Nu är jag på plats och tänker faktiskt försöka ge mig på att blogga lite oftare.
Lusten att skriva är inte borta men jag skriver i helt andra sammanhang nu för tiden.
Jag kan berätta att livet inte ser lika dant ut nu som det gjorde 2015 i november.
Närmare bestämt den 9 november då jag vaknade med smärtor i ryggen som jag aldrig haft tidigare.
Väl på benen så visade det sig att jag var lite vinglig och jag fick vila mycket.
Mellan halv ett och halv fem samma dag blev jag förlamad i mina ben.
Min väninna släpade ut mig till sin bil och körde in mig till sjukhuset.
Det blev sjukhus och en lång vistelse där. Blev utskriven den 20 januari 2016.
Höger ben är klart mer drabbat än vänster och jag har tappat känseln i huden från kota 4-5 till fötterna.
Dermatom S1 och S2 var drabbat.
Vänster ben/fot funkar bra nu igen men det högra benet/foten är inte alltid så samarbetsvillig.
Det hade varit skönt att veta vad det här var för något men ingen vet.
Det kallas för idiopatisk myelit, man kan säga detsamma som "vi vet inte vad det är".
Eller, att myelit är ett samlingsnamn för inflammation i ryggmärgen.
Wikipedia skriver såhär om idiopatisk:
"Idiopatisk betyder att en viss sjukdom inte kan förklaras av olika orsaker, vilket dock inte innebär att det inte finns en förklaring.En sjukdom som klassificeras som idiopatisk kan vara ett resultat av okänd faktor."
Efter ett antal månader hemma så ringer neurologen mig och meddelar att de tror att jag kan ha haft en stroke.
Minsann, en stroke, det har ingen sagt tidigare. Ingen har tagit prover som liknar de som tas vid stroke mer än lumbalpunktion och jag hade inga problem med talet, eller att använda armar som vanligt.
Nu blev det jobbigt tyckte jag, ännu värre när neurologen sa att hon skrivit ut statiner och annat medicinjox som hon sa att jag är tvungen att ta annars dör du.
Jag vägrade ta dessa mediciner och vid varje besök på sjukhuset blir jag uppmanad att äta dessa tabletter.
Ok, då tänkte jag, en propp i ryggraden kan man ju få även om det är väldigt ovanligt. Kan det verkligen vara så?
Jag ställde tusen frågor och fick inga svar.....
Sen ett år tillbaka svullnar högerbenet och det är dålig fart i mina blodkärl, det hade till följd att det blev ännu mer angeläget för läkarna att ge mig tablettet.
Jag hade till och med en ordväxling med en av läkarna som fräste åt mig när jag sa att jag är hyfsat påläst om kolersterol och vill inte äta dessa tabletterna.
- Har du läst det på FB då eller slängde hon ur sig.
- Nej, sa jag. jag läser bl.a på pub.med (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/)
- Jag skall printa ut undersökningar till dig från pub.med så att du kan se att vi har rätt, sa doktorn.
Jag blir som en iller när det gäller att hitta orsaker och kan verkligen ligga på för att få svar, me det finns inga svar att få, jag inser nu efter drygt 3 år att ingen vet någonting.
Så vad gör jag?
Jag klarar mig själv ganska bra. Jag får köra bil. Har skaffat hundar igen. Kan gå korta sträckor med kryckor, avskyr rullatorn, sitter oftast i rullstol, kan stå hyfat stadig - men jag kan inte gå utan stöd. Eller kunde inte gå utan stöd alls för ett år sedan.
Träning är effektivt och tack vare möjligheten att få rehabveckor varje år så utvecklas mina möjligheter på ett bra sätt.
Idag kan jag hasa mig fram några steg. Det är väldigt vingligt. Balansen är liksom borta. Eftersom jag haft en sk. "cellaktivitet i ryggmärgen" som man inte vet vad det är heller så tror man att mina nerver har blivit "avbitna" och slutat funka. Det är inte så kul att tänka på.
Ibland kan de återläkas om inte myelinskidan är skadad.
Det som gör att jag tränar vidare är att jag trots denna dystra information sakta men säkert får viss känsel tillbaka.
I början gick det fortare men nu går det långsamt, viss förändring sker men är så subtil så att ibland märkar jag inte själv att det går åt rätt håll.
Tack för att du läst såhär långt!
Har du själv liknande erfarenheter med plötslig förlamning så hör gärna av dig.
Hörs snart igen!
Snöstjärna till dig!
Heléne
Sist jag skrev var i april 2015.
Det är över 2 år sedan.
Den senaste veckan har jag känt ett visst sug att skriva igen så nu blir det snart några nya inlägg.
Livet har liksom sprungit ikapp mig och numera är jag pensionär, sittandes i rullstol för det mesta.
Nya inlägg kommer att handla om de senaste 2 åren misstänker jag.
Behöver nog skriva av mig en del.
Vi hörs, i morgon blir det sol!
Men oj, jag har visst en blogg som bör tas omhand.
Ser ju att en och annan kollar om jag skriver något.
Hej på er!
Nu för tiden arbetar jag som lärare.
Det var några år sedan.
Det är ungefär som att cykla. Inte sjuttan har jag glömt precis.
Däremot har det hänt mycket på den tekniska fronten.
