktig, ensamstående tvåbarnsmamma?
Äh, skit samma.
Kom hem igår å det kändes skönt. Veckan ska ägnas åt ingenting. Sista veckan på semestern sen är det dags att kicka igång vardagen igen...
Tiden har som vanligt gått fort. Inte haft nåt att klaga på, förutom att det varit alldeles för kort semester. Nästa år får det bli 5 veckor! Har visserligen precis bokat in en långweekend i Europa med barnen i slutet av september å det ska bli mysigt.
Semestern ska avslutas i samma anda som den börjat. Med god mat å unnat oss det bästa. Dieter å träning får vänta helt enkelt. Har varken motivation eller lust just nu.
Det utlovade regn- och åskvädret uteblev inatt. Får hoppas det blir en urladdning idag så att det blir lite mindre klibbigt.
Inledde morgonen med att slänga in en maskin tvätt. Sen blir det stan en sväng. Det är väl då det kommer regna antar jag. Har lite ärenden å ska anamma det med lite färg på läpparna. Jag är så färglös å trist. Dags att pigga upp sig lite.
Dag 2 av en lång ledighet! Känns fortfarande lite overkligt att inte ställa klockan på kvällen. Sovmorgnar! Kaffe i lugn å ro. Nu längtar jag efter lite regn å åska som utlovats för sen ska jag jaga badgrejer!
Ibland funkar det inte alls. Så var det nu. Att hålla diet har inte funkat. Blir lätt övertalad av kidsen att köpa fika, ska bara ha nåt gott till fotbollen ikväll... Ursäkterna är många! Känner mig liten å ledsen just nu å kanske påverkar det också. Det är ju bara upp till mig att lyckas.
Dessutom måste jag lera efter en baddräkt/bikini/nåt annat att bada i. Åker ju på semester på torsdag. Less jag blir!!!! Usla karaktär å jäkla skitliv!!!
Nedräkning mot semester. Bara 4 dagar kvar. Ska bli skönt med ledighet å förhoppningsvis fortsatt fint väder. Innan jobbet idag var jag å handlade mat så jag ska klara mig bra idag. Tänkte träna ikväll. Springa några km. Får se hur det är med värmen senare. Eller så får det bli löpbandet.
Vikt: 92,7 kg.
Man ska ju inte ha bokat in en mini-AW med kollega när man ska ge sig på det här med viktminskning. Men det kan bara bli bättre! Kom dessutom hem precis å missade världens skyfall. Men lite läskigt var det att cykla i åskan hem. Nu blir det en kopp kaffe med grädde. Mums!
Första dagen i mitt nya liv. Eller omstart iaf. LCHF har fungerat för mig tidigare och sötsuget försvunnit efter ett tag. Men det är några jäkliga dagar innan det känns ok.
Vikt: 93,8 kg (hur gick det till?)
Målet är att träna 3 gånger i veckan samt att gå 10.000 steg varje dag.
Mot 80!!
Efter lång tids frånvaro känns det som att det är dags att göra sig hörd igen. Eller iaf ett försök att få lite på pränt om vardagen, jobb, träning (obefintlig) och vägen till nytt hälsosammare liv. Inser att efter 2016 ha varit nere på 80 kg och nu två år senare vara uppe i 94 kg så måste jag göra nåt drastiskt! En förändring. Ett vägskäl.
Så nu... Härmed kommer denna blogg fokusera på min resa till 80 kg. Eller kanske inte fokusera. Men göra det lite mer offentligt att jag ska gå ner i vikt så jag inte kan smyga undan med att äta det där som jag egentligen inte behöver äta.
I medgång å i motgång! Bered er på gnäll! Abstinens!
Tjejerna har fått sina rum målade å tapetserade. Tanken var att jag skulle bona golven i helgen så det verkligen blir fint. Vad händer? Efter en dag är det helt stökigt, disk å skräp överallt. Jag ger upp! Blev så besviken... Finns inte ord för hur jag känner å jag blev så ledsen! Ska aktivt leta efter en mindre lägenhet så dom får börja dela rum å få en billigare hyra. Jag orkar inte mer...