På min skola arbetar man med I-pads och starboards mm.
Både positivt och negativt.
Inte fan skriver eleverna så mycket och stor bokstav och punkt finns inte längre.
Det kan vara så att jag börjar bli för gammal.
Under alla år har det funnits barn/elever som av någon anledning tar sig fler friheter än andra.
Dom kan tex få för sig att man kan säga vad som helst till mig som lärare och till sina kompisar.
Idag fick jag ögonkontakt med en elev när jag kom in i klassrummet för att ha mitt ämne i klassen och fick en märklig kommentar som jag genast bemötte med fråga om vi hade något otalt med varandra?
Nä, sa eleven, jag är bara ironisk om du nu vet vad det är? Jodå det vet jag men varför är du det, vi har väl inget otalt med varandra eller?
Då fick jag en föreläsning om att jag minsann var ironisk och då kunde han vara det också.
Jag kan visst vara ironisk, det hade han rätt i, men han hade helt feltolkat ordet ironi.
En lektion kan se ut såhär.
Jag kommer in i klassrummet. Ingen bryr sig, alla pratar om ingenting och leker med sina I-pads.
Jag påkallar uppmärksamhet. Inget händer. Jag påkallar uppmärksamhet igen. Inget händer.
Då börjar jag namnge eleverna och talar om för dom att dom skall sätta sig på sina platser.
Jag har en planering som går ut på att vi skall börja på ett nytt kapitel i vår bok.
Va? Skall vi ha våra böcker, min är hemma, jag hittar inte min, min är borta, jag har aldrig fått någon bok osv.
Det tar minst 10 minuter att organisera bokinnehav och ta reda på varför deras böcker har försvunnit.
Alla säger att man kan använda "paddan" istället. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta.
Jag delar ut arbetsuppgifter och de flesta blir helt bekymrade.
Skall vi skriva på engelska? Skall vi skriva meningar?
Ja, mitt ämne är engelska - tyvärr.
Vad skall vi skylla på i detta läget?
Mina tråkiga lektioner, barnen har haft flera lärare, dom känner sig otrygga och vet inte vad jag vill, mina lektioner är inte tillräckligt intressanta, vi gör aldrig något roligt.......
Men för hela friden, hur orättvisa kan inte föräldrar vara, dom har oftast ingen aning om vad som händer och skulle dom komma på idén att säga att "det bara är att markera hur man vill ha det" så blir man ju anmäld!
De små gulliga, begåvade, fina barnen kan ju omöjligt vara orsak till att lektioner spårar ur, det måste ju vara fel på läraren, eller hur?
Visst, det blir tråkigt, det blir tradigt, det blir ointressant för det finns ALDRIG utrymme för något kul eftersom vissa klasser inte klarar det utan beter sig som tokiga tossar.
Det går inte att ha Simon says, hangmen eller annat som de tycker är kul eftersom de alltid spårar ur av olika anledningar.
9 timmar i veckan har jag mer eller mindre ångest - jag talar till döva öron.
Märkligt nog, om jag nämner ordet betyg, ja, då händer det att en lektion eller två fungerar utmärkt.
Jag är inte ensam, det finns ett hav av lärare som har det exakt på samma sätt.
Det finns en meningslöshet inbäddad i det här.
Det finns också en omöjlighet i att kunna hjälpa elever med dyslexi eller andra svårigheter eftersom du inte kan vända ryggen till klassen för att engagera dig i de som har extra behov, det blir som om dom inte finns.
Vem är den skyldiga?
Är det läraren eller är det ouppfostrade elever, curlade till oigenkännlighet.
Varför blir man lärare?
Ny hemsida äntligen!
Den gamla tog liksom slut av någon anledning.
www.kurhomeopati.com heter den.
Välkomna in på sidan!
Med risk att hamna i dispyt med något troll så lägger jag ut min fb länk också.
https://www.facebook.com/CurenturDjurhomeopati
Troll är personer som bara måste tala om att vi som engagerar oss i alternativa behandlingsformer
är farliga, ljuger och skor oss på människors utsatthet.
Många av dessa troll är medlemmar i VOF.
Vof har sett det som sitt heliga krig att ge sig på allt som har med alternativmedicin och annat, som inte är
beprövat i vanlig medicinsk forskning eller inom andra områden, som kan påverka oss människor, så skriker de högt.
Besök deras hemsida om du är intresserad eller för all del, om du är skeptiker.
www.vof.se
Ett av voffarnas röda skynke är bl.a homeopati, men just nu är det antroposoferna som är högvilt.
Det är ju meningen att det skall fattas någon form av beslut när det gäller antroposofisk medicin.
EU vill att Sverige skall bestämma sig om hur dom vill ha det. Tidigare har Vidarkliniken fått dispans för att kunna driva sitt sjukhus.
Det värsta är att dom har en del representanter som inte själva verkar trovärdiga och för mig bottnar det i att dessa
personer verkar HATA allt som dom själva inte väljer att lära sig något om. Dessutom är de högutbildade läkare, forskare eller något annat som visar världen att det som de tycker eller har åsikter om är det enda rätta.
Deras sanningar hamnar på en mycket låg nivå och ibland har dom ett spåkbruk som gör att man häpnar.
Ibland funderar jag på om dom har proppar i öronen när de deltar i diskussioner på TV eller radio.
Det går bara inte att tala med dom. De vill gärna rajlera över alternativa metoder och är mer än lovligt otrevliga mot företrädare för alternativmedicin.
Särskilt är det några mantra de upprepar ständigt, i synnerhet när det gäller homeopati...det finns ingen forskning, det finns ingen forskning, det finns ingen forskning....
DET FINNS FORSKNING INOM HOMEOPAT bara så ni vet.
Tiddelipom, vi hörs
Fredag kväll. Kallt i huset. Glömde att ta in ved förut så jag får skylla mig själv.
Göteborg fick besök av mig idag igen.
Hjälpte min mamma en stund med sjukbesök.
Det är jobbigt för henne att åka till sjukhuset varje dag för att hälsa på sin livskamrat som
inte mår så bra.
Hundarna fick vara hemma själva i några timmar så jag passade på att fixa lite BARF-mat
och renben till dom innan jag åkte hem.
Nu har dom ätit sin goda BARF och tuggat var sitt ben och är givetvis ovänner om benen som finns.
Fick placera Picnic (griffon belge) på behörigt avstånd från Horacy, brabanconpojken som äger världen.
Åtminstone tror han att han är guds gåva till matte och är ett snille på att härja omkring i huset.
Ser med ett öga på en film på TV och skriver under tiden.
Planen var att arbeta med mina nya hemsidor. Det kan jag glömma... dom låter sig inte arbetas med.
Är inte klara än verkar det som...
Jaja, det kanske dom blir tills i nästa vecka eller så.
Den stora sidan kommer att heta www.kurhomeopati.com och den lilla sidan www.frekvensanalysnu.com
Förut hade jag tre olika sidor och det var för mycket att hålla koll på.
Det blev liksom inget av någon kan man säga.
Nu har jag mottagning härhemma och i Göteborg.
Jag har mitt lilla kattpensionat igång.
Jag arbetar med frekvensanalys.
Jag arbetar med djurhomeopati.
Jag vidarutbildar mig till humanhomeopat.
Hmmm, finns det något mer jag kan göra tro?
Det där med min vidareutbildning kanske någon kan hjälpa mig med.
Jag söker patienter för min utbildning.
Vi arbetar med patienter och har handledning av kvalificerade handledare.
Det innebär att jag inte kan fatta egna beslut utan att min handledare godkänt allt jag gör.
Vi tar betalt, men till en lägre kostnad än ett besök hos en homeopat med egen mottagning tar.
Det var allt för idag, nu blir det Shetlanddeckare, mums!
Vi hörs, lukta på en tulpan!
Nu har det blåst färdigt för den här gången!
Klarade mig fint från skador och hade inget elavbrott! Det är jag glad för.
Idag har det varit en sån där dag då energin försvann innan den ens kom.
Blåst, snöblandat regn och råkyla. Hur uppmuntrande kan det vara?
Fast det handlar väl mest om hur jag bestämmer mig för att känna just idag.
Försökte ta hundarna på promenad men de små liven tyckte inte om vädret och ville helst gå hem.
Akka däremot hade full fart ut i skogen som vanligt.
Här i huset har det flyttat in en griffon som heter Picnic.
Här är han!
Enda bild jag har lagt in på min nya dator :) än så länge.
Picnic flyttade hit i juli månad och är en riktig stjärna!
I december flyttade Horacy in här . Han är också en griffon.
En livsnjutare som föredrar att ligga under täcket där det är varmt.
Båda är supermysiga och älskar att ligga nära varandra och helst nära mig också.
Akka tycker att det är lagom kul, men hon leker med dom ibland. Då åker stolar och bord åt alla håll.
Ojämn fördelning av storlek på hundar skulle jag tro.
Muggarna ovan köpte jag till mig i julklapp till mig själv.
Jag tycker att dom är sååååååå fina och nu har jag problem med att bestämma om dom skall få vara
framme eller om jag skall plocka bort dom till nästa jul.
Vilket jäkla barnsligt problem egentligen, men faktiskt ett problem trots allt.
Nu har det i alla fall stått klart att jul och nyår är över och att mina hyacinter blommat ut och ljuset brunnit ner.
Placerade ett nytt blockljus i glaset och slängde hyacinterna i går.
Bara ett år kvar till nästa gång!
Lisa kom hem från LA igår. Oturligt nog landade planet på Kastrup lite för sent för att hon skulle hinna med sista tåget innan Öresundsbron stängde.
Hon var inte överlycklig när hon ringde och idag fick jag veta att tåget gick först kl. 03.40 Hur kul var det
månntro :)
Å andra sidan, hon har haft kul i 2 veckor så lite fnurr på livstråden står man nog ut med.
Må så gott, nu är det dags för en vaniljlatte!
En minut kvar på julafton!
Som vanligt gick allting väldigt fort. Vips är det ett år kvar till nästa gång.
Lite snö trillade ner när vi åkte från den stora staden. Snacka om tunnt lager.
Kunde få kommit lite mer eftersom det blir ljusare ute när snön finns där.
Kanske behöver jag inte vara orolig för snötillgång, förr eller senare får vi väl så vi tiger ett tag.