En dag som alla andra, varken bättre eller sämre. Men i ärlighetens namn så känns det väl lite extra tragiskt att vara singel en dag som denna... Men livet har sin gilla gång å går vidare. Som i ett ekorrhjul. Snart vardag igen å dagen läggs i högen bland alla andra.
Under min sjukskrivning så har jag bekantat mig med olika hemmafruar i diverse städer... Blir helt matt av hur deras liv ser ut å jag undrar om dom tror att alla lever sånt liv som dom lever, dessa intriger, bråk, skvaller, konspirationer... Förstår att flertalet inte arbetar för all deras tid går åt att snacka skit om andra. Har nog kommit på en lösning, dom borde jobba å ägna lite tid åt omvärldsbevakning... Samtidigt blir iaf jag ändå ganska nöjd med hur jag har det, skulle aldrig orka med sånt där spel.
Surplar på kaffet. Byter kanal.
Alltså... Ekonomin när man är sjukskriven är ju helt kass! Tjejerna fyllde år i november å jag lovade en helg i Sthlm. So far so good... Men nu ska jag boka hotell å inser att det kommer rusa iväg i kostnader så det är löjligt! Om vi ens får tag på nåt boende, kan inte göra nåt förrän utbetalning på onsdag å fredag åker vi... Knivigt? Minst sagt!
Dessutom har jag en tandläkarräkning på 4000:- att se fram emot. Som om det inte vore nog så är det jul... Kan man få hoppa över den? Julen alltså... Det borde vara glädjens tid. Men så är det inte...
Det kunde ha varit värre, det vet jag. Men fan...
Inte ens katten gör mig sällskap. Eller hunden... Å kidsen förbereder sig för att sova. Kanske borde jag göra samma sak?
Jag har raderat mina konton på de dejtingsajter jag varit registrerad på, eller iaf pausat för en tid framöver. Det ger ju ingenting alls... Tycker man har massor med kontakter, men det rinner ut i sanden. Antingen är man väl inte tillräckligt intressant. Har ju inga bilder tagna snett uppifrån å ner i klyftan. Inte heller nån där jag ligger på rygg i sängen/soffan å plutar med munnen... Bitter? Ja, det är jag nog. Lite iaf... Han som jag tyckte verkade intressant har det struligt å dessutom har han inte lagt till mig på kik som han sa att han skulle göra.
Så nu ska jag träffa folk old school style. På gymmet (tveksamt), på Ica (hmmm), på jobbet (är sjukskriven), på krogen (va?!?)... Eller vid närmare eftertanke så kanske jag ska fortsätta va singel ?
Jag har ju i perioder varit en flitig nätdejtare. Eller flitig är väl inte rätt benämning, men har träffat några stycken med samma slutresultat. Man vill bara ligga, att ens fundera på att ha en mer seriös relation (även om det sagts så från början) är inte att tänka på... Vad beror det då på?
- På mig? Eftersom jag tydligen bara attraherar karlar som vill ligga (ja, kolla film också innan ligget var ju ok tydligen)... Är jag så tråkig? Inget material för att visa vännerna, föräldrarna?
- Är det nätdejtingen som gör det? Att det där smörgåsbordet med tjejer gör killar rådvilla å hela tiden undrar om det finns nåt bättre? Att det finns ett utbud som gör att man inte vill binda sig vid en person?
- Är det traditionen? Att vi är inpräntade med att vi ska vara monogama? Viss forskning visar tydligen att vi människor inte är gjorde för att hålla oss till en, eller är det bara skrivet av nån som en ursäkt för att vara otrogen?
Nåja, nu är det ju så att det bara är vinklat ur mitt perspektiv. Och nej, jag drar inte alla över en kant. Jag vet också att det finns seriösa personer. Vet också att kvinnor kan vara lika sviniga som män, men det har jag ju ingen erfarenhet av.