I år har vi ingen gran, det känns konstigt. Den här julen har inte varit som den brukar.
Så är det nog ibland. Det är lite vemodigt med vissa förändringar.
Pratade med Lisa om förändringar och julfirande som kan föändras över tid. Satte nästan i halsen när hon
frågade om jag kan tänka mig att fira jul i skåne i stället för att sitta här för mig själv när jag blir den enda
gamlinen i familjen. Har ju inte ens varit i närheten av att det skulle kunna bli så.
Men visst vi hamnar väl där om inte alltför många år kan jag tro helt visst.
Har teven på och hör en julkonsert lite på avstånd. Tänker se en repris på Ögonvittnet, missade den i veckan.
Ungarna, förlåt, mina unga vuxna sover som klubbade.
Hundarna också, katterna är det lite mer fart på. De skall plötsligen ha all uppmärksamhet.
Själv är jag illtrött, men som sagt...lite mer från TV får det bli.
Hoppas nu att du som läser detta har haft det bra på julafton.
Det har jag!
Kram
Så var det ju det här tråkiga med politik.
Tyvärr går jag igång på SD och deras förmåga att inte godta någon annan politk än sin egen. Det är skrämmande.
Det senaste utspelet från KD om invandringen och de förändringar som KD vill göra godtas ju inte av SD fast det borde ju ligga i deras intresse. Nej då, om SD skall gilla vad KD säger och fantiserar om så skall det till förändringar lik förbannat. Förändringar som SD kan acceptera, dvs förändringar som går helt i linje med deras vilja.
Jag tycker att SD är vidriga. Aldrig i livet att jag kan förstå deras politik och acceptera deras förhållningssätt till människor i vårt land.
Jag känner en fullständig förtvivlan när jag, enligt mitt sätt att se på SD, förstår hur dom driver alla andra partier att ändra vad som är viktigt och för att få gillande av SD.
Har partierna i allmänhet glömt av ekonomi, skolan, sjukvården och pensionärer, infrastuktur mm helt. Finns det bara invandrarfrågor att tala om? Finns det inget viktigare än det.
Min uppfattning, hur ointressant den är för gemene man, är att alla partier i Sverige har tappat greppet totalt. Alla skyller på varandra och uppträder barnsligt och det verkar mer vara en ankdamm än en riksdag.
Det borde ju vem som helst fatta att det kommer mer skit än vanligt när vi har en statsminister som inte får vara en statsminister och allt han säger eller föreslår skall sägas emot,förhalas eller utebli helt. Alliansen har utsett sig till frälsare bara dom tar hem valsegern till våren. Likaså SD.
Jag tycker inte att allt är bra med den rödgröna varianten men låt dom för hela friden få arbeta enligt sina tankar och ideér. När alliansen ev. tar över till våren kommer dom aldrig att låta sig påverkas av vad varken Mp eller S säger. Då kör dom sitt race. Enligt dem är ju deras politik den enda som är bra för Sverige.
Allt det här har till följd att jag känner mig otrygg och rädd, känner att jag inte vill vara i Sverige längre även om jag är svensk och med alla rätt att vara här (enligt SD).
Vad skall hända med mig och alla andra som inte har en ekonomi som ger mig alla möjligheter att ha ett tryggt boende, pension som skall räcka och ett åldrande som är bra.
Oavsett vem som bestämmer i Sverige så verkar det ju kört för alla över 75 och som inte mår så bra av olika anledningar för det finns ju ingen plan som säger att det skall bli bättre för pensionärer eller åldringvården/boende.
Det är som om dessa detaljer i verkligheten är utsuddade.
I går fanns det ett reportage på TV, nyheterna i någon av kanalerna, som berättade att det finns äldre människor som måste stanna kvar på sjukhuset efter att dom är färdigbehandlade endast för att de inte kan få omsorg någon annan stans. Ingen kan hjälpa dom och hem kan de inte åka för de klarar sig inte själva.
Konsekvensen av alla nedlagda vårdplatser och boende börjar bli tydlig och effekten blir tydligen inställda operationer och platsbrist på sjukhusen för andra människor som behöver vård.
Även om det nu inte är så illa överallt så hann jag bli otroligt påverkad av detta. Vi som lever här blir ju bara äldre och äldre, det är ju inte tvärtom. Men kommer det att finnas ett utrymme någonstans för alla gamla människor eller blir det ett hopp vid ättestupan som final på åldrandet?
Sen kan jag inte förstå SD, bortsett från deras olika politiska utspel, hur kan dom forsätta att göra uttalande som gör folk förtvivlade. Det verkar endast vara riktat till alla dessa som väljer att vara arga medborgare, negativa, hatiska och de som älskar oreda och konflikter.
Vad är det som får dom att tro att det skall bli bra för dom om SD får mer makt? Vill dessa människor ha kontroll på allt, döma ut människor, ha ett samhälle med stora skillnader mellan oss som finns här, försämringar inom kultur eller snarare ingen kultur mer än folkdräkter och hembygdsgårdar, register på människor som kommer hit, speciella fängelser för invandrare mm. Hur kan ett uttalande från en ledande SD politiker ens få utrymme när han säger att vanligt folk inte vill gå på opera. Det är verkligen att se ner på folk. Skulle SD få makt så kommer Sverige bli ett u-land när det gäller det mesta.
Det finns massor med märkliga och skrämmande saker som kommer ur munnarna på dessa personer. Tro för all del inte att det är på skoj, det är precis det här som hör ihop med SD.
Jag vill inte leva i ett land som sätter begränsningar på allting. Jag vill ha förbättringar för de som är gamla, jag vill ha ett socialt system som tar hand om människor, jag vill att skolfrågorna skall få ta plats, jag vill ha en vård för alla sjuka mm
Nä, nu får jag sluta, jag blir så himla upprörd.
Insåg idag att jag känner mig förbannad över att det är så jäkla mörkt ute.
Ja, jag vet att det går över men det är åtminstone 1 månad kvar innan man kan skönja skillnaden.
Att folk deppar ihop just nu är faktiskt inte ett dugg konstigt.
Dessutom drabbas många av julstress med ångest som ett ok runt halsen.
Fikade idag med en god vän som känner sig drabbad av jultrycket även om hon tycker att det är roligt med
all mat och har ett supermysigt hem med tomtar och gran, precis som det skall vara.
Minns att hon sa samma förra julen.
Själv tycker jag att det skall bli gott att ha mina barn här hemma under juldagarna.
Får jag bestämma blir det ingen gran men jag misstänker att jag blir nedrustad av Lisa.
Gran skall det vara och det blir det nog också.
Det blir ju en del förändringar i år. Juldagslunchen är flyttad till annan plats och mormor och morfar har
förändrade livsvillkor som det ser ut just nu. Inte lätt när åldern tar ut sin rätt och man är både gammal och sjuk.
Får se om mamma låter mig fixa skinkan och grönkålen eller om hon tar tag i det i alla fall. Orken är inte där längre men envisheten lyser som en röd mule!
Själv skall jag sy färdigt mina julplädar i morgon och arrangera mina julblommor samt plocka fram en tomte eller två. Antagligen får jag mer jullust när Lisa kommer på söndag.
Vi skall göra lite julgodis och laga mat ihop var det tänkt.
Ikväll har jag eldat i kaminen och myst i fåtöljen med Picnic (griffon) på ryggstödet, katten Majsan hängande över höger arm och Akka i hundkorgen vid mina fötter.
Inte fel med såna kompisar.
Ha det och go´natt
I går väntade jag på vindar, regn och snö i mängder.
Förberedde mig på en mörk kväll med tänd oljelampa och ljus.
Eldade för säkerhets skull i kaminen hela dagen.
Inget hände här mer än att det kom lite snö som nu nästan har regnat bort.
Idag skymtar jag solen och det blåser lite så träden rör sig något.
Lite snopen känner jag mig allt!
Den enda fördelen med alla varningar för stormigt väder var egentligen att jag fick plockat undan
i trädgården och räddat mina stolar och ett bord från att ev. blåsa iväg.
Nu är det riktigt presentabelt runt huset.
Jag är ju egentligen tacksam för att inget hände vädermässigt eftersom jag ofta blir utan el här i skogen.
Det blir så väldigt mörkt och allt blir besvärligt tycker jag. Det finns ju inte så mycket att göra när jag bara har oljelampa och tända ljus.
Idag känns det ganska bra och jag kan släppa ut mina hönor en stund samt gå en längre runda med hundarna.
Inte fel alls.
Kanske skall jag passa på att pynta till det på utsidan också. Har ingen direkt inspiration men det kanske jag får om jag bara sätter igång.
Först ock främst skall jag dock ta en tur till mina vänner en bit bort och få hjälp med att skriva ut ett dokument.
Min skrivare har gett upp precis som min dator. Har nu sonens gamla tröskverk och det kan jag säga är inte så kul alls, men den funkar.
Ha en fin dag mina vänner.
Håller på att glömma bort bloggen.
Förstår om vissa följare lagt ner min blogg.
Idag har jag pratat med min mamma.
Jag pratar ofta med henne men idag så reagerade jag väldigt på vad hon berättade.
Mamma är inte någon ungdom och hon lever tillsammans med sin man också är en äldre man.
Han har många krämpor och kämpar varje dag med svåra smärtor, mediciner och annat som inte är så kul.
Till råga på allt har han ett bensår, på hälen och det såret har blivit omlagt varannan dag sen i början på sommaren.
Det läker inte. Det vätskar sig, varar och blir bara större och större. Nu är det nekrotiskt också och han har väldigt ont.
Husläkaren kommer med jämna mellanrum. Han är en bra doktor.Distriktarna som kommer är också fantastiskt duktiga, men ingen rår på såret som nu luktar fruktansvärt illa. Hela lägenheten fylls med doften av såret. Det börjar bli dax för någon kunnig person att göra något åt det eller hur?
Doktorn fixar en remiss...3 veckor senare får mamma ett brev som säger att dom registrerat remissen.
I går var doktorn på besök igen. Såret är än värre.
Doktorn skickar en ny remiss om att det är akut läge.
Mamma ringer till någon enhet inom lasarettet som har koll på remisserna och frågar när dom tror att han kan få hjälp. Ja, inte före jul i alla fall blev svaret.
Innan doktorn gick så frågade mamma vad dom skulle göra om det blir värre med såret.
Åk inte till akuten, det avråder jag er ifrån. Det är bortkastad tid, ni blir bara trötta och dom kommer inte att göra något. Stanna här, sa doktorn och tillade, problemet är att få tag i en kirurg som vill arbeta med foten. Dom föredrar en axel som dom kan rätta till eller händer.
Vilken information mamma fick!
Nu handlar det tydligen om man ska ha en rolig kroppsdel som är sjuk för att du skall få hjälp.
Ju längre tiden går desto större anledning får ju en ev. kirurg, med intresse för fötter, att kapa hela foten för såret är inte behandlingsbart. Hur sjukt är inte detta.
Det måste väl för sjutton finnas kirurger som inte är specialiserade på roliga kroppsdelar också?
Oj, vad tiden går illfort.
Det var inte så längesen jag tyckte att jag hade hela sommaren framför mig.
Nu är det bara halva kvar knappt, sen kommer den vackra hösten.....
Idag håller jag på med städning. Varmt förstås men nödvändigt.
Inneboendemannen har åkt hem och huset är bara mitt...förutom sonen som huserar i övervåningakoren.
Han letar lägenhet i Skövde - igen. Skall läsa sin master under de närmsta två åren.
Det verkar dock som att det är mycket ont om plats att bo i den lilla staden Skövde så det lär bli en kamp för honom.
På torsdag reser jag bort. Sonen är hemma med djuren. Här är alltså inte tomt i huset.
Min jämna födelsedag firar jag i Canterbury. Det blir liksom ingen fest här om någon nu trodde det.
Bjuder på kaffe och tårta den 2 augusti i stället för den som vill umgås med mig en stund.
Nu skall jag åka till affären och inhandla mjölk. Det är helt värdelöst när mjölken är slut. Får alltid för mig att göra någon mat som behöver en skvätt mjölk just då. Idag blir det pannkakor var det tänkt.
ha en bra dag
Idag är det regn som gäller. Mängder.
Igår tog jag en bild och gladde mig så över att just dessa moln inte hamnade över mitt hus.
Tror nog att det vräkte ner vatten i själva Seglora men inte hos mig!
Det fick jag igen idag med besked.
Har planerat promenad med Akka i stort sett hela dagen men varken hon eller jag vill gå ut i vätan.
Under tiden som regnet öst ner har jag legat på soffan och sett på film, ätit lunch och haft det ganska gott.
Planerade lite inför ev. födelsedagsfirande i slutet på månaden men har inga bra ideér alls. Jag kommer ju inte att vara hemma den dagen som jag fyller år. Någon som har ett förslag på hur jag skall göra?
Golvmoppen har fått jobba lite och även snabeldraken. Gillar inte att städa och inte att diska. Måstegöra som bara är så tråkigt. Bara hall och vardagsrum kvar...kanske imorgon då kanske.
Vill nog hellre plaska med tillverkning av nya kärl i cement.
eller fler kuddar
Ha det bra, vi hörs
Mina älskade rosor har börjat blomma!
Jag kan inte se mig mätt på dom.
Nu har midsommar passerat och vi är på väg in i sommarmånaden juli.
Känns rätt fint måste jag säga.
Lisa och Jesper har varit på besök ett par dagar och det har såklart varit mums för mamman.
Några mysiga matstunder med goda anrättningar har vi hunnit med. Inte så dumt alls.
Dom där två lagar mycket mat hemma så jag behöver inte göra så mycket när dom är här.
Kattungarna växer. Såklart att dom är sötast i stan. Nu fattas det bara goda ägare till dom också.
En är döpt till Harry och skall flytta hem till Lisa och Jesper. Där finns redan storebror Frank.
Detta är Harry, hans storebror ser likadan ut och hittades med sina syskon i ladan när dom var sisådär 3 veckor.
I övrigt finns lilla tjejen och svarta brorsan kvar.
På midsommarafton restes midsommarstången som vanligt på vår årliga släktträff.
Mitt bidrag i år var en midsommarkrans.
Den fick den plats över det dukade bordet men här hänger den i mitt kök. Behövde förvara den innan jag tog ut den i bilen. Märklig vinkel kanske, men jag var lat och de flesta blommorna hamnade på undersidan efersom den skulle hänga i taket. Tänkte att jag inte skulle slösa med naturens rikedomar om dom ändå inte skulle synas.
Den blev fin i alla fall.
I år tog jag ut en kruka med en "övervintrad" amaryllis. Jag tror alltid att jag skall få dom att blomma en gång till men så blir det aldrig. I vilket fall som helst så såg 2 av mina amaryllislökar ut som om det fanns liv i dom och dom hamnade i växthuset.
Efter några veckor såg det ut såhär.
Nu har amaryllisen kommit in och ser ut såhär.
Rätt kul tycker jag! Vacker är den också.
Har idag varit i Borås och hämtat ut ett pass. En annan skall ju ut på en liten resa i slutet på juli.
Det skall bli så kul. Skall till England med en kompis, dricka en god öl och resa runt lite planlöst i Kent.
Gläder mig så att detta äntligen skall bli av.
Kanske får jag hem en liten kompis till mig och Akka också, men det vet jag mer om om en vecka eller så.
Saknar ju min Leopold väldigt mycket. Små svart hundar kan vara väldigt underhållande och roliga i familjen. Hoppas att det kommer att flytta hit en till...inte en shipperke till, en annan ras men en liten en. Kanske en griffong eller så :)
Ha det, vi hörs
Nu är det dax för skärpning. Längesen jag bloggade.
Det är som om jag inte har något att berätta längre.
Här på gården finns nu bara Lill och Zalle kvar.
Lisen betar på de evigt gröna ängarna sen en tid tillbaka.
Det är tomt här och jag har inte passerat gråtstadiet än så jag vill helst inte prata om det.
Kattungarna växer och är nu 5 veckor. Hur söta som helst.
En svart en creme och en sköldpadd som mamman.
Hoppas på goda hem i slutet på juli.
Förra kullen hamnade hos folk med kattycke. Den cremfärgade hamnade hos min dotter och hennes sambo.
Han har utvecklats till en marodör och monsterkatt. När han ligger still är han söt som socker, däremellan gör han allt som en katt inte skall göra - helst!
Lisa och Jesper har tålamod men just nu är han nog inte så kul att ha i huset. Fullt ös medvetslös....
Mina två hönskycklingar är två rymmare. Dom är visserligen bara några veckor gamla men beter sig som vuxna hönor som gör som dom vill. Från början var dom tre, men en försvann endera dagen. Tror att en skata tog den.
Det är inte så trevligt, men ibland kommer skatorna in i hönsgården och norpar både ägg och mat, en lite pyttekyckling kan nog lätt slinka ner också.
Under de senaste dagarna har jag fått två surhönor. Det vill säga, de har valt att ruva. Får väl se vad det kan ge om sisådär drygt 16 dagar.
Sonen bor hemma ett tag till. Fram i augusti säger han nog hejdå och susar vidare i livet. Det blir spännande.
Varje dag skriver han 1000 ord på sin bok. Jag har inte fått läsa den än.
Han arbetar på sitt spel också och lägger ner mycket tid på det. Eget företag....jag tackar jag!
Om en stund skall jag gå en pingstaftonspromenad med fröken Akka. Hon bara måste få sin springa omkringtur innan jag kastar mig i soffan ikväll. Det är inte riktigt samma Akka längre. Nosen börjar gå åt det grå hållet, skallens form börjar tunna ut. Mentalt är hon max 2 år, men kroppen orkar inte riktigt med hennes ideér om att springa fort och länge. Hon är 11 år i år.
Har lite tråkigt idag. i huset finns två personer till. Min inneboende och min son. Båda pysslar med annat och jag sitter här alldeles ensam på bottenvåningen.
kanske skulle jag ta en sväng med gräsklipparen....eller sammsugaren....eller tvätta eller något som styr om ensamhetstankarna.
Nä, det får bli en kvällpromenad med Akka.
Kram på er, ni som finns kvar och läser bloggen!
Tja, då var jag här igen! Göken också.
Tiden rinner iväg och tid för bloggande infinner sig inte.
Dagarna går, våren knackar på och det skall planteras i krukor och land.
Tyvärr så bor jag nog i zon "polar" så allt växer långsamt och risk för frost uppstår
alltför ofta.
Fåglarna kvittrar och far omkring, göken har inte kommit igång riktigt än men finns här i skogen,
korparna visar sig då och då, räven svansade förbi för någon vecka sen, grävlingar verkar också
tycka att det är värt att besöka oss, rådjuren betar i hagen. Älgen håller sig på lite avstånd.
Har också sett en liten rackare, hermelin/iller/mink rinna förbi.
Familjen har utökats med tre kattungar och några kycklingar.
Tre kycklingar var det ena dagen nu är det bara två. Tror att en skata fått tag i en av dom.
Två hönor slåss om mammarollen och kattmamman fräser åt hela världen.
Kattungarna är 1 vecka idag och födda inomhus som tur är. I år ville hon inte gå ut när
tiden närmade sig och fann sig väl tillrätta i rummet som jag erbjöd henne.
Kattungar är söta men tråkiga fram tills ögonen öppnar sig.
Det blir lite bilder när dom börjar röra på sig.
Inget mer roligt har hänt här. Livet trampar på :)
kram på er
Hej alla därute!
Jaha, ni kanske undrar om jag har blivit stenrik sen sist eller att jag lagt ner mitt nya nöje.
Knappast stenrik men pengarna kommer in. Helt underbart om man inte nu tror att det skall
rulla in sedelpackar. Nä, det kommer lite varje dag faktiskt och nu börjar det hända grejer.
Trodde inte att det kunde bli så mycket för 1.75$ men det blir det.
Tur har jag också för jag finns i ett nät med många duktiga nätverkare.
Funderar en del på hur folk reagerar, svenskar är väldigt svåra att få med sig i sånt här nätverkande.
Även om det nästan är gratis. Jag vet inte vad man tror egentligen.
Det första folk skriker är att det är en pyramid och det är farligt, det andra är att nähä, jag kan inte vara med på det för det är alltid någon som förlorar i slutet.
Ja, så kan det vara, men det gör folk medvetet på spel i alla former också. Kolla bara in för vilka summor vanliga människor spelar för på lotto, keno triss och annat som verkligen inte har med vinst att göra.
Här kan du i alla fall påverka genom att vara lite aktiv.
Svenska folket skall alltid ha garantier, hela tiden, inga överraskningar och inget kul.
Du går med i ett stort nätverk för 1.75$ Då har du en position. Sen hittar du andra som vill vara med i ditt nätverk och de personerna gör samma som du.
Busenkelt, när pengarna kommer in till dig så uppgraderar du din position till nästa nivå.
Alla pengar som rör sig i systemet tillfaller oss som är med och inget går till några ägare som håvar in storkovan.
Det kan det inte eftersom pengarna kommer till dig i en viss bestämd ordning utan genvägar.
Så häng på och ha lite kul en stund. Tjäna några extra pengar - det är väl det som många av oss skulle behöva eller hur?
Jag letar just nu efter kvinnor som har lust att vara med i mitt nätverk.
Tycker att det är dåligt med kvinnor i systemet.
Börja med att skaffa dig ett paypal konto och skriv in dig på min länk
http://www.feedermatrix.com/?ref=sportage
eller kontakta mig på Fb så hjälper jag dig och svarar på frågor.
Det är roligt med lite annat än det vanliga - kom igen nu! :)
Idag har hästarna fått ströva omkring på gården i några timmar och knapra på torrt gräs
och några gröna strån.
Kändes fint att dom gick på någorlunda torr mark ett tag.
En höna försvann under sin promenad under eftermiddagen och förmodligen fick hon bli mat åt räven.
Inte skoj alls. Jag är barnsligt förtjust i mina höns som värper turkosgröna ägg.
Vi hörs
Men hej på er!
Följ med mig på min resa...
http://www.feedermatrix.com/?ref=sportage
You Can`t Stop It, Even If You Want To...
I övrigt är allt bra! Mer än bäst :)
Men oj vad kul!
Nu har jag trillat in i spännande aktiviteter.
Följ med mig in i det här och ta det för vad det är.
Var lite vågad och satsa 1.75$, ca 13.50 kr.
http://www.feedermatrix.com/?ref=sportagerna
Härligt med sol äntligen.
I morgon är jag ledig, det skall bli underbart att fixa härhemma.
Hästarna skall få sig en rejäl omgång med borsten och hönsen kan vara ute hela dagen.
Surhönan skall flyttas ner på golvet med sina ägg, hon lever farligt uppe på översta hyllan i
redet.
Har en liten bokhylla med 4 plan. Där tronar hon med ett antal ägg och är illsur.
Idag skall jag lägga mig tidigt :), ja kl. 22.32 är tidigt för mig.
jag är väldigt trött just idag.
Vi hörs snart igen, ta en titt på länken!
Ge det en chanse!
Ibland undrar jag om jag verkligen är riktigt rätt vaccinerad.
Här sitter jag och skall läsa tidningen på nätet och blir fullständigt stressad av
informationen som finns där.
Hjärtat fick sig en omgång med stressbankande.
Jag upplevde att all information fullständigt sprutade över min hjärna och att allt går väldigt fort i detta informationssamhälle.
OS- kommentarer är ju inte så konstiga i dessa dagar så det kanske jag får tåla men
om jag till äventyrs skulle vilja få mer nyheter så verkar det som att jag just idag, just nu, måste läsa om
Justin Bieber, eller vad han nu heter.
Tydligen finns det journalister som KRÄVER att få ut en videoupptagning på när den gode Justin lämnar urinprov efter att han åkte fast för ett tag sen.
Först och främst...finns det inga gränser för vad man kan KRÄVA som journalist och finns det inga gränser för personlig integritet längre?
Jodå, jag vet att den unge mannen är kändis men det innebär ju inte att vi andra har RÄTT att ta del av hans kissande på en videofilm eller?
Att det ens blir ett problem kan jag nog inte förstå.
Kanhända har jag missat poängen med detta, han har kanske bett att dom skall lägga ut den sekvens i hans liv på internet men att det inte framkommit utan att skulden läggs på journalisterna.
Snyggt vinklat kanske.
Egentligen bryr jag mig inte om Justin Bieber.
Han har ju fullständigt ballat ur verkar det som och det är ju tragiskt så det skriker om det.
Ung, musikbegåvad och missbrukar tydligen både det ena och det andra....eller är det inte så?
Han kanske inte ens var där när det hände....
Såklar stod det inte bara om Justin, det fanns ju annat som skrek i rubrikerna.
Jag insåg bara att jag nog längtar lite efter en vanlig papperstidning utan färgtypning.
Kunna läsa lungt och stilla utan att hjärnan vränger sig varje gång. :)
Aha, tänker du, nu har hon drabbats av ett ålderssymtom.
Ja, kanske det, det kostar på att hålla sig ajour. Hjärnan orkade inte mer idag.
Dagen i övrigt är rätt seg. Det idiotregnade förut och jag blev nästa ledsen.
Stackars mina djur, hur kul kan det vara att gå ut i detta regnrusk.
Det gäller både för höns, häst och katt.
Akka gjorde processen så kort hon bara kunde.
Inte ens hon ville jaga efter de goda dofterna från skogen idag.
Men, jag är tacksam över att det inte är minusgrader och att vi kanske får en tidig vår.
Har lokaliserat två vettskrämda snödroppar i gräsmattan. Hoppas det blir fler :)
Ha en fin fredag
